Bakgrunden är att vi har identifierat brister i lärandet för ambulanspersonal, det föreligger ett dåligt utvecklat lärande i form av feedback/uppföljning efter ambulansuppdrag. Vi har, efter litteraturgenomgång, skapat en modell med de komponenter som behövs för att organisationen och individernas lärande skall fungera och lärandet ska bli lyckat. Syftet med studien är att genom intervju av fyra ambulansöverläkare inom femklöverns ambulansorganisationer, jämföra vår modell om optimalt lärande med hur feedback/uppföljning för ambulansbesättningar ser ut i vekligheten i en kvalitativ undersökning med en deduktiv ansats. Studien innefattar fyra intervjuer av ambulansöverläkarna inom region femklövern. Ambulansöverläkarna är garanter för vårdkvalitén och därmed ansvariga för utbildningsinsatser och de anställdas kompetens/kompetensutveckling. Studien visade att inom femklövern sker det idag ingen kontinuerlig uppföljning eller feedback efter ambulansuppdragen. Däremot finns det sporadisk uppföljning i form av avvikelsehantering och uppföljning efter större händelser. Denna uppföljning fokuserar dock oftast på annat än patientomhändertagandet. Vår modell för optimalt lärande skiljer sig alltså från verkligheten. Uppföljning och feedback måste ingå i patientuppdragen och ske i samband med avlämnandet på mottagande sjukvårdsenhet. Insatser krävs för att förändra synen på lärande och integrera det i organisationen, först då kan man skapa bra vägar för feedback och uppföljning och lära sig av sina erfarenheter. / The background to this study is that we have identified deficiencies in learning for ambulance personnel. Learning in the form of feedback/follow-up after ambulance commissions is none existent. The aim with the study is through interview of ambulance senior physicians within the “femklöverns” ambulance organizations, compare our model about optimized learning with how feedback/follow-up for ambulance crews works in reality. This is a qualitative survey with a deductive approach. The study includes four interviews with the ambulance senior physicians within region of “femklövern”. The ambulance senior physicians are guarantors for the care quality and thereby responsible for educational initiatives and the employees competence/skill development. We have, after literature review, created a model with the components that is needed for both the organization as well as the individuals' to learn properly and that itself will result in successful learning. The study showed that within the “femklövern” there are no continuous feedback or follow-up after ambulance commissions. On the other hand, it exists sporadic follow-up due to incident reports and follow-up after bigger accidents. These kind of follow-ups focuses mostly on other things then the patient care treatment. Our model for optimized learning differs from how the reality presents itself. Follow-up and feedback have to be a part of every ambulance commission and be used every time a patient is admitted to a hospital or another institution. Initiatives are required in order to change the opinion of learning and how to integrate it in the organization, first then can feedback and follow ups be a successful tool for optimized learning.

Bakgrund: Överrapportering från ambulanspersonal till mottagande sjuksköterska på akutmottagning är en viktig process som påverkar både den fortsatta vårdkvaliteten och patientsäkerheten. Den ideala överrapporteringen bör vara patientfokuserad med identifierbara problem klart formulerade, dessutom skall överrapporteringen till sitt utförande vara kort och koncis. Dock är överrapportering en process som inte alltid förlöper problemfritt varför behov om att undersöka detta närmare föreligger. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva i vilken utsträckning ambulanspersonal och sjuksköterskor på akutmottagning är tillfredsställda med den överrapportering som sker, samt redogöra för vad respektive personalgrupp anser vara viktig information. Metod: Samtliga anställda inom ambulanssjukvården i Jämtlands läns och samtliga sjuksköterskor på akutmottagningen vid Östersunds sjukhus tillfrågades om deltagande. Totalt kom 116 individer (71,6%) att delta. Datainsamlingen genomfördes med enkät bestående både av slutna frågor och av öppna frågor. Resultat: Resultatet visar på skillnader mellan de båda yrkeskategorierna både vad gäller vilken information man anser viktig och synen på överrapportering i stort. Ambulanspersonalen uppger brist på intresse och aktivt lyssnade från mottagande sjuksköterska som ett negativt inslag. Sjuksköterska på akutmottagning efterlyser mera strukturerade överrapporteringar. Slutsats: Studien uppvisar en generellt positiv bild vad gäller överrapporteringen från ambulanspersonal till sjuksköterska på akutmottagning. En bättre struktur, både vad gäller innehållet och organiseringen, av överrapporteringen är dock önskvärt i syfte att vidareförmedla informationen på ett mer kortfattat och strukturerat sätt. / Background: Handover from emergency medical technicians to the receiving nurse in the emergency department is an important process that affects both the continuing quality of care and patient safety. The ideal handover should be patient-centered with identifiable problems clearly expressed; moreover, the handover should be brief and concise. However, handover is a process which does not always proceeds smoothly wherefore there is a need to investigate this further. Objective: The purpose of this study was to describe the extent to which emergency medical technicians and nurses in the emergency department is satisfied with the handover that takes place, and to explain what each profession consider to be important information. Methods: All employees within the ambulance health care service in Jämtland County, and all nurses in the emergency department at the hospital of Östersund were asked to participate. In total, 116 individuals (71.6%) participated. The data collection was carried out by using questionnaires, consisting of both closed and open questions. Results: The result shows differences between the two professions both in terms of what information they consider to be important and in the attitude towards handover in general. Emergency medical technicians indicates lack of interest and lack of active listening from the receiving nurse as a negative element. Nurses in the emergency department calls for more structure in the handover process. Conclusion: The study shows a generally positive picture in terms of handover from emergency medical technicians to nurses in the emergency department. A better structure, both in terms of content and organization, of the handover-process is however desirable in order to communicate information in a more concise and structured way.

Ett av de vanligaste bekymren hos patienter som kommer i kontakt med ambulanssjukvården är smärta i någon form. Sedan den första november 2005 tillåts inte samtlig ambulanspersonal att administrera läkemedel. Det är därför rimligt att anta att ambulanspersonalen också har andra, icke-farmakologiska, sätt att lindra patienters smärta. Författarna såg därför ett intresse i att utforska hur ambulanspersonalen ser på begreppet smärta och behandlingen av densamma. Syftet med studien var att, med fokus på icke-farmakologiska åtgärder, beskriva hur svensk ambulanspersonal omhändertar patienter med smärta. Studien genomfördes med hjälp av fem intervjuer med olika kategorier av ambulanspersonal. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades. Fyra övergripande teman med subteman växte fram ur texten. I temat åsikter om smärta beskrev informanterna sin uppfattning om smärta som ett individuellt fenomen samt vad de ansåg påverkar patientens smärta. Bemötande och förhållningssätt vid omhändertagande beskrev informanternas åsikter att de med ett lugnt bemötande ansåg sig kunna skapa en relation till patienten samt försöka avleda dennes tankar på smärtan på olika sätt. Bedömning och behandling beskriver informanternas åsikter att bedömning och behandling av smärta kräver individanpassning. Kombinationsterapi är vinnande beskriver informanternas uppfattning att behandlingen av smärta blir allra bäst då icke-farmakologiska åtgärder kombineras med de farmakologiska. / One of the most common complaints of patient’s in need of prehospital emergency care is pain of some sort. Since November 1 2005 a big portion of the ambulance personnel is no longer allowed to administer drugs of any kind. Hence it is reasonable to assume that pain treatment nowadays is carried out with both pharmacological and non-pharmacological methods. Therefore the authors saw an interest in investigating how the ambulance personnel look at the concept of, and treatment of pain. The aim of this study was to, with focus on non-pharmacological measures, describe how Swedish ambulance personnel treat the patient in pain. The study was conducted with 5 interviews with ambulance personnel. The interviews were transcribed verbatim and analyzed. The analysis revealed four main themes with a number of sub themes. The theme opinions of pain disclose the informant’s view of pain as an individual phenomenon and what changes the patients perception of pain. Refuting and behavior in tending patients describes the informant’s opinions that a calm refuting and a good relationship with the patient could divert the patient’s thoughts about the pain. Assessment and treatment describes the need for individual adaptation when treating patients in pain. Combination therapy is successful revealed the informants thoughts that a combination of both pharmacological and non-pharmacological gives the best result.

Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva hur överrapporteringen fungerar mellan ambulanssjuksköterskor i Uppsala län och sjuksköterskor på akutmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala från mottagande sjuksköterskors perspektiv. Metod: Empirisk deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. 60 enkäter delades ut varav 33 besvarades. Det gav en svarsfrekvens på 55 %. Resultat: Sjuksköterskorna på akutmottagningen har delade meningar kring hur överrapporteringen fungerar med ambulanssjuksköterskorna. Majoriteten anser att överrapporteringen med dess riktlinjer kan förbättras och förtydligas. Likaså användandet av SBAR, som de flesta menar används delvis. Den faktorn som uppges påverka sjuksköterskorna mest vid mottagandet av en patient är arbetsbelastningen. Hög arbetsbelastning leder till stress vilket gör det svårt att fokusera på rapporten. Samtliga anser att deras fortsatta omhändertagande av patienten i någon grad blir påverkade av ambulanssjuksköterskornas bedömning. Slutsats: Bland sjuksköterskorna på akutmottagningen finns en önskan om att förbättra och förtydliga överrapporteringen och de riktlinjer och verktyg som föreligger som grund för överrapporteringen, till exempel SBAR. / Objective: To describe how the handover of a patient functions between ambulance nurses in Uppsala and nurses at the Emergency Department at Akademiska hospital in Uppsala from the perspective of the recipient nurses. Method: Empirical descriptive cross- sectional study with quantitative approach. 60 surveys were shared of which 33 were completed. The response rate was 55 %. Results: The nurses at the Emergency Department have different opinions about how the handover of a patient from the ambulance nurses functions. The majority find it necessary for the handover- process with its guidelines to be improved and explained. SBAR is partly used and the majority believe that the use of SBAR should be improved too. The key factor that has the most impact on the nurses during the handover- process is the work load. High workload leads to stress which makes it difficult to focus on the report. All nurses believe that their subsequent nursing to some extent is influenced by the assessments of the ambulance nurses. Conclusion: The nurses at the Emergency Department request an improved and explained handover- process and guidelines, for example SBAR.

No description available.

No description available.

Utvecklingen inom ambulanssjukvården de senaste decennierna har varit omfattande och står idag för både avancerad sjukvård utanför sjukhuset och transporten av dessa patienter till sjukhus. Fler vårdkedjor startas vilket innebär att mer vård utförs på plats hos patienten, efter det transporteras patienten direkt till behandlande specialistavdelning, utan att fördröjas på akutmottagningen. Denna utveckling ställer ökade krav på fler specialistutbildade ambulanssjuksköterskor. Det är ofta snabba och svåra beslut som skall tas och felaktiga beslut kan ge svåra konsekvenser för patienten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva förändringar i tid med och utan prehospital omvårdnad för patienter med bröstsmärtor i ett treårsperspektiv. Metod: Studien var retrospektiv med en komparativ design. Data från januari under 2009-2011 samlades in i form av ärenderapporter från SOS-alarm, som sedan jämfördes med varandra. Resultat: I studien ingick 254 patienter. En jämförelse av den totala prehospitala tiden visade att den hade ökat signifikant (p 0,026) under de tre åren. Tiden utan omvårdnad hade ökat från 2009-2010 men sedan sjunkit något mellan 2010-2011. Både SOS och ambulansens hanteringstider ökade under de tre åren. Det var en signifikant (p 0,032) ökning i tiden med prehospital omvårdnad. Slutsats: De prehospitala omvårdnadstiderna ökar. Ökade omvårdnadstider leder till ökat utnyttjande av befintliga resurser. Utan resurstillskott riskerar det att leda till brist på ambulansresurser och därmed längre väntan på omvårdnad för patienten. / A development in ambulance care in recent decades has been extensive and accounts for both the advanced medical care outside the hospital and transport of these patients to the hospital. More care chains start which means that more care is provided at the premises of the patient and then immediately transported to the treating specialist department and will not be delayed in the emergency department. This development leads to increasing demands for more specialized trained ambulance nurses. It is often fast and difficult decisions to be taken and wrong decisions can result in severe consequences for the patient. Aim: The aim of this study was to describe changes in time with and without pre-hospital care for patients with chest pain in a three-year perspective. Method: The study was retrospective with a comparative design. Data from January during 2009-2011 were collected from case reports from the SOS alarm which was compared. Results: The study included 254 patients. A comparison of the total prehospital time showed that it had increased significantly (p 0.026) in the three years. The time without care had increased from 2009-2010 but then dropped slightly between 2010-2011. Both SOS and ambulance handling times increased during the three years. There was a significant (p 0.032) increase in the time of prehospital care. Conclusion: The prehospital care time increases. Increased nursing hours leads to increased utilization of existing resources. Without additional resources, it risks leading to a lack of ambulance resources and longer waiting for care for the patient

Ambulanssjukvården har på kort tid utvecklats från att vara en transportorganisation till en avancerad del av sjukvården. Utvecklingen av ambulanssjukvården innefattar den medicintekniska utrustningen, behandling, omvårdnad och personalens kompetens. Samtidigt har antalet utförda ambulansuppdrag ökat det senaste årtiondet.  Vad som ofta beskrivs som ett problem är felanvändning och överutnyttjande av ambulanser. Detta försvårar möjligheterna till god och säker vård. Därför har syftet med denna studie varit att lyfta fram allmänhetens kunskaper om ambulanssjukvården och dess organisation och kompetens samt vilka förväntningar allmänheten har på ambulanssjukvården.  Studien genomfördes som en enkätundersökning bestående av åtta slutna frågor. Studiedeltagarna rekryterades på olika allmänna platser i Uppsala län. Totalt deltog 70 personer i studien. Åldersspannet var 19 – 75 år. Resultatet visar att allmänheten har dåliga kunskaper om ambulanssjukvårdens organisation och kompetens. Förväntningarna på ambulanssjukvården är däremot höga. Slutsatsen är att behovet av ökad och bättre information till allmänheten om ambulanssjukvården och dess organisation är stort för att allmänhetens förväntningar ska stämma bättre överens med verkligheten. / Over a very short period of time, the emergency medical service system and its organization has evolved from being mainly about transportation into an integrated part of advanced medical care. The evolution of the emergency medical service system involves both medical care, treatment, nursing and the competence of the staff. The number of performed ambulancemissions has simultaneously increased during the last decade.  Misuse and overuse of the ambulance service is often described as a problem. This complicates the possibilities for good and safe medical care. The purpose of this study was to show what knowledge the lay public have about the competence and the organization of the emergency medical service system and what the lay public expectations about it are. The study was made using a questionnaire which consisted of eight closed questions. The participants where recruited from public areas at different places around Uppsala county. There where a total of 70 persons that participated in the study. The age span was 19 – 75 years old. The result shows that the lay public have poor knowledge of the organization and the competence of the emergency medical service system. On the other hand, the expectations is high. This study indicates that there is a need for more and better information to the lay public about the emergency medical service system so that the expectations is more in line with the reality.

The study aimed to investigate the acute medical chain consisting of SOS operator, ambulance nurse, emergency nurse and emergency physician with regard to the assessment and prioritization of the victim. The design of this journal study is retrospective with descriptive approach. Data were collected from all ambulance missions carried out in Uppsala county 2009-01-01 between the hours 00:00 to 12:00. Sample period was chosen because the prerequisite for high frequency on the ambulance mission was supposed to be good. In order to be able to systematize the compilation of data a protocol were prepared and used. Applicable data were collected from three databases SOS Alarms, ambulance operations, and the University Hospital in Uppsala. The study was divided into three stages and record documents usefulness was assessed individually based on inclusion criteria's. During the measurement period the SOS operator assessed need of an ambulance at 62 occasions in Uppsala County. Of these 62 ambulance missions there were 18 that could be followed during the whole acute medical chain. The results showed that the participants of the acute medical chain most of the time did the same assessment of the victim main problem/symptom and thus the criterion. Without considering the priority it appeared that the criteria were the same in 83% of all 18 included ambulance missions. SOS operator assessed ambulance mission as a priority one in 39% (7/18), and the ambulance nurse judged that priority one on the way to the hospital was justified in 17% (3/18). Of the 18 victims who were transported by ambulance to the emergency department at the University Hospital in Uppsala 72% (13/18) went home the same day. / Studiens syfte var att undersöka den akutmedicinska vårdkedjan bestående av SOS operatör, ambulanssjuksköterska, akutsjuksköterska och akutläkare med avseende på bedömning och prioritering av drabbad. Designen på denna journalstudie är retrospektiv med deskriptiv ansats. Data insamlades från samtliga ambulansuppdrag som genomfördes i Uppsala län 2009-01-01 mellan klockan 00:00 - 12:00. Urvalsperioden valdes därför att förutsättningen för hög frekvens på ambulansuppdrag förmodades vara goda. För att systematisera sammanställningen av data utarbetades och användes ett protokoll. Tillämpbara uppgifter inhämtades från tre databaser SOS Alarms, ambulansverksamhetens och Akademiska sjukhusets. Studien delades upp i tre steg och journalhandlingarnas användbarhet bedömdes var för sig utifrån inklusionskriterier. Under mätperioden bedömde SOS operatören behov av ambulans vid 62 tillfällen i Uppsala län. Av dessa 62 ambulansuppdrag gick 18 att följa under hela vårdkedjan. Resultatet visade att aktörerna i akutmedicinska vårdkedjan för det mesta gjorde samma bedömning av den drabbades huvudproblem/symtom och därmed kriteriet. Utan hänsyn taget till prioritet så visade det sig att kriterierna övrrensstämde vid 83% av alla 18 inkluderade ambulansuppdrag. SOS operatören bedömde ambulansuppdraget som prioritet ett i 39% (7/18) och ambulanssjuksköterskan bedömde att prioritet ett på väg till sjukhus var motiverat i 17% (3/18). Av de18 drabbade som transporterats med ambulans till akutmottagningen på Akademiska sjukhuset fick 72% (13/18) åka hem samma dag.

The problem of overcrowding is one of the serious issues that almost every emergency department (ED) in Taiwan has to face on daily basis. ED crowding results in adverse medical outcomes, decline in quality of care, and lack of the ability to provide instant medical care. One of the viable (but not necessarily preferable) solutions to ED overcrowding is ambulance diversion (AD). That is, ambulances would bypass the ED¡¦s unable to provide emergency medical service, and send patients to another emergency department. In many medical systems, ambulance diversion is being seen as a standard operating procedure, whose effectiveness needs to be carefully studied before making a sound policy. In this research, an input-throughput-output simulation model is proposed for simulating ED operation. A computer simulation program is developed based on this model to evaluate various AD initiating criteria, patient-blocking rules, and AD intervals. The crowdedness index, the patient waiting time for service, and the percentage of adverse patients were assessed to determine the impact of various AD policies. By appropriate parameter settings, this simulation model can represent medical resource providers of different scales. The results we obtained may offer insights for making effective AD policies.