<p>Mötet mellan sjuksköterskan och närstående har en betydande roll i omvårdnaden, inte minst i ett prehospitalt skede. Sjuksköterskan inom ambulanssjukvården får i komplicerade situationer möta chockade närstående till patienter med hjärtstopp. Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av mötet med närstående till patienter med hjärtstopp inom den prehospitala sjukvården.</p><p>Datainsamlingen har skett genom intervjuer med åtta sjuksköterskor inom ambulanssjukvården. Informanterna har berättat om möten de haft med närstående till patienter med hjärtstopp. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Därefter genomfördes en kvalitativ innehållsanalys av texterna där tre huvudteman samt ett antal underteman framkom. Dessa tre huvudteman var ”Kommunicera med närstående”, ”Hantera närståendes reaktioner”, och ” Agera etiskt försvarbart gentemot närstående”.</p><p>Resultatet visar att sjuksköterskans sätt att kommunicera har betydelse för mötet. Genom ett förtroendegivande och tydligt uppträdande försöker sjuksköterskan skapa kontakt med närstående. Detta skapar förutsättning att förmedla lugn och förståelse hos närstående för situationen. Dock kan ibland närstående projicera sin sorg och förtvivlan på sjuksköterskan som kan anklagas för att inte ha gjort tillräckligt. Det framkom att närstående kan komma i andra hand vid de hjärtstopp då endast en ambulansbesättning finns på plats. Genom erfarenhet ökar möjligheten att uppnå ett bra möte mellan sjuksköterskan och närstående.</p> / <p>The encounter between the nurse and relatives is of great significance within healthcare treatment, not the least in prehospital emergency care. Nurses within the ambulance services will in complicated situations meet chocked relatives of patients with cardiac arrest. The aim of the study is to describe nurses’ experiences of the encounter with relatives of patients with cardiac arrest within the prehospital emergency care.</p><p>The collection of data was conducted through interviews with eight nurses within the ambulance services. The informants have rendered encounters they’ve had with relatives of patients with cardiac arrest. The interviews were recorded and transcribed. Thereafter a qualitative content analysis was made on the texts, from where three major themes, and a number of sub themes, emerged. The three major themes were “Communicating with relatives”, “Managing relatives’ reactions” and “Acting ethically correct towards relatives”.</p><p>The result shows that the nurse’s way of communicating affects the encounter. Through a convincing and distinct manner the nurse seeks contact with relatives. This makes it possible to convey calmness to the relatives, and help them comprehend the situation. Sometimes though, relatives can project their grief and despair onto the nurse, who may be accused of not having done enough. It was detected, that relatives may be a second priority in a cardiac arrest-situation where there has only arrived one set of ambulance crew. Through experience the chances to reach a good encounter increases.</p>

<p>Ett av de vanligaste bekymren hos patienter som kommer i kontakt med ambulanssjukvården är smärta i någon form. Sedan den första november 2005 tillåts inte samtlig ambulanspersonal att administrera läkemedel. Det är därför rimligt att anta att ambulanspersonalen också har andra, icke-farmakologiska, sätt att lindra patienters smärta. Författarna såg därför ett intresse i att utforska hur ambulanspersonalen ser på begreppet smärta och behandlingen av densamma.</p><p>Syftet med studien var att, med fokus på icke-farmakologiska åtgärder, beskriva hur svensk ambulanspersonal omhändertar patienter med smärta.</p><p>Studien genomfördes med hjälp av fem intervjuer med olika kategorier av ambulanspersonal. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades. Fyra övergripande teman med subteman växte fram ur texten. I temat åsikter om smärta beskrev informanterna sin uppfattning om smärta som ett individuellt fenomen samt vad de ansåg påverkar patientens smärta. Bemötande och förhållningssätt vid omhändertagande beskrev informanternas åsikter att de med ett lugnt bemötande ansåg sig kunna skapa en relation till patienten samt försöka avleda dennes tankar på smärtan på olika sätt. Bedömning och behandling beskriver informanternas åsikter att bedömning och behandling av smärta kräver individanpassning. Kombinationsterapi är vinnande beskriver informanternas uppfattning att behandlingen av smärta blir allra bäst då icke-farmakologiska åtgärder kombineras med de farmakologiska.</p> / <p>One of the most common complaints of patient’s in need of prehospital emergency care is pain of some sort. Since November 1 2005 a big portion of the ambulance personnel is no longer allowed to administer drugs of any kind. Hence it is reasonable to assume that pain treatment nowadays is carried out with both pharmacological and non-pharmacological methods. Therefore the authors saw an interest in investigating how the ambulance personnel look at the concept of, and treatment of pain.</p><p>The aim of this study was to, with focus on non-pharmacological measures, describe how Swedish ambulance personnel treat the patient in pain.</p><p>The study was conducted with 5 interviews with ambulance personnel. The interviews were transcribed verbatim and analyzed. The analysis revealed four main themes with a number of sub themes. The theme opinions of pain disclose the informant’s view of pain as an individual phenomenon and what changes the patients perception of pain. Refuting and behavior in tending patients describes the informant’s opinions that a calm refuting and a good relationship with the patient could divert the patient’s thoughts about the pain. Assessment and treatment describes the need for individual adaptation when treating patients in pain. Combination therapy is successful revealed the informants thoughts that a combination of both pharmacological and non-pharmacological gives the best result.</p>

SAMMANFATTNING Patienter som drabbas av höftfrakturer är en vårdkrävande och utsatt patientgrupp inom sjukvården. Riktlinjer för handläggning av misstänkta höftfrakturer har utformats för ett snabbare omhändertagande, så kallat snabbspår. Dessa används för att optimera och förkorta handläggningstiden, förbättra behandlingen samt minska risken för komplikationer. I Västernorrlands län tillämpas detta snabbspår, vilket medför att delar av den behandling som tidigare utfördes på akutmottagningen, nu utförs av ambulanssjuksköterskor redan i den prehospitala vården. Dessa medicinska och omvårdnadsmässiga åtgärder utförs i varierande och ibland svåra vårdmiljöer. Därför finns ett behov av att studera ambulanssjuksköterskornas upplevelser och erfarenheter av att vårda patienter med misstänkt höftfraktur. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter vid omhändertagande av patienter med misstänkt höftfraktur. Kvalitativ ansats användes och designen var semistrukturerade intervjuer som analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Studiepopulationen bestod av åtta ambulanssjuksköterskor stationerade i Ångermanland. I resultatet framkom att ambulanssjuksköterskorna innehar både positiva och negativa erfarenheter av att arbeta med misstänkta höftfrakturer. Äldre människor utgjorde den största patientgruppen och dessa patienter led ofta av demenssjukdomar samt andra sjukdomar och tillstånd som försvårade kommunikation och interaktion, vilket skapade svårigheter i handläggningen av dessa patienter. Vårdmiljön försvårade arbetet ytterligare för ambulanssjuksköterskorna och innebar ofta svåra förflyttningar och lyft. Positivt för både patienten och ambulanssjuksköterskorna var att det strukturerade omhändertagandet gav en snabbare vårdkedja och likvärdig vård för patienterna samt mer tid för omvårdnad. Andra aspekter som framkom var att ambulanssjuksköterskorna hade en del förutfattade meningar gällande patientgruppen och svårigheter att få patienten tillräckligt smärtlindrad. Själva omhändertagandet uppgavs vara alltför strukturerad, handläggningen tog lång tid och att det var svårt att få patienten tillräckligt smärtlindrad utan biverkningar. Slutsatsen var att ambulanssjuksköterskorna hade både positiva och negativa erfarenheter kring det strukturerade omhändertagandet, samt en del förutfattade meningar. Samtliga informanter ansåg att de hade mer tid för omvårdnaden och att de på så vis fick lära känna patienten bättre, därför kunde de enklare utvärdera behandlingsresultatet. De positiva erfarenheterna var att omhändertagandet gav en snabbare handläggning med bättre struktur och därigenom en likvärdig vård i hela länet gällande denna patientgrupp. Det accepterades att uppdragen tog längre tid och därför fick personalen även mer tid tillsammans med patienterna. Ambulanssjuksköterskorna kunde se ett konkret resultat av omhändertagandet. De negativa erfarenheterna innefattade att patientgruppen var svårbedömd på grund av eventuella tidigare sjukdomar och läkemedelsbehandlingar. Att anhöriga och vårdpersonal ibland trängde sig in i vårdrummet, med syfte att vara behjälplig, men flyttade istället fokus från patienten. / ABSTRACT Patients with hip fractures are a care-intensive and vulnerable patient population in health care. Guidelines for dealing with suspected hip fractures have been designed for a faster disposal, so-called fast track. These are used to optimize and shorten the processing time, improve treatment and reduce the risk of complications. Västernorrland county has applied a fast track, which means that parts of the processing previously performed in the emergency department, now is performed by ambulance nurses already in the prehospital care. These medical and nursing activities performed in varying and sometimes difficult healthcare environments. Therefore there was a need to study the ambulance nurses' experiences of caring for patients with suspected hip fracture. AIM: The aim of the study was to describe Ambulance nurses experiences of treatment of patients with suspected hip fracture. Qualitative approach was used and the design was semi-structured interviews were analyzed using qualitative manifest content analysis. The study population consisted of eight ambulance nurses stationed in Ångermanland, Sweden. The result showed that ambulance nurses possess both positive and negative experiences of working with suspected hip fracture. Older people represented the largest group of patients and these patients often suffered from dementia and other diseases and conditions that impeded communication and interaction, which created difficulties in dealing with these patients. The healthcare environment complicated the work further for the ambulance nurses and often includes difficult movements and lifting. Positive for both the patient and ambulance nurses was that it structured the care provided faster care chain and equivalent care for patients as well as more time for care. Other aspects that emerged were that the ambulance nurses have some preconceptions regarding the patient group and the difficulties in getting the patient adequate pain relief. The fast track was described to be too structured, the processing takes a long time and that it was difficult to get the patient enough pain relief without side effects. The conclusion was that it emerged that the ambulance nurses had both positive and negative experiences of the structured care, and had some preconceptions. All the respondents felt that they had more time for care, and that they got to know the patient better, because they could more easily evaluate the treatment outcome. The positive experience was that the fast track provided faster processing with better structure and thereby an equal treatment throughout the county regarding this population. It was accepted that missions took longer therefore the staff spent more time with the patients. The ambulance nurses could see concrete result of the fast track. The negative experiences included that the patient group was difficult to assess because of past illnesses and drug treatments. Relatives and caregivers are sometimes forced into the nursing room, with the aim to be helpful, but instead moved focus from the patient.

Wireklint Sundström, Birgitta, 2005. Prepared to be unprepared. A phenomeno-logical study of assessment with a caring approach and how it can be learned in the ambulance services.A focal point in this dissertation is that there is knowledge in the ambulance ser-vice that is experience-based, which has not always been made explicit, and that provides the foundation for the caregivers’ assessment of the patients and their needs for care. The first aim of the study was to describe and analyse the ambu-lance services with a focus on the phenomenon of assessment from the lifeworld perspective in the caring sciences. The second aim of the study was of an educa-tional nature where the object was to be able to draw conclusions about the learning process in the ambulance service in the light of the knowledge generat-ed by the empirical findings. Thus the aim was to create a synthesis consisting of didactic ideas that are based on the caring sciences and describing how assess-ment can be learnt and can support future caregivers in the ambulance services.Assessment in the ambulance service entails, on an overall level, having a natu-ral caring attitude that includes striving in two directions at the same time. These are that on the one hand the caregivers strive to bring order to that which is dis-ordered as soon as possible, to structure the unstructured, and in short define the indefinite in order to provide medical assistance. There is a need to quickly as-sess the patient’s condition and which measures are necessary. On the other hand the caregivers strive to let the indefinite wait a while in order to be able to meet the patient’s suffering. There is thus a desire to listen attentively to the individual patient.The essential meaning of assessment of patients in the ambulance services is that there are conflicting demands on assessment and care, which entails that the caregiver adapts him/herself to the prevailing care situation in a way that means being flexible and adaptable to the patient’s medical condition. The caregivers also have a flexibility and adaptability in relation to their colleague, which leads to a mutual interplay in the assessment. Assessment in the ambulance services also means that the caregivers are paradoxically prepared at the same time as be-ing unprepared, i.e. they are prepared for the unprepared. The assessment thus starts before the caregivers have reached the patient and the actual situation. Even if they “know” what awaits them, they do not really “know”. It becomes a dynamic struggle between on the one side the expectancy that feels certain and on the other the unknown in every new situation. The struggle contains a desire for control and effectiveness in a care practice full of surprises. / Kunskapscentrum PreHospen vid Högskolan i Borås, Institutionen för vårdvetenskap.

published_or_final_version / Public Administration / Master / Master of Public Administration

published_or_final_version / Architecture / Master / Master of Architecture

Objective: To investigate the experiences of ambulance nurses when using Boussignac CPAPcompared to their previous model, and their suggestions for possible improvements in the use of CPAP in the care of patients with pulmonary oedema. Method: A qualitative study with a descriptive and exploratory approach. Data was collected through ten semi-structured interviews with ambulance nurses, seven men and three women. The analysis was conducted using Lundman and Graneheim’s content analysis. Results: Three categories were identified: Usage, Treatment and Development. Boussignac CPAP is described as easy to use and with fewer elements than the previous model. With this model it is particularly appreciated to have the opportunity to be able to regulate the resistance without fixed settings. Boussignac CPAP is regarded as more convenient in the handover of the patient. The potential for increased use, with the possibility of adjustment without fixed settings of resistance for Boussignac CPAP, is not perceived to be fully realized. Conclusion: Boussignac CPAP is, by the ambulance nurses, perceived to have made the handling of equipment easier and increased quality of care. To make further use of the potential of Boussignac CPAP more training and changes in the guidelines may be needed. / Syfte: Att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av Boussignac CPAP jämfört med deras föregående modell, samt ambulanssjuksköterskors eventuella förslag till möjliga förbättringar vid användandet av CPAP i vården av patienter med lungödem. Metod: En kvalitativ studie med deskriptiv och utforskande ansats. Data utgörs av tio semistrukturerade intervjuer med ambulanssjuksköterskor, sju män och tre kvinnor. Materialet har analyserats med Lundman och Graneheims innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier identifierades: Användning, Behandling samt Utveckling. Boussignac CPAP beskrivs som lättanvänd och med färre moment än föregående modell. Med modellen uppskattas särskilt möjligheten att steglöst reglera motståndet. Boussignac CPAP upplevs som lättare då masken eller dess delar inte behöver plockas av patienten vid överlämnandet från ambulansverksamheten. Förutsättningarna till ökat användningsområde, i och med möjligheten att steglöst ändra motståndet för Boussignac CPAP upplevs inteutnyttjas fullt ut. Slutsats: Boussignac CPAP upplevs av ambulanssjuksköterskorna ha underlättat hanteringen av utrustningen samt ökat vårdkvaliteten för patienten. För att vidare kunna utnyttja potentialen med Boussignac CPAP kan mer utbildning och förändringar i riktlinjer behövas.

Arbetet som ambulanspersonal är påfrestande, såväl fysiskt som psykiskt. Att vara fysiskt vältränad är säkerligen en fördel, men kan man vara vältränad även på det psykiska planet? Många studier har gjorts om ambulanspersonalens copingstrategier, men få har gjorts i Sverige. Studier gjorda utomlands har visat att några av de vanligaste copingstrategierna hos ambulanspersonal är socialt stöd, emotionell- och kognitivcoping. Denna studie har gjorts för att belysa relationen mellan socialt stöd och coping angående arbetsmiljöstressorer hos ambulanspersonal i Mellansverige. Författaren genomförde studien genom intervjuer av fyra kamratstödjare inom ambulansen. Resultatet visade att socialt stöd har en stor betydelse för ambulanspersonalen för att lägga upp copingstrategier i hanteringen av arbetsmiljöstressorer. Studien visar samma tendens hos ambulanspersonal utomlands.

Syfte: Att undersöka vad ambulanssjuksköterskor upplever kan finnas för problemområden vid arbete på skadeplats med maximalt fyra drabbade. Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Nio ambulanssjuksköterskor i Uppsala, mellan 27 och 53 år, intervjuades. Ett bekvämlighetsurval gjordes. Tillstånd för studien anskaffades hos ambulansstationens verksamhetschef. Intervjuerna var semistrukturerade och spelades in med ljudupptagning. Intervjuerna transkriberades sedan och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet gav 11 kategorier och 19 underkategorier.Resultat: Prehospitala problem på skadeplats är mörker, dåligt väder samt trafik. Prehospital sjukvårdsledning används inte i tillräcklig mån. Mental förberedelse är viktigt inför ankomst till skadeplats. Det nya radiosystemet fungerar inte optimalt och därmed försvåras kommunikationen mellan ambulans, räddningstjänst och polis. Samarbetet med räddningstjänst på skadeplats behöver förbättras. Mer interprofessionell övning och utbildning efterfrågas. De svåraste patientgrupperna är barn samt traumafall. Slutsats: Prehospital sjukvårdsledning används för lite vid arbetet på en mindre skadeplats. Radiosystemet fungerar inte optimalt och det försvårar kommunikationen och samarbetet mellan ambulans, polis och räddningstjänst. Mer övning och utbildning behövs kring barn samt trauma. Mer interprofessionell övning och gemensamma utbildningar efterfrågas. / Purpose: To study problems that ambulance nurses experience at the scene of accident with a maximum of four affected persons. Methods: The study is qualitative. Nine ambulance nurses in Uppsala, between 27 and 53 years, were interviewed. A convenience sample was chosen. The semi-structured interviews were sound recorded. Permission was acquired from the ambulance manager. After transcription a qualitative content analysis was performed. 11 categories and 19 subcategories were found. Results: Pre-hospital problems are bad weather and traffic. Pre-hospital leadership is not used enough. Mental preparation is important before arrival at scene of accident. The new radio communication system is not working properly, which hinders interprofessional communication. Collaboration with the rescue service needs to be improved. The ambulance nurses request more training and education together with the other professions. The most demanding patient groups are children and trauma cases. Conclusions: Pre-hospital leadership is not used enough at a small scene of accident. The new radio system is not working properly which hinders the interprofessional communication. More training and education is needed when it comes to children and trauma. The ambulance nurses request more inter professional training and joint education. 

Aim: The aim was to investigate the ambulance nurses experiences during a specific ambulance missions that led to usage of LUCAS ™.Method: Participating ambulance nurses were randomly assigned from a total sample group of 12 women and 39 men. Five women and five men participated. Qualitative interviews were conducted, where the Critical Incident Technique approach was used. Collected interviews were valued using qualitative content analysis.Result: Interview texts were divided into three domains, 10 subcategories could be identified which were sorted into three categories. A theme was finally formulated.The initial alarm data from SOS Alarm is important for the ambulance nurses preparation. There where cardiac arrest situations when the work went well, as well as situations where problems arose. The informants expressed that they should practice on LUCAS ™ to a greater extent than they now are doing. Staff in the emergency room, some time was perceived as stressful and they did not listen. The informants expressed frustration with the major administrative tasks after a LUCAS™ case, on the other hand, the "team spirit" where highlighted, they solve the task together.Conclusion: Developments during ambulance missions where LUCAS ™ will be used depends on, alarm data, resources, situation at the scene, planning, roles, supervision, handling of LUCAS ™ and Case Report Form, relatives and viewer reactions, the receipt at the emergency department and finally that ambulance staff cooperates after the LUCAS ™ mission. / Syfte: Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser under ett bestämt ambulansuppdrag som ledde fram till begagnande av LUCAS™. Metod: Deltagande ambulanssjuksköterskor lottades ur en total urvalsgrupp bestående av 12 kvinnor och 39 män. Fem kvinnor och fem män deltog. Kvalitativa intervjuer genomfördes, där Critical Incident Technique metoden användes. Insamlade intervjudata värderades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Intervjutexten kunde delas in i tre domäner, 10 underkategorier kunde identifieras som sorterades i tre kategorier. Slutligen formulerades ett tema. De initiala larmuppgifter från SOS Alarm är viktiga för ambulanssjuksköterskornas förberedelser. Det förekom hjärtstoppssituationer där arbetet gick bra, likväl situationer där problem uppstod. Informanterna uttryckte att de borde öva på LUCAS™ i större utsträckning än de gör i nu läget. Vid en del situationer upplevdes mottagande personal på akutmottagningen som stressade och att de inte lyssnade. Betecknande för informanternas upplevelser vad gäller de administrativa uppgifterna efter LUCAS™ uppdraget var inte positivt, dock betonades "team work". Slutsats: Utvecklingen under ambulansuppdrag där LUCAS™ kommer till användning är beroende av; larmfakta, resurser, situationen på plats, planering, roller, arbetsledning, hanterandet av LUCAS™ och Case Report Form, anhöriga och åskådares reaktioner, mottagandet på akutmottagningen och slutligen att ambulanspersonalen samarbetar efter LUCAS™ uppdraget.