Bakgrund Ambulanspersonalen riskerar vid varje arbetspass att bli utkallade på ambulansuppdrag som kan vara svåra händelser. Svåra händelser beskrivs som händelser som påverkar ambulanspersonalen emotionellt. Att inte hantera och bearbeta svåra upplevelser de möter i arbetet kan leda till fysisk, men även psykisk ohälsa. Fysiskt påverkas ambulanspersonalen genom att drabbas av sömnsvårigheter. Den psykiska ohälsan kan innebära att ambulanspersonalen även drabbas av utbrändhet, compassion fatigue samt posttraumatisk stress. Syfte Syftet var att beskriva hur ambulanspersonal hanterar svåra upplevelser i arbetet. Metod En litteraturstudie med en systematisk metod utfördes med ett resultat från 16 vetenskapliga artiklar. Databassökningen genomfördes i databaserna PubMed samt CINAHL. De funna artiklarna kvalitetsgranskades och bedömdes enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsmall. Resultat Resultatet baseras på̊ kvalitativa intervjustudier samt på kvantitativa enkätstudier.Två huvudteman framkom under analysarbetets gång; Självhantering; och Gemensamhantering. Följande underkategorier ingår i huvudtemat självhantering: stänga av, hjälpmedel till egenhantering, timeout och galghumor. Inom huvudkategorin gemensamhantering ingår: kollegialt stöd, mentorskap, stöd från nära anhöriga och vänner, samt arbetsgivarens support. Tillvägagångssättet som ambulanspersonalen hanterar sina svåra upplevelser på varierar. Slutsats Resultatet pekar på att arbetsgivare inom ambulanssjukvården i varierande grad erbjuder ambulanspersonalen stöd efter svåra händelser i arbetet. Mer kunskap behövs över hur ambulanspersonalen hanterar svåra händelser i arbetet. Därutöver finns behov av mer forskning kring mer optimala stöd. / Background At each work shift, the ambulance staff risks being called out on ambulance assignments which can be severe traumatic events. Traumatic events are described as events that affect the ambulance staff emotionally. Not dealing with and processing traumatic experiences they encounter at work can lead to physical, but also mental illness. Physically, ambulance personnel are affected by suffering from sleep difficulties. The mental illness can mean that the ambulance staff also suffer from burnout, compassion fatigue and post-traumatic stress. Objective The purpose was to describe how ambulance personnel manage difficult experiences at work. Method A non-systematic literature study was performed with a result from 16 scientific articles. The database search was performed in the databases PubMed and CINAHL. The articles found were quality reviewed and assessed according to Sophiahemmet University's assessment template. Results The results are based on qualitative interview studies and on quantitative questionnaire studies. Two main themes emerged during the analysis; Self-handling; and Joint Management. The following subcategories are included in the main theme of self-handling: switch-off, aids for self-handling, timeout and gallows humor. The main category of joint management includes peer support, mentorship, support from close relatives and friends, and employer support. The approach that the ambulance staff handles their experiences varies. Conclusion The results indicate that employers in ambulance care to varying degrees offer ambulance staff support after severe traumatic events at work. More knowledge is needed about how ambulance personnel handle difficult incidents at work. In addition, there is a need for more research on more optimal support.

The thesis is focused on the design of rescue snowmobile. This type of snowmobile is utility and is unusual because of bonneted cab. The snowmobile is suitable for snowy area for rescue purposes. The size of the snowmobile can seat three people, driver, attendant and lying patient. The thesis is focused on design of the exterior of snowmobile. Less attention is attended to interior of the snowmobile. Everything inside follows an ergonomic design. The result is the emergency snowy vehicle with rescue equipment.

Ambulanspersonal möter patienter i alla åldrar i flera tänkbara miljöer. Det finns en hel del skillnader vid omhändertagandet av barn prehospitalt jämfört med omhändertagandet av vuxna. Det skiljer sig i utrustning i ambulanserna och det skiljer sig anatomiskt och fysiologiskt hur barn ser ut jämfört med vuxna. Dessutom innebär vården av barn ofta även vård av föräldrar eller närstående. Lagen betonar alla människors lika värde och rätt till en jämlik vård. Syftet med studien var att beskriva vilka faktorer som påverkar ambulanspersonalens omhändertagande av sjuka barn prehospitalt. Metoden som användes var en allmän deskriptiv litteraturstudie innehållandes både kvantitativa och kvalitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes fram i databaserna CINAHL och PubMed. 15 vetenskapliga artiklar analyserades och kvalitetsgranskades och ligger till grund för resultatet i studien. Det övergripande resultatet som framkom visade att de faktorer som främst påverkade ambulanspersonalens omhändertagande av att vårda barn prehospitalt var känslomässiga reaktioner och att larm gällande barn var sällsynta händelser. Vidare framkom underkategorierna stress, interaktion och kommunikation samt utbildning till känslomässiga reaktioner och erfarenhet och patientsäkerhet till sällsynta händelser. Slutsatsen i studien var att det är av betydelse att ambulanspersonal får utrymme i utbildningen, men även fortlöpande i yrkeslivet, att utveckla och upprätthålla de kunskaper som krävs för att vårda sjuka barn. Studien visade dessutom på att det finns en kongruens mellan verklighet och lagtext, författningar och barnkonventionen då vården i nuläget inte ges på lika villkor för alla människor. / Ambulance staff meet patients of all ages in several conceivable environments. There are a lot of differences in the care of children pre-hospital compared to the care of adults. It differs in equipment in the ambulances and it differs anatomically and physiologically how children are formed compared to adults. In addition, the care of children often also involves the care of parents or relatives. The law emphasizes the equal value and right of equal care for all people. The aim of this study was to describe factors affecting the ambulance staff's care of sick children in the prehospital care. The method used was a general descriptive literature study containing both quantitative and qualitative scientific articles. The articles were searched in the databases CINAHL and PubMed. 15 scientific articles were analyzed and quality checked and form the basis of the result in the present study. The overall result that emerged showed that the main factors affecting the ambulance staff's care of sick children in the prehospital care were emotional reactions and that alarms concerning children were rare events. Furthermore, the subcategories stress, interaction and communication and education emerged within the category emotional reaction and experience and patient safety within rare events. The conclusion of the study was that it is important that ambulance staff are given the training to care for sick children, both in the education and in the professional life. This in order to maintain and develop the knowledge that is required. The study also showed a congruence between reality and law, regulations and the convention of the children's rights. Currently the care is not provided on equal terms for all people.

Bakgrund: Bemötandet är en essentiell del i vårdmötet. Att ambulanssjuksköterskan har insikt kring bemötandets betydelse i vårdmötet med patienten är av största vikt. Ett bristande bemötande kan leda till att bedömningen blir undermålig vilket äventyrar patientsäkerheten. Tidigare forskning kring hur ambulanssjuksköterskan upplever bemötandet inom ambulanssjukvården är begränsad.  Syfte: Var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser kring bemötande inom ambulanssjukvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie där deltagarna valdes genom ett bekvämlighetsurval. Graneheim och Lundmans innehållsanalys användes för att analysera de nio ostrukturerade intervjuerna som ägde rum på två ambulansstationer, belägna i södra Sverige.  Resultat: I resultatet framgick det att upplevelsen av bemötandet inom ambulanssjukvården är gott och de flesta hade en klar bild över hur ett gott bemötande i vårdmötet bör vara. Ambulanssjuksköterskorna hade en insikt i att de själva och kollegor ibland brast i sitt bemötande och kunde i de flesta fall beskriva orsaker till detta skedde och efterföljande konsekvenser. Studiens främsta fynd visar på att ambulanssjuksköterskan upplever att det är ett hårdare klimat idag och att problematiken kring bemötande har en tendens att öka.  Slutsats: Ambulanssjuksköterskor är medvetna om betydelsen av ett bra bemötande i vårdmötet. De har god kännedom kring vilka olika konsekvenser ett bristande bemötande kan få för patienten och att det kan påverka patientsäkerheten. Det finns en viss problematik kring ett bristande bemötande som ambulanssjuksköterskorna upplever har ökat men även att klimatet har blivit hårdare. Aktuell forskning behöver uppdateras för att belysa problemområdet och skapa handlingsplaner för att förhindra en negativ utveckling. / Introduction:  How we treat others is an essential part of the care meeting with patients. To possess an insight and to own a self knowledge regarding the treatment of others is of great importance.                 Bad treatment can lead to poor assessments and examinations, which jeopardizes patient safety. Previous research on how the ambulance nurse experiences how we treat others in the ambulance services is very limited.  Purpose: Was to illustrate the ambulance nurse´s experience of how we treat others among the ambulance services.  Methods: A qualitative interview study were conducted where the informants were chosen through a convenience selection. The method for analysis were the one of Graneheim and Lundman and was applied to analyse the nine unstructured interviews that took place in two ambulance stations, both situated in the south of Sweden.  Results: The results showed that the experience of the treatment in the ambulance care is good and that most ambulance nurses had a clear picture of what good treatment in the care meeting should be like. The ambulance nurses had an insight that they themselves and colleagues sometimes burst in their treatment regarding patients and could in most cases describe reasons why this happened and the consequences of it. The study's main findings show that the ambulance nurse nowadays feels that there is a harsher climate in the ambulance care and that the problems regarding treatment tend to increase. Conclusion:Ambulance nurses are aware of the importance in how we treat others during the care meeting. They also possess good knowledge in various consequences that a lack of treatment can bring the patient and the negative effects regarding patient safety. However, there are certain problems in how we treat others which the ambulance nurses experience has increased, they also describe that the climate has become more harsh. Current research needs an update to highlight the problem area to enable action plans that will prevent further negative progress.

It is important that ambulances are urgently directed to patients who are in need of immediate help and of quick transportation to a hospital. Because resources are limited, emergency medical dispatch centres (EMD) cannot send ambulances with high priority to all callers. The efficiency of the system is therefore dependent on triage. Increased knowledge about the triage in the prehospital care can make it possible to optimize the use of resources. Traditionally nurses have an important role in triage on emergency departments and in telephone advisory. In Sweden there is a trend towards more triage by nurses at EMDs. It is important to survey experiences of nurses’ of prioritization at EMDs. Aim: The overall aim in this thesis was to measure effectivity in prioritisation of ambulance dispatches, and to elucidate experiences from these prioritizations and decisions. Method: In study I sensitivity and specificity in 4086 dispatches was calculated, by comparison of the priority given by the EMD and the assessment performed by the ambulance-nurse according to Medical Emergency Triage and Treatment System. In study II were 15 nurses interviewed about their experiences from prioritizations at an EMD. Result: The result showed that 84,5 % of the dispatches were correct prioritised and that the sensitivity was high (94,5 %) but the specificity was low (15,4 %). Content analysis was performed and two themes emerged: “Having a profession with opportunities and obstacles” and “Meeting serious and difficult situations”. Conclusions are that over- prioritizations are made concerning patients with low or no need of medical care. Also that nurses with experience from emergency care, who are allowed to make their own decisions independent of the medical index, can improve and nuance the prioritization of resources in prehospital care. However, there is an obvious risk that their assessments will tend to be on the safe side. Important for avoiding this is improving internal support systems at the EMDs and also striving for a blame-free culture, where the nurses are not pushed by threats of being reported.

Bakgrund: Mötet med medicinskt svåra situationer förekommer dagligen för ambulanssjuksköterskan. Det finns flera komponenter som påverkar hur situationen upplevs. Ambulanssjuksköterskan ska ha adekvat utbildning för det arbetet de utför.  Syfte: Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda svårt sjuka patienter.  Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultatet baserades på åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Fem kategorier framkom: Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att förbereda sig; Ambulanssjuksköterskans upplevelse av kommunikation; Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att omhänderta en patient på plats och under transport; Ambulanssjuksköterskan copingstrategier och Ambulanssjuksköterskans upplevelse av kunskap och erfarenhet. Ambulanssjuksköterskan upplevde vikten av förberedelser inför patientmötet för att optimera mötet med patienten. Reflektion efter patientmötet var viktigt, för den självständiga utvecklingen där konstruktiv kritik framfördes. Ambulanssjuksköterskan nyttjade flertalet olika copingstrategier för att bearbeta upplevelserna av att vårda en svårt sjuk patient.   Konklusion: Litteraturstudien påvisar olika faktorer som påverkar ambulanssjuksköterskorna i den pre-hospitala vården. Ambulanssjuksköterskorna möter oväntade situationer och måste vara förberedda på omhändertagandet av svårt sjuka patienter. Säkerheten upplevs ökas då arbetet sker med utbildad och erfaren personal. Kommunikationen riskerar att fallera vid olika vårdsituationer. Ständig reflektion och återkoppling inom arbetsgruppen upplevdes / Background: The encounter with medically difficult situations occurs daily for the ambulance nurse. There are several components that affect how the situation is experienced. The ambulance nurse shall have adequate training for the work they have performed.  Aim: The aim was to examine the ambulance nurse's experience of caring for seriously ill patients.  Method: The study was conducted through a general literature review with an inductive approach. The results were based on eight scientific articles.  Results: Five categories emerged: the ambulance nurse's experience of preparing; The ambulance nurse's experience of communication; The ambulance nurse's experience of caring for a patient on site and during transport; The Ambulance Nurse coping strategies and the Ambulance Nurse experience of knowledge and experience. The ambulance nurse experienced the importance of preparing for the patient meeting to optimize the meeting with the patient. Reflection after the patient meeting was important, for the independent development where constructive criticism was presented. The ambulance nurse used several different coping strategies to process the experiences of caring for a seriously ill patient. Conclusion: The literature study demonstrates various factors that affect the ambulance nurses in pre-hospital care. The ambulance nurses face unexpected situations and must be prepared for the care of seriously ill patients. The safety is perceived to increase as the work takes place with trained and experienced staff. Communication risks failing in different care situations. Constant reflection and feedback within the working group was felt to strengthen

Background: Managers and health professionals, so-called stakeholders, at the system and clinical level in the acute care chain, are responsible for providing safe and high-quality care encompassing both nursing and medical aspects. In patients with acute abdominal pain (AAP), high-quality nursing care has been described as not always being delivered across the entire acute care chain. This patient group frequently seeks care across the acute care chain and the care procedures and quality may differ widely. The quality of nursing care provided to patients can be understood through the framework Fundamentals of Care. The framework is divided into three dimensions: establishing a relationship with the patient, integration of the patient’s fundamental care needs, and context of care. Stakeholders are one important part of the context of care and a prerequisite for delivery of high-quality care.  Aim: The overall aim was to explore managers’ and health professionals’ understanding of managing and conducting care of patients with AAP across the acute care chain.  Method: Individual interviews with open-ended questions were used in two studies and data were analysed with a conventional qualitative content analysis method. Participants represented ambulance services, emergency departments, and surgical departments. Managers at head nurse level (n=11) and operational level (n=6) at four hospitals were included in Study I. Registered nurses (n=11) and physicians (n=8) at five hospitals were included in Study II. Results: In Study I, managers described the adult patient group as challenging and heterogenous. The managers reflected on themselves as role models. Guidelines were used to organise care, but they often had a medical focus and the managers referred to others as being responsible for the guidelines. Managers who were registered nurses focused on the medical care of patients with AAP, while managers who were physicians underlined the value of nursing care to improve patient outcome. In Study II, health professionals described dedication to applying evidence-based practices. However, they used personal experience over guidelines in care provision. They described organisational barriers to delivering high-quality care, such as varying competence among colleagues, lack of available patient beds, and lack of collaboration across the acute care chain.  Conclusion: The stakeholders’ perspectives complemented each other, but their descriptions of managing and conducting care of patients with AAP did not always fit together, which revealed a gap in the everyday clinical practices as well as structural issues at the system level. These empirical descriptions of differing understanding may reveal some of the reasons why patients with AAP do not always experience high-quality care. To optimise patient care across the acute care chain, stakeholders need a shared understanding to meet patients’ fundamental care needs and enable provision of high-quality nursing and medical care.

Bakgrund. Bilden av svensk ambulanssjukvård idag visar att vissa regioner ökat kraven på legitimerad kompetens i ambulanserna, samt att vissa också kräver specialistsjuksköterskeutbildning. I samband med den utvecklingen har även kraven på den medicinska nivån på omhändertagandet höjts. Sjuksköterskor i ambulans verkar ofta i miljöer som skiljer sig tydligt från sjukhusen. Detta kan medföra stressade situationer, påverka beslutsfattandet och det medicinska omhändertagandet. Kunskap inom luftvägshantering är en av de viktigaste kompetenserna för patientens fortsatta överlevnad. Att säkerställa fri luftväg kan vara en uppgift på tio sekunder till en livshotande faktor under hela uppdraget och därför viktig att bedöma och åtgärda. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenhet av prehospital luftvägshantering. Metod. En kvalitativ studiedesign med induktiv forskningsansats. Datainsamlingen genomfördes genom tio stycken semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor som är verksamma i prehospital verksamhet i Mellersta Norrland. Dataanalysen genomfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat. I analysen framkom två kategorier: Prehospitala erfarenheter för luftvägshantering och förutsättningar för trygghet i luftvägshantering prehospitalt samt åtta subkategorier. Dessa var erfarenhet har betydelse för luftvägshantering, erfarenhet av enkla luftvägshjälpmedel, erfarenhet av avancerade luftvägshjälpmedel, hantering av stress, vikten av kollegial kompetens vid luftvägshantering, utbildning och mängdträning skapar trygghet och bristande stöd vid upprätthållande av kompetens. Majoriteten ansåg att de enkla luftvägshjälpmedlen oftast skapar mest trygghet, men att erfarenhet och kollegors kompetens har stor betydelse för lyckat resultat samt ökad trygghet. Bristande stöd vid upprätthållande av luftvägskompetens visades och förslag för ökad trygghet och erfarenhet var att få öva luftvägshantering på anestesin. Slutsats. Erfarenhet ger ökad trygghet hos samtliga specialistsjuksköterskor oavsett typ av luftvägshjälpmedel. Dock visar resultatet att utbildning och upprätthållande av kompetens är av vikt för minskad stress.

Det som är specifikt med ambulanssjukvård är att ambulanssjuksköterskan bedömer, behandlar och vårdar patienter med kritiskt sjukdomstillstånd i alla tänkbara och oförutsedda miljöer. Det kan ofta handla om kortvariga vårdmöten där vården sker under tidspress, långt ifrån medicinsk support och där resurserna är begränsade. I en kaotisk och stressande miljö behöver ambulanssjuksköterskan ha förmågan att på egen hand ansvara för vården och samtidigt inge trygghet och lugn till patienten. Patienter i behov av ambulanssjukvård kan uppleva utsatthet, kontrollförlust och att vara i en beroendeställning till ambulanssjuksköterskan. En god kommunikation med både patienten och kollegor kan skapa en säker vård. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med kritiskt sjukdomstillstånd i ambulanssjukvården. Metoden var en litteraturöversikt med systematisk sökstrategi. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar som inhämtats från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades utifrån en integrerad analys. I resultatet framkom fyra kategorier som svarade mot syftet för studien, Kompetens och erfarenhet har betydelse, Stress över att inte hantera situationen, Kollegor och annan vårdpersonals betydelse, Barn – patientgrupp av betydelse. Slutsatsen var att vårda patienter med kritiskt sjukdomstillstånd, särskilt barn, var utmanande för ambulanssjuksköterskan. En god kommunikation var grunden för en patientsäker vård och ledde till att tryggheten ökade hos både patienten och ambulanssjuksköterskan. Var ambulanssjuksköterskan kompetent och erfaren kunde stressen minska för både patienten, ambulanssjuksköterskan och kollegor vilket i sin tur ökade patientsäkerheten. Ett gott samarbete mellan kollegor var en förutsättning för att ge specifik vård utifrån varje patientens behov. / What is specific about ambulance healthcare is that the ambulance nurse assesses, treats and cares for patients with critical conditions in all conceivable and unforseen environments. These can often be short-term healthcare meetings takes place under time pressure, far away from medical support and where resources are limited. In a chaotic and stressful environment, the ambulance nurse needs to have the ability to lead the care on her own and at the same time provide safety and calm to the patient. Patients who are in need of ambulance care may experience vulnerablility, loss of control and being in a position of dependence on the ambulance nurse. A good communication with both the patient and colleagues can create safe helathcare. The aim of the study was to describe the ambulance nurses experience of caring for patients with critical conditions in ambulance care. The method was a literature review with a systematic searchstrategy. The results were based on 15 scientific articles obtained from the CINAHL and PubMed databases. The articles were quality reviewed and analyzed on the basis of an integrated analysis. The results revealed four categories that corresponded to the aim of the study, Competence and experience matters, Stress over not handling the situation, The importance of colleagues and other healthcare professionals, Children – patientgroup of importance. The conclusion was that in the care of patients with critical condition, especially children, was challenging for the ambulance nurse. Good communication was the basis for patient-safe care and led to increased safety for both patient and ambulance nurse. Was the ambulans nurse competent and experienced, stress could be reduced for both the patient, the ambulance nurse and colleagues, which in turn increased patient safety. Good collaboration between colleagues was a prerequisite for providing specific care based on each patient´s needs.

Bakgrund: Ambulanspersonal är ofta de första som träffar en sjuk patient. De huvudsakliga uppgifterna är att bedöma, behandla och transportera patientsäkert. När barn är akut sjuka vittnar tidigare studier om att ambulanspersonal känner mer stress än om patienten var vuxen. Det finns ett oklart kunskapsläge gällande vad ambulanspersonal har för erfarenheter av att vårda barn. Syfte: Syftet är att utforska ambulanspersonalens erfarenheter av att vårda barn. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes eftersom metoden ansågs relevant för att belysa erfarenheter av problemområdet utifrån ett kvalitativt synsätt. Genom en systematisk sökning i tre databaser påträffades tolv artiklar som kunde besvara syftet. Meningsenheter kodades och tematiserades med en tematisk analys. Resultat: Det skapas en osäkerhet hos ambulanspersonalen till följd av bristande interaktion med barn och bristande praktisk träning. Kommunikation med barn och närstående upplevs även obekvämt till följd av bristande interaktion. Osäkerheten genomsyrar ambulanspersonalens arbetsuppgifter, särskilt vid läkemedelsdosering då oron att orsaka vårdskada är stor. Ambulanspersonal har nytta av sin förförståelse eftersom det bidrar det till ökad riskmedvetenhet, dock kan den även orsaka oro för komplikationer. Slutsats: Oavsett vilken sjukdom som barnet drabbas av finns det en oro hos ambulanspersonal. Oron grundas i det upplevda emotionella värdet barn har, men om barnet är kritiskt sjukt ökar oron. Enligt ambulanspersonal grundas de negativa erfarenheterna av bristande träning och interaktion med barn. / Background: Ambulance personnel are often the first one to meet a sick patient. The main tasks are to assess, treat and transport the patient safely. When children are acutely ill, previous studies show that ambulance personnel feel more stress than if the patient was an adult. There is a vague state of knowledge regarding previous knowledge of interaction with children between ambulance personnel.  Aim: The aim is to explore the ambulance personnel experiences of caring for children. Method: A systematic literature study was conducted because the method was considered relevant to illuminate the experiences of the problem area from a qualitative point of view. Through a systematic search in three databases, twelve articles were found that could answer the purpose of this study. Sentence units were coded and thematized with a thematic analysis. Results: An uncertainty is created among the ambulance personnel as a result of lack of interaction with children and lack of practical training. Communication with children and relatives is also experienced as inconvenient due to lack of interaction. The uncertainty permeates the ambulance personnels tasks, especially with drug dosage as there is a great concern about causing healthcare injuries. Ambulance personnel benefit from their pre-understanding because it contributes to increased risk awareness as well as a subsequent worry of complications. Conclusion: Regardless of the disease that the child suffers from there will be a concern among ambulance personnel. The anxiety is based on the perceived emotional value of the child, but if it's critically ill the anxiety increases. According to ambulance staff, the negative experiences are based on a lack of pediatric training and interaction with children.