Att vårda barn beskrivs som en utmaning bland ambulanspersonal. Utmaningen består bland annat i barns anatomi och fysiologi vilken skiljer sig från vuxnas samt avsaknad av utrustning anpassad för barn. Barn är beroende av sina föräldrar vilket innebär att både barnet och föräldrarna måste tas om hand samtidigt, vilket också är en utmaning för ambulanspersonalen. Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenheter av faktorer som påverkar omhändertagandet av barn upp till 12 år inom ambulanssjukvård. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie innehållande kvalitativa vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl. Totalt har 14 vetenskapliga artiklar inkluderats och analyserats utifrån en integrerad analys. I resultatet framkom en huvudkategori vilken benämndes främjande och hindrande faktorer för vård av barn, samt fyra subkategorier vilka benämndes känslomässiga reaktioner, kommunikation och föräldrarnas närvaro, brist på erfarenhet och utbildning samt stöd från andra aktörer och kollegor. Ambulanspersonalen uttryckte oro, ångest samt stress i samband med uppdrag som berör barn och att brist på erfarenhet och utbildning kundeförknippas med dessa känslor av osäkerhet av att vårda barn. Kommunikation med barn var en utmaning på grund av att små barn inte kan uttrycka sig verbalt. Med stöd av föräldrarna kunde ambulanspersonalen få anamnes om barnet och dess tillstånd. Föräldrarna ansågs även vara en viktig informationskälla. Ambulanspersonalen uttryckte även vikten av att jobba med en kollega de hade förtroende för vilket kunde minska deras oro, till skillnad mot om de jobbade med en kollega de inte kände så väl, vilket kunde resultera i ökad oro och stress. Slutsatsen var att de vanligaste känslorna bland ambulanspersonalen var ångest, oro och stress. Mer erfarenhet och utbildning i omhändertagandet av barn kan minska dessa känslor och öka ambulanspersonalens kompetens och trygghet / The caring of children was described as a challenge to the ambulance personnel. The challenges may include the fact that children's anatomy and physiology differ from adults and lack of equipment that is adapted to children. But also because children are dependent on their parents, which sometimes means you have to take care of both the child and the parents at the same time. The aim was to shed light on ambulance personnel's experience of factors that affect the care of children up to 12 years in the ambulance service. The method used was a general literature study containing qualitative scientific articles from the databases PubMed and Cinahl. A total of 14 scientific articles have been included and analysed based on an integrated analysis. In the result it appeared a main category called promoting and obstruction factors for the care of children, and four subcategories called emotional reactions, communication and parental presence, lack of experience and education as well as support from other actors and colleagues. The ambulance personnel expressed concern, anxiety and stress associated with assignments involving children and that lack of experience and education could be associated with these feelings of uncertainty of caring for children. Communication with children was a challenge because young children can not express themselves verbally. With the support of the parents, ambulance personnel could get a history of the children's condition. The parents were also considered an important source of information. The ambulance personnel also expressed the importance of working with a colleague you trust which could reduce their concerns, unlike working with a colleague who you do not know well which could result in increased anxiety and stress. The conclusion was that the most common feelings among the ambulance personnel were concern, anxiety and stress. More experience and training in the care of children could reduce these feelings and increase the ambulance personnel´s skills and security

Svensk ambulanssjukvård har under de senaste decennierna utvecklats och anses idag bedriva kvalificerad akutsjukvård. Men ambulanssjukvården har en utsatt arbetsmiljö som allt mer utsätts för hot och våld i det vårdande arbetet. Varje patient förtjänar en trygg och säker vård. Syftet var att beskriva hur ambulanspersonal upplever att vårdandet kan påverkas vid hot och våld i ambulanssjukvården. Metoden som användes var en litteraturöversikt. I denna litteraturöversikt har 15 vetenskapliga artiklar inkluderats. Artiklarna hämtades från databaserna Pubmed och Cinahl. Varje artikel är kvalitetsgranskad och bedömd enligt bedömningsmall från Sophiahemmet Högskola. Resultatet visar att ambulanspersonal som drabbas av våld upplevde att våldet stundtals kunde leda till försämrad vårdkvalité då situationen upplevdes som stressande. Ambulanspersonalen kände också oro för våld på arbetsplatsen vilket kunde påverka vårdandet. Dessutom upplevde ambulanspersonalen att korrekt träning och utbildning skulle kunna stärka säkerheten och samtidigt resultera i en bättre vårdkontakt. Ambulanspersonal som har utsatts för hot och våld har förändrat sitt beteende och känner sig alltmer rädd och oroad på arbetsplatsen samt arbetar med en ökad försiktighet och misstänksamhet. Effekterna av detta kan leda till en minskad empati mot patienten. Vid situationer där hot och våld är förekommande är det vanligt att vårdandet hamnar i bakgrunden. Slutsatsen visar att situationer där hot och våld förekommer i ambulanssjukvård ökar risken för konsekvenser för vårdandet. Ambulanspersonalens känslor och bemötande påverkas i negativ riktning vilket i sin tur kan leda till att vården påverkas. Ambulanspersonal behöver mer utbildning i hur de ska agera i en hotfull situation där risken för påverkan på vården finns. Avslutningsvis är det av stor vikt att ambulanspersonalen erhåller önskat stöd och eventuell rehabilitering efter en situation där hot och våld utspelats. / Swedish ambulance care has developed during the last decades and today it is considered to provide qualified emergency care. But the ambulance care has an exposed work environment that more often receives threats and violence in the work of care. Every patient deserves safe and secure care. Furthermore, it is important that ambulance staff gets to work in a safe and healthy environment. The purpose was to describe the ambulance staff´s experiences how the caring may be affected by threats and violence in ambulance care. The used method was a literature review. In this literature review 15 scientific articles were included. The articles were collected from the databases Pubmed and Cinahl. Each article was quality reviewed and assessed according to an assessment template from Sophiahemmet University. The result shows that ambulance staff affected by violence experienced that violence sometimes could lead to impaired quality of care when the situation was perceived as stressful. The ambulance staff were also concerned about violence in the workplace, which could affect the caring. In addition, the ambulance staff felt that proper training and education could strengthen safety and at the same time result in better care. Ambulance staff that have been exposed to threat and violence have changed their behavior and feel more scared and concerned at work, they also work with increased caution and suspicion. The effects of violence may lead to reduced empathy towards the patient. In situations where threats and violence occur it is common that the caring ends up in the background. In conclusion, situations where threat and violence occur in ambulance environments increases the risk of negative consequences for the caring. The ambulance staff's feelings and treatment are affected in a negative direction which may lead to influence in the caring. The ambulance staff need more education in how they are supposed to act in a threatening situation when there is a risk of consequences of the caring. Finally, it is important that ambulance staff receives support and possible rehabilitation after a situation that contains threat and violence.

Ambulansuppdrag med smärtpåverkade patienter ingår i ambulanssjuksköterskans vardag. Metoder för smärtlindring finns i form av olika läkemedel med varierande effekt, biverkningar och tillslagstid. Metoxifluran har använts länge i framförallt Australien men på senare tid även kommit till Sverige. Skillnaden från konventionella smärtlindrande läkemedel i ambulanssjukvården är att metoxifluran inhaleras och doseringen styrs av patienten själv. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka patientnyttan i användandet av metoxifluran i ambulanssjukvården. Metoden som har använts är en litteraturöversikt där tolv vetenskapliga artiklar ligger till grund att beskriva patientnyttan i användandet av metoxifluran. Sökning av artiklar har genomförts i databaserna Pubmed och Cinahl samt genom en granskning av inkluderade artiklars referenslistor. Samtliga artiklar har kvalitetsgranskats enligt mall från Sophiahemmet Högskola. Resultatet visar på flertalet positiva effekter för patienten i användandet av metoxifluran, där tid till smärtlindrad patient, patientnöjdhet och effekt på smärtan var övervägande. Resultatet visade även enstaka negativa effekter för patienten där fysiologiska effekter och dålig smärtlindringseffekt identifierades. Slutsatsen är att metoxifluran är ett läkemedel med positiva effekter för smärtpåverkade patienter och ett bra komplement till de konventionella läkemedel som används inom ambulanssjukvården idag. / Ambulance callouts with pain-affected patients are part of the paramedic nurse's everyday life. Methods for pain relief are available in the form of various drugs with varying effects, side effects and onset time. Methoxyflurane has been used for a long time, especially in Australia, and is also utilized in Sweden nowadays. The difference from conventional analgesia in ambulance care is that methoxyflurane is inhaled and the dosage is controlled by the patients themselves. The purpose of this literature review is to investigate the patient benefit in the use of methoxyflurane in ambulance care. The method that has been used is a literature review where twelve scientific articles serve as the basis for describing the patient benefit in the use of methoxyflurane. The search for articles has been carried out in the databases Pubmed and Cinahl and a review of the reference lists of included articles has been performed. All articles have been quality checked according to a template from Sophiahemmet university. The results show mostly positive effects for the patient benefit in the use of methoxyflurane, where time to pain relief for the patient, patient satisfaction and effects on pain were predominant. The result also gave occasional negative effects for the patient benefit, where physiological effects and a lack of effect are included. The conclusion is that methoxyflurane is a drug with positive effects for patients in pain and a good complement to the conventional drugs used in ambulance care today.

Inom ambulanssjukvården ingår det i den vardagliga arbetsmiljön att utsättas för stressiga situationer. Det krävs att ambulanspersonalen är alert, förberedd och flexibel för att hantera det oväntade. Regelbunden exponering för trauman kan bidra till känslomässiga svårigheter. Vilket kräver stöd och hjälp för att hantera de stressreaktioner som kan uppstå till följd av en allvarlig händelse. Syftet var att belysa ambulanspersonals copingstrategier och upplevelse av krisstöd i samband med en allvarlig händelse. Som metod användes en allmän litteraturöversikt där 15 artiklar inkluderades i resultatet. Artikelsökningen gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsykInfo, resultatet analyserades med hjälp av Forsberg och Wengströms analysprocess. Analysen genererade fem kategorier. I resultatet framkom fem kategorier; Före händelse - förberedande copingstrategier, under händelsen - copingstrategier för omhändertagande, efter händelsen - copingstrategier för bearbetning och upplevelsen av krisstöd, ledning och organisation samt kulturella skillnader. Där framkom det att emotionellt fokuserad coping var den mest förekommande metoden för att hantera stress i samband med en allvarlig händelse. Det mest uppskattade stödet erhölls av en nära kollega, familj eller vänner. Ambulanspersonalen uppgav att det fanns ett missnöje med ledningens stöd och omhändertagande efter en allvarlig händelse. Som slutsats var det huvudsakliga fyndet att ambulanspersonal främst använde sig av emotionellt fokuserad coping och en erfaren kollega var ett viktigt stöd för att hantera stress då de bidrog till en känsla av trygghet, säkerhet samt stärkte kompetensen. Studiens resultat påvisade vikten av tid för återhämtning och reflektion. Litteraturöversikten identifierat en rad olika förbättringsåtgärder såsom ett förbättrat krisstöd samt ett ökat behov av utbildning och kunskap i stresshantering. / In ambulance care, it is part of the everyday work environment to be exposed to stressfulsituations. The ambulance staff is required to be alert, prepared, and flexible to manage theunexpected. Regular exposure to trauma can contribute to emotional difficulties, whichrequires support and help to deal with the stress reactions that can occur because of a seriousincident. The aim was to highlight the ambulance personnel coping strategies and experience of crisissupport in the event of a serious incident. As a method, a general literature review was used where 15 articles were included in theresult. The article search was performed in the databases PubMed, CINAHL and PsykInfo,the results were analyzed with the help of Forsberg and Wengström's analysis process. The analysis generated in five categories. The results revealed five categories; Before the event - preparatory coping strategies, duringthe event - coping strategies for caretaking, after the event - coping strategies for processingand the experience of crisis support, management and organization as well as culturaldifferences. Emotionally focused coping was the most common method when dealing withstress after a serious incident. The most appreciated support was received by a closecolleague, family, or friends. The ambulance staff stated that there was dissatisfaction in themanagement's support and care after a serious incident. In conclusion, the main finding was that ambulance mainly used the emotionally focusedcoping and an experienced colleague as support for managing stress as they contributed to asense of security, safety, and strengthens competence. The results of the study demonstratedthe importance of the need for recovery and reflection. The literature review identified anumber of different improvement measures such as improved crisis support and an increasedneed for training and knowledge in stress management.

Bakgrund: Den svenska definitionen på prehospital akutsjukvård är omedelbara medicinska åtgärder som vidtas utanför vårdenhet och vidare benämns prehospital ambulanssjukvård som hälso- och sjukvård som utförs i eller i anslutning till ambulans. Sedan 1980-talet har den prehospitala akutsjukvården i Sverige utvecklats inom forskning, kompetens och utrustning. Utvecklingen inom prehospitala akutsjukvården har medfört att det ställs högre krav på personalen som är verksam inom ambulanssjukvård, kraven föreligger för att upprätthålla god och säker vård av patienten. Sveriges ambulanser bemannas idag med minst en legitimerad sjuksköterska. Litteratur och omvårdnadsteoretiker har tidigare belyst att vårdmötet bör präglas av ett personcentrerat förhållningssätt, där patienten betraktas som en unik individ med mångfacetterade behov att tillgodose, oavsett om dessa behov är medicinska eller omvårdnadsmässiga. Sjuksköterskor verksamma inom prehospital akutsjukvård har arbetat utifrån ett medicinskt fokus som resulterat i att patienternas behov inte alltid tillgodoses. När patientens känslomässiga och existentiella behov inte anses vara lika viktig som det medicinska utesluts det holistiska perspektivet och patientens mångfacetterade behov tillgodoses inte. Forskning tyder även på att det råder brist på forskning utifrån patientperspektivet. Patienternas perspektiv är inte välbeskrivet och behöver således belysas. Syfte: Att belysa patientens upplevelse av vårdmötet vid prehospital akutsjukvård. Metod: Studien är en litteraturöversikt med systematisk metod och integrerad dataanalys där totalt 19 artiklar inkluderades. Arton artiklar var av kvalitativ design och en artikel var mixad metod. Resultat: Patienternas positiva och negativa upplevelser presenterades under två huvudkategorier som arbetades fram: Att vara patient i den prehospitala akutsjukvården, Patientens upplevelse av ambulanspersonalens förhållningssätt. Patientens upplevelse av vårdmötet vid prehospital akutsjukvård baseras till stor del på personalens förhållningssätt. Kommunikation, delaktighet, bekräftelse, kompetens och attityd är hörnstenar som presenterades i resultatet och som svarade till tidigare litteratur som belyser fördelar som personcentrerad vård leder till.  Slutsats: Internationell forskning har påvisat att det råder brist på forskning utifrån patientperspektiv och att sjuksköterskan verksam inom ambulans efterfrågar återkoppling. Majoriteten av artiklarna i litteraturöversikten hade ursprung från Sverige, därmed drogs slutsatsen att Sverige är på framkant inom forskning av prehospital akutsjukvård utifrån ett patientperspektiv. Vikten av att belysa patientens perspektiv av vårdmötet är att öka förståelsen hos personalen och således höja kvalitén på vården av patienten som bör präglas utifrån personcentrerat perspektiv. Sjuksköterskan kan se denna litteraturöversikt som en generell återkoppling och bör i sin vård av patienten sträva efter ett samspel med patienten. Att vårda varje enskild patient utifrån ett holistiskt perspektiv där så många behov som möjligt tillgodoses, oavsett om behoven avser medicinsk vård eller omvårdnadshandling. / Background: The Swedish definition of pre-hospital acute care is immediate medical measures that are taken outside the hospital and is further referred to as prehospital ambulance care as care and care that is carried out in or in connection with an ambulance. Since the 1980s, pre-hospital acute care in Sweden has developed in terms of research, competence, and equipment. Developments in pre-hospital emergency healthcare have meant that higher demands are placed on the staff who work in ambulance healthcare, the requirement is to maintain good and safe care for the patient. Ambulances in Sweden are currently staffed with at least one registered nurse. Literature and care theorists have previously highlighted that the caring encounter should be characterized by a person-centred approach, where the patient is regarded as a unique individual with multifaceted needs to be met, regardless of whether these needs are medical or care-related. Nurses who work in pre-hospital acute care have worked based on a medical focus, which has resulted in patients' needs not always being met. When the patient's emotional and existential needs are not considered as important as the medical ones, the overall perspective is excluded, and the patient's multifaceted needs are not met. Research also indicates that there is a lack of research from the patient perspective. The patients' perspective is not well described and therefore needs to be elucidated. Purpose: To explore the patient's experiences of the caring encounter in the prehospital emergency care. Method: The study is a literature review with a systematic method and integrated data analysis in which a total of 19 articles were included. Eighteen articles were of qualitative design and one article was mixed method. Results: The patients' positive and negative experiences were presented under two main categories that were developed: Being a patient in pre-hospital emergency care, The patient's experience of the treatment of the ambulance staff. The patient's experience of the caring encounter in pre-hospital acute care is largely based on the staff's approach. Communication, participation, confirmation, competence, and attitude are cornerstones that were presented in the results and that corresponded to previous literature that highlights the benefits that person-centered care leads to. Conclusion: International research has shown that there is a lack of research from the patient's perspective and that nurses working in ambulances require feedback. Most of the articles in the literature review originate in Sweden, therefore it was concluded that Sweden is at the forefront of prehospital acute care research from a patient perspective. The importance of highlighting the patient's perspective at the care meeting is to increase the understanding of the staff and thereby raise the quality of the patient's care, which should be based on a person-centred perspective. The nurse can see this literature review as general feedback and should strive for an interaction with the patient in their care of the patient. To care for each individual patient from a holistic perspective whereas many needs as possible are met, regardless of whether the needs relate to healthcare or nursing.

Introduktion: Varje år avlider 4,4 miljoner människor till följd av våld. Forensisk omvårdnad innebär att vårda våldsoffer, förövare och familjer som drabbats av våld samt samla in och bevara potentiellt bevismaterial som senare kan användas för att fälla en eventuell förövare. Ambulanspersonal har en unik möjlighet att upptäcka om en person blir utsatt för våld då ambulanspersonal ofta är först på plats och kan utvärdera patienten i dess hemmiljö. Vidare har ambulanspersonalen möjlighet att intervjua patienten under transporten in till sjukhus och samtidigt göra en närmare undersökning utan eventuell förövare i närheten. Syfte: Beskriva forensisk omvårdnad inom ambulanssjukvård. Metod: En systematisk integrativ litteraturstudie genomfördes och analyserades enligt Whittemore och Knafl´s femstegsmodell. Totalt inkluderades 14 artiklar i studien. Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades. Identifiering av ett forensiskt fall, omvårdnadsåtgärder kopplade till forensisk omvårdnad, ambulanspersonalens behov av utbildning och verktyg och rädsla att göra fel. Konklusion: Det förelåg kunskapsluckor i att upptäcka tecken och symtom på våld som inte var tydligt framträdande. Ett behov av tydligare riktlinjer och mer utbildning inom forensisk omvårdnad inom ambulanssjukvård fanns. / Introduction: Every year 4.4 million people suffer as a result of violence worldwide. Forensic nursing involves caring for victims, perpetrators and families affected by violence, and collecting and preserving of evidence in the chain of custody. Paramedics have a unique opportunity to identify a person who is exposed to violence since they are often first on scene and can evaluate the patient in its home environment. Paramedics have the opportunity to interview the patient during transport to the hospital and also do a closer examination without a possible perpetrator nearby. Aim: To describe forensic nursing in ambulance care. Method: A systematic integrative literature review was used and analysed using Whittemore and Knafl's five-step model. A total of 14 articles were included in the study. Results: The analysis resulted in four main categories. Identification of a forensic case, nursing care linked to forensic nursing, paramedics need for training and tools and fear of making mistakes. Conclusion: There is gap to be filled in detecting signs and symptoms of violence that are not obvious. Evident guidelines and more training in forensic nursing are needed in ambulance medical care.

Bakgrund: Sjuksköterskan i ambulans verkar i en prehospitala kontext som kan vara komplex då varje situation är unik. Det är i vårdmötet en personcentrerad bedömning kan ske med helhetsvård vilket innebär både omvårdnads- och medicinska omhändertagande av patienten. Förväntningarna är att göra rätt bedömning för människan i sjukdom, vård och hälsa för att få rätt vård och behandling i rätt vårdnivå och inom rimlig tid. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av bedömningar i vårdmötet, både vad som stärker och begränsar inom ambulanssjukvård. Metoden som valdes var en litteraturöversikt och för att inhämta och sammanställa materialet användes en systematisk metod och integrerad analys. Fjorton artiklar analyserades och kvalitetsgranskades. För datainsamling användes Public Medline (PubMed) samt The Culmative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) med hjälp av specifika sökord. Resultatet kopplas till vårdmötet och dess påverkan på bedömningar inom ambulanssjukvård och har klassificerats i tre kategorier med sju underkategorier. Kategori ett betydelsen av en vårdrelation med underkategori, en ömsesidig tillit och förtroende genom att använda behandlingsriktlinjer. Kategori två är att känna styrka inom den egna professionen med underkategorier, förstå betydelsen av sin egen kompetens, behandlingsriktlinjer skapar trygghet och att vara lösningsinriktad. Kategori tre, möjlighet till klinisk utveckling, med underkategori betydelsen av erfarenhet och att alltid reflektera över sitt handlande. Slutsatsen är att i vårdmötet finns både styrkor och begränsningar som påverkar bedömningar inom ambulanssjukvården. Att arbeta personcentrerat i ett partnerskap med patienten och deras närstående är grunden för patientsäkerheten. Att ha tillgång till tillfredsställande behandlingsriktlinjer stärker sjuksköterskan i bedömningarna. Om möjligheten till feedback och reflektion finns kan det skapa medvetenheten hos sjuksköterskan som kan leda till att arbeta med både vetenskaplig förankring och beprövad erfarenhet. / Background The nurse in an ambulance operates in a prehospital context which can be complex as each situation is unique. It is in the care meeting that a person-centered assessment can take place with holistic care, which means both nursing and medical care of the patient. The expectations are to make the right assessment for the person in illness, care and health in order to receive the right care and treatment at the right level of care and within a reasonable time. The purpose of this literature study was to shed light on the nurse's experiences of assessments in the care meeting, both what strengthens and limits within ambulance healthcare.  The method chosen was a literature review and a systematic method and integrated analysis was used to collect and compile the material. Fourten articles were analyzed and quality reviewed. For data collection, Public Medline (PubMed) and The Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) were used using specific keywords. The result is linked to the care encounter and its impact on assessments in ambulance healthcare and has been classified into three categories with six subcategories. Category one the meaning of a caring relationship with subcategory, a mutual trust and confidence using treatment guidelines. Category two feel strength within one's own profession with subcategories, understand the importance of one's own competence, treatment guidelines creates security and being solution oriented. Category three opportunity for clinical development with the subcategory the importance of experience and always reflecting on one's actions. The conclusion is that in the care meeting there are both strengths and limitations that affect assessments in ambulance healthcare. Working person centred in a partnership with the patient and their relatives is the basis for patient safety. Having access to satisfactory treatment guidelines strengthens the nurse in the assessments. If the opportunity for feedback and reflection exists, it can create the awareness of the nurse that can lead to working with both scientific anchoring and proven experience.

Bakgrund: Stroke är ett tidskritiskt tillstånd som kan medföra kommunikationssvårigheter. Stroke delas generellt in i två kategorier; blödning eller tromb. En blödning kan uppstå efter trauma eller att ett kärl spruckit av annan orsak. En tromb bildas någonstans i kroppen som sedan färdats med blodbanan för att slutligen fastna i ett av hjärnans blodkärl. Beroende på var i hjärnan blödningen eller tromben sitter uppvisas olika symptom. Kommunikationen med strokepatienter kan påverkas negativt av flertalet variabler. Vid stroke kan symptom som afasi, dysfasi och dysartri framträda och leda till svårigheter för ambulanspersonalen att förstå vad patienten vill förmedla. Förutom dessa faktorer påverkar även ambulanspersonalens kompetens, engagemang, den fysiska miljön och språkförbristningar kommunikationen med strokepatienter. Således är kunskap om dessa faktorer viktiga i arbetet för att kunna finna vägar för en god kommunikation. Syfte: Att belysa framgångsfaktorer och hinder för kommunikation mellan ambulanspersonal, sjukhuspersonal och strokepatienter. Metod: En strukturerad litteraturöversikt med en systematisk metod och en integrerad analys genomfördes. Resultat: Resultatet visade att faktorer såsom personcentrerad kommunikation främjade kommunikationen mellan ambulanspersonal och strokepatienter. Digitalisering samt samarbete mellan ambulans och akutsjukhus främjade kommunikationen mellan ambulanspersonalen och sjukhuspersonalen. Tillika visade resultatet att digitalisering, akuta situationer och språkförbristningar kan inverka negativt på kommunikationen mellan ambulanspersonal, sjukhuspersonal och strokepatienter. Slutsats: Faktorerna som främjar kommunikationen mellan ambulanspersonal och strokepatienter är personcentrerad kommunikation, omvårdnad och säker vård. Digitaliserade kommunikationshjälpmedel, samarbete samt standardiserad och strukturerad kommunikation var framgångsfaktorer för kommunikation mellan ambulanspersonal och sjukhuspersonal. Dock kan digitalisering hindra omvårdnaden inom ambulanssjukvården och hindra kommunikationen mellan ambulanspersonal och sjukhuspersonal. När den tekniska utrustningen inte fungerat har det lett till längre behandlingstider och en längre tid till intervention. / Background: Stroke is a time-critical condition that can cause communication difficulties. Stroke is generally divided into two categories; bleeding or thrombus. Bleeding can occur after trauma or when a vessel has ruptured for another reason. A thrombus forms somewhere in the body which then travels with the bloodstream to finally get stuck in one of the brain's blood vessels. Depending on where in the brain the bleeding or thrombus is located, different symptoms are displayed. Communication with stroke patients can be negatively affected by several variables. In stroke, symptoms such as aphasia, dysphasia and dysarthria can appear and lead to difficulties for the ambulance personell to understand what the patient wants to convey. In addition to these factors, the competence of the ambulance personnel, commitment, the physical environment and language deficiencies also affect communication with stroke patients. Thus, knowledge of these factors is important in the work to be able to find ways for good communication. Purpose: The aim was to highlight factors that promote or hinder communication between ambulance personnel, hospital personnel and stroke patients. Method: A structured literature review with a systematic method and integrated analysis was conducted. Result: The results showed that factors such as person-centred communication promoted communication between ambulance personnel and stroke patients. Digitization and cooperation between ambulances and emergency hospitals promoted communication between the ambulance staff and the hospital staff. At the same time, the results showed that digitalisation, emergency situations and language deficiencies can have a negative impact on communication between ambulance personnel, hospital staff and stroke patients. Conclusion: The factors that promote communication between ambulance personnel and stroke patients are person-centred communication, nursing and safe care. Digitized communication aids, collaboration and standardized and structured communication were success factors for communication between ambulance personnel and hospital staff. However, digitization can hinder nursing in ambulance healthcare and hinder communication between ambulance- and hospital personnel. When the technical equipment did not work, it led to longer treatment times and a longer time to intervention.

Bakgrund: Sjuksköterskan i ambulansen har ett brett arbetsfält med stor variation på arbetsuppgifter. Sjuksköterskor inom prehospital vård utsätts för stress i sin arbetssituation. Vid obalans mellan arbetsförmågan och arbetsbelastningen kan stressen leda till ohälsa. Ohälsan kan leda till psykiska besvär som sömnstörningar och depression samt kan det leda till fysiska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar. Syfte: Att beskriva sjuksköterskor erfarenhet av stress vid prehospital vård. Metod: Den valda metoden för studien är en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: Åtta artiklar ingick i resultatet. Sjuksköterskor inom den prehospitala vården upplever stress. Faktorer som utlöser stress är tidsbrist, bristande kunskap och erfarenhet av hot och våld, förlossningar, svårt sjuka eller skadade barn är stressutlösande faktorer. Resultatet visar på vikten av stöd i form av formellt stöd men också stöd av kollegor. Sjuksköterskor använder strategier för att hantera upplevd stress i sitt arbete. Konklusion: Stress ses som komplext och individuellt. Stressfaktorer kan bland annat vara svårt sjuka patienter, vård av barn, tidsbrist, bristande erfarenhet, förlossningar samt hot och våld. Genom denna uppsats skulle en ökad medvetenhet kunna leda till en godare upplevd hälsa och förebyggande av ohälsa för sjuksköterskor inom prehospital vård. / Background: The nurses in the ambulance has a wide field of work with a great variety of tasks. Nurses in pre-hospital healthcare are exposed to stress in their work situation. When there is an imbalance between the ability to work and the workload, this can lead to illness. This illnes can lead to psychological problems such as sleep disorders and depression, and it can lead to physical diseases such as cardiovascular diseases. Aim: To describe nurses' experience of stress in prehospital care. Method: The chosen method for the study is a qualitative literature study with an inductive approach. Findings: Eight articles were included in the result. Nurses in prehospital healthcare experience stress. Factors that trigger stress are lack of time, lack of knowledge and experience, threats and violence, caring for childbirth or seriously ill or injured children are stress-triggering factors. The result shows the importance of support in the form of formal support from the employer but also support from colleagues. Nurses use strategies to manage stress in their work. Conclusion: Stress is seen as complex and individual. Stress factors can include seriously ill patients, caring for children, lack of time, lack of experience, childbirth and threats and violence. Through this essay, an increased awareness could lead to a better perceived health and prevention of ill-health for nurses in pre-hospital care

Bakgrund: Rapid sequence induction and intubation (RSII) används för att snabbt och säkert söva och intubera patienter som har en hotad eller ofri luftväg på grund av sjukdom eller trauma. Det är ett komplext ingrepp där potenta läkemedel används som slår ut den spontana andningsdriven. Att genomföra svåra interventioner i prehospital miljö i Sverige är något som behöver studeras för att skapa en förståelse för komplexiteten av den avancerade prehospitala sjukvården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskans erfarenheter av att genomföra prehospital RSII inom helikopterverksamheten. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ studiedesign med induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med deltagare från olika helikopterbaser runt om i Sverige. Inhämtad data analyserades genom en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysarbetet producerade tre kategorier: varje vårdtillfälle är unik i situationen, att skapa en optimal arbetsmiljö och vikten av kunskap, fortbildning och teamarbete. Slutsats: Att genomföra prehospital RSII upplevdes inte som en stressande intervention då besättningarna överlag besitter mycket erfarenhet och en hög formell och reell kompetens. Styrkan är att momentet övas kontinuerligt och att det finns rutiner med tydliga checklistor som efterföljs. Att bedöma om det är mest optimalt att genomföra interventionen i helikoptern och därmed lyfta snabbt mot sjukhus, eller stanna kvar på skadeplats och genomföra RSII tenderade att rendera i storlek på helikopter och sågs som en av de stora skillnaderna som påverkade erfarenheten. Att ständigt överväga det optimala tillvägagångssättet i varje intervention sågs som nödvändigt och anpassning av utrustning sågs som en viktig erfarenhet.