Bakgrund: Hot och våld är något som blir mer vanligt i samhället och så även i ambulanssjukvården. Arbetsrelaterat våld innefattar att utsättas för ohövligheter, mobbning, verbala och fysiska aggressioner, hotfulla ord eller aktioner, sexuella trakasserier och fysisk misshandel under sin arbetstid. Ambulanspersonalen har i tidigare forskning visat sig vara en utsatt personalkategori då de väldigt ofta arbetar ensamma i främmande miljöer med patienter med stor variation av sjukdomstillstånd. Syfte: Studiens syfte var att beskriva ambulanspersonalens utsatthet för arbetsrelaterat våld och hur omvårdnaden kan påverkas. Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie genom systematisk ansats och med en integrerad analys av 14 artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad metod. Resultat: Mellan 66 och 75 procent av ambulanspersonalen hade utsatts för någon typ av hot eller våld i sin yrkesutövning. Verbala hotfulla yttranden var vanligast. Att utsättas för hot eller våld i sitt arbete ger psykiska och fysiska konsekvenser inte bara i mötet med patienter och i yrkesutövningen, på kort eller längre sikt, utan även på privatlivet och i integrationen med andra människor. Rädsla, uppgivenhet, frustration och ilska är vanligt förekommande hos ambulanspersonalen som blivit utsatt. Detta kan påverka vårdandet av patienten då ambulanspersonalen blir mer vaksam för att skydda sig själv och sin kollega men även en minskad empati och tålamod. Slutsats: Arbetsrelaterat våld inom akutsjukvården är vanligt förekommande och ambulanssjukvården är inget undantag. Det arbetsrelaterade våldet påverkar inte bara personalens hälsa och välbefinnande utan även omvårdnaden av patienten genom att vårdrelationen riskerar att försämras. Då studier tyder på att det arbetsrelaterade våldet har en tendens att öka så behövs förebyggande arbete, utbildning och uppföljande samtal för att på så sätt bibehålla en god omvårdnad och ambulanspersonalens välbefinnande. / Background: Threats and violence are something that is becoming more common in society and so also in ambulance care. Ambulance personnel are a vulnerable category of personnel as they very often work alone in foreign environments. Increased resources are needed to protect staff and also the patient. Aim: The aim of the study was to describe the ambulance staff's exposure to work-related violence and how nursing can be affected. Method: The study was conducted as a literature study through a systematic approach and with an integrated analysis of 14 articles with qualitative, quantitative and mixed method. Results: Between 66 and 75 percent of the ambulance staff had been exposed to some type of threat or violence in their professional practice. Verbal threatening statements were most common. Being exposed to threats or violence in their work has psychological and physical consequences not only in the meeting with patients and in the professional practice, in the short or long term, but also in private life and in the integration with other people. Fear, despair, frustration and anger are common among ambulance personnel who have been exposed. This can affect the care of the patient as the ambulance staff becomes more vigilant to protect themselves and their colleague but also a reduced empathy and patience. Conclusion: Work-related violence in emergency care is common and ambulance care is no exception. Work-related violence affects not only the health and well-being of staff but also the care of the patient as the care relationship risks deteriorating. As studies indicate that work-related violence has a tendency to increase, preventive work, education and follow-up conversations are needed in order to maintain good nursing and the well-being of ambulance staff.

Bakgrund: Att vårda patienter med ofri luftväg inom ambulanssjukvården är något av en sällanhändelse. Det gör att det kan vara långt mellan dessa möten. En ofri luftväg ska åtgärdas så snart som möjligt och det är sjuksköterskornas uppgift att göra detta. Denna situation skapar stress och oro och kan på sikt leda till psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom ambulanssjukvården arbetar i ett litet vårdteam och möter patienterna i varierande miljöer samtidigt som de får hantera yttre stimuli. Sjuksköterskorna har ett ansvar samtidigt som de innehar en maktposition gentemot patienten. Detta resulterar i en komplex situation. Syfte: Studiens syfte var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med ofri luftväg inom ambulanssjukvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tolv sjuksköterskor från en region i sydöstra Sverige deltog. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom; Strategier för luftvägsvård, Påverkande aspekter för luftvägsvården, Vara i behov av hjälp för att vårda patienten och Kompetens och krav på luftvägshanteringen. Strategier för luftvägsvård visar att sjuksköterskorna förbereder sig genom att ha en handlingsplan och tänka steget före för att ge patienten de bästa förutsättningarna. Påverkande aspekter för luftvägsvården handlar om att sjuksköterskorna, medan de befinner sig i en stressig situation som uppstår när sjuksköterskorna vårdar patienten, anpassar sig till miljön och situationen runt patienten. Samtidigt har de en vilja att ta hänsyn till patientens autonomi. Vara i behov av hjälp för att vårda patienten visade att kommunikation var en gemensam nämnare när sjuksköterskorna samarbetade med räddningstjänsten, kollegor från andra ambulanser och anhöriga. Kompetens och krav på luftvägshanteringen handlar om att sjuksköterskorna känner krav från omgivningen, sig själva och tar egna initiativ till kunskap. Samtidigt krävde sjuksköterskor mer utbildning i luftvägshantering. Slutsats: Studien visade att larm om patienter med en ofri luftväg är stressande för sjuksköterskorna och att de var tvungna att vara flexibla för att hantera patienten och faktorer omkring som påverkade dem. Sjuksköterskorna hade svårt att upprätthålla kompetensen kring luftvägshantering då det ofta gick lång tid mellan dessa larm. Dessa påfrestande situationer kan leda till en försämrad arbetsmiljö och i förlängningen ökad risk för psykisk ohälsa och därmed försämring av sjuksköterskans välbefinnande. Upprätthållande av kompetensutveckling hos sjuksköterskor leder till ökad kunskap och kompetens i vården av patienten, samt en känsla av tillfredsställelse hos sjuksköterskorna. / Background: Caring for patients with an obstructed airway in the ambulance service is something of a rarity. This means that there can be a long way between these encounters. An obstructed airway must be remedied as soon as possible and it is the nurses' task to do this. This situation creates stress and anxiety and in the long run it can lead to mental illness. Nurses in the ambulance service work in a small care team and meet the patients in varied environments while having to deal with external stimuli. The nurses have a responsibility at the same time as they hold a position of power over the patient. This results in a complex situation. Aim: The purpose of this study was to shed light on nurses' experiences of caring for adult patients with an obstructed airway in ambulance care. Method: Qualitative interview study with inductive approach. Twelve nurses from a region in southeastern Sweden participated. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Results: Four categories emerged; Strategies for airway care, Influential aspects of airway care, Being in need of help to care for the patient and Competence and demands in airway management. Strategies for airway care show that the nurses prepare by having an action plan and thinking one step ahead to give the patient the best outcome. Influential aspects o fairway care are that the nurses, while in a stressful situation that occurs when the nurses care for the patient, adapt to the environment and the situation around the patient. At the same time they have a willingness to take the patient's autonomy into account. Being in need of help to care for the patient showed that communication was a common denominator when the nurses collaborated with the rescue service, colleagues from other ambulances and relatives. Competence and demands in airway management is about the nurses feeling demands from the environment, themselves and taking their own initiatives. At the same time, nurses required more training in airway management. Conclusion: The study showed that calls for treatment of an obstructed airway are stressful for the nurses and that they had to be flexible in dealing with the patient and surrounding factors that affected them. The nurses had difficulty maintaining competence in airway management as there was often a long time between these calls. These stressful situations can lead to a deteriorating work environment and, in the long run, an increased risk of mental illness and thereby a deterioration in the nurse's well-being. Maintenance of competence development in nurses leads to increased knowledge and competency in the care of the patient, as well as a feeling of satisfaction by the nurses.

Bakgrund: Hot och våld förekommer i alla delar av vården och det speglar ett hårdare klimat i samhället och framförallt inom akutsjukvården. Ambulanspersonalen arbetar patientnära och är extra utsatta i både ensamarbete och i komplexa situationer. Att uppleva hot och våld i arbetet kan få negativa konsekvenser för ambulanspersonalens hälsa och även för patientsäkerheten. Författarna har valt personcentrerad vård som specifikt kompetensområde då det har en betydande del av omvårdnadsprocessen. Syftet: Syftet var att belysa erfarenheter av hot och våld i samband med omhändertaganden av patienter inom ambulanssjukvård. Metod: Litteraturöversikt med en systematisk metod. Artiklarna söktes i två olika databaser, PubMed och CINAHL och totalt inkluderades 16 artiklar till resultatet. Analysmetoden som användes var en integrerad analys. Resultatet: Analyserades till tre kategorier; variationer av hot och våld, bidragande faktorer till hot och våld, konsekvenser av hot och våld. Resultatet visade att vara ung ambulanspersonal och sakna arbetslivserfarenhet var en bidragande orsak för att utsättas för hot och våld. De som utsätter ambulanspersonal för hot och våld var patienten, anhöriga och andra personer på plats. Slutsats: Det finns faktorer som ambulanspersonalen inte kan påverka. En starkt bidragande orsak till hot och våld mot ambulanspersonal var alkohol- och drogpåverkade patienter. Det som genomsyrar nästintill alla artiklar är att yngre och oerfaren personal lättare hamnar i dessa situationer, då den kliniska erfarenheten och livserfarenheten saknades. Det är viktigt att ambulanspersonalen är situationsmedveten och kan förutse vilka situationer som kan urarta och förebygga dessa. Konsekvenserna kan bli påtagliga i form av ökad stress och empatinedsättning för patienterna om personalen inte får det stöd som efterfrågas. / Background: Threats and violence occur in every part of the healthcare system and this is a reflection of a harder climate in society, especially in emergency medical services. Ambulance staff work closely with the patients and are vulnerable in situations when they are alone and when the situation is complex. When experiencing threats and violence at work can have negative consequences for the ambulance staff´s health and for the patient safety. Person-centred care has an imported role in the nursing-process. Aim: To illustrate the experiences in situations where threats and violence occur towards ambulance staff meanwhile they took care of patients. Method: Was a literature overview with a systematic method. The articles were searched in two different databases, PubMed and CINAHL and a total of 16 articles were included to the result. The analysis method used was a integrated analysis. Results: Were analysed in to three categories; variations of threats and violence, contributing factors to threats and violence, consequences of threats and violence. The results showed that being young and work in the ambulance and if they had none work experience was a contributing factor for being exposed to threats and violence. It´s patients, relatives and people on site who expose´s the ambulance staff for threat and violence. Conclusion: There were factors that the ambulance staff couldn't affect and one major contributing factor which led too threat and violence were alcohol- and drug affected patient´s. In almost all the article showed that younger and unexperienced ambulance staff were end up easier in these situations. It´s important that ambulance staff are aware of the situation and can predict which situations can degenerate and prevent them. The consequences for ambulance staff that don´t receive the support that was requested could lead to increased stress and lack of empathy toward the patient.

Objective: There is growing evidence that therapeutic hypothermia and other post-resuscitation care improves outcomes in out-of-hospital cardiac arrest (OHCA). Thus, transporting patients with return of spontaneous circulation (ROSC) to specialized facilities may increase survival rates. However, it is unknown whether prolonging transport to reach a designated facility would be detrimental. Methods: Data from OHCA patients treated in EMS systems that cover approximately 70% of Arizona's population were evaluated (October 2004-December 2006). We analyzed the association between transport interval (depart scene to ED arrival) and survival to hospital discharge in adult, non-traumatic OHCA patients and in the subgroup who achieved ROSC and remained comatose. Results: 1846 OHCA occurred prior to EMS arrival. Complete transport interval data were available for 1177 (63.8%) patients (study group). 253 patients (21.5%) achieved ROSC and remained comatose making them theoretically eligible for transport to specialized care. Overall, 70 patients (5.9%) survived and 43 (17.0%) comatose ROSC patients survived. Mean transport interval for the study group was 6.9 min (95% CI: 6.7, 7.1). Logistic regression revealed factors that were independently associated with survival: witnessed arrest, bystander CPR, method of CPR, initial rhythm of ventricular fibrillation, and shorter EMS response time interval. There was no significant association between transport interval and outcome in either the overall study group (OR = 1.2; 0.77, 1.8) or in the comatose, ROSC subgroup (OR 0.94; 0.51, 1.8). Conclusion: Survival was not significantly impacted by transport interval. This suggests that a modest increase in transport interval from bypassing the closest hospital en route to specialized care is safe and warrants further investigation.

Bakgrund: Arbetsmiljön för ambulanspersonal är frekvent präglat av stress, trauman och stressfulla situationer som kan leda till både psykiska och fysiska sjukdomar. Hantering och åtgärder mot stress är av stor vikt för att behandla och motverka ohälsa. Vid en allt ökad belastning inom ambulanssjukvården ställs höga kvar på ambulanspersonalen att utföra uppgifter under tidspress, stress och vid lite vila mellan arbetspassen och ärenden. Miljön ambulanspersonalen vistas i har en inverkan på stressnivåerna. Känslan av sammanhang är en central punkt för välmående hos ambulanspersonalen. Stress har en påverkan på ambulanspersonalens funktionsförmåga som kan komma att påverka patientsäkerheten och omvårdnaden för patienten. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa ambulanspersonalens upplevelse och hantering av stress.  Metod: Metoden som använts i studien är en litteraturöversikt med systematisk ansats där kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar inkluderades. Sammanlagt användes 15 vetenskapliga artiklar för att besvara syftet.  Resultat: Resultatet delades in i fyra kategorier och totalt åtta underkategorier. Stress och dess påverkan på ambulanspersonalen, patientsäkerhet, utlösande faktorer för stress samt hantering av stress. De huvudsakliga utlösande faktorerna för stress var vårdande av barn samt förlossning, stressorer kopplat till miljön, bristande erfarenhet samt hot och våld. Stress och dess påverkan på ambulanspersonalen kan bero på fysiologiska samt psykologiska aspekter. Stress visade sig bidra till både fysisk och psykisk ohälsa vilket påverkar ambulanspersonalens sociala liv. Stressen hade också en påverkan på patientsäkerheten där stress kan vara en faktor till vårdskada. Ambulanspersonal påverkad av stress ansågs ha en negativ effekt på omvårdnaden. Individuell preferens förkom av vad ambulanspersonalen själva ansågs passa bäst gällande copingstrategier. Slutsats: Stress och stressorer är komplext och individuellt. Gemensamma stressorer ses till bland annat vårdande av barn, förlossning, vårdmiljön samt hot och våld. Stressad ambulanspersonal verkar sämre och effekten ses i privatlivet, den egna hälsan samt patientsäkerheten och omvårdnaden. Adekvat träning i stresshantering är indicerat och behovet av ytterligare forskning ses fördelen i ambulanspersonalens samt patienternas välmående, fritt från vårdskador. / Background: The work environment for ambulance personnel is frequently characterized by stress, trauma and stressful situations that can lead to both mental and physical illnesses. Management and measures against stress are of great importance for treating and counteracting illness. With an increasing workload in the ambulance service, high requirements are left on the ambulance staff to perform tasks under time pressure, stress and at a little rest between work shifts and errands. The environment the ambulance staff stays in has an impact on stress levels. The sense of coherence is a central point for the well-being of the ambulance staff. Stress has an impact on the ambulance staff's ability to function, which can affect the patient safety and the care for the patient. Aim: The aim of this study was to shed light on the ambulance staff's experience and management of stress. Method: The method used in the study is a literature review with a systematic approach where both qualitative and quantitative scientific articles were included. A total of 15 scientific articles were used to answer the aim. Results: The results were divided into four categories with eight subcategories in total. Stress and its impact on ambulance personnel, patient safety, triggers for stress and stress management. The main triggering factors for stress were childcare and childbirth, stressors linked to the environment, lack of experience and threats and violence. Stress and its impact on ambulance personnel could be physiological and psychological aspects. Stress was shown to contribute to both physical and mental illness, which also affects their social lives. Stress also had an impact on patient safety where stress can be a factor in healthcare injury. Ambulance staff affected by stress that the care and nursing against patients was compromised. It was seen to an individual preference of what the ambulance staff considered to suit best regarding coping strategies.  Conclusion: Stress and stressors are complex and individual. Common stressors are seen in, among other things, childcare, childbirth, the care environment and threats and violence. Stressed ambulance personnel had a negative work ability, and the effect is seen in private life, one's own health as well as patient safety and nursing. Adequate training in stress management is indicated and the need for further research is seen in the benefit of the ambulance staff and patients' well-being, free from medical injuries.

Bakgrund: Hot och våld är vanligt förekommande inom sjukvården, där ambulanspersonalen är en särskilt utsatt grupp. Hot och våld förekommer främst vid vård av patienter som har hjärnskador, psykisk sjukdom eller är påverkade av droger och ambulanspersonal träffar på alla dessa patienter. Arbetsmiljö samt omvårdnaden påverkas negativt av hot och våld.  Syfte: Syftet var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av hot och våld i en prehospital vårdmiljö och hur det påverkar dem.  Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats har gjorts.  Resultat: Studiens resultat visar att majoriteten av ambulanspersonal har utsatts för verbala hot och/eller fysiskt våld. Vanliga patientkategorier där hot och våld ofta förekom var alkohol- och/eller drogpåverkade patienter. Ambulanspersonalen har kunskapsbrist i hantering av de här situationerna och saknar adekvat utbildning. Hot eller våld kan leda till att ambulanspersonalen mår psykiskt dåligt samt får fysiska skador. Det kan också göra att ambulanspersonalen inte vill jobba kvar prehospitalt och familjesituationen kan påverkas.  Slutsats: Det finns ett mörkertal då ambulanspersonal inte anmäler allt hot och våld. Vi vet vid vilka patientkategorier hot och våld ökar, därmed har vi förutsättningar för att förebygga dessa situationer. Genom ökad kunskap om hot och våld kan det gå att säkerställa att omvårdnaden till patienter och närstående inte påverkas negativt.  Nyckelord: Ambulanspersonal, Prehospital, Erfarenhet, Hot och Våld. / Background: Threats and violence is common in healthcare service, where the ambulance staff is a particularly vulnerable group. Threats and violence occur especially in care of patients with brain injury, mental illness or persons under the influence of drugs, and the ambulance staff will take care of all these patients. Work environment and the care effects negative by threats and violence.  Aim: The aim was to describe ambulance staff experience of threats and violence situations in the prehospital health facility and how it affects them.  Method: A literature review with a systematic approach.  Results: The results of the study show that almost all ambulance staff have been subjected to verbal threats and / or physical violence. Common patient categories where threats and violence often occurred were patients under the influence of alcohol and / or drugs. The ambulance staff has a lack of knowledge in handling these situations and no adequate training. Threats or violence can lead to ambulance staff feeling mentally ill but also suffering of physical injuries and affect the family situation. It can also mean that the ambulance staff do not want to continue working in the service.  Summary: The ambulance staff do not report all threats and violence. We know in which patient categories threats and violence increase, so we have the conditions to prevent these situations. Based on the results of this study we have the opportunity to develop education about threats and violence. and to ensure nursing to patient and relatives do not affects negative. Keywords: Ambulance personnel, Experience, Prehospital, Threats and Violence.

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan hamnar ofta i situationer där samverkan med andra organisationer är nödvändig. På en skadeplats leds arbetet av både ambulans, räddningstjänst och polis. För att detta arbete ska flyta på och främja patient omhändertagandet krävs det en god samverkan mellan dessa organisationer. Forskning visar på att trots att alla parter vill samverka sker detta inte alltid då varje organisation arbetar var för sig trots den tydliga viljan att samverka gränslöst.  Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av samverkan mellan blåljuspersonal på skadeplats. Metod: Metoden som användes i denna studie var en kvalitativ intervjustudie. Det genomfördes 15 semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades och sammanfördes till ett resultat genom ett kvalitativt induktivt tillvägagångssätt enligt Elo och Kyngäs metod. Resultat: Resultatet pekar på att samverkan mellan blåljuspersonal oftast fungerar väldigt bra men att det finns brister. De brister som framkom var framförallt i kommunikationen. Det var även viktigt att ha någon form av personkännedom, detta för att lättare känna en sammanhållning mellan organisationerna.  Inte bara vi och dem utan mer en gemenskap, en teamkänsla. Slutsats: Samverkan mellan blåljusorganisationerna sker på bästa sätt när arbetet följer de strukturer och koncept som finns samt när organisationerna strävar efter samma mål. En tydlighet i både kommunikation och ledarskap är viktigt för att få arbete att gå framåt. / Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan befinner sig ofta i situationer där samarbete med andra yrken är nödvändigt. På en olycksplats leds arbetet av både ambulans, räddningstjänst och polis. För att göra detta arbete flytande och tillräckligt för patientsäkerheten måste de tre organisationerna arbeta tillsammans. Även om forskning visar att organisationerna vill arbeta tillsammans är det inte alltid så. Varje organisation arbetar för sig själv trots viljan att samarbeta och göra gränsen mellan organisationerna mer gränslös. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenhet av samarbeten mellan akutorganisationer på olycksplatsen. Metod: Metoden i denna studie var en kvalitativ intervjustudie. Femton semistrukturerade intervjuer genomfördes, som sedan transkriberades och kombinerades till ett resultat genom en kvalitativ induktiv ansats enligt Elo och Kyngäs metod. Resultat: Resultaten som framkom visade att samverkan mellan räddningspersonal oftast fungerar mycket bra men att det finns brister. Bristerna var främst när det gällde kommunikation. Det var också viktigt att ha någon form av personlig kunskap till varandra, detta för att göra det lättare att känna en sammanhållning mellan yrkesgrupperna. Inte bara de och vi, mer en gemenskap där arbetet görs som ett team. Slutsats: Samverkan mellan akutorganisationerna är som mest flytande när arbetet följer befintliga strukturer och koncept och när organisationerna strävar efter samma mål. Tydlighet i både kommunikation och ledarskap är viktigt för att arbetet ska gå smidigt.

Bakgrund: Att arbeta i ambulans kräver ett öppet sinne och en bred klinisk blick samt en förmåga att kunna ta beslut i akuta situationer. Vilket kan vara en utmaning för en grundutbildad sjuksköterska att utföra en patientsäker vård då grundutbildningen inte motsvarar de höga förväntningarna i ambulanssjukvården. Syfte: Syftet med studien är att beskriva grundutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta inom ambulanssjukvården.  Metod: Examensarbetet genomfördes som en litteraturöversikt och baserades på 15 vetenskapliga artiklar som har använts i resultatet. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed och var publicerade mellan 2005–2020.  Resultat: Litteraturöversikten resulterade i tre huvudkategorier: Den grundutbildade sjuksköterskans behov av ökad kompetens, Arbetet är utmanande för den grundutbildade sjuksköterskan samt Den grundutbildade sjuksköterskans känsla av att vara ny. Grundutbildade sjuksköterskor inom ambulanssjukvården upplever att de saknar viktiga erfarenheter och tillräcklig kompetens som kan leda till försenad behandling. De uttrycker även en osäkerhet vid arbete som utförs på egen hand vilket påverkar arbetet. Grundutbildade sjuksköterskor känner oro inför det stora ansvaret. Det framkommer även att vara ny inom ambulanssjukvården innebär en känsla av ensamhet.  Slutsats: Litteraturöversiktens resultat visar att grundutbildade sjuksköterskor som saknar erfarenhet inom ambulanssjukvården upplever osäkerhet och bristfälligt stöd,  vilket grundar sig i begränsad kunskap. Fördjupade kunskaper genom specialistutbildning skulle kunna öka tryggheten och förståelsen hos den grundutbildade sjuksköterskan. En för låg kompetens i kombination med bristande erfarenhet kan resultera i otillräcklig vårdkvalitet. / Background: Working in an ambulance requires an open mind and a broad clinical eye, as well as an ability to make decisions in emergency situations. Which can be a challenge for a registered nurse to perform patient-safe care as the education does not meet the high expectations in ambulance care. Aim: The aim of the study is to describe the registered nurses' experiences of working in ambulance care. Method: The thesis was conducted as a literature review based on 15 scientific articles. The articles were collected from databases CINAHL and PubMed and were published between 2005-2020. Result: The literature review resulted in three main categories: The registered nurse needs for increased competence, Work is challenging for the registered nurse and The registered nurse feeling of being new. Registered nurses in ambulance care feel that they lack important experience and sufficient competence that can lead to delayed treatment. They also express insecurity when working on their own, which affects the work. Registered nurses are concerned about the great responsibility. It also appears that being new in ambulance care means a feeling of loneliness. Conclusion: The results of the literature review show that registered nurses who lack experience in ambulance care experience uncertainty and inadequate support, which is based on limited knowledge. In-depth knowledge through specialist training could increase the security and understanding of the registered nurses. Too little competence in combination with lack of experience can result in insufficient quality of care.

Traumatic injuries have steadily increased during the last two decades, affecting over 5.8 million persons annually and have become a global public health issue. Since 2008, 80% of all deaths from noncommunicable diseases and trauma, approximately 29 million occurred in developing countries. Sixteen thousand young adults worldwide have died due to traumatic injuries. Additionally, injuries account for over 15% of the global burden of diseases, with approximately 90% of these injuries occurring in developing countries like St. Lucia. The purpose of this qualitative descriptive study was to examine policy gaps in prehospital traumatic injury responses and explore implementing Essential Public Health Functions (EPHF), that were conceptualized by countries in the Caribbean, to strengthen prehospital injury responses in St. Lucia. Using criterion-based sampling, 13 respondents from the St. Lucia emergency room, fire service Emergency Medical Services, and the ministry of health were interviewed. Their responses indicated a general deficiency in the procedures that guide trauma responses. Respondents cited EPHF 1, 2, 3, 4, 6, 10, 11, and sections of 9, as missing, and 1, 2, 3, 5, 8 and 10 as useful to improve prehospital response procedures and policies. These EPHF can be implemented through consultation with the ministry of health once political buy-in is achieved. The results indicate that the use of EPHF as a gold standard could be enforced through quality assurance programs. The findings from this study contribute to the knowledge base of prehospital traumatic injury responses. The study also has the potential to impact social change by providing health education campaigns that sensitize citizens to the perils of unnecessary and improper movement and transportation of injured victims

Demand for the emergency medical technician (EMT) is 2 times greater than that of all other occupations. Sustainability of ambulance services (AS) personnel is dependent upon the recruitment of EMTs into the industry. The purpose of this multiple case study was the exploration of the recruiting strategies that AS administrators used to increase the number of EMTs. Herzberg's 2-€factor theory of motivation was the conceptual framework for this study. The data collection instrument included semistructured interviews with 6 AS company executives in southeastern New Mexico and southwestern Texas. Secondary data and document from each state's emergency medical services personnel and websites related to EMTs were reviewed. Data were analyzed using thematic analysis alignment between the recruiting strategies and the conceptual framework. Two key themes emerged: AS administrators have minimal data-€driven recruitment tracking mechanisms and recruiting strategies for EMTs must align with the motivational aspects of growth, advancement, recognition, and responsibility in the AS business to entice people into the industry. The implications of this study for social change include the potential for AS executives to identify recruiting strategies they might use to increase the recruitment of EMTs to meet patient and community needs for medical transport while reducing the demand for EMTs nationwide.