This study examines the Public Welfare Medical Transportation Program with particular focus on ambulance transportation. It addresses the problems Public Welfare has in funding and administrating the program, looks at the components of the larger emergency medical care system and its relationship to Public Welfare, studies who, how, and why this service is being delivered, and makes recommendations for policy revision in respect to the larger emergency medical care system.

No description available.

Background: The prevalence of substance use in the general population is commonly mapped, as is the issue of substance prevalence among drug users themselves. There is no official research in the Czech Republic that deals with the prevalence of substance use among workers in addictology services. Objectives: The aim of the research is to map the prevalence of the use of legal and illegal addictive substances in a selected research population. The results of the mapping will show which addictive substances are most frequently used by members of the research population, which substances have the highest lifetime prevalence and which substances are not very popular in this population. Methods: The basic orientation of the empirical survey was quantitative. Data were obtained through an online questionnaire survey. Out of the total number of 589 employees, 41.9% of employees of outpatient or low-threshold addictology services participated in the research, ie 247 respondents. The research was carried out in the period from March 28, 2021 to April 17, 2021. Results: The prevalence of experience with legal and illegal addictive substances, both living, in the last 12 months or in the last 30 days is significantly higher for workers in drp-in centres and outpatient addictology services in the Czech...

京都大学 / 0048 / 新制・課程博士 / 博士(社会健康医学) / 甲第20290号 / 社医博第79号 / 社新制||医||9(附属図書館) / 京都大学大学院医学研究科社会健康医学系専攻 / (主査)教授 小池 薫, 教授 佐藤 俊哉, 教授 中山 健夫 / 学位規則第4条第1項該当 / Doctor of Public Health / Kyoto University / DFAM

There are 18 000 cases of hip fracture in Sweden every year. Dementia is the strongest risk factor for hip fractures in the age of 60 to 90-year. According to current research, the most common method to assess pain is VAS (Visual Analogue). However, VAS is unreliable in assessing pain in patients with dementia or impaired communication disorders. The elderly experience pain in the same way as younger people. Inadequate pain relief is a risk factor for general health. An important cause of misinterpretation and/or underestimation of pain among the elderly is cognitive impairment and cognitive loss, which is relatively common in this age group. The work of an ambulance nurse is complex with ever shifting environments and situations. At the same time, the ambulance personnel have to make several independent decisions and carry them out. The aim of this study was to describe the treatment of pain in patients with suspected hip fracture within the ambulance care context. The method used was retrospective case control study with record analysis. Data were collected from a quality record regarding the “Hip track” in a midswede County. Two groups were created, the study group included patients with suspected dementia/ confusion and known dementia. The control group were patients where the record stating fully aware. The data were analyzed, accordance with quantitative descriptive and analytic design to answer the study questions. The study questions were how pain relief varied in relation to the patient's mental status and how the assessment of VAS differs in relation to the patient's mental status. The results showed that patients with suspected or known dementia received pain relief equally to cognitively intact patients. Likewise did the dosing of pain medication not differ significantly between the two groups. The usage of VAS in assessment and monitoring of pain was significantly lower in patients with suspected/known dementia compared to patients with intact cognition. The administration of pain relief to patients undergoing Xrays was limited in both groups, even though these patients rated high on VAS. In particular, the patients in the control group received small amounts of pain relief in relation to their assessed VAS.
 In conclusion, for patients with hip fractures the first medical contact is often the ambulance nurse. In patients with dementia/suspected dementia/confusion, the assessment using VAS occurs to a lesser extent compared to cognitively intact patients. There is room for improvement in the assessment of pain in patients with dementia due to difficulties in assessing VAS. Partly to confirm that pain is present, but also to assess its intensity in order to provide satisfying analgesia through the continuum of care, where the ambulance nurse is responsible for the patient. To the same extent, patients with hip fracture receive analgesia in the ambulance regardless of their mental status or whether pain assessment is performed in accordance with VAS. This might indicate that the ambulance nurse has the knowledge and skills to foresee the pain that the hip fractured patient is exposed to.

Den prehospitala miljön är unik inom hälso och sjukvården och den bjuder på många utmaningar för att se till att erbjuda en högkvalitativ och säker vård i akuta situationer. Den första vårdkontakten som fås av patienter med akuta tillstånd sker ofta prehospitalt med ambulanspersonal. Patienter känner sig lättande och tacksamma då ambulans anländer. Under utryckning är ambulanssjuksköterskearbetet ett riskfyllt arbete i flertalet avseenden. Det finns en mängd evidens på att en ambulans under larm (prio 1) är en svår arbetsmiljö att arbeta i, med faror för personal och patient.  Syftet var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda i ambulans under prio 1 uppdrag. Metod som användes var kvalitativ och studien bygger på åtta stycken kvalitativa intervjuer gjorda i Västra Sverige. Intervjuerna utgick från åtta öppna frågor. Som analysmetod användes en kvalitativ innehållsanalys med manifest tolkningsnivå. Studiens resultat resulterade i fyra kategorier och tretton underkategorier. Kategorierna var att känna sig otrygg, att känna sig trygg, att få tillfredställelse och att känna sig begränsad. Att ambulanssjuksköterskorna kände sig otrygga under prio 1 uppdrag berodde till stor del på kollegors körsätt som påverkade tryggheten negativt. Den körstil som kollegan förde fram ambulansen i, hade en stor inverkan på ambulanssjuksköterskans upplevelser av vårdandet på prio 1 uppdrag. Stress och höga förväntningar från allmänhet och sig själv var en faktor som ambulanssjuksköterskorna tyckte skapade en otrygghet i vårdandet. Trygghetsfaktorer som ambulanssjuksköterskan upplevde var att arbeta med sin arbetskollega, behandlingsriktlinjer som stöd samt att känna sig säker i vårdandet under uppdrag. Analysen av resultatet visade på begränsningar i den egna vårdmiljön under prio 1 uppdrag samt att upplevda begränsningar i den egna säkerheten på grund av att det egna säkerhetsbältet inte kunde vara fastspänt under vårdtiden i en rullande ambulans. Begränsningar upplevdes även då det i vissa fall kändes som om vårdutrymmet kunde vara trångt och bullrigt. I vissa fall upplevdes vården under prio 1 uppdrag stressigt på grund av tidspress och osäkerhet om patientens tillstånd. Slutsatsen författarna gjorde av studien innefattade att det ofta känns stressigt att vårda under prio 1 uppdrag, dock kan ett prio 1 uppdrag innebära att ambulanssjukvårdarna känner sig trygga eftersom det finns klara behandlingsriktlinjer som används som stöd i vårdandet. Att öka medvetenheten om ambulanssjuksköterskans upplevelser främjar kvalitetsutvecklingen i vården.

Ambulanser kör ofta i hög hastighet och gör så vid dygnets alla tidpunkter och vid alla årstider. Vid en eventuell kollision innebär en undermålig säkerhetsbältesanvändning en betydande risk för skador, både för patienten, vårdaren och eventuella medåkare. Det ställs höga krav på hur ambulanser ska vara utrustade vad gäller bland annat inredning och medicinskteknisk utrustning. Detta för att garantera säkerheten för både patienter och personal. Att vistas i ambulansens vårdhytt har visat sig innebära en ökad risk för olyckor och dödsfall jämfört med andra arbetsplatser inom vården. Flertalet studier har gjorts avseende personalens bältesanvändning i vårdhytten men inte i samma utsträckning vad gäller bältesanvändning på ambulansbåren. Studiens syfte var att belysa användningen av ambulansbårens säkerhetsbälten vid transport av vuxna patienter i ambulans. Syftet nåddes genom insamling av data avseende bältesanvändning och personalens inställning till centrala begrepp, vilket skedde med enkät som metod. Resultatet visade att patienter inte åker obältade och att midjebältet var det vanligast använda bältet. Underbensbältet var det minst använda bältet. En knapp tredjedel av vårdarna i studien använde samtliga befintliga bälten på båren och bara en tredjedel av dessa applicerade dessutom bältena på ett korrekt och ändamålsenligt sätt. Två olika bårar användes i studien. På bår B användes axelbälten i högre utsträckning än på bår A. Den vanligaste orsaken till att axelbälten inte användes var att vårdaren rutinmässigt inte brukade använda dessa. Detta gällde för urvalet i allmänhet och för bår A i synnerhet. Utbildningsmetod och användningsgrad av det egna säkerhetsbältet i vårdhytten påverkade inte vårdarens benägenhet att använda patientens säkerhetsbälten vid transport på bår. Av studiens resultat kunde slutsatsen dras att säkerhetsbältesanvändningen i ambulansen har stor förbättringspotential. Resultatet påvisade tydliga brister i användningen av bårens säkerhetsbälten vid patienttransport. Att säkerhetsbältesanvändningen för patienterna i ambulansen förs upp till diskussion, anser forskarna, är mycket viktigt för att främja såväl patientsäkerheten som trafiksäkerheten och ambulanspersonalens arbetsmiljö. / Ambulances frequently drive at high speed, at all hours and all through the year. In case of a collision there is a significant risk of injury to patients and staff alike if seat belts are not used properly. To guarantee the safety of patients and staff while travelling in the ambulance high standards are set for the fitting and medical technical equipment of the vehicle. Travelling in the back of an ambulance has shown an increased risk of injury and death compared to other workplaces in the nursing community. Several studies have been conducted regarding the use of seat belts use for the ambulance staff, but not when it comes to the use of seat belts on the ambulance stretcher. The aim of this study was to high-light the use of seat belts on the ambulance stretcher in transporting adult patients in the ambulance. This was accomplished by the collection of data regarding the use of seat belts and the staff’s view on some central concepts. This was achieved by using a questionnaire as method. The result showed that patients did not go completely without seat belts and that the waist belt was the most commonly used seat belt. The belt for the lower part of the leg was the least used. Barely a third of the staff in the study used all of the available seat belts on the stretcher, and only a third of those that did, used it in accordance with the instructions from the manufacturer. Two different types of stretchers were used in the study. On stretcher B the shoulder straps were used more frequently than on stretcher A. The most common reason for not using the shoulder straps was that the personnel routinely chose not to use them. This applied for the sample as a whole, and more significantly for the users of stretcher A. The method of learning and to what degree the staff used their own seat belts did not correlate to the tendency of using belts on patients. From the result of the study the conclusion can be drawn that the use of seat belts in the ambulance has great potential for improvement. The result pointed to evident deficiencies in the use of seat belts on the stretcher in patient transport. The researchers believe that bringing attention to the use of seat belts for patients in ambulance transportation is very important in promoting patient safety, traffic safety and working environment for the staff.

<p>Sjuksköterskan i ambulanssjukvården ska snabbt och tillförlitligt utföra prehospitala bedömningar av medicinska tillstånd hos patienter. En bedömning av ett medicinskt tillstånd är en kontinuerlig process och utgår från patientens första symtom eller tecken, och ska klargöra de möjliga underliggande fysiologiska faktorerna till hur det uppkommit. Bedömningen är viktigt för att det medicinska tillståndet kan vara livshotande för patienten. I jämförelse med miljön på sjukhus är förutsättningarna annorlunda för att utföra bedömningar av medicinska tillstånd hos patienter i prehospital miljö. De prehospitala miljöerna är inte anpassade för att bedriva akutsjukvård och medicinska tillstånd hos patienter kan vara svårbedömda.</p><p>Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att bedöma medicinska tillstånd hos patienter i prehospital ambulanssjukvård.</p><p>Metoden var en kvalitativ intervjustudie med nio sjuksköterskor inom den prehospitala ambulanssjukvården. Intervjuerna har analyserats med innehållsanalys.</p><p>Resultatet redovisas i tre kategorier: Förmåga och ett behov av att identifiera kroppsliga tecken, behov av tillgång till hela människan och miljöns påverkan på bedömning samt de nio underkategorierna: medicinsk kunskap, diagnostiska instrument, kroppsundersökning, få tillgång till patientens värld, relationsbyggande, beroendeställning till patienten, yrkeserfarenhet, miljöns påverkan och anhöriga.</p><p>Resultatet visade på att sjuksköterskorna upplevde att det var viktigt för bedömningen att ha ett bra bemötande till patienten. De upplevde också att medicinska kunskaper, yrkeserfarenheter, diagnostiska instrument och en bedömningsstruktur var viktigt för bedömningen av ett medicinskt tillstånd. De upplevde även att det var en tillgång att utföra bedömningen i patientens hemmiljö. Sjuksköterskorna upplevde att bedömningen blev svårare om patienten var i ett berusat eller medvetslöst tillstånd. Sjuksköterskorna upplevde otrygghet i miljöer som var osäkra och stress om det var mycket människor i omgivningen där patienten skulle bedömas. Sjuksköterskorna upplevde en frustration över att inte känna sig tillräckliga i vårdsituationer där barn och anhöriga var i behov av ett omhändertagande i samband med patientens bedömning. Anhöriga upplevdes vara en tillgång för bedömningen när information skulle inhämtas om tillståndet hos patienten.</p><p>Slutsatsen blev att sjuksköterskorna upplevde det var viktigt att ha kunskap, bra bemötande, flexibilitet och uppmärksamhet vid bedömningen av det medicinska tillståndet hos patienten. Sjuksköterskorna upplevde att bedöma patienten utifrån ett sammanhang skapade information till bedömningen om det medicinska tillståndet hos patienten.</p>

Riktlinjer har senaste åren tagits fram i syfte att erbjuda patienter som omhändertas av ambulanssjukvården en alternativ vårdnivå i stället för den sjukhusanslutna akutmottagningen, i syfte att ge patienten god vård utifrån dennes behov. Riktlinjer har sedan 2013 på projektbasis upprättats i en storstadsregion i Sverige där ambulanssjuksköterskan i samråd med patient kan erbjuda patienten ett adekvat och i många fall snabbt omhändertagande på fyra av regionens närakutmottagningar utifrån en rad kriterier. Under 2013 har 566 patienter enligt regionens journalsystem förts enligt detta arbetssätt till närakut.   Syftet med denna studie var att beskriva patienter som av ambulanssjuksköterskan styrts till en närakut, samt styrningsprocessen för patienterna.   Den valda metoden var retrospektiv journalgranskning behandlad med deskriptiv samt inferentiell statistik.   Resultatet pekar på genusskillnader bland patienterna som förts till närakut, såväl i utlarmningsprioritet som i bedömd allvarlighetsgrad hos patienterna. Resultatet tyder även på skillnader i orsak till kontakt med närakut i mellan könen. Ambulanssjuksköterskan visade sig även göra avsteg från de kriterier som riktlinjerna för närakutstyrning baseras på.   Studien ger en inblick i en förhållandevis ny patientgrupp, som visar på variationer i så väl demografiska data som orsak till vårdkontakt. Skillnader förelåg rörande jämställdhet mellan könen, såväl från alarmeringstjänstens och från ambulanssjukvårdens sida, men bakomliggande orsaker till dessa kräver fördjupad forskning. De riktlinjer som ligger till grund för detta nya arbetssätt följs inte till fullo av ambulanssjukvården vilket tyder på att ytterligare forskning kring beslutstödens utformning och ambulanssjuksköterskors attityder behöver bedrivas. / In recent years, regional guidelines have implemented to provide patients’ cared for by Emergency Medical Services [EMS] care alternatives to the traditional transport to the closest hospital. The purpose for this is to provide the most appropriate level of care based on the patients’ needs. Since 2013, these guidelines have been tested on a project basis in a region in Sweden. Providing that certain criteria are met, the ambulance specialist nurse, in agreement with the patient, is able to offer the patient an adequate level of care, often with a quicker admittance at four walk-in centers in the region, During 2013, 566 patients have been brought by EMS to these walk-in centers, according to the EMS journal system. The purpose was to describe the patient that has been brought to walk-in centers by the EMS and describe the management process. The study was a retrospective journal review where results were presented by descriptive and inferential statistics.   The results indicate differences among patient demographics concerning gender, as well as differences in priority set by emergency dispatch and severity of the patients’ condition according to the EMS. Furthermore, the EMS was shown to deviate from the criteria that the regulatory guidelines were founded on.   The study gives insight to a relatively new patient group, illustrating variations in demographic data as well as reasons contact with the EMS. There were differences concerning equality between genders, both from emergency dispatch as well as the EMS. The cause for these differences requires further research. The guidelines providing the basis for this new approach were not followed to the full extent, motivating further research into the content of these guidelines, as well as attitudes of the EMS personnel.

Hot och våld mot ambulanspersonal blir allt vanligare i samhället. Frekvensen av hot och våld mot ambulanspersonal är hög. Ambulanspersonal rapporteras ha den största risken att utsättas för våld på arbetsplatsen då de oftast är dem som först möter patienten när akutsjukvård behövs. Arbetsrelaterat hot och våld på arbetsplatser påverkar arbetsgivare och arbetstagare i form av trivsel, ekonomi och vårdkvalitet. Syftet var att belysa det vetenskapliga underlaget för ambulanspersonalens upplevelse och hur de påverkas av arbetsrelaterat hot och våld. Metoden var litteraturöversikt där 18 vetenskapliga artiklar ingick där resultatet analyserades med en integrerad dataanalys och redovisas i kategorier och underkategorier. I kategorin, ambulanspersonalens yttre påverkan av hot och våld som baserats på underkategorierna Oro för egen säkerhet och teamets betydelse, Risker i arbetet samt kategorin, Att kunna värna om patientsäkerheten, visade resultatet en oro för egen säkerhet, vikten av stöd från arbetsgivare och kollegor. Resultatet visade hur risken att utsättas för hot och våld ökade då patienterna var påverkade av droger eller alkohol samt arbete under natten. Möjlighet och svårigheter att kunna värna om patientsäkerheten vid våldsamma situationer uppstår. Kategorin ambulanspersonalens inre påverkan av hot och våld, baserad på underkategorierna Långvarig stress och utsatthet samt Posttraumatiskt stressyndrom PTSD, påvisade resultatet hur personalen upplevde långvarig stress, personlighetsförändring och i en del fall hade en ökad risk att utvecklade posttraumatiskt stressyndrom vid upprepad utsatthet av arbetsrelaterat hot och våld. Studiens resultat visar att arbetsrelaterat hot och våld hos ambulanspersonalen är ett stort problem både för arbetstagaren som arbetsgivaren och påverkar i sin tur patienternas omvårdnad och det egna välbefinnandet. Ambulanspersonalen påverkas både mentalt som kroppsligt av utsattheten av hot och våld. Upplevelsen av välbefinnandet för ambulanspersonalen försämras och arbetsinsatserna i omvårdnaden påverkas. / Threats and violence towards ambulance staff is getting more common within the society. The frequency of threats and violence towards ambulance staff is high. Ambulance staff are reported to have the highest risk of being exposed to threats and violence at work since they are likely the first to meet the patients in need for emergency care. Work related threats and violence at work affects employers and employees in the shape of comfort, economic and quality of care. The aim was to highlight the scientific substrate for the ambulance staff experience and how that they are affected by work related threats and violence. Method used was a literature review where 18 scientific articles were included, where the results were analyzed with an integrated data analysis and reported in categories and subcategories. In the category ambulance staff´s external impact of threats and violence based on subcategories Worries about self-safety and the importance of the team, Risks at work, and the category Being able to protect patient safety, showed concern for personal safety, the importance of support from employer and colleagues. Result showed that the risk of being exposed to threats and violence increased when patients were affected by drugs or alcohol and work at night. Opportunity and difficulty in protecting patient safety in violent situations arise. In the category ambulance staff´s internal impact of threats and violence based on subcategories Long-term stress and vulnerability as well as Post-traumatic stress disorder PTSD, showed how the staff experienced long-term stress, personality change and in some cases showed higher risk to develop posttraumatic stress syndrome at repeated work-related threats and violence. The study results show that work-related threats and violence among ambulance staff is a major problem both for employees and employers and in turn affects patients care and their well-being. Ambulance staff are affected both mentally and physically by the vulnerability of threats and violence. Well-being for the ambulance staff is impaired and the workload in nursing is affected.