Background: One of the ambulance nurse's six core competences is safe care. Safe care meansto conduct care without any unwanted consequences for the patient, their next of kin or anypersonnel from the ambulance team. The environment in the prehospital setting is complex andcontains physical challenges for the ambulance nurse. There is a lot of research on how theambulance nurses safety is affected by their physical ability but there is a lack of research onhow the patient safety is affected. Aim: To explore how patient safety is affected by thephysical ability of the ambulance nurse. Method: A qualitative interview study based on acontent analysis. The participants were eight nurses specializing in ambulance care. Results:The results show that the ambulance nurse's different physical conditions had both positive andnegative effects on patient safety. It was of great importance to have self-awareness of one'sphysical conditions in order to avoid performing risky actions. When the physical ability wasinsufficient, methods such as mobility equipment and help from colleagues were used topreserve the patient safety. Conclusion: It is difficult for ambulance nurses to have a physicalability that meets all patient needs, thus the ambulance nurse was faced with situations wherethe patient care risked not being patient safe. In the case of time-critical patients, they thereforeneeded to weigh up whether the risk of injury during the patient care was less than delaying thetime at the scene in the event of serious injury or illness.

Bakgrund: Vårdmötet mellan ambulanspersonal och patient påverkar patientens upplevelse och behandlingsresultat. Empati, kommunikation och respekt är nyckelfaktorer. Förståelse och uppfyllande av patientens behov är viktigt för en kvalitativ vårdrelation. Tidigare forskning visar att patientens fysiska behov ofta prioriteras över de psykosociala, vilket kan leda till bristande respekt och medkänsla. Ambulanspersonalen måste balansera fysiska och psykosociala aspekter för en respektfull vårdrelation. Att identifiera och förstå faktorer som främjar eller hindrar vårdmötet är avgörande för att förbättra vården och säkerställa att varje patient känner sig sedd och lyssnad till. Syfte:Att beskriva patienters upplevelser av faktorer som främjar eller hindrar vårdmötetmed ambulanspersonal. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats och integrerad analys genomfördes. Resultat: Litteraturöversikten mynnade ut i två teman: Patientens upplevelse och interaktion ivårdmötet samt ambulanspersonalens professionella kompetens och förhållningssätt. Patienterna kände sig ibland förbisedda av ambulanspersonal och betonade sin beroendeställning. Deltagande i vårdbeslut och respektfull behandling främjade positiva vårdupplevelser. Kommunikationens kvalitet och förståelse för patienternas behov var viktiga. Bristande kommunikation ledde till ogynnsamma utfall och känslor av maktlöshet. Ambulanspersonalens empati och lugnande närvaro påverkade välbefinnandet och känslan av trygghet hos patienterna. Deras professionalism och omsorg skapade förtroende och lugn vilket främjade en positiv vårdupplevelse. Slutsats: Resultatet ger en viktig insikt i både främjande och hindrande faktorer iinteraktionen mellan ambulanspersonal och patienter, med betoning på att bli tagen på allvarsom en avgörande främjande faktor. Det understryker behovet av utbildning för att ambulanspersonal ska kunna lyssna på och respektera patienternas upplevelser, samt anpassa sin kommunikation för att möta individuella behov. Dessa insikter kan användas för att förbättra kommunikationsstrategier och tillämpa omvårdnadsprinciper för att skapa en trygg vårdmiljö, vilket kan leda till förbättringar inom utbildning och vårdutförande inom ambulanssjukvården. / Background: The interaction between ambulance staff and patients influences the patient's experience and treatment outcomes. Empathy, communication, and respect are pivotal factors. Understanding and meeting the patient's needs are crucial for a qualitative care relationship. Previous research indicates that the patient's physical needs are often prioritized over thepsychosocial ones, potentially leading to a lack of respect and compassion. Ambulancepersonnel must balance physical and psychosocial aspects for a respectful care relationship. Identifying and understanding factors that promote or hinder the care encounter are crucial for improving healthcare and ensuring that every patient feels seen and heard. Aim: To describe patients' experiences of factors that facilitate or hinder the care encounterwith ambulance personnel. Method: A literature review with a systematic approach and integrated analysis wasconducted. Results: The literature review resulted in two themes: the patient's experience and interactionin the care encounter and the ambulance personnel's professional competence and attitude. Patients sometimes felt overlooked by ambulance personnel, emphasizing their dependency. Participating in healthcare decisions and receiving respectful treatment promoted positive care experiences. The quality of communication and understanding of patients' needs were crucial. Poor communication led to unfavorable outcomes and feelings of powerlessness. The empathy and calming presence of ambulance personnel influenced patients' well-being and sense of security. Their professionalism and care instilled trust and calmness, promoting apositive care experience. Conclusion: The results provide valuable insights into both facilitating and hindering factors in the interaction between ambulance personnel and patients, with emphasis on being taken seriously as a crucial facilitating factor. It underscores the need for education to enable ambulance personnel to listen to and respect patients' experiences and adapt their communication to meet individual needs. These insights can be used to improve communication strategies and apply nursing principles to create a safe care environment, leading to enhancements in education and care delivery within ambulance healthcare.

Ambulanssjukvårdens mål är detsamma som för övrig hälso- och sjukvård, en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Syftet med studien var att beskriva akut sjuka eller skadade patienters upplevelser av ambulanssjukvård. En litteraturstudie genomfördes genom att systematiskt identifiera relevanta studier, värdera studiernas kvalitet, analysera och sammanställa resultatet. Elva kvalitativa intervjustudier och tre kvantitativa enkätstudier inkluderades och två huvudkategorier identifierades; patienter och närståendes upplevelser av att kontakta 112 och vänta på ambulans och patienters upplevelser av ambulanssjukvård när ambulansen anländer. Den sistnämnda kategorin har följande underkategorier; upplevelser av att vårdas av ambulanspersonalen, upplevelser av att bli lämnad hemma och upplevelser av att transporteras till akutmottagningen. Ambulanspersonalens kompetens och professionella förhållningssätt är de egenskaper som resulterade i att patienterna vågade lämna över sig själva i ambulanspersonalens händer. Omvårdnadsforskning med ett tydligt patientperspektiv är begränsat inom ambulanssjukvården. Det behövas ytterligare forskning för att studera patienternas upplevelser av ambulanssjukvård, dels för att tydliggöra ambulanssjuksköterskans roll utifrån ett personcentrerat förhållningssätt, dels för att synliggöra organisatoriska utmaningar i den prehospitala vården. / The goal of prehospital emergency care is the same as for other health care, good health and care on equal terms for the entire population. The aim of this study was to describe acutely ill or injured patients’ experiences of emergency medical services (EMS). A literature study was implemented by systematically identifying relevant studies, evaluating the quality of the studies, analysing and putting the result together. Eleven qualitative interview studies and three quantitative survey studies were included and two main categories were identified: patients and their close relatives’ experiences of contacting 112 and waiting for the ambulance and patients’ experiences of EMS when the ambulance arrives. The latter category has the following subcategories: experiences of being taken care of by the ambulance personnel, experiences of being left at home and experiences of being transported to the hospital. The competence and professional approach of the ambulance personnel are the qualities that resulted in the patients daring to leave themselves in the hands of the ambulance crew. Further research is needed to study the patients’ experiences of EMS partly to clarify the role of the ambulance nurse from a person-centred approach, partly to make organizational challenges in the prehospital care visible.

<p>Smart and connected technology solutions have emerged as a promising way to enhance EMS services, particularly in areas where access to professional services is limited. However, a significant challenge for improving their implementation is determining which technologies to use and how they will change current logistic operations to enhance service efficiencies and expand access to care. In this context, this thesis explores opportunities for the smart and connected technology solutions.</p> <p>The first study explores the use of medically trained volunteers in the community, known as Citizen Responders (CRs). These individuals can be quickly notified of an EMS request upon its arrival via a mobile alert receiver, which allows them to provide timely and potentially life-saving assistance before an ambulance arrives. However, traditional EMS logistic decision platforms are not equipped to effectively leverage the sharing of the real-time CR information enabled by connected technologies, such as their location and availability. To improve coordination between CRs and ambulances, this study proposes two decision tools that incorporate real-time CR information: one for redeploying ambulances after they complete service and another for dispatching ambulances in response to calls. The redeployment procedure uses mixed-integer linear programming (MILP) to maximize patient survival, while the dispatch procedure enhances a locally optimal dispatch procedure by integrating real-time CR information for priority-differentiated emergencies.</p> <p>In the second study, a third decision tool was developed to take advantage of the increasing availability of feature information provided by connected technologies: an AI-enabled dispatch rule recommendation model that is more usable for dispatchers than black-box decision models. This is a model based on supervised learning that outputs a “promising” metric-based dispatch rule for the human decision-maker. The model maintains the usability of rules while enhancing the system’s performance and alleviating the cognitive burden of dispatchers. A set of experiments were performed on a self-developed simulator to assess the performance of all the decision tools. The findings suggest they have the potential to significantly enhance the EMS system performance. </p>

Suicid är ett betydande folkhälsoproblem. De flesta som utför ett suicidförsök lider av en psykisk sjukdom och har oftast haft kontakt med hälso- och sjukvården innan händelsen. Antalet utalarmeringar till personer som mår psykiskt dåligt har ökat, därmed utgör suicidnära patienter en betydande patientgrupp prehospitalt. Trots det råder det en osäkerhet i omhändertagandet då ambulanssjuksköterskorna känner sig oförberedda och okunniga i vårdmötet. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda suicidnära patienter prehospitalt för att öka kunskapen och eventuellt åskådliggöra förbättringsområden som i förlängningen kan stödja den prehospitala vården av suicidnära patienter. Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Resultatet mynnade ut i en huvudkategori; Inre och yttre faktorer påverkar det vårdande mötet samt tre kategorier; emotionell påverkan, ambulanssjuksköterskans yrkesroll samt organisationens betydelse. Med hjälp av nio subkategorier har struktur skapats. I resultatet framkom att vården av den suicidnära patienten berörde ambulanssjuksköterskorna på flera emotionella plan, bland annat uppdagades känslosamma skildringar, tragedi och medlidande i vårdmötet. En upplevelse av dränage av emotionell energi framkom också. Bristande kompetens i vårdmötet med den suicidnära patienten erfors emellanåt och det vårdande samtalet ansågs utgöra en viktig aspekt för att uppnå god vård.  Ambulanssjuksköterskan ville finnas till för patienten och såg det som sin plikt. Slutligen upplevde ambulanssjuksköterskorna att prekära omständigheter kunde försvåra vården och göra den otillräcklig samt att psykiatrin stundom misslyckades med att ge adekvat vård. I slutet av examensarbetet diskuterades suicid i relation till hållbar utveckling och en hållbar ambulanssjukvård, både ur en ekonomisk- och social kontext. / Suicide is a major public health concern. Most individuals who attempt suicide suffer from a mental disorder and have usually been in contact with healthcare professionals prior to the event. The number of mental health callouts have increased, making suicidal patients a considerable patient group in prehospital care. Despite this, some ambulance nurses express feelings of unpreparedness and ignorance in meeting and caring for suicidal patients. The aim of this study was to investigate ambulance nurses’ experiences of providing prehospital care to suicidal patients, to increase the knowledge and potentially identify areas of improvement in the care of suicidal patients. The study was conducted as a qualitative interview study with an inductive approach. The result was composed of one main category:  Internal and external determinants influence the caring encounter and three categories: emotional stress, the role of the ambulance nurse and the importance of the organisation. Nine subcategories were created for the purpose of structure. The results suggested that caring for suicidal patients influenced the ambulance nurses emotionally, for example through emotional stories, tragedies and compassion for the patient. The work was further described as emotionally draining. The nurses occasionally experienced a lack of competence in caring encounter for suicidal patients and the communication with the patient was considered important to deliver high-quality care. A desire and duty to offer support to the patient was further expressed. Lastly, ambulance nurses described that difficult conditions could complicate the care, rendering it insufficient, and that the psychiatric care occasionally failed to provide adequate care. The thesis finally discussed suicide in relation to sustainable development and sustainable ambulance care, from an economical as well as a social perspective.

Bakgrund: Att patienter som ringt efter ambulans inte tas med till sjukhus utan blir hänvisade till en annan vårdnivå än ambulanssjukvård är idag vanligt förekommande. Det finns dock mycket lite forskning som belyser hur patienter upplever bemötandet i sådana situationer. Detta är viktigt att utforska då studier visar att patienters upplevelse av sin vård påverkas mycket av ambulanspersonalens bemötande. Med hjälp av ramverket Fundamentals of Care’s (FOC) andra dimension kan integreringen av patienters grundläggande vårdbehov i mötet med vårdpersonal beskrivas utifrån fysiska, psykosociala och relationella aspekter som är nödvändiga oberoende av sjukdomstillstånd. Syfte: Att utforska patienters upplevelse av bemötandet från ambulanspersonalen vid hänvisning till egenvård eller annan vårdnivå, utifrån fysiska, psykosociala och relationella behovsaspekter. Metod: En kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Deltagare var fyra kvinnor och sex män i åldrarna 25–75 (44,8). Resultat: Fysiska behov tillgodosågs genom grundlig undersökning och av att göra en plan för fortsatt vård, vilket gav deltagare känsla av säkerhet. Psykosociala behov tillgodosågs genom information, värdighet samt inbjudande till delaktighet. Deltagare kände sig lugnade och bekräftade av att få tydlig, individanpassad information. Relationella behov tillgodosågs av ett professionellt och empatiskt förhållningssätt från ambulanspersonalen. Vårdrelationen och upplevelsen försämrades av dåligt individanpassat bemötande. Slutsats: Patienter upplever ett gott bemötande när de får fysiska, psykosociala och relationella behov tillgodosedda, i situationer där ambulanspersonal hänvisar dem till en annan vårdnivå. / Background: Patients assessed by ambulance staff are on a regular basis referred to a different level of care. However, there is little research that highlights how patients experience treatment in such situations. This is important to explore as studies show that patients' experience of their care is greatly affected by the response of ambulance staff. Using the second dimension of the Fundamentals of Care (FOC) framework, the integration of patients' basic health care needs can be described on the basis of physical, psychosocial and relational aspects that are necessary regardless of medical conditions. Objective: To explore patients' experience of the treatment from the ambulance staff when referring patients to other levels of care, based on physical, psychosocial and relational needs. Method: A qualitative interview study based on content analysis. Participants were four females and six males in ages 25–75 (44,8). Results: Physical needs were met by thorough examination and by making a plan for continued care, which gave participants a sense of security. Psychosocial needs were met through information, dignity and participation. Participants felt reassured and confirmed by receiving clear, personalized information. Relational needs were met by a professional and empathetic approach from the ambulance staff. The care relationship and experience was impaired by poorly personalized treatment. Conclusion: Patients experience a good treatment when they have their physical, psychosocial and relational needs met, in situations where ambulance staff refer them to a different level of care.

Bakgrund: Ambulanssjukvården har genomgått en utveckling genom åren. Ambulanssjukvården anses idag vara ansvarig för kvalificerad akutsjukvård, med ökade möjligheter till avancerade undersökningar och behandlingsmetoder. Rollen som ambulanssjuksköterska har blivit alltmer betydelsefull med krav på kompetens. Den första tiden som ambulanssjuksköterska kan vara utmanande. Introduktionen till ambulansen är avgörande för att den nya sjuksköterskan ska kunna växa in i sin nya yrkesroll och utveckla kompetens och erfarenhet för att kunna hantera de utmaningar som kan uppstå. Syfte: Syftet med studien var att beskriva nyanställda sjuksköterskors upplevelser av att introduceras inom ambulanssjukvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes i form av tretton intervjuer inom en ambulansverksamhet. Intervjuerna genomfördes med en öppen intervjuguide. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att en strukturerad, stöttande och individanpassad introduktion är avgörande för att skapa en trygg och säker arbetsmiljö inom ambulansverksamheten. Det är viktigt att ha realistiska förväntningar, kontinuitet och stöd från kollegor och handledare för att underlätta introduktionsprocessen för nya medarbetare. Slutsats: Introduktion till ambulanssjukvården är en utmanande process som kräver individanpassning. Att introduceras avser inte bara den formella introduktionen utan är en process som pågår under en längre tid och det är viktigt med stöd och möjlighet till fortsatt lärande en lång tid efter introduktionens slut. / Introduction: The ambulance service has evolved over the years. Today, the ambulance service is responsible for providing advanced emergency care, with increased possibilities for advanced examinations and treatment methods. The role of the ambulance nurse has become increasingly important with demands for competency. The initial period as an ambulance nurse can be challenging. The introduction to the ambulance service is crucial for the new nurse to grow into their new professional role and develop competence and experience to handle the challenges that may arise. Aim: The aim of the study was to describe newly hired nurses' experiences of being introduced to the ambulance service. Methods: A qualitative interview study was conducted with thirteen interviews within an ambulance service. The interviews were conducted using an open interview guide. The data was analyzed using a qualitative content analysis. Results: The results of the study show that a structured, supportive, and individualized introduction is crucial for creating a safe and secure work environment within the ambulance service. It is important to have realistic expectations, continuity, and support from colleagues and mentors to facilitate the introduction process for new employees. Conclusion: Introduction to ambulance service is a challenging process that requires individualization. Introduction does not only refer to the formal introduction, but is a process that takes place over a longer period of time and it is important to have support and the opportunity for continued learning for a long time after the introduction has ended.

Bakgrund: Förlossning är en ovanlig händelse för ambulanssjukvården, men antalet prehospitala förlossningar ökar. Ambulanssjuksköterskans roll är att vägleda, stödja och hantera eventuella komplikationer samt skapa en trygg vårdmiljö. Oron för komplikationer är dock stor, både för mamman och barnet, och kunskapsbrist inom obstetrik skapar stress samt rädsla hos personalen. Förlossningen är en stark individuell upplevelse, med känslor av kamp, smärta och glädje för de blivande föräldrarna.  Syfte: Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda vid prehospital förlossning. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och nio deltagare. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Etiska överväganden inkluderade informerat samtycke, frivilligt deltagande, konfidentialitet och risk-nyttoförhållande.   Resultat: Resultatet visar ett brett känslospann med rädsla, panik och stress till eufori, lycka och glädje samt olika sätt att erhålla stöd och betydelsen av kunskap. Huvudkategorierna som återfinns är: hantering av otrygghet under vårdförloppet, förmånen av att vara delaktig vid födseln av ett nytt liv, teamarbete vid prehospitalförlossning, kunskapens betydelse för att uppleva trygghet.   Slutsats: Huvudfynd som identifierades var upplevelsen av barnmorskans stöd via telefon samt fysisk närvaro samt den lycka kärlek och glädje en prehospitalförlossning kan innebära. De kliniska implikationer som föreslås är teambaserad träning och översyn av smärtbehandlingsalternativ.  Nyckelord: Ambulanssjuksköterskor, Prehospital förlossning, Teamarbete, Upplevelser. Tack: Författarna tackar alla som medverkat i studien; verksamhetschefen som givit godkännande för studiens genomförande, alla deltagare som delgivit sina upplevelser och således bidragit till ny kunskap och vår handledare som bidragit med sin expertis. / Background: Childbirth is a rare event for prehospital emergency medical services, but the number of prehospital deliveries is increasing. The role of the ambulance nurse is to support, manage complications, and create a safe environment. However, there is great concern about complications for both the mother and the baby, and a lack of knowledge in obstetrics creates stress and fear among the staff. Aim: The aim is to describe ambulance nurses' experiences of caring for prehospital childbirth. Method: Qualitative interview study with an inductive approach and nine participants. The material was analyzed using content analysis. Considerations included informed consent, voluntary participation, confidentiality, and risk-benefit ratio. Results: The results show a wide range of emotions from fear and stress to euphoria and joy, as well as different ways to receive support and the importance of knowledge. The main categories found are: insecurity during the process, the privilege of being involved in childbirth, teamwork in prehospital childbirth, the importance of knowledge for confidence. Conclusion: The main findings identified were the experience of the midwife's support via phone and physical presence, as well as the joy that a prehospital childbirth can bring. The clinical implications suggested are team-based training and a review of pain management options. Keywords: Ambulance nurses, Experiences, Prehospital childbirth, Teamwork. Acknowledgements: The authors thank those who participated in the study; the department manager who approved the study, all participants who shared their experiences and thus contributed to new knowledge, and our supervisor who contributed with their expertise.

Bakgrund: Ett av de mest kritiska momenten inom vården, där risken för hotadpatientsäkerhet är som störst, är vid överrapportering av kritiskt sjuka patienter. SBAR är enstandardiserad överrapporteringsmodell som rekommenderas att användas inom all hälso- ochsjukvård och anses stärka patientsäkerheten. Aktuell forskningen går dock isär om SBAR ären bra överrapporteringsmodell. Den fungerar bra vid övningar men sämre i praktiken. Akutatidskritiska situationer anses ha en tydlig påverkan på användandet av SBAR. Komplexiteten idessa situationer anses inte tillräckligt utforskad och det behövs mer forskning om vad sompåverkar ambulanssjuksköterskors användande av SBAR. Syfte: Syftet är att beskriva vad som påverkar användandet av SBAR vid överrapportering avkritiskt sjuka patienter till vårdpersonal på akutrummet. Metod: Kvalitativ deltagande observationsstudie med efterföljande intervju med induktivansats. 20 stycken observationer utfördes på ett akutrum med intervjuer som utfördes direktefteråt. Den insamlade datan analyserades manifest med Graneheim och Lundmans (2004)kvalitativa innehållsanalys. Resultat: I intervjuernas resultat framkom två kategorier: Inre och Yttre faktorer och iobservationernas resultat framkom en kategori: Yttre faktorer. Inre faktorer beskriverambulanspersonalens egna påverkan på SBAR där förberedelser och justeringar av SBARhade störst påverkan. Yttre faktorer beskriver hur vårdpersonalens mottagande av rapport påakutrummet och arbetsmiljön påverkade ambulanspersonalens användande av SBAR. Slutsats: Resultatet visar på inre och yttre faktorer som både underlättar och försvårarambulanspersonalens överrapporteringar. Denna förståelse kan leda till förbättrat användandeav SBAR och därför en ökad patientsäkerhet. / Bakground: A critical moment where the risk to patient safety is high is during handover ofcritically ill patients. SBAR is recommended for use across all healthcare settings and isbelieved to increase patient safety. However, current research diverges on whether SBAR is agood model. It performs well in exercises but not as good in practice. Acute time-criticalsituations are considered to influence the use of SBAR. The complexity of these situations isdeemed insufficiently explored and further research about factors influencing ambulancenurses use of SBAR is needed. Aim: The aim of this study is to describe the factors influencing the use of SBAR duringhandover of critically ill patients to healthcare personnel in the emergency room. Method: Qualitative participatory observational study followed by interviews using aninductive approach. Twenty observations were conducted in an emergency room followed byinterviews. The collected data was analyzed manifest and by using Graneheim and Lundmans(2004) qualitative content analysis method. Results: The interviews revealed two categories: Internal factors and external factors. Theobservations revealed one category: External factors. Internal factors describes theambulance personnel´s own influence on SBAR, where preparations and adjustments toSBAR had the greatest impact. External factors describes how the reception of the patienthandover and the work environment affected the ambulance personnel´s use of SBAR. Conclusion: The result indicates that internal and external factors both facilitates and hinderambulance personnel´s handovers. This understanding can lead to improved use of SBAR andthus increase patient safety.

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan är verksam i en komplex miljö utanför sjukhusets väggar och ställs inför att möta, vårda och behandla alla typer av sjukdomar och skador. Vissa tillstånd inträffar mer sällan, såsom exempelvis traumatiskt hjärtstopp, vilket leder till en begränsad möjlighet att skaffa sig kliniska erfarenheter kring det. Detta tillstånd har dessutom en mycket låg överlevnadsfrekvens samtidigt som behandlingsmöjligheterna utanför sjukhuset är begränsade, vilket ökar komplexiteten ytterligare då tidsfaktorn är av avgörande betydelse. Genom att ta del av erfarenheter från ambulanssjuksköterskor i samband med vård av patienter med traumatiskt hjärtstopp kan viktiga lärdomar fås. Syfte: Var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter i samband med vård av patienter med traumatiskt hjärtstopp. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats där åtta ambulanssjuksköterskor intervjuades. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet frambringade kategorier, vilka var följande: Förberedelser är essentiellt, balansera mellan adrenalinpåslag och fokus, trygghet av att ha stöd, omgivningen påverkar samt känslor och reaktioner som väcks i efterförloppet. Ambulanssjuksköterskorna upplevde en trygghet då de kände sig förberedda samt då stöd fanns på platsen. Trots en stressfylld situation upplevde ambulanssjuksköterskorna att de blev fokuserade och lösningsorienterade på uppgiften. Efter avslutat omhändertagande upplevdes att ha stöd från kollegor som viktigt. Slutsats: För att öka tryggheten vid händelse av traumatiskt hjärtstopp är stöd från kollegor, kontinuerlig utbildning och tidigare erfarenheter viktiga aspekter. Samarbete och samverkan underlättar omhändertagandet samt anses stöd från kollegor som en hjälp i bearbetningen av händelsen. / Background: An ambulance nurse operates in a complex environment outside the walls of the hospital and is faced with encountering, caring for and treating all types of illnesses and injuries. Some conditions occur less often, such as traumatic cardiac arrest, which leads to a limited opportunity to gain clinical experiences of it. In addition, this condition has a very low survival rate and the treatment options outside the hospital are limited, which increases the complexity further since the time factor is of crucial importance. Important lessons can be learned by sharing the experiences of ambulance nurses in connection with the care of patients with traumatic cardiac arrest. Aim: The aim was to investigate ambulance nurses' experiences of the care of patients with traumatic cardiac arrest. Method: A qualitative design with an inductive approach in which eight ambulance nurses were interviewed. The interviews were transcribed and analysed using a qualitative content analysis. Results: Results yielded five categories, which were named as follows: Preparation is essential, balance between adrenaline rush and focus, support is a security, the effects of the surroundings as well feelings and reactions evoked in the aftermath. The ambulance nurses experienced increased security when they felt prepared and when support was available at the scene. Despite a stressful situation, they became focused and solution-oriented. After completion of care, having support from colleagues was perceived as important. Conclusion: To increase safety in traumatic cardiac arrest situations, the following things are necessary: support from colleagues, continuous education, and previous experiences. Cooperation made the caretaking easier, and to process the incident, support from colleagues is important.