AbstraktBakgrund: Ambulanssjukvården har en bred uppgift vilket innefattar att ta hand om människor oavsett kön, ålder eller bakgrund. I bakgrunden beskrivs ambulanssjukvård, kompetens i ambulansen, vårdprocessen i ambulansen, patientgruppen barn inom ambulansen, kommunikation med barn och patientsäkerhet. Tidigare forskning och litteratur visar på att patientgruppen barn ses som en utmaning inom ambulanssjukvården och inom ambulanssjukvården är vårduppdrag med barn sällsynta. För att kunna bedöma och vårda barn på ett korrekt sätt är det av vikt att som ambulanspersonal ha kunskap om de skillnader som finns i jämförelse med vuxna.Syfte: Att belysa ambulanspersonalens upplevelser av att vårda barn inom ambulanssjukvård.Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Sökningarna gjordes i PubMed och Cinahl. Artiklarna har kvalitetsgranskats och sedan analyserats enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) och efteråt sammanställts i ett resultat.Resultat: Ambulanspersonal upplever att vården av barn inom ambulanssjukvården är känslomässig och utmanande. Ambulanspersonalen upplever även ett behov av mer träning och utbildning, samt begränsningar i att kunna utföra en patientsäker vård till patientgruppen barn. Slutsats: Studien ger en överblick av att ambulanspersonal är i behov av kontinuerlig träning och utbildning som fortsätter genom hela yrkeslivet, vilket är avgörande för att förbättra och upprätthålla de kunskaper som krävs för att vårda barn inom ambulanssjukvården på ett patientsäkert sätt. Fortsatt forskning skulle kunna vara att undersöka om den varierande kompetensen som finns hos ambulanspersonal påverkar upplevelserna av att vårda barn inom ambulanssjukvården. / AbstractBackground: The ambulance service has a broad task, which includes caring for people regardless of gender, age or background. The background of the study describes ambulance care, competence in the ambulance, the care process in the ambulance, the patient group of children in the ambulance, communication with children and patient safety. Previous research and literature show that the patient group of children is seen as a challenge in the ambulance service and in ambulance care, care assignments with children are rare and in order to be able to properly assess and care for children, it is important as an ambulance staff to have knowledge of the differences that exist in comparison with adults.Aim: To highlight the ambulance staff's experience of caring for children within the ambulance care.Method: The study was conducted through a systematic literature review. The searches were done in PubMed and Cinahl. The articles have been quality reviewed and analyzed according to Bettany-Saltikov and McSherry (2016) and then compiled into a result.Results: Ambulance staff feel that caring for children in ambulance care is emotional and challenging. The ambulance staff also experience a need for more training and education, as well as limitations in being able to perform patient-safe care for the patient group children.Conclusion: The study provides an overview that ambulance staff need continuous training and education that continues throughout their professional lives, which is crucial for improving and maintaining the knowledge required to care for children in the ambulance service in a patient-safe manner. Further research could be to investigate whether the varying competence of the ambulance staff affects the experiences of the care for children in the ambulance service.

Bakgrund: Ambulanspersonal är ofta de första som träffar en sjuk patient. De huvudsakliga uppgifterna är att bedöma, behandla och transportera patientsäkert. När barn är akut sjuka vittnar tidigare studier om att ambulanspersonal känner mer stress än om patienten var vuxen. Det finns ett oklart kunskapsläge gällande vad ambulanspersonal har för erfarenheter av att vårda barn. Syfte: Syftet är att utforska ambulanspersonalens erfarenheter av att vårda barn. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes eftersom metoden ansågs relevant för att belysa erfarenheter av problemområdet utifrån ett kvalitativt synsätt. Genom en systematisk sökning i tre databaser påträffades tolv artiklar som kunde besvara syftet. Meningsenheter kodades och tematiserades med en tematisk analys. Resultat: Det skapas en osäkerhet hos ambulanspersonalen till följd av bristande interaktion med barn och bristande praktisk träning. Kommunikation med barn och närstående upplevs även obekvämt till följd av bristande interaktion. Osäkerheten genomsyrar ambulanspersonalens arbetsuppgifter, särskilt vid läkemedelsdosering då oron att orsaka vårdskada är stor. Ambulanspersonal har nytta av sin förförståelse eftersom det bidrar det till ökad riskmedvetenhet, dock kan den även orsaka oro för komplikationer. Slutsats: Oavsett vilken sjukdom som barnet drabbas av finns det en oro hos ambulanspersonal. Oron grundas i det upplevda emotionella värdet barn har, men om barnet är kritiskt sjukt ökar oron. Enligt ambulanspersonal grundas de negativa erfarenheterna av bristande träning och interaktion med barn. / Background: Ambulance personnel are often the first one to meet a sick patient. The main tasks are to assess, treat and transport the patient safely. When children are acutely ill, previous studies show that ambulance personnel feel more stress than if the patient was an adult. There is a vague state of knowledge regarding previous knowledge of interaction with children between ambulance personnel.  Aim: The aim is to explore the ambulance personnel experiences of caring for children. Method: A systematic literature study was conducted because the method was considered relevant to illuminate the experiences of the problem area from a qualitative point of view. Through a systematic search in three databases, twelve articles were found that could answer the purpose of this study. Sentence units were coded and thematized with a thematic analysis. Results: An uncertainty is created among the ambulance personnel as a result of lack of interaction with children and lack of practical training. Communication with children and relatives is also experienced as inconvenient due to lack of interaction. The uncertainty permeates the ambulance personnels tasks, especially with drug dosage as there is a great concern about causing healthcare injuries. Ambulance personnel benefit from their pre-understanding because it contributes to increased risk awareness as well as a subsequent worry of complications. Conclusion: Regardless of the disease that the child suffers from there will be a concern among ambulance personnel. The anxiety is based on the perceived emotional value of the child, but if it's critically ill the anxiety increases. According to ambulance staff, the negative experiences are based on a lack of pediatric training and interaction with children.

Bakgrund: Hot och våld är något som blir mer vanligt i samhället och så även i ambulanssjukvården. Arbetsrelaterat våld innefattar att utsättas för ohövligheter, mobbning, verbala och fysiska aggressioner, hotfulla ord eller aktioner, sexuella trakasserier och fysisk misshandel under sin arbetstid. Ambulanspersonalen har i tidigare forskning visat sig vara en utsatt personalkategori då de väldigt ofta arbetar ensamma i främmande miljöer med patienter med stor variation av sjukdomstillstånd. Syfte: Studiens syfte var att beskriva ambulanspersonalens utsatthet för arbetsrelaterat våld och hur omvårdnaden kan påverkas. Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie genom systematisk ansats och med en integrerad analys av 14 artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad metod. Resultat: Mellan 66 och 75 procent av ambulanspersonalen hade utsatts för någon typ av hot eller våld i sin yrkesutövning. Verbala hotfulla yttranden var vanligast. Att utsättas för hot eller våld i sitt arbete ger psykiska och fysiska konsekvenser inte bara i mötet med patienter och i yrkesutövningen, på kort eller längre sikt, utan även på privatlivet och i integrationen med andra människor. Rädsla, uppgivenhet, frustration och ilska är vanligt förekommande hos ambulanspersonalen som blivit utsatt. Detta kan påverka vårdandet av patienten då ambulanspersonalen blir mer vaksam för att skydda sig själv och sin kollega men även en minskad empati och tålamod. Slutsats: Arbetsrelaterat våld inom akutsjukvården är vanligt förekommande och ambulanssjukvården är inget undantag. Det arbetsrelaterade våldet påverkar inte bara personalens hälsa och välbefinnande utan även omvårdnaden av patienten genom att vårdrelationen riskerar att försämras. Då studier tyder på att det arbetsrelaterade våldet har en tendens att öka så behövs förebyggande arbete, utbildning och uppföljande samtal för att på så sätt bibehålla en god omvårdnad och ambulanspersonalens välbefinnande. / Background: Threats and violence are something that is becoming more common in society and so also in ambulance care. Ambulance personnel are a vulnerable category of personnel as they very often work alone in foreign environments. Increased resources are needed to protect staff and also the patient. Aim: The aim of the study was to describe the ambulance staff's exposure to work-related violence and how nursing can be affected. Method: The study was conducted as a literature study through a systematic approach and with an integrated analysis of 14 articles with qualitative, quantitative and mixed method. Results: Between 66 and 75 percent of the ambulance staff had been exposed to some type of threat or violence in their professional practice. Verbal threatening statements were most common. Being exposed to threats or violence in their work has psychological and physical consequences not only in the meeting with patients and in the professional practice, in the short or long term, but also in private life and in the integration with other people. Fear, despair, frustration and anger are common among ambulance personnel who have been exposed. This can affect the care of the patient as the ambulance staff becomes more vigilant to protect themselves and their colleague but also a reduced empathy and patience. Conclusion: Work-related violence in emergency care is common and ambulance care is no exception. Work-related violence affects not only the health and well-being of staff but also the care of the patient as the care relationship risks deteriorating. As studies indicate that work-related violence has a tendency to increase, preventive work, education and follow-up conversations are needed in order to maintain good nursing and the well-being of ambulance staff.

I ambulanssjukvårdens uppdrag ingår att ta hand om patienter i varierande åldrar med olika sjukdomstillstånd som har debuterat akut eller icke akut. En sällan förekommande patientgrupp är barn 0-18 år. Sedan tidigare är det känt att ambulansuppdrag till barn leder till stress hos ambulanspersonalen. Den låga frekvensen av ambulansuppdrag är en orsak till att barnkompetens går förlorad. Vårdmötet kompliceras även av att det nästan alltid finns närstående på plats som behöver tas om hand om vid det sjuka eller skadade barnet.  Syfte: Att belysa ambulanspersonalens upplevelser av sjuka och skadade barn i ambulanssjukvården.  Metod: En litteraturöversikt genomfördes med systematisk sökmetod. Datainsamlingengenomfördes i CINAHL, PubMed och i manuella fritextsökningar. Artiklarna som kvalitetsgranskades och analyserades var publicerade år 2011–2021. I resultatet inkluderades 13 kvalitativa- och två artiklar med mixad metod.  Resultat: Tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier identifierades. Det framkom att ambulansuppdrag till barn framkallade stress och oro bland ambulanspersonalen som berodde på att det fanns en osäkerhet i att kunna utföra god och säker vård. Det framkom även att det var en utmaning att ta hand om både barnet och familjen. Ofta uppstod kommunikationssvårigheter i vårdmötet med barnen. Familjen och de närståendes närvaro i vårdmötet ansågs vara både något positivt och negativt. Vidare framkom att det fanns med önskemål om mer utbildning i prehospital akutsjukvård för barn då det ansågs kunna öka och stärka barnkompetensen hos ambulanspersonalen.  Slutsats: Ambulanssjuksköterskan behöver mer utbildning i akutsjukvård för barn eftersom det kommer att öka kompetensen. Ökad kompetensnivå skulle leda till att barnen erhåller bättre och säkrare vård. Det finns ett behov av vidare forskning inom ämnesområdet eftersom endast finns ett fåtal studier tidigare har belyst problemet. / The ambulance service's assignment includes taking care of patients of varying ages with various medical conditions who have made their debut acutely or non-acutely. A rare patient group is children 0-18 years. It is already known that ambulance assignments for children lead to anxiety and stress among the ambulance staff. The low frequency of ambulance assignments is one reason why the staff's pediatric competency are low. A low level of competency may be due to they have a lack of experience of this patient group. Another factor that complicates the care meeting is that there is usually always a family or other close relatives on site who need to be taken care of by the sick or injured child. Aim: To explore the ambulance staff's experiences of sick and injured children in the ambulance service. Method: A literature review was conducted. Database searches are performed in CINAHL, PubMed and in manual free text searches. The articles that were quality reviewed and analyzed were published in 2011–2021. The result included 13 qualitative articles and two mixed method articles.Results: Three main categories with associated subcategories were identified. Results indicatethat ambulance assignments for children caused stress and anxiety among the staff due to the fact that there was an uncertainty in being able to perform good and safe care. It also emerged that it was a challenge to take care of both the child and the family. Communication difficulties often arose in the care meeting with the children. The family and the relatives' presence in the care encounter according to the results was considered to be both positive and negative. Furthermore, results indicate that there were requests for more training in prehospital emergency care for children with the aim of increasing ambulance staffs´pediatric competencies.  Conclusion: The specialist nurse in ambulance care needs more training in emergency care for children because it will increase competence. Increased level of competence would lead to the children receiving better and safer care. However, more research is needed in the subject area as there are only a few studies that have previously shed light on the problem.

Bakgrund: Arbetsmiljön för ambulanspersonal är frekvent präglat av stress, trauman och stressfulla situationer som kan leda till både psykiska och fysiska sjukdomar. Hantering och åtgärder mot stress är av stor vikt för att behandla och motverka ohälsa. Vid en allt ökad belastning inom ambulanssjukvården ställs höga kvar på ambulanspersonalen att utföra uppgifter under tidspress, stress och vid lite vila mellan arbetspassen och ärenden. Miljön ambulanspersonalen vistas i har en inverkan på stressnivåerna. Känslan av sammanhang är en central punkt för välmående hos ambulanspersonalen. Stress har en påverkan på ambulanspersonalens funktionsförmåga som kan komma att påverka patientsäkerheten och omvårdnaden för patienten. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa ambulanspersonalens upplevelse och hantering av stress.  Metod: Metoden som använts i studien är en litteraturöversikt med systematisk ansats där kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar inkluderades. Sammanlagt användes 15 vetenskapliga artiklar för att besvara syftet.  Resultat: Resultatet delades in i fyra kategorier och totalt åtta underkategorier. Stress och dess påverkan på ambulanspersonalen, patientsäkerhet, utlösande faktorer för stress samt hantering av stress. De huvudsakliga utlösande faktorerna för stress var vårdande av barn samt förlossning, stressorer kopplat till miljön, bristande erfarenhet samt hot och våld. Stress och dess påverkan på ambulanspersonalen kan bero på fysiologiska samt psykologiska aspekter. Stress visade sig bidra till både fysisk och psykisk ohälsa vilket påverkar ambulanspersonalens sociala liv. Stressen hade också en påverkan på patientsäkerheten där stress kan vara en faktor till vårdskada. Ambulanspersonal påverkad av stress ansågs ha en negativ effekt på omvårdnaden. Individuell preferens förkom av vad ambulanspersonalen själva ansågs passa bäst gällande copingstrategier. Slutsats: Stress och stressorer är komplext och individuellt. Gemensamma stressorer ses till bland annat vårdande av barn, förlossning, vårdmiljön samt hot och våld. Stressad ambulanspersonal verkar sämre och effekten ses i privatlivet, den egna hälsan samt patientsäkerheten och omvårdnaden. Adekvat träning i stresshantering är indicerat och behovet av ytterligare forskning ses fördelen i ambulanspersonalens samt patienternas välmående, fritt från vårdskador. / Background: The work environment for ambulance personnel is frequently characterized by stress, trauma and stressful situations that can lead to both mental and physical illnesses. Management and measures against stress are of great importance for treating and counteracting illness. With an increasing workload in the ambulance service, high requirements are left on the ambulance staff to perform tasks under time pressure, stress and at a little rest between work shifts and errands. The environment the ambulance staff stays in has an impact on stress levels. The sense of coherence is a central point for the well-being of the ambulance staff. Stress has an impact on the ambulance staff's ability to function, which can affect the patient safety and the care for the patient. Aim: The aim of this study was to shed light on the ambulance staff's experience and management of stress. Method: The method used in the study is a literature review with a systematic approach where both qualitative and quantitative scientific articles were included. A total of 15 scientific articles were used to answer the aim. Results: The results were divided into four categories with eight subcategories in total. Stress and its impact on ambulance personnel, patient safety, triggers for stress and stress management. The main triggering factors for stress were childcare and childbirth, stressors linked to the environment, lack of experience and threats and violence. Stress and its impact on ambulance personnel could be physiological and psychological aspects. Stress was shown to contribute to both physical and mental illness, which also affects their social lives. Stress also had an impact on patient safety where stress can be a factor in healthcare injury. Ambulance staff affected by stress that the care and nursing against patients was compromised. It was seen to an individual preference of what the ambulance staff considered to suit best regarding coping strategies.  Conclusion: Stress and stressors are complex and individual. Common stressors are seen in, among other things, childcare, childbirth, the care environment and threats and violence. Stressed ambulance personnel had a negative work ability, and the effect is seen in private life, one's own health as well as patient safety and nursing. Adequate training in stress management is indicated and the need for further research is seen in the benefit of the ambulance staff and patients' well-being, free from medical injuries.

Bakgrund: Hot och våld är vanligt förekommande inom sjukvården, där ambulanspersonalen är en särskilt utsatt grupp. Hot och våld förekommer främst vid vård av patienter som har hjärnskador, psykisk sjukdom eller är påverkade av droger och ambulanspersonal träffar på alla dessa patienter. Arbetsmiljö samt omvårdnaden påverkas negativt av hot och våld.  Syfte: Syftet var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av hot och våld i en prehospital vårdmiljö och hur det påverkar dem.  Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats har gjorts.  Resultat: Studiens resultat visar att majoriteten av ambulanspersonal har utsatts för verbala hot och/eller fysiskt våld. Vanliga patientkategorier där hot och våld ofta förekom var alkohol- och/eller drogpåverkade patienter. Ambulanspersonalen har kunskapsbrist i hantering av de här situationerna och saknar adekvat utbildning. Hot eller våld kan leda till att ambulanspersonalen mår psykiskt dåligt samt får fysiska skador. Det kan också göra att ambulanspersonalen inte vill jobba kvar prehospitalt och familjesituationen kan påverkas.  Slutsats: Det finns ett mörkertal då ambulanspersonal inte anmäler allt hot och våld. Vi vet vid vilka patientkategorier hot och våld ökar, därmed har vi förutsättningar för att förebygga dessa situationer. Genom ökad kunskap om hot och våld kan det gå att säkerställa att omvårdnaden till patienter och närstående inte påverkas negativt.  Nyckelord: Ambulanspersonal, Prehospital, Erfarenhet, Hot och Våld. / Background: Threats and violence is common in healthcare service, where the ambulance staff is a particularly vulnerable group. Threats and violence occur especially in care of patients with brain injury, mental illness or persons under the influence of drugs, and the ambulance staff will take care of all these patients. Work environment and the care effects negative by threats and violence.  Aim: The aim was to describe ambulance staff experience of threats and violence situations in the prehospital health facility and how it affects them.  Method: A literature review with a systematic approach.  Results: The results of the study show that almost all ambulance staff have been subjected to verbal threats and / or physical violence. Common patient categories where threats and violence often occurred were patients under the influence of alcohol and / or drugs. The ambulance staff has a lack of knowledge in handling these situations and no adequate training. Threats or violence can lead to ambulance staff feeling mentally ill but also suffering of physical injuries and affect the family situation. It can also mean that the ambulance staff do not want to continue working in the service.  Summary: The ambulance staff do not report all threats and violence. We know in which patient categories threats and violence increase, so we have the conditions to prevent these situations. Based on the results of this study we have the opportunity to develop education about threats and violence. and to ensure nursing to patient and relatives do not affects negative. Keywords: Ambulance personnel, Experience, Prehospital, Threats and Violence.

Bakgrund: Äldre patienter med nedsatt beslutsbeslutsförmåga har svårare att ta självständiga beslut, och har svårare att vara delaktiga i sin egen sjukvård. Självbestämmande anses vara en förutsättning för ett gott liv, och en rättighet för alla patienter i dagens sjukvård. Att tillgodose äldre patienters självbestämmande i ambulanssjukvården kan ibland vara utmanande, och vid nedsatt beslutsförmåga ställer det ökade krav på ambulanspersonalen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av självbestämmande hos äldre patienter med nedsatt beslutsförmåga. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Deltagarna rekryterades genom ett strategiskt urval, och data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet resulterade i fyra teman; "strategier för att bedöma äldre patienters möjlighet till självbestämmande", "tillvägagångssätt för att främja äldre patienters självbestämmande", "utmaningar för att tillgodose äldre patienters självbestämmande" och "situationer där äldre patienters självbestämmande fråntas". Slutsats: Nedsatt beslutsförmåga innebar ökade utmaningar för att bedöma äldre patienters förmåga till självbestämmande. Utmaningarna handlade om att balansera medicinsk bedömningen mot patienters självbestämmande, där det beroende på situation kunde tillämpas både ett pliktetiskt och konsekvensetiskt synsätt. För att det i framtiden ska bli enklare att tillgodose äldre patienters självbestämmande, efterfrågas bättre anpassade riktlinjer och utökade resurser. Tidigare forskning visar också att det krävs en ökad etisk medvetenhet hos ambulanspersonal för att bättre kunna bemöta äldre patienters vårdbehov i framtiden.

Bakgrund: Oplanerade prehospitala förlossningar kan ske i närvaro av ambulanspersonal, vilka är avsevärt mindre utbildade för förlossningar än barnmorskor men tvingas ändå handha samma situation. Detta kan vara en dramatisk och stressande upplevelse både för födande och ambulanspersonal. Syfte: Beskriva sjuksköterskors/ambulanssjuksköterskors upplevelser, tankar och känslor om prehospitala förlossningssituationer i sitt arbete. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design. Elva semistrukturerade intervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Förlossningssituationer beskrevs som verkligt fantastiska, häftiga, spännande, som de roligaste körningarna och som en euforisk glädje att få se ett liv ta sin början, jämfört med alla liv som ambulanspersonal ser slockna. Förlossningskörningarna benämndes som skräckblandad förtjusning, nervöst och läskigt. Dels eftersom dessa var så ovanligt förekommande och ambulanspersonalen upplevde sig underutbildade för situationen, vilket gav känslor av obehag, kompetensbrist och skräck att inte kunna hantera en eventuellt kritisk situation. Dels då körningar involverande barn gav extra kraftigt adrenalinpåslag, skärpa, närvaro och fokus. Ytterligare försvårande faktorer upplevdes vara platsbristen i en ambulans, dålig arbetsställning, underbemanning, utrustnings- och resursbrist, språksvårigheter, kulturskillnader eller sjukt/missbildat/dött/oönskat barn. Bristen på erfarenhet och kunskap var dock det primära och mer förlossningshospitering önskades. Slutsats: Förlossningssituationer väcker mycket starka känslor hos sjuksköterskor/ambulanssjuksköterskor både på ett positivt och negativt sätt. Dessa upplevs som de roligaste, mest spännande och mest glädjebringande körningar samtidigt som stressande, pressande, adrenalinframkallande samt som annorlunda alla andra körningar. Förlossningskörningar sker så sällan att det är svårt att upprätthålla en god kunskapsnivå, varför en ökning av utbildning önskas. / Background: Unplanned prehospital births can occur in the presence of ambulance staff, who are considerably less educated for childbirth than midwives but are still forced to handle the same situation, a potentially dramatic and stressful experience for both patient and paramedic. Purpose: Describing paramedics' experiences, thoughts and feelings about prehospital birth situations. Method: A qualitative interview study with descriptive design. Eleven semi-structured interviews analyzed with qualitative content analysis. Results: Childbirth situations were described as amazing, exciting and the euphoric joy seeing a life begin, compared to all lives paramedics see end. Childbirth situations were called a "horrified delight". Partly, because these were so unusual and the paramedics felt under-educated, which gave feelings of discomfort, inadequacy and fear of being unable to handle a potentially critical situation. Partly, because missions involving children gave stronger adrenaline-rushes, sharpness and focus. Further aggravating factors were the compact ambulance, poor working posture, understaffing, equipment- and resource-shortages, language difficulties, cultural differences or sick/malformed/dead/unwanted children. However, the lack of experience and knowledge was the primary one where more practical experiences at the delivery ward was desired. Conclusion: Childbirth situations evoke very strong emotions among nurses/paramedics both in positive and negative ways. These are considered the most enjoyable and exciting missions as well as stressful, pressing, adrenaline-inducing and different from all other missions. Childbirth missions are so unusual that it is difficult to maintain a good level of knowledge, which is why an increase in education is desired.

Ambulanspersonal möter i sitt arbete många olika patienter, patienternas ålder varierar och så också de olika sjukdomstillstånden. En oro hos ambulanspersonal är att vårda sjuka och skadade barn. En känsla av otillräcklighet och att vårda två patienter samtidigt - barnet och dess anhöriga. En svårighet inom ambulanssjukvården är även att den medicintekniska utrustningen är anpassad för vuxna och inte alltid passar barn vilket gör att risker inom patientsäkerheten uppstår. Syftet med studien var att belysa ambulanspersonalens upplevelser av att vårda barn ur ett personcentrerat omvårdnadsperspektiv. Metoden som valdes är en litteraturstudie där 11 vetenskapliga artiklar från år 2007 till 2017 inkluderades från databaserna Pubmed, Cinahl och manuella sökningar i referenslistor. Både kvantitativa och kvalitativa artiklar har inkluderats. De inkluderade artiklarna har kvalitetsgranskats och därefter analyserats utifrån integrerad analys. I resultatet framkom tre kategorier som svarar på studiens syfte. Dessa var Känslomässiga upplevelser, Vård av två patienter - barnet och anhörig samt Behov av utbildning. Det framkom i resultatet att ambulanspersonalen upplevde känslor som stress och ångest vid larm gällande barn. Det framkom även att ambulanspersonalen upplevde svårigheter då de hade en känsla av att vårda två patienter, både barnet och deras anhöriga. Ambulanspersonalen upplevde att mer utbildning inom ämnet behövs. Slutsatsen var att mer utbildning behövs för ambulanspersonalen för att förbereda sig på att vårda barn. Med mer utbildning inom ämnet kan kompetensen förbättras och de känslor som ambulanspersonalen upplever vid dessa larm som exempelvis ångest och stress kan minskas. / Ambulance staff experiences many different patient meetings, different ages of patients and various conditions of illness. One anxiety of the ambulance staff is to care for sick and injured children. A sense of insufficiency to care for two patients simultaneously - the child and their relatives is always present. One challenge in ambulance care for children is also that the medical devices are designed for adults and do not always fit children, which means that risk for patient safety may occur. The aim was to describe ambulance staffs experiences of treating children from a patientcentred view. A literature review was chosen as a method in which the relevant articles were collected from the databases PubMed, CINAHL and from manual searches in reference lists. 11 articles published between 2007 and 2017 were included, including both quantitative and qualitative methodologies. The included articles were quality-reviewed and then analyzed based on integrated analysis. The results demonstrated three categories in relation to the aim. These were emotional experiences, to care for two patients - the child and the relative and educational needs. Results indicated that ambulance staff experienced feelings such as stress and anxiety in the case of children's alarms. It was also found that ambulance staff experienced difficulty as they had a feeling of caring for two patients, both the child and their relatives. The ambulance staffs also expressed the need for more education in the subject. The conclusion suggests that more training is needed for the ambulance staff to prepare to care for children. With more education in the subject, competence can be improved and the feelings that ambulance staff experience in these alarms, such as anxiety and stress could be reduced.

Ambulanspersonal arbetar i en miljö som kan vara psykiskt påfrestande. Känsliga och komplexa problem behöver lösas självständigt, med begränsade resurser och ibland under stark tidspress. I mötet med patienten ställs ambulanspersonal inför professionella och emotionella utmaningar. Reaktionerna på dessa möten och erfarenheter kan bli skadliga för den mentala hälsan och forskning visar en ökad prevalens av posttraumatisk stress (PTSD) samt andra ångest- och depressionstillstånd hos personalen. Syftet var att beskriva vilka faktorer som ökade risken för att utveckla PTSD och annan psykisk ohälsa hos ambulanspersonal. Vald metod var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och integrativ design. En strukturerad artikelsökning utfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Totalt inkluderades 18 artiklar i litteraturöversikten, majoriteten av artiklarna var kvantitativa. Resultatet visade ett antal faktorer som ökade risken för psykisk ohälsa. Dessa delades upp i två kategorier: organisatoriska faktorer och individrelaterade faktorer. Organisatoriska faktorer omfattade bland annat socialt stöd från chef och medarbetare, kronisk arbetsrelaterad stress och möjlighet till återhämtning. Individrelaterade faktorer omfattade bland annat tidigare psykisk ohälsa, livsstilsfaktorer, utbildningsnivå och kön. Slutsats: Litteraturöversikten har påvisat en rad faktorer som gav ökad risk för psykisk ohälsa för ambulanspersonal. Utvecklingen av psykisk ohälsa är komplex. Att ambulanspersonal upplever arbetsrelaterade negativa följder i form av psykisk ohälsa pekar på att faktorerna beror på individens sårbarhet, erfarenhet av kritiska incidenter och organisatoriska brister. Resultaten i de granskade artiklarna visar också att de negativa följderna inte enbart kan härledas till traumatiska händelser utan också till den kumulativa exponeringen för lidande, sjukdom och död. / Ambulance personnel work in an environment that can be stressful. The work is sometimes carried out under great pressure, with severely ill patients and limited resources. Studies have shown an overrepresentation of mental illnesses such as post-traumatic stress, depression and anxiety syndrome among ambulance personnel. The aim was to describe which factors increase the risk of developing PTSD and other mental illness among ambulance personnel. The method chosen was a general literature review with qualitative approach and integrative design. A structured article search was performed in the Cinahl and PubMed databases. In total, 18 articles were included in the literature review. The majority of the articles had a quantitative design. The results showed a variety of factors that were considered to increase the risk of mental illness. These were divided into two categories: organizational predictors and individual predictors. Organizational predictors included social support from managers and employees, chronic work-related stress and the opportunity for recovery. Individual predictors included previous mental illness, lifestyle factors, educational level and gender. Conclusion: The literature review has shown some risk factors for mental illness among ambulance personnel. The development of mental illness is complex. The fact that ambulance personnel experience work-related negative consequences in the form of mental illness appears to depend on the individual's vulnerability, experience of critical incidents and organizational deficiencies. The results also showed that the negative consequences can not only be attributed to traumatic events, but also to the cumulative exposure to suffering, illness and death.