There is no standardized test to control the appropriate physical ability in the Swedish ambulance service. The county in question does not perform annual physical tests. A project has been going to develop science-based physical tests, designed for the ambulance service. The research has resulted in the Aasa-test. Objective: The aims of this study were to examine the ambulance staff perception of the Aasa-test relevance, introduction of annual tests and the importance of their own physical training in relation to ambulance work. Method: A quasi-experimental study with a comparative design has been conducted. Aasa-tests were conducted in 41 randomly selected staff at an ambulance station in central Sweden. They also answered a questionnaire. Result: The majority successfully conducted most of the tests in the Aasa-tests. Women experienced greater effort at carrying dumbbells but had better condition than men. The study participants felt that fitness and physical strength were important and that their physics was satisfactory for the professional duty. The introduction of annual tests would motivate the exercise and reduce stress injuries. Conclusion: The majority felt that annual testing should be introduced in the county. No association was found between performance on Aasa-test and the perception of the relevance test. However test participants thought that Aasa-test corresponds to the physical burden they face in their daily work. / I dagsläget finns inget standardiserat test för att kontrollera lämplig fysisk förmåga inom svensk ambulanssjukvård. Det undersökta länet utför inga årliga fysiska tester. Ett projekt har drivits för att utveckla vetenskapligt baserade fysiska tester, anpassade till ambulansverksamhet. Forskningen har resulterat i Aasa-testen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanspersonalens uppfattning om Aasa-testens relevans, införandet av årliga tester och vikten av egen fysisk träning i relation till ambulansarbete. Metod: En kvasi-experimentell studie med jämförande design har genomförts. Aasa-testen har utförts på 41 slumpvis utvalda personer vid en ambulansstation i Mellansverige. Därefter besvarades ett frågeformulär. Resultat: Majoriteten presterade ett godkänt resultat på samtliga eller fem av de sex testen i Aasa-testen. Kvinnorna upplevde högre grad av ansträngning vid hantelbärning men hade bättre kondition än männen. Studiedeltagarna ansåg att konditionen och fysiska styrkan var viktig för dem och att dess fysik är tillfredställande för yrket. Införandet av årliga tester skulle motivera till träning och minska belastningsskador. Slutsats: Övervägande antal studiedeltagare ansåg att årliga tester bör införas på ambulansen i länet. Inget samband fanns mellan prestation på Aasa-testen och uppfattningen om testets relevans. Däremot tyckte testdeltagarna att Aasa-testen motsvarar den fysiska belastningen de utsätts för i det dagliga arbetet.

År 2011 uppgick antalet personer som suiciderat i Sverige till 1387. Studier visar att den suicidbenägna patientens första kontakt med sjukvården är avgörande för hur det kommande vårdförloppet kommer att utvecklas. Ambulanspersonal är en av många yrkesgrupper som möter suicidbenägna patienter. Studier visar även på att om patienten möts av dåliga attityder så kan det medföra negativa konsekvenser för patienten. Syftet med studien var att översätta, re översätta och validera en engelsk enkät: the Suicide Behavior Attitude Questionnaire (SBAQ): för användning i den svenska ambulanssjukvården. Metoden i att översätta, re översätta och validera SBAQ följde de tio stegen som tagits fram av the translation and cultural adaptation group. Elva ambulanssjuksköterskor medverkade i valideringen av den svenska SBAQ. Resultatet åskådliggör att det är möjligt att översätta och validera den engelska enkäten SBAQ till svenska. Studien kan därför ligga till grund för en mer omfattande studie inom ambulanssjukvården med den svenska SBAQ som instrument. Det här kan bidra till ökad uppmärksamhet och vid behov förbättringar avseende ambulanspersonalens bemötande i framtida situationer med suicidbenägna patienter. / In 2011, the number of persons who committed suicides in Sweden amount to 1387. Studies show that the suicide-prone patient's first contact with health services is crucial for how the future care process develops. Ambulance personnel is one of many professional groups that meet suicide prone patients and studies make clear that if the patient is met with bad attitudes it can result in negative consequences for the patient. The aim of the study was to translate, retranslate and validate an English questionnaire: the Suicide Behavior Attitude Questionnaire (SBAQ) for use in the Swedish ambulance service. The method to translate, retranslate and validate SBAQ followed the ten steps developed by the translation and cultural adaptation group. Eleven ambulance nurses participated in in the validation of the Swedish translated SBAQ. The results illustrate that it is possible to translate and validate the English SBAQ survey to Swedish. The study can therefore be the basis for a more comprehensive study within the ambulance service with the Swedish SBAQ as tool. This may help increase attention and, if necessary, improvements by ambulance personnel treatment in future situations with suicidal patients.

Introduction: There are high demands on ambulance staff in relation to emergency assessments and treatment measures. In addition to this, staff are constantly exposed to potentially traumatic events. The experience of traumatic events is varied and depends on individual conditions. Aim: The aim of this literature study is to describe the ambulance staff's experiences of traumatic events in their profession. The purpose is also to review how the included articles have been selected. Method: A compilation has been made of ten scientific articles with qualitative, quantitative and mixed method. Systematic searches for articles were made in two different databases as well as manual searches. Result: Ambulance personnel’s experiences of traumatic events are based on mental and practical preparations. Feelings are described depending on the patient's condition, there are emotional differences in caring for children and adults regardless of whether the actions succeed or fail. The relatives' presence can be experienced both as suitable and unsuitable. Internal and external factors affect the experience of caring for the patient depending on circumstances. The need for processing occurs after traumatic events and is practiced in different ways. Care and guilt after an emergency situation is described in terms of different reactions. The need for necessary support is found to manifest itself after a traumatic event. Conclusion: The result shows that there is uncertainty regarding copingstrategies before, during and after traumatic events. Therefore, there is a need to improve working conditions for ambulance staff through future research.

Inledning: Ambulanssjukvården blir allt mer avancerad och fyller en viktig funktion när sjukhus läggs ner och transporter av sjuka och skadade blir längre. Ambulanser är inte förskonade från trafikolyckor och konsekvenserna av när ambulanser krockar är flera. För ett effektivt säkerhetsarbete krävs information om tillbud och olyckor så att skadereducerande åtgärder kan införas. Studiens syfte har varit att undersöka förekomsten av trafikolyckor som involverat ambulansfordon, förutsättningar för erfarenhetsåterföring efter dessa händelser samt hur det skadeförebyggande arbetet inom ambulansverksamheten i Sverige ser ut. Metod: Studien har använt en mixad metod som med en kvantitativ del utforskar statistikförhållanden gällande trafikolyckor med ambulanser utifrån publika datakällor samt en kvalitativ del med intervjuer om erfarenhetsåterföring och skadeförebyggande arbete av företrädare för ambulanssjukvården. Resultat: Under en period på sju år (2010-2016) hittades 101 polisregistrerade trafikolyckor som involverat ambulanser i olycksdatabasen Strada. Ytterligare 93 unika trafikolyckor kunde identifieras när data från Arbetsmiljöverket och massmedia sambearbetades. Hos Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO) återfanns endast en trafikolycka. Trafiksäkerhet beskrivs i intervjuerna som ett viktigt område för både utbildning och upphandling av fordon, men skillnaderna mellan vårdgivare i hur skadeförebyggande arbete bedrivs är stora. Kraven på medicinsk kompetens har ökat med tiden, samtidigt beskrivs nyanställd personal ha mindre intresse och erfarenhet av bilkörning. Säkerheten åsidosätts återkommande i samband med vissa vård- och behandlingsmoment under färd. Efter tillbud och olyckor i trafikmiljö hamnar fokus oftare på det mänskliga felandet än upptäckande av systemfel. Trafikolyckshändelser registreras normalt i allmänna avvikelsesystem, men med skiftande rapporteringsgrad och begränsad detaljinformation. Händelser analyseras och utreds i mindre omfattning och resultaten sprids sällan utanför den egna verksamheten. Slutsats: Det finns ingen sammanhållen statistik över trafikolyckor med ambulanser och det är svårt och tidskrävande att få en samlad bild över antalet olyckor. Trots en riskmedvetenhet görs upprepade avsteg från säkerheten och har kommit att accepteras i säkerhetskulturen. Registreringen av tillbud och olyckor är i många fall bristfällig och förutsättningarna för erfarenhetsåterföring är begränsade. Det saknas nationell samordning av ambulanssjukvården i trafikfrågor, myndigheters ansvar är oklara och regleringen av utryckningskörning är bristande.

Bakgrund: Återkoppling har visat sig vara viktigt för ambulanspersonal speciellt för de som är nyanställda i yrket. Återkoppling kan ske från kollegor, patienter, vid praktiska övningar och kan vara både verbalt och skriftligt. Om återkoppling inte sker kan misstag upprepas. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga återkoppling till ambulanspersonal och dess betydelse för kompetensutveckling. Metod: Som metod användes en kvantitativ tvärsnittsstudie med ett bekvämlighetsurval. Som datainsamlingsmetod valdes en enkät som var webbaserad och som importerades som en Excel-fil och analyserades i SPSS 25. Resultat: Resultatet visade att majoriteten av ambulanspersonalen ansåg att återkopplingen var viktig för deras kompetensutveckling. Vissa skillnader fanns om ambulanspersonal ansåg att de fick tillräckligt med återkoppling. Majoriteten av respondenterna fick återkoppling från varje vecka till varje månad, men det var även många respondenter som aldrig fick återkoppling. Slutsats: Olika studier skulle kunna ge svar på vilken typ av återkoppling som ambulanspersonal har behov av för deras kompetensutveckling och varför, både kvalitativa och kvantitativa studier skulle kunna genomföras. En liknande studie skulle även kunna genomföras men eftersträva en högre svarsfrekvens. Forskning skulle behövas genomföras nationellt för att se om det finns skillnader mellan olika län i Sverige. Den nationella forskningen skulle kunna bidra till utformning av standardiserade rutiner för hur återkoppling ska ske till ambulanspersonal nationellt. / Background: Feedback has proven to be important for ambulance personnel especially for those who are newly employed in the profession. Feedback can come from colleagues, patients, practical exercises and it may be both verbal and written. Absents of feedback may cause mistakes to be repeated. Aim: The aim of the study was to describe systematically feedback to ambulance personnel and its importance for competence development. Method: As a method for the study a quantitative cross-sectional study with a convenience sampling was chosen. As data collection a servery was selected which was web-based and then imported as an Excel-file and analysed in SPSS 25. Result: The result showed that the majority of the ambulance personnel felt that feedback was important for their competence development. Some differences were found among the ambulance personnel about if the feedback was sufficient. The majority of respondents received feedback weekly to monthly, but there were also many who never received feedback. Conclusion: Different studies would be needed to investigate what type of feedback ambulance personnel need for their competence development and why, both qualitative and quantitative studied could be conducted. The research would need to be carried out nationally to explore if there are differences between different counties in Sweden. A national study could lead to design of standardized procedure for how feedback should be presented to ambulance personnel nationally.

Bakgrund: Tiden mellan en skadehändelse och innan professionell hjälp anländer är kritisk för den skadade. Under den tiden är det upp till människor på plats, immediate responder, att agera för att rädda liv. Om immediate responder ingriper ökar chansen att de skadade överlever. Desto mer kunskap om livräddande åtgärder och om prehospital akutsjukvård en människa har, desto villigare är de att ingripa vid en skadehändelse. De som besitter mest kunskap om prehospital akutsjukvård är de människor som arbetar inom ambulanssjukvård. Motiv: I dagens forskningsläge utgår forskningen från att immediate responder har liten eller ingen kunskap om livräddande åtgärder. Det saknas beskrivningar om hur professionell personal upplever det att vara först på skadeplats när de inte är tjänst. Syfte: Att beskriva ambulanspersonals upplevelser och erfarenheter av att ingripa på skadeplats utan att vara i tjänst.  Metod: Studien hade en kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Nio deltagare intervjuades. Resultat: I resultatet framkom två kategorier, självklart att agera och ambivalens att agera, vilka hade sju subkategorier, att känna instinkt, att känna ansvar, att känna trygghet, att samspela och att känna rädsla, att känna obekvämhet, att fundera kring sin egen roll. Slutsats: Genom en ökad kunskap hos befolkningen i enkla livräddande åtgärder, skulle känslan av obekvämhet minska och känslan av trygghet öka vid agerandet. Att specifikt utbilda sjukvårdspersonal, som saknar erfarenhet av prehospital sjukvård, ökar chansen till att fler människor känner sig bekväm med att agera som immediate responder. Personlig kännedom mellan blåljuspersonal och immediate responder är av vikt. Genom samövning kan kännedomen stärkas och blåljuspersonal kan få en djupare kunskap om fenomenet immediate responder. Ytterligare forskning inom området behövs, framför allt hur blåljusorganisationer skall implementera nyttjandet av immediate responder i sin verksamhet.

Bakgrund Ambulanspersonalen riskerar vid varje arbetspass att bli utkallade på ambulansuppdrag som kan vara svåra händelser. Svåra händelser beskrivs som händelser som påverkar ambulanspersonalen emotionellt. Att inte hantera och bearbeta svåra upplevelser de möter i arbetet kan leda till fysisk, men även psykisk ohälsa. Fysiskt påverkas ambulanspersonalen genom att drabbas av sömnsvårigheter. Den psykiska ohälsan kan innebära att ambulanspersonalen även drabbas av utbrändhet, compassion fatigue samt posttraumatisk stress. Syfte Syftet var att beskriva hur ambulanspersonal hanterar svåra upplevelser i arbetet. Metod En litteraturstudie med en systematisk metod utfördes med ett resultat från 16 vetenskapliga artiklar. Databassökningen genomfördes i databaserna PubMed samt CINAHL. De funna artiklarna kvalitetsgranskades och bedömdes enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsmall. Resultat Resultatet baseras på̊ kvalitativa intervjustudier samt på kvantitativa enkätstudier.Två huvudteman framkom under analysarbetets gång; Självhantering; och Gemensamhantering. Följande underkategorier ingår i huvudtemat självhantering: stänga av, hjälpmedel till egenhantering, timeout och galghumor. Inom huvudkategorin gemensamhantering ingår: kollegialt stöd, mentorskap, stöd från nära anhöriga och vänner, samt arbetsgivarens support. Tillvägagångssättet som ambulanspersonalen hanterar sina svåra upplevelser på varierar. Slutsats Resultatet pekar på att arbetsgivare inom ambulanssjukvården i varierande grad erbjuder ambulanspersonalen stöd efter svåra händelser i arbetet. Mer kunskap behövs över hur ambulanspersonalen hanterar svåra händelser i arbetet. Därutöver finns behov av mer forskning kring mer optimala stöd. / Background At each work shift, the ambulance staff risks being called out on ambulance assignments which can be severe traumatic events. Traumatic events are described as events that affect the ambulance staff emotionally. Not dealing with and processing traumatic experiences they encounter at work can lead to physical, but also mental illness. Physically, ambulance personnel are affected by suffering from sleep difficulties. The mental illness can mean that the ambulance staff also suffer from burnout, compassion fatigue and post-traumatic stress. Objective The purpose was to describe how ambulance personnel manage difficult experiences at work. Method A non-systematic literature study was performed with a result from 16 scientific articles. The database search was performed in the databases PubMed and CINAHL. The articles found were quality reviewed and assessed according to Sophiahemmet University's assessment template. Results The results are based on qualitative interview studies and on quantitative questionnaire studies. Two main themes emerged during the analysis; Self-handling; and Joint Management. The following subcategories are included in the main theme of self-handling: switch-off, aids for self-handling, timeout and gallows humor. The main category of joint management includes peer support, mentorship, support from close relatives and friends, and employer support. The approach that the ambulance staff handles their experiences varies. Conclusion The results indicate that employers in ambulance care to varying degrees offer ambulance staff support after severe traumatic events at work. More knowledge is needed about how ambulance personnel handle difficult incidents at work. In addition, there is a need for more research on more optimal support.

Introduktion Ambulanspersonalen kan möta familjer där barnen misstänks fara illa i sin hemmiljö. I alla situationer där dessa misstankar förekommer har ambulanspersonalen en skyldighet att upprätta en orosanmälan. Detta görs dock inte alltid vilket kan ha olika orsaker och fall om missförhållanden gällande barn kan missas. Syfte: Studiens syfte var att beskriva ambulanspersonalens upplevelser av misstänkta missförhållanden som gäller barn. Metod: Studien var en kvalitativ studie med induktiv ansats. Från tre ambulansstationer i norra Sverige rekryterades nio deltagare. Datainsamlingen utfördes genom individuella semistrukturerade intervjuer. Därefter analyserades intervjuerna utifrån kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier, “Att vara öppen för intryck i hemmiljön”, “Att göra orosanmälan för att skydda barnet och familjen”, “Att samarbeta med andra instanser” och “Att ha bristande kunskap och vara i behov av stöd”. Ambulanspersonalen beskrev att det var av betydelse att vara observant på tecken som kan tyda på missförhållanden hos barnen. Orosanmälan sågs som ett stöd för att identifiera barn och familjer som behöver stöd av samhällets skyddsnät. Ambulanspersonalen beskrev även kommunikationen med familjen och socialtjänsten som viktig, liksom det kollegiala stödet för en god samverkan och en öppenhet gentemot familjen. Slutsats: Slutsatsen är att ambulanspersonalen behöver ges möjlighet att i teamet inom sin egen verksamhet ha en kontinuerlig dialog om känslor, rutiner och skyldigheter vid situationer då det väckts misstanke om att barn far illa. För att stärka samverkan och öka förståelsen för varandras arbete behövs vidare forskning inom området på nationell nivå. Detta för att på bästa sätt kunna stödja barn och familjer där missförhållanden förekommer.

Ambulanspersonal möter patienter i alla åldrar i flera tänkbara miljöer. Det finns en hel del skillnader vid omhändertagandet av barn prehospitalt jämfört med omhändertagandet av vuxna. Det skiljer sig i utrustning i ambulanserna och det skiljer sig anatomiskt och fysiologiskt hur barn ser ut jämfört med vuxna. Dessutom innebär vården av barn ofta även vård av föräldrar eller närstående. Lagen betonar alla människors lika värde och rätt till en jämlik vård. Syftet med studien var att beskriva vilka faktorer som påverkar ambulanspersonalens omhändertagande av sjuka barn prehospitalt. Metoden som användes var en allmän deskriptiv litteraturstudie innehållandes både kvantitativa och kvalitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes fram i databaserna CINAHL och PubMed. 15 vetenskapliga artiklar analyserades och kvalitetsgranskades och ligger till grund för resultatet i studien. Det övergripande resultatet som framkom visade att de faktorer som främst påverkade ambulanspersonalens omhändertagande av att vårda barn prehospitalt var känslomässiga reaktioner och att larm gällande barn var sällsynta händelser. Vidare framkom underkategorierna stress, interaktion och kommunikation samt utbildning till känslomässiga reaktioner och erfarenhet och patientsäkerhet till sällsynta händelser. Slutsatsen i studien var att det är av betydelse att ambulanspersonal får utrymme i utbildningen, men även fortlöpande i yrkeslivet, att utveckla och upprätthålla de kunskaper som krävs för att vårda sjuka barn. Studien visade dessutom på att det finns en kongruens mellan verklighet och lagtext, författningar och barnkonventionen då vården i nuläget inte ges på lika villkor för alla människor. / Ambulance staff meet patients of all ages in several conceivable environments. There are a lot of differences in the care of children pre-hospital compared to the care of adults. It differs in equipment in the ambulances and it differs anatomically and physiologically how children are formed compared to adults. In addition, the care of children often also involves the care of parents or relatives. The law emphasizes the equal value and right of equal care for all people. The aim of this study was to describe factors affecting the ambulance staff's care of sick children in the prehospital care. The method used was a general descriptive literature study containing both quantitative and qualitative scientific articles. The articles were searched in the databases CINAHL and PubMed. 15 scientific articles were analyzed and quality checked and form the basis of the result in the present study. The overall result that emerged showed that the main factors affecting the ambulance staff's care of sick children in the prehospital care were emotional reactions and that alarms concerning children were rare events. Furthermore, the subcategories stress, interaction and communication and education emerged within the category emotional reaction and experience and patient safety within rare events. The conclusion of the study was that it is important that ambulance staff are given the training to care for sick children, both in the education and in the professional life. This in order to maintain and develop the knowledge that is required. The study also showed a congruence between reality and law, regulations and the convention of the children's rights. Currently the care is not provided on equal terms for all people.

No description available.