Pyrogens are substances that may induce fever in the human body. They can be parts of bacteria, virus or fungi and due to the reaction they may cause in the body, they are routinely looked for in the medical technology industries. A method called in vitro pyrogen test (IPT) has been developed to detect these pyrogens. It is based on the fever reaction in the human body and only requires blood in combination with a solution believed to contain pyrogens. If the result is positive, the production of cytokines is started. The cytokines of interest in the IPT method are those involved in the fever process and two of them are IL-1β and TNF-α, which are the cytokines used as markers of infection in this study. Since the production of cytokines is in proportion to the amount of pyrogens, the inflammation-inducing potential of the sample can be decided. Due to problems in standardizing the method, mainly because it handles with living blood cells, focus is still pointed at improving it. The aim of this study was to optimize parameters within the IPT method by analysing air samples taken in indoor surroundings believed to contain pyrogens. The different parameters included extraction of the filter from the air sampling, incubation of whole blood and sample extract and analysis of the incubation with ELISA (enzyme linked immunosorbent assay). More specific, some of the issues concerned extraction media, time and shaking intensity for the extraction, blood ratio for the whole blood incubation and cytokines suitable for the method. A possible approach for the IPT method, when analysing air samples containing pyrogens, was reached. / Pyrogener kallas ämnen som framkallar feber och de kan exempelvis bestå av hela eller delar av bakterier, virus eller svamp (fungi). En metod som kallas för in vitro pyrogen test (IPT) har utvecklats för att detektera dessa pyrogener. Metoden bygger på att en lösning som misstänks innehålla pyrogener får komma i kontakt med blod från en människa. Efter en inkubering på mellan 4-24 timmar har blodet reagerat på eventuella pyrogener och bildat cytokiner, där mängden cytokiner är proportionell mot mängden pyrogener. De intressanta cytokinerna i den här studien var IL-1β och TNF-α, som båda är involverade i feberprocessen. Det har varit svårigheter med att standardisera metoden, mycket beroende på att det är levande celler som hela metoden bygger på, så syftet med den här studien var att förbättra in vitro pyrogen test. Luftprover tagna i inomhusmiljöer som misstänks innehålla pyrogener har använts i försöken att optimera varje steg i processen. De olika stegen inkluderade extraktion av filter som använts vid luftprovtagningen, inkubering med helblod och provextrakt och analys av inkuberingen med ELISA (enzyme linked immunosorbent assay). Några av de parametrar som undersöktes gällde extraktionsmedium, skaktid och skakintensitet under extraktionen, blodförhållande under helblodsinkuberingen och lämpliga cytokiner för metoden. Studien resulterade i att en metodik, för att analysera luftprov innehållande pyrogener med in vitro pyrogen test, kunde tas fram.

Sammanfattning   Bakgrund: Tandvårdsrädsla är ett vanligt förekommande problem i tandvården vilket kan bidra till en sämre oral hälsa. Tidigare forskning visar vissa samband mellan tandvårdsrädsla och olika temperament men de mest signifikanta resultaten varierar. Syfte: Syftet med studien var att undersöka samband mellan tandvårdsrädsla och temperament hos ungdomar i nionde klass. Metod: Studien är en tvärsnittsstudie baserad på ett stratifierat urval av ungdomar i nionde klass. Två validerade enkäter innehållande självrapporterade frågor om tandvårdsrädsla och temperament delades ut till ungdomarna i klassrummen och samlades in vid samma tillfälle. Resultat: Totalt 111 deltog, 3 % av ungdomarna konstaterades vara tandvårdsrädda. Signifikanta samband sågs mellan blyghet och DFS-poäng. Kvinnorna hade signifikant högre medelvärde av DFS-poäng och emotionalitet jämfört med männen. Männen hade signifikant högre medelvärde i aktivitet. Inga signifikanta samband fanns mellan tandvårdsrädsla och utländsk- eller svensk bakgrund. Ungdomarna med svensk bakgrund hade högre medelvärde i temperamentet sällskaplighet jämfört med ungdomarna med utländsk bakgrund. Slutsats: Prevalensen av konstaterad tandvårdsrädsla var 3 % hos ungdomarna. Kvinnorna hade högre grad av DFS-poäng och emotionalitet. Männen rapporterade högre grad av aktivitet. Ungdomar med utländsk bakgrund hade en lägre grad av sällskaplighet. Ett signifikant samband fanns mellan DFS-poäng och temperamentet blyghet. / Summary   Associations between dental fear and temperament - does sex or foreign origin have an impact? A cross-sectional study of youths in the ninth grade in Jönköping.   Background: Dental fear is a common problem in dental care which can contribute to a poor oral health. Previous research shows certain correlations between dental fear and temperaments but varies. Objective: The aim of this study was to investigate the association between dental fear and temperament of youths in ninth grade. Method: The study is a cross-sectional study based on a stratified sample of youths in ninth grade. Two validated questionnaires containing self-reported questions about dental fear and temperament was distributed. Results: A total of 3 % was found to have dental fear. Significant correlation between DFS scores and shyness were observed. Women had significantly higher mean in DFS scores and emotionality, compared to men. Males had significantly higher mean in the temperament activity. No significant associations were found between dental fear and foreign or Swedish background. Youths with a Swedish background had higher mean in sociability. Conclusion: The prevalence of dental fear was 3 % of the young people. The women had a higher score of DFS and emotionality. The men reported higher degree of activity. Young people with foreign background had a lower degree of sociability. A significant association was found between DFS scores and shyness.

A woman’s uterus is a safe place for the baby to grow and get nourished which is not always the case since the endometrium can, due to some underlying causes repel the fertilised egg which in other words means that the woman undergoes miscarriage. Recurrent miscarriage is defined as three or more pregnancy losses before 22 weeks of gestation. Multiple etiologies is thought to cause recurrent miscarriage although still 50 % of these cases remains unknown. The aim of this study was to measure the gene expression of DKK1, STC1, TK1, IL8 and OLFM1 in the endometrium of women with recurrent miscarriage compared to fertile women by using quantitative real-time PCR (qPCR) with TaqMan probes and primers. Immunohistochemical staining of paraffin embedded endometrium tissue was performed with a primary antibody anti-IL8 for detection of the IL8-protein. No significant difference was seen in mRNA expression between the two groups, only the IL8 mRNA showed a tendency to significant difference between the groups, p=0,063. On protein level, the immunohistochemical staining of IL8 showed few stained cells in both groups. Interestingly, the number of cells was clearly more abundant in women with recurrent miscarriage than in fertile women, p=0,036. The main conclusion from this study is that the high number of IL8 produced cells in the endometrium may be a contributing factor to recurrent miscarriage and need to be investigated further.

Anaerobic treatment is widely used around the world as a biological stage in both domestic and industrial wastewater-treatment plants. The two principal advantages of anaerobic over aerobic treatment are the production of biogas, which can be used as fuel, and the lower rate of biomass production, which results in lower maintenance costs for the plant. The upflow anaerobic sludge blanket (UASB) reactor is an attractive alternative for regions in hot climates since it works better under mesophilic conditions and it does not need any supporting structure for the development of microorganisms, which grow in the form of granules. In this thesis, a model describing the UASB reactor behaviour with respect to substrate degradation, microorganism growth and granule formation was developed. The model is transient and is based on mass balances for the substrate and microorganisms in the reactor. For the substrate, the processes included in the model are dispersion, advection and degradation of the organic matter in the substrate. The reaction rate for the microorganisms includes the growth and decay of the microorganisms. The decay takes into account the microorganism dying and the fraction of biomass that may be dragged into the effluent. The microorganism development is described by a Monod type equation including the death constant; the use of the Contois equation for describing the microorganism growth was also addressed.  An equation considering the substrate degradation in the granule was required, since in the UASB reactor the microorganisms form granules. For this, a stationary mass balance within the granule was carried out and an expression for the reaction kinetics was then developed. The model for the granule takes into account the mass transport through the stagnant film around the granule, the intraparticle diffusion, and the specific degradation rate. The model was solved using commercial software (COMSOL Multiphysics). The model was validated using results reported in the literature from experiments carried out at pilot scale. A simplified model was also developed considering the case in which the microorganisms are dispersed in the reactor and granules are not formed. The UASB reactor is then described as formed by many well-stirred reactors in series. The model was tested using experimental results from the literature and the sensitivity of the processes to model parameters was also addressed. The models describe satisfactorily the degradation of substrate along the height in the reactor; the major part of the substrate is degraded at the bottom of the reactor due to the high density of biomass present in that region. This type of model is a useful tool to optimize the operation of the reactor and to predict its performance. / QC 20110203

Isotretinoin är en av de mest använda vid behandling av medelsvår till svår akne. Läkemedlet används främst när mildare behandlingar såsom lokalbehandling och antibiotika inte är tillräckligt aktiva vid behandling av akne. Nittio procent av alla tonåringar i världen lider av akne som kallas just för akne vulgaris. En tredjedel av tonåringar lider av just måttlig och svår akne och behöver därför behandlas med ett effektivt behandling. Flera vetenskapliga studier har bekräftat att standarddos (0,5 -1,0 mg/kg/dag) av isotretinoin är den mest effektiva behandling vid akne. Däremot har studierna bekräftat att behandlingen med standarddos isotretinoin leder till allvarliga biverkningar såsom teratogena effekter (fosterskador) och därför väljer en stor del av patienterna att inte behandlas med standarddos isotretinoin. Syftet med detta arbete var att undersöka om ersättning av standarddos isotretinoin (0,5-1,0 mg/kg/dag) med lågdos isotretinoin (0,2-0,4mg/kg/dag) som monoterapi eller i kombination med en annan behandling såsom laser som kan minska svårighetsgraden av akne och samtidigt minska av biverkningar.  Fem vetenskapliga studier som besvarar studiens frågeställningar har valts med hjälp av databasen Pubmed. Alla fem studier visade att lågdos isotretinoin är effektiv behandling vid måttlig till svår akne. Färre biverkningar noterades vid användning av lågdos isotretinoin (0,25-0,5 mg/kg/dag) jämfört med standarddoser (0,5-1 mg/kg/dag). Slutsatsen som dras från detta litteraturarbete är att lågdos isotretinoin (< 0,5 mg/kg/dag) är en effektiv och säker behandling vid mild till svår akne. Färre biverkningar noterades vid användning av låg dos isotretinoin jämfört med standard dos isotretinoin (0,5-1 mg/kg/dag) som ger allvarliga biverkningar. Lågdos isotretinoin, både som monoterapi och som kombinationsbehandling har visat sig vara lika effektiv som standarddos.

This thesis deals with the preparation of materials for use in separation science and their surface modification by grafting. The overall aim is the preparation of diverse materials by combination of a set of developed tools. Included in the thesis is the synthesis of monolithic media using non-traditional crosslinkers, the characterization of their porous properties and initial testing in reversed-phase chromatographic separation of proteins. The preparation of a library of short polymer chains, telomers, with varied functionality and their characterization is reported. Included in the characterization is the gradient polymer elution chromatography of selected telomers on a monolithic column in capillary format. The technique shows promise as a tool for monitoring of polymerization processes and for the separation of telomers with similar size but different functionalities or characteristics. Finally, the combination of polymeric support materials and the prepared telomer library is used in surface modification. Surface modification is performed onto activated surfaces via a “grafting to” approach. One example is shown, the surface modification of epoxy-modified divinylbenzene particles by attachment of telomer chains introducing ion-exchange functionality. The material is tested for the separation of proteins, in ion-exchange chromatography mode.

Bakgrund: Bukväggens muskulatur spelar en viktig roll gällande hållning, bål- och bäckenstabilitet, andning, bålrörelser och som stöd för de inre organen i buken. Rektusdiastas, en delning av bukmusklerna, är vanligt förekommande framför allt hos kvinnor under och efter graviditet och kan eventuellt påverka dessa funktioner och göra ländryggen och bäckenet mer sårbara. Syfte: Att undersöka om det finns ett samband mellan vidden på rektusdiastasen och ländryggs- och bäckensmärta samt vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla, hos kvinnor efter graviditet. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie. Antalet deltagare var 141. Populationen var kvinnor 20-50 år som fött barn där yngsta barnet var mellan 1-8 år och som förstod och kunde uttrycka svenska i tal och skrift. Deltagarna skulle ha en rektusdiastas på minst 2 fingerbredd mellan rektusbukarna mätt 4 cm ovanför naveln. Datainsamlingen bestod av ultraljudsmätning samt frågeformulären Numeric Rating Scale (NRS) och Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Korrelation analyserades med Spearmans korrelationskoefficient. Deltagarna delades in i två grupper utifrån att de hade en rektusdiastas på mer eller mindre än 2,4 cm och skillnaderna mellan grupperna analyserades med Mann-Whitney U-test. Resultat: Ingen statistisk signifikant korrelation över p = 0,05 förelåg mellan vidden på rektusdiastasen och någon av smärtskattningarna. Däremot förelåg en statistiskt signifikant svagt positiv korrelation mellan vidden på rektusdiastasen och rörelserädsla. Vidare sågs ingen statistisk signifikant skillnad mellan de två grupperna, ≤ 2,4 cm eller >2,4 cm rektusdiastas, och smärtskattningarna. Resultatet visade dock på statistisk signifikant skillnad mellan grupperna och skattningen av rörelserädsla. Slutsats: Studien visade att vidden av rektusdiastas som enskild faktor inte hade något samband med ländryggs- och bäckensmärtor hos kvinnor efter graviditet. Kvinnor med kvarstående rektusdiastas > 2,4 cm, tenderade i denna studien att skatta högre på TSKSV, än de som hade ≤ 2,4 cm. Gällande skattningen av smärtan sågs ingen statistisk signifikans mellan grupperna. I mötet med dessa kvinnor bör fysioterapeuter inte endast fokusera på smärtan utan beakta fler faktorer såsom rörelserädsla, och fokusera på att guida dessa personer till att våga röra sig för att minska och undvika utveckling av rörelserädsla. / Background: The abdominal muscles play an important part in posture, inner unit stability, breathing, upper body movement, to generate power of the abdominal muscles and in supporting inner organs. Diastasis of the rectus abdominis muscles is common during and after pregnancy and might affect these important functions and thereby increase the vulnerability of the lower back and pelvic areas. Aim: To determine the correlation between the width of the diastasis recti abdominis and low back- and pelvic pain and the width of diastasis recti abdominis and fear of movement, in women after pregnancy. Method: Quantitative cross-sectional study. The amount of participants was 141. The population was women, 20-50 years old, who had given birth, the youngest child between the ages of 1-8 years old and were able to understand Swedish both verbally and in writing. The research participants had a diastasis recti abdominis more than 2 finger-widths, measured 4 cm above the umbilicus. The data collection was made with ultrasound and the questionnaires used were Numeric Rating Scale (NRS) and the swedish version of Tampa Scale of Kinesiophobia (TSK-SV). Correlation was analyzed with Spearman’s correlation coefficient. The participants were also divided into two groups based on a cut-off value of the diastasis of 2,4 cm and differences between groups were analyzed with Mann-Whitney U-test. Results: No statistical significance in correlation over p = 0,05 was found between the width of the diastasis recti abdominis and any of the pain ratings. However, there was a statistical significant weak positive correlation between the width of the diastasis recti abdominis and fear of movement. Furthermore there was no statistical significance between the groups ≤ 2,4 cm or > 2,4 cm of diastasis recti abdominis and the pain ratings, but a significant difference between the groups and the estimation on fear of movement. Conclusion: The study showed that the width of diastasis recti abdominis as alone factor doesn’t have any correlation with low back- and pelvic pain in women after pregnancy. Women with remaining diastasis recti abdominis > 2,4 cm, tended to estimate higher in this study in TSK-SV than those who had ≤ 2,4 cm. Regarding the ratings of the pain, no statistically significant difference between the groups were shown. When meeting these women physiotherapists should not only focus on the pain but also consider factors such as fear of movement and focus their efforts on guiding the women so that the risk of developing fear of movement is reduced.

Bakgrund: Långvarig smärta är vanligt förekommande och orsakar stort lidande. Multimodal rehabilitering (MMR) är en behandlingsmetod som erbjuds patienter med komplexa rehabiliteringsbehov. Behandlingsföljsamhet definieras hur väl patientens beteende överensstämmer med de rekommendationer patienten kommit överens med sin vårdgivare och har betydelse för behandlingsresultatet. Lite är känt idag om prognostiska faktorer för behandlingsföljsamheten vid MMR. Identifiering av hinder som kan förklara varför patienter inte slutför behandling är därför viktigt för att kunna optimera behandlingseffekterna. Syfte: Att undersöka vilka faktorer som hade betydelse för att inte fullfölja ett MMR 2 program hos patienter med komplex långvarig smärta. Metod: Projektet var en prospektiv kohortstudie. Studiepopulation var patienter mellan 18– 67 år med långvarig smärta, som påbörjade ett MMR program mellan 2009–2016, registrerade i det Nationella Registret över Smärtrehabilitering (NRS). Trettiosex variabler fanns tillgängliga, utfallsmåttet var fullfölja eller ej fullfölja MMR. För att identifiera variabler med störst betydelse för behandlingsföljsamhet skapades regressionsmodeller med logistisk regression. Modellens diskriminativa förmåga testades och goodness of fit bedömdes. Resultat: De tre viktigaste faktorerna som ökade odds för att inte slutföra MMR 2 var patienter med hög smärtintensitet, patienter i yngre ålderskategori och låg motivation. Modellens diskriminativa förmåga var undermålig, goodness of fit var inte signifikant. Slutsats: Modellen kan inte predicera utfall för enskilda individer men ger informationen om vilka faktorer som historiskt har varit viktiga. På sikt kan identifiering av faktorer som försämrar följsamheten bidra till att anpassa MMR program och därmed skapa bättre förutsättningar så att flera patienter fullföljer rehabiliteringen. / Background: Prolonged pain is common and causes great suffering. Multimodal rehabilitation (MMR) is a treatment method that is offered to patients with complex rehabilitation needs. Treatment adherence is defined how well the patient's behavior is consistent with the recommendations the patient has agreed with his / her health care provider and is of importance for the treatment outcome. Little is known today about prognostic factors for treatment adherence at MMR. Identification of obstacles that can explain why patients do not complete treatment is therefore important in order to be able to optimize the treatment effects. Purpose: To investigate which factors were important for the prognosis to not completing MMR 2 treatment in patients with complex long-term pain. Method: The project was a prospective cohort study. Study population were patients aged 18–67 years with long-term pain who started an MMR 2 program between 2009–2016, registered in the National Register for Pain Rehabilitation (NRS). Thirty-six variables were available, the outcome measure was to complete or not complete MMR. To identify variables with the greatest importance for treatment adherence, regression models were created with logistic regression. The model's discriminatory ability was tested, and goodness of fit was assessed Results: The three most important factors that increased odds of not completing MMR were high MPI-PI, patients in the younger age category and low motivation. The model's discriminatory ability was substandard, goodness of fit was not significant. Conclusion: The model cannot predict outcomes on individual level but provides information on which factors historically have been important. In the long term, identification of factors that impair adherence can contribute to adapting MMR programs and thereby create better conditions so that several patients complete the rehabilitation.

Bakgrund: Långvarig smärta har konsekvenser på såväl individ- som samhällsnivå och är ett stort folkhälsoproblem. Forskning har visat måttligt till starkt vetenskapligt stöd för multimodal rehabilitering (MMR) vid komplex smärtproblematik. Vad fysioterapeuten använder för åtgärder inom MMR och hur samarbetet med andra yrkeskategorier ser ut finns dåligt beskrivet. Syfte: Att kartlägga fysioterapeutens arbete inom ramen för multimodal smärtrehabilitering inom specialistvården (MMR2). Metod: Webbenkätstudie där data samlades in från 71 fysioterapeuter som arbetade på enheter anslutna till Nationella registret över smärtrehabilitering (NRS). Resultat: Fysioterapeuternas arbete bestod framförallt av undervisning/råd och olika former av träning. Strategier för beteendeförändring, övningar i medveten närvaro/kroppsmedvetenhet och hemövningar var andra vanliga åtgärder. Acceptance and Commitment Therapy (ACT) och Kognitiv beteendeterapi (KBT) användes i flera moment av rehabiliteringen på många enheter. Rehabilitering i grupp var vanligast med aktiva åtgärder som till exempel träning. Rehabiliteringsperioden var vanligen 8-11 veckor, under vilken patienten träffade en fysioterapeut flera gånger i veckan. Teamen hade ett tätt samarbete med regelbundna teamträffar, uppföljningar och gemensamma åtgärder. Slutsats: Fysioterapeutens arbete inom MMR2 utgår från ett biopsykosocialt perspektiv där tyngdpunkten ligger i att återställa och/eller förbättra kroppsfunktion. Fysioterapeuterna har bred kompetens och lång erfarenhet vilket möjliggör att deras kunskaper om kroppen och rörelsesystemet kan integreras med åtgärder för beteendeförändring. Tillsammans med övriga yrkeskategorier täcker fysioterapeutens arbete in alla domäner i Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF). För en ökad förståelse kring vad som styr valet av fysioterapeutiska åtgärder inom MMR2 och hur arbetet med dessa åtgärder ser ut i den kliniska vardagen behövs fortsatt forskning. / Background: Chronic pain is a common cause for patients seeking care. The consequences of chronic pain can be seen at both individual and social level. Research has shown moderate to strong scientific support for multimodal rehabilitation (MMR) in complex pain problems. What the physiotherapist uses for interventions within MMR and how the collaboration with other occupational categories works is poorly described. Aim: To study what interventions physiotherapist’s use in multimodal pain rehabilitation in specialist care settings (MMR2) in Sweden. Methods: Web survey study where data was collected from 71 physiotherapists working at units connected to the Swedish Quality Registry for Pain Rehabilitation (SQRP). Results: The most common interventions were teaching/counseling and various forms of exercise. Strategies for behavioral change, mindfulness/body awareness and homework exercises are other commonly used interventions. Acceptance and Commitment Therapy (ACT) and Cognitive Behavioral Therapy (CBT) were used in several stages of rehabilitation on many units. Rehabilitation in group were the most common form of work and the interventions are primarily patient active as physical activity. The rehabilitation period were usually 8-11 weeks, where the patient saw a physiotherapist several times a week. The teams worked closely with regular team meetings, follow-ups and sometimes joint actions such as patient education and group training. Conclusion: The physiotherapist's work in MMR2 is based on a biopsychosocial perspective where the focus lies in restoring and/or improving body function. Physiotherapists have broad competence and long experience, enabling their knowledge about the body and the movement system to be integrated with behavioral change technics. Together with other occupational categories, the physiotherapist's work covers all domains in the Functional Classification, Disability and Health Classification (ICF). For increased understanding of the choice of physiotherapeutic interventions within MMR2, and how these interverventions works in the clinical setting, further research is needed.

Bakgrund: Mjukdelssarkom är en ovanlig cancerform som behandlas med kirurgi, strålbehandling och cytostatika. Dessa behandlingar kan orsaka funktionsnedsättning som påverkar livstillfredsställelsen hos individerna som drabbas. Livstillfredsställelse är den subjektiva upplevelsen av livskvalitet. Syfte: Beskriva hur livstillfredsställelsen påverkats av diagnos, behandling och funktionsnedsättning vid mjukdelssarkom. Metod: Kvalitativ ansats innefattande åtta semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades före analys med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genom analysen framkom ett övergripande tema Vidare i livet. Temat omfattar kategorierna Reaktion vid diagnos, Upplevelse av behandling, Livet efter sjukdom och Må bra Slutsats: Besvär förekommer i vardagen men individerna begränsas inte av dem, de upplever ingen funktionsnedsättning. Livstillfredsställelsen var påverkad under behandlingen. Efter avslutad behandling det vill säga vid tidpunkt för intervjun ansåg forskningspersonerna att deras livstillfredsställelse inte var påverkad. / Background: Soft tissue sarcoma is a rare form of cancer treated with surgery, radiotherapy and cytostatic. These treatments can cause impairment that affects the life satisfaction for those affected. Life satisfaction is the subjective experience of quality of life. Purpose: Describe how life satisfaction has been affected by the diagnosis, treatment and disability of soft tissue sarcoma. Method: Qualitative approach included eight semi structured interviews. The interviews were transcribed before analysis with qualitative content analysis Result: Through the analysis, an overall theme emerged Further in life. The theme covers the categories Reaction in diagnosis, Experience of treatment, Life after illness and Feel good Conclusion: Discomfort occurs in everyday life, but individuals are not restricted by them, they experience no disability. Life satisfaction was affected during treatment. After termination of treatment, ie at the time of the interviews, the researchers felt that their life satisfaction was not affected.