Det övergripande syftet med denna studie är att ta en närmare titt på hur personer diagnostiserade med Aspergers syndrom upplever att ens sociala relationer fungerar i vardagen utifrån deras eget perspektiv. Studien utgår ifrån material som hämtats in ifrån diverse bloggar respektive forum ute på internet. Som teoretisk bakgrund till forskningen används stämplingsteori samt Erving Goffmans stigma-teori. Analysmetoden som används är Grounded Theory, där det insamlade internet-materialet kodas för att sedan delas upp i olika kategorier. Utmärkande kategorier i studien är bland annat:Känslan av att vara missförstådd, frustration över att missuppfattas samt även depression. Studien diskuterar även olika strategier som skapats för att, ifrån samhällets sida, förebygga eventuella sociala problem innan dessa uppstår. Jag kommer även ta en titt på de positiva aspekterna av diagnosen.

På senare år har media kommit att debattera flitigt i frågor som handlar om neuropsykiatriska diagnosers effekt, vikt och betydelse, vilket har kommit att dela de professionella och fackfolket i två läger, de som är för diagnostik och de som är emot. Detta diagnostiserande system har visat sig ha både positiva effekter, men också negativa stigmatiserande effekter. Syftet med uppsatsen var att genom en kvalitativ intervjustudie få ökad förståelse av den neuropsykiatriska diagnosens betydelser för individer som fått Aspergers syndrom, samt att se om betydelsen av diagnosen skiljer sig något åt i förhållande till när i livet diagnosen blivit ställd, som barn/ tonåring eller som vuxen? I studien analyserades respondenternas berättelser och fram träder en mångskiftande bild av diagnosens betydelser. Gemensamt för respondenterna är att diagnosen har fått en praktisk och psykologisk betydelse, den har inneburit nya möjligheter men också hindrat individerna att leva sina liv fullt ut. Alla delar känslan av utanförskap och svårigheter att interagera socialt. Diagnosen upplevs till viss del kategoriserande och stigmatiserande enligt respondenterna. Det som skilde sig åt mellan ålderskohorterna var att de äldre respondenterna tycks ha ett mer revolutionerande förhållande till diagnosen, och de unga ett mer ”naturligt” förhållande. De äldre respondenternas upplevelser beskrevs mer analytiskt, de hade hittat coping strategier för att klara livet, vilket de unga inte tycks ha behövt i samma utsträckning. De unga respondenterna beskriver betydelsen av hjälpen som de fick i skolan, vilket de vuxna respondenterna inte ens fick en möjlighet att ta del av på samma sätt, eftersom diagnosen kom så pass sent i livet. Sammanfattningsvis kan man säga att det finns skillnader men också likheter i beskrivningarna som respondenterna delgett, och att betydelsen fått olika vinkel och tyngd beroende på när i livsloppet som diagnosen gjort sig gällande.

Ett inom forskningen, såväl som inom media och bland allmänheten, omtvistat ämne är det om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Aspergers syndrom är per definition en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Denna studies syfte är att genom en kritisk diskursanalys synliggöra diskurserna kring elever som är diagnosticerade med Aspergers syndrom och få en förståelse för dessa diskursers relation till den bredare sociala praktiken som de är en del av genom de inkluderingsdiskurser som genomsyrar skolan. Studiens utgångspunkt ligger i ett antal artiklar som är publicerade i tidningen Specialpedagogik, vilken riktar sig till specialpedagoger som möter barn dessa som beskrivs ha särskilda behov. Tidigare forskning kring barn i svårigheter, barn med särskilda behov eller barn i särskilda undervisningsgrupper påvisar att problemorsakerna ofta beskrivs som individuella och biologiska och därmed problematiseras inte den sociala kontextens reciproka påverkan. Denna studies resultat befäster tidigare forskningsresultat om att problemorsaker oftast beskrivs som individuella och biologiska. I studien framkommer tre huvudteman kring hur eleverna som är diagnosticerade med Aspergers syndrom framställs. Dessa teman är: svårigheter, förmågor och inkludering. Svårigheter är vidare det tema som förekommer mest frekvent i samtliga artiklar vilket påvisar att dessa elever övervägande gestaltas, av sig själva och av andra, utifrån det som kan tänkas vara orsaken till deras svårigheter, konsekvenser av deras svårigheter och genom olika beskrivningar av de som avviker och är annorlunda. I resultatet påvisas att inkluderingsdiskurserna kan ha motstridiga betydelsebildningar med underliggande diskurser som får motsats effekt. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>

Syftet med studien är att öka kunskapen om de förutsättningar som krävs för att lyckas med pedagogisk inkludering utifrån begreppen delaktighet och kommunikation. Vidare är syftet att bidra med kunskap om hur måluppfyllelsen kan öka för elever med högfungerande autism (HFA) och Aspergers syndrom (AS), som ett resultat av pedagogisk inkludering. Studien är en fenomenografisk intervjustudie som utgår från semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger, verksamma på högstadiet. Den teoretiska ansatsen grundar sig i det sociokulturella perspektivet på lärande och det kommunikativa relationella perspektivet KoRP på specialpedagogik.  Studiens resultat pekar på att lärares kompetens och tillgängliga lärmiljöer framträder som avgörande förutsättningar för att skapa delaktighet, och gällande lärares kompetens betonas särskilt vikten av att lärarens kunskaper om HFA och AS behöver öka. Samtliga specialpedagoger ser också samarbete som en förutsättning för pedagogisk inkludering, där både formella och informella samarbetsformer tas upp som viktiga sätt att kommunicera. En majoritet av specialpedagogerna ser en koppling mellan pedagogisk inkludering och måluppfyllelse, eftersom den gemenskap som skapas i en grupp är värdefull för motivation, samt för känslan av delaktighet och meningsfullhet. Lärarens kunskaper om de specialpedagogiska perspektiven ses också som en förutsättning för ökad delaktighet, där det relationella perspektivet anses öka möjligheten till inkludering. Huruvida delaktighet skapas i ordinarie klass eller i liten grupp, är en komplex fråga, som delar specialpedagogerna i två läger. Gemensamt för samtliga specialpedagoger är dock att de anser att elevens egen känsla av delaktighet är avgörande för om eleven är inkluderad eller inte.

Syftet med denna rapport är att undersöka om hur skolan upplevs för elever med ADHD, DAMP och Aspergers syndrom. Detta har jag undersökt utifrån två olika perspektiv vilka är elev- och lärarperspektiv. Undersökningarna i min rapport är gjorda genom intervjuer och observationer. Dessa är gjorda genom intervjuer med lärare, elever samt en vuxen kvinna med ADHD och jag har genom dessa undersökningar fått fram svar om vad de olika perspektivgrupperna anser om hur skolan upplevs för elever med ADHD, DAMP och Aspergers syndrom. Det generella resultatet var att de två perspektiven var nöjda med hur skolan arbetar med dessa barn utifrån de resurser som skolan arbetar med. Däremot tyckte den vuxna kvinnan som blev intervjuad att när hon gick i skolan så tog det alldeles för lång tid att se hennes behov och detta gjorde att hennes skolgång upplevdes som mycket besvärlig. Därför är det viktigt att skolan tidigt ”ser” barnen och vid ett tidigt skede upptäcker vilket behov av stöd som den enskilde eleven är i behov av. Detta kan förebygga många problem för både skolan och eleven.

Syftet med följande studie är att undersöka i vilken skolform elever med Aspergers syndrom skulle kunna få en god lärandemiljö med avseende på bemötande och struktur. Detta för att möta de ökade kraven på eleverna att kunna planera och strukturera självständigt som kan vara ett problem för elever med Aspergers syndrom. Vi undersöker hur undervisningssituationen ser ut i vanlig skola och en skola anpassad för Aspergers syndrom.Rapporten inleds med en genomgång av tidigare forskning och definiering av centrala begrepp och områden. Denna genomgång ligger till grund för vår teori och vidare för vår analys.Studien belyser olika pedagogers och elevers tankar om vilken skolform som är lämpligast för elever med Aspergers syndrom. De metoder som använts i arbetet är kvalitativa intervjuer samt observationer. Intervjuer har gjorts med pedagoger vid tre olika skolor samt samtal med elever vid två utav skolorna.I resultatet presenteras intervjufrågor med efterföljande svar samt observations-anteckningar. Dessa resultat analyseras sedan utifrån våra frågeställningar i analyskapitlet. Genom våra resultat kommer vi fram till att struktur och bemötande är viktiga delar i undervisningen för elever med Aspergers syndrom.Alla intervjupersoner är positiva till vår studie och utvecklingsarbetet för elever med Aspergers syndrom.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur en gymnasieskolas yrkesprogram kan ta emot och integrera elever med Aspergers syndrom. Hur man på bästa sätt kan få en elev med Aspergers syndrom att trivas, accepteras och hur skolan kan förbereda sig.För att nå syftet har jag gjort en intervjustudie där 7 personer har intervjuats varav fyra har varit skolpersonal och tre elever. Den litteratur som använts har varit kopplad till skolan och Aspergers syndrom. Resultatet och slutsatsen av undersökningen visar att elever med Aspergers syndrom är i stort behov av struktur, rutiner och undervisning som passar den enskilde individen. De behöver personal som är tydlig i sin kommunikation och som har god kunskap om elevens behov, både pedagogiska och sociala.

Detta examensarbete har skrivits med syftet att få en djupare förståelse av och ökad kunskap om hur studie- och yrkesvägledare bemöter elever med Aspergers syndrom på gymnasiet, samt på vilket sätt detta skiljer sig från bemötandet med andra elever. Syftet har också varit att undersöka vilka teorier och metoder studie- och yrkesvägledarna använder sig av i mötet med elever med Aspergers syndrom. Då allt fler elever blir diagnostiserade med Aspergers syndrom anser vi att som blivande studie- och yrkesvägledare ligger det i vårt intresse att få ta del av hur studie- och yrkesvägledare bemöter dessa elever. Det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide och intervjuerna har genomförts med fem utbildade studie- och yrkesvägledare. Resultatet av undersökningen visar att de intervjuade vägledarna bemötte eleverna med Aspergers syndrom utifrån ett empatiskt förhållningssätt. Vägledarna poängterade vikten av att utgå från den enskilda elevens behov och förutsättningar. Elever med Aspergers syndrom har en annorlunda uppfattningsförmåga än elever utan någon diagnos. Det framkom av resultatet att vägledarna var tydligare i sin stuktur och kommunikation samt mer flexibla och tålmodiga gentemot elever med Aspergers syndrom. Undersökningen visade också att majoriteten av vägledarna ansåg att en metod eller teori inte passade alla elever, men gemensamt för vägledarna var att de arbetade med att finna varje elevs starka sidor för att på så vis stärka elevens självkänsla. Sammanfattningsvis visar detta examensarbete att det är betydelsefullt för studie- och yrkesvägledare att ha kunskap om elevers funktionshinder, men att samtidigt utgå från varje enskild individs behov och förutsättningar för att kunna bemöta eleverna på ett korrekt och adekvat sätt.

Syftet med följande arbete är att ta reda på hur man som lärare skapar en god lärandemiljö för elever med Aspergers syndrom. Jag undersöker vilka pedagogiska konsekvenser Aspergers syndrom kan föra med sig, vilka metoder och strategier som läraren kan använda i undervisningen, hur skoldagen och skolmiljön kan struktureras och planeras samt vilket bemötande läraren bör ha mot eleverna. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om Aspergers syndrom och av hur undervisning av elever med detta syndrom kan läggas upp. Metoden för min undersökning är kvalitativa intervjuer. Sammanfattningsvis pekar resultatet i min undersökning på att det är nödvändigt att individualisera undervisningen och ta hänsyn till den enskilda elevens begränsningar och behov. Det är också mycket viktigt hur eleverna blir bemötta. Det gäller att acceptera eleverna som de är och möta dem med respekt, empati och värme.

<p>Syftet med denna studie är att få fördjupad kunskap och förståelse om Aspergers syndrom. Via ökad kunskap hoppas jag kunna bemöta dessa personer på ett mer rättvist sätt. Genom en litteraturstudie har jag sökt fakta om Aspergers syndrom och dess historik och bakgrund. Jag har även sökt efter likheter och skillnader mellan autism och Aspergers syndrom eftersom dessa är närbesläktade. I litteraturstudien tas också aspekter upp angående skolans roll när det gäller barn med Aspergers syndrom. Jag har valt att fokusera arbetet på barn med Aspergers syndrom i skolåldern och därför inte tagit upp det vuxna perspektivet. Studien ligger till grund för min emperiska undersökning som genomförs med en fallstudie och intervjuer. Fallstudien genomfördes på en flicka som går i årskurs 2, och de personer som jag har intervjuat är flickans assistent och personal vid habilitering. </p><p>De frågeställningar som jag ville få svar på är följande: Vad är Aspergers syndrom? Skillnaden mellan Aspergers syndrom och autism? Vad säger Lpo-94 angående barn i behov av särskilt stöd? Hur upplever elever med Aspergers syndrom sin situation? Vilken roll spelar föräldrar, lärare och andra vuxna för elever med Aspergers syndrom? </p><p>Resultatet av detta arbete består bland annat av att litteraturen i många avseenden stämmer väl överens med det som upplevdes till exempel när fallstudien genomfördes. Det viktigaste som har framkommit är hur betydelsefullt det är att vara tydlig och strukturerad när det gäller bemötandet med dessa personer. Alla människor fungerar egentligen bäst när man kan se en röd tråd i tillvaron men för dessa personer är det A och O om de ska ha en möjlighet att kunna fungera tillfredställande. Ett effektivt hjälpmedel som jag har bekantat mig med under arbetets gång är sociala berättelser. Med dessa förtydligas en specifik situation via bilder och eventuell text. Genom att använda sig av dessa underlättar man tillvaron för personer med Aspergers syndrom. Jag har lärt mig otroligt mycket av att skriva detta arbete och känner mig nu redo att möta dessa människor i min kommande yrkesutövning.</p>