Syftet med studien är att analysera hur de professionella på HVB-hem och skola beskriver samverkan mellan myndigheter gällande integration av ensamkommande barn i samhället. Studien är kvalitativ där sex intervjuer har genomförts. Tre stycken intervjuer gjordes på tre olika skolor och tre olika HVB-hem. Resultatet som framgår analyseras med hjälp av en tematisk analysmetod där resultatet delas in i olika huvudteman och underteman. Resultatet visar att samverkan mellan de involverade myndigheterna i stora drag fungerar bra men att det fortfarande finns negativa aspekter att jobba med. De ensamkommande barnen är i behov att känna sig välkomna för att en god integration skall ske. Studiens slutsats visar bland annat att en gynnsam integration inte endast innefattar en bra samverkansprocess mellan tidigare nämna aktörer. Informanterna menar att det har också att göra med att hela kommunen, alla dess medborgare, föreningar och ideella föreningar måste vara delaktiga för att generera en framgångsrik integration.

Using the events in Sweden in the autumn of 2015 as a practical example, this paper examines the question of whether there are circumstances when it is morally permissible for rich, democratic states to close their borders to asylum-seekers. To lay a common ground, the author starts by looking at the right of asylum-seekers, who a refugee is, and what obligations a host country have towards them. Thus, after looking at general human rights, and how they apply to the right to seek asylum, the author turns to the question of who a refugee is, and the difference between refugees according to the 1951 Geneva Convention, and people who are in need of subsidiary protection, before choosing to use UNHCR’s wider definition of a refugee. While acknowledging that refugees have specific rights that other persons in need of protection do not, all asylum-seekers are entitled to not be sent back to a place of danger (which is the principle of non-refoulement). Though both groups are entitled to stay on in the country, the temporary status for those in need of subsidiary protection raises some questions about integration and their standing in society and therefore the question of membership rights is discussed before the author returns to the events in Sweden in 2015 and argues that there are circumstances when it is morally acceptable for a country to close its borders to refugees, but that there are limitations when this can be done and for how long. Finally, it is argued that a system that prevents countries from having to – or choosing to – close their borders to refugees is needed. The author discusses whether the grounds for such a system could be found in the work that UNHCR does, and if the DAC agreement can be used as a model for fair distribution.

<p>Asylsökande som kommer till Sverige för att söka uppehållstillstånd hamnar oundvikligen i ett beroendeförhållande gentemot ansvariga myndigheter. De är helt utlämnade att förlita sig på att ärendet utreds på ett rättssäkert och effektivt sätt i enlighet med gällande rätt. I sin utsatta position skall den asylsökande psykiskt hantera sin flykt, samtidigt som denne har att bevaka sina rättigheter för att få stanna kvar i landet. Det ställs stora krav på utlänningslagstiftningen och på de myndigheter som har att tillämpa den i sin verksamhet. De höga kraven är viktiga i hanteringen av utlänningsärenden, vilket både handlar om att iaktta grundläggande mänskliga rättigheter och att samtidigt kunna arbeta effektivt. Med anledning av hur situationen ser ut för närvarande inom asylrätten; långa handläggningstider i asylärenden, avskräckande exempel som visar att etiken inte har förankrats tillräckligt i Migrationsverkets verksamhet, och med tanke på det utrymme asylrätten får för debatt i media, anar man otillräckligheter i Sveriges utlänningslagstiftning. Härtill kommer att lagstiftningen har ändrats åtskilliga gånger under en inte alltför lång tid, vilket försvårar för de människor som dagligen har att tillämpa den. På grund härav väcks misstankar om att viss tillämpning av utlänningslagstiftningen inte är rättssäker i realiteten. Syftet med uppsatsen är att konstatera vilka regler och principer inom utlänningsrätten som inte uppfyller kraven på rättssäkerhet i handläggningen av ett asylärende. Med anledning av dessa motsättningar och brister är huvudsyftet att framarbeta förslag till åtgärder eller nya regler som förstärker den enskildes rättssäkerhet i asylärendet.</p>

<p>During the 20 century millions of people have escaped from war, threat against their human rights, economic injustices and pursuit. The great numbers of fleeing people have lead to difficulties in asylum investigation in the countries, which receive the asylum seekers. Sweden is a country, which has ratified the Genéveconvention 1954, and receives the asylum seekers. The great numbers of asylum seekers have caused among other things long time of waiting for the asylum seekers, sometimes up to 2-3 years. This implies some consequences both for the asylum seeker and for the community. The purpose of the study is to explore how the asylum errands are treated and to elucidate possible problems with implementing the asylum politics in Sweden. This study addresses three questions. Through these questions I want to explain the reasons for the long waiting time for asylum seekers and consequences of these both for the community and the asylum seekers.</p>

<p>År 2007 fick 1564 skyddsbehövande uppehållstillstånd i Sverige på grund av sin rädsla att utsättas för tortyr i hemlandet. Personer som omfattas av FN:s flyktingkonvention har rätt att söka asyl och få skydd. Dock har konventionen ett mycket snävt flyktingbegrepp och omfattar inte skyddsbehövande.</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka vad Sverige som konventionsstat gör för att upprätt­hålla förbudet mot tortyr i FN:s Tortyrkonvention, artikel 1, 3 och 4 och Europakonventionen, artikel 3. Vi frågar oss vilka folkrättsliga förpliktelser Sverige har beträffande asylsökandes skydd mot tortyr i hemlandet och hur dessa uppfylls. Men även vilka kriterier som ska upp­fyllas för att en asylsökande ska anses vara skyddsbehövande enligt svensk lag.</p><p>Då vi inriktat oss på skyddsbehövande har vi därmed uteslutit flyktingar eftersom den svenska utlänningslagen skiljer mellan dessa begrepp. Skyddsbehövande är en person som känner väl­grundad fruktan för att utsättas för bland annat tortyr. För att fastställa förfarandet i ett asyl­ärende och tolka begreppet välgrundad fruktan har vi valt att använda oss av UNHCR:s hand­bok som Migrationsöverdomstolen erkänt som rättskälla. Anledningen härtill är att proposi­tionen till Utlänningslagen ej närmare går in på detta och istället hänvisar till handboken.</p><p>Vi har använt oss av en rättsvetenskaplig metod som innebär att vi, förutom konventions­texten, granskat Utlänningslagen och dess proposition samt praxis från Europadomstolen, Tortyrkommittén och Migrationsöverdomstolen. Vi har även tagit hjälp av en del doktrin som är relevanta för vårt ämne.</p><p>Folkrätten reglerar förhållandet mellan stater och måste ha stöd från stater och dess med­borgare för att fungera. I Sverige är de folkrättsliga förbindelserna inte direkt tillämpliga, utan måste transformeras för att bli gällande. Tortyr är ett folkrättsligt begrepp vars definition går att finna i artikel 1, Tortyrkonventionen. Till skillnad härifrån är skyddsbehövande ett svenskt juridiskt begrepp. För att söka asyl i Sverige måste man vända sig till Migrationsverket vars beslut kan överklagas till Migrationsdomstolen och sedan, om prövningstillstånd beviljas, till Migrationsöverdomstolen.</p><p>Europakonventionen, som är införd och därmed jämställd med svensk lag, fastslår att ingen får utsättas för tortyr och dess efterlevnad kontrolleras främst av Europadomstolen vars beslut är bindande för Sverige. Tortyrkonventionen, som ej har medfört några lagändringar i svensk lag, stadgar att ingen stat ska utvisa en person som är i fara att utsättas för tortyr samt att alla tortyrhandlingar ska utgöra brott enligt nationell strafflag. Kontrollen över kon­ventionen sker genom Tortyrkommittén som vart fjärde år granskar medlemsstaterna. Enskilda personer kan klaga till kommittén; dock är dess beslut ej rättsligt bindande.</p><p>I analysen ser vi att de svenska domstolarna inte lägger någon vikt vid praxis vare sig från Europadomstolen eller från Tortyrkommittén i frågor som rör asylsökande som riskerar tortyr vid ett återvändande. Vi ser även ett antal problem som kan uppkomma vid bedömningen av vem som ska räknas som skyddsbehövande. Trots detta hyser Sverige stor respekt för de mänskliga rättigheterna och de folkrättsliga förpliktelserna. I arbetet med att ständigt för­bättras begår Sverige ändå misstag som i det stora hela kan verka små, men som i det enskilda fallet kan vara av oerhört stor betydelse.</p>

Asylsökande som kommer till Sverige för att söka uppehållstillstånd hamnar oundvikligen i ett beroendeförhållande gentemot ansvariga myndigheter. De är helt utlämnade att förlita sig på att ärendet utreds på ett rättssäkert och effektivt sätt i enlighet med gällande rätt. I sin utsatta position skall den asylsökande psykiskt hantera sin flykt, samtidigt som denne har att bevaka sina rättigheter för att få stanna kvar i landet. Det ställs stora krav på utlänningslagstiftningen och på de myndigheter som har att tillämpa den i sin verksamhet. De höga kraven är viktiga i hanteringen av utlänningsärenden, vilket både handlar om att iaktta grundläggande mänskliga rättigheter och att samtidigt kunna arbeta effektivt. Med anledning av hur situationen ser ut för närvarande inom asylrätten; långa handläggningstider i asylärenden, avskräckande exempel som visar att etiken inte har förankrats tillräckligt i Migrationsverkets verksamhet, och med tanke på det utrymme asylrätten får för debatt i media, anar man otillräckligheter i Sveriges utlänningslagstiftning. Härtill kommer att lagstiftningen har ändrats åtskilliga gånger under en inte alltför lång tid, vilket försvårar för de människor som dagligen har att tillämpa den. På grund härav väcks misstankar om att viss tillämpning av utlänningslagstiftningen inte är rättssäker i realiteten. Syftet med uppsatsen är att konstatera vilka regler och principer inom utlänningsrätten som inte uppfyller kraven på rättssäkerhet i handläggningen av ett asylärende. Med anledning av dessa motsättningar och brister är huvudsyftet att framarbeta förslag till åtgärder eller nya regler som förstärker den enskildes rättssäkerhet i asylärendet.

År 2007 fick 1564 skyddsbehövande uppehållstillstånd i Sverige på grund av sin rädsla att utsättas för tortyr i hemlandet. Personer som omfattas av FN:s flyktingkonvention har rätt att söka asyl och få skydd. Dock har konventionen ett mycket snävt flyktingbegrepp och omfattar inte skyddsbehövande. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad Sverige som konventionsstat gör för att upprätt­hålla förbudet mot tortyr i FN:s Tortyrkonvention, artikel 1, 3 och 4 och Europakonventionen, artikel 3. Vi frågar oss vilka folkrättsliga förpliktelser Sverige har beträffande asylsökandes skydd mot tortyr i hemlandet och hur dessa uppfylls. Men även vilka kriterier som ska upp­fyllas för att en asylsökande ska anses vara skyddsbehövande enligt svensk lag. Då vi inriktat oss på skyddsbehövande har vi därmed uteslutit flyktingar eftersom den svenska utlänningslagen skiljer mellan dessa begrepp. Skyddsbehövande är en person som känner väl­grundad fruktan för att utsättas för bland annat tortyr. För att fastställa förfarandet i ett asyl­ärende och tolka begreppet välgrundad fruktan har vi valt att använda oss av UNHCR:s hand­bok som Migrationsöverdomstolen erkänt som rättskälla. Anledningen härtill är att proposi­tionen till Utlänningslagen ej närmare går in på detta och istället hänvisar till handboken. Vi har använt oss av en rättsvetenskaplig metod som innebär att vi, förutom konventions­texten, granskat Utlänningslagen och dess proposition samt praxis från Europadomstolen, Tortyrkommittén och Migrationsöverdomstolen. Vi har även tagit hjälp av en del doktrin som är relevanta för vårt ämne. Folkrätten reglerar förhållandet mellan stater och måste ha stöd från stater och dess med­borgare för att fungera. I Sverige är de folkrättsliga förbindelserna inte direkt tillämpliga, utan måste transformeras för att bli gällande. Tortyr är ett folkrättsligt begrepp vars definition går att finna i artikel 1, Tortyrkonventionen. Till skillnad härifrån är skyddsbehövande ett svenskt juridiskt begrepp. För att söka asyl i Sverige måste man vända sig till Migrationsverket vars beslut kan överklagas till Migrationsdomstolen och sedan, om prövningstillstånd beviljas, till Migrationsöverdomstolen. Europakonventionen, som är införd och därmed jämställd med svensk lag, fastslår att ingen får utsättas för tortyr och dess efterlevnad kontrolleras främst av Europadomstolen vars beslut är bindande för Sverige. Tortyrkonventionen, som ej har medfört några lagändringar i svensk lag, stadgar att ingen stat ska utvisa en person som är i fara att utsättas för tortyr samt att alla tortyrhandlingar ska utgöra brott enligt nationell strafflag. Kontrollen över kon­ventionen sker genom Tortyrkommittén som vart fjärde år granskar medlemsstaterna. Enskilda personer kan klaga till kommittén; dock är dess beslut ej rättsligt bindande. I analysen ser vi att de svenska domstolarna inte lägger någon vikt vid praxis vare sig från Europadomstolen eller från Tortyrkommittén i frågor som rör asylsökande som riskerar tortyr vid ett återvändande. Vi ser även ett antal problem som kan uppkomma vid bedömningen av vem som ska räknas som skyddsbehövande. Trots detta hyser Sverige stor respekt för de mänskliga rättigheterna och de folkrättsliga förpliktelserna. I arbetet med att ständigt för­bättras begår Sverige ändå misstag som i det stora hela kan verka små, men som i det enskilda fallet kan vara av oerhört stor betydelse.

Syftet med föreliggande studie var att vinna kunskap om och ge en bild av hur sex pedagoger inom förskolan upplever att det är att arbeta integrerat med asylbarn i den allmänna förskolan och att ge en bild av vad pedagogerna berättar om hur detta arbete organiseras.  För att få svar på studiens frågor har en kvalitativ forskningsintervju använts. Två forskningsfrågor skapades från vilka intervjufrågorna huvudsakligen formades. Forskningsfrågorna var: Vilka förutsättningar för arbetet med asylbarn ger pedagogerna uttryck för och på vilket sätt organiseras den allmänna förskolan för asylbarn. Som analysredskap i studien har den sociokulturella och den interkulturella teorin använts. Studiens resultat visar att integreringen av asylbarn i den allmänna förskolan innebär att pedagogerna har att förhålla sig till att arbeta med asylbarn och deras föräldrar utan att dela språk eller känna till mycket om deras bakgrund. De måste också arbeta i en barngrupp som kan vara extra rörlig och instabil till storlek och dagsform. Resultatet visar också att den goda intention som det är att asylbarnen ska få komma varje dag till den allmänna förskolan gör att tiden på förskolan blir för kort för att pedagogerna ska kunna arbeta mer planerat med asylbarnens språk och egna kultur.

The purpose of this study was to highlight LGBT asylum-seekers experiences of expressing their sexual identity or gender identity in the country of origin and in the asylum process in Sweden. By interviewing people who got permanent residence in Sweden because of gender or sexual orientation in Utlänningslagen (2005:716) we have been able to explore their own experiences from expressing themselves. This study analyse these experiences from a social psychological perspective, from this analysis we aimed to obtain a deeper understanding of how the experiences from the country of origin affects on the experiences in the asylum process. This study shows that LGBT asylum-seekers often is facing negative reactions from the environment in the country of origin, these reactions can limit their possibilities to express their sexual identity or gender identity in the asylum process in Sweden. The negative reactions they experience in the country of origin have contributed to that many LGBT people internalize feelings of fear to express themselves, feelings that often stays when they come to Sweden to seek asylum. We hope that this study will contribute to a better treatment and reception from social workers and other professionals who meet these people in their work, by increased knowledge of the conditions under which LGBT people are coming to seek asylum in Sweden.

Denna studie undersöker om empowerment som metod för flyktning-, asyl- och migrantkvinnor kan vara nyckeln och ge bättre förutsättningar till lokal och social integration. Detta har undersökts genom en kvalitativ fallstudie på ett integrationsprojekt för enbart kvinnor. Utifrån intervjuer och deltagande observation har empowermentprocessens verktyg identifierats samt på vilket sätt det kan främja kvinnornas förutsättningar för integration. Studien visar att empowermentrelaterade metoder i en miljö med endast kvinnor haft en positiv verkan för empowerment av kvinnorna och vidare underlättat deras förutsättningar för integration. Detta förklaras utifrån att empowerment ökar självkänslan och självförtroendet hos kvinnorna vilket kan resultera i förbättrad svenskinlärning och mottagligheten för samhälls- och kulturell kunskap. Det kan främja förmågan att definiera nya mål och framtidsplaner. Empowerment av kvinnorna kan således ge bättre förutsättningar och bidra till kvinnornas vilja och mod att ta del av det nya samhället.