Objetivo: Encontrar posibles efectos estructurales de la migraña en la capa de fibras nerviosas de la retina (CFNR) en áreas peripapilares mediante tomografía de coherencia óptica (OCT) en niños y adolescentes.Material y métodos: Se evaluaron a 50 niños consecutivos con migraña, 25 con aura visual y 25 sin aura, y un grupo control de 25 niños sanos. La edad media de los pacientes y del grupo control fue de 9.5 ± 2.4 and 9.9 ± 2.6 años respectivamente, y la duración media de la migraña en pacientes con aura (MA) y sin aura (MsA) fue de MA = 1.9 ± 1.2 años y MsA = 2.4 ± 1.1 años respectivamente. Se utilizó la tomografía de coherencia óptica de dominio espectral para medir y comprar el grosor de la CFNR entre niños con migraña y niños sanos. Resultados: El grosor medio de la CFNR (OD, ojo derecho: P=0.013; OI, ojo izquierdo: P= 0.019), y de los cuadrantes nasal (OD: P< 0.001; OI: P< 0.001), y el temporal (OD: P< 0.001; OI: P< 0.001) estaba significativamente más adelgazado en los ojos de los pacientes migrañosos en comparación con los del grupo control. Otros parámetros no mostraron diferencias estadísticamente signficativas entre el grupo de migraña y el control. Conclusiones: La CFNR media y los cuadrantes nasal y temporal en pacientes pediátricos con migraña se encuentra reducida de forma estadísticamente significativa respecto a sujetos normales.

Migraine - with or without aura - is an enervating primary headache disorder that represents a heavy economic and social burden. The health-related quality of life of migraineurs is poor. The aim of this research was to investigate the health-related quality of life of migraine without aura sufferers. As the thesis was approached from a biopsychosocial perspective, potential determinants were chosen for investigation from the molecular, individual, interpersonal and wider societal levels. The research was executed in two phases: Phase 1 data (N = 341) were gathered using a survey of health-related quality of life (Short Form 6), temperament (the Tridimensional Personality Questionnaire), catastrophizing as a pain coping strategy (the four-item Pain Coping Scale) and the amount of perceived social support (the six-item Social Support Questionnaire). For phase 2, participants were requested to provide blood specimens for ELISA serum quantification of glutamate (n = 66) and gene expression analysis of the main glutamate transporter gene SLC1A2 on real-time reverse-transcription polymerase chain reaction (n = 20). Of the 341 adult residents of Gauteng Province, South Africa that participated in the survey, 94 (28%) met the criteria for migraine without aura and a further 60 (18%) suffer from possible migraine without aura, using the International Classification of Headache Diagnosis (2nd edition) criteria. This indicates that migraine without aura is a significant burden for South Africa. Health-related quality of life was significantly poorer for migraineurs versus those without migraine (p < .001), and is in fact comparable to that of liver transplant, cardiac bypass and elderly populations. This raises concerns about the severe burden of the disease on the mental and physical well-being of South African sufferers. Investigation of the predictors of health-related quality of life yielded two significant variables when controlling for sex, head and neck injury and language - Harm Avoidance and vii Catastrophizing. The regression model accounts for 29% of the variance in health-related quality of life. A reciprocal relationship likely exists between Harm Avoidance and Catastrophizing, in which a harm avoidant migraineur interprets the headache pain as a catastrophic event to be avoided – even at high cost to the self. Though there have been calls for more biopsychosocial studies of migraine, this thesis did not find added understanding of health-related quality of life through the combination of biological and psychosocial data. The implication is that the role of glutamate in migraine without aura still requires further investigation. Further study is also required with regard to which biological factors may influence the sufferer’s quality of life. The thesis indicates a key role for psychological intervention in aiding migraineurs to live a life of quality. The inclusion of interventions for the psychological aspects of migraine may yield improved outcomes for patients. However, Gauteng residents suffering from MO are potentially unaware of their diagnosis and therefore of potential management for their disorder. Awareness around migraine needs to be the first step in limiting this disorder’s devastating impact on individuals, their relationships and their potential to contribute meaningfully to society. / Psychology / D.Litt. et Phil. (Psychology)

[pt] Esta tese investiga o fenômeno do sucesso editorial da coleção Os Pensado-res publicada durante 30 anos, a partir de 1972, pela Abril Cultural, divisão de livros e fascículos da Editora Abril que operou entre 1968 e 1982. Esta pesquisa considera o contexto social, político, editorial e acadêmico em que a coleção surgiu. O objetivo é compreender as razões da auratização dessa coleção por intelec-tuais e por um público mais amplo, e principalmente compreender por que foi criada, que papel teve e a relação com a sociedade brasileira da época. Exclusiva-mente para este trabalho, realizamos entrevistas com profissionais que, em dife-rentes níveis, contribuíram para a elaboração da Coleção ou para sua recepção, como leitores qualificados. / [en] This thesis investigates the phenomenon of the editorial success of the col-lection called Os Pensadores (in english The Thinkers) published during 30 years, from 1972, by Abril Cultural, which was the Cultural Division of Books and Fascicles of Editora Abril that operated between 1968 and 1982. This re-search considers the social, political, editorial and academic context of its emer-gence. The purpose of this work is to revealing the reasons of its success in the intellectual world and also to a broader audience, and especially understanding why it was created, who role and the relationship with the brazilian society of the period. Exclusively for this work, we interviewed professionals who, at different levels, contributed to produce the collection or for its reception as skilled readers

Detta kandidatarbete undersöker om värdesättningen av digitalt måleri idag i jämförelse medtraditionellt målande. Vi författare av denna artikel är båda aspirerande digitala konstnäreroch har upplevt att det finns en väldigt aktiv konversation som kan verka väldigt negativ ochnedlåtande, riktad mot digitalt måleri och dess värde. Då allt idag blir mer och mer digitaltifrågasätter vi varför konstens värdesättning verkar ha haft svårt att följa med i samma fartsom digitaliseringen av konst och måleri. För att undersöka detta använde vi oss avdesignmetoden Research Through Design där vi gestaltade varsin digital målning, där vianvänt oss av digitala tekniker för att måla i samma stil, samt med liknande tillvägagångssättsom traditionella oljemålningar för att skapa en artefakt som förmedlar vissa av de aspektersom värdesätts i de mer traditionella och fysiska medierna. Detta gjordes för att undersökavad som kan krävas av digitala medier för att kunna värdesättas på ett liknande sätt som detraditionella medierna.Gestaltningarna användes i intervjuer med konstnärer insatta i både den traditionella samtdigitala konstvärlden för att skapa en diskussion kring det digitala målandets värde samtuppfattningInspirationen för artikeln kom främst från Benjamin, W. (1936) konstverket ireproduktionsåldern och deras begrepp och teori om “aura” som ger ett historie baseratperspektiv på värdesättningen av nyare medier. Vi kommer även ifrågasätta hans teori medhjälp av våra intervjuer och Nick Peim’s nyare text Rereading of ‘The Work of Art in the Ageof Mechanical Reproduction (2007) om aura och dess relevans. Där skriver han om hurpolitik och skillnader på tidsperioder kan ha förändrat attityden till konst och aura.Jämförelsen mellan dessa medium var något som visade sig vara ganska svår där det visar sigatt digitala medier kan behöva fortsätta utvecklas tillsammans med tekniker som NonFungible Tokens (NFT) eller dagens typiska prenumerationer för att försörja konstnärer.Slutsatsen blev att i fallet av jämförandet av digitalt mot traditionellt måleri så behövs detstörre grad av förståelse för det digitala måleriet, För att det ska kunna värdesättas på ettjämlikt sätt som det traditionella måleriet. Då för tillfället så kan det inte jämföras på sammaeller på likvärdiga kriterier. / This bachelors candidacy article is about the valuation of digital painting today incomparison to traditional painting. Us writers of this article are both aspiring digital artistswho have experienced that people can have a very critical and condescending attitudetowards digital painting and its value. As everything today becomes more and more digital,we question how and why art seems to have a hard time keeping up with the digitization of itsmedium as a whole.To investigate this, we used the design methodology of Research Through Design and eachcreated a digital painting where we use digital techniques to try to paint in a similar style, andapproach very much like traditional oil paintings to create an artifact that attempts to mediatewhat gives traditional and physical mediums its values.This was done to research what digital mediums can do to reach a similar value as thesetraditional mediums. We will also question his theory with help from our interviews and NickPeims newer text Rereading of ‘The Work of Art in the Age of Mechanical Reproduction(2007) about aura and its relevance. He writes about how politics and changes in time periodscan have changed the attitude to art and aura.We used these paintings in interviews with artists who are familiar with the digital andtraditional art world to create a discussion about the value and perception of digital painting.We took much inspiration from Benjamin, W. The Work of Art in the Age of MechanicalReproduction (1936) and its concept of “aura” to give an historical comparison to thevaluation of new mediums.The comparison between these mediums was something that turned out to be quite difficultwhere it turns out that digital media may need to continue to be developed together withtechnologies such as Non Fungible Tokens (NFT) or today's typical subscriptions to supportartists.The conclusion was that in the case of the comparison of digital vs traditional painting, is thata greater degree of understanding of digital painting is needed, in order for it to be valued inan equal way as traditional painting. At the moment we concluded that it can not becompared with the same or equivalent criterias.

[pt] Pollock, Rauschenberg e Cage. Formas residuais do pictórico na era da reprodução técnica aborda uma trajetória de pequenos colapsos da autonomia do campo pictórico como efeito das mediações da reprodução da imagem, no contexto norte-americano entre o final da década de 1940 e a década de 1950. É uma época caracterizada por dois movimentos fundamentais, que afetam o discurso crítico e a produção artística: o fim da era da mecânica – o cinema é uma máquina modernista – e o início da eletrônica – que inaugura as possibilidades da televisão e do vídeo. Jackson Pollock e Robert Rauschenberg operam nesse momento de transição e, ao longo da tese, são testadas possíveis relações entre, por um lado, certa desagregação do campo pictórico em Pollock e, por outro, a tentativa de reorganização da pintura a partir da integração do índice fotográfico operada por Rauschenberg. Nesse contexto, a figura de John Cage, além de introduzir o primeiro Rauschenberg, é um contraponto interessante a Pollock: por um lado, o compositor torna-se porta-voz das poéticas antiautorais de Marcel Duchamp e da busca por uma suposta transparência das sensações do corpo, que encontra sua matriz na tradição do pensamento zenbudista, por outro, sua poética ainda traz as marcas de certo idealismo. Isso revela um contexto histórico no qual tanto a definição de um campo autônomo da arte quanto a dissolução entre arte e vida tornam-se perspectivas vãs frente à emergência do mercado – da cultura, das imagens, da arte, da moda e dos objetos de consumo –, que atravessa todas as instâncias de produção e recepção da obra. A busca pelo esgarçamento do pictórico nas virtualidades do fotográfico se dará através de referências a temas centrais da filosofia benjaminiana e à teoria do Olhar de Jaques Lacan, autores que colocam certa ênfase no resíduo, na sobra e nas ruínas. / [en] Pollock, Rauschenberg and Cage. Residual Forms of the Pictorial in the Age of Technical Reproduction describes a trajectory of small collapses in the pictorial field in the North American context between the late 1940s and the 1950s. This is an era characterized by two fundamental movements affecting critical discourse and artistic production: the end of the era of mechanics – cinema is a modernist machine – and the transition to the electronic media – television and video. This thesis explores relations between a disaggregation of the pictorial field in Pollock Jackson and Robert Rauschenberg s attempts to reorganize painting based on the integration of the photographic index. John Cage is crucial in this context. If, on the one hand, the composer becomes a spokesman for Marcel Duchamp s antiauthoritarian poetics and the search for a supposed transparency of the sensations of the body, which finds its matrix in the tradition of Zen-Buddhist thought, on the other, his poetics still bears the marks of a certain idealism, revealed by a historical context in which both the definition of an autonomous field of art and the dissolution of art and life become vain perspectives in the face of the emergence of the market – of culture, images, art, fashion and consumer objects –, traversing all instances of production and reception of the work. With references to themes from Benjaminian philosophy and the theory of the Gaze of Jaques Lacan, both emphasizing residues, remains and ruins, we examine the fraying of the pictorial in the virtualities of the photographic.

<p>”Det finns idag dubbelt så många konstnärer än tidigare” , vilket enligt Dan Wolgers säkerligen har påverkat den mer liberala synen på företagande och marknadskommunikation bland den yngre generationen konstnärer. Att det är ett annat klimat än tidigare är de flesta överens om och frågan är hur detta klimat har skapat möjligheter eller hinder för konstnären att verka i företagsvärlden. Uppsatsens fokus ligger på konstnärens förmåga att kommunicera, vilket även har visat sig vara den starkaste länken mellan konstnär och företagare.</p><p>Vi har använt oss av en kvalitativ ansats med intervjuer av bl.a. konstnärerna Ernst Billgren och Dan Wolgers för att undersöka hur deras värderingar och erfarenheter överensstämmer med det teoretiska fältet inom marknadskommunikation och konst.</p><p>Vi har kunnat utläsa ett visst motstånd mot dessa företagsekonomiska intressen och det tydliga glappet mellan konst och marknadsföring gör att det uppstår ett hinder för konstnärer som vill använda sig av marknadskommunikation. Dock har vi, som många forskare, sett tecken på uppluckring av de äldre negativa attityderna till företagande, men att konstnären bör vara uppmärksam på att inte hamna i fel fack, vilket kan ske genom att konst massproduceras, i ett försök att nå ut till fler, men att den konstnärliga auran då går förlorad och verket blir mindre värdefullt i konstnärlig bemärkelse.</p><p>Vi ser möjligheter för konstnärer i form av ömsesidiga utbyten med företagsvärlden, då företagen har ett ökat behov av estetik, kreativitet och konstnärliga mervärden och konstnären vill kommunicera sin konst på marknaden samt kunna försörja sig på sin verksamhet. Uppenbarligen behövs det mer sådana samarbeten då konstnärer, som har blivit allt fler i Sverige, har svårt att både synas i mängden och försörja sig på sitt skapande.</p><p>Galleristen innebär en möjlighet för konstnären att kommunicera med marknaden. Det kan vara ett sätt för konstnären att överlåta den ekonomiska verksamheten till någon annan och därmed slippa svara för den.</p><p>Däremot har det framkommit att det finns en problematik med kravet på att konsten alltid ska uttrycka något ”nytt”. Anpassning till trender har visat sig vara ett problem i samma grad som anpassning till marknaden, vilket har framkommit genom en jämförelse mellan galleristers och konstnärers värderingar. En konstnär hävdar att konsten i sig inte är beroende av nyskapande, däremot av originalitet, medan en gallerist menar att han alltid söker efter nyskapande då han väljer konst till sitt galleri.</p>

This thesis explores how the aura of the artworks changes in the age of digital reproduction through the empirical experiments conducted in Uppsala Konstmuseum. By employing the definition of the aura given by Benjamin in The work of art in the age of the mechanical reproduction and The arcade project, this thesis conceptualizes the “aura” into eight dimensions and then operationalizes the eight dimensions in order to find whether audience’s evaluation of the artwork changes when they are given different stimulus in the control experiment. From the control experiment, the quantitative data will be obtained from a questionnaire and non-participant observation. The qualitative data will be obtained from the interviews. By also applying the simulacra theory of Baudrillard to the analysis part, this thesis finds that there exists a small difference in the perception of the aura between the people who see a digital copy and who see a real painting. The aura still has its power. However, such power is really weak, as many dimensions of the aura have been weakened by the digital simulacra. Through this study, I suggest the museums to take cautious steps to digitalize their artworks though there is no evidence that virtual museums can replace real museums.

Submitted by Maicon Juliano Schmidt (maicons) on 2015-07-01T16:21:23Z No. of bitstreams: 1 Camila Schäfer.pdf: 2744371 bytes, checksum: 114c5a84fb7da859dd4a866bb62eec20 (MD5) / Made available in DSpace on 2015-07-01T16:21:23Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Camila Schäfer.pdf: 2744371 bytes, checksum: 114c5a84fb7da859dd4a866bb62eec20 (MD5) Previous issue date: 2014-03-24 / CAPES - Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior / Esta pesquisa toma como objeto de estudo a cena chipmusic, considerando-a como uma atualização da virtualidade hardware. Para isso, vale-se da visada tecnocultural, uma forma de pensar culturalmente as tecnologias e de entender as propriedades tecnológicas em ação na cultura, que tem como foco desnaturalizar o olhar do pesquisador. O objetivo é identificar como e por que o hardware dura nos mais diferentes produtos desta cena, seja nas capas dos álbuns, nas músicas gravadas, nos sites ou nos vídeos reproduzidos nas apresentações ao vivo. Para analisar estes empíricos foram realizadas entrevistas e utilizados os métodos da intuição, da cartografia e da dissecação, procedimentos que mostraram que os produtos da chipmusic incorporam rastros dos hardwares de determinado estágio da técnica, que é ligeiramente anterior à cultura do software. Esses rastros também têm relação com microculturas contemporâneas (hacker, gamer, retrô) que atravessam e que são referência para a cena, além de acionarem imagens-lembrança que, por sua vez, fazem parte da memória dos equipamentos, das microculturas e do estágio da técnica que hoje são resgatados na chipmusic. Dessa forma, chega-se à constatação de que o hardware pode ser pensado como uma virtualidade que perpassa a sociedade e a cultura, atualizando-se não só nos equipamentos a, b ou c, mas também em manifestações culturais diversas. As ações dos usuários da chipmusic, portanto, são uma forma de garantir o protagonismo cultural e a aura dos hardwares dentro de uma época histórica em que os softwares se fazem cada vez mais presentes e a obsolescência cada vez mais veloz. / This research takes as its object of study the chipmusic scene, considering it as an update of hardware virtuality. For this, it used the technocultural offeree, a way of thinking technologies culturally and understand the technological properties in action in culture, which focuses deconstruct the look of the researcher. The objective is to identify how and why the hardware lasts in different products in this scene, for example, in the album covers, in the songs recorded, on the websites or in videos played in live performances. To analyze these empirical were conducted interviews and used the methods intuition, mapping and dissection, procedures that showed that the products of chipmusic incorporate traces of hardware given stage of the technique, which is slightly earlier than the culture of software. These traces are also related to contemporary microcultures (hacker, gamer, retro) that crosses and are reference for the scene, in addition to trigger images-reminder that, in turn, are part of the memory that equipment, the microcultures and technique stage that today are rescued in chipmusic. Thus, one comes to the realization that the hardware can be thought of as a virtuality that permeates society and culture, it not only upgrading equipment in a, b or c, but also in various cultural events. The actions of chipmusic users therefore are a way to ensure cultural prominence and aura of hardware at a historic time when the software are made increasingly present and increasingly rapid obsolescence.

Submitted by Marlene Aparecida de Souza Cardozo (mcardozo@pucsp.br) on 2016-12-19T15:04:57Z No. of bitstreams: 1 Maria Auxiliadora Leite Costa.pdf: 4391352 bytes, checksum: 8373d57a410924c768fbd543090d86b0 (MD5) / Made available in DSpace on 2016-12-19T15:04:57Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Maria Auxiliadora Leite Costa.pdf: 4391352 bytes, checksum: 8373d57a410924c768fbd543090d86b0 (MD5) Previous issue date: 2016-12-02 / The study object of this dissertation is the couture phenomenon connected with photography’s mechanical reproduction. In this sense, it investigates the origins of couture origin while circumscribing it to Walter Benjamin’s definition of the aura concept. Also, it approaches the aura’s loss under the growing diffusion of fashion photography. Given these facts, the study develops the argument that couture built a structure based on the dialectics of distance and proximity, which are the foundations of the, and whose incidence occurred in two different ways: 1) in the material existence of the garment produced in this dialectics, in its uniqueness, rarity and, subsequently, authenticity, all linked to the know-how tradition and 2) in the perception of distance of the produced garment in the couture context. Conversely, the argument presents that the diffusion of fashion photography shattered the perception of distancing and, paradoxically, the need for the garment’s presence to form fashion and consumption trends, therefore removing the auratic character from couture and weakening its power. Aiming at circumscribing Benjamin’s concept of aura in the field of couture, this research conducted an immersion in Benjamin’s expansion of Marx’s method of historical materialism as well as its profound consequences in the concept of history itself, without which it would be impossible to acknowledge any circumscription. Besides, some fashion editorials have been selected for containing works of well-known professionals such as Tim Walker, Nick Knigth, Andrew Fee, and Koo Bohn Chang, in the sense of evaluating the possibility for fashion photography to stand as a legitimate form of expression and experimentation as well as photographic construction, thus overcoming what Benjamin called creativity fetishism, a mere artifice of photomontage. Last, this research aims at shedding light over this important media phenomenon: fashion / O objeto de estudo desta tese é o fenômeno da alta-costura em conexão com a reprodutibilidade técnica da fotografia. Neste sentido está voltado a uma investigação da origem da alta costura e de circunscrevê-la ao conceito de aura, conforme definição de Walter Benjamin, abordando também a sua perda sob a ação da crescente difusão da denominada fotografia de moda. Assim sendo foi desenvolvido o argumento de que a alta-costura formou uma estrutura calcada na dialética do distanciamento e proximidade, base da forma aura, cuja incidência se deu em duplo sentido: 1) na existência material do vestuário nela produzido, em seus aspectos de unicidade, raridade e, posteriormente, autenticidade, todos ligados à tradição do saber fazer e 2) na percepção do distanciamento deste vestuário produzido no âmbito da alta costura. No sentido inverso, argumenta-se que a difusão da fotografia de moda abalou tanto a percepção de distanciamento quanto, paradoxalmente, a necessidade da presença do próprio vestuário para formar as tendências de moda e consumo, retirando, portanto, o caráter aurático do vestuário da alta-costura e enfraquecendo o seu poder. Com o intuito de circunscrever o conceito benjaminiano de aura no campo da alta-costura, realizou-se uma imersão no alargamento operado por Benjamin no método do materialismo histórico de Marx e suas profundas consequências no próprio conceito de história, sem a qual seria impossível dar qualquer credibilidade a tal circunscrição. Além disso, alguns editoriais de moda foram selecionados a partir de trabalhos fotográficos de profissionais conhecidos pela forma inusitada de lidar com a fotografia de moda, assim fotógrafos como Tim Walker, Nick Knigth, Andrew Fee e Koo Bohn Chang foram escolhidos como parte do corpus a ser estudado, no sentido de avaliar a possibilidade de a fotografia de moda se constituir em legítima expressão de experimentação e construção fotográfica e, assim, superar aquilo que Benjamin chamou de fetiche da criatividade, um mero artificialismo de montagem fotográfica. Em última instância a pesquisa procura lançar luzes sobre este importante fenômeno midiático: a moda

”Det finns idag dubbelt så många konstnärer än tidigare” , vilket enligt Dan Wolgers säkerligen har påverkat den mer liberala synen på företagande och marknadskommunikation bland den yngre generationen konstnärer. Att det är ett annat klimat än tidigare är de flesta överens om och frågan är hur detta klimat har skapat möjligheter eller hinder för konstnären att verka i företagsvärlden. Uppsatsens fokus ligger på konstnärens förmåga att kommunicera, vilket även har visat sig vara den starkaste länken mellan konstnär och företagare. Vi har använt oss av en kvalitativ ansats med intervjuer av bl.a. konstnärerna Ernst Billgren och Dan Wolgers för att undersöka hur deras värderingar och erfarenheter överensstämmer med det teoretiska fältet inom marknadskommunikation och konst. Vi har kunnat utläsa ett visst motstånd mot dessa företagsekonomiska intressen och det tydliga glappet mellan konst och marknadsföring gör att det uppstår ett hinder för konstnärer som vill använda sig av marknadskommunikation. Dock har vi, som många forskare, sett tecken på uppluckring av de äldre negativa attityderna till företagande, men att konstnären bör vara uppmärksam på att inte hamna i fel fack, vilket kan ske genom att konst massproduceras, i ett försök att nå ut till fler, men att den konstnärliga auran då går förlorad och verket blir mindre värdefullt i konstnärlig bemärkelse. Vi ser möjligheter för konstnärer i form av ömsesidiga utbyten med företagsvärlden, då företagen har ett ökat behov av estetik, kreativitet och konstnärliga mervärden och konstnären vill kommunicera sin konst på marknaden samt kunna försörja sig på sin verksamhet. Uppenbarligen behövs det mer sådana samarbeten då konstnärer, som har blivit allt fler i Sverige, har svårt att både synas i mängden och försörja sig på sitt skapande. Galleristen innebär en möjlighet för konstnären att kommunicera med marknaden. Det kan vara ett sätt för konstnären att överlåta den ekonomiska verksamheten till någon annan och därmed slippa svara för den. Däremot har det framkommit att det finns en problematik med kravet på att konsten alltid ska uttrycka något ”nytt”. Anpassning till trender har visat sig vara ett problem i samma grad som anpassning till marknaden, vilket har framkommit genom en jämförelse mellan galleristers och konstnärers värderingar. En konstnär hävdar att konsten i sig inte är beroende av nyskapande, däremot av originalitet, medan en gallerist menar att han alltid söker efter nyskapande då han väljer konst till sitt galleri.