This thesis explores the construction and architectural qualities of historic bank barns found in Chester county Pennsylvania. Analyzing the timber joints and adapting their characteristics for modern programmatic needs. It aims to extend the role of the heavy timber frame and reintroduce the methods of construction found in these historic handcrafted structures. Using the programmatic lens of a public library to isolate the distinct qualities of a barn including heavy and light, cellular and open, and the bent. The site of this Library is Kennett Square Pennsylvania, a rapidly expanding town in Chester county. While the town has made efforts to preserve the historic structures that surround it, the new construction has turned its back to these historic methods. Located in the center of downtown, this proposal would replace the existing inadequate public library. The program of a library offers the opportunity to educate the public and revitalize interest in timber structures. / Master of Architecture / This project analyzes the design of Pennsylvania bank barns and applies those architectural themes and details to the program of a Library. The bank barn is a significant agricultural structure that is uniquely linked to Pennsylvania's architectural history. Many of the building techniques and details of these barns haven't been utilized since advances in building technologies made them obsolete. Although, the structures that have been preserved continue to peak the interest of the public and the qualities continue to be emulated in residential projects. This thesis brings together the design of a bank barn and the program of a library located in Kennett Square Pennsylvania. The project experiments with extracting layouts and details from one type of structure and applying them to a completely different type of building. Experimenting with the qualities found in different building typologies could offer an opportunity to reinvent structures whose designs have remained stagnant.

<p>Syftet med studien är att undersöka pedagogers ansvarstagande och inställning till anmälningsplikt av barn som far illa. Vi vill också ta reda på om de ändrar sitt förhållnings- och arbetssätt gentemot det utsatta barnet och barngruppen samt om pedagogerna anser att de får tillräckligt med stöd vid en anmälningsprocess.</p><p>I studien har vi valt att använda oss av enkäter. Vi delade ut enkäterna till alla pedagoger på två olika skolor. Av 44 utdelade enkäter fick vi tillbaka 33 och vi använde oss av 32 stycken.</p><p>Resultatet visar att flertalet av pedagogerna var medvetna om anmälningsprocessen av barn som far illa. De som anmält misstanke om barn som far illa till socialtjänsten kände känslor som exempelvis ledsamhet, osäkerhet och psykisk påfrestning. Hälften av pedagogerna hade inte anmält misstanke och den främsta anledningen var att de inte stött på barn som far illa. Andra anledningar var känslor som osäkerhet och rädsla. Många ansåg att de inte förändrade förhållningssätt gentemot barnet och barngruppen. De pedagoger som ansåg sig delvis ha förändrat sitt förhållningssätt kommenterade det som att de kände mer förståelse och var mer observanta mot barnet. Flertalet av pedagogerna kände att de fick tillräckligt med stöd vid en anmälan, stödet kom från exempelvis rektor/ledning, specialpedagog och arbetslag. Majoriteten ansåg att det behövs mer kunskap om barn som far illa och anmälningsprocessen.</p>

Det påstås ofta att endast en bråkdel av alla de våldtäkter, sexuella övergrepp mm som begås mot barn, i slutändan uppmärksammas och lagförs. Det kan bero på att det aldrig görs en anmälan, att åtal inte väcks eller att domstolen inte bedömer att bevisningen är tillräcklig för en fällande dom. Vid misstankar om sexualbrott mot barn behöver rättsväsendet, precis som med andra brottsmisstankar, väga risken för en felaktigt fällande dom mot intresset att lagföra gärningsmän. Denna balansgång blir särskilt krävande när det gäller sexualbrott mot barn. Rättspsykologisk forskning har visat att barn beter sig mycket annorlunda till skillnad från vuxna i en rättslig process. För att på bästa sätt kunna bemöta barn samt på ett korrekt sätt värdera barns utsagor och vara medveten om vilka svårigheter barn ställs inför i en rättslig process är psykologisk kunskap essentiellt. Syftet med examensarbetet har varit att undersöka svenska domstolars bevisvärdering av barns muntliga utsagor utifrån ett rättspsykologiskt perspektiv. Detta har innefattat dels en bedömning av hur bevisvärderingen borde gå till med beaktande av tillämplig HD-praxis och rättspsykologiska rekommendationer, dels en utvärdering av hur bevisvärdering faktiskt går till utifrån en empirisk undersökning. En kontext som framstår som vanligt förekommande i mål om sexualbrott mot barn är att målet inte bara rör en åtalspunkt utan två eller flera. Syftet med studien var således att undersöka om juristdomares och nämndemäns bevisvärdering och beslut i skuldfrågan påverkades av antalet åtalspunkter då de avsåg liknande brott. Studien utgick ifrån bedömningen av Högsta domstolens kriterier för en tillförlitlig utsaga. Studien genomfördes som ett kvasiexperiment med en mellangruppsdesign där totalt 20 juristdomare och nämndemän deltog. Trots att resultaten i studien inte resulterade i någon signifikant skillnad visade sig ändock en trend ibland domare, som i större utsträckning valde att döma den tilltalade vid vetskapen om fler åtalspunkter. Slutsatsen av studien blev således att kriteriebedömningen som görs i domstol baseras på subjektiva tolkningar. Detta är naturligtvis problematiskt då man som part ska kunna lita på att domstolen är objektiv i sin bedömning samt att en domstol inte under några omständigheter skall påverkas av flera åtalspunkter.

No description available.

Bakgrund: Mörkertalen kring barn som far illa misstänks vara stort då flertalet aldrig söker vård, barn känner skam och skuld samt att hälso- och sjukvårdspersonal missar tecken på misshandel. Barnmisshandel innefattar fysiskt och psykiskt våld, sexuella övergrepp samt omsorgssvikt. Flertalet faktorer finns för att barn kan riskera att vara utsatta för misshandel som till exempel missbrukande föräldrar. Distriktssköterskor har en skyldighet att orosanmäla då barn misstänks fara illa.Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka distriktssköterskors uppfattning av att se tecken på att barn far illa.Metod: En kvalitativ metod med fenomenografisk ansats har använts. Åtta intervjuer genomfördes med informanter från fyra olika enheter.Resultat: Studien resulterade i tre beskrivningskategorier: Det som är lätt att se, Brister i föräldraskap, Distriktssköterskors intuition.Konklusion: De synliga skadorna var de som var lättast att både upptäcka, hantera och orosanmäla. Erfarenhet och kunskap hos distriktssköterskor visade sig ha betydelse för igenkännande av barnmisshandel. Vid orosanmälan fanns ett behov av bekräftelse och stöd från kollegor för att styrka att tankarna stämde och att intuitionen var rätt.

<p>Our purpose was to examine how social workers, within the child- and youth psychiatry, works with aggressive children and which theoretical perspectives they use. The questions we wanted to examine were how they worked with these children, how they motivated their work and which theoretical perspectives they used. The method that was used was a qualitative interview, where six social workers were interviewed. The result showed that their work foremost was based on conversation methods and all social workers emphasized the importance of a near cooperation with the parents since they considered that parents had the strongest influence on the children. Some social workers focused foremost on altering children's aggressive behavior while others focused on understanding the meaning of the behavior. All social workers agreed on that many difficulties in the childhood were the biggest risk for developing an aggressive behavior. All social workers used several theories in their work, the most common were psychodynamic, cognitive and behavioristic theory. The result was then analysed by connecting it to earlier research and to our theoretical perspective, social constructivism.</p>

<p>Denna uppsats handlar om blyga barn i förskolans verksamhet. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur det blyga barnet tar sig fram i den pedagogiska miljön i förskolans verksamhet, samt hur det blyga barnet bemöts i den pedagogiska miljön. Undersökningen har genomförts på sex olika förskolor. Åtta olika pedagoger har intervjuats med en kvalitativ intervjuform kring deras erfarenhet och syn på blyga barn i sin verksamhet. Resultatet visar att de blyga barnen klarar av de situationer som de känner sig trygga i. Generellt klarar sig dessa barn under rutiner och styrda aktiviteter då detta sker under tydliga strukturer, genom regler och pedagoger. De blyga barnen hamnar ofta i bakgrunden i större grupper, som till exempel samling. Pedagogen har en stor betydelse för det blyga barnet, det behöver pedagogens speciella stöd för att klara av vissa situationer i den pedagogiska verksamheten. Tillit till pedagogen var viktigt enligt pedagogerna. Tilliten skapades på olika sätt på de olika förskolorna. Blyga barn är beroende av att ha någon vid sin sida hela tiden. Intervjuerna visade att några av de blyga barnen dock trivdes i sin ensamhet.</p>

<p><em>Bakgrund:</em> Fetma definieras av WHO som en kronisk sjukdom där behandlingen är långvarig. Fetma är ett ökande problem hos barn och ungdomar i västvärlden. Barn med övervikt löper en större risk att i framtiden drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes typ 2. <em>Syftet</em> med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans, familjens samt barn och ungdomars perspektiv i förebyggandet av övervikt och fetma hos barn och ungdomar. <em>Metod:</em> Artiklarna har sökts i databaserna PubMed, Chinahl och Blackwell Sunergy som sedan granskats, klassificerats och analyserats. <em>Resultat:</em> Sjuksköterskorna ansåg att övervikt och fetma hos barn var ett familjeproblem. Ur ett familjeperspektiv syns heriditet som en riskfaktor för övervikt och fetma. Ur barn och ungdomsperspektiv syns att barnens egna uppfattning av deras vikt inte överensstämer med verkligheten.<em> Diskussion: </em>Föräldrar och anhöriga har en stor betydelse i det preventiva arbetet. Sjuksköterskorna ser samtal om barnens övervikt med föräldrarna som ett hinder. <em>Slutsats: </em>Vårdpersonalen skall se vikten av att inrikta sitt preventionsarbete på hela familjen och inte endast den enskilda individen (barnet).</p>

<p>Enligt tidigare forskning sker samverkan mellan Socialtjänsten och Barnoch</p><p>ungdomspsykiatrin (BUP) oftast på enskilda behandlares/utredares</p><p>initiativ och direktiv kring samverkan verkar saknas. Med tanke på att den</p><p>psykiska ohälsan bland barn och unga anses ha ökat är det av vikt att denna</p><p>samverkan sker. Syftet med denna undersökning var att kartlägga</p><p>samverkan mellan BUP i Jämtlands läns landsting och Avdelningne Barn</p><p>och Unga/Avdelningen Unga Vuxna inom Socialtjänsten i Östersunds</p><p>kommun. Detta för att belysa hur behandlarna/utredarna såg på befintlig</p><p>samverkan och förenklande/försvårande faktorer mellan dessa aktörer. Det</p><p>skedde utifrån enkätfrågor baserade på myndigheters riktlinjer.</p><p>Detta gjordes genom en kvantitativ enkätundersökning i totalpopulationen</p><p>av ovan nämnda grupper. Avsikten var att belysa centrala tendenser i den</p><p>aktuella populationens syn på samverkan och inställning till tidigare</p><p>forskningsrön gällande förenklande och försvårande faktorer vid</p><p>samverkan.</p><p>I denna undersökning framkom att samverkan sker, dock utifrån den</p><p>enskilde behandlarens/utredarens initiativ. Lagstiftning samt skriftliga</p><p>och/eller muntliga direktiv på arbetsplatserna ansågs av ett flertal förenkla</p><p>samverkan. Direktiven bör vara förankrade genom hela organisationen för</p><p>att bli verkningsfulla. De flesta ansåg att det fanns grupper som det är</p><p>särskilt angeläget att samverka kring. Samverkan skulle förenklas om det</p><p>skedde enskild konsultation mellan dessa instanser. Det som rankades</p><p>högst av behandlare/utredare på BUP och ABU/AUV om vad som ansågs</p><p>förenkla samverkan, var mer kunskap om den andres arbete.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Östersunds kommun ombesörjer omsorgen för de ensamkommande asylsökande barnen med utgångspunkt från (3) utvalda artiklar ur Barnkonventionen. Studien bygger på sex halvstrukturerade intervjuer med olika nyckelpersoner kring de ensamkommande barnen; såsom socialsekreterare, gode män, personal samt team-ledare på asylboendet. Resultatet av studien visar att kommunen vidtar olika åtgärder för barnens rehabilitering och möjlighet till inflytande och delaktighet. Emellertid är begreppet rehabilitering problematiskt, då denna målgrupp inte alltid är mottaglig för behandling. Vidare framkom att rehabilitering inte alltid är den bästa målsättningen. Då det gäller inflytande visar resultatet att det kan vara svårt att avgöra vilket reellt inflytande barnen faktiskt har. Samtliga intervjupersoner betonar vikten av att arbeta utifrån ett individperspektiv och att se till varje barns unika behov. Flertalet av respondenterna framhåller att de i största möjliga mån försöker ha barnets bästa i fokus i sitt arbete. Det framkom vidare kritik kring kommunens agerande, bland annat det hastiga beslutet att ta emot dessa barn, då det inte fanns de resurser som krävdes.</p>