Denna studie är inriktad på hur utagerande barn bemöts i förskolans verksamhet. Forskning visar att om pedagoger har svårt att hantera och stötta de utagerande barnen under de tidigare åren som i förskolan, så löper de en större risk att fortsätta med beteendeproblem i vuxen ålder.För att uppnå syftet med studien valde vi att göra ett utvecklingsarbete som ska resultera i en verksamhetsanpassad handlingsplan. Dessa frågeställningar är utgångspunkten för studien;- Vilka kunskaper bör en pedagog ha i möte med utagerande barn?- Hur kan pedagoger anpassa den pedagogiska verksamheten utifrån det utagerande barnets behov?Daniel Stern och Lev Vygotskij är två teoretiker som ingår i denna studie. Daniel Stern har bidragit till bilden av det kompetenta barnet samt att han har försökt att belysa vad som händer i barnets inre, hur barnet uppfattar sig själv och omvärlden. Lev Vygotskij lade grunden till det sociokulturella perspektivet, då hans ide var att barns utveckling sker i samspel med sin omgivning. Vygotskij menade också att miljö och kultur är en bidragande faktor till barns utveckling.Utifrån det systemteoretiska synsättet som också tas upp i studien, handlar om att se världen som en helhet. Att kunna se barnet som en helhet i sitt sammanhang, ett barns problem och handlande är något som uppstår i samspel med sin omgivning och inte på grund av det enskilda barnets egenskaper.Då studien är baserad på vad tidigare forskning säger om utagerade barn, har arbetsmetoden genomförts som en kvalitativ textanalys. Då det empiriska materialet är i skriven form är den inriktad mot en riktad innehållsanalys, som går ut på att jämför resultat från tidigare forskning samt föra diskussion kring resultaten utifrån olika teoretiska perspektiv.Resultatet som presenteras i en bilaga i slutet av arbetet, visar att i möte med utagerade barn finns det vissa aspekter som är viktiga att tänka på. Dessa aspekter är viktiga i möte med alla barn, men de blir extra viktiga för barn som har brister i de sociala situationerna. Utifrån dessa aspekter har pedagoger möjlighet att förhålla sig på ett sätt som ser till att utagerade barn får den förutsättning de behöver för att lyckas och känna att de är bra som de är.

Syftet med studien var att analysera hur förskollärare konstruerar undervisning för yngre- respektive äldre barn. Min avsikt att ta reda på vilka konstruktioner av undervisning som framträdde samt vilka konsekvenser dessa fick för barns lärande och utveckling. Studien har utgått från den socialkonstruktionistiska teorin och har genomförts med en kvalitativ metod. Intervjuer med tre förskollärare har använts som datainsamlingsmetod. Genom tematisk analys har en bild av förskollärares konstruktioner av undervisning synliggjorts. De teman som framträdde var: upplevelseinriktad undervisning, spontan undervisning, i dialog med barnen och gruppsammansättning. Resultatet visar att konstruktionerna skiljer sig åt för yngre- respektive äldre barn och är bland annat baserade på förskollärarnas egen tolkning av Läroplan för förskolan Lpfö 18.

Teckenspråkig barnkultur och teckenspråkiga barns kulturupplevelser har hittills inte beforskats inom det barnkulturella ämnesfältet. Teckenspråkiga barns rätt till konst, kultur och språk fastslås i flera svenska lagar: barnrättskonventionen, språklagen och bibliotekslagen. Trots det visar tidigare forskning och studier på försvagad eller utebliven implementering av dessa lagar i det offentliga kulturlivet; döva barn och barn med hörselnedsättning ges inte längre möjlighet att lära sig, anända och utveckla svenskt teckenspråk och det offentliga kulturlivet brister i teckenspråkig verksamhet för teckenspråkiga barn och unga och deras familjer. En fenomenologisk intervjustudie har genomförts med tio teckenspråkiga barn / unga vuxna för att undersöka deras egna perspektiv på kulturupplevelser i vardagslivet. Studien visar att teckenspråkiga barn och unga har gemensamt att de väljer kulturella sammanhang och miljöer där jämställda kommunikationsvillkor råder. De upplever med stigande ålder ett successivt ökande utanförskap i talspråkiga miljöer och kultursammanhang. Teckenspråkiga barn intresserar sig för eget kulturutövande men få har kännedom om Kulturskolans verksamhet. Kulturen kan i viss mån möjliggöra möten mellan teckenspråkiga och icke teckenspråkiga barn och vuxna. En grundläggande förutsättning är visuell tillgänglighet och teckenspråkig kommunikation förenat med öppenhet, respekt och intresse för det teckenspråkiga barnet. Med ett multicentriskt perspektiv kan samhället förstå svenskt teckenspråk som en berikande möjlighet.

Syftet med vår undersökning är att få bredare kunskap och förståelse om hur barns olika modersmål stimuleras och tas tillvara på i förskoleverksamheterna. Med hjälp av intervjuer har data samlats in och sammanställts, där resultatet visar på att barnens modersmål stimuleras med hjälp av förutsättningar som skapas utifrån pedagogernas kreativitet och de hjälpmedel som finns tillgängliga i de olika förskolorna. Slutsatsen av genomförd undersökning tydliggör att föräldrarna utgör en betydelsefull kunskapskälla och samarbetspartners gentemot pedagogerna och förskoleverksamheterna, samt att avsaknaden av modersmålstöd begränsar förutsättningarna för att kunna stimulera barnens olika modersmål.

Syfte Studien syftar till att kritiskt granska vilka uppfattningar pedagoger har om hur barn lär sig i närmiljön. Genom att bidra med kunskaper om barns lärande i närmiljön kan förskollärarna främja barns lärande.   Studien utgår från två forskningsfrågor:   Vilka uppfattningar har pedagoger om hur barn lär sig i förskolans närmiljöer? Hur beskriver förskollärare att de planerar aktiviteter i närmiljön för att främja barns lärande? Metod Studien har en fenomenografisk ansats med sociokulturellt och pragmatiskt perspektiv. Semistrukturerade intervjuer användes.   Resultat Resultatet har analyserats och analysen  har kopplats till teoretiskt ramverk från tidigare forskning om undersökningsområdet. Resultatet visade likheter och skillnader i pedagogernas uppfattningar om hur barn lär sig i närmiljön. Några pedagoger uppfattar att barn lära genom att använda sin kropp medan några andra menar att barn lär genom att göra miljöbyte. Resultatet visade även skillnader i vad pedagogerna uppfattade som utemiljö. Pedagogerna uppfattar att utemiljö är allt som är inom gångavstånd, men några av pedagogerna uppfattar att utemiljö är något där barn rör sig och använder kroppen på ett annat sätt än i innemiljö. Resultatet redovisas genom teman utifrån intervjufrågorna och svar från intervjuerna.

Vid placering av barn i familjehem skall det enligt Socialtjänstlagen i första hand övervägas om placering hos anhörig eller annan närstående är möjlig. Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur anhörigplaceringar övervägs och på vilket sätt socialsekreterare inom Skellefteå kommun ser till barnets bästa i dessa bedömningar. Kvalitativa intervjuer har genomförts med två socialsekreterare som arbetar med yngre barn och för att analysera materialet har kvalitativ innehållsanalys använts. Resultatet har vidare analyserats utifrån tidigare forskning och med hjälp av bland annat Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. Resultatet visar att socialsekreterarna anser att det går bra att tillämpa den aktuella lagparagrafen och att de alltid tar upp frågan kring möjliga anhöriga med föräldrarna inför en placering, men att det finns en hel del faktorer att ta hänsyn när övervägandet görs. Vad som är barnets bästa är inte alltid självklart, men det är socialsekreterarnas uppgift att ta reda på under utredningstiden.

Bakgrund: Forskning har visat att syskon till barn med cancersjukdom har stora behov som inte tillgodoses men sammanställningar om vilka åtgärder och insatser som verkligen hjälper syskonen att klara av vardagen är få. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa fysiskt, psykiskt och socialt hälsofrämjande interventioner som prövats för syskon till barn med cancersjukdom och de olika insatsernas effekt. Metod: En litteraturstudie har genomförts med sökning i databaserna CINAHL, PubMed, PsykInfo och Scopus. Åtta kvantitativa interventionsstudier som motsvarade syftet har granskats och analyserats. Resultat: Analysen i litteraturstudien redovisade fyra varianter av interventioner, lägerveckor, tiden, gruppsessioner och enskilda sessioner, samt effekten de haft på syskonens liv och hälsa. Studierna har mätt parametrar som depression, ångest, livskvalitet och familjeklimat och sett att syskonen förbättrats i flera av dessa områden. Slutsats: Om åtgärder kan sättas in på ett tidigt stadium ger det bra resultat och mindre lidande för syskonen. Bland annat minskar depression, ångest, och psykisk stress, vilket resulterar i att livkvaliteten förbättrats.

Bakgrunden till val av ämne ”samverkan” är att vi upplever att det är ett eftersatt område av olika anledningar. Syftet är att få en fördjupad kunskap och förståelse om samverkan. Metoden i studien är kvalitativ då vi gjort två semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar på flera aspekter, såväl styrkor som svagheter. Slutsatserna belyser att samverkan är ett komplext ämne som behöver läggas mer fokus på och vidareutvecklas, för att förbättra för ungdomar.

Bakgrund: Barnets upplevelse av den första vårdkontakten är av stor betydelse, eftersom smärtsamma ingrepp på barn kan medföra problem vid framtida sjukvårdsbesök och kan orsaka långvarig sjukvårdsrädsla. På BVC kan procedurrelaterad smärta förorsakas vid venprovtagning eller vaccination. Exempel på smärtlindringsmetoder vid procedurrelaterad smärta är amning, EMLA och distraktion. Syfte: Studiens syfte var att beskriva BVC-personalens upplevelser av små barns behov av smärtlindring vid vaccination och/eller venprovtagning samt de metoder som användes för smärtlindring. Metod: För att besvara vårt syfte gjorde vi bandinspelade, semistrukturerade intervjuer med 8 personer som arbetar inom BVC med små barn i åldern 3 månader, 1-2 år och 5-6 år. Analys: Intervjutexten analyserades med kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004). Resultat: Vid analysen framkom följande fyra domäner: Upplevda behov av att smärtlindra barn vid vaccination och Metoder för smärtlindring av barn vid vaccination, Upplevda behov av att smärtlindra barn vid venprovtagning och Metoder för smärtlindring av barn vid venprovtagning. Det framkom vid analysen att det var få som upplevde behov av att smärtlindra små barn vid vaccination, däremot vid venprovtagning var upplevda behov att smärtlindra små barn större. Med barnets stigande ålder använder sig intervjupersonerna av flera olika metoder samtidigt, så som att distrahera eller att använda sig av leksaker. Diskussion: Resultatet jämförs med metoder för smärtlindring som har stöd i forskning. Redan använda metoders verkan bekräftas men förslag på ytterligare smärtlindringsmetoder ges. Med ökad spridning av redan befintlig kunskap, kan BVC- personal med sin lyhördhet bemöta och guida barnet på ett sätt som kan motverka och lindra procedurrelateradsmärta.

Syftet med denna rapport är att undersöka huruvida det finns tendenser till att pedagoger har förutfattade meningar och förväntningar på barns språk ur ett genusperspektiv. För att undersöka detta sammanställdes olika fiktiva meningar eller påståenden som skulle kunna vara uttalade av barn. Påståendena fick ligga till grund för undersökningen som utfördes genom att pedagoger på förskolan fick dem upplästa för sig en och en. De skulle därefter ge sin spontana reaktion på, efter varje fristående påstående, huruvida det var en flicka eller pojke som kunnat uttala dem. Resultatet visar på att pedagoger, verksamma inom förskolan, har tendenser att visa förutfattade meningar på pojkars och flickors sätt att uttrycka sig verbalt, både vad gäller ordval och meningens längd, ur ett genusperspektiv.