<p>Barn kommer till Sverige av olika anledningar. Det kan bland annat vara att de har upplevt något traumatiskt och tvingats fly. Vi kan aldrig sätta oss in i deras situation, det enda vi kan göra är att försöka förstå. Det är barn med traumatiska erfarenheter som vi valt att belysa i studien.</p><p>Denna kvalitativa intervjustudie är en undersökning som berör barn som upplevt trauma innan de kom till Sverige. Syftet med studien är att undersöka vilka reaktioner och beteenden barnen kan uppvisa efter traumatiska upplevelser, samt hur de vuxna i skolan förhåller sig till</p><p>barn med traumatiska erfarenheter.</p><p>I litteraturgenomgången tar vi upp de reaktioner och beteenden som kan uppstå efter trauma. Trauma och den så kallade posttraumatiska</p><p>stressen är två begrepp vi beskriver i sammanhanget. Vidare behandlas hur den vuxne i skolan bemöter barnen samt hur de planerar sin</p><p>undervisning. Vi grundar vår empiriska studie på sju intervjuer med vuxna med olika utbildning som arbetar i grundskolan. I resultatdelen redovisar vi det som framkommit under intervjuerna. Respondenterna har svårt att veta vilka reaktioner och beteende som beror på de trauman som barnen upplevt. Det beror på att barnen sällan berättar om sina erfarenheter. Alla respondenter nämner vikten av att bemöta barnen med respekt, tillit och inge eller skapa ett ömsesidigt förtroende för att barnen ska känna sig trygga. Respondenterna nämner att barnen måste bearbeta det de upplevt. Det kan göras på olika sätt, till exempel genom samtal eller estetiska uttrycksformer.</p><p>I diskussionen analyserar vi resultatet och fördjupar oss i det vi fått fram i vår studie. Vi har kommit fram till att reaktioner och beteenden är svåra att härleda till det barnen tidigare upplevt. De vuxna i skolan bemöter barnen på olika sätt utifrån varje situation. Det viktiga är att visa barnen respekt.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna studie var att beskriva hur sjuksköterskor kan förebygga och lindra smärta i samband med smärtsamma procedurer hos skolbarn 7-12 år. Metoden som användes var en beskrivande litteraturstudie. Litteratur har sökts i databaserna Medline via PubMed, Academic Search Elite och Blackwell Synergy. Materialet i litteraturstudien begränsades till 14 artiklar. I resultatet presenteras de faktorer som påverkar barns upplevelser av smärtlindring i två kategorier: ”Förberedelser inför smärtsamma procedurer” och ”Lindring av smärta under proceduren”. I kategorin ”Förberedelser inför smärtsamma procedurer” framkom det att sjuksköterskor bör skapa en trygg och pålitlig relation till barn och föräldrar, informera och att göra barn och föräldrar delaktiga i både förberedelser inför procedurer och även i smärtlindringen. Midazolam® nässpray och EMLA® har visat god smärtförebyggande effekt. I kategorin ”Lindring av smärta under proceduren” framkom det att under smärtsamma procedurer behövs en öppen och god kommunikation mellan sjuksköterska, barn och föräldrar för att öka förståelsen av behandlingen, samt att en vänlig och lugn inställning kan upplevas som mycket positivt. Sjuksköterskor kan använda sig av farmakologiska smärtlindrings-metoder men också icke-farmakologiska metoder, såsom anpassning av miljön, vila och sömn, distraktion i form av t.ex. tv-tittande, att läsa och spela spel.</p><p>Resultatet belyser även att föräldramedverkan har en stor del i barnets sjukhusvistelse och smärtbehandling, då det hade en lugnande effekt på barnet.</p>

Syftet med studien är att undersöka pedagogers ansvarstagande och inställning till anmälningsplikt av barn som far illa. Vi vill också ta reda på om de ändrar sitt förhållnings- och arbetssätt gentemot det utsatta barnet och barngruppen samt om pedagogerna anser att de får tillräckligt med stöd vid en anmälningsprocess. I studien har vi valt att använda oss av enkäter. Vi delade ut enkäterna till alla pedagoger på två olika skolor. Av 44 utdelade enkäter fick vi tillbaka 33 och vi använde oss av 32 stycken. Resultatet visar att flertalet av pedagogerna var medvetna om anmälningsprocessen av barn som far illa. De som anmält misstanke om barn som far illa till socialtjänsten kände känslor som exempelvis ledsamhet, osäkerhet och psykisk påfrestning. Hälften av pedagogerna hade inte anmält misstanke och den främsta anledningen var att de inte stött på barn som far illa. Andra anledningar var känslor som osäkerhet och rädsla. Många ansåg att de inte förändrade förhållningssätt gentemot barnet och barngruppen. De pedagoger som ansåg sig delvis ha förändrat sitt förhållningssätt kommenterade det som att de kände mer förståelse och var mer observanta mot barnet. Flertalet av pedagogerna kände att de fick tillräckligt med stöd vid en anmälan, stödet kom från exempelvis rektor/ledning, specialpedagog och arbetslag. Majoriteten ansåg att det behövs mer kunskap om barn som far illa och anmälningsprocessen.

Sammanfattning Syftet med denna studie var att beskriva hur sjuksköterskor kan förebygga och lindra smärta i samband med smärtsamma procedurer hos skolbarn 7-12 år. Metoden som användes var en beskrivande litteraturstudie. Litteratur har sökts i databaserna Medline via PubMed, Academic Search Elite och Blackwell Synergy. Materialet i litteraturstudien begränsades till 14 artiklar. I resultatet presenteras de faktorer som påverkar barns upplevelser av smärtlindring i två kategorier: ”Förberedelser inför smärtsamma procedurer” och ”Lindring av smärta under proceduren”. I kategorin ”Förberedelser inför smärtsamma procedurer” framkom det att sjuksköterskor bör skapa en trygg och pålitlig relation till barn och föräldrar, informera och att göra barn och föräldrar delaktiga i både förberedelser inför procedurer och även i smärtlindringen. Midazolam® nässpray och EMLA® har visat god smärtförebyggande effekt. I kategorin ”Lindring av smärta under proceduren” framkom det att under smärtsamma procedurer behövs en öppen och god kommunikation mellan sjuksköterska, barn och föräldrar för att öka förståelsen av behandlingen, samt att en vänlig och lugn inställning kan upplevas som mycket positivt. Sjuksköterskor kan använda sig av farmakologiska smärtlindrings-metoder men också icke-farmakologiska metoder, såsom anpassning av miljön, vila och sömn, distraktion i form av t.ex. tv-tittande, att läsa och spela spel. Resultatet belyser även att föräldramedverkan har en stor del i barnets sjukhusvistelse och smärtbehandling, då det hade en lugnande effekt på barnet.

Denna uppsats handlar om blyga barn i förskolans verksamhet. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur det blyga barnet tar sig fram i den pedagogiska miljön i förskolans verksamhet, samt hur det blyga barnet bemöts i den pedagogiska miljön. Undersökningen har genomförts på sex olika förskolor. Åtta olika pedagoger har intervjuats med en kvalitativ intervjuform kring deras erfarenhet och syn på blyga barn i sin verksamhet. Resultatet visar att de blyga barnen klarar av de situationer som de känner sig trygga i. Generellt klarar sig dessa barn under rutiner och styrda aktiviteter då detta sker under tydliga strukturer, genom regler och pedagoger. De blyga barnen hamnar ofta i bakgrunden i större grupper, som till exempel samling. Pedagogen har en stor betydelse för det blyga barnet, det behöver pedagogens speciella stöd för att klara av vissa situationer i den pedagogiska verksamheten. Tillit till pedagogen var viktigt enligt pedagogerna. Tilliten skapades på olika sätt på de olika förskolorna. Blyga barn är beroende av att ha någon vid sin sida hela tiden. Intervjuerna visade att några av de blyga barnen dock trivdes i sin ensamhet.

Bakgrund: Fetma definieras av WHO som en kronisk sjukdom där behandlingen är långvarig. Fetma är ett ökande problem hos barn och ungdomar i västvärlden. Barn med övervikt löper en större risk att i framtiden drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes typ 2. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans, familjens samt barn och ungdomars perspektiv i förebyggandet av övervikt och fetma hos barn och ungdomar. Metod: Artiklarna har sökts i databaserna PubMed, Chinahl och Blackwell Sunergy som sedan granskats, klassificerats och analyserats. Resultat: Sjuksköterskorna ansåg att övervikt och fetma hos barn var ett familjeproblem. Ur ett familjeperspektiv syns heriditet som en riskfaktor för övervikt och fetma. Ur barn och ungdomsperspektiv syns att barnens egna uppfattning av deras vikt inte överensstämer med verkligheten. Diskussion: Föräldrar och anhöriga har en stor betydelse i det preventiva arbetet. Sjuksköterskorna ser samtal om barnens övervikt med föräldrarna som ett hinder. Slutsats: Vårdpersonalen skall se vikten av att inrikta sitt preventionsarbete på hela familjen och inte endast den enskilda individen (barnet).

Our purpose was to examine how social workers, within the child- and youth psychiatry, works with aggressive children and which theoretical perspectives they use. The questions we wanted to examine were how they worked with these children, how they motivated their work and which theoretical perspectives they used. The method that was used was a qualitative interview, where six social workers were interviewed. The result showed that their work foremost was based on conversation methods and all social workers emphasized the importance of a near cooperation with the parents since they considered that parents had the strongest influence on the children. Some social workers focused foremost on altering children's aggressive behavior while others focused on understanding the meaning of the behavior. All social workers agreed on that many difficulties in the childhood were the biggest risk for developing an aggressive behavior. All social workers used several theories in their work, the most common were psychodynamic, cognitive and behavioristic theory. The result was then analysed by connecting it to earlier research and to our theoretical perspective, social constructivism.

Enligt tidigare forskning sker samverkan mellan Socialtjänsten och Barnoch ungdomspsykiatrin (BUP) oftast på enskilda behandlares/utredares initiativ och direktiv kring samverkan verkar saknas. Med tanke på att den psykiska ohälsan bland barn och unga anses ha ökat är det av vikt att denna samverkan sker. Syftet med denna undersökning var att kartlägga samverkan mellan BUP i Jämtlands läns landsting och Avdelningne Barn och Unga/Avdelningen Unga Vuxna inom Socialtjänsten i Östersunds kommun. Detta för att belysa hur behandlarna/utredarna såg på befintlig samverkan och förenklande/försvårande faktorer mellan dessa aktörer. Det skedde utifrån enkätfrågor baserade på myndigheters riktlinjer. Detta gjordes genom en kvantitativ enkätundersökning i totalpopulationen av ovan nämnda grupper. Avsikten var att belysa centrala tendenser i den aktuella populationens syn på samverkan och inställning till tidigare forskningsrön gällande förenklande och försvårande faktorer vid samverkan. I denna undersökning framkom att samverkan sker, dock utifrån den enskilde behandlarens/utredarens initiativ. Lagstiftning samt skriftliga och/eller muntliga direktiv på arbetsplatserna ansågs av ett flertal förenkla samverkan. Direktiven bör vara förankrade genom hela organisationen för att bli verkningsfulla. De flesta ansåg att det fanns grupper som det är särskilt angeläget att samverka kring. Samverkan skulle förenklas om det skedde enskild konsultation mellan dessa instanser. Det som rankades högst av behandlare/utredare på BUP och ABU/AUV om vad som ansågs förenkla samverkan, var mer kunskap om den andres arbete.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Östersunds kommun ombesörjer omsorgen för de ensamkommande asylsökande barnen med utgångspunkt från (3) utvalda artiklar ur Barnkonventionen. Studien bygger på sex halvstrukturerade intervjuer med olika nyckelpersoner kring de ensamkommande barnen; såsom socialsekreterare, gode män, personal samt team-ledare på asylboendet. Resultatet av studien visar att kommunen vidtar olika åtgärder för barnens rehabilitering och möjlighet till inflytande och delaktighet. Emellertid är begreppet rehabilitering problematiskt, då denna målgrupp inte alltid är mottaglig för behandling. Vidare framkom att rehabilitering inte alltid är den bästa målsättningen. Då det gäller inflytande visar resultatet att det kan vara svårt att avgöra vilket reellt inflytande barnen faktiskt har. Samtliga intervjupersoner betonar vikten av att arbeta utifrån ett individperspektiv och att se till varje barns unika behov. Flertalet av respondenterna framhåller att de i största möjliga mån försöker ha barnets bästa i fokus i sitt arbete. Det framkom vidare kritik kring kommunens agerande, bland annat det hastiga beslutet att ta emot dessa barn, då det inte fanns de resurser som krävdes.

Studien är kvalitativ med en hermeneutisk utgångspunkt och insamlingsmetoden är semistrukturerade intervjuer. Studiens syfte var att belysa hur personal inom barn- och ungdomspsykiatrin uppfattar självskadebeteende och insatser hos barn och ungdomar samt vilka överväganden de gör vid val av insatser. Frågeställningarna var: hur uppfattar personal inom barn- och ungdomspsykiatrin självskadebeteende, hur uppfattar personalen de insatser som barn- och ungdomspsykiatrin erbjuder barn och ungdomar med självskadebeteende och vilka överväganden gör personal inom barn- och ungdomspsykiatrin i val av insatser till barn och ungdomar med självskadebeteende? Resultatet tolkades med hjälp av Moira von Wrights punktuella och relationella perspektiv. Resultatet visade att självskadebeteende är ett beteende med flera orsaker där ångest och relationsproblem är mest framträdande. Insatserna som erbjöds var få och dialektisk beteendeterapi var förstahandsbehandlingen. Det fanns flera olika överväganden som till exempel missbruk, intensitet och motivation. Insatserna individanpassades vid behov.