Generalklausulen ska vara tillämplig inom hela förmögenhetsrätten, vilket talar för att det således inte bör vara ett bekymmer att tillämpa den vid ett befogenhetsöverskridande i en- lighet med aktiebolagsrätten. Detta är dock inte solklart med tanke på att aktiebolagslagen föreskriver annat. Ett bolag kan t.ex. bli bundet av en rättshandling som företagits av bo- lagsföreträdare eller särskild firmatecknare där denne genom rättshandlingen överskrider sin befogenhet. Bolaget blir härvid bunden av rättshandlingen såvida bolaget självt inte kan påvisa att tredje man varit i ond tro. Ett bolag blir också bundet av en rättshandling som företagits av styrelsen eller den verkställande direktören där befogenhetsöverskridandet sker genom att överträda bolagsordningen eller andra föreskrifter som t.ex. har meddelats av ett annat bolagsorgan. I det här avseendet tar aktiebolagslagen dock varken hänsyn till en överträdelse av bolagets verksamhetsföremål eller det faktum att tredje man likväl kun- nat vara i ond tro, bolaget blir bundet av rättshandlingen gentemot tredje man ändå. Häri- genom blir generalklausulen och jämkning i förhållande till befogenhetsöverskridande i ak- tiebolagslagen av intresse eftersom att en sådan tillämpning i praktiken inte bör vara ett hinder. Norsk domstol har påvisat att ett avtal som företagits genom befogenhetsöverskri- dande kan jämkas med hjälp av generalklausulen i avtalslagen. / The general clause in contract law is said to apply throughout property law and therefore it implies that it should also apply to circumstances in which representatives of a company abuses their right to act on behalf of the company. This situation is however regulated dif- ferently in accordance with company law. Therefore it is not obvious for the general clause to apply to representatives abuses of such, since the company law has other consequences in mind regarding management abuse. A company can, for instance be bound by an act undertaken by the general representative or special signatory where he, by that act exceeds his authority. The company is hereby bound by the act unless the company itself can prove that the third party acted in bad faith. Moreover a company will be bound by an act under- taken by the Board of Directors or the President, where they abuse their right to act on be- half of the company, in violation of statutes or regulations such has been issued by another company organ. With regards to this, the company legislation does not account neither the violation of the company's objects nor the fact that third party nevertheless could have act- ed in bad faith. Regardless, the company is bound by the act of their representative against third party, according to company law. With regards to this the general clause and its possi- bilities to adjustments becomes noteworthy in relation to representatives abuse of acts, considering that such an application should, in practice, not be an obstacle. The Norwegian court has established just that, and an act undertaken via representatives abuse of power can be adjusted by the general clause according to contract law.

No description available.

Vad det innebär att vara svensk yrkesofficer i det militära har förändrats radikalt under de senaste decennierna. Förändringar i uppgift från den politiska makten har medfört nya arbetsuppgifter, en ny organisation och ökat deltagande i internationella insatser. Detta har medfört en utveckling av vilka uppgifter som en militär bör kunna hantera, med hjälp av vilka medel samt vilka karaktärsdrag som främjar framgång i arbetet. I samband med denna utveckling talas det om begreppet professionell autonomi, det handlingsutrymme politikerna ger officerarna att utföra sina uppgifter. I denna uppsats undersöks svenska officerares upplevda professionella autonomi i deras arbete under det svenska bidraget till Afghanistaninsatsen. Undersökningen utförs med stöd i två operationaliserade idealtyper utvecklade från teorier av Julia Evetts, som beskriver den organisatoriska spänning som den svenska officerskåren lyder under; å ena sidan en externt styrd professionalism där de professionella normerna bestäms av den politiska makten, och å andra sidan en internt styrd professionalism där de professionella själva styr över och formulerar de professionella normerna. Resultatet av undersökningen talar på organisatorisk nivå till fördel för den externt styrda professionalismen men på en individnivå visar resultatet att officerarna själva styr över de professionella normerna. Vad som även är avgörande är den förmåga de använder givet det handlingsutrymme de blivit tilldelade.

No description available.

Många människor delar uppfattningen om att mellanchefsrollen kan vara problematisk då den är positionerad i organisationens mitt, klämd mellan ledningen och medarbetarna. Att ansvar och befogenheter bör befinna sig i jämvikt och inkluderas i chefsroller är även något som de flesta håller med om, men som vår studie förtydligar så är det dessvärre inte alltid fallet i verkligheten. Studien har även visat att det finns en stark koppling mellan synen på vår omvärld och dess karakteristiska drag, organisationsstrukturer och former, mellanchefsrollen och befogenheter för beslutsfattande. / Many people share the opinion that the role of middle management can be problematic due to that it is positioned in the middle of organizations, squeezed between the top management and the operative core. An equilibrium between responsibility and authority and that it should both be included in a management position is also something that most people find as logical, but our study clarifies that it is not always the case in reality. Our study has also shown that there is a strong connection between the perception of our environment and its characteristics, organizational structures and shapes, the middle management and decision-making authority.

<p>Denna uppsats utreder huruvida EG-domstolen kan utnyttja sitt tolkningsutrymme utan att överträda den givna och tagna kompetensen. Syftet är att analysera och diskutera EG-domstolens tolkningsutrymme ur ett rättsteoretiskt perspektiv. Det tolkningsutrymme som avses är den behörighet EG-domstolen har enligt EG- fördraget och den utvidgade befogenheten som EG-domstolen har givit sig själv. För att nå detta mål måste en utförlig beskrivning göras av: EU:s institutioner, kompetensfördelningen enligt EG-fördraget, EG-rättens källor, de viktigaste allmänna principerna, de relevanta ?rättslärorna? samt den kompetensfördelning som har utvecklats tillföljd av EG-domstolens agerande. Vid sitt utövande använder sig inte EG-domstolen av en tolkningsprincip. Vid lätta mål används en rättspositivistisk syn. Domstolen utgår här från en systematisk språklig-grammatisk tolkning, om detta inte räcker görs en teleologisk tolkning. Vid mer svårbedömda mål används en rättsrealistisk syn. Utvidgningen av EG-domstolens kompetens medför att domstolen utför legal activism. För att föra samarbetet inom gemenskapen framåt använder sig EG- domstolen av policy vid sina avgöranden.</p>

Denna uppsats utreder huruvida EG-domstolen kan utnyttja sitt tolkningsutrymme utan att överträda den givna och tagna kompetensen. Syftet är att analysera och diskutera EG-domstolens tolkningsutrymme ur ett rättsteoretiskt perspektiv. Det tolkningsutrymme som avses är den behörighet EG-domstolen har enligt EG- fördraget och den utvidgade befogenheten som EG-domstolen har givit sig själv. För att nå detta mål måste en utförlig beskrivning göras av: EU:s institutioner, kompetensfördelningen enligt EG-fördraget, EG-rättens källor, de viktigaste allmänna principerna, de relevanta ?rättslärorna? samt den kompetensfördelning som har utvecklats tillföljd av EG-domstolens agerande. Vid sitt utövande använder sig inte EG-domstolen av en tolkningsprincip. Vid lätta mål används en rättspositivistisk syn. Domstolen utgår här från en systematisk språklig-grammatisk tolkning, om detta inte räcker görs en teleologisk tolkning. Vid mer svårbedömda mål används en rättsrealistisk syn. Utvidgningen av EG-domstolens kompetens medför att domstolen utför legal activism. För att föra samarbetet inom gemenskapen framåt använder sig EG- domstolen av policy vid sina avgöranden.

No description available.

Sveriges arbetsmarknad står inför utmaningar då framtidens arbeten förväntas ersättas av mer komplexa tjänster som följd av att samhället blir mer högteknologiskt. Denna näringslivsförändring förväntas vidare generera högre krav på anställda till att bli mer självgående, flexibla och kompetenta – samtidigt förväntas organisationer möjliggöra detta för sina anställda. Denna näringslivsförändring går att koppla till begreppet och management-tekniken empowerment, som syftar till att anställda ska få möjlighet till större delaktighet genom ökade befogenheter och därigenom generera positiva utfall för anställda såväl som organisationer. Kunskapen inom empowerment består övervägande av internationell forskning och främst av kvantitativa data. Vi har därför identifierat ett kunskapsglapp i litteraturen som avser självledandet och empowerment i en svensk kontext. Studiens frågeställningar går ut på att undersöka hur dagens självledande anställda, det vill säga anställda som jobbar i en kontext av empowerment, upplever behovet av en chef och vilket stöd de eventuellt känner att de behöver.    För att besvara våra frågeställningar genomförde vi en kvalitativ fallstudie hos en ledande aktör inom fastighetsbranschen som nyligen genomgått en omorganisering med syfte att öka kunskapsnivån hos de anställda och därigenom skapa självledande anställda. Det empiriska materialet består av tio semistrukturerade intervjuer med anställda inom olika befattningar som före och efter omorganisering har blivit självledande.    Det empiriska materialet analyserades med förankring i teorin om empowerment. Resultat visar att majoriteten av informanterna upplever ett behov av en chef. Behovet vi har identifierat hos informanterna har analyserats på både mikro- och makronivå. Sammantaget handlar det om ett behov av att chefen tydliggör riktlinjer avseende anställdas arbetsroller och arbetsuppgifter. Men likaväl grundar sig behovet i mjuka värden – så som att chefen ska vara lyhörd, relationsskapande, engagerad och hjälpa de anställda med deras utveckling.

Den svenska polisen styrs till stor del av reglerna stipulerade i polislag (1984:387). Däri återfinns bland annat de viktiga principerna om behov och proportionalitet som polisen måste beakta i all sitt arbete samt lagstödet som ger polisen befogenhet att använda våld. Vad gäller sådan våldsanvändning som innebär skjutvapenanvändning är det dock kungörelse (1969:84) om polisens användning av skjutvapen (skjutkungörelsen), en författning på förordningsnivå som är tillämplig.  Syftet med uppsatsen är att undersöka den reglering som styr polisens rätt att använda skjutvapen, framför allt den laga befogenheten, och att utifrån aktuell svenska lagstiftning belysa och kritiskt diskutera de eventuella svårigheter som regleringen ger upphov till. För att uppnå syftet har en rättsdogmatisk metod tillsammans med ett rättssociologiskt perspektiv använts och källorna har till stor de bestått av lagar, förordningar och förarbeten. Utöver detta har även material såsom doktrin, polisrapporter samt i begränsad mängd rättsfall använts.  För att en polis ska ha rätt att använda skjutvapen krävs att det görs inom de ramar som skjutkungörelsen anger. Denna reglering kan dock kritiseras på flera punkter. Förutom att den är gammal med över 50 år på nacken så är även det faktum att den befinner sig på förordningsnivå problematiskt med hänsyn till rättskällehierarkin. Vidare kan grunderna för skjutvapenanvändning och dessa grunders ordningsföljd i skjutkungörelsen kritiseras, särskilt vad gäller bestämmelsen som avser att ge polisen rätt att skjuta med laga befogenhet som stöd.  Sammantaget kan sägas att skjutkungörelsen är komplicerad och oöverskådlig, något som är extra allvarligt då den avser att användas i potentiellt pressade situationer. Att skjutkungörelsen är svår för den enskilde polisen att agera efter medför ofta att polisen inväntar en nödvärnssituation innan de skjuter. I en nödvärnssituation är både den skjutande polisen och personen mot vilken skott riktas mer stressade vilket i sin tur kan leda till att skadorna blir allvarligare eller till och med leder till att personen avlider något som eventuellt hade kunnat undvikas om polisen skjutit tidigare. Uppsatsens slutsats är således att regleringen som styr polisens rätt att skjuta inte är lämpligt utformad och att den, för den enskilde polisen skapar mer osäkerhet än vad den ger stöd. Denna reglering är därför i stort behov av en genomgripande omarbetning. / The Swedish police are largely governed by the rules stipulated in the Police Act, (polislag (1984:387). This includes the important principles of need and proportionality that the police must take into account in all their work, as well as the legal support that gives the police the power to use force. With regard to the use of force that involves the use of firearms, however, it is the firearms proclamation (kungörelse (1969:84) om polisens användning av skjutvapen), a statute at the decree level that is applicable. The purpose of the thesis is to examine the regulation that governs the police's right to use firearms, mainly the lawful authority, and to, based on current Swedish legislation, shed light on and critically discuss the possible difficulties that the regulation, mainly the firearms proclamation, gives rise to. To achieve the purpose, a legal dogmatic method has been used together with a legal sociological perspective and the sources have largely consisted of laws, decrees and legislative history. In addition to this, materials such as doctrine, police reports and a limited number of legal cases have also been used. In order for a police officer to have the right to use firearms, it must be done within the framework specified in the firearms proclamation. However, this regulation can be criticized on several points. In addition to that it is over 50 years old, the fact that it is at decree level is also problematic in respect of the legal source hierarchy. Furthermore, the grounds for the use of firearms and the order of these grounds in the firearms proclamation can be criticized, especially with regard to the provision which intends to give the police the right to fire with lawful authority as support. Overall, it can be said that the firearms proclamation is complicated and incalculable, something that is extra serious as it is intended to be used in potentially pressured situations. The fact that the firearms proclamation is difficult for the individual police to act on often means that the police chooses to wait for an emergency defense situation to occur before they shoot. In an emergency defense situation, both the shooting police and the person being shot at are more stressed, which in turn can lead to the injuries becoming more serious or even lead to the person dying. This is something that might have been possible to avoid if the police had fired earlier. The thesis' conclusion is thus that the regulation that governs the police's right to shoot is not appropriately designed and that, for the individual police, it creates more uncertainty than it provides support. This regulation is therefore in great need of a thorough revision.