<p><em>A Quick Test </em>(AQT)<em> Färg och Form</em> är ett test av snabb automatiserad benämning avsett att detektera kognitiva störningar. Det består av tre delar som var och en utgörs av 40 visuella stimuli som skall benämnas så snabbt som möjligt. Tidigare studier har indikerat att AQT skiljer personer med Alzheimers sjukdom från friska kontroller med högre precision än det ofta använda <em>Mini-Mental-Testet </em>(MMT). I denna studie undersöktes för första gången om AQT-resultat kunde predicera diagnosen hos en konsekutiv serie patienter vid en minnesklinik samt relationen mellan AQT-resultat och biomarkörer (likvorproteiner) för neurodegenerativ sjukdom. 492 svarsblanketter från <em>AQT Färg och Form</em> analyserades och diagnostisk prediktion samt korrelation med nivån av likvorproteiner fastställdes för de 374 första patienterna i serien. Resultaten tyder på att <em>AQT Färg och Form</em> kan vara känsligt för vissa lindriga kognitiva sviktsymptom som förekommer hos personer remitterade för minnesbesvär men inte alltid känsligt för lindriga grader av demens. AQT-data korrelerade måttligt med nivån av patologiska likvorproteiner, troligen avspeglande förhöjda nivåer i Alzheimergruppen. Ytterligare forskning på konsekutiva fallserier behövs för att fastställa testets diagnostiska diskriminationsförmåga i klinisk praxis.</p> / <p><em>A Quick Test </em>(AQT)<em> Color-Form </em>is a test that uses rapid automatized naming in order to identify cognitive impairment. It is divided into three parts, each of which consists of 40 stimuli that are to be named as quickly as possible. Previous studies have indicated that AQT separates patients with Alzheimer’s disease from normal controls with higher accuracy than the commonly used <em>Mini-Mental State Examination </em>(MMSE). The purpose of this study was to investigate, for the first time, whether AQT results collected from a consecutive series of patients at a Memory Clinic would be able to predict the diagnosis. Another aim was to study the possible relation between AQT results and Cerebrospinal Fluid (CSF) biomarkers for neurodegenerative diseases. 492 forms from <em>AQT Color-Form</em> tests were analyzed and diagnostic prediction and correlation with level of CSF biomarkers were determined for the first 374 patients. The results imply that <em>AQT Color-Form</em> may be sensitive to some symptoms of benign memory impairment that is found in patients admitted to a Memory Clinic, but that it is not always sensitive to mild degrees of dementia. Further research consecutive series of patients is needed in order to determine the diagnostic abilities of discrimination in clinical practice.</p>

A Quick Test (AQT) Färg och Form är ett test av snabb automatiserad benämning avsett att detektera kognitiva störningar. Det består av tre delar som var och en utgörs av 40 visuella stimuli som skall benämnas så snabbt som möjligt. Tidigare studier har indikerat att AQT skiljer personer med Alzheimers sjukdom från friska kontroller med högre precision än det ofta använda Mini-Mental-Testet (MMT). I denna studie undersöktes för första gången om AQT-resultat kunde predicera diagnosen hos en konsekutiv serie patienter vid en minnesklinik samt relationen mellan AQT-resultat och biomarkörer (likvorproteiner) för neurodegenerativ sjukdom. 492 svarsblanketter från AQT Färg och Form analyserades och diagnostisk prediktion samt korrelation med nivån av likvorproteiner fastställdes för de 374 första patienterna i serien. Resultaten tyder på att AQT Färg och Form kan vara känsligt för vissa lindriga kognitiva sviktsymptom som förekommer hos personer remitterade för minnesbesvär men inte alltid känsligt för lindriga grader av demens. AQT-data korrelerade måttligt med nivån av patologiska likvorproteiner, troligen avspeglande förhöjda nivåer i Alzheimergruppen. Ytterligare forskning på konsekutiva fallserier behövs för att fastställa testets diagnostiska diskriminationsförmåga i klinisk praxis. / A Quick Test (AQT) Color-Form is a test that uses rapid automatized naming in order to identify cognitive impairment. It is divided into three parts, each of which consists of 40 stimuli that are to be named as quickly as possible. Previous studies have indicated that AQT separates patients with Alzheimer’s disease from normal controls with higher accuracy than the commonly used Mini-Mental State Examination (MMSE). The purpose of this study was to investigate, for the first time, whether AQT results collected from a consecutive series of patients at a Memory Clinic would be able to predict the diagnosis. Another aim was to study the possible relation between AQT results and Cerebrospinal Fluid (CSF) biomarkers for neurodegenerative diseases. 492 forms from AQT Color-Form tests were analyzed and diagnostic prediction and correlation with level of CSF biomarkers were determined for the first 374 patients. The results imply that AQT Color-Form may be sensitive to some symptoms of benign memory impairment that is found in patients admitted to a Memory Clinic, but that it is not always sensitive to mild degrees of dementia. Further research consecutive series of patients is needed in order to determine the diagnostic abilities of discrimination in clinical practice.

Medical devices are becoming more and more implemented for use at home and in parallel, the interest from humans in their own health is increasing. Age-related diseases such as diabetes, cancer, and dementia, to name a few, are examples of diseases that with an early diagnosis could be prevented. To find out if there are early indications of the disease in the body, it is necessary to measure biomarkers. These can be measured either invasive or non-invasive and today they are often measurable only clinically at a hospital, but how can people measure these at home by themselves? To investigate this, a literature study has been done with focus on age-related diseases. A total of 49 abstracts were read through to determine relevance to the questions of inquiry and three articles were mainly used in the literature study. It was found that there is research focusing on the use of biomarkers to identify and do earlier diagnosing of age-related diseases. Methodology and technology for measuring glucose to identify diabetes are implemented, and a change in lifestyle can prevent a person from being affected by type 2 diabetes. With this knowledge, it is easier to see opportunities for other diseases by using the same type of method and technology further on. A previously conducted study regarding diabetes focus on dietary variations and physical activity for non-diabetic people. Meanwhile in the cancer and dementia area, where the developments are not as successful, the focus is on earlier diagnosing by combining technologies. In the future, the technology should be developed so that biomarkers can be used as indicators of the diseases cancer and dementia, and not just as a complement to already applied technology such as imaging techniques that are available today.

Fibromyalgi (FM) är en kronisk sjukdom där hjärnans förmåga att hantera smärtsignaler betraktas vara rubbad. Symtomen omfattar bl.a. smärta i minst 11 av 18 smärtpunkter och annan värk, ofunktionell sömn, stelhet, trötthet, svaghetskänsla i musklerna, hjärtarytmi, ömhet och stickningskänsla i huden. Symptomen kan vara relaterade till musklerna, endokrina och immunologiska system. FM saknar diagnostiska markörer som kan analyseras och användas för diagnostik av den kroniska sjukdomen. Syftet med denna pilotstudie är att studera några biomarkörer i saliv som samlats i Salivette® från kvinnliga FM patienter, och relatera resultatet till den av patienten upplevda smärtan. Patienter och kontrollgrupp (KG) i studien (FM; n=7, 43±12 år och KG; n=6, 42±14 år) fick besvara frågor gällande bl.a. medicinering, smärta och infektion. Biomarkörer som kvantifierades var fritt cirkulerande mtDNA, urinsyra och IgA. Totalprotein analyserades för att normalisera IgA värdet. Elektrolytanalys utfördes för att granska salivprovets rimlighet. Resultaten visade att medelvärdena av nämnda biomarkörer är högre hos FM patienter än hos KG. Regressionen mellan IgA och urinsyra hos FM är svagt positiv. Det finns ingen korrelation mellan kvoten IgA/totalprotein och urinsyra hos FM. pH i saliv bland FM var lägre än hos KG. Medelvärdet av prov från dag ett och två hos FM i förhållande till den upplevda smärtan under den senaste veckan visar inga signifikanta samband relaterat till kvantifierade biomarkörer. För utveckling av denna studie och inom området krävs det en bättre standardisering av forskningsmetoderna, ett större antal deltagare och en utökad förståelse om sjukdomens variation hos patienter beroende på livsstil och anamnes. / Fibromyalgia (FM) is a chronic disease in which the brain's ability to manage pain signals are considered to be disturbed. Symptoms include pain in at least 11 of 18 tender points and other pain, non-functional sleep, stiffness, fatigue, weakness in the muscles, cardiac arrhythmia, tenderness and knitting feelings in the skin. The symptoms may be related to the muscles, endocrine and immune system. FM lack of diagnostic markers that can be analyzed and used for the diagnosis of the chronic disease. The purpose of this pilot study is to study some biomarkers in saliva collected with Salivette® by female FM patients, and relate the results to the perceived pain by the patient. Patients and control group (KG) in the study (FM; n = 7, 43±12 years KG; n = 6, 42±14 years) were asked to answer questions regarding e.g. medication, pain and infections. The quantified biomarkers are free circulating mtDNA, uric acid and IgA. Total protein was analyzed for the normalization of the IgA value. Electrolyte analysis was performed to examine the plausibility of the sample. The results showed that the average values of the biomarkers is higher for FM patients than for KG. The regression between IgA and uric acid of the FM is slightly positive. There is no correlation between the ratio of IgA /total protein and uric acid of the FM. The saliva pH among FM was lower than in KG. The average of samples from day one and two of the FM in relation to the perceived pain during the last week show no significant associations related to the quantified biomarkers. For the development of this study and in this area it is required a better standardization of research methods, a larger number of participants and an increased understanding of the disease variability in patients depending on lifestyle and medical history.

Bröstcancer är en multifaktoriell sjukdom och är den vanligaste cancerformen hos kvinnor, cirka var tionde kvinna får någon gång diagnosen. År 2017 var det drygt 10 000 kvinnor som diagnostiserades med bröstcancer och 1400 som avled till följd av sjukdomen i Sverige. Den vanligaste typen är en icke-invasiv form kallad duktal cancer in situ. De flesta bröstcancrarna uttrycker receptorer för östrogenreceptorn (ER) och klassas som ER-positiva tumörer, många tumörer uttrycker också receptorer för progesteron (PgR). ER är en prediktiv biomarkör där positivitet idag används för att identifiera de patienter som svarar på antiöstrogenbehandling med exempelvis läkemedlet tamoxifen (TAM). TAM används för behandling av bröstcancer hos pre- och postmenopausala ER-positiva kvinnor. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka huruvida effekten av TAM kan förutsägas med hjälp av prediktiva biomarkörer vid adjuvant behandling av ER-positiv bröstcancer hos pre- och postmenopausala kvinnor. Arbetet innefattade artikelsökningar och baseras på 9 retrospektiva vetenskapliga studier hämtade från en avhandling och databasen PubMed. Analyserade markörer var proteinuttrycket av HOXB13, AIB1, mTOR, Akt, ER, PgR, EGFR, HER2, CXCL10, CXCR3 samt genuttryck av HOXB13, IL17BR, CYP2C19, CCND1 och RSF1. Studierna analyserade patientmaterial från studier som jämfört TAM vs kontroll eller olika behandlingsregimer av TAM. Ett lågt proteinuttryck av HOXB13 var prediktivt för fördelaktig TAM-effekt samt att ett högt uttryck förutsäger mindre fördelaktig effekt hos ER-positiva patienter. Vidare visades att fosforylerat (p) mTOR enskilt och i kombination med p-ER och/eller p-Akt var prediktivt för ett reducerat TAM-svar. Resultaten som presenteras visar att ett högt uttryck av AIB1 var prediktivt för ett fördelaktigt TAM-svar hos ER-positiva. CXCL10 och CXCR3 var båda prediktiva för ett förbättrat TAM-svar jämfört med kontroll. Vidare visar resultaten att genuttrycken för HOXB13 och förhållandet mellan HOXB13:IL17BR förutsäger effekten av en längre behandling på 5 år jämfört med 2 år. En variant allel av CYP2C19*2 genotypen identifierar patienter med allvarlig prognos men som fördelaktigt kan behandlas med TAM. Resultaten påvisar även att endast ER-status inte är prediktivt för en fördelaktig TAM-behandling och att PgR-analys kan användas som tillägg vid ER-negativitet för att identifiera en liten subgrupp av bröstcancerpatienter som med fördel kan behandlas med TAM. HER2-positivitet påvisar ingen nytta av TAM hos ER-positiva patienter. Resultaten avseende CCND1 påvisar att genamplifiering ej var lämpad som prediktiv markör men att RSF1-genamplifiering kan vara en potentiell markör för avsaknad av TAM-fördel. Sammanfattningsvis kan TAM-effekt förutsägas med hjälp av prediktiva markörer så som HOXB13, AIB1, CXCL10/CXCR3 m.fl., det krävs dock verifiering av resultaten i större kontrollerade studier i form av retrospektiva metaanalyser eller prospektiva studier för att dra en generell slutsats. / For women breast cancer is the most common cancer diagnosis in Sweden, approximately 10 000 patients were diagnosed in 2017. Breast cancer is the leading cause of death among women around the world and in Sweden it is the second most common cause of death. Breast cancer arise from the terminal duct lobular units of the breast, most tumour types are classified as non-invasive called cancer in situ, specifically as ductal cancer in situ. When diagnosing breast cancer there are different ways to characterize tumours. One example is the use of prognostic and predictive biomarkes, which provides information about prognosis and treatment effect. The most common analysis is that of estrogen receptor (ER) and progesterone receptor (PgR) expression. Estrogen and progesterone regulate proliferation of mammary glands and the development of breast tissue. Approximately 85 % of tumours express these two steroid receptors. The presence of ER in cancer cells is the most important marker for prediction of adjuvant tamoxifen treatment effect. Tamoxifen is a selective estrogen receptor modulator, which upon binding to the ER in breast tissue regulate the proliferative effects and acts as an anti-estrogen. Tamoxifen is used in the treatment of breast cancer in pre and postmenopausal women with ER-positive tumours. Some patients, however, will still not respond to treatment and experience a breast cancer relapse within 15 years. Because of this it’s important to aquire knowledge of and validate these prognostic and predictive biomarkes as well as futher study breast cancer biology to better individualise treatment according to patient needs.  The aim of this study was to evaluate potential predictive biomarkers in the treatment of ER-positive breast cancer with adjuvant tamoxifen. Specifically, if the effect of tamoxifen can be predicted using specific biomarkers. Potential future biomarkes evaluated were the expression of HOXB13, IL17BR, CYP2C19, CCND1 and RSF1 genes and the protein expression of mTOR, Akt, ER, PgR, EGFR, HER2, HOXB13, AIB1, CXCL10 and CXCR3. This litterature study is based on the analysis of 10 different retrospecitve studies of predictive markers based on patient materials from original randomized controlled trials evaluating the efficacy of tamoxifen. Seven of the studies were collected using the database PubMed, however two studies were collected from a thesis. The search was limited to articles which studied tumour material of pre- or postmenopausal female breast cancer patients randomized to adjuvant tamoxifen treatment or control. Based on the results presented, potential predicitive biomarkes of tamoxifen efficacy and benefit of breast cancer patients could be a high protein expression of AIB1, a low expression of the HOXB13 protein and a high expression of CXCL10 and CXCR3. Moreover, predicitve markers of tamoxifen benefit could also be a CYP2C19*2 variant allel. A reduced response to treatment could be predicted with the positive expression of p-mTOR-s2448, p-ER-s167/s305 and p-Akt. HER2-positivity could be a marker for identifying patients who will not respond to tamoxifen and may benefit greater from other treatments. These results, however, needs to be verified in bigger cohorts of breast cancer patients, e.g. in meta-analyses or prospective randomized studies.

Systemisk skleros (SSc) är en autoimmun rheumatisk sjukdom som kännetecknas av fibros i huden och/eller de interna organen, vaskulopati och en autoimmun reaktion från immunförsvaret, med eller utan specifika autoantikroppsprofiler. Diagnostisering och sjukdomsbehandling försvåras av sjukdomens heterogena natur. Det finns därför ett behov av pålitliga autoantikroppsbiomarkörer som kan bistå vid diagnostisering av patienter. Autoantikroppar som förekommer i serum kan avslöja sjukdomstillståndet hos patienter samt indikera en prognos om de korreleras till ett specifikt klinisk symtom. Syftet med denna studie var att identifiera autoantikroppar som kanditater till nya biomarkörer inom systemisk skleros i hopp om att dessa ska kunna förbättra stratifiering av patienter, samt att addera kunskap om autoantikroppsreaktivitet inom sjukdomen. Autoantikroppsprofilerna i 107 serumprover, där 55 tillhörde SSc-patienter och 52 tillhörde inflammatoriska kontroller, analyserades i två faser med en planar antigen array för en initial objektiv identifiering av möjliga autoantikroppskandidater, som sedan verifierades i en suspension bead array. Resultaten konfirmerar reaktivitet mot kända autoantigen, så som centromer protein B (CENPB) och DNA topoisomeras I (TOP1), samt identifierar fosfatidylinositol-5-fosfat 4-kinas typ 2 beta (PIP4K2B) som en ny, potentiellt specifik, autoantikroppskandidat för sjukdomen. Tripartite motif containing 21 (TRIM21) som är ett känt autoantigen hos flera systemiska autoimmuna sjukdomar visar potential för att kunna stratifiera sjukdomen. Resultaten i denna studie adderar ny information till kontexten inom autoantikroppsreaktivitet hos patienter med systemisk skleros som efter en mer omfattande dataanalys förhoppningsvis kommer att vara användbar inom diagnostisering av patienter samt för att skräddarsy behandling av sjukdomen. / Systemic sclerosis (SSc) is a highly heterogeneous rheumatic autoimmune disease that is characterized by fibrosis of the skin and/or visceral organs, vasculopathy, and an irregular immune response with or without specific autoantibody profiles. The heterogenic nature of the disease creates a challenge in diagnosis and clinical management of patients. There is thus a need for reliable autoantibody biomarkers that could aid in patient stratification. Serum autoantibodies are indicative of the disease state and may reveal prognosis if correlated to a specific clinical feature. This study aimed to discover novel autoantibody biomarker candidates with the hopes of improving patient stratification and to provide additional knowledge on the autoantibody reactivity in systemic sclerosis. By using a two-phase study design, an autoantibody profiling of 107 serum samples, consisting of 55 SSc samples and 52 inflammatory controls, was performed using the planar antigen array for initial discovery and a suspension bead array for verification. Resulting data confirms reactivity to known targets such as centromere protein B (CENPB) and DNA topoisomerase I (TOP1), while also identifying phosphatidylinositol-5-phosphate 4-kinase type 2 beta (PIP4K2B) as a potential novel target that is specific to the disease. Tripartite motif containing 21 (TRIM21), a known target among several systemic autoimmune diseases, show potential as a target for patient stratification. The results of this study add new information to the context of autoantibody reactivity in systemic sclerosis, which after more extensive data analysis, could be useful in improving the stratification of patients and in tailoring treatment.

Finding neural correlates of intelligence and cognitive abilities in the developing brain during childhood may be important in many ways, such as predicting and understanding educational abilities or making clinical evaluations of patients. Even if substantial contemporary research has established relationships between brain structures and general intelligence, little is known about the lingual gyri and their links to IQ. In this thesis it is examined (1) whether cortical thickness in the right and left lingual gyri is associated with different levels of IQ in childrenand (2) if the rate of change in cortical thickness located in the lingual gyri is associated with change in Performance IQ (PIQ). Neuroimaging data originated from a study by Solé-Casals and colleagues (2019) as well as a dataset from a study by Suárez-Pellicioni and colleagues(2019). Both datasets were downloaded from the OpenNeuro library of brain imaging data. Neuroimaging metrics of twenty-nine boys of approximately twelve years of age were utilizedto test the hypothesis that higher IQ is related to thinner cortical thickness in lingual gyri. Neuroimaging metrics of twenty-one girls and fifteen boys under fourteen years of age utilized to examine if the rate of change in cortical thickness is related to a change in Performance IQ.Results revealed that high IQ was related to thinner cortical thickness at the age of twelve. Further results indicated that rate of thinning of the cortex in the lingual gyri is correlated to change in Performance IQ. The present thesis adds to the growing evidence that regional cortical thickness and change of cortical thickness are relevant biomarkers for intelligence. Future research with larger sample sizes and longitudinal design with additional points in timemight be needed to confirm the results of the present thesis.

The aim of this study was to do a structured analysis of the literature on biomarkers for major depressive disorder (MDD) and how these biomarkers may be modulated by physical activity (PA). This with implications for future treatment of mild to moderate MDD with PA. The method was quantitative and followed guidelines for conducting a simplified meta-analysis. The study analyzed 37 randomized controlled trials (RCTs) that covered a total of 911 individuals doing PA. Articles on biomarkers that are previously well established in their relationship with MDD were collected in a structured way, following strict criteria. Results were achieved using statistical methods for calculating the average effect size (ES) and average mean difference (Δ%) for the biomarkers as a result of PA. BDNF showed an effect size of 0.81 ± 1.09 and an average mean difference of +61.7 ± 112.20 %. CRP showed an effect size of 0.35 ± 0.28 and an average mean difference of -18 ± 13.69 %. Cortisol showed an effect size of 0.09 ± 0.75 and an average mean difference of -2.9 ± 17.30 %. Serotonin showed an effect size of 0.39 ± 0.54 and an average mean difference of -11.53 ± 21.10 %. Testosterone showed an effect size of 0.59 ± 1.46 and an average mean difference of +6.50 ± 20.04 %. The conclusion was that PA had a large effect on BDNF and can be used as a diagnostic- and follow-up tool for patients with MDD treated with PA. PA has a small but consistent effect on CRP which therefore can be used in conjunction with other outcome measures to diagnose and follow up patients with MDD treated with PA. PA showed no effect on cortisol and can therefore be considered to be irrelevant as a diagnostic- and follow-up tool for patients with MDD treated with PA. PA had a small but relatively consistent effect on serotonin which therefore can be used in conjunction with other outcome measures to diagnose and follow up patients with MDD treated with PA. PA had a moderate and relatively inconsistent effect on testosterone which therefore can be used in conjunction with several other outcome measures to diagnose and follow up patients with MDD treated with PA. On the basis of these conclusions PA can be a valuable tool for improving some biomarkers for MDD (BDNF, CRP, serotonin &amp; testosterone). Hopefully this study can provide a basis for further research as well as an addition to first line treatment for mild to moderate MDD with PA. / Syftet med studien var att genomföra en strukturerad analys av litteraturen på biomarkörer och depression (MDD) samt hur dessa biomarkörer kan påverkas av fysisk aktivitet (FA). Detta med implikationer för framtida behandling av mild till måttlig MDD med FA. Metoden var av kvantitativ ansats och följde riktlinjer för en förenklad metaanalys. Studien analyserade 37 randomiserade, kontrollerade studier (RCT) som tillsammans täckte in 911 individer som utförde FA. Artiklar på biomarkörer som tidigare kopplats starkt till MDD samlades in strukturerat enligt strikta kriterier. Resultat erhölls genom statistiska metoder för att beräkna den genomsnittliga effektstorleken (ES) och den genomsnittliga medelvärdesdifferensen (Δ%) för biomarkörerna som ett resultat av FA. BDNF uppvisade en effektstorlek på 0.81 ± 1.09 och en genomsnittlig medelvärdesdifferens på +61.7 ± 112.20 %. CRP uppvisade en effektstorlek på 0.35 ± 0.28 och en genomsnittlig medelvärdesdifferens på -18 ± 13.69 %. Kortisol uppvisade en effektstorlek på 0.09 ± 0.75 och en genomsnittlig medelvärdesdifferens på -2.9 ± 17.30 %. Serotonin uppvisade en effektstorlek på 0.39 ± 0.54 och en genomsnittlig medelvärdesdifferens på 11.53 ± 21.10 %. Testosteron uppvisade en effektstorlek på 0.59 ± 1.46 och en genomsnittlig medelvärdesdifferens på +6.50 ± 20.04 %. Konklusionen var att FA hade en stor effekt på BDNF, vilken därför kan användas för diagnostik och uppföljning av individer med MDD under behandling med FA. FA hade en liten men konsekvent effekt på CRP vilken därför kan användas tillsammans med andra mått för att diagnosticera och följa upp individer med MDD under behandling med FA. FA visade ingen effekt på kortisol som därför kan anses som irrelevant för diagnostik och uppföljning av individer med MDD under behandling med FA. FA hade en liten men relativt konsekvent effekt på serotonin vilken därför kan användas tillsammans med andra mått för att diagnosticera och följa upp individer med MDD under behandling med FA. FA hade en medelstor och relativt inkonsekvent effekt på testosteron och kan därför tillsammans med flera andra mått användas för att diagnosticera och följa upp individer med MDD under behandling med FA. Med bakgrund av dessa slutsatser kan FA vara ett värdefullt verktyg för att förbättra vissa biomarkörer för MDD (BDNF, CRP, serotonin &amp; testosteron). Förhoppningsvis kan denna studie verka som en grund för vidare forskning samt utgöra en ett tillägg till standardiserad behandling för mild till måttlig MDD med FA.

As the aging population is increasing worldwide, so is the prevalence of neurodegenerativediseases such as Alzheimer’s disease (AD), Parkinson’s disease (PD), frontotemporal dementia(FTD) and amyotrophic lateral sclerosis (ALS). Reliable biomarkers able to aid the diagnosis anddifferentiation of these diseases are needed in order to start the right treatment as early as possible.Due to its representative state of the central nervous system, cerebrospinal fluid (CSF) is afavorable sample material for biomarker discovery within neurodegenerative diseases. Alteredprotein levels of this body fluid might serve as a biomarker, but further validation of earlierfindings is needed. The aim of this project was to validate earlier studies suggesting potentialprotein biomarkers in CSF. From a list of 80 potential biomarkers in the CSF of patient samples,eight were chosen to be included in this validation effort. By utilizing a suspension bead array ina sandwich assay setup, 21 antibodies were tested in an initial screening. Antibody pairs that couldmeasure the protein levels in a dilution dependent manner was further optimized before individualpatient samples were analyzed. Sandwich assays targeting the three proteins Amphiphysin(AMPH), Chitotriosidase-1 (CHIT1) and Beta-synuclein (SNCB) were successfully developed andcorrelated to earlier generated data using a suspension bead array with a single binder setup.Therefore, the earlier findings of elevated levels of AMPH and SNCB in AD patients and CHIT1in ALS patients were successfully validated. / Prevalensen av neurodegenerativa sjukdomar såsom Alzheimers sjukdom (AD), Parkinsonssjukdom (PD), frontallobsdemens (FTD) och amyotrofisk lateralskleros (ALS) ökar i takt med denåldrande populationen. Pålitliga biomarkörer som kan hjälpa till vid diagnostiseringen av dessasjukdomar behövs för att starta rätt behandling så tidigt som möjligt. Ryggmärgsvätska, enkroppsvätska tillhörande det centrala nervsystemet, kan ge en inblick i det centrala nervsystemetstillstånd. Förändrade proteinnivåer i denna kroppsvätska skulle därför kunna fungera sombiomarkörer. Målet i detta projekt var att validera tidigare föreslagna proteinbiomarkörer iryggmärgsvätska. Utifrån en lista av 80 tidigare analyserade proteiner i ryggmärgsvätska hospatienter, inkluderades åtta proteiner i detta valideringsförsök. En antikroppsbaserad så kalladsandwich assay användes i en suspension bead array för att testa 21 stycken antikroppar i ett initialtscreeningsförsök. Antikroppspar som kunde mäta proteinnivåer på ett spädningsberoende vis i detinitiala screeningsförsöket optimerades vidare innan den utvecklade sandwich assayn användes föratt analysera proteinnivåer i individuella prover. Sandwich assays gentemot Amphiphysin(AMPH), Chitotriosidase-1 (CHIT1) och Beta-synuclein (SNCB) kunde bli framtagna ochkorrelerade gentemot tidigare genererat data från en single binder assay på ett framgångsrikt sätt.Projektet kunde därmed validera tidigare fynd som indikerat förhöjda nivåer av AMPH och SNCBi AD patienter, samt förhöjda nivåer av CHIT1 i ALS patienter.

An association between inflammation and mood deterioration has been proposed as a potential explanatory mechanism underlying many pathologies. Previous research attributes this consistently reoccurring connection between inflammation and psychopathology that is often reported within the literature, to a relationship between the HPA axis, the body’s stress response system and the immune system. There is evidence of a bidirectional feedback loop between end-products of the immune system and the HPA-axis such as cytokines and cortisol. This is supported by research reporting that components of subjective well-being such as positive affect, optimism and life satisfaction can produce beneficial health outcomes by potentially targeting this feedback loop. The present longitudinal study tested if higher positive affect independently corresponds to lower levels of inflammatory markers Interleukin-6 (IL-6) and C-reactive protein (CRP) and HPA axis marker cortisol. The study further tested if higher subjective well-being decreases levels of IL-6 and CRP as well as cortisol. The study employed a subsample of participants from the Midlife in Japan (MIDJA) Biomarker project (n=174) that underwent testing at two separate time points across a period of 4 years. The data included subjective well-being, positive affect, IL-6, CRP, cortisol, perceived stress, neuroticism and demographic variables. Positive affect was not associated with any inflammatory marker or cortisol. Subjective well-being had no effect on CRP but reduced IL-6 and cortisol even when controlling for all control and demographic variables. It is concluded that subjective well-being may be linked to lower inflammation and HPA axis activity. / Ett samband mellan inflammation och sjukdomsbeteende har föreslagits som en förklaringsmekanism bakom förekomsten av många patologier. Den konsekventa anknytningen mellan inflammation och psykopatologi som många tidigare studier demonstrerat innebär ett samband mellan immunsystemet och HPA-axeln som är den struktur som utgör kroppens svar på stressorer. Det finns tecken på en återkopplingsslinga mellan slutprodukter av det immunologiska systemet och HPA-axeln såsom cytokiner och kortisol. Detta har stöd i tidigare forskning som rapporterat att komponenter av subjektivt välbefinnande så som positiv affekt, optimism och livstillfredställelse kan medföra positiva hälsoutfall genom att potentiellt influera denna återkopplingsslinga. Förevarande longitudinella studie testar om högre positiv affekt leder till lägre nivåer av de inflammatoriska markörerna interleukin-6 (IL-6) och C-reaktivt protein (CRP) samt HPA-axel markören kortisol. Studien testar vidare även om högre subjektivt välbefinnande leder till lägre nivåer av IL-6, CRP och kortisol. Deltagarna är ett subsampel från Biomarkerprojektet (n = 174) inom Midlife in Japan (MIDJA) som genomgick testning vid två separata tidpunkter över en period av 4 år. Data består av subjektivt välbefinnande, positiv affekt, IL-6, CRP, kortisol, upplevd stress, neuroticism samt demografiska variabler. Positiv affekt hade ingen signifikant effekt på någon av de inflammatoriska markörerna eller kortisol. Subjektivt välbefinnande hade inte någon signifikant effekt på CRP men reducerade signifikant IL-6 och kortisol och dessa effekter förblev signifikanta efter kontroll för samtliga kontroll och demografiska variabler. Följaktligen dras slutsatsen att subjektivt välbefinnande kan leda till lägre inflammation och HPA-axel aktivitet.