I en klass finns det elever med olika behov och förutsättningar. Elevernas skolresultat varierar av olika anledningar. Syftet med undersökningen var att belysa möjliga påverkansfaktorer för elevers skolresultat utifrån ett elev- och lärarperspektiv. Vidare var syftet att undersöka vilka påverkansfaktorer som påverkar elevers matematiska skolresultat mest samt vilken påverkan lärare och föräldrar har på elevernas skolresultat. Jag har i denna studie utgått från John Hatties (2009) teori och egna tolkningar gällande vad som påverkar elvers skolresultat i ämnet matematik. Hattie (2009) har sammanställt mer än 800 metastudier gällande vilka påverkansfaktorer som kan påverka elevers skolresultat och synliggjort en ”ranklista” på 138 olika påverkansfaktorer. Materialet är sammanställt, bearbetat och analyserat utifrån en kvalitativ innehållsanalys med semistrukturerade intervjuer. Studien baseras på vetenskapliga artiklar, litteratur, avhandlingar och intervjuer. Undersökningen visade att kategorierna elev, lärare och hemmet är tre viktiga påverkansfaktorer för elevens skolresultat. I kategorin elev ingår exempelvis motivation, tidigare prestationer, självuppfattning och elevens attityd till ämnet matematik. Inom kategorin skolan, inkluderas bland annat påverkansfaktorer såsom lärarens ledarskap, tydlighet i undervisningen, elev- och lärarrelationer, arbetsmiljön och kamrater. I hemmet synliggörs påverkansfaktorer som exempelvis socioekonomisk status, föräldrars engagemang, föräldrarnas attityd och inställning osv. I resultatet framkom det att det råder flera påverkansfaktorer som kan ha inverkan på elevens matematiska skolresultat. Det visades att undervisning och elev- och lärarrelationer är påverkansfaktorer med hög effektstorlek på elevernas resultat. Slutsatsen i denna studie visade att påverkansfaktorer såsom motivation, lärarens förväntningar och elevens mående hade hög påverkan på eleverna. Lärarens förväntningar och föräldrars stöttning visade sig ha både positiva och negativa effekter, då elever antingen upplevde deras engagemang och förväntningar som motiverande eller oerhört stressande. Det är viktigt att det råder en balans mellan läraren och förälderns stöttingar och krav på eleven.

<p>Föreliggande effektivitetsstudie med individuell KBT-behandling för 17 diagnostiserade socialfobipatienter genomfördes på två allmänpsykiatriska öppenvårdsmottagningar under en period av 18 månader. Syftet med studien är att utvärdera effekten av en KBT-behandling. Alla patienter uppfyllde kriterierna för social fobi enligt DSM-IV. Patienterna erbjöds en behandling med upp till 14 sessioner plus möjlighet till tre uppföljningssamtal. KBT-behandlingen har varit tidseffektiv och deltagarna har framfört positiva synpunkter om samarbetet med terapeuten och de uppnådda målsättningarna i behandlingen. Resultaten visar statistiskt signifikanta förbättringar i samtliga använda mått; BAI, BDI, SPS, LSAS, SIAS. Resultaten visar också måttlig effektstorlek.</p>

Föreliggande effektivitetsstudie med individuell KBT-behandling för 17 diagnostiserade socialfobipatienter genomfördes på två allmänpsykiatriska öppenvårdsmottagningar under en period av 18 månader. Syftet med studien är att utvärdera effekten av en KBT-behandling. Alla patienter uppfyllde kriterierna för social fobi enligt DSM-IV. Patienterna erbjöds en behandling med upp till 14 sessioner plus möjlighet till tre uppföljningssamtal. KBT-behandlingen har varit tidseffektiv och deltagarna har framfört positiva synpunkter om samarbetet med terapeuten och de uppnådda målsättningarna i behandlingen. Resultaten visar statistiskt signifikanta förbättringar i samtliga använda mått; BAI, BDI, SPS, LSAS, SIAS. Resultaten visar också måttlig effektstorlek.

<p>Gruppbehandling för personer med social ångest har under 5 år bedrivits på en öppenvårdspsykiatrisk mottagning. Sammanlagt har 10 grupper med totalt 50 deltagare behandlats. Gruppbehandlingen bygger på Clarks & Wells KBT modell. Social ångest och socialt undvikande minskade signifikant från för- till eftermätning, vid uppföljningen sjönk värdena ytterligare. Graden av depression minskade på motsvarande sätt. Resultaten visar att KBT metoden fungerar i den kliniska vardagen på en ordinär psykiatrisk öppenvårdsmottagning i ett socialt relativt utsatt område. Många patienter hade komplex psykiatrisk problematik med komorbiditet och diagnoser både på Axel I och II. Skillnader i uppnådda resultat mellan undergrupper diskuteras. Behandlingsresultaten i form av effektstorlekar jämförs med 5 kliniska studier som använt samma eller liknande behandlingsmodell. För- och nackdelar med gruppbehandling i jämförelse med individuell behandling diskuteras och förslag på utveckling av gruppbehandlingen ges.</p>

Gruppbehandling för personer med social ångest har under 5 år bedrivits på en öppenvårdspsykiatrisk mottagning. Sammanlagt har 10 grupper med totalt 50 deltagare behandlats. Gruppbehandlingen bygger på Clarks &amp; Wells KBT modell. Social ångest och socialt undvikande minskade signifikant från för- till eftermätning, vid uppföljningen sjönk värdena ytterligare. Graden av depression minskade på motsvarande sätt. Resultaten visar att KBT metoden fungerar i den kliniska vardagen på en ordinär psykiatrisk öppenvårdsmottagning i ett socialt relativt utsatt område. Många patienter hade komplex psykiatrisk problematik med komorbiditet och diagnoser både på Axel I och II. Skillnader i uppnådda resultat mellan undergrupper diskuteras. Behandlingsresultaten i form av effektstorlekar jämförs med 5 kliniska studier som använt samma eller liknande behandlingsmodell. För- och nackdelar med gruppbehandling i jämförelse med individuell behandling diskuteras och förslag på utveckling av gruppbehandlingen ges.

The aim of this study was to do a structured analysis of the literature on biomarkers for major depressive disorder (MDD) and how these biomarkers may be modulated by physical activity (PA). This with implications for future treatment of mild to moderate MDD with PA. The method was quantitative and followed guidelines for conducting a simplified meta-analysis. The study analyzed 37 randomized controlled trials (RCTs) that covered a total of 911 individuals doing PA. Articles on biomarkers that are previously well established in their relationship with MDD were collected in a structured way, following strict criteria. Results were achieved using statistical methods for calculating the average effect size (ES) and average mean difference (Δ%) for the biomarkers as a result of PA. BDNF showed an effect size of 0.81 ± 1.09 and an average mean difference of +61.7 ± 112.20 %. CRP showed an effect size of 0.35 ± 0.28 and an average mean difference of -18 ± 13.69 %. Cortisol showed an effect size of 0.09 ± 0.75 and an average mean difference of -2.9 ± 17.30 %. Serotonin showed an effect size of 0.39 ± 0.54 and an average mean difference of -11.53 ± 21.10 %. Testosterone showed an effect size of 0.59 ± 1.46 and an average mean difference of +6.50 ± 20.04 %. The conclusion was that PA had a large effect on BDNF and can be used as a diagnostic- and follow-up tool for patients with MDD treated with PA. PA has a small but consistent effect on CRP which therefore can be used in conjunction with other outcome measures to diagnose and follow up patients with MDD treated with PA. PA showed no effect on cortisol and can therefore be considered to be irrelevant as a diagnostic- and follow-up tool for patients with MDD treated with PA. PA had a small but relatively consistent effect on serotonin which therefore can be used in conjunction with other outcome measures to diagnose and follow up patients with MDD treated with PA. PA had a moderate and relatively inconsistent effect on testosterone which therefore can be used in conjunction with several other outcome measures to diagnose and follow up patients with MDD treated with PA. On the basis of these conclusions PA can be a valuable tool for improving some biomarkers for MDD (BDNF, CRP, serotonin &amp; testosterone). Hopefully this study can provide a basis for further research as well as an addition to first line treatment for mild to moderate MDD with PA. / Syftet med studien var att genomföra en strukturerad analys av litteraturen på biomarkörer och depression (MDD) samt hur dessa biomarkörer kan påverkas av fysisk aktivitet (FA). Detta med implikationer för framtida behandling av mild till måttlig MDD med FA. Metoden var av kvantitativ ansats och följde riktlinjer för en förenklad metaanalys. Studien analyserade 37 randomiserade, kontrollerade studier (RCT) som tillsammans täckte in 911 individer som utförde FA. Artiklar på biomarkörer som tidigare kopplats starkt till MDD samlades in strukturerat enligt strikta kriterier. Resultat erhölls genom statistiska metoder för att beräkna den genomsnittliga effektstorleken (ES) och den genomsnittliga medelvärdesdifferensen (Δ%) för biomarkörerna som ett resultat av FA. BDNF uppvisade en effektstorlek på 0.81 ± 1.09 och en genomsnittlig medelvärdesdifferens på +61.7 ± 112.20 %. CRP uppvisade en effektstorlek på 0.35 ± 0.28 och en genomsnittlig medelvärdesdifferens på -18 ± 13.69 %. Kortisol uppvisade en effektstorlek på 0.09 ± 0.75 och en genomsnittlig medelvärdesdifferens på -2.9 ± 17.30 %. Serotonin uppvisade en effektstorlek på 0.39 ± 0.54 och en genomsnittlig medelvärdesdifferens på 11.53 ± 21.10 %. Testosteron uppvisade en effektstorlek på 0.59 ± 1.46 och en genomsnittlig medelvärdesdifferens på +6.50 ± 20.04 %. Konklusionen var att FA hade en stor effekt på BDNF, vilken därför kan användas för diagnostik och uppföljning av individer med MDD under behandling med FA. FA hade en liten men konsekvent effekt på CRP vilken därför kan användas tillsammans med andra mått för att diagnosticera och följa upp individer med MDD under behandling med FA. FA visade ingen effekt på kortisol som därför kan anses som irrelevant för diagnostik och uppföljning av individer med MDD under behandling med FA. FA hade en liten men relativt konsekvent effekt på serotonin vilken därför kan användas tillsammans med andra mått för att diagnosticera och följa upp individer med MDD under behandling med FA. FA hade en medelstor och relativt inkonsekvent effekt på testosteron och kan därför tillsammans med flera andra mått användas för att diagnosticera och följa upp individer med MDD under behandling med FA. Med bakgrund av dessa slutsatser kan FA vara ett värdefullt verktyg för att förbättra vissa biomarkörer för MDD (BDNF, CRP, serotonin &amp; testosteron). Förhoppningsvis kan denna studie verka som en grund för vidare forskning samt utgöra en ett tillägg till standardiserad behandling för mild till måttlig MDD med FA.

Både nationella och internationella undersökningar visar att svenska elevers studieresultat i fysik har försämrats. Syftet med denna studie är att undersöka om elever kan få bättre studieresultat om deras arbete enligt kursplaneringen kontrolleras kontinuerligt så att de är i fas med planeringen. Genom att kontrollera kontinuerligt får man dels möjlighet att upptäcka elever som halkar efter men också hur bra undervisningen har tagits emot av eleverna. Undersökningen gjordes i två parallella gymnasieklasser som läste grundkursen i fysik och pågick mellan två provtillfällen. Båda klasserna hade samma lärare, kursbok, kursplanering och prov. Ur planeringen valdes några grundläggande uppgifter och tilldelades ena klassen medan den andra utgjorde kontrollgrupp. Testgruppseleverna fick sina lösningar kontrollerade och fick återkoppling. Effektstorleken av interventionen bestämdes och jämfördes med referensgruppens. Resultatet visade att testgruppen hade fått bättre studieresultat efter ingreppet. Även om resultatet är signifikant så är det för osäkert med tanke på antalet elever (16 st) som deltog i studien för att kunna generaliseras. Eftersom deltagandet i undersökningen var frivilligt och icke-betygsgrundande så var antalet inlämningar inte så många som det hade förväntats. Arbetet är tidskrävande både ur elev- och lärarperspektiv men synliggör varför lärare bör kontrollera sina elever och hur detta kan genomföras. / Swedish and international studies show that Swedish students' results in physics have deteriorated. The aim of this study is to investigate whether students can achieve better study results if their work according to the course planning is checked continuously so that they are in phase with the planning. By continuously checking, one gets the opportunity to discover students who are lagging behind but also to see how the teaching has been absorbed by the students more generally. The study was done in two parallel upper secondary classes studying the basic course in physics and occurred between two test periods. Both classes had the same teacher, course book, course plan and exams. A few basic tasks where selected and assigned from the course plan and given to the test group but not to the control group. The test group students got their solutions checked and got feedback. The effect size of this intervention was measured and compared to the control group. The result showed that the test group had achieved a better result after the intervention. Even if the result was significant, it is too uncertain to be generalized, in view of the small sample size (16 students) who participated in the study. As participation in the survey was voluntary and non-grading, the number of submissions was not as many as it had been expected. The approach is time consuming both for teacher and student, but it makes visible why teachers should check their students and how this can be implemented.

Parents of children with autism spectrum disorder (ASD) face many challenges which lead to low levels of psychological well-being, partly caused by inability to parent in accordance with one’s values. Child-directed play, a moment of being fully attentive and responsive to one’s child, has the potential to increase parental values. A non-concurrent multiple-baseline experimental design investigated whether daily exercises of child-directed play improved valued parenting and parental perspective-taking. Eight parents of children with diagnosed or suspected ASD were followed daily for six weeks. The intervention comprehended daily practice of child-directed play and video supervision. Child-directed play increased ratings of parental values for all but one participant (Hedges’ g* = 1.67) with effect maintained at follow-up, and increased ratings of parental perspective-taking. A gradual effect indicates the need for greater difference in baseline length between participants. No effects on children, nor on parental well-being were investigated in the present study.