<p>Abstract</p><p>Titel: Konsten att fördela bistånd – En kvalitativ studie om biståndshandläggare inom äldreomsorgen och deras syn på sin arbetssituation</p><p>Författare: Emelie Andersson och Frida Olsson</p><p>Handledare: Magnus Ring</p><p>Nyckelord: Biståndshandläggning, myndighetsutövning, makt, byråkrati</p><p>Studiens syfte är att undersöka biståndshandläggares syn på sin arbetssituation och hur de hanterar press från olika aktörer i samhället samtidigt som de ska följa lagen. För att nå uppsatsens syfte har vi utgått från tre teman; myndighetsutövning, lagstiftning/riktlinjer och organisationen.</p><p>Metoden för studien utgår från en kvalitativ ansats där ett hermeneutiskt angreppssätt har tillämpats för att tolka resultatet. Vi intervjuade sju biståndshandläggare från samma arbetsplats i Halmstads kommun. Syftet med intervjuerna var att gå på djupet och få en inblick i biståndshandläggarnas personliga uppfattningar och tankesätt och utifrån detta hitta och förstå mönster i handläggarnas tankeverksamhet. Vi har analyserat vårt intervjumaterial utifrån Foucaults maktbegrepp, Webers idealtyper och Lipskys teori om street-level bureucrats samt Johanssons försvenskade teori om gräsrotsbyråkrater. </p><p>Resultatet påvisar att det inte finns ett rätt sätt eller en bestämd lösning för att göra en rättvis bedömning. En kombination mellan att följa lagen samt bedöma efter brukarens behov är något som biståndshandläggarna lär sig efter tid då erfarenhet gör det lättare att hantera kraven. Erfarenheten är av stor betydelse för att biståndshandläggarna ska kunna hantera och känna sig bekväma i olika beslut de måste ta ställning till. Informanterna säger att det är viktigt att som biståndshandläggare ha vissa egenskaper för att kunna hantera press och bemöta brukarna på ett bra sätt. För att hantera olika problem behövs en arbetsgrupp där komplexa ärenden kan tas upp och diskuteras kring. Slutsats blir att erfarenhet är viktigt eftersom osäkerheten inför detta ansvarsfulla och komplexa arbete blir mindre med tiden och det stärker biståndshandläggaren i sin yrkesroll.</p>

Abstract Titel: Konsten att fördela bistånd – En kvalitativ studie om biståndshandläggare inom äldreomsorgen och deras syn på sin arbetssituation Författare: Emelie Andersson och Frida Olsson Handledare: Magnus Ring Nyckelord: Biståndshandläggning, myndighetsutövning, makt, byråkrati Studiens syfte är att undersöka biståndshandläggares syn på sin arbetssituation och hur de hanterar press från olika aktörer i samhället samtidigt som de ska följa lagen. För att nå uppsatsens syfte har vi utgått från tre teman; myndighetsutövning, lagstiftning/riktlinjer och organisationen. Metoden för studien utgår från en kvalitativ ansats där ett hermeneutiskt angreppssätt har tillämpats för att tolka resultatet. Vi intervjuade sju biståndshandläggare från samma arbetsplats i Halmstads kommun. Syftet med intervjuerna var att gå på djupet och få en inblick i biståndshandläggarnas personliga uppfattningar och tankesätt och utifrån detta hitta och förstå mönster i handläggarnas tankeverksamhet. Vi har analyserat vårt intervjumaterial utifrån Foucaults maktbegrepp, Webers idealtyper och Lipskys teori om street-level bureucrats samt Johanssons försvenskade teori om gräsrotsbyråkrater. Resultatet påvisar att det inte finns ett rätt sätt eller en bestämd lösning för att göra en rättvis bedömning. En kombination mellan att följa lagen samt bedöma efter brukarens behov är något som biståndshandläggarna lär sig efter tid då erfarenhet gör det lättare att hantera kraven. Erfarenheten är av stor betydelse för att biståndshandläggarna ska kunna hantera och känna sig bekväma i olika beslut de måste ta ställning till. Informanterna säger att det är viktigt att som biståndshandläggare ha vissa egenskaper för att kunna hantera press och bemöta brukarna på ett bra sätt. För att hantera olika problem behövs en arbetsgrupp där komplexa ärenden kan tas upp och diskuteras kring. Slutsats blir att erfarenhet är viktigt eftersom osäkerheten inför detta ansvarsfulla och komplexa arbete blir mindre med tiden och det stärker biståndshandläggaren i sin yrkesroll.

Sammanfattning Syfte: Att undersöka om språket i skriftliga biståndsutredningar som lett till avslag, skapar och återskapar samhälleliga föreställningar om kön och genus. Vetenskapsteoretisk utgångspunkt: Studien har utgått från kontextuell socialkonstruktivism, det vill säga att den sociala verkligheten är i stor utsträckning konstruerad, med ett fåtal undantag. Metod: En innehållsanalys har gjorts av de första 16 utredningarna från 2015 och framåt som resulterat i avslag, gällande biståndet "boende med särskild service". Av dessa gällde 8 utredningar kvinnliga klienter och 8 utredningar gällde manliga klienter. Efter att empirin bearbetats analyseras texten utifrån teorier om genus, språk och makt. Resultat: Skrivna utredningar gällande ansökan om biståndet "boende med särskild service för vuxna" innehåller ord och formuleringar som kan förstås som könade. Det fanns också en tendens att fokusera på hushållssysslor, mathållning och relationer då den sökande var kvinna och fokuserade mer på sysselsättning då den som sökte biståndet var man. Intressen, personlig omvårdnad och ekonomi var områden som fokuserades på i liknande utsträckning i samtliga utredningar. Slutsatser: Skrivna biståndsutredningar för "boende med särskild service för vuxna" kan anses skapa och återskapa normativa förställningar om kön och genus, genom det språkbruk som används och vad som fokuseras på i texten. Konsekvenserna av detta diskuteras avslutningsvis i uppsatsen.

<p>Denna studie utgår från ett problemområde och en hypotes, nämligen den att det inom biståndshandläggningen finns en svårighet då det gäller självbestämmande och delaktigheten för den äldre i biståndshandläggningen.</p><p>Syftet med denna studie är att öka kunskapen och förståelse för hur biståndshandläggarna beaktar den äldres självbestämmande och delaktighet vid biståndshandläggningen samt vad det innebär för biståndshandläggaren. För att besvara syftet finns det tre frågeställningar.</p><p>• Vad innebär självbestämmande och delaktighet för biståndshandläggaren vid en behovsbedömning?</p><p>• På vilket sätt tar biståndshandläggaren hänsyn till den äldres självbestämmande under behovsbedömningen?</p><p>• På vilket sätt tar biståndshandläggaren hänsyn till den äldres delaktighet under behovsbedömningen?</p><p>Metoden jag har använt mig utav är kvalitativ och studien bygger på intervjuer. Dessa intervjuer har genomförts med 5 olika individer som alla jobbar som biståndshandläggare, utifrån socialtjänstlagen med inriktning mot äldre. Mitt resultat visar att biståndshandläggarna upplevde att självbestämmande är, när insatserna bygger på en frivillig överenskommelse med den enskilde, men också att den äldre själv får bestämma över sin tillvaro. Med delaktighet i behovsbedömningen ansåg biståndshandläggarna att det är när den äldre är delaktig i alla beslut som tas runt den, och att det finns en möjlighet att påverka insatserna.</p>

Denna studie utgår från ett problemområde och en hypotes, nämligen den att det inom biståndshandläggningen finns en svårighet då det gäller självbestämmande och delaktigheten för den äldre i biståndshandläggningen. Syftet med denna studie är att öka kunskapen och förståelse för hur biståndshandläggarna beaktar den äldres självbestämmande och delaktighet vid biståndshandläggningen samt vad det innebär för biståndshandläggaren. För att besvara syftet finns det tre frågeställningar. • Vad innebär självbestämmande och delaktighet för biståndshandläggaren vid en behovsbedömning? • På vilket sätt tar biståndshandläggaren hänsyn till den äldres självbestämmande under behovsbedömningen? • På vilket sätt tar biståndshandläggaren hänsyn till den äldres delaktighet under behovsbedömningen? Metoden jag har använt mig utav är kvalitativ och studien bygger på intervjuer. Dessa intervjuer har genomförts med 5 olika individer som alla jobbar som biståndshandläggare, utifrån socialtjänstlagen med inriktning mot äldre. Mitt resultat visar att biståndshandläggarna upplevde att självbestämmande är, när insatserna bygger på en frivillig överenskommelse med den enskilde, men också att den äldre själv får bestämma över sin tillvaro. Med delaktighet i behovsbedömningen ansåg biståndshandläggarna att det är när den äldre är delaktig i alla beslut som tas runt den, och att det finns en möjlighet att påverka insatserna.

Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om biståndshandläggares erfarenheter av utredningar av insatsen vård- och omsorgsboende för äldre. Biståndshandläggningen inom äldreomsorgen i Stockholms stad har genomgått flera förändringar de senaste åren. De förändringar vi koncentrerat oss på att studera, är införandet av kartläggnings- och bedömningsinstrumentet som biståndshandläggarna använder för att utreda äldres ansökningar om vård- och omsorgsboende enligt socialtjänstlagen 4 kap. 1 §, samt den centrala köhanteringen som används vid placering av äldre på vård- och omsorgsboende. Vår avsikt har varit att ta del av biståndshandläggarnas erfarenheter av dessa förändringar, hur de ser på ärendedragning eller så kallade boråd, samt vilket inflytande de anser sig ha över besluten. Vi har intervjuat åtta biståndshandläggare i Stockholms stad och har använt oss av induktiv ansats. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av tidigare forskning gällande lagstiftning och valda teorier om gräsrotsbyråkraten, handlingsutrymme och ålderism.

Det råder inget tvivel om att alkoholproblem är ett ökande problem i samhället, även bland den äldre befolkningen. Som följd av den ökande alkoholproblematiken blir biståndshandläggarens arbete viktigt, då de ofta möter äldre människor i första hand i samband med ansökan av insatser kring omsorgs- och hjälpbehov. Biståndshandläggarens egna tankar kring ämnet är att problematiken är väldigt komplex. Det är ett område där det saknas tydlighet i rutiner eller riktlinjer för hur arbetet på bästa sätt ska genomföras. Syftet med studien är därför att undersöka biståndshandläggares arbete med alkoholproblematik bland äldre samt hur de inkluderas i biståndsbedömningar. Vanligast i forskning är att undersökningar görs i stora städer eller kommuner, därför fokuserar denna studie på små kommuner i Västerbotten. Detta undersöks genom semistrukturerade intervjuer fysiskt och via telefon med fem biståndshandläggare. Resultatet visar att biståndshandläggarna möter problematiken kontinuerligt och att den bakomliggande orsaken till alkoholproblematik varierar, men att det vanligtvis rör större livsförändringar eller ensamhet. En del biståndshandläggare följer IBIC, individens behov i centrum, vid biståndsbedömningarna. Gemensamt berättar alla biståndshandläggare att de undersöker den äldres behov och vad som fungerar eller inte fungerar i vardagen. Vid alkoholproblematik finns det ett antal handlingsmöjligheter för biståndshandläggarna, men dessa begränsas om den äldre inte vill ta emot hjälp. Det framkommer att äldre vanligtvis förnekar sina alkoholproblem och inte vill ha hjälp med dem. Det handlar enligt biståndshandläggarna ofta om att få in en fot för att på ett eller annat sätt skapa en relation och möjliggöra för att kunna hjälpa den äldre. Biståndshandläggarna går ibland utanför ramarna och utökar insatser för att hjälpa äldre med alkoholproblematik. Önskan att hjälpa äldre som förnekar och inte vill ha hjälp för alkoholproblemen leder till en känsla av maktlöshet bland biståndshandläggarna. I små kommuner samverkar olika professioner kontinuerligt och enligt biståndshandläggarna är samverkan någonting som fungerar bra och värdesätts högt. Samverkan är en fördel med små kommuner uttrycker biståndshandläggarna, samt personkännedom. Personkännedom beskrivs dock även som en nackdel med små kommuner.

Statistik visar att det saknas riktlinjer eller strategier inom många av Sveriges kommuner för hantering av ärenden gällande äldre personer med missbruks- eller beroendeproblem. Studier pekar på att det finns ett ökat behov av forskning, kunskap och utbildning för biståndshandläggare och vårdpersonal som arbetar med äldre personer med missbruks- eller beroendeproblem i Sverige. I syfte att belysa detta, genomfördes en enkätundersökning riktad till alla biståndshandläggare inom äldreomsorgen i Jönköpings läns 13 kommuner för att undersöka deras upplevelse av den eventuella bristen och behovet av riktlinjer och stöd samt eventuella skillnader i handläggning av ärenden gällande äldre personer med missbruks- eller beroendeproblem. Denna kvantitativa studie baseras på enkätsvar från 57 biståndshandläggare som deltog i studien. Data har analyserats genom rangkorrelationsanalys och jämförande analys för att undersöka eventuella samband och för att möjliggöra en kartläggning av biståndshandläggarnas upplevelser. Resultatet visar att övervägande delen av respondenterna upplever att det inte finns riktlinjer för hanterande av ärenden gällande äldre personer med missbruks- eller beroendeproblem och att biståndshandläggarna generellt vill ha mer utbildning och kunskap inom området från kommunerna. Resultatet synliggör även att biståndshandläggarna i stort sett hanterar dessa ärenden på ett liknande oavsett bakgrundsfaktorer. / Statistics shows that guidelines or strategies are missing within several municipalities in Sweden concerning handling cases with elderly people with abuse or addiction problem. Research points at an increased need of studies, knowledge and education for social workers and caregivers who’s working with elderly people with abuse or addiction problem in Sweden. In order to illustrate this, a survey was handed out to all the social workers working with elderly people in the 13 municipalities in Jönköping County to examine their experience and possible lack and need of guidelines and support concerning cases with elderly people with abuse or addiction problem. Possible differences were also examined regarding how the social workers handle cases concerning elderly people with abuse or addiction problem. This quantitative research is based on responses from 57 social workers, participating in the survey. Data has been analysed through correlation analysis and comparative analysis to examine possible connections and enable to create a map of the survey.The result shows that the majority of the respondents experience that there are no guidelines regarding how the social workers should handle cases concerning elderly people with abuse or addiction problem and that the social workers in general want more education and knowledge about the subject from the municipalities. The result also reveals that the social workers mostly handle this kind of cases in a similar way regardless of background factors.

<p>I denna C-uppsats studeras samverkan mellan biståndshandläggare i Gävle kommun och vårdplanerare i Landstinget Gävleborg. Studien belyser framförallt samverkan vid det möte som hålls på sjukhuset kring de patienter som är utskrivningsklara från slutenvården och som är i behov av fortsatt hjälp och stöd från kommunen och/eller primärvården. Mötesformen benämns Samordnad vårdplanering (SVP) och även om det ibland är fler aktörer involverade vid detta möte, till exempel arbetsterapeuter och primärvårdskoordinatorer, så har vi avgränsat studien till att gälla just dessa två professioner. Fokus ligger således på samverkan och studiens syfte är: att studera samverkan mellan biståndshandläggare och vårdplanerare i det gemensamma arbetet kring kunden/patienten.</p><p>Studien är kvalitativ till sin karaktär och kan ses som både deskriptiv och komparativ. Tre fokusgruppintervjuer har utförts för att få kunskap om de båda professionernas uppfattningar och åsikter. Studien har sedan sammanställts med arbetsförfarande i enlighet med en hermeneutisk tolkningsansats.</p><p>I studien framkommer det att båda professionerna är positiva till den samverkan som skall ske och de anser att den samverkan man har idag fungerar tillfredsställande. I sammanställningen av respektive professions uppfattningar och åsikter framkommer dock flera aspekter som påvisar att det finns oklarheter och olika åsikter om hur samverkan skall fungera vilka också påvisar utvecklingsmöjligheter för den samverkan som skall ske professionerna emellan.</p>

I denna C-uppsats studeras samverkan mellan biståndshandläggare i Gävle kommun och vårdplanerare i Landstinget Gävleborg. Studien belyser framförallt samverkan vid det möte som hålls på sjukhuset kring de patienter som är utskrivningsklara från slutenvården och som är i behov av fortsatt hjälp och stöd från kommunen och/eller primärvården. Mötesformen benämns Samordnad vårdplanering (SVP) och även om det ibland är fler aktörer involverade vid detta möte, till exempel arbetsterapeuter och primärvårdskoordinatorer, så har vi avgränsat studien till att gälla just dessa två professioner. Fokus ligger således på samverkan och studiens syfte är: att studera samverkan mellan biståndshandläggare och vårdplanerare i det gemensamma arbetet kring kunden/patienten. Studien är kvalitativ till sin karaktär och kan ses som både deskriptiv och komparativ. Tre fokusgruppintervjuer har utförts för att få kunskap om de båda professionernas uppfattningar och åsikter. Studien har sedan sammanställts med arbetsförfarande i enlighet med en hermeneutisk tolkningsansats. I studien framkommer det att båda professionerna är positiva till den samverkan som skall ske och de anser att den samverkan man har idag fungerar tillfredsställande. I sammanställningen av respektive professions uppfattningar och åsikter framkommer dock flera aspekter som påvisar att det finns oklarheter och olika åsikter om hur samverkan skall fungera vilka också påvisar utvecklingsmöjligheter för den samverkan som skall ske professionerna emellan.