Bakgrund: I början av 2020 drabbades världen av en pandemi orsakad av viruset Sars-CoV-2, som ger sjukdomen Covid-19. Pandemin avspeglades i sjukvården med ett stort antal av patienter och ökad dödlighet. Viruset förorsakade att många av de smittades blev allvarligt sjuka och intensivvårdskrävande. Ett stort antal patienter behandlades med respiratorstöd, vilket resulterade i en ökad belastning för personal vid intensivvårdsavdelningar. Motiv: Undersökningar i Norden har kommit fram till att många sjuksköterskor funderar på att sluta i jobbet och har mindre arbetsglädje på grund av pandemin, det vill vara av viktighet att undersöka bakgrunden för det. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med Covid-19. Metod:  Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva intensivvårdssjuksköterskor med erfarenhet av intensivvård av patienter med Covid-19. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar på fyra kategorier: Isolering och ensamhet, Osäkerhet över att patienterna får rätt vård, Arbetsmotivation samt Påverkan på livet utanför sjukhuset. Utifrån dessa kategorierna det övergripande tema:  Att i ensamhet stå inför en hotfull situation som påverkar både arbetsliv och privatliv, men också kunna känna meningsfullhet, konstruerades. Resultatet visar att ovanstående komponenter har betydelse för intensivvårdssjuksköterskans arbetssituation och livet utanför sjukhuset. Konklusion: Studiens resultat visade att Covid-19 pandemin har påverkat intensivvårdssjuksköterskor i stor grad, i arbetet och i livet utanför sjukhuset. Deltagarna har blivit påverkad fysiskt och psykiskt. Faktorer som osäkerhet, rädsla, frustration, ångest och stress påverkar i negativ riktning. Deltagarna beskriver också en känsla av stolthet, att det har varit spännande och lärorikt, vilket visar att situationen inte enbart är negativ.

Den pågående COVID-19 pandemin utmanar löftet om utbildning som en mänsklig rättighet (United nations, 2020). Syftet med examensarbetet är att bilda kunskap om lärarnas erfarenheter av undervisningen i hem- och konsumentkunskap under covid-19 pandemin vårterminen 2020. Sex stycken strukturerade intervjuer har genomförts för att undersöka hem- och konsumentkunskapslärares upplevelser och erfarenheter av att undervisa under vårterminen 2020. Resultatet av en tematisk innehållsanalys visar att lärarnas arbetsbelastning ökat, mer utbildning i digitala verktyg behövs, det behöver utvecklas arbetssätt för att ta hänsyn till elevers olika förutsättningar att studera i hemmet. Studiens resultat visar också att det är viktigt att skapa tydliga uppgifter som kan bedömas enkelt och därmed bidra till en mer likvärdig undervisningssituation och till förenklat arbete för vikarierande kollegor som då kan leda undervisningen trots att ordinarie lärare är sjuk. Utbildningsfrågan behöver prioriteras av regeringen för att kunna sätta in nationella riktlinjer som kan bidra till att avlasta lärarna och säkerhetsställa likvärdigheten för utbildningen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur uttalsundervisning inom andraspråksinlärning för vuxna påverkas av plötsliga nationella restriktioner. Forskningsfrågorna som har bearbetats är hur lärare i två länder med olika nationella strategier för hanteringen av Coronapandemin uppfattar att restriktionerna har påverkat deras uttalsundervisning, hur de uppfattar att den förändrade situationen har påverkat elevernas uttalsutveckling och vilka skillnader som kan förekomma i uttalsundervisningen som följd av de olika nationella strategierna. Mitt arbete har genomförts med hjälp av lärarintervjuer i Norge och Sverige. Lärarna är alla aktiva inom andraspråksinlärning för vuxna. Mina resultat har även jämförts med litteratur inom samma område. Intervjuundersökningen visar att alla informanter har kunnat bedriva fortlöpande uttalsundervisning tack vare bland annat digitala lösningar. De olika nationella strategierna som Norge och Sverige har valt har inte resulterat i stora skillnader i uttalsundervisningen. Den har förändrats på samma sätt i båda länder, men den temporära förändringen har haft olika tidsramar.

COVID-19-pandemic: the crisis was not only a challenge for the forms of preaching but also its content. What could and should be said? How can people be comforted and strengthened without preaching weak and banal ‘good news’? And again and again the question: How can we speak of God amid a worldwide crisis? For Societas Homiletica it became clear quite soon that the Budapest Conference would have to be postponed (and – God willing – we will meet in Budapest from August 12 to 17, 2022!). But our International Secretary, Prof. Dr. Theo Pleizier, came up with the idea of organizing an Online Conference on “Preaching in Time of Crisis.” The International Board of Societas Homiletica supported this idea, and on August 10–12, 2020, the first Online Conference in the history of Societas Homiletica ‘took place.’ We are glad and honored to present five outstanding papers delivered at the Online Conference in this Special Volume of our International Journal of Homiletics, two from Europe and three from North America (Canada and the USA). Clara Nystrand from Lund (Sweden) compares sermons delivered in Sweden in the time of the Spanish flu 1918 with sermons delivered in the first phase of the Corona pandemic. André Verweij, pastor and researcher in the Netherlands, analyzes five Easter sermons delivered in the Netherlands during the first wave of the Covid-19-pandemic and discovers a lamenting mode in preaching, which steers away from interpreting the pandemic’s possible ‘meaning’ or ‘message.’ Joseph H. Clarke and David Csinos from the Atlantic School of Theology in Halifax, Canada, show how fruitful dialogue between psychotherapy and homiletics can be. David M. Stark, teaching and doing homiletical research at the University of the South in Sewanee (USA), speaks about a dual pandemic of COVID-19 and systemic racism. In the final article, Edgar “Trey” Clark III from Fuller Theology Seminary in Pasadena (USA), examines protests in support of “Black Lives Matter” and sees these protests as a form of Spirit-inspired proclamation – connecting lament and celebration, particularity and universality, word and deed. Obviously, the COVID-19-pandemic changed not only the forms and media of preaching, but also its contents – and will have an impact also in the time ‘after’ the pandemic.

With the help of sermon manuscripts from the time of the Spanish flu, held within the Church of Sweden, new light is shed on sermons held in the beginning of the Covid-19 pandemic. The comparison shows, among other things, that a shift has been made in how God is portrayed. It also points to some challenging questions about suffering, hope and the role of eternity in preaching today.

As the COVID-19 pandemic brought fear and anxiety to people around the world, the Christian community is called to give witness to her hope in the risen Lord. Preaching is a major channel of this witness. The analysis of five Easter sermons, preached in April 2020 by pastors of the Protestant Church in the Netherlands, brings to the fore how an alarming contextual situation weighs in on the tone and content of Easter preaching in local churches. A lamenting mode of preaching was found, that voices local communities’ distress and strengthens hope, repeating the salvific message of Easter in the face of bewilderment and suffering. The analysis underscores and adds to homiletical theory on lament in preaching.

This paper examines the preaching at Washington National Cathedral as a response to the dual pandemic of COVID-19 and systemic racism in the United States. Drawing on research from over forty sermons from high church traditions and comparing it with analysis of sermons on Palm Sunday and Easter this paper will show how preachers in high church traditions, accustomed to preaching in the presence of eucharist, adapted their proclamation to respond to a virtual congregation and the absence of in-person communion. Then, the paper examines how Bishop Mariann Edgar Budde and Presiding Bishop Michael Curry further develop elements of eucharistic preaching in Pentecost and Trinity Sunday sermons to respond to the murder of George Floyd. Among other things, Budde and Curry’s sermons call for confession, evoke anamnesis, employ liturgical music, invite embodiment, and offer Christ as broken body and resurrected hope to target systemic racism. These sermonic examples show how the theology and rhetoric of the eucharistic liturgy can be a resource for preaching that more effectively confronts the challenges of a dual pandemic.

Mellanmänsklig kontakt är viktigt för oss människor. I dagens värld har kontakt via virtuella möten ökat, och bland annat skolor har börjat använda sig av distansundervisning via videomöten i allt större utsträckning. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare och studenter på högskolenivå upplever den mellanmänskliga kontakten vid distansundervisning via video. Totalt intervjuades sex lärare och sex studenter på högskolenivå. Databearbetningen skedde enligt tematisk analys. Resultatet visade på svårigheter att bygga relationer, bristande överblick över andras reaktioner, begränsad kommunikation och bristande deltagande i undervisningen. Detta framgick dock kunna motverkas av påslagna kameror, god teknisk utrustning, tidigare relation till varandra, mindre grupper, distraktionsfri studiemiljö och interaktiva moment. Resultatet speglar tidigare teori och bidrar samtidigt till en större förståelse för hur de mellanmänskliga aspekterna av undervisning påverkats av övergången till distansundervisning. I diskussionen tas möjliga källor till eventuell snedvridning av resultatet upp, såsom extra begränsningar kopplat till covid-19.

A lo largo de la pandemia, a nivel de redes sociales, se han propuesto múltiples métodos que supuestamente buscaban reducir el impacto del COVID-19 en las personas, siendo el consumo de dióxido de cloro uno de ellos a pesar de no tener evidencia científica que lo respalde. En este contexto, se llevará a cabo el presente estudio con el propósito de realizar un análisis de redes sociales de usuarios peruanos acerca del uso de dióxido de cloro como tratamiento de COVID-19. Se busca que en el futuro dicho análisis pueda servir para la vigilancia en salud pública. Se usará información públicamente disponible (Big Data) y se examinará a través de Google trends y social-searcher para analizar las tendencias de búsquedas; asimismo, se realizará sentiment analysis de las redes sociales (Facebook, Twitter, Instagram, Youtube. Tumblr, Reddit, Flickr, Dailymotion y Vimeo).

El texto completo de este trabajo no está disponible en el Repositorio Académico UPC por restricciones de la casa editorial donde ha sido publicado. / The COVID-19 pandemic presents threats, such as severe disease and economic hardship, to people of different ages. These threats can also be experienced asymmetrically across age groups, which could lead to generational differences in behavioral responses to reduce the spread of the disease. We report a survey conducted across 56 societies (N = 58,641), and tested pre-registered hypotheses about how age relates to (a) perceived personal costs during the pandemic, (b) prosocial COVID-19 responses (e.g., social distancing), and (c) support for behavioral regulations (e.g., mandatory quarantine, vaccination). We further tested whether the relation between age and prosocial COVID-19 responses can be explained by perceived personal costs during the pandemic. Overall, we found that older people perceived more costs of contracting the virus, but less costs in daily life due to the pandemic. However, age displayed no clear, robust associations with prosocial COVID-19 responses and support for behavioral regulations. We discuss the implications of this work for understanding the potential intergenerational conflicts of interest that could occur during the COVID-19 pandemic. / New York University Abu Dhabi