Kunskaps- och attitydprogrammet (KAP) är ett preventivt föräldrastödsprogram för föräldrar till barn med funktionsnedsättning utvecklat av psykolog Thomas Persson. Programmet är utformat utifrån dessa föräldrars specifika förutsättningar och behov av stöd. Dess mål är att öka föräldrars kunskaper om, samt förändra deras attityder till, barnets diagnos och funktionsnedsättning. Målen antas minska riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer för psykisk ohälsa hos barnet, i relationen mellan föräldrar och barn. Programmet har sju syften: Förbättra förälderns tolkning av barnets beteende, minska föräldrastress, förbättra föräldrabeteendet gentemot barnet, minska risken för psykiskt ohälsa hos barnet, öka tilltron till den egna föräldraförmågan, ge hjälp i föräldrarollen samt främja samarbetet mellan föräldrar och sjukvårdens personal. Examensarbetet presenterar en pilotstudie av KAP. Utprovningen ägde rum på barn- och ungdomshabiliteringen (BUH) vid Sunderby sjukhus, Norrbottens Läns Landsting, med 12 föräldrar till barn med diagnos inom grupperna autismspektrumtillstånd, cerebral pares samt intellektuell utvecklingsstörning. En enkätundersökning genomfördes i syfte att utvärdera programmets effekt på föräldrarna samt deras uppfattning om dess innehåll. Tio föräldrar svarade på enkäten. Resultatet visade att nio föräldrar upplevde ökad kunskap, sju upplevde förändring i attityd samt fyra upplevde förändring i beteende gentemot barnet. Vidare upplevde samtliga föräldrar hjälp i föräldrarollen och var nöjda med samtalen. Slutsatsen blev att programmet hade effekt på föräldrarnas kunskaper, attityder samt beteende, vilket förhoppningsvis kan hjälpa dem att klara av föräldraskapets utmaningar samt minskar risken för psykisk ohälsa hos barnet. Vidare forskning rekommenderas. Kunskaps- och attitydprogrammet (KAP) har visat sig vara effektivt som föräldrastöd och kan rekommenderas som preventiv insats i verksamheter som möter familjer som har barn eller ungdomar med funktionsnedsättning, framför allt inom barn- och ungdomshabilitering, barn- och ungdomspsykiatri samt barn- och ungdomsmedicinsk mottagning.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur man arbetar på en specifik skola i Halmstad kommun med läs- och skrivsvårigheter. Samt huruvida det är nödvändigt med en diagnos för att få tillgång till hjälpmedel. Uppsatsen inleds med en kort bakgrund om vad läs- och skrivsvårigheter är, och lägger fokus på dyslexi. I tidigare forskning presenteras de olika begrepp och teorier som behövs för vår analys. Här ligger fokusera på lärarens bemötande av elever med läs- och skrivsvårigheter, betydelsen av att ha en diagnos, diagnostisering samt vilka hjälpmedels som finns. Här kommer till exempel också fördelar och nackdelar med en diagnos att studeras.  Studien visade bland annat på att lärarens bemötande har stor betydelse för elevens inlärning och självförtroende. Att ge eleven positiv feedback och uppmuntran visade sig vara viktigare än olika undervisningsstrategier. Det visade sig också att skolan som studerats verkar kommit långt när det gäller arbetet med läs- och skrivsvårigheter och att man arbetar väldigt individanpassat. Däremot förstod vi också att det är långt ifrån alla skolor som arbetar på detta sätt.

Syftet med studien är att belysa hur speciallärare anser att diagnosen dyslexi påverkar undervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter. Syftet var även att belysa deras syn på att medvetandegöra elever med läs- och skrivsvårigheter om sina svårigheter. Studien utgår från en kvalitativ metod, där fem speciallärare intervjuats som arbetar med läs- och skrivinlärning. De fick utifrån sina tankar, kunskaper och upplevda erfarenheter ge sin syn på studiens frågeställningar. Resultatet i studien visar att det finns en osäkerhet kring skillnaden mellan läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Studien visar också att informanterna har goda kunskaper kring vilka insatser som ska göras vid läs- och skrivsvårigheter, vilket tyder på att de följer med i aktuell forskning. Studiens resultat pekar på att diagnosen dyselxi behövs i grundskolan för att stärka elevens självbild, genom diagnosen får de en förklaring på sina svårigheter.

Bakgrund: De normativa föreställningarna om livskvalitet och hälsa uppvisar stora likheter och de är beroende av varandra. Det är av stort intresse att utforska hur psykisk hälsa och livskvalitet påverkar varandra då patienter med psykiatriska diagnoser ändå kan uppleva hälsa. Flertalet kvantitativa studier är genomförda om livskvalitet vid specifika psykiatriska diagnoser. Det finns i dagsläget brist på sammanställd forskning om individuella upplevelser av livskvalitet hos människor med olika psykiatriska diagnoser. Syfte: Att sammanställa hur människor med psykiatrisk diagnos upplever sin livskvalitet. Metod: Litteratursammanställning av kvalitativ forskning baserat på innehållsanalys av 23 artiklar. Resultat: Analysen resulterade i fyra teman: fysisk hälsa, psykisk hälsa, sociala relationer samt en meningsfull vardag, med kategorierna: betydelse av fysisk hälsa, att leva med livslång medicinering, acceptans och förståelse, att uppskatta det man har, spiritualitet, att ha- eller ta kontroll, brist på kontroll, vikten av sociala relationer, att få hjälpa andra, problematik kring relationer, stigmatisering, att ha arbete eller sysselsättning, en rik fritid, mål och ambitioner, dagliga rutiner och struktur samt närmiljö- att ha ett hem. Slutsats: Upplevelser av livskvalitet kan beskrivas utifrån de kategorier som framkommer i resultatet. Genom att vårdpersonal beaktar kategorierna och dess innebörd kan god livskvalitet främjas hos patienter med psykiatriska diagnoser.

Adhd är idag vanligt förekommande och flera studier bekräftar att andelen individer som får diagnosen adhd ökar. I genomsnitt är det 6-9 % av alla barn över hela världen som idag får diagnosen adhd. En tidig diagnos anses vara avgörande för att möjliggöra lämpliga insatser och behandling. Avsaknad av forskning om huruvida en tidig diagnos som barn har betydelse för individens välbefinnande senare i livet är dock stor. Syftet med denna studie har varit att undersöka om där finns ett samband mellan en tidig diagnos och ett ökat välbefinnandet i vuxen ålder samt om det ökar möjligheten attetablera sig på arbetsmarknaden. Studien genomfördes med kvantitativ ansats och riktade sig till unga vuxna i ålder 20 till 26 år med en adhd-diagnos. Totalt ingick 35 deltagare i studien. Pearsons korrelationskoefficient beräknades för att identifiera samband mellan ålder vid diagnos och välbefinnande i ung vuxen ålder. Resultatet visade på en signifikant negativ korrelation mellan de två variablerna, r(31) = -0.602 , p< .001, vilket ger ett visst stöd för hypotesen att en tidig diagnos har en positiv inverkanpå välbefinnandet som ung vuxen. / Several studies confirm that the proportion of individuals diagnosed with ADHD in the world is increasing. As many as 6-9% of all children worldwide are diagnosed with ADHD. An early diagnosis is considered as crucial to enable appropriate interventions and treatment. However, there is a lack of research on whether an early diagnosis as a child has a positive impact on the individual's well-being later in life. The purpose of this study has been to investigate whether there is a relationship between an early diagnosis and an increased well-being in adulthood and whether it also increases the possibility of establishing oneself in the labor market. The study was conducted with a quantitative approach and was aimed at young adults aged 20 to 26 years who have an ADHD diagnosis. The study included 35 participants. Pearson's correlation coefficient was calculated to identify the relationship between age at diagnosis and well-being in young adulthood. The results showed a significant negative correlation between the two variables, r (31) = -0.602, p <.001, which provides some support for the hypothesis that an early diagnosis has a positive impact on well-being as a young adult.

Hur lärare kan arbeta språkutvecklande med en elev när den har en diagnos / How teachers can work with language development when a pupil has a diagnos.

Uppsatsen handlar om sex- och kärleksberoende. Efter att ha gått på en gästföreläsning med SLAA (Sex & Love Anonymous Addicts) bestämde sig författarna till uppsatsen att de ville veta mer. De två centrala frågeställningarna är.1. Hur framställs en person med sex- och kärleksberoende i litteraturen?2. Hur beskriver litteraturen den sexuella beroendeproblematiken?Syftet är att redogöra för hur litteraturen framställer personer med sex- och kärleksberoende samt att se hur litteraturen beskriver den sexuella beroendeproblematiken. Metoden i uppsatsen innebär att författarna gör en tolkande form av texten med hermeneutik och diskursanalys. De tre perspektiven som används för att analysera texten är symbolisk interaktionism, socialkonstruktivism och queerteori. Resultat- och analysavsnittet är indelat i åtta olika teman och uppsatsen avslutas med en slutdiskussion. Författarna av uppsatsen kommer fram till att det finns skillnader i framställningen av kvinnligt och manligt sex- och kärleksberoende. Författarna till böckerna som använts beskriver männen med sex- och kärleksberoende som ”vanliga” män med god social situation och inte socialt avvikande på andra sätt. De flesta författarna menar att en diagnostisering vore till fördel för de drabbade men visar samtidigt på en misstänksamhet gentemot själva fenomenet.

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor. I Sverige insjuknar en kvinna var 69:e minut. Det som orsakar bröstcancer är ännu inte enligt aktuell forskning klarlagt. Troligtvis uppkommer sjukdomen genom en kombination av flera olika riskfaktorer såsom hormonbalans, arvsanlag och yttre miljöfaktorer. Unga kvinnor som drabbas av bröstcancer upplever ofta ett lidande. Syftet med studien är att beskriva unga kvinnors upplevelser av att drabbas av bröstcancer. Unga kvinnor upplever bröstcancer som skrämmande och de känner livslidande då de drabbas mitt i livet. Metoden är en litteraturstudie. Analysen som gjordes resulterade i två kategorier och fem subkategorier. Resultatet visar att unga kvinnor upplever den första tiden med bröstcancer som att de befinner sig i en helt ny värld, ångestfylld och kaotisk. Enligt resultatet finner unga kvinnor olika sätt att hantera sina känslor. En del kvinnor belyser behovet av mänskligt stöd andra beskriver vikten av kontinuerlig information från till exempel ansvarig sjuksköterska. I diskussionsavsnittet belyser vi vikten av att individanpassa vårdandet och skapa en trygg vårdrelation mellan patient och sjuksköterska.

Syftet med den här studien är att få en inblick i hur unga kvinnor och män med reumatismupplever sin sjukdom. Vi vill jämföra dessa upplevelser mellan män och kvinnor genomatt undersöka om det finns skillnader och likheter i återgivna beskrivningar ochupplevelser. Vi vill undersöka om könsspecifika skillnader på upplevelser kringreumatism skulle kunna kopplas till det faktum att fler kvinnor än män diagnostiseras.Vidare vill vi undersöka om samhällets bemötande av individer med reumatism kankopplas till att fler kvinnor än män diagnostiseras. För att finna svar på studiensfrågeställningar har sex stycken personer med en reumatisk diagnos eller reumatiskabesvär intervjuats. Studiens resultat visar på att upplevelserna kring reumatism skiljer sigmer mellan könen än inom dem. Männen tycks inte identifiera sig som sjuka i sammautsträckning som kvinnorna och kvinnorna verkar ha upplevt större motstånd frånsjukvården. Resultatet visar dessutom att männen har större benägenhet att dölja sindiagnos från sin omgivning medan kvinnorna ställer sig mer positiva till att prata om den.

Syftet med studien är att ge nyexaminerade speciallärares syn på hur de upplevt att utbildningen till speciallärare med specialisering mot utvecklingsstörning rustat dem för en mycket varierande yrkesroll. Eftersom studenter som undervisats i speciallärarutbildningen med inriktning mot utvecklingsstörning förväntas bli experter på vad det innebär att vara utvecklingsstörd i ett inlärningsperspektiv, innehåller studiens centrala delar: historiskt perspektiv, diagnosen utvecklingsstörning, särskolans karraktär samt yrkesrollen och speciallärarundervisningen. Speciallärarens roll som i dagens utbildning speglar helhetssynen på barns och elevers möjligheter till lärande och socialisation utifrån grundtanken på hållbar utveckling, innebär hänsynstagande till både den psykosociala miljön och den fysiska miljön. Studien fångar med hjälp av kvalitativ metod i intervjuer fyra speciallärares tankar runt sina upplevelser av utbildningens potential att rusta dem inför kommande arbetsuppgifter av högst varierande slag. Resultatet visar att dagens studenter har olika skäl för sina studier och med det sannorlikt också olika krav på och förhoppningar om vad studierna ska bidra med. Oavsett vem som tillfrågas framkommer det att risken finns att man fått insikter som bättre passar i det förgångna än i framtiden. Sammanhang och meningsfullhet har stor betydelse för möjligheten att placera in utbildningen i en egen yrkesmässig kontext.