Syftet med denna uppsats är att belysa konsekvenserna av att ha diagnosen ADHD, hos elever i skolår 7-9. Vidare är syftet att få inblick i diagnosens pedagogiska konsekvenser. Genom intervjuer har av oss valda lärare fått ge sin syn på diagnostisering och dess konsekvenser. Vi valde att använda en kvalitativ intervjumetod, då vår mening var att ha en mer öppen intervju med våra informanter. Efter genomförda intervjuer och genom den litteratur vi läst framkommer det tydligt att informanterna och forskarna belyser kunskapen om diagnosen som en viktig del, för att främja de positiva konsekvenserna av en ADHD diagnos. Vidare framkommer det att diagnosens konsekvenser är till stor del beroende av olika faktorer som till exempel; skolans utformning, lärarnas kompetens i ämnet, skolans resurser samt undervisningsgruppernas storlek.

Under senare år har samsjuklighet mellan psykiatriska sjukdomar och missbruksproblem uppmärksammats allt mer både i Sverige och internationellt. Vårdpersonal inom både psykiatrin och missbruksvården möter patienter med dubbla diagnoser. Termen dubbeldiagnos (DD) började användas inom litteraturen under 1980-talet. Syftet med studien var att ta reda på hur vårdpersonalen upplever det att vårda DD patienter samt vad vårdpersonalen behöver för att ge omvårdnad. Studien genomfördes som en litteraturstudie. I resultatet användes 10 vetenskapliga artiklar varav fyra var kvalitativa och sex kvantitativa. I resultatavsnittet redogörs en sammanställning för hur vårdpersonalen upplever omvårdnaden av DD patienter. Upplevelserna som identifierades kunde delas in i två positiva upplevelser, att det är en utmaning att vårda DD patienter samt att vårdpersonalen känner tillfredställelse i sitt arbete. De 3 negativa upplevelserna vårdpersonalen kände var frustration och otillräcklighet samt att DD patienter upplevdes svåra att behandla. Vårdpersonalens behov kunde delas i de fyra kategorierna utbildning, samarbete, intresse samt tid. Dessa behov ansåg vårdpersonalen vara viktiga för att kunna vårda patienter med DD.

I denna litteraturstudie har vi ämnat undersöka vad inkludering innebär, med fokus på elever med autism, asperger syndrom och ADHD. Vi har också undersökt vad effekten blir av att ha elever med dessa diagnoser i det vanliga klassrummet samt sökt strategier för att hjälpa dem. Genom att samla in data från vetenskapliga artiklar har vi nått vårt syfte som vi sedan analyserat utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv. Resultatet visar att inkluderad undervisning innebär att alla elever ska undervisas tillsammans och att det är skolans uppgift att möta alla elevers olikheter och anpassas efter olikheterna. Effekterna av den inkluderande undervisningen har visat sig vara både positiva och negativa. Strategier för att hjälpa elever i svårigheter finns det många, men någon färdig mall går inte presentera.

Yrkeslärare ska vara kunniga i sitt hantverksyrke, de ska kunna förmedla kunskaper på ett pedagogiskt sätt och möta elever med olika förutsättningar och behov. Syftet med denna studie var att ta reda på om yrkeslärare upplever att de har kunskaper att bemöta elever med neuropsykiatriska diagnoser och hur påverkar skolans kunskapskrav bemötande av elever med neuropsykiatriska diagnoser. Fyra verksamma yrkeslärare inom gymnasieskolan djupintervjuades utifrån en kvalitativ ansats med inspiration av fenomenografin. Resultatet visar att yrkeslärarna upplever att de inte har den kunskap de skulle vilja ha kring neuropsykiatriska diagnoser för att bemötande ska bli bra.

Att växa upp i dagens samhälle som tjej kan vara mycket förvirrande och alla normer kring hur tjejer bör vara gör det inte lätt. Idag har ungefär från 2 % till 5 % av Sveriges flickor och kvinnor diagnosen ADHD. Tidigare forskning kring ADHD har varit i relation till killars ADHD och diagnosen har setts som en ”kill-diagnos”. Denna studie studerar hur tjejer upplever sin ADHD och hur de rådande diskurserna formar deras syn på diagnosen. I uppsatsen används en diskursanalys för att belysa vilken roll diskurser kan ha för just tjejer med ADHD. Unga tjejer med ADHD missas ofta på grund av att man stoppar dem i kategorier såsom ”hormonella tonårstjejer” och detta kan leda till stora svårigheter med ångest i framtiden. Uppsatsen visar att tjejerna i studien begränsas av normer gällande ”vanliga” tjejer där de har svårt att leva upp till dessa förväntningar. Detta kan leda till att tjejer antingen känner sig missanpassade och avvikande, vilket i sin tur leda till en snedvriden självbild. Tjejerna i studien ser samhället som en motkraft för deras välbefinnande och sin personliga utveckling. Motståndet och frustrationen som tjejerna uttrycker mot samhällets snäva normer kring tjejer visar på att det krävs nya olikheter inom diskurser eller eventuellt nya diskurser. Studien visar på att det krävs mer variation för att inkludera fler olika slags förväntningar på tjejer och hur tjejer är. Studien belyser hur tjejer med ADHD skriver och upplever sin ADHD, och hur de upplevde diagnosen i yngre år. Studien bidrar till forskning om tjejer och till forskning om diskurser kring genus och diagnoser och bidrar även till ett nytt perspektiv på psykisk ohälsa i samband med diskurser gällande ADHD och andra liknande diagnoser.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur matematiklärare upptäcker elever med matematiksvårigheter, synliggöra hur lärarna arbetar för att dessa elever uppnår målen i matematik samt vilka orsaker lärarna anser ligga bakom matematiksvårigheter. Kvalitativa intervjuer genomfördes med fyra olika matematiklärare där intervjuerna spelades in och transkriberades. För att ta reda på syftet och frågeställningarna har fokus i studien varit utifrån ett lärarperspektiv. Studiens resultat visar att kartläggning så tidigt som möjligt är en viktig aspekt för att upptäcka elever med matematiksvårigheter och att fokus på diagnoser och specifika matematiksvårigheter inte är centralt. Undervisningen bör inte heller kretsa kring matematikboken, det kan tyda på att matematiklärare måste tänka mer kreativt och utanför ramarna för att fler elever ska uppnå målen i matematik genom exempelvis laborationer, samtal och diskussioner kring ämnet.

<p>Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur förskollärare arbetar med barn i behov av särskilt stöd samt att ta reda på vilka svårigheter barn kan ha och vad som menas med barn i behov av särskilt stöd. Var går gränsen om ett barn är i behov av särskilt stöd? Vilken betydelse har en diagnos för en pedagog?</p><p> </p><p>I undersökningen framgick det att informanterna hade mött olika barn med olika behov som till exempel dövhet, funktionshinder, motoriska svårigheter, språksvårigheter, talsvårigheter, autism, koncentrationssvårigheter, sociala och emotionella svårigheter och ej diagnostiserade barn. Även att två av informanterna ansåg att det inte var nödvändigt med den specialiserade diagnostiseringen.</p><p> </p><p>Tidigare forskning visar på att förskolan i många fall ses som en barnpassnings institution för arbetande vårdnadshavare istället för en plats där barnen kan utveckla sig. Det tas vidare upp den kontroll som pedagogerna har. Andra studier visar att många av de aktiviteter som pågår på förskolan är startade och styrda av barnen och att aktiviteterna som pedagogerna har hand om ofta är dåligt styrda. Det får barnen att specialisera sig på vad de vill göra. Men det kan också segregera barn med särskilda stöd. Det finns ingen direkt lösning på detta problem men samtidigt är det alternativ som kan det mest uppenbara att införa striktare styrning skada formen på förskolan och det rekommenderas istället tydligare riktlinjer på hur förskolan ska arbeta.</p><p> </p><p>Studiens empiri hämtades i två olika kommuner i södra Skåne. Författarnas val för att få svar på sina frågor var genom en enkät studie. Informanterna som deltog i studien var fyra förskollärare och en specialpedagog och har arbetat med barn i behov av särskilt stöd mellan ett - fem år.</p><p> </p><p>En viktig slutsats av undersökningen är att det är alla barn som faller utanför den ”normala” ramen är vad som utmärker barn i behov av särskilt stöd. Att det är samhällets normer som bestämmer vad som menas med ”normalt” eller avvikande när normerna ändras så förändras synen på vad som är ”normalt” eller avvikande. Även att det är barnets behov som bör styra valet av metod och inte tvärtom och det krävs olika metoder för olika barn, alla åtgärdsprogram måste vara individuellt utformade och anpassade till det barnet som man hjälper just för tillfället. Slutligen att det inte är själva diagnosen i sig som är det viktigaste utan istället fokusera sig mer på att kunna hjälpa barnen som är i behov av särskilt stöd. Men om ett barn inte har fått en diagnostisering kan detta leda till det att barnet inte får det behov av särskilt stöd som barnet behöver.</p><p> </p>

Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur förskollärare arbetar med barn i behov av särskilt stöd samt att ta reda på vilka svårigheter barn kan ha och vad som menas med barn i behov av särskilt stöd. Var går gränsen om ett barn är i behov av särskilt stöd? Vilken betydelse har en diagnos för en pedagog?   I undersökningen framgick det att informanterna hade mött olika barn med olika behov som till exempel dövhet, funktionshinder, motoriska svårigheter, språksvårigheter, talsvårigheter, autism, koncentrationssvårigheter, sociala och emotionella svårigheter och ej diagnostiserade barn. Även att två av informanterna ansåg att det inte var nödvändigt med den specialiserade diagnostiseringen.   Tidigare forskning visar på att förskolan i många fall ses som en barnpassnings institution för arbetande vårdnadshavare istället för en plats där barnen kan utveckla sig. Det tas vidare upp den kontroll som pedagogerna har. Andra studier visar att många av de aktiviteter som pågår på förskolan är startade och styrda av barnen och att aktiviteterna som pedagogerna har hand om ofta är dåligt styrda. Det får barnen att specialisera sig på vad de vill göra. Men det kan också segregera barn med särskilda stöd. Det finns ingen direkt lösning på detta problem men samtidigt är det alternativ som kan det mest uppenbara att införa striktare styrning skada formen på förskolan och det rekommenderas istället tydligare riktlinjer på hur förskolan ska arbeta.   Studiens empiri hämtades i två olika kommuner i södra Skåne. Författarnas val för att få svar på sina frågor var genom en enkät studie. Informanterna som deltog i studien var fyra förskollärare och en specialpedagog och har arbetat med barn i behov av särskilt stöd mellan ett - fem år.   En viktig slutsats av undersökningen är att det är alla barn som faller utanför den ”normala” ramen är vad som utmärker barn i behov av särskilt stöd. Att det är samhällets normer som bestämmer vad som menas med ”normalt” eller avvikande när normerna ändras så förändras synen på vad som är ”normalt” eller avvikande. Även att det är barnets behov som bör styra valet av metod och inte tvärtom och det krävs olika metoder för olika barn, alla åtgärdsprogram måste vara individuellt utformade och anpassade till det barnet som man hjälper just för tillfället. Slutligen att det inte är själva diagnosen i sig som är det viktigaste utan istället fokusera sig mer på att kunna hjälpa barnen som är i behov av särskilt stöd. Men om ett barn inte har fått en diagnostisering kan detta leda till det att barnet inte får det behov av särskilt stöd som barnet behöver.

Syftet med studien var att få en djupare förståelse och kunskap om hur matematikundervisningen kan utformas så att den bemöter elever med fallenhet för matematik. Syftet var även att få kunskap om hur arbetet med problemlösning kan gynna dessa elever. I genomförandet av studien intervjuades fem verksamma matematiklärare i årskurs 4-6. Studien belyste att undervisningen mestadels bestod av gemensamma genomgångar, att eleverna arbetade med något helt annat eller blev tilldelade svårare uppgifter. Studien belyste också att eleverna kunde utmanas i problemlösning genom att läraren ställde högre krav på dessa elevers kunskaper. Studien visade också att det var genom problemlösning som lärare upptäckte elever med fallenhet för matematik och även genom diagnoser samt hur snabbt de lärde sig nya moment. Trots att lärarnas svar skilde sig mycket åt fanns det en medvetenhet i deras undervisningsform som strävade mot att utmana elever med fallenhet för matematik.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.