Ämnet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar valdes eftersom det är aktuellt inom skolans värld. Tidigare forskning har visat att lärares kompetens inom området ofta brister och att den svenska skolan inte alltid lyckas i att vara en skola för alla. Syftet med arbetet var att undersöka nio lärares erfarenhet gällande inkludering av elever med neuropsykiatriska diagnoser. Frågeställningarna var: Vilken kompetens har lärarna för att kunna inkludera diagnosticerade elever i sin undervisning och på vilka sätt har de erhållit den? Vilka möjligheter och hinder upplever lärarna att det finns i arbetet med inkludering av diagnosticerade elever? På vilka sätt anpassar lärarna sin undervisning för att elever med neuropsykiatrisk diagnos ska uppnå kursmålen? Kvalitativa intervjuer av nio informanter har utgjort metoden. Huvudresultatet har visat att lärare ansett sig sakna kunskap om NPF när de börjat jobba, de har erhållit kompetensen de besitter idag genom arbetet med elever som har en neuropsykiatrisk diagnos. En möjlighet lärarna upplever med att dessa elever inkluderas är att skolan blir en representant för hur samhället ser ut. Hinder kan vara ramfaktorer, främst tidsbrist. Anpassning av undervisning kan ske genom strukturerade lektioner med korta instruktioner, förlängd provtid och anpassade uppgifter. Undervisningen för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skulle kunna förbättras genom att lärare får en större kunskap inom området och att de ges fler resurser, främst i form av tid och mindre klasser. / The topic of neuropsychiatric diagnoses was chosen because it is very current within the school today. Former research has shown that the competence of teachers very often tends to fail and the Swedish school does not succeed in being a school for everybody. The purpose of this thesis was to investigate nine teachers’ experience of inclusion of students with neuropsychiatric diagnoses. The problems were: What capability do the teachers have to include students with a diagnosis in their education and in what ways have they received it? What possibilities and what obstacles do the teachers believe there are with inclusion of students with diagnoses? In which ways do the teachers adjust their education in order to make the students with neuropsychiatric diagnoses achieve the goals of the curriculum? Qualitative interviews with nine informants have constituted the method. The main result has shown that the teachers have found themselves without knowledge within the neuropsychiatric area when they began their career, they have received the competence they possess today by working with students with neuropsychiatric diagnoses. Pros with inclusion of these students is that the school should be a representative of society as it really is, obstacles with inclusion may be lack of time and too large classes. Adjustment of the education might be done by structured classes with short instructions, extended time when writing tests and adjusted tasks. The conclusion is that teachers don’t get any education within this topic; instead they have to learn by themselves by trial and error. The education for students with neuropsychiatric diagnoses could improve by educating teachers and giving them better resources like time and smaller classes.

I denna vetenskapliga essä har jag låtit mina tankar kring livsberättelser, möta författare,filosofer, psykologer och litteraturvetares, tankar om berättelsens makt i individens liv ochskapandet av identitet. Vilka berättelser väljer jag att berätta för andra och hur påverkar deberättelserna synen på mig själv? I denna essä, finns ett smakprov på hur jag i arbetet medindivider, använder mig av traditionella berättelser, som sagor, myter och legender, för attskapa en begriplig ram i en annars oordnad tillvaro. Jag uppmärksammar det faktum att flerasöker lösningar utanför sig själv, på det som tidigare sågs som ett ifrågasättande av livet. Jaghar tagit hjälp av forskning som har studerat förutsättningarna för mitt yrke och sett på mitteget lyssnade i samtal med hjälpsökande i en verksamhet där jag är starkt påverkad avmålstyrning. Hur påverkas mitt förhållningssätt till individen av de inre och yttre faktorerna imitt yrke som coach? Genom att bland annat utgå ifrån ett samtal med en ung kvinna har jagundersökt mitt förhållningssätt till det hon berättar för mig. / In this scientific essay I have let my thoughts on life stories, meet writers, philosophers, psychologists and literary scholars, on the story of power in the life of the individual and thecreation of identity. What stories do I tell others, and how do they affect the stories view ofmyself? In this essay, I give an example of my work with individuals, using traditional stories, as fairy tales, myths and legends, to create a meaningful framework in an otherwise disordered existence. I pay attention to the fact that many are seeking solutions outside themselves, on what previously was seen as a questioning of life. With the assistance of research which have studied the conditions of my own profession and seen from my ownlistening of conversations with individuals seeking aid in situations where I am strongly influenced by performance management. How is my approach to the subject of the internal and external factors in my profession as a coach? By including assumed a conversation with a young woman, I have examined my attitude to what she tells me.

Failure diagnosis in large and complex systems is a critical task. In the realm of discrete event systems, Sampath et al. proposed a language based failure diagnosis approach. They introduced the diagnosability for discrete event systems and gave a method for testing the diagnosability by first constructing a diagnoser for the system. The complexity of this method of testing diagnosability is exponential in the number of states of the system and doubly exponential in the number of failure types. In this thesis, we give an algorithm for testing diagnosability that does not construct a diagnoser for the system, and its complexity is of 4th order in the number of states of the system and linear in the number of the failure types. In this dissertation we also study diagnosis of discrete event systems (DESs) modeled in the rule-based modeling formalism introduced in [12] to model failure-prone systems. The results have been represented in [43]. An attractive feature of rule-based model is it's compactness (size is polynomial in number of signals). A motivation for the work presented is to develop failure diagnosis techniques that are able to exploit this compactness. In this regard, we develop symbolic techniques for testing diagnosability and computing a diagnoser. Diagnosability test is shown to be an instance of 1st order temporal logic model-checking. An on-line algorithm for diagnosersynthesis is obtained by using predicates and predicate transformers. We demonstrate our approach by applying it to modeling and diagnosis of a part of the assembly-line. When the system is found to be not diagnosable, we use sensor refinement and sensor augmentation to make the system diagnosable. In this dissertation, a controller is also extracted from the maximally permissive supervisor for the purpose of implementing the control by selecting, when possible, only one controllable event from among the ones allowed by the supervisor for the assembly line in automaton models.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen i hur lärare kan individanpassa undervisningen för elever i behov av särskilt stöd inom läs- och skrivinlärningen i åk 1-3. Vi fokuserar vår studie på att undersöka hur utvalda lärare arbetar med läs- och skrivinlärningen för barn i åk 1–3 och vilka hjälpmedel som finns till elever som är i behov av särskilt stöd. Den metod vi har valt att använda i vår studie är i första hand enkäter som vi skickade ut till grundskollärare i åk 1-3. Därefter valde vi att komplettera med intervjuer för att få ett bredare resultat. I studien framkom att elevers svårigheter inom läsning och skrivning kan ha olika bakomliggande orsaker. Läs- och skrivsvårigheter kan uppstå hos elever med diagnoser som tex. Dyslexi och ADHD eller hos elever som får för lite träning eller har uppmärksamhetssvårigheter. Det som även framkommer av resultatet är att de utvalda lärarna anser att det finns för få resurser till elever med läs- och skrivsvårigheter och att eleverna endast till viss del får stödet de behöver.

Syftet med denna studie är att få inblick i hur fritidhemslärare förhåller sig till elever med NPF-diagnoser samt hur de strukturerar verksamheten så att alla elever inkluderas. Studiens empiriska material består av semistrukturerade intervjuer med nio fritidshemslärare från olika svenska skolor i olika kommuner med varierad erfarenhet och utbildning. Studien har en specialpedagogisk utgångspunkt med ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att fritidshemslärare har ett positivt förhållningssätt till elever med NPF-diagnos, vilket medför att elever med NPF-diagnos ofta inkluderas väl i verksamheten. Resultatet visar också att fritidshemslärarna använder sig av olika strategier för att skapa en god relation till alla elever, oavsett diagnos. Något som påverkar strategierna är deras förutsättningar, utbildningsnivå, kompetens och engagemang. Fritidshemslärarna värdesätter och utgår från relationen till eleverna, särskilt till elever med NPF-diagnos, och anser att relationen är grunden för att kunna anpassa verksamheten bra. Resultatet synliggör också de utmaningar som fritidshemslärare står inför. Dels anser de att det saknas stöd från ledning, elevhälsan och specialpedagog för att lyckas strukturera verksamheten i enlighet med de uppdrag som fritidshemsverksamheten har. Studiens resultat visar dock att fritidshemslärare, trots ibland utmanande förhållanden, ser till det positiva och med sin kompetens möjliggör och anpassar verksamheten för alla elevers bästa.

Syftet med vår studie har varit att bidra med kunskap när det gäller praktikers syn på samsjuklighet, tvångslagstiftning och de etiska dilemman som kan uppstå. Vårt intresse grundar sig i att en av oss arbetar inom missbruksområdet och själv upplevt att det inte alltid fungerar med samverkan för klienter med samsjuklighet. Men ämnet blev också aktuellt genom det nya delbetänkandet av Samsjuklighetsutredningen “Från delar till helhet - en reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser för personer med samsjuklighet” (SOU 2021:93). Det vi ville förstå var huruvida praktiker inom socialtjänst och region ser på missbruk, utifrån ett sjukdomsperspektiv eller socialt problem. Samt hur de ser på den nya ansvarsfördelningen gällande tvångslagstiftningen. Ett annat syfte var att utforska olika etiska dilemman som både finns och kan uppstå vid den nya ansvarsfördelningen. Vi har utfört semistrukturerade intervjuer med praktiker inom socialtjänst och region som arbetar med målgruppen samsjukliga. Vi har analyserat vår empiri utifrån de teoretiska perspektiven etik och etiska dilemman samt använt oss av tidigare kunskapsläge. I studien kom vi fram till att praktiker är positiva till förslaget om den nya ansvarsfördelningen när det gäller tvångslagstiftningen för missbruk, LVM. De var även positiva till om att allt ansvar hamnar hos en huvudman. Vårt resultat när det gäller missbruk som sjukdomstillstånd visade att de flesta redan såg det så, men däremot att det kan leda till sociala problem. De etiska dilemman vi kunde upptäcka i vår studie var makt och kön. Vi upplever att det vi fått reda på i vår studie är sådant som tidigare har upptäckts i annan forskning, exempelvis behovet av samverkan för människor med samsjuklighet. Men slutsatserna vi kan dra är att förslaget som ges i Samsjuklighetsutredningen är nödvändigt ur praktikers perspektiv för människor med samsjuklighet. Men också för praktikers möjlighet att skapa förutsättningar för människor i social utsatthet.

De senaste åren har statistiken för barn som får diagnosen ADHD skjutit i höjden. (Danielsson 2011). I takt med att diagnoserna hos barn ökat har kraven för att få extra resurs i förskolan också ökat (Lindgren 2012). Det blir därför en utmaning för pedagoger och lärare när dessa extra resurser för barn i behov av särskilt stöd blir svårare att få i verksamheten. Utifrån denna bakgrund är huvudsyftet med studien att undersöka vad som händer i förskoleverksamheten efter att ett barn fått en ADHD-diagnos. Studiens syfte är att ta reda på hur förskolans personal möter barn med främst ADHD-diagnos men även andra särskilda behov och hur förskolans personal kan underlätta vardagen för dessa barn.Studien utgår från intervjuer med två specialpedagoger som arbetar i förskola. Resultatet visar att barn med ADHD-diagnos behöver en strukturerad vardag där de vet vad som kommer hända härnäst. Men det är även viktigt att vardagen går att anpassa efter varje enskilt barns behov då varje enskilt barn kan behöva olika struktur för att förenkla vardagen. Resultatet visar också på olika sätt som man kan arbeta på för att underlätta dagen för barn med ADHD.

ABSTRACTBorg, Martin (2008). Jag fattar inte! En fallstudie på en skola om elever i matematiksvårigheter. (I don’t get it! A case study on a school about pupils in mathematical difficulties)Syfte: Syftet med studien är att ta reda på hur matematiklärare och specialpedagoger i en skola arbetar med kartläggning av de elever som inte lyckas i matematik samt hur de omvandlar sina kartläggningar till handling och hur åtgärdsprogrammen ser ut för de elever som inte når målen i matematik. Metod: Fallstudie med ostrukturerade intervjuer.Resultat: När man lägger Nilholms tre perspektiv; dilemma, kompensatoriska och kritiska, att se på den specialpedagogiska praktiken, över de uttalande som respondenterna gör är det tydligt att även om alla inte är odelat positiva till den nuvarande ordningen så är den dagliga praktiken definitivt sprungen ur det kompensatoriska perspektivet. Skolan Jag studerat försöker kompensera för brister och problem som finns hos individen. Man försöker identifiera olika typer av problemgrupper och därigenom blir diagnostisering och kategorisering av central betydelse. Genom nivågruppering för att lyfta de starka, obefintlig kartläggning av elever i matematiksvårigheter, styvmoderligt behandlade åtgärdsprogram och en specialpedagogisk verksamhet som inte släpps in i matematiklärarnas hus blir eleverna problembärare. De flesta respondenterna uttrycker dock en frustration och önskan om att komma vidare till ett annat sätt att arbeta. De har ett stort engagemang i sitt ämne och en verklig vilja att kunna optimera sin undervisning men de uttrycker att de sitter fast i ett gammalt system av kompensatoriska tankemönster.

Arbetet handlar om elever med ADHD inom särskolan i allmänhet och pedagogers uppfattningar om hur skolan bör arbeta med elever som har ADHD i synnerhet. Syftet med arbetet är med andra ord att belysa hur pedagoger talar om hur man bör arbeta med ADHD-problematiken i en skolmiljö.Arbetet baseras på intervjuer och i intervjuundersökningen framgick det att pedagogerna arbetade mycket individuellt och arbetet skedde dels i grupper av elever men även på en individuell basis sett ur ett elevperspektiv. Fyra pedagoger har uttalat sig i frågan och det är därför inte möjligt att dra några generella slutsatser angående hur särskolor arbetar med elever som diagnostiserats med ADHD, men detta till trots är det möjligt att bland dessa fyra skönja vissa samstämmigheter, t.ex. att de arbetar mycket med att upprätthålla dagliga rutiner samt att de tar till samma typer av hjälpmedel, bl.a. stora klockor, white-boards och tydliga scheman med visuella symboler.

Vårt examensarbete är en undersökning av hur gymnasiesärskolans studie- och yrkesvägledning ser ut. Examensarbetet utgår ifrån studie- och yrkesvägledarnas perspektiv.Examensarbetet är en kvalitativ intervjustudie med sex verksamma studie- och yrkesvägledare som arbetar med gymnasieelever som ingår i särskola. Vi har avgränsat oss till fem gymnasieskolor i Skåne, en gymnasiesärskola och fyra allmänna gymnasieskolor som har specialutformade program för elever som ingår i särskola. Teoriavsnittet består av fyra teorier och en vägledningsmodell. Kerstin Keens kompetensteori redogörs, likaså Ervin Goffmans stigmateori, Jean Piagets utvecklingsteori, Daniel Sterns utvecklingsteori samt Billy Law, A.G Watts och vägledningsmodell.Resultatet visar att studie- och yrkesvägledarna förbereder eleverna inför vidare studier och arbeten med bland annat individuella vägledningssamtal och praktik. Studie- och yrkesvägledarna arbetar tillsammans med Arbetsförmedlingen Unga Funktionshindrade som är delaktiga i elevens skolgång främst vid praktik och valprocess inför framtiden. Resultatet visar även att studie- och yrkesvägledarna saknar kunskap och förberedelser från studie- och yrkesvägledarprogrammet om att arbeta med elever i särskolan. Dock ser inte alla studie- och yrkesvägledarna det som något negativt. Vi analyserar bland annat studie- och yrkesvägledarnas skillnader i arbetssättet med elever i gymnasiesärskolan respektive allmänna gymnasieskolan. Studie- och yrkesvägledarna lyfter upp möjligheterna och inte hinder för eleverna, vilket vi går igenom i analysen samt hur studie- och yrkesorienteringen bedrivs på skolorna. Vägen till vidare studier och yrken ser lite annorlunda ut än för elever i gymnasiesärskolan än för elever i den allmänna gymnasieskolan. Målet är detsamma men arbetsmetoderna skiljer sig bland annat i form av involvering av skolan och kontakten med arbetsförmedlingen.Nyckelord: Studie- och yrkesvägledning, gymnasiesärskola, kompetenser, diagnoser, förberedelse, vidare studier, yrken