No description available.

I detta arbete undersöks förskollärares upplevelser av det specialpedagogiska uppdraget i förskolan samt framskrivningen av sagda uppdrag i Salamancadeklarationen. Vidare analyseras kopplingar mellan dessa med hjälp av tre perspektiv på specialpedagogik sammanfattade av Claes Nilholm (2020). Dessa perspektiv är den teoretiska ansats studien utgår från. I arbetet används kvalitativa metoder som insamling- och analysmetod. Arbetet är uppdelat i två delstudier. Delstudie I består av en intervjustudie med verksamma förskollärare. Studien fokuserar, med hjälp av en semistrukturerad intervju, på förskollärares upplevelser av specialpedagogik i förskolan. Intervjuerna transkriberas och analyseras med hjälp av tolkande fenomenologisk analys (IPA) och de tre perspektiven på specialpedagogik som teoretisk grund. Delstudie II består av en textanalys av ett utdrag av Salamancadeklarationen. Analysen utgörs av en tematisk analys i sex steg med de tre perspektiven på specialpedagogik som teoretisk utgångspunkt. I studiernas resultat finns ett huvudsakligt tema som berör viljan och/eller strävan att inkludera alla barn. Men i förskolans verksamhet finns ett dilemma kring utförandet på grund av bland annat resurser och kompetenser. Spår av kategorisering och integrering återfinns i både intervjuerna och Salamancadeklarationen vilka kan förstås utifrån den resursfördelning som förskolans uppdrag står i relation till. Gällande den likvärdighet som förskolan påstås erbjuda (Lpfö18, 2018, s. 6) kan i arbetet konstateras att den i allra högsta grad kan ifrågasättas vad gäller det specialpedagogiska uppdraget. Slutsatser som dras av arbetets resultat är att förskolan befinner sig i ett dilemma mellan viljan att föra den pedagogiska inkluderingen framåt och att befinna sig i en verksamhet som inte tilldelas tillräckliga resurser för en sådan utveckling.

Enligt läroplan för förskolan (Lpfö18, 2018) fastslås att barn innehar rätten till en likvärdig utbildning, oberoende av förutsättningar eller behov. Mot bakgrund av detta avsåg författarna att studera pedagogers upplevelse och förståelse kring inkluderingsarbetet samt arbetet med barn i behov av särskilt stöd. I arbetet användes en kvantitativ- och kvalitativ enkät vid insamling av det empiriska materialet och dess analys.  Den teoretiska ansats studien utgick från var Nilholms (2020) tre perspektiv på specialpedagogik. Både delstudie I och delstudie II bestod av en kvalitativ och en kvantitativ enkät med frågor där pedagogers upplevelse eftersöktes kring arbetet med särskilt stöd och inkluderingsarbetet. I delstudiernas resultat eftersträvades alla barns lika värde samt att alla barn inkluderas oavsett behov eller förutsättningar. Däremot visade resultaten i de båda delstudierna att det uppstod ett dilemma huruvida pedagogerna önskade arbeta med barn i behov av särskilt stöd i relation till den verklighet som råder inom förskolan. Resultaten påvisade att de två kommunerna avsaknade resurser likväl som de önskade kompetensutveckling inom området för att ge alla barnen en likvärdig utbildning. Läroplanen för förskolan (Lpfö18, 2018) beskriver alla barns rätt för en likvärdig förskola och att verksamheten ska anpassas efter varje barns olika behov och förutsättningar. Resultatet i denna studie visade pedagogers vilja att anpassa verksamheten men att de saknar de resurser som behövs.

No description available.

Syftet med denna studie är att studera förskollärares förståelse av sitt ledarskap i relation till konflikter, med ett fokus på det lågaffektiva bemötandet. Arbetet syftar mer specifikt till att skapa förståelse för hur förskollärarna anser att konflikter uppstår mellan vuxen och barn i förskolan samt hur de väljer att hantera det. Förskollärarnas beskrivna förståelse ställs i relation till forskning om ledarskapsstilar med särskilt betoning på det lågaffektiva bemötandet. I studien har sju förskollärare intervjuats och dessa bor utspritt i Sverige och har olika yrkeserfarenheter. De teoretiska utgångspunkterna är tre specialpedagogiska perspektiv, dessa är det kompensatoriska och det kritiska samt dilemmaperspektivet. Andra ledarskapsstilar som diskuteras i detta arbete är det auktoritära, empatiska demokratiska, undvikande, växlande samt det lågaffektiva. Resultat visar att ledarskap till stor del handlar om att förekomma konfliktsituationer som ligger i linje med det lågaffektiva och det kritiska perspektivet. Det som är av vikt är att skapa lockande aktiviteter, få barn att följa självmant, ligga steget före och att involvera barnen i situationer där det finns en konflikt mellan den vuxne och barnet. I ledarskapet finns det en makt att förhålla sig till visar resultatet, vilket i sig kan leda till konflikter och hanteras på olika sätt. Förskollärarna gav uttryck för det kompensatoriska och kritiska perspektivet i studien. Samtliga förskollärare talar om betydelsen av att individanpassa sitt ledarskap och hur de bemöter konflikter. En av förskollärarna frågar sig hur pass mycket hen ska anpassa sitt ledarskap till individen och i det synliggörs dilemmaperspektivet. Pågående konflikter hanteras lågaffektivt genom ett lugn i syfte att inte förvärra situationer av ett flertal av förskollärarna. Samtliga förskollärare i studien hade en uppfattning om vad lågaffektivt bemötande är, men de var inte entydigt positiva till det. Det lågaffektiva ledarskapet utgår enligt förskollärarnas svar från det empatiska och demokratiska ledarskapet. Fördelar som förskollärarna ser med lågaffektivt bemötande är goda relationer och ömsesidig respekt. Ett flertal förskollärare menar att det lågaffektiva bemötandet bekräftar den barnsyn och arbetssätt de eftersträvar att arbeta efter i förskolan. Nackdelar är att kollegor har svårt att förstå deras bemötande i konflikter och att ledarskapet till viss del kräver mer tid av förskollärarna. Tidsbrist och stress i yrket gör det svårt för förskollärarna att arbeta lågaffektivt. Det leder vidare till att det auktoritära ofta träder fram hos förskollärarna när de finner tiden knapp och stressfylld.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever med ADHD och dyslexi på mellanstadiet, deras vårdnadshavare och lärare upplever att de sociala relationerna dem emellan påverkar elevernas läs- och skrivutveckling. Studiens frågeställningar är följande: Vilka framgångsfaktorer ser eleverna, deras vårdnadshavare och lärare som betydelsefulla för att eleven ska lyckas med sin läs- och skrivutveckling? Vilka utmaningar ser informanterna att det finns i arbetet med elevens läs- och skrivutveckling? Hur upplever lärarna och vårdnadshavarna att samarbetet mellan skolan och hemmet påverkar elevens läs- och skrivutveckling? För att kunna uppnå syftet och besvara frågeställningarna har en kvalitativ studie genomförts, datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer. Den insamlade empirin har analyserats genom en tematisk analysmodell. Resultatet visar att eleverna, vårdnadshavarna och lärarna upplever att deras sociala relationer dem emellan påverkar elevernas läs- och skrivutveckling. En framgångsfaktor för att eleverna ska kunna lyckas med sin läs- och skrivutveckling är att lärarna har kunskap om och visar intresse för elevernas diagnoser ADHD och dyslexi. Pedagogiska strategier och kompensatoriska hjälpmedel är ytterligare två faktorer som är betydelsefulla för att eleverna ska lyckas med sin läsning och skrivning. Utmaningar i elevernas läs- och skrivutveckling är att få vuxna att ha positiva förväntningar på eleverna, att skolan hittar strategier för att identifiera elevernas svårigheter tidigt och att alla vuxna i skolan visar förståelse och inte ifrågasätter eleverna och vårdnadshavarna. Eleverna med ADHD och dyslexi möter ofta utmaningar både socialt och kunskapsmässigt i skolan. Därför blir ett nära samarbete mellan hemmet och skolan betydelsefullt för elevernas läs- och skrivutveckling. Vårdnadshavarna behöver känna att skolan känns öppen, tillgänglig och inbjudande.

ABSTRACTBorg, Martin (2008). Jag fattar inte! En fallstudie på en skola om elever i matematiksvårigheter. (I don’t get it! A case study on a school about pupils in mathematical difficulties)Syfte: Syftet med studien är att ta reda på hur matematiklärare och specialpedagoger i en skola arbetar med kartläggning av de elever som inte lyckas i matematik samt hur de omvandlar sina kartläggningar till handling och hur åtgärdsprogrammen ser ut för de elever som inte når målen i matematik. Metod: Fallstudie med ostrukturerade intervjuer.Resultat: När man lägger Nilholms tre perspektiv; dilemma, kompensatoriska och kritiska, att se på den specialpedagogiska praktiken, över de uttalande som respondenterna gör är det tydligt att även om alla inte är odelat positiva till den nuvarande ordningen så är den dagliga praktiken definitivt sprungen ur det kompensatoriska perspektivet. Skolan Jag studerat försöker kompensera för brister och problem som finns hos individen. Man försöker identifiera olika typer av problemgrupper och därigenom blir diagnostisering och kategorisering av central betydelse. Genom nivågruppering för att lyfta de starka, obefintlig kartläggning av elever i matematiksvårigheter, styvmoderligt behandlade åtgärdsprogram och en specialpedagogisk verksamhet som inte släpps in i matematiklärarnas hus blir eleverna problembärare. De flesta respondenterna uttrycker dock en frustration och önskan om att komma vidare till ett annat sätt att arbeta. De har ett stort engagemang i sitt ämne och en verklig vilja att kunna optimera sin undervisning men de uttrycker att de sitter fast i ett gammalt system av kompensatoriska tankemönster.

Förskolan är ett första steg för barn i deras utbildningsresa och utgör ofta deras första möte med samhället, därför är det viktigt att förskolan kan representera den mångfald som finns i samhället och därmed innefattar barn och pedagoger av olika bakgrund, behov och förutsättningar. Förskolan ska genom att följa bland annat läroplanens riktlinjer erbjuda ett inkluderande klimat med goda, demokratiska värderingar och normer där alla barn har en naturlig plats i gemenskapen. Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares definition av inkluderingsbegreppet samt deras resonemang kring hur barn i behov av särskilt stöd kan gynnas av ett inkluderande arbetssätt och anpassade miljöer. För att ta reda på detta kommer vi att använda oss av kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt deltog och intervjuades åtta förskollärare från fyra olika rektorsområden i studien. Empirin som samlades in bearbetades genom transkriptioner och en tematisk analys genomfördes. Resultatet analyserades utifrån ett kritiskt specialpedagogiskt perspektiv. Idiskussionsavsnittet ställs dessa resultat mot tidigare forskning och teorier.Studiens resultat visar att de deltagande förskollärarna till stor del definierar inkludering som en god gemenskap där alla barns olikheter och förmågor ses som en tillgång. De beskriver utmaningar för inkluderingarbetet och i fokus ligger stora barngrupper i förhållande till antalet pedagoger. Sett till de arbetssätt, strategier, anpassningar och förhållningssätt som beskrivs synliggörs en tydlig vilja att uppnå den gemenskap som de genom inkluderingsarbetet strävar mot att nå.

Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger på landsbygdsförskolor beskriver att de arbetar med barn i behov av särskilt stöd samt hur de upplever att de arbetar med att inkludera barnen i behov av särskilt stöd i resterande barngrupp. Detta har undersökts genom semistrukturerade intervjuer med två förskollärare och en specialpedagog placerade på tre landsbygdsförskolor utspridda i Sverige. Resultatet har analyserats utifrån Braun och Clarkes (2006) tematiska analys med hjälp av Nilholms (2020) tre perspektiv: det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet samt dilemmaperspektivet, vilka alla kan ses på olika vis i pedagogernas svar.  Resultatet visar att det enligt respondenterna finns flera olika fungerande sätt att arbeta med barn i behov av särskilt stöd och att begreppet barn i behov av särskilt stöd upplevs som svårdefinierat. Pedagogerna beskriver att hjälpmedel i form av exempelvis tecken som stöd (TAKK), bildstöd och timer underlättar för hela barngruppen. Det har även framkommit att respondenterna upplever att det går att inkludera barn på olika vis, utan att behöva tvinga de att sitta kvar i exempelvis samlingen.  Slutsatsen är att pedagogerna upplever att det finns fler än ett fungerande sätt att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det påverkas dels av vilket behov av stöd som finns, dels vilket stöd och vilka förutsättningar förskolan får från specialpedagog och rektor. Det framkommer även att barn anses inkluderas på olika vis samt att definitionen barn i behov av särskilt stöd är oklar.

The aim of this thesis is to gain a deeper understanding in relation to the construction of a ‘Net Generation’. With regards to the idea of an information society, technologies and young people are given certain positions, which are not in any sense natural but are socially constructed. This thesis explores these socially given meanings and shows what types of meanings are prioritized and legitimized. The exploration is conducted by examining, both externally and internally, given meanings of a generation identity. The external (nominal identification) in this study is understood as the construction of an abstract user and is studied by means of academic texts concerning the ‘Net Generation’. The internal (virtual identification) involves young people’s construction of their generation identity and is studied by means of collage. The collages are used to understand how the young participants position themselves in contemporary society and how they, as concrete users, articulate their relationship with information technologies.   The findings show that the ‘type of behavior’ which is articulated in the signifying practice of the construction of the abstract user, ‘Net Generation’, reduces users and technology to a marketing / economical discourse. In addition the idea of the abstract user implies that all users have the same possibilities to achieve ‘success’ in the information society, by being active ‘prosumers’. The concrete users articulate that they feel stressed and pressured in relation to all the choices that they are expected to make. In this sense, the participants do not articulate the (economical) interests as assumed for the ‘Net Generation’, but, rather articulate interests to play, to have a hobby and be social when using information technologies.   What this thesis thus proposes, is to critically explore the ‘taken for granted’ notions of a technological order in society as pertaining to young people. Only if we understand how socially given meaning is constructed can we break loose from the temporarily prioritized values to which the position of technology and users are fixed.