Hur angriper man så komplexa frågor som ställs inom arkitekturen? Frågor som aldrig kan tas ur sin större kontext och som påverkar så många människor. Hur planerar man för en oviss framtid? Slakthuset är en plats med en väldigt unik karaktär som inte finns någon annanstans i Stockholm. Mycket av det beror på att platsen innanför sina gränser och de bestämmelser om vad för funktioner som får finnas där har det fått växa väldigt fritt. Byggnader från många olika decenier står sida vid sida och många har ombyggnationer och påbyggnationer som visar spår av de olika behov som har funnits i byggnaderna. Mycket av dagens arkitektur presenteras med säljiga slogans och diagram som presenterar en förenklad bild av de verkliga problemen och i samman stund den självklara lösningen på det givna problemet. På något sätt lever totalplaneringsidealet kvar. Alla tänkbara problem kan förutses och lösas av den upplysta arkitekten penna. Jag har försökt en annan infallsvinkel. En mer sprudlande process med att testa olika lösningar innan jag ens definierat vad frågan är. Medvetet subjektivt och naivt. När jag långsamt närmat mig en färdig byggnad har också målet med mitt sökande långsamt klarnat. En byggnad som erbjuder en stor mängd olika platser för olika personer och deras olika behöv för att studera. En byggnad med både en klar egen karaktär men med möjligheten att förändras när behoven ändras. / Hur angriper man så komplexa frågor som ställs inom arkitekturen? Frågor som aldrig kan tas ur sin större kontext och som påverkar så många människor. Hur planerar man för en oviss framtid? Slakthuset är en plats med en väldigt unik karaktär som inte finns någon annanstans i Stockholm. Mycket av det beror på att platsen innanför sina gränser och de bestämmelser om vad för funktioner som får finnas där har det fått växa väldigt fritt. Byggnader från många olika decenier står sida vid sida och många har ombyggnationer och påbyggnationer som visar spår av de olika behov som har funnits i byggnaderna. Mycket av dagens arkitektur presenteras med säljiga slogans och diagram som presenterar en förenklad bild av de verkliga problemen och i samman stund den självklara lösningen på det givna problemet. På något sätt lever totalplaneringsidealet kvar. Alla tänkbara problem kan förutses och lösas av den upplysta arkitekten penna. Jag har försökt en annan infallsvinkel. En mer sprudlande process med att testa olika lösningar innan jag ens definierat vad frågan är. Medvetet subjektivt och naivt. När jag långsamt närmat mig en färdig byggnad har också målet med mitt sökande långsamt klarnat. En byggnad som erbjuder en stor mängd olika platser för olika personer och deras olika behöv för att studera. En byggnad med både en klar egen karaktär men med möjligheten att förändras när behoven ändras.

Uppgiften bestod i att rita en tillbyggnad till Nationalmuseum i Stockholm. Denna tillbyggnad skulle innehålla administration som kontor och hanteringsutrymmen för konsten, så som ateljéer och uppställningsrum. Mitt projekt har arkitekturhistorien som ingång, där jag anser att vi använder oss av den för lite. Jag blev tidigt intresserad av hur det är att jobba med kollage och att använda mig av redan ritade rum. Vad händer när man sätter ihop dessa rum och vilka möten bildas? Jag valde ut fyra rum som jag jobbade med, studiesalen, konserveringsateljéerna, uppställningsrummet och kontoren. Dessa rum valdes efter kvaliteter de hade som passade till funktionerna det skulle inhysa. Studisalen är en siloanläggning, konserveringsateljéerna är en pelar- balksal, uppställningsrummet en gotisk kyrksal och kontoren Le Corbusiers La Tourette kloster. Sedan har rummen satts ihop till en helhet där historia och funktion möts. Det är vandringen mellan dessa rum och hur de möter varandra som är det mest intressanta med byggnaden. / The task for this project was to build an appendix to the National Museum of Art in Stockholm. The appendix was to hold administration such as offices and areas to handle the art, both for restauration and storage. My ptoject has its starting point in architectural history, I believe that we are not using all the information and knowledge that is in our past so I wanted to work with that as my inspiration. From the early beginning I worked with the collage and putting together already exicting rooms and this was also to become the finished product. Questions that arose was how these rooms can be put together and then what is happening in the meetings? I chose four rooms to work with, the studyroom, restaurationstudios, offices and storageroom. These rooms that i found and chose had the qualities I wanted and were suited for the functions they were about to have. These different rooms have been put together to a new whole. It is the inside and the way these rooms meet and the new rooms they create that is the most interesting part of the project.

What does it actually mean to be bored? According to media you most likely get the impression that it is a disease that needs to be cured. And the word certainly has a negative tone attached to it. To be “bored” is not a state of mind where most people want to be. Therefore we live in a world where we can find all kinds of distractions and tools to make things as effective and entertaining as possible.   In my essay “Upprepningar och tristess”, I explore the link between boredom, creativity and development. Through studies, books, essays and magazines I try to get under the skin of a hard definable topic. What has been written and what has been said? Is it overall just a bad thing that we should try to eliminate, or is it an important state of mind that we need to pay attention to and try to understand better? In the end, also my essay falls prey to the depths of boredom. / <p><em>My exam work consists of a written essay part and a formed/interpreted part.</em></p>

Mitt projekt är en bilderbok som skildrar en kort men omvälvande tid i ett barns liv.  En flytt river upp känslor och osäkerhet. Bildvärden var min ingång till berättelsen.  Den visuella världen är uppbyggd av olika minnen och referenser  porträtterade i kollage form. Bilderna fokuserar på barnets perspektiv, att porträttera den kroppsliga känslan snarare än den anatomiskt korrekta. Samlandet av bilder har varit som att trä pärlor på tråd, att plocka upp karaktärer och sätta dem i olika scener som sen placerats i olika ordning. De bildar en berättelse om vänskap och hur den påverkas av förväntningar vi får från andra. Berättelsen speglar klass, tillhörighet och vilka konsekvenser små vardagliga ting kan få för ett barn.

Datortekniken har utvecklats vilket innebär att man kan göra mer högupplösta 3D-objekt (se ordlistan) som ser mer realistiska ut än sina föregångare vilket har skapat en trend där 3D-objekten ska vara realistiska. Vi vill bryta den realistiska trenden genom att ta inspiration från det konstnärliga fältet vilket ledde oss till att undersöka de metoder som surrealisterna kan ha använt. Surrealismen innebär att konstnären vill fånga sina inre visioner och drömbilder. Undersökningen sker med fokus på metoden kollage, utklippta bilder som sätts ihop till en bild, såsom bland annat Max Ernst utförde det. Vidare testas våra egna varianter av kollage och därefter diskuteras arbetsflödet i de olika varianterna. Resultatet visar hur kollage kan se ut när det har inslag av surrealism, samt hur kollage kan användas för att skapa 3D-objekt.

Arbetet utforskar det liminala gränslandet mellan mode och arkitektur genom parallella jämförelser av fasadbeklädnad och kläder. Med utgångspunkt i den personliga sfären, undersöks arkitektoniska och bärbara strukturer utifrån och omkring kroppen. Detta är ett undersökande kollage över designpraktikens gränser som förenar det mest intima rummet; våra kläder med den mest intima arkitekturen; tältet. Både arkitektur och mode grundar sig i vikten av att skyla och skydda sig samt att uttrycka identitet. Vad finns det för rumslig potential i detta lager som vi adderar genom att klä, både mänsklig kropp och arkitektonisk huskropp? Dagens samhälle speglar en livsstil i ständig förändring och förflyttning vilket gör att vi behöver vara mer flexibla i våra rum. Det publika rummet ställer allt högre extroverta krav och gör alltmer anspråk på det privata rummet. För dagens samtida urbana nomad formas ett behov av en mobil, bärbar och konvertibel privat sfär.  Här följer en tolkning utifrån definitionen om arkitektoniskt och mänskligt skydd.

The aim of this thesis is to gain a deeper understanding in relation to the construction of a ‘Net Generation’. With regards to the idea of an information society, technologies and young people are given certain positions, which are not in any sense natural but are socially constructed. This thesis explores these socially given meanings and shows what types of meanings are prioritized and legitimized. The exploration is conducted by examining, both externally and internally, given meanings of a generation identity. The external (nominal identification) in this study is understood as the construction of an abstract user and is studied by means of academic texts concerning the ‘Net Generation’. The internal (virtual identification) involves young people’s construction of their generation identity and is studied by means of collage. The collages are used to understand how the young participants position themselves in contemporary society and how they, as concrete users, articulate their relationship with information technologies.   The findings show that the ‘type of behavior’ which is articulated in the signifying practice of the construction of the abstract user, ‘Net Generation’, reduces users and technology to a marketing / economical discourse. In addition the idea of the abstract user implies that all users have the same possibilities to achieve ‘success’ in the information society, by being active ‘prosumers’. The concrete users articulate that they feel stressed and pressured in relation to all the choices that they are expected to make. In this sense, the participants do not articulate the (economical) interests as assumed for the ‘Net Generation’, but, rather articulate interests to play, to have a hobby and be social when using information technologies.   What this thesis thus proposes, is to critically explore the ‘taken for granted’ notions of a technological order in society as pertaining to young people. Only if we understand how socially given meaning is constructed can we break loose from the temporarily prioritized values to which the position of technology and users are fixed.

Under 2018–20 har jag under min masterutbildning i komposition inkluderat mina egna erfarenheter av synestesi och associerad synestesi i komponerandet och här även försökt att beskriva mina metoder för detta. Jag har försökt överföra upplevelser av text, färg, form och rörelse till musik. Detta är delvis inspirerat av pedagogen Gertrud Grunows arbete på Bauhaus för 100 år sedan men även av mina tidigare arbeten med kollage, grafiska partitur och dans. De ensembler jag skrivit för har varit mycket varierade idiomatiskt och storleksmässigt. För mig som komponist, sångare och improvisatör, men också pedagog är de synestetiska (associativa eller konkreta) metoderna en för mig oändlig källa till inspiration och ett praktiskt sätt att närma sig det kreativa arbetet. Min roll som utövande improvisationsmusiker är också en del av det, då improvisationen aktiverar så många delar av sinnet. Visuell, auditiv, kinestetisk och taktil inlärning påverkar hur vi förnimmer världen. Om du förstår individens unika perception får du större medkänsla och dessutom ett mindre prestationsladdat förhållande till ditt eget skapande. Det bild- eller textmaterial jag skapar hjälper mej att minnas mina grundidéer. Syftet med att vandra mellan olika medium, idiom och förnimmelser är att hitta ett sätt att komma kreativiteten nära – i smyg. / During the years 2018–20 I have included my own experiences of synesthesia and associated synesthesia in my composition processes, and in this essay I am describing the methods I have been using. I have tried to transform experiences of words, color, texture, form, and movement to music. This is, to some extent, inspired by the work of the pedagogue Gertrud Grunow at the Bauhaus art school in Germany 100 years ago, but also by my own earlier works with collages, graphic scores and dance. The ensembles I have been writing for have been varied idiomatically and in size. To me, as a composer, singer and improviser, but also as a pedagogue, synesthetic methods (both associative or concrete) are an endless source of inspiration and a practical way to approach the creative work. My role as a performing, improvising musician also takes a part of it since the improvisation activates so many different sections of the sensory system. Our different ways of learning, through the visual, audiative, kinesthetic and tactile, affect how we perceive the world. If you can learn to recognize different modes of individual perception, you will get a greater respect for your fellow humans, and also diminish the performance anxiety you might have in relation to the creativity. The texts and visual material I create in my processes help me to remember the original sources of inspiration. The purpose of wandering in between different media, idioms and sensations is to find practical ways to stealthily approach creativity. / <p>"From Ash to Birch" Lina Nyberg, KMH Symphony Orchestra, conducted by Simon Bång</p><p></p>

I have zoomed in and out, cut and pasted, simplified and exaggerated my way through twelve shelf metres of Swedish architecture history. My ambition with this project has been to understand how Swedish architecture has been narrated in The Swedish Review of Architecture - tidskriften Arkitektur - during the 113 years the publication has existed. Has its "dramaturgy" changed and is this reflected in the development of Swedish design? Through using the architectural skills I have developed through my education, I was able to use the relatively simple, yet complex technique of photomontage as a means of analysing historical images. Each montage, once composed, vividly suggest certain tendencies of different historical periods, from the use of material, the social ways in which spaces are inhabited, the way light is managed, and so forth. I developed this method of photomontage because it exposes much more than documentary photography and writing. The project suggest an active engagement in history, rather than a passive acceptance of thing that have been. The final spreads can be read as retrospective and visionary simultaneously, to open up for several readings, and a possibility to keep on producing more material. / Sedan 1901 har tidskriften Arkitektur dominerat den svenska arkitekturscenen. Det är en viktig historisk källa, inget annat tidskriftsarkiv innehåller en sån stor mängd svensk arkitektur.I mitt examensarbete har jag försökt definiera hur tidskriften har skildrat den svenska arkitekturen. Hur har detta förändrats under de 113 år tidskriften har existerat? Fokus för min undersökning har varit presentationer av villor och sommarhus. Med hjälp av digitala verktyg har jag zoomat in i materialet, klippt och klistrat och byggt upp nya verkligheter som ger en ny bild av berättelsen om svensk arkitektur.

This study examines cinematic storytelling by looking at screenshots from episode three of the tv-series The Last of Us (2023). The purpose is to illustrate how scenography in the chosen material can represent meaningful concepts about the main character's identity and statues. The study examines how scenography in the character Bill's home can be seen as identity markers based on Pierre Bourdieu's capital theory. The study further uses Petter Skult to contextualize the world and zombie genre in which the tv-series takes place. Through a qualitative visual analysis the screenshots are described and analyzed in relation to Bourdieu's ideas about economic and cultural capital. The results suggest that Bill's status has increased both in terms of economic and cultural capital in the context of a unraveling zombie apocalypse. Scenography in Bill’s home further suggests his contradictive identity as both tough survivalist and cultural connoisseur. His home in an idyllic small-town neighborhood further suggests his identity as a symbol for American patriotism. The result is lastly followed by a discussion about class and xenophobia. / This media production is a fictional marketing campaign for the city of Malmö which uses visual communication with the aim to encourage young people to send in citizen proposals.