No description available.

Denna uppsats redovisar en explorativ undersökning och studie av fenomenet och frågeställningar kring hur musik kan bli visuell och hur rytm och ton relaterar till färg. De två teorier som jag använder är intermedialitet och synestesi. Jag gör en kvalitativ intervju med olika kompositörer verksamma på folkhögskolor, musikhögskolor och universitet. Fokus i frågorna ligger på tekniska medier, de inre skeendena, kropp/känsel, gehör och visuell konst. Vad som kan konstateras genom denna studie är att den visuella aspekten av musik är mycket viktig för och flitigt använd av kompositörer. I denna uppsats får vi en inblick i deras process av detta visualiserande i komplext musikskapande. Jag diskuterar hur rytm, ton och färg har en del gemensamt. Även om rytm inte direkt för en synestetiker alstrar färger på samma sätt som toner kan göra, så tolkar jag det som att rytmen finns med i det mönster av färger de kan uppleva tillsammans med dessa klingande toner. Vidare finner jag att medier och sinnen hos kompositörer blandas hela tiden. Det kroppsliga, det auditiva och det visuella är ständigt delar av en kreativ process allt efter en kompositörs inre vision för sin musik.

Denna uppsats undersöker hur icke-synestetiker inom en västerländsk kontext kodar musikupplevelser efter färg. Det är ett arbete som tar inspiration från synestetiska erfarenheter och implementerar det hos icke-synestetiker. Arbetet inleder med en kort presentation av fenomenet synestesi, sedan hur tidigare forskning kring musik- och färgassociationer har presenterats och problemformuleringar kring det. Studien använder sig av en kvalitativ metod med intervjuer som kombineras med att deltagarna får lyssna på musik och välja en färg som passar in med upplevelsen. Sedan applicerar jag tre teorier till resultatet som väver in perspektiv från konstvetenskap, litteraturvetenskap och musikpsykologi. Utifrån denna studie som intervjuar två deltagare, kommer jag fram till att musik- och färgassociationer är svåra att undersöka och att det finns flera ingångar till det. Samt att betydelsen av att använda populärmusik i liknande studier kan eventuellt ge fler ingångar till att tolka ett resultat. Slutligen för jag en diskussion kring individernas färgval och om de behöver betraktas utifrån hur intensiv en färg är, eftersom mättnad är något som sällan benämns inom disciplinen.

Utgångspunkten för detta examensarbete var att utveckla en kompositionsmetod med utgångspunkt i en tavla för att skapa en ”simulerad synestesi”. För att skapa kompositionsmetoden har tonsättare med synestesi intervjuats samt har en undersökning om hur en grupp människor tittar på en tavla utförts. Ursprungligen så fanns det bara en vilja hos mig att komponera ett stycke baserat på en tavla tillsammans med en nyfikenhet kring fenomenet synestesi. Under examensarbetets gång har kompositionsmetoden samt undersökningen utformats. Detta resulterade i ett två komponerade stycken och båda styckena utgick ifrån varsin synestesi.

”Sommar” är ett av de allra främsta exemplen på Inger Edelfeldts skicklighet som novellförfattare. Genom ett antal stilistiska och berättartekniska grepp utnyttjar hon novellens begränsade utrymme optimalt. Edelfeldt förmedlar här motiv och tema, utan att behöva ge avkall på vare sig person- eller miljöskildring och hon lyckas dessutom förmedla en rikedom av känsla och undermening. Uppsatsens syfte är att klargöra på vilket sätt Inger Edelfeldt skapar mening i novellen, utan att behöva skriva ned varenda bokstav i den historia hon vill förmedla: Vilka stilistiska och berättartekniska grepp används? Och vilken betydelse får dessa för tolkningen av berättelsen? Uppsatsen fokuserar på fyra olika analysområden (med såväl kvantitativa som kvalitativa drag): det sinnliga, det ljusa och det mörka, det rituella samt det utelämnade och det antydda. Det är just genom att använda sig av dessa stildrag och berättartekniska grepp som Edelfeldt, trots den knapphändiga informationen, skapar en djupare mening i texten.

Den här uppsatsen undersöker hur språket kan hjälpa att beskriva den kvalitet hos en produkt som utgör dess identitet, det som ligger inbäddat i formspråk och det en designer gör när hen ger form. För detta har jag tagit avstamp i forskning kring de neurologiska fenomenen synestesi och ideastesi vilka hjälper oss översätta abstrakta koncept sinnen emellan. Mot bakgrund av detta har jag genomfört en undersökning i användande av personliga egenskaper för att beskriva färg samt form och sedan använt datan för att beskriva tre olika designföretags formgivning. Jag har funnit att det här språket inte går att göra objektivt, som en kan använda för att stoppa in data och få ut en färdig produkt, där form a plus färg b är lika med respons c, utan att det krävs en designer som tar subjektiva beslut för att fånga upp de små detaljerna. Samtidigt har jag kunnat se att det verbala språket är en riktigt bra grund för mig som designer att tänka över mina formbeslut och göra mig klarsynt i min process. / This paper investigates how language can help describe the quality within a product that make up it's identity, what's embedded in design aesthetics and what designers do when they give shape to objects. For this I have looked into research in the neurological phenomena synesthesia and ideasthesia which help us translate abstract concepts between our different senses. With this in mind, I have conducted a test in using personal traits to describe colors and shapes, later using the data to to describe three different design companies' design aesthetics. What I've found is that this language can't be objective and therefore cannot be used as a way of putting data in to get a finished product, where shape a plus color b equals response c. All without requiring a designer to make subjective decisions to make sure the tiny details and nuances get picked up. At the same time I've realized that this language is a good foundation for me, as a designer, to stand on and use to reflect on my decisions and give me clarity in my process.

The question of this degree project is to investigate whether it is possible to convert one art form to another. The thesis has been about converting the art of painting into music. French post-impressionism has been transformed into contemporary chamber music. Setup The degree project “Toner i dubbel bemärkelse” (Tones in two Senses) is about the saxophonist and clarinettist Robert Nevén’s research on his experiences with synaesthesia, and how this has inspired him to compose music for an ensemble consisting of both improvisational and classical musicians. Synaesthesia is a neurological condition where one sensory impression triggers another. A common form of synaesthesia is when reading certain letters and/or numbers makes the synaesthete perceive specific colours. The person in question either sees the colour in front of the eyes, or imagines it in the head. Implementation Nevén believes he experiences synaesthesia to a certain extent, and in his case, it is as follows: Often when he plays a certain note it triggers the visual cortex so that he thinks of a specific colour. This has led to the idea of taking this the other way around for compositional inspiration purposes: Nevén has extracted the colours from five paintings of French post-impressionist painter Paul Gauguin, turned these colours into the musical pitches he associates them with, and written one composition for each painting’s tone material respectively. The five paintings are: Blue Trees Spirit of the Dead Watching (Manaò tupapaú) Redheaded Woman and Sunflowers The Loss of Virginity (Awakening of Spring) The Sorcerer of Hiva Oa (Marquesan Man in the Red Cape) In one composition, the musical form and instrumentation are derived directly from the painting. In others, the tone material is assembled more freely based upon different compositional concepts. The music was presented in concert at The Royal College of Music in Stockholm at March 20th, 2018. Conclusion The conversion of paintings to music is possible, but it requires a format so that the result faithfully follows the original. In this case, the format consisted of keeping the composition within the framework of a painting’s given tone material as much as possible. / <p><strong>Kompositör:</strong></p><p>Robert Nevén</p><p></p><p><strong>Repertoar:</strong></p><p>1) <em>Blue Trees</em></p><p>2) <em>Redheaded Woman and Sunflowers</em></p><p>3) <em>The Sorcerer of Hiva Oa (Marquesan Man in the Red Cape)</em></p><p>4) <em>Spirit of the Dead Watching (Manaò tupapaú)</em></p><p>5) <em>The Loss of Virginity (Awakening of Spring)</em></p><p></p><p><strong>Medverkande musiker:</strong></p><p>Robert Nevén - klarinett &amp; tenorsaxofon</p><p>Zaida Ponthin - violin</p><p>Oscar Edin - violin</p><p>Ragnhild Kvist - viola</p><p>Johannes Rydén - cello</p><p>Jonas Grumstedt - kontrabas</p><p>Kim Sundell - elgitarr</p><p>Rui Hallvares Andrade Paes - piano</p>

Under flera generationer har människan försökt tolka relationen mellan bild och ljud. Finns det en vetenskaplig koppling mellan ljusets frekvens och ljudets frekvens? Kan man uppleva båda modaliteter samtidigt? En liten procent av jordens befolkning kan uppleva denna symbios av modaliteter, en sinnenas union där hjärnan korskopplar två eller flera sinnen, denna funktionsvariation kallas för synestesi. Den digitala utvecklingen har möjliggjort denna korskoppling där man med nummer som material kan gestalta synestesi och skapa och uppleva flera modaliteter i symbios. Detta kandidatarbete syftar på att med hjälp av kinesonisk interaktion undersöka relationen mellan kropp, bild och ljud, hur man med kroppen som verktyg kan sammanväva och skapa bild och ljud samtidigt på ett naturligt och organiskt sätt. Genom etnografiska observationer, fokusgrupper och frågeformulär har vi undersökt olika funktioner som kan bidra till känslan av att ljudet känns naturligt till kroppsliga rörelser och visuell stimuli. Genom agentiell realism har vi sedan förankrat vår kunskap och de beslut vi tagit som designers för att presentera det ramverk vi föreslår för att skapa en multimodal upplevelse där kropp, ljud och bild möts. / For generations humans have strived to interpret the relationships between picture and sound. Is there a scientific connection between the lightwave-spectrum and the sound-frequency domain? Is it possible to experience both modalities at once? A fraction of the population can experience a symbiosis of these modalities, a union of the senses where the brain cross connects two or more, seemingly unrelated senses. This variation of sensory function is known as synesthesia. The rapid development in digital media has enabled this cross connection through numbers, creating a form of art where sound triggers or generates visual elements or vice versa. This bachelor thesis is aimed towards examining the relationship between picture, sound, bodily interaction and how we can weave these modalities together to create visual and sonic elements in real time in a natural and organic fashion through the concept of kinesonic interaction. We have through ethnographic observation, focus groups and questionnaires examined various functions which contributes to the sensation of embodied sound, retaining a natural feeling towards the body movements and visual cues. We’ve anchored our research, knowledge and decisions as designers in agential realism to present a framework which we suggest creates an intertwining multimodal experience where body, sound and picture meet.

The relationship between color and music, and their relation to the human being and our surrounding universe has been subject of studies, theories and experiments since the old ages. From the ancient China and Persia to the present times, philosophers, scientists and artists have tried to explain these connections between color and music and also tried to find answers to this ancient enigma. The invention of the color organ c. 1730, an instrument that was intended to display color in addition to the musical auditive experience, was the first attempt to materialize the practical correlation between notes and color. This correlation has its foundation in the ideas of Isaac Newton, who through his book Optics published only a few years earlier, conformed the beginning of a new art culture: “Visual music”, in which image and sound are the fundamental elements in the creative process. The “visual music” concept is not only grounded in the ideas of music and sound, but also in the extraordinary creative capability of certain individuals. In short, those blessed with the gift of synaesthesia, a condition that provides a very small percentage of our population with very unique abilities like seeing color when hearing sound. Synaesthesia, a term that has been surrounded by scepticism and disbelief until the middle of the 19th century, will be the ingredient that would open for a complete new world of creative experiences, and became one of the main subjects of investigation and creation for many modern artists like Kandinsky and Klee, poets like Baudelaire, and composers like Skrjabin, Schoenberg or Wagner. In this essay, I’ll create three different studies in which image and sound will be combined to conform unique works. And based on my own synesthetic experience, I will approach my own creative process with the intention of analyzing it and explain how this correlation of image and sound works from my own and subjective artistic perspective.

Under 2018–20 har jag under min masterutbildning i komposition inkluderat mina egna erfarenheter av synestesi och associerad synestesi i komponerandet och här även försökt att beskriva mina metoder för detta. Jag har försökt överföra upplevelser av text, färg, form och rörelse till musik. Detta är delvis inspirerat av pedagogen Gertrud Grunows arbete på Bauhaus för 100 år sedan men även av mina tidigare arbeten med kollage, grafiska partitur och dans. De ensembler jag skrivit för har varit mycket varierade idiomatiskt och storleksmässigt. För mig som komponist, sångare och improvisatör, men också pedagog är de synestetiska (associativa eller konkreta) metoderna en för mig oändlig källa till inspiration och ett praktiskt sätt att närma sig det kreativa arbetet. Min roll som utövande improvisationsmusiker är också en del av det, då improvisationen aktiverar så många delar av sinnet. Visuell, auditiv, kinestetisk och taktil inlärning påverkar hur vi förnimmer världen. Om du förstår individens unika perception får du större medkänsla och dessutom ett mindre prestationsladdat förhållande till ditt eget skapande. Det bild- eller textmaterial jag skapar hjälper mej att minnas mina grundidéer. Syftet med att vandra mellan olika medium, idiom och förnimmelser är att hitta ett sätt att komma kreativiteten nära – i smyg. / During the years 2018–20 I have included my own experiences of synesthesia and associated synesthesia in my composition processes, and in this essay I am describing the methods I have been using. I have tried to transform experiences of words, color, texture, form, and movement to music. This is, to some extent, inspired by the work of the pedagogue Gertrud Grunow at the Bauhaus art school in Germany 100 years ago, but also by my own earlier works with collages, graphic scores and dance. The ensembles I have been writing for have been varied idiomatically and in size. To me, as a composer, singer and improviser, but also as a pedagogue, synesthetic methods (both associative or concrete) are an endless source of inspiration and a practical way to approach the creative work. My role as a performing, improvising musician also takes a part of it since the improvisation activates so many different sections of the sensory system. Our different ways of learning, through the visual, audiative, kinesthetic and tactile, affect how we perceive the world. If you can learn to recognize different modes of individual perception, you will get a greater respect for your fellow humans, and also diminish the performance anxiety you might have in relation to the creativity. The texts and visual material I create in my processes help me to remember the original sources of inspiration. The purpose of wandering in between different media, idioms and sensations is to find practical ways to stealthily approach creativity. / <p>"From Ash to Birch" Lina Nyberg, KMH Symphony Orchestra, conducted by Simon Bång</p><p></p>