<p>Trots att det idag finns en officiell vision om ett inkluderande perspektiv tyder forskning på att särskiljande lösningarförekommer i den svenska skolan. Denna motsägelsefullhet bidrog till att vi blev intresserade av att studera dettafenomen närmare. Syftet med vår studie blev därmed att undersöka hur lärare tänker och resonerar kring begreppeninkludering och exkludering samt skolornas specialpedagogiska insatser. Uppsatsen bygger på en kvalitativ studiedär fokusgrupper har använts som metod. Resultatet visar på att pedagogerna beskriver sina respektiveverksamheter som exkluderande. Somliga menar att det är svårt att arbeta på ett inkluderande sätt och att de därförtvingats välja särskiljande tillvägagångssätt. Vidare talar pedagogerna om specialpedagogiska insatser utifrån ettkompensatoriskt perspektiv eftersom de tillskriver eleverna problem. Studien visar därmed att inkluderingsvisioneninte har fått fäste på våra undersökta skolor.</p>

Trots att det idag finns en officiell vision om ett inkluderande perspektiv tyder forskning på att särskiljande lösningarförekommer i den svenska skolan. Denna motsägelsefullhet bidrog till att vi blev intresserade av att studera dettafenomen närmare. Syftet med vår studie blev därmed att undersöka hur lärare tänker och resonerar kring begreppeninkludering och exkludering samt skolornas specialpedagogiska insatser. Uppsatsen bygger på en kvalitativ studiedär fokusgrupper har använts som metod. Resultatet visar på att pedagogerna beskriver sina respektiveverksamheter som exkluderande. Somliga menar att det är svårt att arbeta på ett inkluderande sätt och att de därförtvingats välja särskiljande tillvägagångssätt. Vidare talar pedagogerna om specialpedagogiska insatser utifrån ettkompensatoriskt perspektiv eftersom de tillskriver eleverna problem. Studien visar därmed att inkluderingsvisioneninte har fått fäste på våra undersökta skolor.

I detta arbete undersöks förskollärares upplevelser av det specialpedagogiska uppdraget i förskolan samt framskrivningen av sagda uppdrag i Salamancadeklarationen. Vidare analyseras kopplingar mellan dessa med hjälp av tre perspektiv på specialpedagogik sammanfattade av Claes Nilholm (2020). Dessa perspektiv är den teoretiska ansats studien utgår från. I arbetet används kvalitativa metoder som insamling- och analysmetod. Arbetet är uppdelat i två delstudier. Delstudie I består av en intervjustudie med verksamma förskollärare. Studien fokuserar, med hjälp av en semistrukturerad intervju, på förskollärares upplevelser av specialpedagogik i förskolan. Intervjuerna transkriberas och analyseras med hjälp av tolkande fenomenologisk analys (IPA) och de tre perspektiven på specialpedagogik som teoretisk grund. Delstudie II består av en textanalys av ett utdrag av Salamancadeklarationen. Analysen utgörs av en tematisk analys i sex steg med de tre perspektiven på specialpedagogik som teoretisk utgångspunkt. I studiernas resultat finns ett huvudsakligt tema som berör viljan och/eller strävan att inkludera alla barn. Men i förskolans verksamhet finns ett dilemma kring utförandet på grund av bland annat resurser och kompetenser. Spår av kategorisering och integrering återfinns i både intervjuerna och Salamancadeklarationen vilka kan förstås utifrån den resursfördelning som förskolans uppdrag står i relation till. Gällande den likvärdighet som förskolan påstås erbjuda (Lpfö18, 2018, s. 6) kan i arbetet konstateras att den i allra högsta grad kan ifrågasättas vad gäller det specialpedagogiska uppdraget. Slutsatser som dras av arbetets resultat är att förskolan befinner sig i ett dilemma mellan viljan att föra den pedagogiska inkluderingen framåt och att befinna sig i en verksamhet som inte tilldelas tillräckliga resurser för en sådan utveckling.

Enligt läroplan för förskolan (Lpfö18, 2018) fastslås att barn innehar rätten till en likvärdig utbildning, oberoende av förutsättningar eller behov. Mot bakgrund av detta avsåg författarna att studera pedagogers upplevelse och förståelse kring inkluderingsarbetet samt arbetet med barn i behov av särskilt stöd. I arbetet användes en kvantitativ- och kvalitativ enkät vid insamling av det empiriska materialet och dess analys.  Den teoretiska ansats studien utgick från var Nilholms (2020) tre perspektiv på specialpedagogik. Både delstudie I och delstudie II bestod av en kvalitativ och en kvantitativ enkät med frågor där pedagogers upplevelse eftersöktes kring arbetet med särskilt stöd och inkluderingsarbetet. I delstudiernas resultat eftersträvades alla barns lika värde samt att alla barn inkluderas oavsett behov eller förutsättningar. Däremot visade resultaten i de båda delstudierna att det uppstod ett dilemma huruvida pedagogerna önskade arbeta med barn i behov av särskilt stöd i relation till den verklighet som råder inom förskolan. Resultaten påvisade att de två kommunerna avsaknade resurser likväl som de önskade kompetensutveckling inom området för att ge alla barnen en likvärdig utbildning. Läroplanen för förskolan (Lpfö18, 2018) beskriver alla barns rätt för en likvärdig förskola och att verksamheten ska anpassas efter varje barns olika behov och förutsättningar. Resultatet i denna studie visade pedagogers vilja att anpassa verksamheten men att de saknar de resurser som behövs.

<p>Denna studie har syftat till att undersöka och skapa förståelse för hur skolledare/rektorer resonerar runt specialpedagogiska frågor och hur de beskriver den egna skolans specialpedagogiska verksamhet. Inom vilket eller vilka specialpedagogiskt teoretiska perspektiv förs den specialpedagogiska diskursen bland skolledare/rektorer? Undersökningen har en kvalitativ ansats och grundar sig inom ett hermeneutiskt och ett tolkande/konstruktivistiskt paradigm. Undersökningsmetoden består av intervjuer med fem skolledare/rektorer inom olika skolverksamheter i en kommun. Intervjuerna analyserades utifrån frågeställningarna genom en analysnyckel och särskilda teman utkristalliserades. Resultaten visar att specialpedagogik är komplext och mångfacetterat och att begreppet specialpedagogik kan ses som en paraplyterm med ett omfångsrikt och växlande innehåll. Samtliga specialpedagogiska perspektiv; det traditionella/kompensatoriska perspektivet, det relationella perspektivet samt dilemmaperspektivet kommer till uttryck när skolledarna/rektorerna beskriver specialpedagogik i generella termer. Samtliga specialpedagogiska perspektiv återfinns också när skolledarna/rektorerna beskriver den egna skolans specialpedagogiska verksamhet om än i olika omfattning. Verksamheter inom det relationella perspektivet står tillbaka i jämförelse med verksamheter inom det traditionella/kompensatoriska perspektivet och inte minst dilemmaperspektivet. Slutsatsen av denna studie är att tyngdpunkten i skolledarnas/rektorernas beskrivningar ligger inom dilemmaperspektivet. Dilemmaperspektivet är ett nytt betraktelsesätt när man resonerar runt specialpedagogiska frågor och det behövs mer forskning inom det perspektivet.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

Denna studie har syftat till att undersöka och skapa förståelse för hur skolledare/rektorer resonerar runt specialpedagogiska frågor och hur de beskriver den egna skolans specialpedagogiska verksamhet. Inom vilket eller vilka specialpedagogiskt teoretiska perspektiv förs den specialpedagogiska diskursen bland skolledare/rektorer? Undersökningen har en kvalitativ ansats och grundar sig inom ett hermeneutiskt och ett tolkande/konstruktivistiskt paradigm. Undersökningsmetoden består av intervjuer med fem skolledare/rektorer inom olika skolverksamheter i en kommun. Intervjuerna analyserades utifrån frågeställningarna genom en analysnyckel och särskilda teman utkristalliserades. Resultaten visar att specialpedagogik är komplext och mångfacetterat och att begreppet specialpedagogik kan ses som en paraplyterm med ett omfångsrikt och växlande innehåll. Samtliga specialpedagogiska perspektiv; det traditionella/kompensatoriska perspektivet, det relationella perspektivet samt dilemmaperspektivet kommer till uttryck när skolledarna/rektorerna beskriver specialpedagogik i generella termer. Samtliga specialpedagogiska perspektiv återfinns också när skolledarna/rektorerna beskriver den egna skolans specialpedagogiska verksamhet om än i olika omfattning. Verksamheter inom det relationella perspektivet står tillbaka i jämförelse med verksamheter inom det traditionella/kompensatoriska perspektivet och inte minst dilemmaperspektivet. Slutsatsen av denna studie är att tyngdpunkten i skolledarnas/rektorernas beskrivningar ligger inom dilemmaperspektivet. Dilemmaperspektivet är ett nytt betraktelsesätt när man resonerar runt specialpedagogiska frågor och det behövs mer forskning inom det perspektivet.

No description available.

Syftet med studien var att undersöka hur några vårdnadshavare till elever med Autismspektrumtillstånd, AST upplever kontakten och samarbetet med skolan. Vår önskan var att finna framgångsfaktorer i vårdnadshavarnas berättelser. Studien var av kvalitativ ansats och hade sin utgångspunkt i några specialpedagogiska perspektiv. I studien genomförde vi 9 semistrukturerade intervjuer med vårdnadshavare till elever med AST. Genom analysen av resultatet framträdde fem teman ur vårdnadshavarnas berättelser i kontakten med skolan, dessa teman var: kunskap, relation, bemötande, kommunikation och skolans organisation och definition av inkludering. Analysen av vårt resultat tolkade vi genom de specialpedagogiska perspektiven: kompensatoriskt perspektiv, relationellt perspektiv och dilemma perspektiv. Vi använde oss också av begreppet inkludering för att synliggöra hur vårdnadshavarna resonerade kring skolans syn på inkludering. Resultatet visade att samtliga vårdnadshavare i studien efterlyste mer kunskap om AST i hela skolans organisation. Vårdnadshavarna önskade också att det skulle finnas en mer utvecklad dialog mellan hem och skolan där fokus är en ömsesidighet och ett samarbete kring elevens svårigheter. En aspekt som framkom var en önskan om att skolan skulle se till eleven och dennes styrkor som en plattform för att utforma en framgångsrik utbildning för eleven. En trygg relation mellan lärare och elev var en annan viktig faktor som vårdnadshavarna framhävde. Samarbetet mellan hem och skola sågs både ur ett kompensatoriskt perspektiv där skolan inte har en förståelse för elevens svårigheter och ett relationellt perspektiv med fokus på en god relation som förutsättning för samarbete. Det kunde även ses ur ett dilemmaperspektiv då skolan behöver förhålla sig till organisationens syn på inkludering vilket enligt vårdnadshavarna inte skapade bäst förutsättningar för eleverna.

Syftet med denna studie är att studera förskollärares förståelse av sitt ledarskap i relation till konflikter, med ett fokus på det lågaffektiva bemötandet. Arbetet syftar mer specifikt till att skapa förståelse för hur förskollärarna anser att konflikter uppstår mellan vuxen och barn i förskolan samt hur de väljer att hantera det. Förskollärarnas beskrivna förståelse ställs i relation till forskning om ledarskapsstilar med särskilt betoning på det lågaffektiva bemötandet. I studien har sju förskollärare intervjuats och dessa bor utspritt i Sverige och har olika yrkeserfarenheter. De teoretiska utgångspunkterna är tre specialpedagogiska perspektiv, dessa är det kompensatoriska och det kritiska samt dilemmaperspektivet. Andra ledarskapsstilar som diskuteras i detta arbete är det auktoritära, empatiska demokratiska, undvikande, växlande samt det lågaffektiva. Resultat visar att ledarskap till stor del handlar om att förekomma konfliktsituationer som ligger i linje med det lågaffektiva och det kritiska perspektivet. Det som är av vikt är att skapa lockande aktiviteter, få barn att följa självmant, ligga steget före och att involvera barnen i situationer där det finns en konflikt mellan den vuxne och barnet. I ledarskapet finns det en makt att förhålla sig till visar resultatet, vilket i sig kan leda till konflikter och hanteras på olika sätt. Förskollärarna gav uttryck för det kompensatoriska och kritiska perspektivet i studien. Samtliga förskollärare talar om betydelsen av att individanpassa sitt ledarskap och hur de bemöter konflikter. En av förskollärarna frågar sig hur pass mycket hen ska anpassa sitt ledarskap till individen och i det synliggörs dilemmaperspektivet. Pågående konflikter hanteras lågaffektivt genom ett lugn i syfte att inte förvärra situationer av ett flertal av förskollärarna. Samtliga förskollärare i studien hade en uppfattning om vad lågaffektivt bemötande är, men de var inte entydigt positiva till det. Det lågaffektiva ledarskapet utgår enligt förskollärarnas svar från det empatiska och demokratiska ledarskapet. Fördelar som förskollärarna ser med lågaffektivt bemötande är goda relationer och ömsesidig respekt. Ett flertal förskollärare menar att det lågaffektiva bemötandet bekräftar den barnsyn och arbetssätt de eftersträvar att arbeta efter i förskolan. Nackdelar är att kollegor har svårt att förstå deras bemötande i konflikter och att ledarskapet till viss del kräver mer tid av förskollärarna. Tidsbrist och stress i yrket gör det svårt för förskollärarna att arbeta lågaffektivt. Det leder vidare till att det auktoritära ofta träder fram hos förskollärarna när de finner tiden knapp och stressfylld.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever med ADHD och dyslexi på mellanstadiet, deras vårdnadshavare och lärare upplever att de sociala relationerna dem emellan påverkar elevernas läs- och skrivutveckling. Studiens frågeställningar är följande: Vilka framgångsfaktorer ser eleverna, deras vårdnadshavare och lärare som betydelsefulla för att eleven ska lyckas med sin läs- och skrivutveckling? Vilka utmaningar ser informanterna att det finns i arbetet med elevens läs- och skrivutveckling? Hur upplever lärarna och vårdnadshavarna att samarbetet mellan skolan och hemmet påverkar elevens läs- och skrivutveckling? För att kunna uppnå syftet och besvara frågeställningarna har en kvalitativ studie genomförts, datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer. Den insamlade empirin har analyserats genom en tematisk analysmodell. Resultatet visar att eleverna, vårdnadshavarna och lärarna upplever att deras sociala relationer dem emellan påverkar elevernas läs- och skrivutveckling. En framgångsfaktor för att eleverna ska kunna lyckas med sin läs- och skrivutveckling är att lärarna har kunskap om och visar intresse för elevernas diagnoser ADHD och dyslexi. Pedagogiska strategier och kompensatoriska hjälpmedel är ytterligare två faktorer som är betydelsefulla för att eleverna ska lyckas med sin läsning och skrivning. Utmaningar i elevernas läs- och skrivutveckling är att få vuxna att ha positiva förväntningar på eleverna, att skolan hittar strategier för att identifiera elevernas svårigheter tidigt och att alla vuxna i skolan visar förståelse och inte ifrågasätter eleverna och vårdnadshavarna. Eleverna med ADHD och dyslexi möter ofta utmaningar både socialt och kunskapsmässigt i skolan. Därför blir ett nära samarbete mellan hemmet och skolan betydelsefullt för elevernas läs- och skrivutveckling. Vårdnadshavarna behöver känna att skolan känns öppen, tillgänglig och inbjudande.