<p> </p><p>Uppsatsen utreder hur språk och dialekt, relaterar till identitet och i vilken riktning språkförändringar i en lokal dialekt, Torsömålet, har skett mellan 1950 och 2000. Vidare diskuteras även hur språkundervisning kan stödja språk- och identitetsutveckling. Resultaten visar att språket är nära förbundet med identiteten genom socialisationsprocessen och att de därför inte kan separeras. I dialektundersökningen visar resultaten att den lokala dialekten har genomgått förändringar i alla undersökta variablerna såsom, förändring relaterat till tid, språk och kön, samt språk och ålder. Som ett resultat av dessa slutsatser föreslås språkundervisning belysa alla språkets varieteter för att undervisningen ska stödja utvecklingen av både språklig kompetens och identitet, så kallad kontrastiv undervisning. En sådan språkundervisning ger dessutom eleverna möjlighet att lära mer om den lokala kulturen och historien. Forskning, läroplanen och kursplaner stödjer kontrastiv språkundervisning.</p><p> </p><p> </p> / <p> </p><p>The essay examines how language and dialect, relates to identity, and the direction of language change within a local dialect, Torsömålet, from 1950 to 2000. In addition, the essay discusses how language teaching can promote language proficiency, and identity. Results show that language is closely related to one´s identity through the socialization process, and therefore these cannot be separated. Furthermore, results show that the local dialect has gone through changes in all observed variables, which are language change related to time, language and sex, and language and age. As a result from these conclusions language teaching is suggested to illuminate all varieties of a language to support the development of language proficiency as well as identity. This language teaching, called contrastive teaching, is a methodology that has potential to promote both language proficiency, and the identity process. Furthermore contrastive language teaching also gives students the opportunity to learn more about local culture and history. Research, the national curriculum, and the syllabus support contrastive language teaching.</p><p> </p><p> </p>

Uppsatsens syfte är att belysa kursplaners och lärarattityders påverkan på andraspråkslärares förhållningssätt gentemot dialekter i uttalsundervisningen. Frågeställningarna är uppdelade i utifrån syftets två aspekter och är formulerade på följande sätt: Hur påverkar kursplaner lärares förhållningssätt gentemot dialekter i uttalsundervisningen? samt Hur påverkar lärarattityder lärares förhållningssätt gentemot dialekter i uttalsundervisningen? Undersökningen består av en surveyundersökning och materialet samlades in genom en webb-baserad enkät. Totalt besvarades enkäten av 58 svenska som andraspråkslärare varav 15 har utbildning för arbete mot grundskolan, 16 för högstadiet, 14 för gymnasiet och 13 för SFI (svenska för invandrare). Materialet redovisas i enlighet med statistiska konventioner och analys i form av ANOVA (Analysis of Variance) och Pearsonkorrelationer. Resultatet gällande kursplaners influens visar att det inte finns någon påvisbar skillnad mellan lärargrupperna: grundskol-, högstadie-, gymnasie- och SFI-lärarna gällande deras medvetna påverkan på elevers dialektanvändning och undervisning om dialekter i klassrummet. Resultatet för lärarattityders influens visar att det finns ett statistiskt samband mellan lärarnas positiva inställning till elevers dialektanvändning och lärarnas medvetna påverkan på elevers dialektanvändning. Slutsatserna utifrån undersökningen är att kursplaner inte påverkar lärares förhållningssätt gentemot dialekter i uttalsundervisningen samt att lärare som är positivt inställda till dialekter medvetet försöker påverka elevers dialektanvändning.

I denna uppsats studeras stadsspråket i Umeå utifrån ett antal infödda och inflyttade Umeåbors subjektiva beskrivningar. Syftet är att beskriva Umeåbors uppfattning om talspråket i Umeå. En övergripande fråga är om det finns en uppfattning om en särskild Umeåsvenska, och hur denna varietet i så fall beskrivs och bedöms av Umeåborna. Vidare undersöks Umeåbornas uppfattning om dialektens betydelse för konstruktion av social identitet samt hur inflyttade Umeåbor resonerar om språklig anpassning till inflyttningsorten. Uppsatsen har en explorativ ansats och syftar till att utifrån en bred frågeställning utforska området för att ge uppslag till fördjupande forskning. Metoden för undersökningen är kvalitativa livsvärldsintervjuer med nio Umeåbor i åldrarna 19–80 år. Resultatet visar att stadsspråket i Umeå utifrån Umeåbornas beskrivningar kan betraktas som en norrländsk regional standardsvenska, och att Umeåsvenskan har betydelse för att konstruera och upprätthålla såväl en norrländsk identitet som en identitet som "stadsbo". Bland de inflyttade syns såväl ett uttalat motstånd mot att anpassa sitt språk som en strävan efter att förstärka en identitet som Umeåbo genom att närma sig Umeåsvenskan.

Dialekter jämnas allt mer ut och utpräglade dialekter är sällsynta i dagens samhälle. I denna utjämning har skolan spelat en stor roll då det under 1800-talet förespråkades en utrotningspedagogik på grund av språkliga fördomar. Trots att det idag finns en större medvetenhet om dialektens betydelse för den enskilda individen är skolans språknorm ännu rikssvenska. Denna studie har för avsikt att undersöka hur lärare hanterar motsättningen mellan skolans språknorm och elevers identitetsutveckling i sin yrkesroll. Deras egna dialektbruk och dialektattityder studerades för att få en uppfattning om hur de förhåller sig till dialekter i klassrummet. För att undersöka hur verksamma lärare i de lägre årskurserna på Gotland förhåller sig till dialekter genomfördes en enkätundersökning och en intervjuundersökning. Resultatet visar att trots en positiv attityd till den egna dialekten och dialekter generellt väljer respondenterna i sin yrkesroll bort den egna dialekten. Respondenterna har generellt en positiv inställning till elevers dialekter i klassrummet, men eftersom dialekten dels anses ha en negativ inverkan på skriftspråket och dels inte anses höra hemma i skriftspråket prioriteras dialekten bort. Elevers dialektala drag i skriftspråket korrigeras istället för att eleverna ges de förutsättningar som krävs för att kunna anpassa språkform till mottagare, oavsett om det är i tal eller skrift. Slutsatserna är att elevers identitetsutveckling tenderar att prioriteras bort samt att det finns en risk att elever väljer bort den egna dialekten för att undvika den förödmjukelse som en språkkorrigering innebär. Utifrån studiens slutsatser kan skolan fortfarande anses bidra till dialektutjämningen. / Dialects currently lose their distinct features, and linguistic characteristics have been neglected in modern society. A large contributor to the phenomenon of disappearing dialects can arguably be the school system. In the 19th century schools placed emphasis on the language at schools, at the cost of the personal development of not tolerating and accepting the use of dialects. Despite a current understanding and appreciation of the influence of dialects on identity on an individual level, the school system implemented the national Swedish language as the standard form, which continues to this day. The purpose of this study is to investigate how teachers cope with the contradiction between written language development, and continuously strengthening pupils’ self-esteem. Teachers’ attitudes towards dialects have been studied with the intention to an understanding of how they relate to dialects in academic settings. To investigate how teachers in primary education on Gotland handle dialects, a questionnaire was created along with a procedure of interviews. The results show a positive attitude towards the native dialect on Gotland, and other dialects in general. Among the results, there was an indication that the respondents have dropped their native dialects. Among the student population, dialects are generally received in a positive manner. However, due to a perceived negative impact on the written the use of dialects has been more and more disliked and treated as language usage in written assignments. Students’ individual dialects are corrected when used in the written form instead of being given the proper condition to adapt their language to the recievers, regardless if it´s in spoken or written form. One of the conclusions is that the students can experience a significantly decreased focus on the development of their feeling of self-esteem and identity. Another conclusion is that students may choose to avoid using dialects to hinder the risk of humiliation. Based on these conclusions, the school system still can be considered to contribute to dialect equalization.

The chief objective of this dissertation is the description of tone realization differences in Hanoian and Saigonese dialects based on a representative sample of recorded material, with special focus on read monologue and semi-spontaneous conversational speech. The research discusses mainly issues of tone production but it is complemented by a section on tone perception in form of a perception test. The theoretical background in Section 2.1. describes the topic of tonality and tonal languages in general. Section 2.2. is devoted to the description of the Vietnamese language and attention is specifically paid to tonal inventories of both researched dialects. Tonogenesis is mentioned on a general level as well as in the Vietnamese language in particular. Chapter 3 introduces the research methodology, namely the speaker selection, speech material preparation and recording, data extraction and preparation for the analyses and the perception test. Chapter 4 is divided into three sections. Section 4.1. speaks about tone realizations in isolation and carefully preselected context. Its goal is to investigate the behaviour of tonal contours influenced by as few variables as possible. The results should be comparable to the findings of previously conducted studies. Section 4.2. strives to assess data from a...

Denna studie handlar om dialektanvändning och attityder till dialekt bland dagens ungdomar i Uppland. Den bygger på en enkätundersökning som har genomförts i två gymnasieklasser i Uppsala. I ena klassen kommer merparten av eleverna från Uppsala och i den andra från övriga Uppland. Enkäten bestod av två delar: en första del innehöll allmänna frågor om användningen av dialekt och standardspråk samt attityder till dessa varieteter, medan förekomsten av konkreta dialektala drag, som har tagits upp som utmärkande för Uppland i tidigare forskning, undersöktes i enkätens andra del. De viktigaste frågeställningarna har varit om vissa dialektala drag finns kvar hos dagens ungdomar och hur vanliga de är, om det finns några skillnader mellan språket i Uppsala och övriga Uppland samt mellan pojkar och flickor när det gäller användning av och attityder till dialekt. Undersökningen har bland annat kommit fram till att eleverna i klassen där de flesta elever kommer från uppländska landsbygden är mer dialektala än de i klassen där de flesta kommer från Uppsala. Flickorna har uppgivit fler dialektala drag än pojkarna. De flesta dialektala drag som har undersökts finns i mindre eller större utsträckning kvar bland ungdomarna. Mer än hälften av de uppländska informanterna kan känna igen den uppländska dialekten och anser att Uppsalabor talar annorlunda än personer från den uppländska landsbygden. Informanter uppvuxna utanför Uppland har i de flesta fall svarat negativt på dessa frågor. Merparten av eleverna anser sig tala både dialekt och standardspråk. Som situationer när det inte passar sig att använda dialekt har de bland annat nämnt formella sammanhang och tillfällen när det är viktigt att alla förstår det som sägs. Dialekten är däremot lämpligast när man vill visa grupptillhörighet.