Rivers are the lifelines of our environment. For this reason they are always in the focus of environmental studies. For the assessment of the ecological status of rivers the member states of the European Union have developed different monitoring programs and approaches. The shadowing of a river affects the temperature of the water and also the energy balance of the water body. Therefore changes in temperature also in uence the biological and chemical status of rivers and lakes. The main objective of this study is the simulation of the shadowing of a section of the river Freiberger Mulde for a full year. This ensures that effects of different sun positions over the year (azimuth, elevation) and also local topography conditions in the close environment of the river section are taken into account. For all analyses a digital surface model and a digital elevation model with a geometric resolution of 2 m is available. The result of this simulation is a raster layer which represents the theoretical annual hours of shadowing of the river section. The results indicate a decrease of illumination of partly more than 80 %. In future this information can be expanded by means of further affecting factors such as the consideration of the phenological status of deciduous trees in the riparian zone.

Im 6. Informationsblatt zur »Umsetzung der Wasserrahmenrichtlinie in Sachsen« liegt der Schwerpunkt auf der Umsetzung von Maßnahmen zur Verbesserung des Gewässerzustands. Zum einen wird eine Zwischenbilanz zum Stand der Arbeiten gezogen. Zum anderen wird beleuchtet, ob die bisherigen Anstrengungen ausreichend sind, um die hoch gesteckten Ziele in Sachsen erreichen zu können. Außerdem werden Projekte des LfULG und seiner Partner vorgestellt, die beispielhaft für Sachsen sein können.

The European Commission has presented a new seed directive that better matches the EU's sustainability goals, The Green Deal. However, the EU's common agricultural policy is based on an idea which means that it is mainly large-scale agriculture that benefits from the technological development that the proposal entails. In the periphery there are small-scale farmers whose opinions are rarely considered. The purpose of the study is to investigate the effects that a change in the EU's current seed directive could potentially have on the farmer's ecological health and, in connection with this, the future of smallholder farmers. Finally, the study shows that the EU's proposal for a new seed directive can be understood in accordance with Dryzek's description of the two currently dominant environmental discourses, "sustainability" and "ecological modernization", which are also linked to both small farmers' economic and ecological future. • How does the new Seeds Directive want to increase the EU's agricultural sustainability? What are its concrete proposals? • What ecological effects can come from the new seed directive? • What effects will the different alternatives in the bill have on large and small farmers, respectively? • Which of Dryzek's discourses “ecological modernization” and “sustainability” is most in line with the various alternatives, and what are the implications for the long-term sustainability of agriculture?The study was carried out through a content analysis on the European Commission's proposal and on the report of the consulting firm Inner City Fund (ICF) on which the Commission based its decision. Subsequently, a problematizing dimension, a type of discourse analysis, was applied to examine which discourse is most dominant in the EU proposal and what this dominance means for both the farmer's ecological health and the small farmer's interests and needs.The results indicate that the proposal will to a large extent benefit large-scale agriculture and that there are few interests in meeting the needs of small farmers. The results also indicate that ecological modernization is the most dominant discourse in the proposal, which opens the proposal to the criticism that has also been delivered against ecological modernization as a sustainability discourse. / Europeiska kommissionen har presenterat ett nytt frödirektiv som bättre matchar EU:s hållbarhetsmål, The Green Deal. EU:s gemensamma jordbrukspolitik bygger dock på en idé som gör att det främst är storskaliga jordbruk som gynnas av den tekniska utveckling som förslaget innebär. I periferin finns småskaliga jordbrukare vars åsikter sällan beaktas. Syftet med studien är att undersöka vilka effekter en förändring av EU:s nuvarande frödirektiv potentiellt kan ha på jordbrukarens ekologiska hälsa och, i samband med detta, framtiden för småjordbrukare. Studien visar till slut att EU:s förslag till nytt frödirektiv kan förstås i enlighet med Dryzeks beskrivning av de två just nu dominanta miljödiskurserna, ”hållbarhet” och ”ekologisk modernisering”, vilka också både sammankopplas till småjordbrukares ekonomiska och ekologiska framtid.  · Hur vill det nya frödirektivet öka EU:s jordbrukshållbarhet? Vilka är dess konkreta förslag?· Vilka ekologiska effekter kan komma av det nya frödirektivet? · Vilka effekter kommer de olika alternativen i lagförslaget ge för stora respektive småjordbrukare? · Vilken av Dryzeks diskurser ”ekologisk modernisering” och ”hållbarhet” stämmer bäst överens med de olika alternativen, och vad har detta för konsekvenser för jordbrukets långsiktiga hållbarhet?  Undersökningen gjordes genom en innehållsanalys på Europeiska kommissionens förslag samt på den rapport av konsultföretaget Inner City Fund (ICF) som kommissionen grundade sitt beslut på. Därefter applicerades en problematiserande dimension, en typ av diskursanalys, för att undersöka vilken diskurs som är mest dominant i EU:s förslag och vad denna dominans innebär både för jordbrukarens ekologiska hälsa samt småjordbrukarens intressen och behov.   Resultatet tyder på att förslaget i stor utsträckning kommer gynna storskaliga jordbruk och att det finns få intressen för att möta småjordbrukares behov. Resultatet tyder även på att ekologisk modernisering är den mest dominanta diskursen i förslaget, vilket öppnar förslaget för den kritik som också levererats mot ekologisk modernisering som hållbarhetsdiskurs.

This report was made as a part of ongoing work to improve the water management of the research area since the Water framework directive (2000/60/EG) states that all water bodies within the EU has to reach good-quality or better by 2027 at the latest. This report investigated the overall changes in classification of coastal waters in the Skagerrak and Kattegat water district in Sweden over management cycles. The aim was to identify quality elements of interest for further investigation and their trends of development. The study also assessed the impact of changes in the assessment criteria and if this has influenced the comparability between management cycles. The changes in overall Ecological status from cycle 1 to cycle 2 were small with only 6% of the water bodies improving their status with one class while 84% remained unchanged. However, from cycle 2 to cycle 3 the changes showed a more positive trend with 31% of the water bodies having an improvement by one class or more and 63% remaining unchanged. The changes in individual quality elements were not as clear and multiple suggestions for further studies to identify more reliable trends are made. This study indicates that the changes in assessment criteria has influenced the classifications investigated and further studies are needed. Development of a method to overcome these changes in assessment criteria are of great importance to be able to successfully compare the status of waterbodies between management cycles.

Aviation greenhouse gas (GHG) emissions have risen faster than any other transport sector to double between 1990 and 2005. Such emissions from aviation could increase another 700 percent globally, and at least 150 percent in the European Union (EU), by 2050 due to continuously increasing consumer demand. To reverse the trend of rising emissions writ large, the EU has set 2030 climate goals of reducing its GHG emissions by 40 percent (relative to 2005) and having 32 percent of gross final energy consumption from renewables. The EU’s recast Renewable Energy Directive (RED-II) calls for 14 percent of transport energy from renewables, gives multipliers to advanced biofuels, and restricts biomass that is from ecologically valuable lands or that causes land use change. Energy security and energy independence are also long-term EU goals. Many of these goals and targets have also been adopted by the European Free Trade Area (EFTA). Despite these efforts, options are limited to reduce aviation emissions compared to other transport sectors, leaving aviation biofuels, also known as renewable jet fuels (RJFs), as currently the only commercialized option. Against this backdrop, in this thesis scenario analyses were conducted to produce biomass from EU+EFTA lands, project RJF yields from this biomass, and estimate emissions savings of these RJFs compared to petroleum jet fuel. Particular effort was devoted to identifying biomass, biofuels, and EU+EFTA lands that comply with RED-II criteria. The two RJF pathways selected were hydroprocessed esters and fatty acid (HEFA) conversion of Camelina sativa vegetable oil and Fischer-Tropsch (FT) synthesis of forestry residue lignocellulosic biomass. Over 117 million hectares in the EU+EFTA was identified as available for Camelina sativa cultivation, which could yield over 64 Mt of RJF each year, or 113 percent of the total jet fuel consumed in the EU+EFTA in 2017. Conversely, if 50 percent of the forestry residues generated as by-products from EU+EFTA roundwood harvesting operations in 2017 were extracted from harvest sites, 40 Mt of forestry residues would be available as biomass, which would yield almost 7.6 Mt of RJF annually (13% of 2017 jet fuel consumption). If all 144 million hectares of EU+EFTA forest lands deemed available for wood supply were logged, 1,772 Mt of forestry residues would be produced in total (at 50 percent extraction), which could result in almost 337 Mt of RJF, or 590% of the jet fuel consumed in the region in 2017. Hence, RJF can be feasibly produced from biomass from EU+EFTA lands, in amounts that meet or exceed the annual jet fuel consumption of the EU+EFTA, and in ways that meet or exceed RED-II sustainability criteria. However, the proportion of these RJF yields to total annual EU+EFTA jet fuel consumption will decrease over time as the number of flights and their resulting emissions increase. The two RJFs also emit 67 percent and 91 percent fewer GHG emissions, respectively, than petroleum-based jet fuel, showing them to be important tools for the EU to meet its 2030 renewables and emissions reductions targets. Producing the biomass feedstocks and RJFs in these quantities will require the EU to make serious decisions on land use trade-offs, such as whether livestock production is more important than biofuel production.

This thesis aims to answer the question on how to introduce a paint reuse program in Stockholm, Sweden. In both the US and in the UK, paint reuse programs have been successfully introduced and are today working to create a more circular thinking about paint, how to minimize paint waste and to reuse or remanufacture paint. In the UK only, there are around 50 million litres of leftover paint, in which approximately 20 million litres could be recycled into new paint. The British Coatings Federation started investigating on how to build a more sustainable approach to paint, how to decrease the paint waste, that usually is incinerated or landfilled, by remanufacturing leftover paints into new paint. The British Coating Federation’s PaintCare started a paint reuse program, facilitating for paint to be remanufactured. This manual goes through all aspects of implementing a national paint reuse program and has been of great value of this thesis. Before implementing a paint reuse program, one must be aware of the many difficulties that comes with it. Paint is today regarded as waste, and for waste to be recycled into a new product, authorities need to grant a so-called End-of-Waste certificate, this could, due to the European Commission Waste Directive be done to waste by an approved process. One other implication when implementing a paint reuse program, or more specifically, paint remanufacturing, is to recognise the European Commission’s directive on REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals) and ECHA (European Chemicals Agency). All leftover paints used in paint remanufacturing must be authorised by REACH and all the components/substances used in remanufacturing paint must be evaluated and approved by ECHA. There is a need for transparency in the paint remanufacturing, therefore samples must be taken of every batch of remanufactured paints so that the paint can be tested. Because of this, only paints manufactured in the EU can be used in remanufacturing. When considering starting a paint reuse program in Stockholm, all these aspects need to be solved. Therefore, to begin with, a public survey should be sent out to gather information about how much leftover paint could be collected in Stockholm, what the public thinks about leaving leftover paints for remanufacturing, and to evaluate if remanufactured/recycled paints would sell, if there is a market. A good starting point would be to set up a small-scale pilot plant, to sorting out/get to know the difficult aspects of staring a paint reuse program/remanufacturing to work, i.e. the supply of waste that can be collected, buy all the equipment needed for remanufacturing to work, the regulatory, and to get to know the market for remanufactured paint. / Målet med denna uppsats är att se hur ett färgåtervinningsprogram skulle kunna tas fram för Stockholm, Sverige. Färgåtervinning har introducerats framgångsrikt i både USA och Storbritannien, vilka idag arbetar för att bygga ett mer cirkulärt tänkande gällande färg, samt arbetar för att minska mängden färgavfall genom färgåtervinning. Enbart i Storbritannien finns det ungefär 50 miljoner liter överbliven färg där cirka 20 miljoner av dessa skulle kunna återanvändas. British Coatings Federation har undersökt möjligheten att bygga ett mer hållbart tänk kring färg för att minska mängden färgavfall som i dagsläget förbränns eller deponeras och istället återvinna färgen. PaintCare i Storbritannien har därför startat ett återvinningsprogram, för att på så sätt möjliggöra detta. De har konstruerat en manual vilken går igenom alla steg för en nationell implementation av ett sådant program, vilken varit till stor nytta för denna rapport. Utöver detta så har en stor del av uppsatsens innehåll kommit att handla om själva processen för att återvinna färg. Innan en implementation genomförs av ett färgåtervinningsprogram måste svårigheterna redogöras för. Färg ses idag som avfall och för att ett avfall ska sluta vara ett avfall och istället ses som en återvunnen produkt måste ett end-of-waste certifikat beviljas, vilket görs av statliga myndigheter på uppdrag av EU-kommissionens avfallsdirektiv. Ytterligare en svårighet i implementationen av ett färgåtervinningsprogram är att följa direktiven från REACH (Registration, Evaluation, authorisation and Restriction of Chemicals) och ECHA (European Chemicals Agency). All den färg som återvinns måste genomgå REACH’s krav och alla komponenter i den återvunna färgen måste kontrolleras av ECHA, detta måste göras innan färgen kan marknadsföras. Det är av stor vikt att produktionen är transparent och att prover tas för varje sats återvunnen färg, för att senare kunna genomgå olika tester och på grund av detta kan bara färg vilken är producerad inom EU användas i återvinning. När ett återvinningsprogram för färg övervägs, måste alla dessa aspekter undersökas. Till att börja med bör därför en offentlig undersökning göras för att samla information om mängden överbliven färg ett hushåll samlar i förråd, vilka åsikter allmänheten har gällande färgåtervinning, samt för att utvärdera om återvunna färger har en marknad i Stockholm. En bra utgångspunkt skulle vara att börja med en småskalig pilotanläggning. Detta för att förstå vad som krävs för att driva ett välfungerande återvinningsprogram, för att lära känna marknaden och för att komma igång med processen och få den att fungera på ett effektivt sätt.

År 2002 laginfördes ett EU-direktiv med syftet att skapa möjligheten för länder inom EU att kunna ha bättre kontroll på sin energianvändning. Utifrån detta direktiv infördes därefter en lag om energideklarationer. Energideklarationernas främsta syfte skulle vara att bidra till en effektiv energianvändning i byggnader och en god inomhusmiljö. Detta skulle uppnås genom att ge en översiktlig bild av byggnadens energistatus, samt underlag för investeringsbeslut vid energieffektivisering. Detta examensarbete undersöker om energideklarationer uppfyller syftet att bidra till en effektiv energianvändning. Frågor till verksamma inom fastighetsbolag samt egen undersökning av energideklarationer resulterade i ett konstaterande att deklarationerna ger en översiktlig bild av byggnadens energistatus på ett tydligt sätt. För verksamma inom fastighetsbolagen kan energideklarationerna fungera som underlag för energieffektivisering, dock kan åtgärdsförslagen anses vara för generella. Denna uppfattning om åtgärdsförslagen gör att många använder sig av effektiviseringsåtgärder som tagits fram inom organisationen genom registrering, analys och uppföljning av energianvändningen på en högre detaljnivå. Denna detaljnivå kan utgöra en tydligare bild av var i byggnaden åtgärder behöver göras, samt vilka typer av åtgärder som är lämpligast. Energideklarationernas syfte att bidra till en effektiv energianvändning uppfylls därmed endast till viss del. / In 2002, a directive from EU stated that the countries should start keeping better track of how buildings consume energy. From this directive a law was introduced that implied that energy declarations now were to be established. The main purpose of energy declarations was for them to contribute to efficient energy use and a healthy indoor environment. This was to be achieved by giving a general view of the building’s energy status, as well as basis for investments in making the building more energy efficient. This master’s dissertation examines if energy declarations fulfill their purpose of contributing to an efficient energy use. After questioning of real estate company’s personnel and examining energy declarations, they proved to be considered adequate in showing a building’s general energy consumption. However, the action proposals are often considered too simplistic. Instead, many companies base their actions in order to make the building more efficient on their own personnel, their thorough investigation and detailed analysis of a building’s energy consumption. This detailed analysis gives a clearer picture of where energy can be saved and in what way actions should be made in order to be most efficient. The purpose of energy declarations is therefore only partially fulfilled.

The limited amount of natural resources on our planet has been actively discussed during the past decade. Recycling materials is becoming increasingly important in order to benefit the economy and the environment. The purpose of this study is to conduct a material flow analysis of the construction and demolition waste in the Helsinki metropolitan area to find out whether or not the goals set by the EU Waste Framework Directive can be reached by 2020. The study aims to map out the flows and suggest improvements wherever needed. The study is conducted by using a case study, HSY Ekomo, the first fully operational circular economy hub in Finland. The results show that both the municipality and private sector are well over the required goal of 70% recyclability rate of construction and demolition waste with a steady positive improvement from the first year of operations. The improvements were over 10% between the year 2016 and 2017. The private sector experiences some turbulence regarding legislation issues such as noise- and environmental permits which limits the economic benefit of recycling construction and demolition waste. Continued monitoring and faster adaption to international standards (such as the EU Waste Framework Directive) is required in order to be able to benefit the most economically and environmentally out of circular economic initiatives. / Den begränsade mängden naturresurser som existerar på vår planet har diskuterats under det senaste decenniet aktivt. Återvinning av material blir allt viktigare i dagens samhälle och vi kan se en trend var utvecklingen strävar efter beslut som har rötterna i cirkulär ekonomiskaprinciper. Resultatet av diskussionerna har blivit höga måtsättningar för medlemsländerna i Europeiska Unionen gällande återvinning var målet är att uppnå en återvinningsgrad på 70% innan 2020 för bygg- och rivavfall. Studien använder materialflödes analys (MFA) som metod för att kartlägga och kvantifiera flödnena av bygg- och rivavfall. Materialflödes analysen använder data från årsrapporter och statistik som blivit tillgängligt av HSY (statligt ägt bolag) samt av intervjuerna som utfördes på fältet. För att kvantifiera flödena på basis av den konceptuella modellen avnändes mjukvaran STAN. Avhandlingen strävar efter att ta första steget för att kartlägga materialflöden av bygg- och rivavfall i huvudstadsregionen (Helsingfors). Målet är att skapa en modell som kan användas som botten i framtida undersökningar och att kvantifiera modellen med existerande data för att se ifall målsättningarna stadgade av Europeiska Unionen kommer att uppnås innan 2020. Studien utfördes på cirkulär ekonomi stationen Ekomo för att kunna göra upp modeller för den privata sektorn och den kommunalla sektorn eftersom båda är verksamma på Ekomo. Resultaten av anvhandlingen var följande: Den privata sektorn och staten uppnår en återvinningsgrad på över 90% vilket är väl över stadgan satt av den Europeiska Unionen under året 2017 med en stadig utveckling från året innan med en väldigt liten andel som placeras på soptipp. Resultaten visar en stark utveckling av intresse från hushåll och företag för återvinning eftersom antalet kunder och lastbilar som besökt stationen ökat starkt under de senaste fem åren. Även om målsättningarna inom återvinning är uppnådda finns det ärenden som måste behandlas för att försäkra en fortsatt positiv utveckling. Den privata sektorn upplever att begränsade möjligheter för återanvänd krossbetong minskar efterfrågan på produkten, vilket gör den finansiellt svår att integrera i deras försälning. Buller- och miljötillstånd tvingar för tillfället bolagen att transportera bygg- och rivmaterialet utanför rivmålet, t.ex till Ekomo, för att krossas vilket ytterligare skapar finansiella problem för den privata sektorn. Lösningar för att göra återvinning av riv- och byggnadsmaterial för den privata sektorn lukrativare behövs för att inspirera flera organisationer att ansluta sig till arbete mot ett mera cirkulärt samhälle. Monitorering och snabbare anpassningsförmåga för internationella standarder krävs för att kunna utnyttja cirkulär ekonomiska initiativ på bästa möjliga sättet. För att komplettera avhandlingen skulle det vara intressant att se resultaten av en livcykelanalys (LCA) gällande samma flöden för att identifiera miljörelaterade problem och för att optimera flöden.

The new sustainability directive Corporate Sustainability Reporting Directive [CSRD] isdescribed as the biggest thing that has happened since International Financial ReportingStandards [IFRS] was implemented in the reporting world. A watered-down Non-FinancialReporting Directive [NFRD] will be given new strength through CSRD, which entails higherand stricter requirements for reporting companies to report sustainability information to, amongother things, improve comparability and credibility, and as a step on the way to equatingsustainability reporting with financial reporting. A common way of explaining CSRD at theagency is "GRI on steroids" as a synonym for the higher and more comprehensive requirementsof the directive.This study has been carried out as a case study and aims to create an understanding of auditfirms' perceptions regarding the new sustainability directive CSRD and how they prepare forimplementation. But also, how audit firms are involved in the interpretation and design of thedirective. More precisely, the study has been carried out as a case study of the audit firm KPMG.The purpose of the study has been achieved by first carrying out text analysis which consistedof, among other things, EU documents regarding CSRD, web pages and newspaper interviews.In addition to text analysis, an observation was also carried out which consisted of a webinarfrom European Accounting Association [EAA]. Finally, six interviews were conducted withsustainability experts from KPMG who have extensive knowledge in sustainable business andwho work proactively in the field. Institutional theory has been combined with the threedifferent methods to be able to produce analyses regarding agencies' perceptions about thedirective.In conclusion, the study demonstrates the impact of institutional pressures where there arepressures from different market players pulling in different directions. The institutionalpressures, which are exerted by for example the reporting companies, their stakeholders, andaudit firms, reflect the different players’ interests. Because of these pressures, KPMG needs toadapt its operations to the new directive in order to remain competitive on the market. KPMGis also involved in shaping what the final draft of the directive and the new standards will be,as they are part of the Förenade Auktoriserade Revisorerna [FAR] and the European FinancialReporting Advisory Group [EFRAG] that work to develop and interpret the directive. Becauseof this and the size of the firm, KPMG is able to exert pressure on the standard setters to shapethe final draft of the CSRD in accordance with KPMG’s interests.

Since Russia's military invasion of Ukraine in 2022, the European Union (EU) has acted in a different and innovative manner. The cooperation has been united and expressed itself in new ways, such as activating the temporary protection directive, as well as making a historic decision to send lethal equipment to Ukraine. However, in previous refugee crises, the EU has acted upon the status quo and suffered from uneven distribution of responsibility between the member states. The absence of cooperation and the pursuit for a unified identity have challenged the European Union's motto of "United in diversity," thus prompting research to be conducted. This case study seeks to examine how the social constructivist perspective, with a collective approach, can contribute to an understanding of the EU, as a global actor. The aim is to shed light on motives and factors that may have influenced the decision-making of the European union. To achieve this, the study employs a methodological discourse analysis of public documents from diverse institutions, thus the primary source. The results reveal that the social constructivist perspective can visualise patterns in how the European union discusses the collective, depending on different occasions and who is granted legitimacy to do so. Additionally, the study advocates for further research from a social constructivist perspective and suggests the inclusion of rational choice institutionalism in future studies.