Föremål för denna magisteruppsats i offentlig rätt är det EG-rättsliga IPPC-direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. Syftet har varit att undersöka direktivets implikationer på den svenska rätten. Fokus har legat på direktivets processuella delar som anknyter till principerna om god förvaltning, samt den processuella och institutionella autonomin. Uppsatsen har visat på att direktivet innefattar flera aspekter av god förvaltning som inverkar på den svenska rätten, men även att många av dessa redan innan genomförandet varit en del av den svenska rättsordningen. Samtidigt har uppsatsen visat på att direktivet inte nämnvärt begränsar medlemsstaternas processuella eller institutionella autonomi. Inom ramen för miljörätten, som IPPC-direktivet är ett uttryck för, har det dessutom undersökts hur rätten till en god miljö erkänns inom olika rättsordningar, med betoning på EU och dess medlemsstater, och hur den är kopplad till god förvaltning. Likaså har en europeisering av förvaltningsrätten diskuterats i uppsatsen.

Det råder i dagens läge en hård konkurrens mellan såväl bolag på den inre marknaden som mellan olika regioner. Möjligheten till ökat samarbete mellan bolag från olika EU-länder är en viktig del i att stärka Europas och de europeiska bolagens konkurrenskraftighet, vilket exempelvis kan göras genom gränsöverskridande fusioner. Det tionde bolagsdirektivet är således tänkt att möjliggöra och underlätta sammanslagningar av bolag från olika medlemsländer. Den 13 december 2005 kom det dock en dom från EG-domstolen som i viss mån kan tänkas underminera tanken bakom det tionde bolagsdirektivet. I Sevic Systems-domen, uttalar nämligen EG-domstolen att det ändå, trots att det tionde bolagsdirektivet ej ännu trätt i kraft, är möjligt att genomföra en gränsöverskridande fusion mellan två bolag, även om ett sådant förfarande ej är möjligt enligt de berörda ländernas lagstiftningar. Detta uttalande öppnar för en diskussion om hur nödvändigt det tionde bolagsdirektivet egentligen kommer att vara och om det verkligen behövs en harmonisering på området.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida de nya reglerna angående ränteavdragsbegränsningar är förenliga med EG-fördragets fria etableringsrätt och om reglerna inte anses vara det - huruvida en sådan inskränkning kan rättfärdigas.</p><p>De nya reglerna avser en begränsning av avdragsrätten för ränteutgifter och gäller vid räntebetalningar mellan företag i intressegemenskap. Avdrag för ränteutgifter får göras under förutsättning att den inkomst som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med en skattesats som uppgår till minst tio procent (tio-procentsregeln) enligt lagstiftningen i den stat där det företag i intressegemenskapen som faktiskt har rätt till ränteinkomsterna hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten. Avdrag får även göras för ränteutgifter i de fall såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Regeln är ett alternativ till tio-procentregeln och gäller därmed även i de fall ränteinkomsten inte beskattas med minst tio procent. Med ordet huvudsakligen avses 75 procent eller mer.</p><p>De svenska reglerna om ränteavdrag är tillämpliga på dotterbolag med både inhemska och utländska moderbolag. Reglerna får till följd att behandlingen av dotterbolag med inhemskt moderbolag skiljer sig från den av dotterbolag med utländskt bolag eftersom reglerna får den <em>effekten</em> att avdragsförbudet endast drabbar dotterbolag med utländskt moderbolag (under förutsättning att beskattningen är lägre än tio procent samt att transaktionen har affärsmässiga motiv som understiger 75 procent). Reglerna medför att det blir mindre attraktivt för bolag med moderbolag i andra medlemsstater att utöva etableringsfriheten och moderbolagen kan på grund av detta komma att avstå från att bilda eller bibehålla etableringar i Sverige där en sådan bestämmelse finns. EG-domstolen menar att detta resonemang även är tillämpligt då det lånegivande bolaget istället är det utländska moderbolagets dotterbolag som i likhet med moderbolaget är hemmahörande i en annan medlemsstat. Enligt vår mening utgör därför de nya reglerna en inskränkning av den fria etableringsrätten i enlighet med artikel 43 och 48 EG.</p><p>En av de rättfärdigandegrunder som kan motivera en inskränkning av den fria etableringsrätten är skatteflykt. EG-domstolen är beredd att pröva skatteflykt som rättfärdigandegrund under förutsättning att reglerna har som syfte att hindra rent konstlade upplägg. Det är därmed tillåtet att försöka minimera sin skattebörda genom att etablera sig i andra medlemsstater så länge som de åtgärder som bolagen vidtar inte medför att vinstmedlen överförs genom konstlade upplägg.</p><p>Ett konstlat upplägg definieras av EG-domstolen som en etablering där ingen faktiskt ekonomisk verksamhet bedrivs. Ett riktmärke kan till exempel vara att lokaler, personal eller utrustning saknas. Förekommer det således affärsmässiga skäl anser vi att det inte kan röra sig om ett konstlat upplägg eftersom ett rent konstlat upplägg enligt definitionen ska sakna faktisk ekonomisk verksamhet. En affärsmässighet om 75 procent och ett konstlat upplägg om 25 procent är därmed omöjligt då ett konstlat upplägg i stort sett förutsätter noll procents motiverad affärsmässighet.</p><p>Enligt ”rule of reason”–doktrinen kan en nationell regel endast godtas om den är utformad på så sätt att den faktiskt säkerställer det syfte som eftersträvas och den får inte utgöra ett mer ingripande hinder i den fria rörligheten än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med regeln.Eftersom reglerna, med den lydelse de har idag, träffar fler transaktioner än de rent konstlade är de oproportionerliga i förhållande till sitt syfte. De kan därmed inte rättfärdigas och utgör således ett hinder för den fria etableringsrätten.</p>

<p>The Swedish CFC rules imply a taxation of Swedish partners of foreign legal persons subject to low income tax, which is based on a fictitious distribution. Thus, tax is levied even if the dividend has not been paid to the shareholder. The aim of the Swedish CFC legislation, which was put into force in 1990, was to prevent tax evasion and to protect the Swedish tax base. The reason was that the foreign exchange control was abolished, which made investments in foreign countries possible for Swedish companies. A CFC legislation was considered necessary for Sweden in order not to lose tax revenues.</p><p>The legislation was strengthened on January 1st 2004 as a consequence of the abolished taxation of capital income of commercial shares. The most important change is that it is no longer possible to circumvent the rules by owning the CFC through a holding company in another country without CFC legislation.</p><p>Due to Sweden’s membership of the EU, Swedish tax rules must comply with EC law. Some of the fundamental principles of the common market are the free movement of workers, capital and goods and the freedom of establishment. The thesis contains an analysis of whether the Swedish CFC legislation is in line with EC law or not, especially as regards the freedom of establishment and the free movement of capital. In the first part of the analysis we investigate if the legislation constitutes a restriction of the mentioned freedoms and in the second part there is an assessment of the possibilities to justify such a restriction. Our conclusion is that the CFC legislation does constitute an obstacle to the freedom of establish-ment as well as to the free movement of capital, and that it cannot be justified.</p><p>We present a proposal of how the lacking compatibility with EC law could be remedied. The options are either to abolish the CFC legislation completely or to reduce the scope of it. Our suggestion is that the double CFC taxation is abolished, that the legislation is applied only to holdings of a certain magnitude and that CFC taxation is limited to incomes arisen from transactions between companies within the same concern.</p> / <p>De svenska CFC-reglerna innebär en löpande beskattning av svenska delägare i utländska juridiska personer som har lågbeskattade inkomster. När Sveriges CFC-reglering infördes 1990 var syftet att motverka skatteflykt och att skydda den svenska skattebasen. Bakgrunden var att valutaregleringen avskaffades och att det blev möjligt för svenska företag att etablera sig utomlands. Bedömningen gjordes då att en CFC-lagstiftning var nödvändig för att Sverige inte skulle förlora skatteintäkter.</p><p>Lagstiftningen skärptes den 1 januari 2004 som en följd av den slopade beskattningen av kapitalinkomster av näringsbetingade andelar. Den viktigaste förändringen är att det inte längre går att kringgå bestämmelserna genom att äga den lågbeskattade utländska juridiska personen genom ett utländskt holdingbolag.</p><p>Sveriges medlemskap i EU innebär bland annat att svenska skatteregler måste vara förenliga med EG-rätten. En av den gemensamma marknadens huvudprinciper är att arbetstagare, kapital, varor och etableringar fritt skall kunna förflytta sig mellan de olika medlemsstaterna. I uppsatsen analyseras den svenska CFC-regleringens förenlighet med EG-rätten, framför allt etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital. Först utreds huruvida regleringen utgör ett hinder mot nämnda friheter och därefter analyseras möjligheten till rättfärdigande. Vår slutsats är att CFC-regleringen inte är förenlig med vare sig etableringsfriheten eller den fria rörligheten för kapital, samt att den inte kan rättfärdigas.</p><p>Vidare framför vi ett förslag på hur den bristande förenligheten med EG-rätten skulle kunna åtgärdas. Alternativen är att antingen avskaffa CFC-lagstiftningen helt eller minska omfattningen av den. Vårt förslag innebär avskaffande av dubbel CFC-beskattning, att endast innehav av en viss storlek omfattas samt att reglerna begränsas till att omfatta endast koncerninterna inkomster.</p>

<p>Under de senaste decennierna har idrottens värld genomgått stora förändringar. Den"ekonomiska boomen"har inneburit en inflationsartad höjning av biljettpriser, spelarlöner och priser för TV-rättigheter. På den hårt konkurrensutsatta TV-marknaden är idrottsevenemang det särklassigt mest effektiva vapnet i kampen om tittarna. Med den ökade efterfrågan på TV- rättigheter till idrottsevenemang har priserna skjutit i höjden. Denna utveckling har aktualiserat frågor om vissa försäljningsförfarandens förenlighet med EG-rättens konkurrensregler. Framförallt har Kommissionen varit kritisk mot idrottsförbunds kollektiva försäljning av rättigheterna till populära evenemang, såsom matcherna i de nationella fotbollsligorna. Man menar att detta förfarande begränsar konkurrensen mellan de deltagande klubbarna och förvränger konkurrensen på marknaden i efterföljande led, d.v.s. TV-marknaden, på ett oacceptabelt sätt. De konkurrensskadliga betänkligheterna är särskilt uppenbara då en köpare erbjuds ensamrätt att sända från ett evenemang. I ett sådant fall kan den kollektiva försäljningen skapa en produkt som endast ett fåtal stora mediaföretag har råd att köpa. Dessutom gör exklusiviteten att köparens konkurrenter helt stängs ute från värdefullt programinnehåll. </p><p>Denna uppsats argumenterar för att kollektiv försäljning är av avgörande betydelse för idrottens möjligheter att värna om solidariteten mellan starka och svaga klubbar, liksom mellan idrottens olika nivåer. Förfarandet möjliggör en omfördelning av försäljningsintäkterna som är nödvändig för att vidhålla en någorlunda jämn balans mellan klubbarna i en liga. Utan en sådan balans skulle idrotten förlora en av sina viktigaste ingredienser, nämligen osäkerheten kring resultatet. I många fall kan idrottens speciella karaktär därför rättfärdiga ett undantag från EG:s konkurrensregler. </p><p>När det gäller exklusivitetsavtal finns det mindre anledning att ge undantag. De konkurrensskadande riskerna i form av strypta marknader och förstärkning av monopolställningar är anmärkningsvärda. Å andra sidan bör man uppmärksamma att det är just ensamrätten som genererar större delen av idrottsassociationernas inkomster. Det vore inte rimligt att helt förbjuda dessa att utnyttja denna inkomstkälla. Därför bör exklusivitetsavtal kunna godkännas under ett antal förutsättningar; framförallt att de bör vara mycket begränsade i omfattning och varaktighet.</p>

<p>Harmonisering av punktskatter har skett främst genom Rådets direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det s k cirkulationsdirektivet. Cirkulationsdirektivets bestämmelser innebär att varorna i och för sig blir skattepliktiga när de produceras inom EU eller förs in till EU, men att de kan cirkulera fritt inom gemenskapen utan beskattningskonsekvenser. Varorna hanteras under s k suspension. För privatpersoners inköp för eget bruk, Privatimport, gäller dock att varan punktbeskattas i inköpslandet. Denna problematik aktualiserades i det uppmärksammade ”Man in Black-fallet” då det ej var fråga om privatimport i direktivets bemärkelse då varorna personligen måste föras över gränsen för att de skulle kunna punktbeskattas i inköpslandet. EGD tog dock inte närmare ställning till vad som skall anses vara privatimport respektive import för kommersiella ändamål. Detta till trots har Man In Black-fallet nyligen använts som ledning av svensk domstol i ett mål då en privatperson via egenhändigt ordnad transportör fört in varor från en annan medlemsstat till Sverige. Länsrätten (LR) bedömde då att beskattning skulle ske enligt destinationsprincipen, med den högre svenska punkskatten som följd, trots att det var köparen som egenhändigt hade ordnat transporten. Uppsatsens syfte är att utifrån Man-in-Black-fallet och det svenska fallet undersöka vad som avses med begreppet Privatimport.</p>

<p>Den fria rörligheten för personer är en av de fyra grundläggande friheterna inom Europeiska unionen. Artikel 39 EG föreskriver att rätten till fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas inom gemenskapen. Denna rätt innebär att medborgare i en medlemsstat har rätt att förflytta sig fritt inom de andra medlemsstaternas territorium och att uppehålla sig där för att söka arbete samt rätt att anta faktiska erbjudanden om anställning. Den nämnda artikeln föreskriver även att fri rörlighet för arbetstagare skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.</p><p>Den fria rörligheten är dock inte absolut utan den begränsas på olika sätt. Redan i fördragstexten finns det förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Dessutom finns det undantag utanför fördraget, så kallade tvingande hänsyn i allmänintresset, som EG-domstolen har uttalat sig om och i vissa fall även godtagit. Denna uppsats utreder omfattningen av diskrimineringsförbudet respektive undantaget i artikel 39 EG. En analys sker av EG-domstolens praxis avseende vilka nationella regler som står i strid med artikel 39 EG. Huvudsyftet är att klargöra var gränsen går mellan nationella regler som är förbjudna och sådana regler som anses tillåtna. Uppsatsen utreder även frågan om vilka rättfärdigandegrunder, utöver de uttryckliga undantagen i fördraget, domstolen har använt sig av för att begränsa arbetstagares rätt till fri rörlighet.</p>

<p>The world of sports has gone through some remarkable changes over the past couple of decades; many sports teams have developed into full-fledged businesses and can today be traded on the stock exchange and have annual turnovers of several million dollars. The teams themselves have together with the media industry lead the development from sports as merely entertainment into an entertainment industry; with this development, the question of whether competition laws should apply also to sports has become inevitable. The increased interdependence between media and sport, which in an increasing number of instances has lead to integration between the media and sports industry,through media companies acquiring control over athletic teams further highlights the problem. One of the more recent occurances is the attempt by BSkyB to acuire Manchester United, should one see to the potential anti-competitive implications which may lie in this integration or should the industries be allowed to form these kind of bonds. Is vertical integration between the media industry and the sports industry subject to the competition laws? If that is the case, should this kind of integration be permissible - if not - should it be impermissible in full or to what extent? The purpose of this paper is to try to clarify these issues.</p>

<p>I denna uppsats görs en sammanställning av gällande skatterätt för bolag enligt EG-domstolens praxis, med avgränsning till området för direkt beskattning.</p><p>Direkt beskattning är en kompetens som tillfaller nationell lagstiftning i unionens medlemsstater.</p><p>Nationella beskattningsregler för bolag har dock på många håll givit upphov till diskriminerande behandling, i strid mot EG-fördragets fria rörligheter.</p><p>Endast genom utfärdande av direktiv kan en harmonisering på området komma till stånd.</p><p>EG-domstolen har därför påskyndat integrationsarbetet genom att tolka och tillämpa gemenskapsrätten till att omfatta direkt beskattning för bolag.</p><p>Nationella skattebestämmelser som hindrar bolag från att utnyttja EG-fördragets fria rörligheter, kan därför enligt EG-domstolens praxis åsidosättas direkt med stöd av fördraget.</p>

<p><strong>Abstract</strong></p><p>The subject for this thesis is the Swedish gaming monopoly. This thesis describes the Swedish legislation that regulates the market for gaming in Sweden. The European legislation is also explained in the thesis; both the rules in the EC treaty and the rulings made by the EC court of justice (ECJ). The purpose with this is to see if the Swedish legislation can be upheld considering the rules set up by EC law. The second part of the thesis is focused on the actuality of the problem and the future possibilities for the regulation. In this part it is presented, among other things, a law proposal that regulates the gaming market from the point of view that corresponds with my analysis of the thesis overall.</p><p>Gaming monopolies falls under the rules of services in article 49 in the EC treaty. To the rules in article 49 come the possibilities to exceptions in article 46. The ECJ has also extended these exceptions to other circumstances then the ones that are determined by the EC treaty. It is under these extended exceptions that the Swedish gaming monopoly should be evaluated. The ECJ has to this day not rejected any national gaming monopoly resembling the Swedish monopoly, but the ECJ has clarified more and more the prerequisites from which a gaming monopoly could be regulated. One of the purposes, if not <em>the</em> purpose, with the Swedish regulation has under a long time been to collect money for the government. This is very interesting due to the fact that the ECJ has expressed that economic motives cannot be the real justification for the restrictive policy adopted. It can only be accepted if it is an incidental beneficial consequence. The Swedish gaming monopoly can be criticized for this, and from other points of view.  </p><p>The conclusion in this thesis is that the Swedish gaming monopoly, as it is designed today, should not be acceptable considering the EC law. A change is therefore necessary, making the Swedish regulation more conformed to EC law. The proposal presented in this thesis is to open the market for other operators, making it a market exposed for competition. The legislation should, of course, still be there regulating the operators that get the necessary permit. Though getting the permits should, in contrast to today, undergo a general test. A new law is also suggested. This law focuses on merchandising of gaming products.</p>