Mervärdesskattebedrägerier inom den gemenskapsinterna handeln är idag ett utbrett problem. I och med den inre marknadens framväxt och det gemensamma mervärdesskattesystemets struktur har nya former av mervärdesskattebedrägerier uppstått. Då den inre marknaden öppnades 1993 togs den fysiska tullkontrollen bort och kvar återstod endast en administrativ kontroll. Till dess att en fullständig harmonisering kan genomföras på mervärdesskatteområdet tillämpas destinationslandsprincipen på gemenskapsintern handel mellan näringsidkare. För att undvika dubbelbeskattning har regler om gemenskapsinterna förvärv framtagits. Dessa innebär att köparen beskattas i sitt hemland och att säljaren undantas från skatteplikt i sitt hemland. En form av mervärdesskattebedrägeri som utnyttjar mervärdesskattesystemet och bristerna i informationsutbytet mellan medlemsstaterna är karusellbedrägerier. I stora drag kan karusellbedrägerier beskrivas som transaktioner med samma varor som säljs i rask takt mellan olika företag i olika länder. I samband med dessa försäljningar betalar något eller några av företagen inte in utgående mervärdesskatt, samtidigt som andra företag i kedjan har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Staten förlorar därmed mervärdesskatteintäkter. Karusellbedrägerier har behandlats i rättspraxis. I Optigen-domen fastställs att avdragsrätten för en part i god tro inte påverkas av bedrägligt beteende i tidigare eller senare led i transaktionskedjan. I Kittel-domen stadgas att en skattskyldig person som kände till eller borde ha känt till att dennes transaktion ingick i ett mervärdesskattebedrägeri skall anses vara medgärningsman och därmed vägras avdragsrätt. I uppsatsen utreds huruvida principen om förbud mot förfarandemissbruk kan vara tillämplig på karusellbedrägerier. Principen om förbud mot förfarandemissbruk har utvecklats för att angripa konstruerade transaktioner vars enda syfte är att genom missbruk av gemenskapslagstiftningen erhålla förmåner. I Halifax-domen fastslås att denna princip är tillämpbar på mervärdesskatteområdet. Vår slutsats är att principen om förbud mot förfarandemissbruk inte kan tillämpas på någon part i ett karusellbedrägeri. Vi anser att varken en part i god tro eller en part i ond tro angående bedrägeriet kan uppfylla kriterierna för principen. Det finns olika tillvägagångssätt för att angripa karusellbedrägerier. Inom EG används främst informationsutbyte som strategi för bedrägeribekämpning. Organisationer såsom SCAF och OLAF har också betydelse för bekämpningen. Även medlemsstaterna har på olika sätt försökt bekämpa bedrägerierna. De har bland annat använt sig av omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar. Vi anser att de administrativa åtgärderna är avgörande för bekämpning av karusellbedrägerier. De mer genomgripande alternativen, såsom omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar, bör endast användas då det är uppenbart att de administrativa åtgärderna inte räcker till. / Today, VAT fraud is a widely spread problem among intra-Community trade. Due to the growth of the common market and the structure of the harmonized VAT system, new forms of VAT fraud have arisen. The opening of the common market, in 1993, led to the abolition of physical border controls. The combination of physical and administrative controls was replaced by only administrative control. Until the VAT system is completely harmonized the principle of destination will be applied to intra-Community business-to-business transactions. Regulations on intra-Community transactions have been developed to avoid double taxation. These regulations mean that the purchaser will be taxed in its state of origin, and that the seller will be exempted from taxation in its state of origin. Carousel fraud is a form of VAT fraud that makes use of the VAT system and the lack of exchange of information between the member states. In general terms VAT fraud can be described as transactions with the same goods that are being sold at high speed between different companies in different countries. In connection to these sales one or more of the companies do not pay the output VAT, at the same time other companies in the chain of supply have the right to deduct input VAT. Due to this, the state will loose VAT revenues. Carousel fraud has been dealt with in EC case law. It is established in the Optigen judgment that the right, of a taxable person, to deduct input VAT cannot be affected by any other taxable person’s fraudulent behavior in the chain of supply as long as the taxable person did not know or have any means of knowledge of the fraud in question. The Kittel judgment states that a taxable person, who knew or should have known that, by his purchase, he was participating in a transaction of VAT fraud, should be seen as a participant in that fraud and therefore be refused entitlement to the right to deduct. This thesis examines whether the principle of prohibiting abusive practice is applicable to carousel fraud. The Halifax judgment states that the principle also applies to the sphere of VAT. The principle of prohibiting abusive practice has been developed to attack transactions of purely artificial nature, which only purpose is to obtain advantages by abusing the Community law. However, our conclusion is that the principle of prohibiting abusive practice cannot be applied to anyone in a chain of transactions that constitutes carousel fraud. Our opinion is that neither a taxable person in god faith nor a taxable person in bad faith can meet the criteria of the principle. There are different ways to approach carousel fraud. Within the EC, exchange of information and various organisations for anti fraud are being used to deal with the problem. The member states have also, in various ways, tried to handle carousel fraud. They have for example used reverse charge and joint liability. We believe that administrative measures are crucial to combat carousel fraud. More radical alternatives such as reverse charge and joint liability should not be used unless it is obvious that the administrative measures do not suffice.

En omvänd fusion definieras som det förfarande då ett moderbolag fusioneras in i sitt dotterbolag. Det eventuella inkråm som finns i moderbolaget tas vid fusionstillfället upp av dotterbolaget, medan de aktier moderbolaget innehar i dotterbolaget ges ut som fusionsvederlag till dess ägare. Per definition skiljer sig inte en omvänd fusion från en fusion där dotterbolaget absorberas in i sitt moderbolag. Dock är vägledning och litteratur kring området knapphändig vilket har lett till en spekulation om den omvända fusionen skall kunna anses strida mot det förvärvslåneförbud samt det förbud om att förvärva egna aktier som ställs upp i ABL. För att utröna de eventuella problem som kan uppstå vid en sådan fusion, krävs således en undersökning kring de skatte-, och redovisningsmässiga områden som berörs. Det faller sig således naturligt att utreda huruvida beskattning kan komma i fråga hos ett övertagande bolag, eller dess ägare, vid utgivande av ett fusionsvederlag bestående av de vid fusionen övertagna egna aktierna. Beskattningsunderlaget baseras på god redovisningssed och därmed redovisningen. Därför anser vi, för att åstadkomma en redovisningsmässig trygghet vid den omvända fusionen, att det bör påvisas vilken redovisningsmetod vid den omvända fusionen som skall användas. Vår utredning visar att den omvända fusionen är tillåten, samt att dotterbolaget aldrig innehar de aktier som utges som fusionsvederlag. Dock uppkommer vissa problem då rättsläget inte är helt klarlagt. Något som innebär att tolkningar av lagrum rörande fusioner uppräknade i ABL genomgående måste göras för att få fram ett resultat. En viktig tolkning är att uttrycket samtliga tillgångar inte innefattar aktier i det övertagande bolaget. Trots att många normgivare är aktiva inom redovisningen, har ingen av dessa gett någon rekommendation för redovisning av omvända fusioner. På grund av detta tolkar vi de källor vi har för att få fram det mest troliga tillvägagångssättet. Vi förespråkar att den så kallade koncernvärdemetoden tillämpas. Moderbolagets inkråm tas upp i dotterbolagets balans-, och resultaträkning. Detta ger en så rättvis redovisning som för tillfället är möjligt. Denna metod stöds också av IFRS 3. Eftersom rättsläget är osäkert och många luckor finns anser vi att det måste till ett införlivande i lagen av omvända fusioner. Vi trycker därmed på att den omvända fusionen skall regleras genom direktiv, rekommendation och råd. / A downstream merger is defined as a transaction where a parent company is merged into its subsidiary. The interior assets held by the parent company are transferred to the subsidiary in the merger, and the shares the parent company holds in the subsidiary is transferred to its owners as merger compensation. A downstream merger does not differ per definition from a merger where a subsidiary is merged into its parent company. Guidance and doctrine concerning this is scanty, therefore a speculation has arisen, whether the downstream merger complies with the prohibition to borrow money of a company to acquire it and the prohibition for a company to acquire its own shares, set up in the Swedish company act (ABL). To scrutinize the problems that can arise in such a merger, we need to study the tax- and accounting-topics that are concerned. It is therefore inherent to study if any taxation can arise for a t ransferringcompany, or its owners, when it gives a merger compensation consisting of the shares from the parent company. The taxation is based on the financial statements and a true and fair view. Thereby we need to show which accounting method to use. Our investigation shows that the downstream merger is in accordance with Swedish law, and that the parent company’s shares are not taken over by the subsidiary, though some problems arise since the rules of law are not clear. This means that interpretations of the company act generally has to be made to get a result. An important interpretation is that the expression “all their assets”, does not include shares in the overtaking company. Despite the fact that there are many active standard-setting powers, none of these has set any standard concerning downstream mergers. Also in this situation we have to interpret our sources to get the best procedure. We advocate a method where the values shown in the accounts of the group are used. With this the parent company’s interior assets is accounted for in the subsidiary’s balance sheet and income statement. This gives a balance sheet that is as neutral as possible. This method of accounting is also supported by IFRS3.

<p>Mervärdesskattebedrägerier inom den gemenskapsinterna handeln är idag ett utbrett problem. I och med den inre marknadens framväxt och det gemensamma mervärdesskattesystemets struktur har nya former av mervärdesskattebedrägerier uppstått. Då den inre marknaden öppnades 1993 togs den fysiska tullkontrollen bort och kvar återstod endast en administrativ kontroll. Till dess att en fullständig harmonisering kan genomföras på mervärdesskatteområdet tillämpas destinationslandsprincipen på gemenskapsintern handel mellan näringsidkare. För att undvika dubbelbeskattning har regler om gemenskapsinterna förvärv framtagits. Dessa innebär att köparen beskattas i sitt hemland och att säljaren undantas från skatteplikt i sitt hemland.</p><p>En form av mervärdesskattebedrägeri som utnyttjar mervärdesskattesystemet och bristerna i informationsutbytet mellan medlemsstaterna är karusellbedrägerier. I stora drag kan karusellbedrägerier beskrivas som transaktioner med samma varor som säljs i rask takt mellan olika företag i olika länder. I samband med dessa försäljningar betalar något eller några av företagen inte in utgående mervärdesskatt, samtidigt som andra företag i kedjan har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Staten förlorar därmed mervärdesskatteintäkter. Karusellbedrägerier har behandlats i rättspraxis. I Optigen-domen fastställs att avdragsrätten för en part i god tro inte påverkas av bedrägligt beteende i tidigare eller senare led i transaktionskedjan. I Kittel-domen stadgas att en skattskyldig person som kände till eller borde ha känt till att dennes transaktion ingick i ett mervärdesskattebedrägeri skall anses vara medgärningsman och därmed vägras avdragsrätt.</p><p>I uppsatsen utreds huruvida principen om förbud mot förfarandemissbruk kan vara tillämplig på karusellbedrägerier. Principen om förbud mot förfarandemissbruk har utvecklats för att angripa konstruerade transaktioner vars enda syfte är att genom missbruk av gemenskapslagstiftningen erhålla förmåner. I Halifax-domen fastslås att denna princip är tillämpbar på mervärdesskatteområdet. Vår slutsats är att principen om förbud mot förfarandemissbruk inte kan tillämpas på någon part i ett karusellbedrägeri. Vi anser att varken en part i god tro eller en part i ond tro angående bedrägeriet kan uppfylla kriterierna för principen. Det finns olika tillvägagångssätt för att angripa karusellbedrägerier. Inom EG används främst informationsutbyte som strategi för bedrägeribekämpning. Organisationer såsom SCAF och OLAF har också betydelse för bekämpningen. Även medlemsstaterna har på olika sätt försökt bekämpa bedrägerierna. De har bland annat använt sig av omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar. Vi anser att de administrativa åtgärderna är avgörande för bekämpning av karusellbedrägerier. De mer genomgripande alternativen, såsom omvänd skattskyldighet och solidariskt betalningsansvar, bör endast användas då det är uppenbart att de administrativa åtgärderna inte räcker till.</p> / <p>Today, VAT fraud is a widely spread problem among intra-Community trade. Due to the growth of the common market and the structure of the harmonized VAT system, new forms of VAT fraud have arisen. The opening of the common market, in 1993, led to the abolition of physical border controls. The combination of physical and administrative controls was replaced by only administrative control.</p><p>Until the VAT system is completely harmonized the principle of destination will be applied to intra-Community business-to-business transactions. Regulations on intra-Community transactions have been developed to avoid double taxation. These regulations mean that the purchaser will be taxed in its state of origin, and that the seller will be exempted from taxation in its state of origin.</p><p>Carousel fraud is a form of VAT fraud that makes use of the VAT system and the lack of exchange of information between the member states. In general terms VAT fraud can be described as transactions with the same goods that are being sold at high speed between different companies in different countries. In connection to these sales one or more of the companies do not pay the output VAT, at the same time other companies in the chain of supply have the right to deduct input VAT. Due to this, the state will loose VAT revenues. Carousel fraud has been dealt with in EC case law. It is established in the Optigen judgment that the right, of a taxable person, to deduct input VAT cannot be affected by any other taxable person’s fraudulent behavior in the chain of supply as long as the taxable person did not know or have any means of knowledge of the fraud in question. The Kittel judgment states that a taxable person, who knew or should have known that, by his purchase, he was participating in a transaction of VAT fraud, should be seen as a participant in that fraud and therefore be refused entitlement to the right to deduct.</p><p>This thesis examines whether the principle of prohibiting abusive practice is applicable to carousel fraud. The Halifax judgment states that the principle also applies to the sphere of VAT. The principle of prohibiting abusive practice has been developed to attack transactions of purely artificial nature, which only purpose is to obtain advantages by abusing the Community law. However, our conclusion is that the principle of prohibiting abusive practice cannot be applied to anyone in a chain of transactions that constitutes carousel fraud. Our opinion is that neither a taxable person in god faith nor a taxable person in bad faith can meet the criteria of the principle.</p><p>There are different ways to approach carousel fraud. Within the EC, exchange of information and various organisations for anti fraud are being used to deal with the problem. The member states have also, in various ways, tried to handle carousel fraud. They have for example used reverse charge and joint liability. We believe that administrative measures are crucial to combat carousel fraud. More radical alternatives such as reverse charge and joint liability should not be used unless it is obvious that the administrative measures do not suffice.</p>

<p>En omvänd fusion definieras som det förfarande då ett moderbolag fusioneras in i sitt dotterbolag. Det eventuella inkråm som finns i moderbolaget tas vid fusionstillfället upp av dotterbolaget, medan de aktier moderbolaget innehar i dotterbolaget ges ut som fusionsvederlag till dess ägare. Per definition skiljer sig inte en omvänd fusion från en fusion där dotterbolaget absorberas in i sitt moderbolag. Dock är vägledning och litteratur kring området knapphändig vilket har lett till en spekulation om den omvända fusionen skall kunna anses strida mot det förvärvslåneförbud samt det förbud om att förvärva egna aktier som ställs upp i ABL. För att utröna de eventuella problem som kan uppstå vid en sådan fusion, krävs således en undersökning kring de skatte-, och redovisningsmässiga områden som berörs. Det faller sig således naturligt att utreda huruvida beskattning kan komma i fråga hos ett övertagande bolag, eller dess ägare, vid utgivande av ett fusionsvederlag bestående av de vid fusionen övertagna egna aktierna. Beskattningsunderlaget baseras på god redovisningssed och därmed redovisningen. Därför anser vi, för att åstadkomma en redovisningsmässig trygghet vid den omvända fusionen, att det bör påvisas vilken redovisningsmetod vid den omvända fusionen som skall användas.</p><p>Vår utredning visar att den omvända fusionen är tillåten, samt att dotterbolaget aldrig innehar de aktier som utges som fusionsvederlag. Dock uppkommer vissa problem då rättsläget inte är helt klarlagt. Något som innebär att tolkningar av lagrum rörande fusioner uppräknade i ABL genomgående måste göras för att få fram ett resultat. En viktig tolkning är att uttrycket samtliga tillgångar inte innefattar aktier i det övertagande bolaget.</p><p>Trots att många normgivare är aktiva inom redovisningen, har ingen av dessa gett någon rekommendation för redovisning av omvända fusioner. På grund av detta tolkar vi de källor vi har för att få fram det mest troliga tillvägagångssättet. Vi förespråkar att den så kallade koncernvärdemetoden tillämpas. Moderbolagets inkråm tas upp i dotterbolagets balans-, och resultaträkning. Detta ger en så rättvis redovisning som för tillfället är möjligt. Denna metod stöds också av IFRS 3. Eftersom rättsläget är osäkert och många luckor finns anser vi att det måste till ett införlivande i lagen av omvända fusioner. Vi trycker därmed på att den omvända fusionen skall regleras genom direktiv, rekommendation och råd.</p> / <p>A downstream merger is defined as a transaction where a parent company is merged into its subsidiary. The interior assets held by the parent company are transferred to the subsidiary in the merger, and the shares the parent company holds in the subsidiary is transferred to its owners as merger compensation. A downstream merger does not differ per definition from a merger where a subsidiary is merged into its parent company. Guidance and doctrine concerning this is scanty, therefore a speculation has arisen, whether the downstream merger complies with the prohibition to borrow money of a company to acquire it and the prohibition for a company to acquire its own shares, set up in the Swedish company act (ABL). To scrutinize the problems that can arise in such a merger, we need to study the tax- and accounting-topics that are concerned.</p><p>It is therefore inherent to study if any taxation can arise for a t ransferringcompany, or its owners, when it gives a merger compensation consisting of the shares from the parent company. The taxation is based on the financial statements and a true and fair view. Thereby we need to show which accounting method to use. Our investigation shows that the downstream merger is in accordance with Swedish law, and that the parent company’s shares are not taken over by the subsidiary, though some problems arise since the rules of law are not clear. This means that interpretations of the company act generally has to be made to get a result. An important interpretation is that the expression “all their assets”, does not include shares in the overtaking company.</p><p>Despite the fact that there are many active standard-setting powers, none of these has set any standard concerning downstream mergers. Also in this situation we have to interpret our sources to get the best procedure. We advocate a method where the values shown in the accounts of the group are used. With this the parent company’s interior assets is accounted for in the subsidiary’s balance sheet and income statement. This gives a balance sheet that is as neutral as possible. This method of accounting is also supported by IFRS3.</p>

EG-rätten är en egen rättsordning som har företräde framför den nationella rätten, vilket innebär att medlemsstaterna har en skyldighet att följa EG-rätten. Förverkligandet av målet om att skapa en inre marknad inom EG förutsätter ett gemensamt system för mervärdesskatt. Flera direktiv har antagits för att harmonisera mervärdesskatten inom gemenskapen. Mervärdesskatt är en generell konsumtionsskatt som skall bäras av slutkonsumenten. Ett avdragssystem säkerställer att skattebördan vältras framåt för att slutligen belasta slutkonsumenten. En skattskyldig person som förvärvar varor till sin verksamhet medges därmed avdrag för ingående mervärdesskatt. Vid uttag eller användning av dessa varor för privat ändamål skall den skattskyldiga personen behandlas som en slutkonsument. Motsvarande regler återfinns även när en skattskyldig person tillhandahåller tjänster för privat ändamål. Uttagsbeskattning skall ske för att förhindra att en skattskyldig person uppnår en otillbörlig fördel genom att undvika beskattning på den egna konsumtionen. Uttagsbeskattning sker genom att transaktionerna likställs med tillhandahållande av varor och tjänster mot ersättning. Enligt uttagsbestämmelserna i mervärdesskattelagen aktualiseras uttagsbeskattning när en skattskyldig person tillhandahåller en vara eller en tjänst utan ersättning eller mot en ersättning som understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. I målet Gåsabäck från år 2005 konstaterar EG-domstolen att uttag för privat ändamål inte kan föreligga, enligt artiklarna 16 och 26.1 b i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person tillhandahåller varor eller tjänster mot en faktisk ersättning och detta även när ersättningen understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. Således är mervärdesskattelagens uttagsbestämmelser inte förenliga med EG-rätten. Trots domen i målet Gåsabäck beslutar Skatterättsnämnden i ett förhandsbesked från år 2007 att uttagsbeskattning skall ske, enligt artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person låter de anställda använda företagets personbilar mot en symbolisk ersättning. Skatterättsnämnden anser att beslutet inte strider mot EG-rätten eftersom det är fråga om användning av en vara i rörelsen och inte, såsom i målet Gåsabäck, tillhandahållande av en tjänst. Frågan är om förhandsbeskedet strider mot EG-rätten. Omständigheter i målet Gåsabäck tyder på att uttagsbeskattning aldrig kan aktualiseras när en ersättning utgår för en transaktion. / The European Community, EC, constitutes a new legal order, the European Community law, EC law. In situations of conflicts between national law and Community law, the EC law has supremacy, which means that the Member States are obliged to follow the EC law. The attainment of the objective of establishing an internal market within the EC presupposes a common system of value added tax, VAT. Several directives have been admitted for harmonising the VAT in the Community. VAT is a general tax on consumption, where the final consumer carries the burden of the tax. A deduction system ensures that the tax burden is brought forward until it reaches the final consumer. If the taxable person has been able to deduct input VAT on purchase of goods used for his business and then apply or use those goods for his own private use, the taxable person will be treated as a final consumer. Similarly, the taxable person will be treated as a final consumer when he supplies services for his own private use. To ensure that taxable persons do not take unfair advantage by avoiding tax on self-consumption, the transactions shall be treated as supplies of goods or services for consideration. The purpose of treating the transactions as supplies of goods or services for consideration is to ensure that VAT is a tax on final consumption. According to the Swedish VAT act, the application of goods or services for private use is to be understood to mean supplies of goods or services either free of charge or for a consideration which is less than the cost price of the goods or services supplied. In the case Gåsabäck 2005 the European Court of Justice concludes that supplies of goods and services that are effected for an actual consideration can not be regarded as an application of goods or services for private use according to articles 16 and 26.1 b of the VAT directive. This is also applied if that consideration is less than the cost price of the goods or services supplied. Consequently, the Swedish VAT act is inconsistent with the EC law. In a prelimi-nary decision of 19 January 2007, the Skatterättsnämnden decides that the use of goods forming part of the assets of a business shall, according to article 26.1 a of the VAT directive, be treated as a supply of services for consideration, although an actual consideration is paid for the transaction. The Skatterättsnämnden consider that the decision is consistent with the EC law since there are not the same services as in the case Gåsabäck. The question is if the decision is inconsistent with the EC law. Circumstances in the case Gåsabäck indicates that transactions that are effected for an actual consideration can never be regarded as an application of goods or services for private use.

<!-- /* Font Definitions */ @font-face {font-family:"Cambria Math"; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:roman; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-1610611985 1107304683 0 0 159 0;} @font-face {font-family:Garamond; panose-1:2 2 4 4 3 3 1 1 8 3; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:roman; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-unhide:no; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:9.0pt; margin-left:0cm; text-align:justify; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; mso-bidi-font-size:10.0pt; font-family:"Garamond","serif"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-font-family:"Times New Roman";} p.MsoFootnoteText, li.MsoFootnoteText, div.MsoFootnoteText {mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; mso-style-link:"Fotnotstext Char"; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:9.0pt; margin-left:7.1pt; text-align:justify; text-indent:-7.1pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:10.0pt; font-family:"Garamond","serif"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-font-family:"Times New Roman";} span.MsoFootnoteReference {mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; vertical-align:super;} span.FotnotstextChar {mso-style-name:"Fotnotstext Char"; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; mso-style-locked:yes; mso-style-link:Fotnotstext; font-family:"Garamond","serif"; mso-ascii-font-family:Garamond; mso-hansi-font-family:Garamond;} .MsoChpDefault {mso-style-type:export-only; mso-default-props:yes; font-size:10.0pt; mso-ansi-font-size:10.0pt; mso-bidi-font-size:10.0pt; mso-ascii-font-family:"Tms Rmn"; mso-hansi-font-family:"Tms Rmn";} /* Page Definitions */ @page {mso-footnote-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") fs; mso-footnote-continuation-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") fcs; mso-endnote-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") es; mso-endnote-continuation-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") ecs;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --><!--[if gte mso 10]> <mce:style><! /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:11.0pt; font-family:"Calibri","sans-serif"; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi;} > <! [endif] > Mervärdesskatten är en allmän konsumtionsskatt som ska påföras vid omsättning av i princip alla varor och tjänster. Från denna generella princip finns undantag från skatteplikt, varav försäkringstjänster är ett av undantagen. Undantaget för försäkringstjänster har nästan inte behandlats i doktrin och därför är uppsatsens syfte att utreda vad som omfattas av undantagsbestämmelsen för försäkringstjänster. Undantaget från skatteplikt för försäkringstjänster stadgas i 3 kap. 10 § mervärdeskattelagen<! [if !supportFootnotes] >[1]<! [endif] >, ML, vilket motsvaras av art. 135.1 a i mervärdesskattedirektivet<! [if !supportFootnotes] >[2]<! [endif] >. Då EG-rätten är överordnad svensk rätt, i och med Sveriges medlemskap i EU, sker utredningen av undantagsbestämmelsen i 3 kap. 10 § ML utifrån EG-rätten. Inom EG-rätten är mervärdesskatten reglerad i mervärdesskattedirektivet, som den svenska mervärdesskattelagstiftningen bygger på. Den svenska mervärdesskattelagstiftningen återfinns i ML. Vad som omfattas av undantaget för försäkringstjänster definieras varken i mervärdesskattedirektivet eller ML och ledning måste därför sökas i rättspraxis. EG-domstolen har tolkat omfattningen av bestämmelsen i förhandsbesked begärda av medlemsstaterna. Bestämmelsen delas upp i två delfrågor som EG-domstolen besvarar i förhandsbeskeden. Delfrågorna är vad som omfattas av en försäkrings- och återförsäkringstransaktion och vad begreppet tjänster med anknytning till en försäkrings- och återförsäkringstransaktion som utförs av en försäkringsmäklare och försäkringsagent omfattar. Av EG-domstolens uttalanden kan slutsatsen dras, att det avgörande för en försäkringstransaktion är att en försäkringsgivare eller skattskyldig person tillhandahåller försäkringstagaren en försäkringstjänst. Försäkringstagaren ska erlägga en premie till tillhandahållaren av försäkringen och i utbyte erhålla ett skydd mot risken. Inträffar en händelse ska försäkringsgivaren tillhandahålla den prestation som avtalats om. En återförsäkringstransaktion föreligger endast när försäkringsgivaren överlåter den överenskomna risken till ett återförsäkringsföretag. Vad som omfattas av begreppet tjänster med anknytning till en försäkrings- och återförsäkringstransaktion som utförs av en försäkringsmäklare och försäkringsagent kan slutsatsen dras utifrån EG-domstolens uttalanden, att det krävs ett direkt eller indirekt rättsförhållande mellan försäkringsmäklaren eller försäkringsagenten och försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Vad som bedöms som en försäkringsmäklare och försäkringsagent ska avgöras utifrån vad verksamheten består i och att verksamheten kännetecknar en försäkringsmäklare och en försäkringsagents verksamhet. Utifrån ett svenskt perspektiv är svenska domstolar skyldiga att tillämpa direktivkonform tolkning av nationella regler som bygger på gemenskapsrättsliga bestämmelser. Regeringsrätten och Skatterättsnämnden har tolkat omfattningen av undantagsbestämmelsen i ett flertal fall. Avseende begreppet försäkringstransaktion skiljer sig Regeringsrätten och Skatterättsnämndens uttalanden från EG-praxis, genom att de inte uttalar sig om att även en skattskyldig person kan tillhandahålla en försäkringstjänst. I övrigt följer Regeringsrätten och Skatterättsnämnden EG-praxis avseende tolkningen av begreppet försäkringstransaktion. Regeringsrätten och Skatterättsnämnden verkar däremot göra en snävare bedömning än EG-domstolen av vad som omfattas av begreppet tjänster med anknytning till en försäkrings- och återförsäkringstransaktion som utförs av en försäkringsmäklare och försäkringsagent, då de ställer upp ytterligare kriterier för vad som krävs för en undantagen försäkringstjänst. Vid tolkning av undantagsbestämmelsen ska hänsyn tas till de allmänna rättsprinciper som finns i EG-rätten. Principerna är överordnade bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet och därför ska bestämmelserna vara förenliga med principerna. Uppsatsen syftar därför vidare till att analysera huruvida undantagsbestämmelsen i 3 kap. 10 § ML är förenlig med principerna om konkurrensneutralitet och rättssäkerhet. Principerna är komplexa och definieras på olika sätt i doktrin. I uppsatsen definieras principerna och analyseras utifrån den uppställda definitionen. Analysen som görs utvisar att såsom bestämmelsen ser ut idag, är den inte konkurrensneutral eller rättssäker. Ett nytt förslag om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i fråga om behandling av försäkringstjänster och finansiella tjänster har lagts fram av kommissionen. Ändringarna i direktivet skulle medföra en tydligare definition av bestämmelsen samt ökad konkurrensneutralitet och rättssäkerhet. <! [if !supportFootnotes] > <! [endif] ><! [if !supportFootnotes] >[1]<! [endif] > Mervärdesskattelagen (1994:200). <! [if !supportFootnotes] >[2]<! [endif] > Rådets direktiv 2006/112/EG. <--> / <!-- /* Font Definitions */ @font-face {font-family:"Cambria Math"; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:roman; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-1610611985 1107304683 0 0 159 0;} @font-face {font-family:Garamond; panose-1:2 2 4 4 3 3 1 1 8 3; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:roman; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-unhide:no; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:9.0pt; margin-left:0cm; text-align:justify; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; mso-bidi-font-size:10.0pt; font-family:"Garamond","serif"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-font-family:"Times New Roman";} p.MsoFootnoteText, li.MsoFootnoteText, div.MsoFootnoteText {mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; mso-style-link:"Fotnotstext Char"; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:9.0pt; margin-left:7.1pt; text-align:justify; text-indent:-7.1pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:10.0pt; font-family:"Garamond","serif"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-font-family:"Times New Roman";} span.MsoFootnoteReference {mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; vertical-align:super;} span.FotnotstextChar {mso-style-name:"Fotnotstext Char"; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; mso-style-locked:yes; mso-style-link:Fotnotstext; font-family:"Garamond","serif"; mso-ascii-font-family:Garamond; mso-hansi-font-family:Garamond;} .MsoChpDefault {mso-style-type:export-only; mso-default-props:yes; font-size:10.0pt; mso-ansi-font-size:10.0pt; mso-bidi-font-size:10.0pt; mso-ascii-font-family:"Tms Rmn"; mso-hansi-font-family:"Tms Rmn";} /* Page Definitions */ @page {mso-footnote-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") fs; mso-footnote-continuation-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") fcs; mso-endnote-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") es; mso-endnote-continuation-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") ecs;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --><!--[if gte mso 10]> <mce:style><! /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:11.0pt; font-family:"Calibri","sans-serif"; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi;} > <! [endif] > Value Added Tax, VAT, is a general consumption tax that is added to almost all consumption of goods and services. From the general principle there are some exemptions from tax duty whereof insurance services are one of those. The exemption has been very little discussed in doctrine hence the purpose of this thesis is to examine what is covered by the exemption from VAT for insurance services. The exemption from VAT for insurance services is stated in chapter 3 section 10 in the Swedish VAT act<! [if !supportFootnotes] >[1]<! [endif] >, which corresponds to article 135.1 a of the VAT directive<! [if !supportFootnotes] >[2]<! [endif] >. Since EC Law is superior to Swedish law, with Sweden’s entry to the European Union, the examination of the exemptions rules is grounded from the EC law. Within the EC law the VAT is regulated in the VAT directive, which also lay ground for the Swedish VAT regulation. The Swedish VAT regulation is found within the Swedish VAT act. What is included in the term insurance services is not defined either in VAT directive nor the Swedish VAT act, hence conclusions must therefore be sought in case law. The European Court of Justice, ECJ has perceived the scope of the provision in advance notice demanded from the membership states. The provision is divided in two sub-questions that the ECJ answers in the preliminary decision. The sub-questions are; what is covered by an insurance and a reinsurance transaction, and what the concept; services related to an insurance and a reinsurance transaction that is performed by an insurance broker or insurance agent covers. From the ECJs’ statements can be concluded that; the crucial factor for an insurance transaction is that an insurance provider or a taxpayer provides the insurance holder an insurance service. The insurance holder shall pay a premium to the insurance provider and in return receive protection against the risk. Should an action occur, to which the insurance holder has insurance, the insurance provider shall offer the agreed performance. A reinsurance transaction exists only when the insurance provider alienate the agreed risk to a reinsurance company Regarding what is covered by the term; services related to an insurance and a reinsurance transaction that is performed by an insurance broker or insurance agent, a conclusion can be made from the statements of the ECJ, that a direct or indirect legal relationship between the insurance broker or the insurance agent and the insurance provider and the insurance holder is required. What is judged as an insurance broker and insurance provider shall be determined from what the main activity consist of and that the activity characterize an insurance broker and insurance agent’s activity. From a Swedish perspective the Swedish courts are obliged to interpret the national law in conformity with EC law, when the national law is based on EC law. The Supreme Administrative Court of Sweden and Skatterättsnämnden have interpreted the extent of the exemption rules in a number of cases.  Regarding the term insurance transaction the Supreme Administrative Court of Sweden and Skatterättsnämndens’ statement differ from EC case law, since they fail to mention that also a taxpayer can provide an insurance service. Apart from that the Supreme Administrative Court of Sweden and Skatterättsnämnden follow EC case law regarding the interpretation of the term insurance service. The Supreme Administrative Court of Sweden and Skatterättsnämnden seems to make a more narrow interpretation than the ECJ when it comes to what is covered by the term, services related to a insurance and a reinsurance transaction that is performed by a insurance broker or insurance agent as they add even more criteria about what is needed by an exempted insurance service. In the interpretation of the exemption rules consideration has to be taken to general legal principles that exists in the EC law. The principles are superior the provisions of the VAT directive and therefore the provisions must be in accordance with the principles. The examination is therefore conducted from whether or not the exemption rules in chapter 3 section 10 in the Swedish VAT act corresponds with the principles of competition neutrality and legal certainty. The principles are complex and defined in different ways in doctrine. In the thesis the principles are defined and analyzed based on that definition. The analysis in this thesis concludes that as the provisions are today, they neither fulfill the principle of competition neutrality nor the principle of legal certainty. A new proposal to amend the directive 2006/112/EC on the common system of VAT, as regards the treatment of insurance and financial services, has been presented by the European Commission. The changes in the directive would lead to a more explicit definition of the provision and increase the fulfillment of the principle of competition neutrality and the principle of legal certainty. <! [if !supportFootnotes] > <! [endif] ><! [if !supportFootnotes] >[1]<! [endif] > Mervärdesskattelagen (1994:200). <! [if !supportFootnotes] >[2]<! [endif] > Rådets direktiv 2006/112/EG. <-->

<p>EG-rätten är en egen rättsordning som har företräde framför den nationella rätten, vilket innebär att medlemsstaterna har en skyldighet att följa EG-rätten. Förverkligandet av målet om att skapa en inre marknad inom EG förutsätter ett gemensamt system för mervärdesskatt. Flera direktiv har antagits för att harmonisera mervärdesskatten inom gemenskapen.</p><p>Mervärdesskatt är en generell konsumtionsskatt som skall bäras av slutkonsumenten. Ett avdragssystem säkerställer att skattebördan vältras framåt för att slutligen belasta slutkonsumenten. En skattskyldig person som förvärvar varor till sin verksamhet medges därmed avdrag för ingående mervärdesskatt. Vid uttag eller användning av dessa varor för privat ändamål skall den skattskyldiga personen behandlas som en slutkonsument. Motsvarande regler återfinns även när en skattskyldig person tillhandahåller tjänster för privat ändamål. Uttagsbeskattning skall ske för att förhindra att en skattskyldig person uppnår en otillbörlig fördel genom att undvika beskattning på den egna konsumtionen. Uttagsbeskattning sker genom att transaktionerna likställs med tillhandahållande av varor och tjänster mot ersättning.</p><p>Enligt uttagsbestämmelserna i mervärdesskattelagen aktualiseras uttagsbeskattning när en skattskyldig person tillhandahåller en vara eller en tjänst utan ersättning eller mot en ersättning som understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. I målet Gåsabäck från år 2005 konstaterar EG-domstolen att uttag för privat ändamål inte kan föreligga, enligt artiklarna 16 och 26.1 b i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person tillhandahåller varor eller tjänster mot en faktisk ersättning och detta även när ersättningen understiger självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten. Således är mervärdesskattelagens uttagsbestämmelser inte förenliga med EG-rätten. Trots domen i målet Gåsabäck beslutar Skatterättsnämnden i ett förhandsbesked från år 2007 att uttagsbeskattning skall ske, enligt artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet, när en skattskyldig person låter de anställda använda företagets personbilar mot en symbolisk ersättning. Skatterättsnämnden anser att beslutet inte strider mot EG-rätten eftersom det är fråga om användning av en vara i rörelsen och inte, såsom i målet Gåsabäck, tillhandahållande av en tjänst. Frågan är om förhandsbeskedet strider mot EG-rätten. Omständigheter i målet Gåsabäck tyder på att uttagsbeskattning aldrig kan aktualiseras när en ersättning utgår för en transaktion.</p> / <p>The European Community, EC, constitutes a new legal order, the European Community law, EC law. In situations of conflicts between national law and Community law, the EC law has supremacy, which means that the Member States are obliged to follow the EC law. The attainment of the objective of establishing an internal market within the EC presupposes a common system of value added tax, VAT. Several directives have been admitted for harmonising the VAT in the Community.</p><p>VAT is a general tax on consumption, where the final consumer carries the burden of the tax. A deduction system ensures that the tax burden is brought forward until it reaches the final consumer. If the taxable person has been able to deduct input VAT on purchase of goods used for his business and then apply or use those goods for his own private use, the taxable person will be treated as a final consumer. Similarly, the taxable person will be treated as a final consumer when he supplies services for his own private use. To ensure that taxable persons do not take unfair advantage by avoiding tax on self-consumption, the transactions shall be treated as supplies of goods or services for consideration. The purpose of treating the transactions as supplies of goods or services for consideration is to ensure that VAT is a tax on final consumption.</p><p>According to the Swedish VAT act, the application of goods or services for private use is to be understood to mean supplies of goods or services either free of charge or for a consideration which is less than the cost price of the goods or services supplied. In the case Gåsabäck 2005 the European Court of Justice concludes that supplies of goods and services that are effected for an actual consideration can not be regarded as an application of goods or services for private use according to articles 16 and 26.1 b of the VAT directive. This is also applied if that consideration is less than the cost price of the goods or services supplied. Consequently, the Swedish VAT act is inconsistent with the EC law. In a prelimi-nary decision of 19 January 2007, the Skatterättsnämnden decides that the use of goods forming part of the assets of a business shall, according to article 26.1 a of the VAT directive, be treated as a supply of services for consideration, although an actual consideration is paid for the transaction. The Skatterättsnämnden consider that the decision is consistent with the EC law since there are not the same services as in the case Gåsabäck. The question is if the decision is inconsistent with the EC law. Circumstances in the case Gåsabäck indicates that transactions that are effected for an actual consideration can never be regarded as an application of goods or services for private use.</p>

<p><!-- /* Font Definitions */ @font-face {font-family:"Cambria Math"; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:roman; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-1610611985 1107304683 0 0 159 0;} @font-face {font-family:Garamond; panose-1:2 2 4 4 3 3 1 1 8 3; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:roman; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-unhide:no; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:9.0pt; margin-left:0cm; text-align:justify; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; mso-bidi-font-size:10.0pt; font-family:"Garamond","serif"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-font-family:"Times New Roman";} p.MsoFootnoteText, li.MsoFootnoteText, div.MsoFootnoteText {mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; mso-style-link:"Fotnotstext Char"; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:9.0pt; margin-left:7.1pt; text-align:justify; text-indent:-7.1pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:10.0pt; font-family:"Garamond","serif"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-font-family:"Times New Roman";} span.MsoFootnoteReference {mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; vertical-align:super;} span.FotnotstextChar {mso-style-name:"Fotnotstext Char"; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; mso-style-locked:yes; mso-style-link:Fotnotstext; font-family:"Garamond","serif"; mso-ascii-font-family:Garamond; mso-hansi-font-family:Garamond;} .MsoChpDefault {mso-style-type:export-only; mso-default-props:yes; font-size:10.0pt; mso-ansi-font-size:10.0pt; mso-bidi-font-size:10.0pt; mso-ascii-font-family:"Tms Rmn"; mso-hansi-font-family:"Tms Rmn";} /* Page Definitions */ @page {mso-footnote-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") fs; mso-footnote-continuation-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") fcs; mso-endnote-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") es; mso-endnote-continuation-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") ecs;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --><!--[if gte mso 10]> <mce:style><! /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:11.0pt; font-family:"Calibri","sans-serif"; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi;} > <! [endif] ></p><p>Mervärdesskatten är en allmän konsumtionsskatt som ska påföras vid omsättning av i princip alla varor och tjänster. Från denna generella princip finns undantag från skatteplikt, varav försäkringstjänster är ett av undantagen. Undantaget för försäkringstjänster har nästan inte behandlats i doktrin och därför är uppsatsens syfte att utreda vad som omfattas av undantagsbestämmelsen för försäkringstjänster. Undantaget från skatteplikt för försäkringstjänster stadgas i 3 kap. 10 § mervärdeskattelagen<! [if !supportFootnotes] >[1]<! [endif] >, ML, vilket motsvaras av art. 135.1 a i mervärdesskattedirektivet<! [if !supportFootnotes] >[2]<! [endif] >. Då EG-rätten är överordnad svensk rätt, i och med Sveriges medlemskap i EU, sker utredningen av undantagsbestämmelsen i 3 kap. 10 § ML utifrån EG-rätten. Inom EG-rätten är mervärdesskatten reglerad i mervärdesskattedirektivet, som den svenska mervärdesskattelagstiftningen bygger på. Den svenska mervärdesskattelagstiftningen återfinns i ML. Vad som omfattas av undantaget för försäkringstjänster definieras varken i mervärdesskattedirektivet eller ML och ledning måste därför sökas i rättspraxis. EG-domstolen har tolkat omfattningen av bestämmelsen i förhandsbesked begärda av medlemsstaterna. Bestämmelsen delas upp i två delfrågor som EG-domstolen besvarar i förhandsbeskeden. Delfrågorna är vad som omfattas av en <i>försäkrings- </i>och<i> återförsäkringstransaktion</i> och vad begreppet<i> tjänster med anknytning till en försäkrings- </i>och<i> återförsäkringstransaktion som utförs av en försäkringsmäklare och försäkringsagent</i> omfattar.</p><p>Av EG-domstolens uttalanden kan slutsatsen dras, att det avgörande för en <i>försäkringstransaktion </i>är att en försäkringsgivare eller skattskyldig person tillhandahåller försäkringstagaren en försäkringstjänst. Försäkringstagaren ska erlägga en premie till tillhandahållaren av försäkringen och i utbyte erhålla ett skydd mot risken. Inträffar en händelse ska försäkringsgivaren tillhandahålla den prestation som avtalats om. En <i>återförsäkringstransaktion </i>föreligger endast när försäkringsgivaren överlåter den överenskomna risken till ett återförsäkringsföretag.</p><p>Vad som omfattas av begreppet <i>tjänster med anknytning till en försäkrings- </i>och<i> återförsäkringstransaktion som utförs av en försäkringsmäklare och försäkringsagent </i>kan slutsatsen dras utifrån EG-domstolens uttalanden, att det krävs ett direkt eller indirekt rättsförhållande mellan försäkringsmäklaren eller försäkringsagenten och försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Vad som bedöms som en försäkringsmäklare och försäkringsagent ska avgöras utifrån vad verksamheten består i och att verksamheten kännetecknar en försäkringsmäklare och en försäkringsagents verksamhet.</p><p>Utifrån ett svenskt perspektiv är svenska domstolar skyldiga att tillämpa direktivkonform tolkning av nationella regler som bygger på gemenskapsrättsliga bestämmelser. Regeringsrätten och Skatterättsnämnden har tolkat omfattningen av undantagsbestämmelsen i ett flertal fall. Avseende begreppet <i>försäkringstransaktion </i>skiljer sig Regeringsrätten och Skatterättsnämndens uttalanden från EG-praxis, genom att de inte uttalar sig om att även en skattskyldig person kan tillhandahålla en försäkringstjänst. I övrigt följer Regeringsrätten och Skatterättsnämnden EG-praxis avseende tolkningen av begreppet <i>försäkringstransaktion</i>. Regeringsrätten och Skatterättsnämnden verkar däremot göra en snävare bedömning än EG-domstolen av vad som omfattas av begreppet <i>tjänster med anknytning till en försäkrings- </i>och<i> återförsäkringstransaktion som utförs av en försäkringsmäklare och försäkringsagent</i>,<i> </i>då de ställer upp ytterligare kriterier för vad som krävs för en undantagen försäkringstjänst.</p><p>Vid tolkning av undantagsbestämmelsen ska hänsyn tas till de allmänna rättsprinciper som finns i EG-rätten. Principerna är överordnade bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet och därför ska bestämmelserna vara förenliga med principerna. Uppsatsen syftar därför vidare till att analysera huruvida undantagsbestämmelsen i 3 kap. 10 § ML är förenlig med principerna om konkurrensneutralitet och rättssäkerhet. Principerna är komplexa och definieras på olika sätt i doktrin. I uppsatsen definieras principerna och analyseras utifrån den uppställda definitionen. Analysen som görs utvisar att såsom bestämmelsen ser ut idag, är den inte konkurrensneutral eller rättssäker.</p><p>Ett nytt förslag om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i fråga om behandling av försäkringstjänster och finansiella tjänster har lagts fram av kommissionen. Ändringarna i direktivet skulle medföra en tydligare definition av bestämmelsen samt ökad konkurrensneutralitet och rättssäkerhet.</p><! [if !supportFootnotes] > <! [endif] ><p><! [if !supportFootnotes] >[1]<! [endif] > Mervärdesskattelagen (1994:200).</p><p><! [if !supportFootnotes] >[2]<! [endif] > Rådets direktiv 2006/112/EG.</p><p><--></p> / <p><!-- /* Font Definitions */ @font-face {font-family:"Cambria Math"; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:roman; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-1610611985 1107304683 0 0 159 0;} @font-face {font-family:Garamond; panose-1:2 2 4 4 3 3 1 1 8 3; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:roman; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-unhide:no; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:9.0pt; margin-left:0cm; text-align:justify; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; mso-bidi-font-size:10.0pt; font-family:"Garamond","serif"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-font-family:"Times New Roman";} p.MsoFootnoteText, li.MsoFootnoteText, div.MsoFootnoteText {mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; mso-style-link:"Fotnotstext Char"; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:9.0pt; margin-left:7.1pt; text-align:justify; text-indent:-7.1pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:10.0pt; font-family:"Garamond","serif"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-font-family:"Times New Roman";} span.MsoFootnoteReference {mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; vertical-align:super;} span.FotnotstextChar {mso-style-name:"Fotnotstext Char"; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-unhide:no; mso-style-locked:yes; mso-style-link:Fotnotstext; font-family:"Garamond","serif"; mso-ascii-font-family:Garamond; mso-hansi-font-family:Garamond;} .MsoChpDefault {mso-style-type:export-only; mso-default-props:yes; font-size:10.0pt; mso-ansi-font-size:10.0pt; mso-bidi-font-size:10.0pt; mso-ascii-font-family:"Tms Rmn"; mso-hansi-font-family:"Tms Rmn";} /* Page Definitions */ @page {mso-footnote-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") fs; mso-footnote-continuation-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") fcs; mso-endnote-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") es; mso-endnote-continuation-separator:url("file:///C:/Users/Hem/AppData/Local/Temp/msohtmlclip1/01/clip_header.htm") ecs;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --><!--[if gte mso 10]> <mce:style><! /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:11.0pt; font-family:"Calibri","sans-serif"; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi;} > <! [endif] ></p><p>Value Added Tax, VAT, is a general consumption tax that is added to almost all consumption of goods and services. From the general principle there are some exemptions from tax duty whereof insurance services are one of those. The exemption has been very little discussed in doctrine hence the purpose of this thesis is to examine what is covered by the exemption from VAT for insurance services. The exemption from VAT for insurance services is stated in chapter 3 section 10 in the Swedish VAT act<! [if !supportFootnotes] >[1]<! [endif] >, which corresponds to article 135.1 a of the VAT directive<! [if !supportFootnotes] >[2]<! [endif] >. Since EC Law is superior to Swedish law, with Sweden’s entry to the European Union, the examination of the exemptions rules is grounded from the EC law. Within the EC law the VAT is regulated in the VAT directive, which also lay ground for the Swedish VAT regulation. The Swedish VAT regulation is found within the Swedish VAT act. What is included in the term insurance services is not defined either in VAT directive nor the Swedish VAT act, hence conclusions must therefore be sought in case law. The European Court of Justice, ECJ has perceived the scope of the provision in advance notice demanded from the membership states. The provision is divided in two sub-questions that the ECJ answers in the preliminary decision. The sub-questions are; what is covered by an <i>insurance </i>and<i> a reinsurance transaction</i>, and what the concept<i>; services related to an insurance </i>and<i> a reinsurance transaction that is performed by an insurance broker or insurance agent</i> covers.</p><p>From the ECJs’ statements can be concluded that; the crucial factor for an <i>insurance transaction</i> is that an insurance provider or a taxpayer provides the insurance holder an insurance service. The insurance holder shall pay a premium to the insurance provider and in return receive protection against the risk. Should an action occur, to which the insurance holder has insurance, the insurance provider shall offer the agreed performance. A reinsurance transaction exists only when the insurance provider alienate the agreed risk to a reinsurance company</p><p>Regarding what is covered by the term;<i> services related to an insurance </i>and<i> a reinsurance transaction that is performed by an insurance broker or insurance agent</i>, a conclusion can be made from the statements of the ECJ, that a direct or indirect legal relationship between the insurance broker or the insurance agent and the insurance provider and the insurance holder is required. What is judged as an insurance broker and insurance provider shall be determined from what the main activity consist of and that the activity characterize an insurance broker and insurance agent’s activity.</p><p>From a Swedish perspective the Swedish courts are obliged to interpret the national law in conformity with EC law, when the national law is based on EC law. The Supreme Administrative Court of Sweden and Skatterättsnämnden have interpreted the extent of the exemption rules in a number of cases.  Regarding the term insurance transaction the Supreme Administrative Court of Sweden and Skatterättsnämndens’ statement differ from EC case law, since they fail to mention that also a taxpayer can provide an insurance service. Apart from that the Supreme Administrative Court of Sweden and Skatterättsnämnden follow EC case law regarding the interpretation of the term insurance service. The Supreme Administrative Court of Sweden and Skatterättsnämnden seems to make a more narrow interpretation than the ECJ when it comes to what is covered by the term, <i>services related to a insurance </i>and<i> a reinsurance transaction that is performed by a insurance broker or insurance agent</i> as they add even more criteria about what is needed by an exempted insurance service.</p><p>In the interpretation of the exemption rules consideration has to be taken to general legal principles that exists in the EC law. The principles are superior the provisions of the VAT directive and therefore the provisions must be in accordance with the principles. The examination is therefore conducted from whether or not the exemption rules in chapter 3 section 10 in the Swedish VAT act corresponds with the principles of competition neutrality and legal certainty. The principles are complex and defined in different ways in doctrine. In the thesis the principles are defined and analyzed based on that definition. The analysis in this thesis concludes that as the provisions are today, they neither fulfill the principle of competition neutrality nor the principle of legal certainty.</p><p>A new proposal to amend the directive 2006/112/EC on the common system of VAT, as regards the treatment of insurance and financial services, has been presented by the European Commission. The changes in the directive would lead to a more explicit definition of the provision and increase the fulfillment of the principle of competition neutrality and the principle of legal certainty.</p><! [if !supportFootnotes] > <! [endif] ><p><! [if !supportFootnotes] >[1]<! [endif] > Mervärdesskattelagen (1994:200).</p><p><! [if !supportFootnotes] >[2]<! [endif] > Rådets direktiv 2006/112/EG.</p><p><--></p>

<p>Vilket rättssystem har enligt folkrätten företräde vid konflikt mellan folkrätten från FN, Europakonventionen och gemen-skapsrätten, beträffande giltigheten av säkerhetsrådets resolutioner för bekämpande av den internationella terrorismen, i förhållande till mänskliga rättigheter?</p><p>Säkerhetsrådets resolutioner har ändrat karaktär när det gäller att bekämpa världens terrorism. Genom så kallade intelligenta sanktioner är säkerhetsrådets mål nu att frysa egendom för enskilda individer och företag, utan att de drabbade har någon rätt till rättvis rättegång, efter att dessa svartlistats som knutna till terroristorganisationer. Svartlistningen sker på mer eller mindre godtyckliga grunder som inte finner stöd inom folkrättens regler om jus cogens och säkerhetsrådet har förklarat att i kampen mot terrorismen är det nu tillåtet att med alla medel slå tillbaka hot mot fred och säkerhet.</p><p>Mänskliga rättigheter utvecklades inom FN och dess stadga tillkom före Europakonventionen och torde i princip ha företräde framför konventionen och Europadomstolens praxis, vid tillämpning av principen lex posterior derogat priori.</p><p>Dock har det tillskapats ett rättssystem av nytt slag (sui generis) inom gemenskaps-rätten, med ett starkare skydd för mänskliga rättigheter; i synnerhet egendomsrätten och rätten till rättvis domstolsprövning. Vid tillämpning av principen lex specialis legi generali derogat, torde dessa regler ha företräde framför de generella reglerna från FN.</p><p>EG-domstolens förstainstansrätt har i fallet Somaliasvenskarna (T-306/01) förklarat sig själv och unionen som bunden av FN:s stadga och säkerhetsrådets resolutioner och därmed åsidosatt egendomsskyddet och rätten till rättvis rättegång för unionsmedborgare.</p><p>I fallet går rätten emot tidigare praxis från EG-domstolen, genom att förklara unionen som bunden av FN-stadgan och genom att tilldela EU-rådet en kompetens som inte står att utläsa i fördragen.</p><p>En oroväckande fråga är vilka rättigheter som kommer att inskränkas framledes. För framtiden bör unionen sätta en tydlig gräns för när de mänskliga rättigheter som man under så lång tid byggt upp skall kunna inskränkas.</p><p>Medlemsstaterna bör anta en gemensam ståndpunkt där man deklarerar att gemenskapens grundläggande rättigheter och friheter inte kan inskränkas på godtyckliga grunder.</p>

Vilket rättssystem har enligt folkrätten företräde vid konflikt mellan folkrätten från FN, Europakonventionen och gemen-skapsrätten, beträffande giltigheten av säkerhetsrådets resolutioner för bekämpande av den internationella terrorismen, i förhållande till mänskliga rättigheter? Säkerhetsrådets resolutioner har ändrat karaktär när det gäller att bekämpa världens terrorism. Genom så kallade intelligenta sanktioner är säkerhetsrådets mål nu att frysa egendom för enskilda individer och företag, utan att de drabbade har någon rätt till rättvis rättegång, efter att dessa svartlistats som knutna till terroristorganisationer. Svartlistningen sker på mer eller mindre godtyckliga grunder som inte finner stöd inom folkrättens regler om jus cogens och säkerhetsrådet har förklarat att i kampen mot terrorismen är det nu tillåtet att med alla medel slå tillbaka hot mot fred och säkerhet. Mänskliga rättigheter utvecklades inom FN och dess stadga tillkom före Europakonventionen och torde i princip ha företräde framför konventionen och Europadomstolens praxis, vid tillämpning av principen lex posterior derogat priori. Dock har det tillskapats ett rättssystem av nytt slag (sui generis) inom gemenskaps-rätten, med ett starkare skydd för mänskliga rättigheter; i synnerhet egendomsrätten och rätten till rättvis domstolsprövning. Vid tillämpning av principen lex specialis legi generali derogat, torde dessa regler ha företräde framför de generella reglerna från FN. EG-domstolens förstainstansrätt har i fallet Somaliasvenskarna (T-306/01) förklarat sig själv och unionen som bunden av FN:s stadga och säkerhetsrådets resolutioner och därmed åsidosatt egendomsskyddet och rätten till rättvis rättegång för unionsmedborgare. I fallet går rätten emot tidigare praxis från EG-domstolen, genom att förklara unionen som bunden av FN-stadgan och genom att tilldela EU-rådet en kompetens som inte står att utläsa i fördragen. En oroväckande fråga är vilka rättigheter som kommer att inskränkas framledes. För framtiden bör unionen sätta en tydlig gräns för när de mänskliga rättigheter som man under så lång tid byggt upp skall kunna inskränkas. Medlemsstaterna bör anta en gemensam ståndpunkt där man deklarerar att gemenskapens grundläggande rättigheter och friheter inte kan inskränkas på godtyckliga grunder.