This essay conducts a descriptive analysis of the ideas expressed by NATO´s official security strategy "Strategic Concept" from 2010 and the European Union’s security strategy "A Secure Europe in a Better World" from 2003. The purpose of this analysis is to examine whether the ESDP and NATO are compatible with each other when it comes to the role of security policy actor. To do so, I´ve chosen to analyse the actors' security strategies based on three dimensions. These dimensions are: Their view of the international scene, their views on cooperation and their views on how to reach security. As sorting tools I´ve used two different ideal types, based on the theoretical perspectives of liberalism and realism. The results show that ESDP and NATO are compatible with each other as both ESDP and NATO´s security strategies are characterised by liberal values. However, there are a few traits of realism regarding NATO's treatment of international threats which can be seen to some extent as being in opposition to the ESDP´s practices regarding the treatment of threats. / Syftet med denna uppsats är att studera huruvida NATO och ESFP är kompatibla med varandra eller inte när det kommer till rollen som säkerhetspolitiskt aktör. Detta eftersom jag vill undersöka vad det finns för eventuell potential till politiska spänningar och intressekonflikter emellan dessa aktörer då de har en stor världsomfattande påverkan när det kommer till den globala säkerhetspolitiken. Den övergripande forskningsfrågan lyder:  Är den Europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) och NATO kompatibla med varandra när det kommer till rollen som internationell säkerhetspolitisk aktör? Mitt tillvägagångssätt för att svara på min övergripande forskningsfråga har varit att studera aktörernas säkerhetspolitiska policydokument. Detta har jag gjort genom att göra en idéanalys av aktörernas respektive försvarsdokument. I denna uppsats används idealtyper från de teoretiska perspektiven liberalism och realism för att på så sätt operationalisera och undersöka min övergripande forskningsfråga.  Uppsatsens slutsats visar att NATO och ESFP är kompatibla med varandra där båda aktörernas säkerhetsstrategier är präglade av liberala värderingar. Mycket lutar åt att samarbetet mellan aktörerna kan ses ett ömsesidigt beroende där respektive aktör kompletterar den andra. Dock finns det ett fåtal drag av realism kring NATO:s metoder för bemötandet av internationella hot där dessa i viss mån kan ses som stående till ESFP:s metoder kring samma bemötande.

Det säkerhetspolitiska samarbetet inom EU fördjupas alltmer och inom ramen för Nice-fördraget , år 2001,så institutionaliseras ESDP. EU har tre alliansfria/neutrala stater som alla blev medlemmar år 1995. Imedlemsförhandlingarna förband de sig att acceptera medlemsskapet som ett totalt åtagande mot unionensframsteg och målsättningar, inkluderande utrikes- och säkerhetspolitik. Denna förutsättning har skapat etttryck på de alliansfria/neutrala staterna att anpassa sina säkerhetspolitika ställningstaganden till det nurådande europiska säkerhetsklimatet. Uppsatsen tar avstamp ur ovanstående förhållande och ställer frågorom några centrala inrikespolitiska faktorer som verkar för att bromsa en utveckling som kan innebära enavveckling av först neutraliteten, därefter alliansfriheten och slutligen innebära ett eventuellt medlemskap ien försvarsallians, NATO eller EU. Undersökningen fokuserar tidsmässigt runt perioden år 2001 ochomfattar, för respektive undersökt stat, politiska officiella deklarationer, riksdagspartiers officiellaställningstaganden, folkopinionens ställning, investeringar i försvarssystem och strukturer och slutligenvanans påverkan rörande alliansfrihet och neutralitet. Uppsatsen har en mycket direkt och konkretteorikoppling till Kjell Goldmanns teori om de faktorer som stabiliserar eller destabiliserar en politik.Resultatet visar att de tre staterna avvecklat sin neutralitetslinje men också att det i alla tre stater finnsinrikespolitiska faktorer som i olika grad verkar stabiliserande på den säkerhetpolitiska handlingslinjeninnebärande fortsatt alliansfrihet. Undersökningen visar också att staterna skiljer sig åt på olika punkter ochatt det ur det inrikespolitiska perspektivet inte går att betrakta staterna som en enhetlig grupp. / The security policy cooperation within the European Union is more andmore deepened and due to the Nice-summit, year 2001, the ESDP wasinstitutionalised.Within the European Union there are three states that all became membersin the year 1995. In the accession negotiations all three states, in order toallay the fears of other member states in the Union, they issued a jointdeclaration, in which they made several assurances. They promised, forexample, that their accession would serve to strengthen the coherence ofthe Union and its capacity to act within the area of foreign and securitypolicy. This situation has created a pressure for change and adaptation onthe three countries positions concerning security policy, in order to matchthe new European security climate. This essay identifies this pressure forchange and put forward questions regarding, if some central domesticpolicy factors work in act to hamper a development that might imply theend of non-alliance and neutrality, and eventually a development that willlead to a membership in a defensive alliance, NATO or a reformed EU.The investigation focuses at a period around year 2001 and comprises, foreach investigated state, official political declarations, official stands of theparty’s in Parliament, views of the opinion, investments in defence systemsand structures, and finally how the custom affects the policy of nonalignment and neutrality.The essay has a very clear and distinct connection to Professor KjellGoldmanns theory concerning factors that work as stabilizers ordestabilizers of foreign policy.The results show that the three states all have relinquished their neutralitypolicy, but also that there, in all three states, are domestic policy factorsthat works in order to stabilize a policy of continued non-alliance. Theinvestigation show that the impact of the stabilizers differs between thestates and that they do not represent a heterogeneous group of countries ina perspective of how domestic policy affect security policy standpoints.The essay is written in Swedish with this abstract in English. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Syftet med denna studie är att redogöra för hur man i den vetenskapliga debatten ser på en europeisk säkerhets- och försvarspolitik och en gemensam säkerhets- och försvarspolitik för EU under 2000-talet, vilket möjliggör för en oinsatt läsare att kunna bilda sig en egen åsikt i frågan. Den valda metoden är en tankeskoleanalys som tar fram de olika åsiktslägren som finns i debatten, och redogör översiktligt över vilka åsikter dessa läger innehåller. Resultatet av denna studie är fem tankeskolor som har en liknande syn på EU och motiven bakom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.Tankeskolorna är emellertid mer olika när det gäller den framtida utvecklingen för politiken och EU, där allt från civil krishantering till militära insatser förespråkas med djupare integrering. Slutsatsen till varför det finns så många olika sidor och åsikter kring EU:s säkerhets- och försvarspolitik i debatten under 2000-talet är att det politiska läget och EU:s roll idag är förändrad. I tidigare debatter under det kalla kriget dominerade synpunkter om  USA:s roll för det internationella säkerhetsläget.  EU spelade därigenom enbart en begränsad roll. I dag är klimatet öppnare, och EU och debattörerna börjar argumentera för att EU bör ta en större plats internationellt.

Kalla krigets slut innebar helt förändrade säkerhetspolitiska förutsättningar för de flesta stater. Då var världen uppdelad i två tydliga block med två styrande supermakter i ständig dragkamp medan vi idag har en annan verklighet med många olika allianser och asymmetriska hot av olika slag. Denna säkerhetspoltiska omdaning har också påverkat det vetenskapliga studiet av internationella relationer och framförallt under 90-talet deklarerade flera forskare det liberala perspektivets seger över realismen.  Denna uppsats är en fallstudie som tittar närmare på Europeiska unionens första marina insats, EUNAVFOR - Operation Atalanta och särskilt på Sveriges deltagande i den samma. Syftet är att söka efter de motiv som läggs fram för insatsen i såväl FNs resolutioner som EUs och Sveriges riksdags beslut för att sedan analysera dessa utifrån de två grundläggande vetenskapliga perspektiven inom internationella relationer.  Studien visar att sanningen ligger någonstans mitt emellan dessa två motsatta perspektiv. Båda förhållningsätten innebär ett antal antaganden och förenklingar vilka leder till blinda fläckar i studien och först när man ställer dem emot varandra framkommer helheten. Sveriges deltagande i operation Atalanta kan alltså förklaras av både strikt nationella motiv och av ett delat ansvar inom världssamfundet. / The end of the Cold War meant fundamentally changed conditions for policymaking in security matters for most states. Before, the world was divided between two blocks with two ruling superpowers in a constant tug-of-war, whiles we today have another reality with many different alliances and asymmetric threats of different kinds. This security transformation have also affected the academic study of international relations and in particular during the 90th many scholars declared the victory of the liberal perspective over realism. This thesis is a case study of the European Unions first naval operation, EUNAVFOR – Operation Atalanta and in particular the Swedish participation in this operation. The purpose of the study is to look for the motives in the decisions on different levels, from the UN security council, to the EU council and the Swedish parliament, and to analyze those motives according to the to major perspectives in IR-studies.  The thesis show that truth lies somewhere in between this two opposing perspectives. Both viewpoints result in a number of assumptions and simplifications that lead to blind spots in the study. Not until the two perspectives are compared with each other the whole picture will emerge. Sweden’s participation in operation Atalanta can be explained both with strictly national motives and with a concept of shared responsibility within the international community.

In 1998 Sweden accepted the Treaty of Amsterdam which contained a development of the common foreign and security policy (CFSP) towards a European security and defense policy (ESDP). This thesis aims at studying the decision making process behind the Swedish foreign policy decision to further develop its security policy within the European Union. The purpose is to explain which factors and conditions that did affect and influence the Swedish foreign policy decision. The research applies foreign policy analysis, a theoretical perspective that analyzes both domestic and international conditions using different levels of analysis. The research methods being used has been qualitative as well as quantitative, complemented by interviews, since the research is a process tracing case study. The thesis conclusion is that the Swedish decision is explained by several factors. Conflicts in Yugoslavia resulted in a development of CFSP. Sweden considered that the Treaty of Amsterdam didn’t challenge the military policy of non-alignment and at the same time Sweden had the opportunity to influence the content of the treaty. It was also important that the attitude of the Swedish public opinion facilitated a Swedish participation in a European security and defense policy.