This thesis is a case analysis of the nature of delays in emergency room admissions and the effects on ambulance dispatching and availability as it occurred in Southern California.

Emergency medical technicians (EMTs) usually participate in disaster response in rural African communities. Disasters in African communities are often characterized by huge fatalities, which are associated with a slow pace of response. The use of information and communication technology in disaster response is recognized as an effective conduit for enhancing response. Previous research indicates the efficacy of the use of mobile telephones in disaster response in advance countries. However, there remains a critical gap in the available literature on the experiences of EMTs with the use of mobile telephones in disaster response in rural African communities. The purpose of this generic qualitative study was to explore the experiences of EMTs with the use of mobile telephones in disaster response in rural African communities. The innovation diffusion theory served as the theoretical framework of the study. Data were collected through face to face, semi-structured interviews with 10 EMTs from 2 institutions in Sierra Leone. Data were analyzed with the use of Nvivo. The findings of this research include (a) The key areas in emergency response where mobile telephones are most useful; (b) The benefits of the use of mobile telephones in disaster response, including the enhancement of communication and search and rescue efforts; (c) Challenges to the use of mobile telephones; and (d) Ways to improve the use of mobile telephones. The results of this study may enhance positive social change through contribution to the reduction of fatalities usually associated with slow disaster response. It is recommended that future research be conducted on the experiences of other categories of first responders, and to explore alternative funding sources for disaster response in rural African communities.

Prehospital akutsjukvård är till för patienter i alla åldrar, symtom, tillstånd och sjukdom. Ambulanspersonalen behöver ha kompetens och förmåga att bedöma och behandla alla patienter. Enligt Travelbee främjas den mellanmänskliga relationen genom kommunikation, förståelse och handling vilket skapar förutsättningar för omvårdnaden. Alla patienter har rätt till god och jämlik vård oavsett prehospitala förutsättningar. Syftet var att belysa ambulanspersonalens upplevelser av att vårda barn. Metoden som användes var en litteraturöversikt med en systematisk ansats för att sammanställa befintlig forskning inom området. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar har inkluderats från databaserna Pub Med och Cinahl Complete. Sammanlagt har 15 artiklar inkluderats till resultatet. Resultaten visar att ambulanspersonal upplever otillräcklig utbildning i omhändertagande av barn, att det tillkommer utmaningar kring denna patientgrupp samt olika känslor som uppkommer i vårdmötet med barn. Slutsatsen av litteraturstudien beskriver att vård och omvårdnad av barn prehospitalt leder till känslor som stress, osäkerhet och otrygghet. Det beskrivs bero på begränsad kunskap och erfarenhet av akut sjuka och skadade barn samt mötet med patienternas föräldrar. Ambulanspersonal önskar mer teoretisk och praktisk utbildning av det akut sjuka barnet samt debriefing i samband med särskilt påfrestande händelser. / Prehospital emergency care is for patients of all ages, symptoms, conditions and illness. Ambulance clinicians (AC) need to have the competence to assess and treat all patients. According to Travelbee, the interpersonal relationship is promoted through communication, understanding and action, which creates conditions for nursing. All patients have the same right to good and equal care regardless of different circumstances and/or factors that challenge the AC´s in assessing and treating children in prehospital emergency settings. The aim was to describe ambulance clinicians’ experiences of caring for children in prehospital emergency care. A literature review with a systematic approach was used as a method to compile existing research in the field. Both qualitative and quantitative articles have been included from the databases PubMed and Cinahl Complete. A total of 15 articles have been included in the results. The results show that AC´s experience insufficient training regarding the care of children, that there are challenges to this patient group and different emotions that arise in the care when meeting with children in the prehospital emergency settings. The literature study concludes that the care of children in prehospital emergency settings leads to feelings of stress, uncertainty and insecurity, which is described to be caused due to limited knowledge and experience of acutely ill and injured children as well as the meeting with the patient's parents. AC´s want more theoretical and practical training of the acutely ill child as well as debriefing in connection with particularly stressful events.

Bakgrund: Sverige har genomgått en förändring i demografi där en allt större del av befolkningen inte har svenska som modersmål. Samtidigt går ambulanssjukvården från att vara en transportfunktion där destinationen alltid varit akutsjukhus till att vara patientens första möte i en obruten vårdkedja. I detta nya uppdrag ingår att inhämta information, bedöma, vid behov behandla och slutligen transportera eller hänvisa patienten till rätt vårdnivå. Grunden för detta är en korrekt anamnes, bedömning och triagering.Detta ställer krav på individanpassad och differentierad vård. Språkförbistring på sjukhus har visat sig resultera i ökad handläggningstid, en större mängd undersökningar och fler vårdskador. Prehospitalt har forskning på språkförbistring inriktat sig på larmsamtal. Syfte:Syftet med denna studie var att undersöka ambulanspersonalens upplevelse att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring.Metod: Syftet besvarades genom en kvalitativ studie med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna utgjordes av sex ambulanssjuksköterskor och två ambulanssjukvårdare som alla hadeerfarenhet av att bedöma och vårda patienter vid språkförbistring. Intervjudeltagarna rekryterades genom bekvämlighetsurval från ett mellansvenskt län. Data inhämtades med semistrukturerade enskilda intervjuer och analyserades med hjälp av induktiv innehållsanalys. Resultat: Fyra huvudkategorierframträdde. En mer fysisk bedömning beskrev hur ambulanspersonalen vid språkförbistring i större utsträckning nyttjade yttre, fysiska attribut för att göra en skattning av patientens kontaktorsak och allvarlighetsgrad. Att kommunicera annorlunda rörde hur vårdarna sökte kommunicera med patienten trots språkförbistring. Att handlägga utan information avhandlade information som ambulanspersonalen trots försök upplevde svår att klarlägga samt hur detta påverkade deras handläggning av patienten. Slutligen presenterades kategorin att skapa en relation vid språkförbistring som belyste hur intervjudeltagarna upplevde att deras mellanmänskliga vård påverkades vid språkförbistring. Slutsats:Studiens resultat påvisar att ambulanspersonals upplevelse av bedömning och vård vid språkförbistring karaktäriseradesav osäkerhet och en önskan om att kompensera för informationsluckor. Denna kompensation yttrade sig genom en noggrannare, bredare fysisk undersökning och bedömning samt en handläggning och vård som arbetar efter modellen ”hängslen och livrem”. Detta upplevdes också som begränsande då vårdarna avhöll sig från vissa åtgärder, såsom smärtstillning eller omstyrning till närakut, primärvård eller geriatriskt sjukhus. Då patienten var kritiskt sjuk upplevde inte personalen att omhändertagandet skiljde sig mot ett möte utan språkförbistring. Vid de tillfällen patienten inte var uppenbartakut sjuk upplevde personalen att de inte kunde ge samma möjligheter till en individanpassad vård och handläggning.En del av denna problematik skulle kunna adresseras genom ett utökat och anpassat besluts- och översättningsstöd för ambulanspersonalen. / Background: Sweden is going through a demographic change in which a larger part of the population no longer has swedish as its first language. At the same time the ambulance service is transforming from a purely transporting service to an integrated part of the patients overall healthcare. This new mission involves to gather information, to assess, when needed to treat and finally to transport or direct the patient to the most suited level of care. This process is based on a correct patient history, assesment and triage. Previous research has shown that language barriers in hospitals result in an increased risk of delays, costly examinations and injuries. Prehospital research on language barriers have traditionally focused on the emergency phone-call. Aim: The purpose of this study was to explore ambulance staffs experiences and perceptions of assessing and caring for patients where language was a barrier. Method: This was a qualitative study using a qualitative content analysis. Participants included six Swedish ambulance nurses and two ambulance nursing assistants who all had experience in assessing and caring for patients where language had been a barrier.Participants were recruited based on convenience. Data was collected through semi-structured interviews and analysed using inductive content analysis. Results:Four main categories emerged. A more physical evaluation encompassed how the providers increased the importance of outside physical attributes to assess the patients condition and level of urgency. To communicate differently comprised hos staff despite language barriers sought to communicate with the patient. To process without information described information that staff despite attempts were unable to map and how this affected their assessment and decision-making. The final category regarded to create a relationship through the language barrier and how participants perceived that their interpersonal carewas affected by language difficulties. Conclusion: The ambulance staff perceived and experienced the assesment and care where language was a barrieras characterised by a higher degree of uncertainty and a wish to compensate for alack of information. This compensation manifested itself through a more thorough, wider physical examination and an assessment based on the principle of ”belt and suspenders”. This was perceived as a limitation as staff abstained from certain actions, such as administering pain relief or directly admitting the patient to primary care or a geriatric ward. The assessment and care for the critically ill patient did not differentiate from that of the everyday case. The moderately ill patient however was perceived as not to be given thesameoptions to an individually adapted care and handling. Part of this problematique could be adressed through an expanded and adapted language- and decision making-tool for the crews.

Text in Afrikaans / Die studie fokus op die effek van krisiswerk op die helper in terme van stres, die uitbrandingsindroom en posttraumatiese stresversteuring (PTSV). Salutogeniese konstrukte as moderatorveranderlikes in die stres-siekte-verhouding word ook ondersoek. 'n Beskikbaarheidsteekproef van 52 ambulansmanne en 52 kontrolegroepwerkers is verkry. Biografiese, koherensie-, uitbrandings-, PTSV- en stresvraelyste is ingevul en statisties verwerk. Resultate dui daarop dat ambulansmanne hul werk as buitengewoon stresvol beleef en dat meer ambulansmanne diagnoseerbare PTSV vertoon. Daar blyk geen verskil tussen die twee groepe te wees nie met betrekking tot die voorkoms van uitbranding en streservaring. 'n Negatiewe verband tussen koherensiebelewing en die voorkoms van stressimptome en uitbranding is verkry. Ambulansmanne het 'n buitengewoon stresvolle werk en vertoon meer simptome van stresversteurings as mense in ander beroepe. Aanbevelings word gedoen oor hoe om die negatiewe konsekwensies van stres te verminder. / The study focuses on the effect of crisis work on the assistant in terms of stress, the burnout syndrome and post-traumatic stress disorder (PTSD). Salutogenic constructs as moderator variables in the stress-illness relationship are also investigated. An availability sample of 52 ambulancemen and 52 control group workers was obtained. Biographic, coherence, burnout, PTSD and stress questionnaires were completed and statistically processed. Results indicate that ambulancemen experience their work as exceptionally stressful and that more Ambulancemen display diagnosable PTSD. There appears to be no difference between the two groups in respect of the incidence of burnout and experience of stress. A negative connection between the experience of coherence and the incidence of stress symptoms and burnout was obtained. Ambulancemen have an exceptionally stressful job and display more symptoms of stress disorders. Recommendations are made on how to reduce the negative consequences of stress. / Industrial and Organisational Psychology / M. Com. (Bedryfsielkunde)

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Text in Afrikaans / Die studie fokus op die effek van krisiswerk op die helper in terme van stres, die uitbrandingsindroom en posttraumatiese stresversteuring (PTSV). Salutogeniese konstrukte as moderatorveranderlikes in die stres-siekte-verhouding word ook ondersoek. 'n Beskikbaarheidsteekproef van 52 ambulansmanne en 52 kontrolegroepwerkers is verkry. Biografiese, koherensie-, uitbrandings-, PTSV- en stresvraelyste is ingevul en statisties verwerk. Resultate dui daarop dat ambulansmanne hul werk as buitengewoon stresvol beleef en dat meer ambulansmanne diagnoseerbare PTSV vertoon. Daar blyk geen verskil tussen die twee groepe te wees nie met betrekking tot die voorkoms van uitbranding en streservaring. 'n Negatiewe verband tussen koherensiebelewing en die voorkoms van stressimptome en uitbranding is verkry. Ambulansmanne het 'n buitengewoon stresvolle werk en vertoon meer simptome van stresversteurings as mense in ander beroepe. Aanbevelings word gedoen oor hoe om die negatiewe konsekwensies van stres te verminder. / The study focuses on the effect of crisis work on the assistant in terms of stress, the burnout syndrome and post-traumatic stress disorder (PTSD). Salutogenic constructs as moderator variables in the stress-illness relationship are also investigated. An availability sample of 52 ambulancemen and 52 control group workers was obtained. Biographic, coherence, burnout, PTSD and stress questionnaires were completed and statistically processed. Results indicate that ambulancemen experience their work as exceptionally stressful and that more Ambulancemen display diagnosable PTSD. There appears to be no difference between the two groups in respect of the incidence of burnout and experience of stress. A negative connection between the experience of coherence and the incidence of stress symptoms and burnout was obtained. Ambulancemen have an exceptionally stressful job and display more symptoms of stress disorders. Recommendations are made on how to reduce the negative consequences of stress. / Industrial and Organisational Psychology / M. Com. (Bedryfsielkunde)

Literature on the Emergency Medical Services (EMS) has paid much attention to stressors, stress and symptoms, coping, and support of Emergency Medical Workers (EMWs). However, it has paid little attention to the needs of EMWs, and the satisfaction thereof, which should result in their improved well-being and motivation. In an attempt to rectify this imbalance, this study investigated the needs of EMWs as suggested by descriptions of their experiences within the EMS. Interviews were conducted with EMWs employed by a private EMS company. The interviews were analysed for emerging needs by means of interpretive analysis. These needs comprised the Need for Freedom, the Need for Competence, the Need for Recognition, the Need for a Challenge, and the Need to be Understood. The findings were linked with theory and it is proposed that the relevant EMS company incorporates participative management into its management approach. In addition suggestions are made for future research. / Psychology / M. A.(Psychology)

Literature on the Emergency Medical Services (EMS) has paid much attention to stressors, stress and symptoms, coping, and support of Emergency Medical Workers (EMWs). However, it has paid little attention to the needs of EMWs, and the satisfaction thereof, which should result in their improved well-being and motivation. In an attempt to rectify this imbalance, this study investigated the needs of EMWs as suggested by descriptions of their experiences within the EMS. Interviews were conducted with EMWs employed by a private EMS company. The interviews were analysed for emerging needs by means of interpretive analysis. These needs comprised the Need for Freedom, the Need for Competence, the Need for Recognition, the Need for a Challenge, and the Need to be Understood. The findings were linked with theory and it is proposed that the relevant EMS company incorporates participative management into its management approach. In addition suggestions are made for future research. / Psychology / M. A.(Psychology)

Sammanfattning    Introduktion: Sverige befinner sig under våren 2024 på nivå fyra av en femgradig skala avseende risken för terroristattentat i samhället, vilket är ett högt hot. Ambulans, polis och räddningstjänst är samhällsaktörer som inom ramen för sina ansvarsområden förväntas agera skyndsamt vid allvarliga händelser i samhället. Insatser som sker relaterat till terroristattacker eller pågående dödligt våld [PDV] händelser framkommer som särskilt komplexa och riskfyllda. Det övergripande syftet med litteraturöversikten är att undersöka vilka säkerhetsrelaterade utmaningar som prehospital personal identifierar gällande insatser under terrordåd och PDV-situationer. Vilka faktorer identifieras i forskningen av prehospital personal kunna påverka deras förmåga att agera i dessa situationer? Vilka framgångsfaktorer och utmaningar framkommer i vetenskaplig litteratur gällande prehospitala insatser vid terrordåd och PDV situationer?    Metod: En scoping review utfördes (översiktsstudie). Urvalet av artiklar vid en scoping review genomförs utifrån breda kriterier. Litteratursökningen till studien genomfördes genom att söka i databaserna Scopus, Web of science och Cinahl. Även snöbollsurval tillämpades i processen av att finna relevant material till studien. Både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderades i analysen. För analys av data användes grundläggande kvalitativ innehållsanalys där tema och underkategorier identifierades.    Resultat: Totalt 28 artiklar inkluderades och analyserades. Resultatet organiserades i fyra övergripande teman. Temana som bildades var kommunikation, kompetens, ledarskap samt känslor och upplevelser. Inom varje tema bildades underkategorier. Faktorer som identifierats som viktiga för insatspersonal är god kommunikation inom och mellan organisationer. Brist på kommunikation försvårar koordinering och samverkan under insatser. Även god planering samt kompetenshöjande aktiviteter för personal är viktigt för säkerheten och för att effektiva insatser ska kunna genomföras. Ett välinformerat, erfaret och kunnigt ledarskap är betydande för insatsernas genomförande. Personalens känslor, upplevelser samt vilja till att delta under insatser orsakat av terrorism och/eller PDV-situationer varierar. Terrorhändelser som inkluderar vissa typer av hot kan skapa en ovilja hos insatspersonal att delta under dessa insatser. Exempelvis vid terrorhändelser som inkluderar hotet från CBRNE.   Slutsats: Förmågan att kunna bedöma risker, arbeta säkert och effektivt under situationer orsakat av PDV eller terrordåd förutsätter kunskap, träning och en väl fungerande organisationsstruktur på platsen för en händelse. Insatserna behöver bedrivas med en tydlig ledning samt en välfungerande koordinering inom och mellan närvarande organisationer. En fungerande koordinering bygger på att en god kommunikation existerar inom och mellan polisens, räddningstjänstens och ambulansens ledningsstruktur samt närvarande personal.