In his Essay "On Face-Work" Erving Goffman identifies the rules for a number of face-to-face interaction rituals. Among these rituals are two ways of correcting participants within an interaction. The first correction ritual, the interchange, allows offending interactants a chance to save face. The second ritual, the points making game, is a way for interactants to cause other participants to lose face. This thesis analyzes the content of a random sample of blogs to see if the rituals described above are employed in online interaction, specifically looking at blogs and how the context of the rituals is modified, including whether and how they are modified. It was found that the ritual of the interchange was modified. The ritual of the points making game though left unmodified occurred with greater frequency.

In various social networks available on the Internet, including LinkedIn, individuals may present themselves in a profile with a personal presentation in aim to find a new job. However presentations do differ depending on from which line of profession individuals present themselves from. Do to previous research LinkedIn users utilize strategies to manipulate information they present, also seen in controlling and handling of how an individual should be perceived. The theoretical framework was found in Erving Goffman's theories about impression management which is used to examine the phenomenon on a deeper level. The method used for this study was qualitative method with text analysis where the material was collected from the LinkedIn website and consisted of four different profession categories with ten profiles per category. The study's results showed how profession categories present themselves on LinkedIn, where was even shown what was common and what distinguished. The conclusion was that profession categories present themselves with expressions which are contingent on the norms, values and expectations as conditioned by the given profession. They are therefore the result of an tradition in their social profession which requires that specific form of expression.

Vad ska man ha på sig på jobbet? Frågan kan vara en källa till både undran och nervositet för nya bildpedagoger på väg ut i arbetlivet. Klädval och utstyrsel är både pregnanta symboliska uttrycksmedel och innebär antingen praktiska möjligheter eller svårigheter i en bildpedagogs yrkesutövande. Trots detta verkar frågan om lämpliga kläder inte ha en självklar plats under bildlärarutbildningen och kan rentav framstå som besvärlig eller underlig om den dyker upp. Mitt examensarbete behandlar följande frågor: ”Vilka normer och förväntningar har bildpedagogerna på sin egen och sina kollegors klädsel?” samt ”Hur upplever och beskriver bildpedagogerna att de iscensätter sig själva som yrkespersoner genom kläder?”Jag har valt att närma mig frågan om vilka kläder som hänger ihop med bildpedagogiskt yrkesutövande genom att fråga utövarna själva. Mitt arbete är inte så mycket en undersökning av vilka kläder bildpedagoger faktiskt använder. Snarare handlar det om varför de väljer att klä sig som de gör och vilka föreställningar om den egna yrkesrollen deras klädval speglar. Till hjälp för min analys och tolkning har jag tagit avstamp i den kanadensisk-amerikanske sociologen Erving Goffmans teoretiska inramning av det sociala livets teater. Som ett komplement till Goffmans teatermetaforer har jag hämtat analytisk inspiration från dragshow-världens scentraditioner. Ordet realness som används i titeln för denna uppsats är hämtat från dragkulturens vokabulär och betyder enkelt förklarat att spela en roll på ett övertygande vis.Utöver uppsatsen har arbetet utmynnat i en konstnärlig gestaltning i form av kläder och en video inspirerade av min empiri. Videon är en parafras på det kända tv-formatet RuPaul’s Drag Race (som har populariserat och/eller exploaterat dragshowkulturen beroende på vem du frågar). Det hela visades i en rumslig installation på Konstfacks vårutställning 2021.Undersökningen tyder på att bildpedagogerna inte klär sig efter en gemensam klädkod men att de förhåller sig till vissa gemensamma normer och förväntningar. Jag har också funnit att det finns vissa praktiska och symboliska attribut de kan använda sig av som ett slags ”scenkostym” för att övertyga i sin roll som bildpedagog.

Ce mémoire analyse les trajectoires de sortie de communautés juives ultraorthodoxes. Plus précisément, il cherche à mettre en lumière le processus par lequel certains juifs hassidiques parviennent à s’affranchir de leur communauté d’origine. Dans une recherche alliant entrevues, notes de terrain et observation,notre étude montre comment malgré la présence d’un fort contrôle social au sein de ces communautés ultra-religieuses certains de leurs membres le déjouent. Ce mémoire vise à repérer et à analyser les stratégies d’adaptation et les ruses mises en place par les hassidim pour échapper au contrôle et ainsi enclencher le processus de sortie. À la lumière de la théorie goffmanienne nous montrons comment dans un environnement contrôlant,les individus réussissent à s’aménager des marges de manoeuvre. C’est en se créant des espaces de liberté durant le processus de sortie qu’ils parviennent à avoir les coudées franches pour s’en affranchir définitivement. / This master’s thesis analyses the paths taken by individuals who exit ultraorthodox Jewish communities. More precisely, it illuminates the process by which certain Hasidim take it upon themselves to leave behind the lifestyle and the community in which they were born and raised. My research primarily uses interviews and field notes to show how certain individuals manage to exit such ultra-religious communities despite the presence of strong social controls to prevent leaving. This study examines adjustment strategies and ruses used by Hasidim to avoid religious control and prompt their departure process. Drawing from Goffman’s theory, I will show how in a controlled environment individuals are still able to succeed in creating some marges de manoeuvre. These particular spaces of liberty shaped by each individual allow for the ultimate success of completely leaving the community.

Dans cette recherche, je me penche sur les activités de pastorale d’un centre de détention pour femmes du Québec. En me basant sur des observations participantes réalisées dans la chapelle catholique de l’établissement, j’étudie les interactions qui composent les activités religieuses : les gestes, les paroles et les comportements qui ont lieu avant, pendant et après les représentations. En m’inspirant de l’approche dramaturgique d’Erving Goffman, je reconstruis dans un premier temps le déroulement des activités de pastorale de la prison. Ainsi, je décris ce que les acteurs disent et font en situation, à travers les séquences d’actions qu’ils construisent mutuellement. Dans ce processus de reconstruction des activités religieuses, je remarque la présence d’« incidents », c’est-à-dire de gestes et de paroles qui, se manifestant avec récurrence, ralentissent leur cadence. Je tente donc, dans un deuxième temps, de comprendre et d’expliquer la récurrence des « incidents ». L’étude de ces derniers permet de réfléchir 1) au caractère total de l’institution dans laquelle ils prennent forme, 2) à la culture des participantes qui les occasionnent ainsi qu’à 3) la structure des activités au sein desquels ils émergent. En rendant compte des situations observées et en analysant leurs interactions, cette recherche permet une meilleure compréhension des activités religieuses « en train de se faire » en milieu carcéral sans omettre un regard sur son contenu et sur la façon dont elle se concrétise en situation. / In this research I explore the pastoral activities offered at a women’s detention center in the province of Quebec. Based on participant observations conducted in the Catholic chapel of the establishment, I examine the interactions that are part of religious activities : gestures, words, and behaviors that take place before, during, and after the performances. Drawing on Erving Goffman’s dramaturgical approach I first reconstruct the various situations that compose the prison’s pastoral activities in order to describe what the actors say and do during these activities. By reconstructing religious activities, I discover the presence of “incidents”. What I call “incident” are words or gestures that keep manifesting themselves and slowing down the pace of the religious activities. Secondly, I try to understand and explain the recurrence of these « incidents ». This allowing me to reflect on 1) the “total” character of the institution in which they emerge, 2) the culture of participants by which they are incurred, and 3) the structure of religious activities in which they take shape. Through the portraying of situations, the analysis of interactions, and the description of their specificity, this research provides a better understanding of the religious activities as they are performed in prison without neglecting to look at its contents and manifestation in situ.

Das vorliegende Buch gibt in zehn Einzelbeiträgen eine Einführung in das Gesamtwerk von Erving Goffman. Dabei wird gebrochen mit einer Sichtweise, die Goffman nur als einen "soziologischen Belletristen" kennt, der die Sozialwissenschaften mit einer Vielzahl von Begriffen bereichert hat. Vielmehr wird aufgezeigt, daß sich sein Werk durch ein eigenständiges Therieprogramm auszeichnet, das sich keinem anderen theoretischen Ansatz einverleiben läßt und Goffman in den Rang eine "Klassikers der zweiten Generation" erhebt. Die Beiträge der ersten Abteilung befassen sich mit dem Theorieprogramm von Goffman, indem das Forschungsprogramm der "interaction order" und die Grundlagen der Rahmen-Analyse beschrieben werden. In den anschließenden Beiträgen wird das Werk von Goffman im Vergleich mit soziologischen Theorien (Ethnomethodologie; phänomenologische Soziologie, Strukturalismus und Symbolischer Interaktionismus) diskutiert, mit denen es oftmals in Verbindung gebracht wird. Die Beiträge des dritten Teils befassen sich aus unterschiedlichen Perspektiven mit der Reichweite des Theorieprogramms von Goffman. Vervollständigt wird dieser Teil durch eine umfangreiche Bibliographie.

Ce mémoire analyse les trajectoires de sortie de communautés juives ultraorthodoxes. Plus précisément, il cherche à mettre en lumière le processus par lequel certains juifs hassidiques parviennent à s’affranchir de leur communauté d’origine. Dans une recherche alliant entrevues, notes de terrain et observation,notre étude montre comment malgré la présence d’un fort contrôle social au sein de ces communautés ultra-religieuses certains de leurs membres le déjouent. Ce mémoire vise à repérer et à analyser les stratégies d’adaptation et les ruses mises en place par les hassidim pour échapper au contrôle et ainsi enclencher le processus de sortie. À la lumière de la théorie goffmanienne nous montrons comment dans un environnement contrôlant,les individus réussissent à s’aménager des marges de manoeuvre. C’est en se créant des espaces de liberté durant le processus de sortie qu’ils parviennent à avoir les coudées franches pour s’en affranchir définitivement. / This master’s thesis analyses the paths taken by individuals who exit ultraorthodox Jewish communities. More precisely, it illuminates the process by which certain Hasidim take it upon themselves to leave behind the lifestyle and the community in which they were born and raised. My research primarily uses interviews and field notes to show how certain individuals manage to exit such ultra-religious communities despite the presence of strong social controls to prevent leaving. This study examines adjustment strategies and ruses used by Hasidim to avoid religious control and prompt their departure process. Drawing from Goffman’s theory, I will show how in a controlled environment individuals are still able to succeed in creating some marges de manoeuvre. These particular spaces of liberty shaped by each individual allow for the ultimate success of completely leaving the community.

Given the social importance of understanding violence and why it is applied, this study offers a thorough discussion on antifascists actions and perceptions in relation to violence. While previous research has examined antifascism, a substantial understanding of the concept and justification of violence through individual frames has fallen short. With the objective to contribute to the field of peace and conflict through theoretical approaches in the discipline of sociology, this study aims to contribute to decreasing this gap. With the help of Erving Goffman’s Framing Analysis, previous research, and thematic analysis, this study accounts for the individual perceptions and meanings ascribed to social situations and violence within anti-fascism. By conducting eight semi-structured interviews with individuals who identify themselves as active antifascists, this study has been able to demonstrate the importance of recognising the subjective understanding of violence as a means for an antifascist goal. Indeed, the antifascist perceptions are highly individual, where the mere notion that is agreed upon is that fascism has to be countered. While certain individuals justify violence for an antifascist purpose, it is framed as self-defence – but that violence is justified for the greater aim of antifascism, is not proved as a commonality. / Med den sociala vikten av att förstå våld och varför det tillämpas, har denna studie ämnat att bidra med en djupgående diskussion om antifascistiska handlingar och uppfattningar i relation till våld. Även om tidigare forskning har undersökt antifascism, saknas det en grundlig förståelse för konceptet och rättfärdigandet av våld genom individuella ramar. Med syftet att bidra till området för fred och konflikt genom teoretiska angrepp inom sociologins disciplin, syftar denna studie till att minska detta gap. Med hjälp av Erving Goffmans ramanalys, tidigare forskning och tematisk analys, har denna studie kunnat redogöra för individuella uppfattningar och den inneboende meningen som tillskrivs sociala situationer och våldsamma handlingar. Genom att genomföra åtta semistrukturerade intervjuer med individer som identifierar sig som aktiva antifascister har denna studie kunnat belysa vikten av att uppmärksamma de subjektiva förståelserna av våld som ett medel för ett antifascistiskt ändamål. De antifascistiska uppfattningarna är individuella, och den gemensamma uppfattningen som enar antifascister är att fascism måste motverkas. När våld är rättfärdigat av dessa individer är det inom ramen av självförsvar, men att våld är rättfärdigat för det större antifascistiska syftet, är bevisligen inte en konsensus.

Denna uppsats undersöker hur två svenska partiledare, Stefan Löfven och Annie Lööf, använder sig av det sociala mediet Instagram under en sexmånadersperiod före riksdagsvalet 2018. Genom en kvantitativ innehållsanalys undersöktes uttrycken för hur Löfven och Lööf hanterade den allt mer diffusa gränsdragningen mellan privatliv och politik. I relation till denna gränsdragning undersöktes vad för material de publicerade utifrån de kommunikativa funktionerna broadcasting, mobilization, hybridity, och personalization. Därtill analyserades vad för bild av sig själva partiledarna presenterade av sig själva utifrån Erving Goffmans dramaturgiska skola och teorier kring självrepresentation och icke-verbala signaler. Det studien fann var att det största fokuset hos båda partiledarna låg på politik och arbetsrelaterat innehåll men att personliga inslag integrerades i stor utsträckning i materialet. Gränserna mellan privat och arbetsliv var otydlig hos båda och deras privatliv användes för att definiera dem som individer. Det framkom dock stora skillnader mellan partiledarna i hur partiledarna använde mediet där Annie Lööf använde det på ett mer interaktivt och personligt sätt via sitt sätt att framställa sig själv.

This dissertation presents a comprehensive qualitative study of the decision-making aspects of emergency department (ED) triage at a large urban Trauma I hospital in the Southeast. Specifically, this study addresses the following research questions: (1) What do triage nurses perceive as the primary role of the triage process? (2) How do triage nurses interpret patient performances? These questions are explored through illuminating the intricacies of triage decision-making by the use of semi-structured interviews and observations. The findings of this study indicate: (1) a better understanding of the triage decision- making process yielding more practical insights related to the informal, emergent, and often improvisational ways patients are received, categorized, and treated was needed, and (2) providing a clearer understanding of the processes involved in sorting patients may provide much-needed insight regarding clinical concerns and/or issues regarding patient categorization, adverse clinical events, and excessive patient wait times. These findings are of particular importance due to the widespread overuse of EDs for nonemergent care. Essentially, EDs are designed for patients to visit due to an alteration in their physical and/or mental state. Once a patient enters the ED, a medical professional is tasked with the responsibility of interpreting the physical and/or mental state of the patient, which is generally achieved by interpreting the patient story - the precipitating event that brought them into the ED. What this study contributes to the literature is a deeper understanding of the communicative processes that ED triage nurses leverage to make sense of patient stories.