Att vara barn till en förälder som drabbats av psykisk sjukdom kan innebära ett svårt lidande. Syftet var att belysa erfarenheter av att växa upp i en familj där en förälder är drabbad av psykisk sjukdom. Litteraturstudien är baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Artiklarnas resultat analyserades och resulterade i tre rubriker: att leva i ovisshet, strategier i vardagen och ansvar. I resultatet framkom att psykisk sjukdom hos föräldrar utgjorde stor ovisshet för barnen och att de saknade professionell hjälp. Barnen upplevde bristfällig och otillräcklig information och ansåg att vårdpersonalen inte involverade dem i vården. Sjuksköterskan måste vara lyhörd för hur barnen upplever situationen och erbjuda sitt stöd till dem. Det är också viktigt att se den psykiskt sjuke som en del i ett större sammanhang, där barnen spelar en betydelsefull roll.

No description available.

Background During the child’s first year of life there is a continuous contact with the Child Health Services (CHS) and the parents feel confident and involved. After the first year, the visits to the CHS is reduced at the same time as the everyday life changes for the family as the child starts going to day-care and the parents often go back to work. Aim To examine what it is like being a parent to children aged one to five and what kind of parenting support parents of children aged one to five are in need of. Method Semi-structured interviews were used to interview 25 parents in 21 telephone interviews and one focus group with 4 parents. The recruiting of parents was done on site at one open day-care and with the help of CHS nurses in Sweden. There were 10 men and 15 women. The data was analysed thematically using Malterud’s model. Results The social network was seen as a vital part of the family life. Parents who had a small social network asked for more places for parents to meet other parents. The CHS was seen as a natural and self-evident partner during the child’s first year, but as the visits decreased the parents expressed a wish for the contact to continue. The open day-care was a much appreciated place of meeting where parents could meet other parents and exchange thoughts, ideas and experiences. The parents also saw the open day-care as a forum for continued parenting groups that focuses on the children’s different developmental stages. The parents asked for more freedom to choose for themselves and the possibility to influence their own situation in life and not being governed by the state as much. Conclusion Several parents asked for a continued contact with the CHS after the child’s first year. The parents wished that the open-day care be used both as a place of meeting for parents but also as an arena for continued parenting groups that focuses on the children’s developmental stages. Many parents ask for a greater flexibility and possibility for the family to decide for themselves the way they want to live. / Bakgrund Fram till dess att ett barn fyller ett år finns en tät kontakt med barnhälsovården (BHV) där föräldrarna känner sig trygga och delaktiga. När barnet fyllt ett år avtar besöken samtidigt som vardagen för småbarnsfamiljen förändras; barnet börjar på dagis och föräldrarna återgår ofta i arbete. Syfte Att undersöka hur det är att vara förälder till barn i åldern ett till fem år och vilken typ av föräldrastödsinsatser föräldrar med barn i åldern ett till fem år känner behov av. Metod Tjugofem föräldrar med barn i åldern ett till fem år intervjuades i tjugoen telefonintervjuer och en fokusgrupp med fyra föräldrar. Det var tio män och femton kvinnor. Intervjuerna var semistrukturerade och analyserades tematiskt enligt Malteruds modell. Rekryteringen skedde med hjälp av BHV-sjuksköterskor runt om i Sverige samt på plats på en öppen förskola. Resultat Det sociala nätverkets betydelse för trygghet i föräldraskapet togs upp av många föräldrar, de föräldrar som hade ett litet socialt nät efterfrågade fler särskilda mötesplatser för föräldrar. Barnhälsovården var en självklar och naturlig partner under barnets första år, men när besöken avtog kände föräldrarna en saknad efter fortsatt kontakt. Öppna förskolan var en mycket uppskattad mötesplats där de kunde träffa andra föräldrar och utbyta tankar, idéer och erfarenheter. Föräldrarna såg även öppna förskolan som ett forum för fortsatta föräldragrupper som följer barnens olika utvecklingsfaser. Föräldrarna efterfrågade en större valfrihet och möjlighet att påverka sin egen livssituation, istället för att styras av staten. Slutsatser Flera föräldrar efterfrågar fortsatt kontakt med BHV även efter att barnet fyllt ett år.  De anser att öppna förskolan kunde användas både som en mötesplats och som arena för fortsatta föräldragrupper. Många föräldrar efterlyser också en större flexibilitet och möjlighet att som familj själva bestämma över sin livssituation.

När en förälder får cancer påverkas hela familjen, även barn. Att få information om sjukdomen och allt runt omkring kan hjälpa närstående och den ökade kunskapen kan leda till en trygghetskänsla. Sjuksköterskan är skyldig att ta hänsyn till barnens behov av råd, stöd och information när en förälder är allvarligt sjuk och informationen ska vara lämplig med tanke på ålder och andra förutsättningar. Det är viktigt att tala öppet med barnen om förälderns sjukdom och att få besöka föräldern är betydelsefullt. För att sjuksköterskan ska kunna veta hur barnen ska bemötas krävs det kunskap om hur barnen upplever det att vara närstående när en förälder har cancer. Syftet med studien var att beskriva barns upplevelser av när en förälder drabbats av cancer. En litteraturöversikt enligt Friberg användes som metod. Resultatet delades in i tre kategorier och åtta subkategorier och beskriver en känslomässig påverkan på barnen när en förälder fick cancer. Barnen upplevde att de hade ett behov av kunskap och att sjukdomen innebar en förändring i vardagen. Delaktighet främjades genom att informera barnen om cancerdiagnosen och att kontinuerligt fortsätta hålla dem informerade. Rollerna förändrades i familjen och barnen upplevde att de behövde ta ett större ansvar i hemmet. De upplevde också en känsla av att utvecklas och fick ett nytt perspektiv på livet. Den här kunskapen skulle kunna leda till att barns behov tillgodoses vilket kan främja deras hälsa både i nutid och framtid.

Bakgrund: Kronisk sjukdom är en sjukdom av långvarigt tillstånd och har generellt en långsam utveckling. När ett barn diagnostiseras med en kronisk sjukdom upplever föräldrar att deras livsvärld förändras. Föräldrar till ett barn med kronisk sjukdom måste göra omfattande försök att anpassa sig till de nya omständigheterna. Syfte: Studiens syfte var att beskriva erfarenheter av att vara förälder till ett barn med kronisk sjukdom. Metod: Syftet besvarades genom en litteraturstudie av tio vetenskapliga kvalitativa artiklar. Resultat: När barnet blev diagnostiserat med en kronisk sjukdom upplevde föräldrar emotionell chock. Behandlingen kring barnets sjukdom upplevdes som svår att hantera i början men med tiden blev det lättare. Vardagen blev sig inte lik och familjerelationer förändrades. Föräldrarna lärde sig att omvärdera livet både som individer och som familj vilket resulterade i en ny relation till det värdefulla i det mänskliga livet. Föräldrar upplevde att stöd från andra föräldrar med liknande erfarenheter hade en positiv verkan på deras välbefinnande. Föräldrarna behövde ta kontroll över sin nya livssituation och gjorde detta genom olika copingstrategier. Slutsats: Resultatet i denna litteraturstudie har visat tydliga likheter i föräldrars erfarenheter oberoende av vilken enskild kronisk sjukdom som drabbar barnet. För att hantera den emotionella bördan kring barnets kroniska sjukdom uppgav föräldrar att det primära stödet kom från andra föräldrar med liknande erfarenheter. Sjuksköterskan bör introducera föräldern till olika stödgrupper eller patientföreningar för att minska deras oro och inge hopp om barnets framtida välbefinnande. Klinisk betydelse: Denna litteraturstudie kan bidra med kunskap om föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn med kronisk sjukdom. En medvetenhet kring vikten av stöd och hur stöd påverkar familjer med ett barn med kronisk sjukdom kan ses som ett verktyg för att skapa god omvårdnad vilket är sjuksköterskans kompetensområde. / Background: Chronic illness is a long-term condition that generally has a slow development. When a child is diagnosed with a chronic illness parents experience that their lived world is changing. Parents of the chronically ill child need to make extensive efforts to adapt to the new circumstances. Aim: The aim of the study was to describe experiences of being a parent of a child with a chronic illness. Method: The aim was answered with a literature review of ten scientific qualitative articles. Result: When the child was diagnosed with a chronic illness the parents experienced emotional shock. To manage the illness was by the parents experienced as difficult in the beginning, but over time it eased. The everyday life was not the same and the relationships within the family changed. The parents learned to reevaluate their lives as individuals and as a family, which resulted in a new relation to the valuable in human life. The parents experienced that the support from other parents with similar experiences had a positive effect on their prosperity. The parents needed to take control over their new life situation and accomplished that throughout different strategies of coping. Conclusion: The results in this literature review have shown clear similarities in parents’ experiences regardless of the individual chronic illness that affects the child. To manage the emotional burden of the child’s chronic illness parents reported that the primary support came from other parents with similar experiences. The nurse should introduce the parent to different support groups or patients associations to reduce their anxiety and inspire hope of the child’s future wellbeing. Clinical significance: This literature review could contribute knowledge about parents experiences of living with a child with a chronic illness. An awareness of the importance of support and how support affects families with a child with a chronic illness can be seen as a tool to create good caring which is the nurse’e area of competence. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium 2015</p>

Bakgrund: Många patienter i den psykiatriska vården är föräldrar till barn under 18 år. Studier har visat att sjuksköterskorna brister i att uppmärksamma barn till psykiskt sjuka föräldrar. Det finns en brist på kunskap och utbildning gällande barns upplevelser av att ha en förälder med psykisk sjukdom. Barn har enligt hälso-och sjukvårdslagen rätt att vara delaktiga. Syfte: Att beskriva barns upplevelser av att ha en förälder som lider av psykisk sjukdom Metod: Artikelsökningar utfördes i PsycInfo, PubMed och Cinahl. Efter kvalitetsbedömning inkluderades sjutton vetenskapliga originalartiklar som analyserades och sammanställdes i en litteraturöversikt. Resultat: Teman som identifierades var förändringar och relationer i tillvaron, reaktioner och anpassning i vardagen samt hantering och medvetenhet om behov. Dessa illustrerades i en modell där upplevelserna var i konstant rörelse. Diskussion: Barn som upplevt negativ anknytning i barndomen kan klara sig bra i livet om de får känslomässig kontakt och uppmärksamhet från en föräldragestalt. Den oförutsägbara tillvaron orsakar rädsla och otrygghet, detta återfinns även hos barn i andra utsatta situationer. Oavsett situation uppstår ett lidande.  Information, råd och stöd kan göra tillvaron hanterbar. Slutsats: Ökad förståelse för barnens upplevelser kan ge sjuksköterskorna mod att bemöta barnen och bättre tillgodose barnens behov av information, råd och stöd.

När en förälder drabbas av cancersjukdom blir även barnen påverkade. Tidigt i livet utvecklar barn en rädsla av att bli övergiven av sin förälder. Då en förälder drabbas av sjukdom kan barnet uppleva det som ett hot eftersom barnet är oroligt över att föräldern kan dö. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva barns erfarenheter av att leva med en förälder med cancersjukdom. Grunden för resultatet i föreliggande litteraturstudie utgjordes av 11 vetenskapliga artiklar som analyserades och granskades. I resultatet framkommer fyra teman: emotionella reaktioner, samspel, kommunikation och behov av stöd. Beskedet av förälderns cancerdiagnos upplevdes av barnen som hjärtskärande, ledsamt, upprörande, oroande, chockerande samt skrämmande. Barnen upplevde att det var deras ansvar att ta hand om föräldern, syskon och hushållet under förälderns cancersjukdom. Cancersjukdomen bidrog till en ökad närhet mellan barnet och föräldern och även till att barnet kände en tacksamhet över sin familj. En öppen kommunikation gjorde att barnen kände sig inkluderade, delaktiga i familjen och trygga. Den öppna kommunikationen skapade även en tillit mellan barnet och föräldern. Det är av betydelse att belysa barns erfarenheter då en förälder drabbas av cancersjukdom för att föräldrar och hälso- och sjukvårdspersonal ska få en djupare förståelse för barnet. / When a parent suffers from cancer the children are also affected. Early in life, children may develop a fear of being abandoned by their parents. When a parent suffers from an illness, the child may experience this as a threat because the child is worried that the parent may die. The aim of this review was to describe children’s experiences of having a parent diagnosed with cancer. This review is based on 11 articles that were analysed and scrutinized. The result reveals four themes: emotional reactions, interactions, communication, and the need for support. The announcement of the parent's cancer diagnosis was described by the children as heartbreaking, sad, shocking, disturbing and frightening. The children felt a responsibility to take care of the parent, siblings and the household during the parent's cancer. When the child performed household chores with the family, it strengthened family bonding. The cancer brought child and parent closer to one another and the children felt a gratitude over their family. An open communication contributed to children’s sense of being included, a part of the family and a sense of security. Open communication also helped to build a trust between child and parent. It is important to highlight children's experiences when a parent suffers from cancer so that parents and healthcare professionals can have a deeper understanding for the children.

<p>Att vara barn till en förälder som drabbats av psykisk sjukdom kan innebära ett svårt lidande. Syftet var att belysa erfarenheter av att växa upp i en familj där en förälder är drabbad av psykisk sjukdom. Litteraturstudien är baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Artiklarnas resultat analyserades och resulterade i tre rubriker: att leva i ovisshet, strategier i vardagen och ansvar. I resultatet framkom att psykisk sjukdom hos föräldrar utgjorde stor ovisshet för barnen och att de saknade professionell hjälp. Barnen upplevde bristfällig och otillräcklig information och ansåg att vårdpersonalen inte involverade dem i vården. Sjuksköterskan måste vara lyhörd för hur barnen upplever situationen och erbjuda sitt stöd till dem. Det är också viktigt att se den psykiskt sjuke som en del i ett större sammanhang, där barnen spelar en betydelsefull roll.</p>

Årligen drabbas uppskattningsvis 60 000 svenskar av cancer, varav 11 000 av dessa har barn under 18 år. Barn påverkas på många olika sätt när en förälder blir allvarligt sjuk och tidigare forskning visar att dessa barn ofta lider av psykologiska och beteendemässiga problem så som ångest, depression, skuldkänslor och uppvisade svårigheter i skolan. För att sjukvården skall kunna bemöta dessa utsatta barn och ge dem de stöd de behöver krävs kunskap om hur barnen upplever situationen. Syftet med uppsatsen var att beskriva barns upplevelser av att leva med en cancersjuk förälder. Genom en litterarutöversikt med granskning av nio kvalitativa artiklar har en analys genomförts för att utöka förståelse och kunskap kring ämnet. Resultatet presenteras i fem kategorier och 12 subkategorier. Barnen upplevde att adekvat information om cancern underlättade för att hantera situationen. Det framgick även att barnen hade olika syn på att prata om situationen men att många saknade stöd utifrån. Barnen upplevde stora förändringar både hos sig själva och inom sina nära relationer och oron inför framtiden var överhängande. Diskussionen belyser barnens upplevelser, samt vikten av att öka kunskapen hos sjuksköterskan vad gäller att inkludera och informera anhöriga barn till en svårt sjuk förälder. Med ökad kunskap hos sjuksköterskan har både barn och föräldrar möjlighet att anpassa sig till att hantera situationen bättre.

Övervikt och fetma ökar bland barn och riskerar att påverka hälsan på kort och lång sikt. Distriktssköterskans uppdrag inom barnhälsovården innefattar att främja hälsa och förebygga ohälsa hos barn. Samarbetet med föräldrar har en betydande roll för att främja positiv viktutveckling hos barn med övervikt. Överviktens stigma ses försvårande för att främja en vårdande gemenskap mellan distriktssköterska och föräldrar vilket kan avhjälpas med ökad kunskap om föräldrars upplevelser av vården. Studiens syfte var att belysa föräldrars erfarenheter av möten med hälso- och sjukvården när barnet vårdas för övervikt eller fetma. Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta föräldrar. Materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras utifrån tre kategorier med totalt åtta subkategorier. I kategorin Föräldraskapet ifrågasätts beskriver föräldrar hur de känner ansvar för sina barn och deras hälsa, och upplever att vården ifrågasätter deras förmåga. Viljan att skydda familjen i vårdprocessen framträder. Bristande hänsyn till familjens individuella behov innehåller skildringar av hur vanor och självbild utmanas. I kategorin Stödjande insatser för tydlig vård beskriver föräldrarna både vilket stöd de fått av vården och framför åsikter om vad som kunnat vara annorlunda. Studien visar hur viktigt det är att anpassa vården efter varje barns och familjs behov, och föreslår att detta skulle kunna uppnås genom en tydligare inriktning mot familjecentrerad omvårdnad