No description available.

Syftet med studien har varit att dekonstruera FN:s förståelse av hot över tid för att diskutera organisationens möjligheter att bekämpa dessa hot i relation till de förväntningar som FN har och har haft på framtiden. Det analysen har visat är att hoten mot internationell fred och säkerhet inte längre konstrueras som dispyter eller konflikter mellan nationer. Istället är det ekonomiska hot, hot mot global goods, internationell terrorism, spridningen av massförstörelsevapen och individer i nöd som Ban Ki-moon konstruerar som hotbilder mot internationell fred och säkerhet, det vill säga det FN syftar till att motverka. Lösningen har alltid varit att hot emot internationell fred och säkerhet ska lösas inom ramen för FN, men själva lösningen har skiftat i karaktär. Från att FN kan ses som en arena där nationer får möjlighet till samtal, till att FN ska verka som en neutral eller oberoende aktör, och slutligen att FN ska ta ledarskapet genom att hantera hoten genom organisationens komparativa fördelar och ingå partnerskap med både statliga och icke-statliga aktörer för att bekämpa hoten. Vilket analysen visar då de aktörer som är involverade för att åstadkomma internationell fred och säkerhet har förändrats över tid. Innan Ghali var det nationer som det talades om, med undantag från Waldheim som diskuterade Röda Korset och andra icke-statliga aktörer. Men under Boutros Ghali, Annan och Ki-moon konstrueras en annan bild då icke-statliga och statliga aktörer tillsammans med FN ska åstadkomma lösningen. Av de förväntningar som de olika generalsekreterare har haft på framtiden är det fyra begrepp som synliggör förändringen inom organisationen. Den första är frihet, där begreppet tidigare var odefinierat men kan betraktas som frihet för individen inom staten att välja, och som det senare kom att uttryckas var frihet hos individen frihet från begär och rädsla. Detta är en mer abstrakt målsättning än negativ frihet, och något som tidigare endast innebar en positiv frihet; friheten att välja statsskick. Det andra och tredje begreppet är relationen mellan fred och rättvisa, där generalsekreterare innan Boutros Ghali hade förväntningar om en framtid i fred, och att efter Boutros Ghali kom en förväntan på framtiden att glida från en värld i fred till en rättvis värld. Där en rättvis värld är ett bredare och mer abstrakt sätt att uttrycka framtidsförväntningarna. Det sista begreppet som kan beskriva förändringen hos FN:s förväntan på framtiden är initiativ, där det innan Boutros Ghali förväntades att initiativet skulle komma från medlemsnationerna, men i och med ett ökat omfång i FN:s ambition kommer initiativet numera från FN och sprids ned i organisationen och dess partners, i syfte att åstadkomma ett effektivt FN. En slutsats att dra är att FN har kommit att konstruera hot, lösningar, aktörsbild och framtidsförväntningar på ett sätt som är alltmer abstrakt och därför är det svårare att skapa en förståelse för vad exakt organisationen ska ägna sig åt, och desto abstraktare hot och lösningar, desto mer abstrakta och svårtydliga blir förväntningarna. Utifrån detta går det också att förstå varför FN idag inte uppfyller de förväntningar som ställs på organisationen.

The United Nations was founded right after World War Two by the Allied, namely Great Britain, the United States and the Soviet Union. The most important organ within the United Nations was the Security Council and the three founding nations, plus France and China, was given the permanent seats of the Security council. With that permanent seat came the veto. Every permanent member had the right to veto resolutions that they found was not in their country´s best interest. What I want to examine is how the permanent members of the Security Council have used their vetoes from the start at 1946 to 1990. The intention of the veto was that the permanent members could use their veto if they felt that the resolution draft was a threat to their sovereignty.  From 1991 to today, a group called Stop Illegitimate Vetoes have examined the veto and found that most of the vetoes that the permanent members use is not because it is a threat to their own nation, but more likely it is one of their allied friends who they are trying to help. I would like to see if that is also true during the years before 1991.

Doctora en Farmacología / La enfermedad de Chagas es causada por Trypanosoma cruzi. Este parásito desencadena una respuesta inflamatoria que tiende a controlar la infección en el hospedero. Sin embargo, la permanencia del parásito provoca la persistencia de la inflamación que finalmente conduce al desarrollo de la Cardiopatía Chagásica Crónica (CCC). La CCC es consecuencia de alteraciones microvasculares, entre otros mecanismos. Característicamente, la expresión de moléculas de adhesión celular (ECAMs) como ICAM-1, VCAM, y E-selectina, está aumentada para favorecer el reclutamiento de células inflamatorias. Es posible mejorar el tratamiento antichagásico actual modificando algunos aspectos de la fisiopatología en el hospedero. Así, se propone que simvastatina, por sus efectos pleiotrópicos que modulan la respuesta inflamatoria vascular, podría mejorar la disfunción endotelial inducida por T. cruzi. Este efecto estaría mediado por un mecanismo que involucra la producción de un eicosanoide proresolutorio de la inflamación denominado 15-epi-lipoxina A4, que deriva de la ruta sintética de 5-lipoxigenasa, o también conocido como lipoxinas gatilladas por aspirina. Se realizó un modelo de activación endotelial, en el que células endoteliales EA.hy926 y HUVEC fueron previamente tratadas con simvastatina 5 μM o benznidazol 20 μM durante 24 horas, y posteriormente infectadas con T. cruzi por 16 horas. Se observó que ambos fármacos fueron capaces de prevenir el aumento de la expresión de ECAMs y en consecuencia, disminuyeron la adhesión celular sin afectar la viabilidad celular ni la integridad del citoesqueleto. Además, este efecto es independiente de su actividad tripanocida. Por otra parte, ambos fármacos bloquearon la activación de la cascada de NF-κB y el traslado de p65 al núcleo, pero sólo simvastatina indujo la producción de 15-epi-lipoxina A4. Es más, la 15-epi-lipoxina A4 fue capaz de disminuir, por si misma, la expresión de ECAMs. Se concluye que simvastatina o benznidazol previenen la activación endotelial, aunque sólo simvastatina actúa a través de un mecanismo dependiente de la producción de este lípido pro-resolutorio de la inflamación, 15-epi-lipoxina A4. Como la inflamación y la disfunción endotelial tienen un rol pivotal en la patogénesis de la enfermedad de Chagas, es posible que simvastatina y benznidazol puedan modular el daño microvascular de la enfermedad de Chagas. Por lo tanto, en este trabajo presentamos las bases que soportan el uso de simvastatina en el tratamiento de la Cardiopatía Chagásica / Chagas disease is caused by Trypanosoma cruzi. This parasite triggers an inflammatory response to control host's infection. As the inflammatory response persists, the patients develop Chronic Chagas Cardiomyopathy (CCC). The CCC is consequence of microvascular alterations, among others mechanisms. This process is characterized by an increased expression of Endothelial Cell Adhesion Molecules (ECAMs) like ICAM-1, VCAM, and E-selectin, allowing inflammatory cell recruitment. It is possible to improve the current treatment modifying some aspects of the pathophysiology in the host. Thus, it is proposed that simvastatin may improve vascular immune response due to their pleiotropic effects in the modulating inflammatory responses and improve endothelial dysfunction induced by T. cruzi. This effect would be mediated by a mechanism that involves the production of a novel pro-resolving lipid, the 5-lypoxygenase derivative 15-epi-lipoxin A4, which belongs to aspirin triggered lipoxins. A model of endothelial activation was performed in which EA.hy926 and HUVEC endothelial cells were pretreated with 5 μM simvastatin or 20 μM benznidazole for 24 hours, and then infected with T. cruzi parasite for 16 hours. It was observed that both drugs prevented the increase in ECAMs and in consequence, decreases cell adhesion without affecting the cell viability and cytoskeleton. Thus, the effect is independent of their trypanocidal activity. Furthermore, both drugs blocked NF-κB activation and they blocked the transfer of the nucleus p65, and in the case of simvastatin, this effect was mediated by the production of 15-epi-lipoxin A4. In the other hand, the 15-epi-lipoxin A4 was able to decrease by itself, the expression of ECAMs. In conclusion, both drugs prevent the T. cruzi-induced endothelial activation but only simvastatin acts through a mechanism dependent on the production of this pro-resolving lipid, 15-epi-lipoxin A4. As the inflammation and endothelial dysfunction have a key role in the pathogenesis of Chagas disease, simvastatin and benznidazole may modulate the microvascular damage in Chagas disease. Thus, we provide the bases that support the future use of simvastatin in the treatment of cardiac Chagas disease

The purpose of this essay is to investigate how the Swedish newspapers Aftonbladet and Svenska Dagbladet have reported on the genocide in Rwanda which is a country in Africa and the genocide in Srebrenica, which is a city located in Europe. In both cases, there are elements that affect how much and in what way newspapers chose to report on what was happening. This essay is about two similar events, which took place in two different geographical locations. One of the genocides took place in Europe and the other in Africa. The purpose is to investigate how the differences between the two cases appear in the newspapers. The United Nations (UN) was involved and has been criticized in both events, which makes it an actor that is frequently mentioned on the two newspapers’ editorial pages. The aim of this essay has been on examining how the newspapers have reported the same or different on how the UN was acting in the two genocides. The material that forms the basis for the research is newspaper articles on the two newspapers’ editorial pages, that were published during the current events. The articles have been analysed with the help of a theory on how the image of Africa tends to be portrayed in comparison to the rest of the world in our society. The result of the study shows a difference in the two newspapers' reporting of the genocide in Rwanda and the genocide in Srebrenica. The genocide in Rwanda is not written about to the same extent as the genocide in Srebrenica and The UN's involvement in Rwanda is not as criticized as its involvement in Srebrenica. While the articles about Srebrenica describe how it is the UN's biggest setback, the articles about Rwanda criticize and justify the UNs' actions at the same time. According to the results of the study, there is a clear difference in how the newspapers in question describe the events that took place on two different continents.

This qualitative study aims to examine five Swedish political parties commitment to fight the system of apartheid in South Africa during 1969- 1986. The study concentrates on how the political parties discussed about the Swedish enterprises activity in South Africa and to what extent Sweden should engage. The result shows that all of the political parties strongly condemn apartheid but had different opinions on how Sweden ought to act regarding of the Swedish enterprises activity in the country.

No description available.

Following the work of Conant and Vogtmann on determining the homology of the group of outer automorphisms of a free group, a new nontrivial class in the rational homology of Outer space is established for the free group of rank eight. The methods started in [8] are heavily exploited and used to create a new graph complex called the space of good chord diagrams. This complex carries with it significant computational advantages in determining possible nontrivial homology classes.Next, we create a basepointed version of the Lie operad and explore some of it proper- ties. In particular, we prove a Kontsevich-type theorem that relates the Lie homology of a particular space to the cohomology of the group of automorphisms of the free group.

Det är ont om vetenskaplig forskning om underrättelsesamarbete. Majoriteten av tillgänglig forskning avhandlar bilaterala samarbeten mellan stora nationer eller transatlantiska samarbeten och anlägger en resultatinriktad ansats. FN som organisation består av en stor blandning civila och militära delar och befattningshavare. FN står för öppenhet och transparens vilket är en rak motsats till underrättelsetjänst och underrättelsesamarbete, vilket ofta präglas av slutenhet och nationella agendor. FN hade aldrig innan MINUSMA insatsen i Mali officiellt hanterat underrättelser och Sverige aldrig tidigare bidragit med ett renodlat underrättelsebidrag till en FN insats. Trots dessa svårigheter bidrar Sverige tillsammans med flera andra européiska stater till ett multinationellt avancerat underrättelsekoncept och även med underrättelseofficerare till gemensamma stabsfunktioner inom FN insatsen. Denna undersökning syftar till att förstå hur och vilka faktorer som försvårade och förenklade underrättelsesamarbetet i MINUSMA. Uppsatsen undersöker hur försvårande faktorer som byråkratiskt motstånd, institutionell tröghet och förenklande faktorer som förtroende och samarbetets design påverkade underrättelsesamarbetet i positiv eller negativ mening. Resultatet av undersökningen är att kultur och bristande kompetens och nationella restriktioner försvårar samarbete. Undersökningen visar även att förtroende och en autonom och hierarkisk maktfördelning som speglar de insatta resurserna underlättar samarbete. Ytterligare ett resultat av undersökningen visar på ett inbördes förhållande mellan faktorerna där de påverkar varandra och fungerar som motiv eller stöd för egna agendor eller för att bevara status quo.

No description available.