No description available.

Vid lantmäteriförrättning är huvudregeln enligt fastighetsbildningslagen att sammanträde ska hållas. Syftet med sammanträdet är att informera sakägarna dels om ansökningen och dels om de åtgärder som har eller ska utföras i ärendet. Det finns dock undantag från regeln, i de fall inga enskilda- eller allmänna intressekonflikter föreligger får handläggning ske utan sammanträde. Hur förrättningslantmätaren ska undersöka om det finns stridiga intressen finns inte angivet. Det uppges dock i förarbetet att förrättningslantmätaren kan tolka det som att enskilda intressekonflikter inte föreligger om de sakägare som inte ansökt inte motsätter sig åtgärden efter att de delgivits ansökan. Det är vidare förrättningslantmätarens uppgift att bevaka det allmänna intresset. Syftet med undantaget från regeln var enligt propositionen att åstadkomma ett snabbare, enklare och billigare förrättningsförfarande. Examensarbetet syftade till att undersöka ett antal frågeställningar, dels beträffande förekomsten av sammanträde och orsaken till varför de hålls och dels att göra en jämförelse mellan olika decennier och olika kommuner. För att försöka besvara frågeställningarna har 869 förrättningsakter undersökts. Ur akterna har ett antal faktorer hämtats och samlats i en databas. De faktorer som samlats in från förrättningsakterna är, förutom kommun och aktbeteckning; om sammanträde hållits, orsaken till varför sammanträde i förekommande fall har hållits, vilken typ av åtgärd som har utförts under förrättningen, om berörda fastigheter ligger inom plan, om det funnits en överenskommelse som ansökan grundats på, om ansökan varit gemensam och hur många sakägare det finns i förrättningen. Efter insamlingen har informationen bearbetats så att antal sammanträden har kunnat urskiljas, orsaker kunnat grupperas och så att jämförelser har kunnat göras mellan år och kommuner. Resultatet av undersökningen visar att sammanträde har hållits i 13 % av de undersökta förrättningarna. Den vanligaste orsaken till att sammanträde har hållits är enskilda intressekonflikter, det har varit orsaken i 86 % av fallen. Vid jämförelse mellan de undersökta åren kan man se att det har blivit allt ovanligare med sammanträde, år 1978 hölls sammanträde i 22 % av fallen och år 2008 endast i 3 %. Den största procentuella skillnaden ser man i Skinnskatteberg och den minsta skillnaden i Arvika. Jämförelsen mellan de insamlade faktorerna visade att det som har störst påverkan på avstående från sammanträde är om sakägarna ansökt gemensamt, näst mest påverkar om de berörda fastigheterna ligger utom plan och därefter hamnar förekomst av om överenskommelse förelegat ansökan. De återstående faktorerna, sakägare och åtgärdstyp, påverkade i väldigt liten utsträckning om sammanträde hölls.

Vid lantmäteriförrättning är huvudregeln enligt fastighetsbildningslagen att sammanträde ska hållas. Syftet med sammanträdet är att informera sakägarna dels om ansökningen och dels om de åtgärder som har eller ska utföras i ärendet. Det finns dock undantag från regeln, i de fall inga enskilda- eller allmänna intressekonflikter föreligger får handläggning ske utan sammanträde. Hur förrättningslantmätaren ska undersöka om det finns stridiga intressen finns inte angivet. Det uppges dock i förarbetet att förrättningslantmätaren kan tolka det som att enskilda intressekonflikter inte föreligger om de sakägare som inte ansökt inte motsätter sig åtgärden efter att de delgivits ansökan. Det är vidare förrättningslantmätarens uppgift att bevaka det allmänna intresset. Syftet med undantaget från regeln var enligt propositionen att åstadkomma ett snabbare, enklare och billigare förrättningsförfarande. Examensarbetet syftade till att undersöka ett antal frågeställningar, dels beträffande förekomsten av sammanträde och orsaken till varför de hålls och dels att göra en jämförelse mellan olika decennier och olika kommuner. För att försöka besvara frågeställningarna har 869 förrättningsakter undersökts. Ur akterna har ett antal faktorer hämtats och samlats i en databas. De faktorer som samlats in från förrättningsakterna är, förutom kommun och aktbeteckning; om sammanträde hållits, orsaken till varför sammanträde i förekommande fall har hållits, vilken typ av åtgärd som har utförts under förrättningen, om berörda fastigheter ligger inom plan, om det funnits en överenskommelse som ansökan grundats på, om ansökan varit gemensam och hur många sakägare det finns i förrättningen. Efter insamlingen har informationen bearbetats så att antal sammanträden har kunnat urskiljas, orsaker kunnat grupperas och så att jämförelser har kunnat göras mellan år och kommuner. Resultatet av undersökningen visar att sammanträde har hållits i 13 % av de undersökta förrättningarna. Den vanligaste orsaken till att sammanträde har hållits är enskilda intressekonflikter, det har varit orsaken i 86 % av fallen. Vid jämförelse mellan de undersökta åren kan man se att det har blivit allt ovanligare med sammanträde, år 1978 hölls sammanträde i 22 % av fallen och år 2008 endast i 3 %. Den största procentuella skillnaden ser man i Skinnskatteberg och den minsta skillnaden i Arvika. Jämförelsen mellan de insamlade faktorerna visade att det som har störst påverkan på avstående från sammanträde är om sakägarna ansökt gemensamt, näst mest påverkar om de berörda fastigheterna ligger utom plan och därefter hamnar förekomst av om överenskommelse förelegat ansökan. De återstående faktorerna, sakägare och åtgärdstyp, påverkade i väldigt liten utsträckning om sammanträde hölls.

No description available.

Denna uppsats undersöker möjligheterna att bilda kombinationsfastigheter inom strandskyddade områden. Strandskyddet begränsar möjligheten att bilda fastigheter och uppföra bebyggelse men i vissa undantagsfall kan fastighetsbildningsåtgärder tillåtas i strandskyddsområden. Högsta domstolen konstaterade i NJA 2022 s. 133 Mjösjön att det är svårt men inte omöjligt att bilda kombinationsfastigheter i strandskyddsområden. Den senaste tiden har det kommit flera intressanta rättsfall som rör strandskydd och fastighetsbildning. Syftet med uppsatsen är att utreda och analysera i vilka fall kombinationsfastigheter kan bildas i strandskyddsområden. Jag har använt Mjösjön och tio andra rättsfall som rör fastighetsbildning för att bilda kombinationsfastigheter inom strandskyddade områden. Utfallen i dessa rättsfall har varit väldigt olika men det verkar som att rätten är mer benägen att godkänna fastighetsbildningar om fastighetsägaren kan visa hur åtgärden kan främja platsens natur- och kulturvärden eller att risken för ökad privatisering är låg.

Syftet med denna studie var att studera äldre marksamfälligheter, med skog som huvudändamål, utan ordnad förvaltning och deras övergång till nyare lagstiftning angående just förvaltning. Även avyttring av marksamfällighet har studerats i detta arbete.De metoder som används i detta arbete är en studie om gällande rätt samt en intervjustudie. I studien om gällande rätt har lagstiftning, propositioner, Lantmäteriets handböcker och juridisk litteratur studerats. I intervjustudien fick två förrättningslantmätare och två delägare i samfällighet svara på frågor.Studien av gällande rätt visar att samfälligheter idag förvaltas enligt reglerna i lagen om förvaltning av samfälligheter, men för vissa samfälligheter är fortfarande den äldre bysamfällighetslagen tillämplig. Avyttring av samfällighet sker genom avstyckning och sammanläggning eller genom fastighetsreglering enligt reglerna i fastighetsbildningslagen.Intervjustudien visar att förrättningslantmätarna stöter på äldre skogssamfälligheter flera gånger årligen och att avyttring hanteras så som studien av gällande rätt säger. Svaren från delägare i samfällighet tyder på att delägare kan ha svårt att veta vilken lagstiftning som gäller för just deras samfällighet samt att förrättningskostnaden gör att delägare drar sig från att göra någon åtgärd i samfälligheten.Studien visar att reglerna angående förvaltning och avyttring av samfällighet fungerar bra men att delägare är i behov av tydligare information om de regler som gäller. Studien ger även förslag på en lagrumsändring.

No description available.

I förvaltningslagen, föreskrivs att myndigheter skall handlägga ärenden ”så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts”. Man skall också bereda andra myndigheter tillfälle att yttra sig i de frågor som kan beröra deras verksamhetsområde. I lantmäterimyndighetens ramlag, fastighetsbildningslagen, står det i 4 kap 25 § att samråd ska ske med andra myndigheter ”vid behov”. I 4 kap 25 a § samma lag finns även en tydlig koppling till kommunens byggnadsnämnd i de frågor som berör befintlig eller tillkommande bebyggelse utanför planlagt område. Syftet med detta examensarbete är därför att dels utreda hur detta samrådsförfarande fungerar i praktiken samt hur man hanterar bedömningarna i samband med hänskjutande enligt 4 kap. 25 a § FBL. För att få någorlunda jämförbara förhållanden har tio kommuner i Stockholms län valts ut i en första fallstudie avseende samrådsrutinerna gentemot byggnadsnämnden. I den andra fallstudien undersöker vi närmare hur själva hänskjutande processen fungerar. Studierna visar att samrådsrutinerna överlag är ganska strukturerade och långtgående inom specifikt det statliga Lantmäteriet i Stockholms län. Samrådet används inte enbart som det föreskrivs i lagen och förarbetena utan fungerar även som informations- och samarbetsforum avseende främst planfrågor mellan de olika myndigheterna. Vad gäller hänskjutandet påvisas en hantering som innehåller i vissa fall både juridiska frågetecken och inkonsekvens.

Sedan 2004 uppstod möjligheten att rättsligt avgränsa fastigheter vertikalt. Denna typ av avgränsning kallas tredimensionella fastigheter. Dock är inte tredimensionellt fastighetsutnyttjande något nytt då servitut m.m. förr uppläts för ändamålet. Syftet med upprättandet av lagen var bland annat för att möjliggöra äganderättsupplåtelser för tunnlar och bergrum.  Vägtrafiktunnlar är ett bra instrument för städer med hög exploateringsgrad. Dels för att omfattande markutnyttjande försvårar ytterligare byggnationer ovan jord, dels för utjämning av bergselevation, dalar, kan göra transportsträckorna kortare. Generellt upplåts vägtrafiktunnlar genom vägrätt men vid en speciell situation kan tredimensionella fastigheter upplåtas genom FBL. Det är när utrymmet är detaljplanelagt som allmän väg på allmän plats samtidigt som kommunen är huvudman. I detta examensarbete ska undersökning ske på området för att klargöra rättsläget för tre juridiska frågor. Dessa är förutsättningar för hur tredimensionella fastigheter kan ske. Därutöver hur lämplighetsvillkoret ska bedömas. Därtill kommer frågan om fastighetsbildningsservitut eller tredimensionell fastighet ger mest vederlag.   I studien har den rättsdogmatiska metoden använts främst genom analyser av lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och doktrin. Dessutom har en fallstudie för att framhäva myndighetens praxis inkluderats.   Diskussionen klargjorde tillvägagångssättet för hur tredimensionella fastigheter uppstår. Främst ska FBL 3 kap 1 – a §§ prövas. Dessa är det allmänna samt de speciella villkoren. Därefter i fråga om lämplighetsvillkoret ska lämpligheten prövas mot andra åtgärder som har företräde. Angående vägtrafiktunnlar torde generellt den lämpligaste upplåtelsen vara tredimensionell fastighet. Dels på grund av omfattningen, dels på grund av en lämpligare förvaltning. Däremot upplyses vikten av att det kan bero på situation och att servitut fortfarande upplåts. Slutligen klargjordes att ersättningsskillnaden är svårbedömd men att beroende på servitutets omfattning torde servitut i vissa fall berättiga lite mindre ersättning.  En av slutsatserna från studien är att Lantmäteriet är i behov av ett prejudikat från domstolen. Inte bara på grund av tolkningssvårigheter i förrättningar men också på grund av att mer vetenskapliga texter hade behövts på området.

Fastighetsbildning i Sverige är en process som innebär förändringar i fastighetsindelningengenom både nybildning och ombildning av fastigheter. Genom dessa åtgärder anpassasfastigheterna till förändrade behov och markanvändningen effektiveras. Avstyckning ochklyvning är två olika fastighetsbildningsåtgärder som regleras i fastighetsbildningslagen.Genom dessa åtgärder nybildas nya fastigheter. Ur ett fastighetsbildningsperspektivhandläggs klyvning och avstyckning på liknande sätt. Studien syftar till att undersöka i vilken mån dessa bildningsåtgärder kan sammanföras ifastighetsbildningslagen. Studien syftar även på att undersöka vad konsekvenserna blir omdessa åtgärder skulle sammanföras. Dessutom vad det skulle innebära för de berördaaktörerna som till exempel det Statliga Lantmäteriet (SLM) och den kommunalalantmäterimyndigheten (KLM). Målet med examensarbetet är att öka kunskapen om dessa två fastighetsbildningsåtgärderoch redovisa hur detta skulle påverka de berörda aktörerna om åtgärderna skullesammanföras i fastighetsbildningslagen. Förhoppningsvis leder detta arbete till att nå enlösning om en förbättring i fastighetsbildningslagen. För att besvara arbetets frågeställningar har intervjuer med förrättningslantmätare från detStatliga och kommunala Lantmäteriet genomförts. Den kvalitativa metoden i form avintervjuer har kompletterats med den kvantitativa metoden i form av data som harinhämtats från det Statliga Lantmäteriet. Inhämtat data behandlar inkomna och beslutfattade ärenden i avstyckning och klyvning. En juridisk metod genom dagens regelverkkring åtgärderna har studerats för att få en förståelse på hur lagstiftningen i dag är. Av arbetets resultat framgår det att avstyckning är den vanligaste nybildningsåtgärden tillskillnad från klyvning som förekommer väldigt sällan. Trots det resultatet är det intemöjligt i dag att sammanföra samtliga åtgärder i fastighetsbildningslagen då varje åtgärduppfyller sin funktion i respektive kapitel i lagstiftningen. Vidare drar slutsatsen att SLMoch KLM påverkas på samma sätt om en eventuell lagändring skulle ske. Lagstiftningengällande klyvning i dag gör det svårt för det Statliga lantmäteriet (SLM) och denkommunala lantmäterimyndigheten (KLM) att handlägga klyvningar på ett effektivt sättutan tvister. / Real estate formation in Sweden involves changes in property divisions through both thecreation of new properties and the reorganization of existing ones. These measures aim toadapt properties to changing needs and improve land use efficiency. Subdivision anddivision are two distinct procedures regulated by the Real Estate Formation Act that resultin the creation of new properties. From a real estate formation perspective, subdivisionand division are handled in similar way. This study aims to investigate the extent to which these formation procedures can beintegrated into the real estate formation legislation. The study also examines theconsequences of merging these procedures and the implications for stakeholders, such asthe State Land Survey and the Municipal Land Survey. The objective of this thesis is to increase knowledge about these two real estate formationprocedures and to elucidate how their integration into the legislation would impact theinvolved stakeholders. The hope is that this work will contribute to finding a solution forimproving the real estate formation legislation. To answer the research questions,interviews were conducted with cadastral surveyors from both the State and MunicipalLand Survey offices. The qualitative method of interviews was completed by thequantitative method using data obtained from the State Land Survey. The collected datapertains to incoming cases and decisions made in subdivision and division procedures.Additionally, a legal analysis of the current regulations governing these procedures wasconducted to gain an understanding of the existing legislation. The results of the study indicate that subdivision is the most common procedure forcreating new properties, whereas division occurs very rarely. Despite this finding, it iscurrently not possible to merge all the procedure serves its purpose within its respectivechapter of this legislation. Furthermore, the study concludes that both the State LandSurvey and the Municipal Land Survey would be similarly affected if a potential legalamendment were to take place. The existing legislation concerning division poseschallenges for the State Land Survey and the Municipal Land Survey in effectively handlingdivision procedures without disputes.