Sedan den 1 januari år 2004 är det möjligt att bilda tredimensionella fastigheter i Sverige. Ett av syftena med den nya lagstiftningen var att möjliggöra äganderätt för tunnlar. Tunnlar kan användas till många olika ändamål, bland annat för järnväg. Järnvägen i Sverige har på många sträckningar ett stort behov av kapacitetshöjande åtgärder. När järnvägen byggs ut och byggs om kan det i många fall vara lämpligt med tunnlar, bland annat då den ska passera en stad eller dras i ett kuperat landskap. Till skillnad från när järnvägen går i markplan, där järnvägshållaren äger marken i långsmala fastigheter, har markåtkomsten för tunnlarna traditionellt lösts genom servitut kopplade till järnvägsfastigheterna. I och med lagändringarna år 2004 är det nu möjligt att även äga utrymmena för tunnlarna, då de kan utgöra tredimensionella fastigheter. I detta examensarbete undersöker författarna om de aktuella aktörerna tagit till sig av den nya lagstiftningen, alltså när, hur och varför möjligheten att skapa tredimensionella fastigheter använts. I studien har samtliga järnvägstunnlar vars ansökan om lantmäteriförrättning inkommit mellan den 1 januari år 2004 och den 20 maj år 2018 eller vars järnvägsplan vunnit laga kraft senast den 20 maj år 2018 undersökts angående hur markåtkomsten lösts. Detta omfattar 27 järnvägstunnlar, belägna från Malmö i söder till Umeå i norr. Materialet delades in i två tidsspann för att se om någon förändring skett under perioden angående valet av markåtkomstlösning. Resultatet visar att så är fallet. I det första spannet var det klart dominerande tillvägagångssättet officialservitut, medan det i det andra var övervikt för tredimensionella fastigheter. Studien visar dock att rätten till tunnelutrymme fortfarande ibland säkras med servitut. I examensarbetet har fem intervjuer genomförts varav fyra angående två aktuella projekt, nya Strängnästunneln och Västlänken i Göteborg, för att finna olika motiv bakom valet av markåtkomst. I de två intervjuer som genomförts med förrättningslantmätare som tagit/kommer att ta beslut om markåtkomst för järnvägstunnlarna framkommer att både tredimensionell fastighetsbildning och officialservitut är goda lösningar och att valet dem emellan de facto ligger hos sökanden. De två intervjuade markförhandlarna på Trafikverket delade med sig av relevanta motiv som legat till grund för valen. Både officialservitut och tredimensionell fastighetsbildning har för- och nackdelar, vilket gör att frågan måste avgöras från tunnel till tunnel. / Since 1 January 2004 it is possible to form three-dimensional properties in Sweden. One of the purposes of the new legislation was to enable ownership of tunnels. Tunnels can be used for many different purposes, including railway. The Swedish railway needs improvement regarding the capacity. When the railway is expanded and rebuilt, it may sometimes be suitable to build a tunnel. This may be the case when the railway is passing a city or built in a hilly landscape. Unlike when the railway runs on the ground, where the rail holder owns the land in very long real estate, the land access for the tunnels has traditionally been solved with easements. The changes in the legislation in 2004 makes it possible to own the tunnels in the form of three-dimensional properties. In this bachelor thesis, the authors investigate if the actors concerned are using the new legislation and, if so, when, how and why. In the thesis, all railway tunnels whose cadastral application have been submitted between 1 January 2004 and 20 May 2018 or whose railway plan has become final before 20 May 2018 was investigated regarded the land access. This includes 27 railway tunnels, from Malmö in the south of Sweden to Umeå in the north. The data was divided into two periods to investigate if any change occurred regarding how the land access was solved during the period. The result displays that this is the case. In the first time span, easement was clearly the dominant choice, while three-dimensional properties was the main pick in the second. However, as the study shows, easement is still sometimes used as a choice. Five interviews have been carried out in the thesis, four of which are related to two current projects, the new railway tunnel in Strängnäs and Västlänken in Gothenburg. The purpose behind the interviews was to find different motives regarding the choice of land access. The two interviews with the cadastral surveyors reveals that both three-dimensional property formation and official easement are suitable solutions and that the choice in between de facto lays with the applicant. The two interviewed land negotiators at Trafikverket shared the motives on which the choices were based. Both official easements and three-dimensional property formation have pros and cons, meaning that the choice must be decided for each tunnel apart.

In 2004, a new legislation made it possible to form three-dimensional properties. A three-dimensional property consists of a closed volume and unlike a traditional property; a three-dimensional property is defined both vertically and horizontally. The fact that a three-dimensional property consists of a closed volume means that it can erode a traditional property. A three-dimensional property can therefore be located on top of a traditional property. This has been proven to be useful in cases where there is a commercial mall with residential units on the roof. Whether the residences were already built on top of the mall before the legislation came or if they were added through new construction or remodeling after the legislation, the ability to create three-dimensional properties has been proven to be useful when separating two types of activities from each other. The hard part is to implement this in practice in a way that satisfies the effective management of each activity. This thesis aims to investigate the interaction measures that need to be resolved in a building that houses a mall with residences on the roof. Furthermore, this thesis will show the potential advantages of residences on top of a mall and any difficulties that projects of this nature can lead to and how they in that case can be resolved. Three case studies have been selected, as they all are malls with residences on the roof. The malls we have chosen to examine are Fältöversten, Kista Galleria and Mall of Scandinavia, all located in the Stockholm County. As a basis, reviews of existing literature in the field have been carried out. Besides literature, practical knowledge have also been gathered from numerous interviews with property owners, the National Land Survey and consultants working with three-dimensional properties. In order to create a three-dimensional property there are some special requirements, which only apply to three-dimensional properties, that need to be fulfilled. The specific requirements are mentioned in Chapter 3, 1 a § Real Property Formation Act, and include that the action must be justified by the establishment’s construction and use, and also that it leads to a more effective management or securing financing or execution of the establishment. Especially facility management seems to be a strong reason why three-dimensional property formation is used. Commercial managers who do not want to manage residential housings see it as a way to create a more effective management for the property. Another of the special requirements of three-dimensional properties is that the property must be ensured the necessary rights for it to function in an effective manner. How to solve these rights is different but the result is decided in the cadastral procedure when three-dimensional properties are formed. In principle, one can say that there are four different ways to solve these rights and it is through demarcation, formation rights of easements, formation of joint facility and use of the neighbor rules. The general perception of the participants we interviewed seems to be that jointly owned facilities is a solution that is rather not used because it means that you have to cooperate with another party when making decisions, which can have negative consequences for the effective administration. Ideally, they see that as much as possible of the technical supply is separated and only supplies one of the properties. Ideally, when you have two properties on top of one another they should be two entirely separate properties except for sharing the supporting structure. A number of the participating respondents in the interviews have a positive view of projects of this type and are confident that we will be seeing more of it in the future as it becomes more difficult to get hold of good buildable land in Stockholm. They think the positive aspects that residences on top of a mall bring, outweigh any difficulties and problems that may arise from it. We are positive that more malls will have residences on the roof; as it seems like the right way to develop traditional mall areas and make them more accessible and attractive. What we can recommend for projects of this type is to carefully consider what kind of rights the property needs to be ensured in the cadastral procedure to prevent future problems. / År 2004 kom en ny lag som gjorde det möjligt att bilda tredimensionella fastigheter. En sådan fastighet består av en sluten volym som, till skillnad från en traditionell fastighet, är avgränsad både vertikalt och horisontellt. Det faktum att en tredimensionell fastighet utgörs av en sluten volym innebär att den urholkar en traditionell fastighet. Det innebär att en tredimensionell fastighet är lokaliserad inom en traditionell fastighet. Detta har bland annat kommit visa sig vara användbart i de fall man har en byggnad bebyggd med en kommersiell galleria med bostäder på taket. Oavsett om bostäderna fanns på gallerian innan lagstiftningen kom eller om de tillkommit genom ny- eller tillbyggnad efteråt har möjligheten till tredimensionell fastighetsbildning visat sig användbar för att åtskilja två verksamheter från varandra. Det svåra blir att genomföra detta rent praktiskt på ett sätt som tillfredsställer en effektiv förvaltning för respektive verksamhet. Detta arbete har till syfte att utreda vilka samverkansåtgärder som måste lösas i en byggnad som huserar en galleria med bostäder på taket. Vidare har undersökts vilka potentiella fördelar som finns med bostäder på en galleria samt eventuella svårigheter som projekt av den här typen kan medföra och hur dessa i så fall lösts. Tre fallstudier har valts som alla är gallerior med bostäder på taket. De gallerior vi valt att undersöka är Fältöversten, Kista galleria och Mall of Scandinavia, alla belägna i Stockholms län. Som grund för arbetet har en genomgång av befintlig litteratur inom området genomförts. Utöver litteratur har praktisk kunskap inhämtats från ett flertal intervjuer med fastighetsägare, Lantmäteriet och konsulter verksamma inom tredimensionell fastighetsbildning. För att en tredimensionell fastighet ska få bildas krävs det att fastigheten uppfyller ett antal speciella krav, utöver de krav som ställs på en traditionell fastighet vid fastighetsbildning. De speciella kraven finns nämnda i 3 kap 1a § FBL och innefattar bland annat att åtgärden dels ska vara motiverad med hänsyn till anläggningens konstruktion och användning, dels att den leder till en mer ändamålsenlig förvaltning eller tryggar finansieringen eller utförandet av anläggningen. Just förvaltningen verkar vara en stark anledning till varför man väljer att tredimensionellt fastighetsbilda en fastighet. En kommersiell förvaltare som inte är intresserad av att förvalta bostäder ser det som ett sätt att skapa en mer ändamålsenlig förvaltning av fastigheten. Ett annat av de speciella villkoren för tredimensionella fastigheter är att fastigheten måste tillförsäkras de rättigheter som är nödvändiga för att den ska fungera på ett ändamålsenligt sätt. Hur man löser dessa rättigheter är olika men resultatet fastslås i förrättningen när den tredimensionella fastigheten bildas. I princip kan man säga att det finns fyra olika sätt att lösa dessa rättigheter på och det är genom gränsdragning, bildande av servitut, inrättande av gemensamhetsanläggning och användande av de grannerättsliga reglerna. Den generella uppfattningen hos de aktörer vi intervjuat verkar vara att gemensamhetsanläggningar är en lösning man helst inte använder sig av eftersom det innebär att man måste samarbeta med en annan part vid beslutsfattande, något som kan ha negativa konsekvenser för en effektiv förvaltning. Helst ser de att så mycket som möjligt av den tekniska försörjningen är åtskild och endast försörjer en av fastigheterna. Det optimala när man har två fastigheter ovanpå varandra verkar därför vara att det är två helt separata fastigheter så när som på den bärande konstruktionen. Ett flertal av de intervjuade personerna har en positiv bild av projekt av den här typen och är övertygade att vi kommer få se mer av det i framtiden allt eftersom det blir svårare att få tag på bra byggbar mark i Stockholm. De tror att det positiva som bostäder ovanpå en galleria medför väger tyngre än eventuella svårigheter och problem som kan uppstå i och med det. Vi ser positivt på att fler gallerior får bostäder på taket, det verkar som rätt sätt att utveckla traditionella galleriaområden och göra dem mer tillgängliga och attraktiva. Det vi kan rekommendera vid projekt av den här typen är att noga tänka efter vad en verksamhet behöver tillförsäkras för rättigheter redan under förrättningen för att förhindra framtida problem.

Sedan 2004 uppstod möjligheten att rättsligt avgränsa fastigheter vertikalt. Denna typ av avgränsning kallas tredimensionella fastigheter. Dock är inte tredimensionellt fastighetsutnyttjande något nytt då servitut m.m. förr uppläts för ändamålet. Syftet med upprättandet av lagen var bland annat för att möjliggöra äganderättsupplåtelser för tunnlar och bergrum.  Vägtrafiktunnlar är ett bra instrument för städer med hög exploateringsgrad. Dels för att omfattande markutnyttjande försvårar ytterligare byggnationer ovan jord, dels för utjämning av bergselevation, dalar, kan göra transportsträckorna kortare. Generellt upplåts vägtrafiktunnlar genom vägrätt men vid en speciell situation kan tredimensionella fastigheter upplåtas genom FBL. Det är när utrymmet är detaljplanelagt som allmän väg på allmän plats samtidigt som kommunen är huvudman. I detta examensarbete ska undersökning ske på området för att klargöra rättsläget för tre juridiska frågor. Dessa är förutsättningar för hur tredimensionella fastigheter kan ske. Därutöver hur lämplighetsvillkoret ska bedömas. Därtill kommer frågan om fastighetsbildningsservitut eller tredimensionell fastighet ger mest vederlag.   I studien har den rättsdogmatiska metoden använts främst genom analyser av lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och doktrin. Dessutom har en fallstudie för att framhäva myndighetens praxis inkluderats.   Diskussionen klargjorde tillvägagångssättet för hur tredimensionella fastigheter uppstår. Främst ska FBL 3 kap 1 – a §§ prövas. Dessa är det allmänna samt de speciella villkoren. Därefter i fråga om lämplighetsvillkoret ska lämpligheten prövas mot andra åtgärder som har företräde. Angående vägtrafiktunnlar torde generellt den lämpligaste upplåtelsen vara tredimensionell fastighet. Dels på grund av omfattningen, dels på grund av en lämpligare förvaltning. Däremot upplyses vikten av att det kan bero på situation och att servitut fortfarande upplåts. Slutligen klargjordes att ersättningsskillnaden är svårbedömd men att beroende på servitutets omfattning torde servitut i vissa fall berättiga lite mindre ersättning.  En av slutsatserna från studien är att Lantmäteriet är i behov av ett prejudikat från domstolen. Inte bara på grund av tolkningssvårigheter i förrättningar men också på grund av att mer vetenskapliga texter hade behövts på området.

Under året 2020 så kom ett av de första rättsfallen inom tredimensionell fastighetsbildning. Detta ledde till reaktioner bland de som jobbar med fastighetsbildning. Efter att en konsultfirma genomförde ett seminarium på rättsfallet så framkom det att de som jobbar med fastighetsbildning inte var nöjda med 3 kap 1a§ andra stycket i fastighetsbildningslagen även kallad finnanseringsvillkoret. De tyckte att en förändring av finansieringsvillkoret behövdes eller att finansieringsvillkoret ska tas bort helt. Detta leder till syftet med denna studie: att undersöka hur prövningen/hanteringen av finansieringsvillkoret har genomförts för att få en uppfattning om hur villkoret har hanterats fram tills nu. Studien ska även gå in djupare på varför förrättningslantmätarna som arbetar med fastighetsbildning tycker att villkoret kräver en förändring. I denna studie så har en enkätundersökning, intervjuer och studie av förrättningsakter genomförts för att besvara studiens frågeställningar. Resultatet visar att förrättningsakterna är svåra att utläsa med avseende på hur finansieringsvillkoret har hanterats eller hur djupt en prövning vid en förrättning går. Från enkäterna och intervjuerna så har ett bättre resultat funnits som visar att prövningen har varit delvis bristfällig men också att det finns flertalet situationer där förrättningslantmätaren anser att villkoret är uppfyllda utan att de prövat villkoret. Enkäten och intervjuerna har uppvisat liknande resultat som seminariet, det vill säga att de som arbetar med fastighetsbildning anser att finansieringsvillkoret behöver en förändring. Slutsatsen är att prövningen/ hanteringen av finansieringsvillkoret inte har varit helt enligt propositionen men att en förändring har skett och att prövning är mer lik propositionen idag. Samtidigt ser vi att finansieringsvillkoret troligen har varit uppfyllt i många av de förrättningar som genomförts oavsett om en utförlig prövning eller ej genomförts. Slutsatsen gällande förrättningslantmätarnas åsikt om att finnanseringsvillkortet behöver en förändring är att det som propositionen ville hindra inte varit ett problem och att det finns andra problem med tredimensionella fastigheter som bildas innan anläggning är uppförd. Så en förändring av finansieringsvillkoret kan anser de vara av vikt att titta på. / During the year 2020, one of the first lawsuits in three-dimensional property formation came. This led to reactions among those who work with property development. After a consulting firm conducted a seminar on the case, it emerged that those who work with property development were not satisfied with the first paragraph in Chapter 3. 1a§, second paragraph of the Property Development Act, also called the financing condition. They felt that a change in the financing condition was needed or that the financing condition should be removed completely. This leads to the purpose of this study: to examine how the examination / handling of the financing condition has been carried out to get an idea of ​​how the condition has been handled until now. The study will also go deeper into why the business surveyors who work with property formation think that the condition requires a change. In this study, a questionnaire survey, interviews and a study of administrative acts were conducted to answer the study's questions. The results show that the administrative documents are difficult to read with regard to how the financing condition has been handled or how deep an examination at a procedure goes. From the surveys and interviews, there has been a better result which shows that the trial has been partly deficient but also that there are several situations where the surveyor considers that the condition is met without having tried the condition. The survey and the interviews have shown similar results as the seminar, that is, those who work with property development believe that the financing condition needs a change. The conclusion is that the examination / handling of the financing condition has not been entirely in accordance with the bill, but that a change has taken place and that the examination is more similar to the proposition today. At the same time, we see that the financing condition has probably been met in many of the procedures that have been carried out, regardless of whether a detailed examination has been carried out or not. The conclusion regarding the business surveyors' opinion that the financing condition needs a change is that those whom proposition wanted to prevent have not been a problem and that there are other problems with three-dimensional property that are formed before the facility is built. So a change in the condition somehow they consider important.

Den fastighetsrättsliga situationen för Stockholms befintliga tunnelbana är idag splittrad med många olika typer av rättigheter och där det i många fastigheter helt saknas rättighet. Det kan leda till problem i samband med exempelvis köp och underhållsarbeten. Syftet var därför att utreda vilka rättigheter som kan bildas och vilken eller vilka som är att föredra, vilket skulle leda till en rekommendation. Syftet var också att undersöka i vilken utsträckning gällande detaljplaner och deras bestämmelser möjliggör för tunnelbanan. För att uppnå syftet hölls intervjuer med sakkunniga för att få en inblick i hur de ser på bildandet av rättigheter för tunnelbanan och hur detaljplaner med tillhörande planbestämmelser påverkar detta. Utöver intervjuerna genomfördes också en dokumentstudie som tittade på gällande detalj- och stadsplaner för de fastigheter som idag saknar rättighet för tunnelbanan. Fokus låg på att undersöka i vilken utsträckning det finns planstöd för tunnelbanan och att göra en inventering av de planbestämmelser som skapar det planstödet. Av intervjuerna framkom att det är just stora och lilla T/t som förespråkas, men det råder delade meningar kring vilka rättigheter de möjliggör för och var i en detaljplan de kan placeras. Alla intervjupersoner förespråkade tredimensionella fastigheter (3D-fastigheter) eller officialservitut, bland annat för att de är beständiga och för att de fortsätter gälla vid såväl fastighetsbildning som ny fastighetsägare. Dokumentstudien visade att det för 87 % av de fastigheter där det saknas rättigheter för tunnelbanan också saknas planstöd, samt att de planbestämmelser som främst används för att reglera tunnelbanan är stora T (versal) och lilla t (gemen). Efter en sammanvägning av teori, dokumentstudie och intervjuer rekommenderades att rätten för den befintliga tunnelbanan säkras genom 3D-fastigheter eller officialservitut. För att möjliggöra bildandet av dessa rättigheter rekommenderades också att planstöd åtgärdas. Vidare förespråkades planbestämmelsen stora T vid reglering av tunnelbanan. / The existing Stockholm metro consists of an array of different types of real property rights, and rights are missing completely in many property units. This fragmented situation can lead to problems in connection with, for example, purchases and maintenance. The purpose was therefore to find out which real property rights can be created and which is or are preferred, leading to a recommendation. The purpose was also to find out to what extent valid detailed development plans and their plan provisions provide support for the metro. To achieve the purpose, interviews were held with experts in the field to get insight into how they view the formation of real property rights for the metro and how detailed development plans with associated plan provisions impact this. In addition to the interviews, a document analysis was also conducted. It looked at valid detailed development plans and older equivalents for those property units lacking real property rights for the metro today. Focus was on investigating to what extent the metro has support in the plans and to inventory the plan provisions creating that support. The interviews revealed that capital and lowercase T/t were advocated by all interviewees. They did, however, have different opinions concerning which real property rights are made possible by which plan provisions and where in a detailed development plan these can be placed. All interviewees favoured three-dimensional real properties (3D properties) or official easements, because they are perpetual and continue to be valid during property formation or a transfer of ownership. The document analysis showed that 87 % of the property units lacking real property rights for the metro also lacked support in plans, and that the plan provisions most frequently used to regulate the metro are capital T and lowercase t. After combining theory with the results from the document analysis and interviews, it was recommended that rights for the existing metro be secured through 3D-real property or official easements. To enable the formation of these real property rights, it was also recommended that support in detailed development plans be secured. Furthermore, the plan provision capital T was advocated in regulating the metro.