<p>Arbetet avser att redogöra för innebörden av de speciella skyddsbestämmelserna för jord- och skogsbruk. Bestämmelserna finns i Fastighetsbildningslagen 3 kapitlet och används nären fastighetsbildningsåtgärd berör en jord- eller skogsbruksfastighet. Uppsplittring av skogsmark i för små fastigheter kan anses medföra negativa effekter förskogen. Små skogsfastigheter har liten ekonomisk betydelse för ägaren som oftast inte kan bedriva skogsbruket effektivt. Även möjligheterna att välja alternativa områden föravverkning försämras för små fastigheter, vilket gör det svårare att avstå från avverkning i områden med höga naturvärden. Eftersom relativt små fastigheter får bildas enligt FBL 3kap 1 § finns speciella skyddsbestämmelser för jord- och skogsbruksfastigheter. FBL 3 kap 5 § innebär att varje ny- eller ombildad fastighet ska kunna ge ett godtagbart ekonomisktutbyte för att anses vara lämpad för sitt ändamål. Vanligtvis används ett avkastningskrav på 50-100 skogskubikmeter.</p><p>Nästa skyddsbestämmelse för skogsbruket är FBL 3 kap 7 §. Syftet med bestämmelsen är att tillgodose det allmänna intresset av att skydda skogsnäringen. Paragrafen innebär attskogsbruksmark inte får delas in på ett sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt nyttja skogen undergår försämring av betydelse. Dessutom finns ett förbud mot skadlig delningav en sådan fastighet. Normalt används ett avkastningskrav på 200-250 skogskubikmeter. I vissa fall är det tillåtet att låta viss skogsmark, max 10 ha, ingå i en bostadsfastighet. Dettakan vara fallet då skogen saknar betydelse för det aktiva skogsbruket eller då marken planeras att läggas om till annan markanvändning t ex betesmark. Det är också tillåtet attöverföra viss skogsmark i syfte att använda marken för uttag av husbehovsved. Överföring av produktiv skogsmark bör däremot undvikas, ett fristående skogsskifte bör inte helleringå i en bostadsfastighet.</p><p>Enligt undersökningen som gjordes tillämpas inte bestämmelserna olika i olika regioner. Myndigheterna verkar ofta komma fram till samma resultat, däremot varierar motiven förfastighetsbildningens tillåtlighet. Vidare visar undersökningen att stor vikt läggs vid syftet med fastighetsbildningsåtgärden och att myndigheterna sällan tillåter lägre avkastning ändet av lantmäteriverket rekommenderade avkastningskravet på 200-250 skogskubikmeter.</p>

Arbetet avser att redogöra för innebörden av de speciella skyddsbestämmelserna för jord- och skogsbruk. Bestämmelserna finns i Fastighetsbildningslagen 3 kapitlet och används nären fastighetsbildningsåtgärd berör en jord- eller skogsbruksfastighet. Uppsplittring av skogsmark i för små fastigheter kan anses medföra negativa effekter förskogen. Små skogsfastigheter har liten ekonomisk betydelse för ägaren som oftast inte kan bedriva skogsbruket effektivt. Även möjligheterna att välja alternativa områden föravverkning försämras för små fastigheter, vilket gör det svårare att avstå från avverkning i områden med höga naturvärden. Eftersom relativt små fastigheter får bildas enligt FBL 3kap 1 § finns speciella skyddsbestämmelser för jord- och skogsbruksfastigheter. FBL 3 kap 5 § innebär att varje ny- eller ombildad fastighet ska kunna ge ett godtagbart ekonomisktutbyte för att anses vara lämpad för sitt ändamål. Vanligtvis används ett avkastningskrav på 50-100 skogskubikmeter. Nästa skyddsbestämmelse för skogsbruket är FBL 3 kap 7 §. Syftet med bestämmelsen är att tillgodose det allmänna intresset av att skydda skogsnäringen. Paragrafen innebär attskogsbruksmark inte får delas in på ett sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt nyttja skogen undergår försämring av betydelse. Dessutom finns ett förbud mot skadlig delningav en sådan fastighet. Normalt används ett avkastningskrav på 200-250 skogskubikmeter. I vissa fall är det tillåtet att låta viss skogsmark, max 10 ha, ingå i en bostadsfastighet. Dettakan vara fallet då skogen saknar betydelse för det aktiva skogsbruket eller då marken planeras att läggas om till annan markanvändning t ex betesmark. Det är också tillåtet attöverföra viss skogsmark i syfte att använda marken för uttag av husbehovsved. Överföring av produktiv skogsmark bör däremot undvikas, ett fristående skogsskifte bör inte helleringå i en bostadsfastighet. Enligt undersökningen som gjordes tillämpas inte bestämmelserna olika i olika regioner. Myndigheterna verkar ofta komma fram till samma resultat, däremot varierar motiven förfastighetsbildningens tillåtlighet. Vidare visar undersökningen att stor vikt läggs vid syftet med fastighetsbildningsåtgärden och att myndigheterna sällan tillåter lägre avkastning ändet av lantmäteriverket rekommenderade avkastningskravet på 200-250 skogskubikmeter.

Detta examensarbete har genomförts genom en akt- och intervjustudie där syftet varit att se hur många överstora bostadsfastigheter, som inom fem distrikt, bildats under tre år samt till vilka ändamål. / The objective of this bachelor's degree thesis is to examine the purpose for which oversized properties were created and to compare that purpose with the usage of the property today.

The ability to ordain experts, to assist surveyors in a specific issue, during the cadastral procedure has been regulated in the Swedish law since 1928. Due to this ordination of experts, the surveyors are to guarantee an adequate investigation, even in the parts of the procedure where the authority lacks knowledge. The role of experts in cadastral procedures has not previously been examined. The objective of this master thesis is to examine how often experts are ordinated, what type of experts that is needed within the investigations of cadastral procedures and how the ordination has been made. Cadastral documents have been investigated in order to be able to answer these questions and a couple of surveyors were also interviewed. All cadastral procedures, which where registered in 2013, have been part of the study. The cadastral documents have been examined for each county and a total of 16,279 documents were studied. Among these, 82 cadastral procedures in which an expert was ordinated, was found. This concludes that the ordination of experts within cadastral procedures in Sweden is a rare phenomenon. The authority itself therefore possesses a great skill. The conducted study of the 82 cadastral documents, show that the majority of the ordinated experts possessed skills within the field of valuation. How they were ordinated differs slightly within the study. It might therefore be of interest to discuss this issue within the authority to develop a more uniform approach. The past years, a number of experts within valuation have gathered within the Swedish surveying organization. The idea of this group is to implement their work as valuers and to help their colleagues with difficult valuations, in cases where they otherwise might have ordained an external expert. The general consensus, since this group was established, is that the ordination of experts, within cadastral procedures, has declined. / Möjligheten att förordna en sakkunnig att delta vid en lantmäteriförrättning, för att bistå förrättningslantmätaren i en specifik fråga, har funnits reglerat i svensk lag sedan jorddelningslagen trädde i kraft 1928. Genom att förordna en sakkunnig kan man säkerställa att en fullgod utredning genomförs, även gällande de delar där lantmäterimyndigheten själv saknar den krävda kompetensen. Området kring förordnande av sakkunniga vid lantmäteriförrättningar har tidigare inte undersökts. Syftet med detta examensarbete har därför varit att undersöka hur ofta sakkunniga förordnas, vilka typer av sakkunniga som förordnats men även hur förordnandet skett. Inom ramen av detta arbete har en genomgående aktundersökning samt en översiktlig intervjuundersökning genomförts. Samtliga lantmäteriförrättningar, som registrerades i lantmäteriets digitala arkiv Arken under 2013 har studerats. Akterna undersöktes län för län och totalt studerades 16 279 förrättningsakter. Bland dessa påträffades 82 lantmäteriförrättningar i vilka en sakkunnig blivit förordnad. Utifrån detta kan man dra slutsatsen att förordnande av sakkunnig förekommer sällan och att lantmäterimyndigheten själva förfogar över en stor kompetens. De 82 förrättningsakterna där en sakkunnig förordnats undersöktes mer ingående i en kvalitativ undersökning. Resultatet från denna undersökning har visat att de som förordnats som sakkunniga i majoriteten av förrättningarna varit experter inom värdering. Hur förordnandet av sakkunnig skett, rent formellt, skiljer sig en del mellan de studerade förrättningarna. Det kan därför vara av intresse att diskutera denna fråga inom myndigheten för att utforma ett mer enhetligt arbetssätt. Bland de intervjuade förrättningslantmätarna fanns den motstridiga uppfattningen att ett enhetligt system redan tillämpas. Under de senaste åren har ett antal värderingsexperter samlats inom lantmäteriorganisationen. Tanken med denna grupp är att de ska genomföra komplicerade värderingar åt sina kollegor i förrättningar där en sakkunnig annars skulle förordnats. Den allmänna uppfattningen är att förordnande av sakkunnig har minskat sedan denna grupp inrättades.

Syftet med denna studie var att studera äldre marksamfälligheter, med skog som huvudändamål, utan ordnad förvaltning och deras övergång till nyare lagstiftning angående just förvaltning. Även avyttring av marksamfällighet har studerats i detta arbete.De metoder som används i detta arbete är en studie om gällande rätt samt en intervjustudie. I studien om gällande rätt har lagstiftning, propositioner, Lantmäteriets handböcker och juridisk litteratur studerats. I intervjustudien fick två förrättningslantmätare och två delägare i samfällighet svara på frågor.Studien av gällande rätt visar att samfälligheter idag förvaltas enligt reglerna i lagen om förvaltning av samfälligheter, men för vissa samfälligheter är fortfarande den äldre bysamfällighetslagen tillämplig. Avyttring av samfällighet sker genom avstyckning och sammanläggning eller genom fastighetsreglering enligt reglerna i fastighetsbildningslagen.Intervjustudien visar att förrättningslantmätarna stöter på äldre skogssamfälligheter flera gånger årligen och att avyttring hanteras så som studien av gällande rätt säger. Svaren från delägare i samfällighet tyder på att delägare kan ha svårt att veta vilken lagstiftning som gäller för just deras samfällighet samt att förrättningskostnaden gör att delägare drar sig från att göra någon åtgärd i samfälligheten.Studien visar att reglerna angående förvaltning och avyttring av samfällighet fungerar bra men att delägare är i behov av tydligare information om de regler som gäller. Studien ger även förslag på en lagrumsändring.

När flera yrkanden står emot varandra vid ett klyvningsförfarande, och där inget alternativ anses vara bättre än det andra, har lantmätaren till uppgift att avgöra vilket yrkande som medför minsta olägenhet utan att oskälig kostnad uppkommer, FBL 11 kap. 7 §. I arbetet var detta vår frågeställning. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur denna frågeställning löses i praktiken samt utreda klassificeringar av typsituationer för att underlätta tillämpningen av FBL 11:7. För att få en djupare förståelse om klyvningsinstitutets innebörd och användning krävdes omfattande litteraturstudier. Detta var det första steget i vårt arbete där vi studerade propositioner, förarbeten och kommentarer till fastighetsbildningslagen. Vi läste även rättsfall, rapporter och utförde intervjuer på lantmäterimyndigheten i Stockholm. Nästa steg i processen blev att undersöka klyvningsärenden. Lantmäterimyndigheten i Stockholm tillhandahöll arbetsrum, datorutrustning och inloggningsuppgifter så att vi kunde använda oss av sökmotorn Trossen , som är ett digitalt databasarkiv. Genom programvaran kunde vi söka upp klyvningsärenden och sedan granska dess akter i fastighetsregistret. Syftet med granskningen var att gallra ut alla överenskommelser och endast använda de ärenden som hade något samband med vår frågeställning om tvistande lottilldelningar. Sökningen begränsades till fem år tillbaka i tiden och med hälften av Sveriges län. Hela sökningen har statistiskt redovisats i undersökningen. Vi kunde sedan klassificera typsituationer utifrån de rättsfall och ärenden som vi erhöll genom undersökningen. Klassificeringarna blev följande: - Dispositiva metoder - Medling - Tvingande metoder (minsta olägenhet utan oskälig kostnad) - Separering - Hävd och avsikt - Sämjedelad fastighet - Hus på ofri grund - Lottning Lagrummet bör utformas i en riktning som ger lantmätaren ökade möjligheter att besluta i situationer där parterna är oense om uppdelningen. Med klarare riktlinjer för hur de personliga omständigheterna ska användas, undviks slumpen genom lottning.

I förvaltningslagen, föreskrivs att myndigheter skall handlägga ärenden ”så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts”. Man skall också bereda andra myndigheter tillfälle att yttra sig i de frågor som kan beröra deras verksamhetsområde. I lantmäterimyndighetens ramlag, fastighetsbildningslagen, står det i 4 kap 25 § att samråd ska ske med andra myndigheter ”vid behov”. I 4 kap 25 a § samma lag finns även en tydlig koppling till kommunens byggnadsnämnd i de frågor som berör befintlig eller tillkommande bebyggelse utanför planlagt område. Syftet med detta examensarbete är därför att dels utreda hur detta samrådsförfarande fungerar i praktiken samt hur man hanterar bedömningarna i samband med hänskjutande enligt 4 kap. 25 a § FBL. För att få någorlunda jämförbara förhållanden har tio kommuner i Stockholms län valts ut i en första fallstudie avseende samrådsrutinerna gentemot byggnadsnämnden. I den andra fallstudien undersöker vi närmare hur själva hänskjutande processen fungerar. Studierna visar att samrådsrutinerna överlag är ganska strukturerade och långtgående inom specifikt det statliga Lantmäteriet i Stockholms län. Samrådet används inte enbart som det föreskrivs i lagen och förarbetena utan fungerar även som informations- och samarbetsforum avseende främst planfrågor mellan de olika myndigheterna. Vad gäller hänskjutandet påvisas en hantering som innehåller i vissa fall både juridiska frågetecken och inkonsekvens.

Sedan 2004 uppstod möjligheten att rättsligt avgränsa fastigheter vertikalt. Denna typ av avgränsning kallas tredimensionella fastigheter. Dock är inte tredimensionellt fastighetsutnyttjande något nytt då servitut m.m. förr uppläts för ändamålet. Syftet med upprättandet av lagen var bland annat för att möjliggöra äganderättsupplåtelser för tunnlar och bergrum.  Vägtrafiktunnlar är ett bra instrument för städer med hög exploateringsgrad. Dels för att omfattande markutnyttjande försvårar ytterligare byggnationer ovan jord, dels för utjämning av bergselevation, dalar, kan göra transportsträckorna kortare. Generellt upplåts vägtrafiktunnlar genom vägrätt men vid en speciell situation kan tredimensionella fastigheter upplåtas genom FBL. Det är när utrymmet är detaljplanelagt som allmän väg på allmän plats samtidigt som kommunen är huvudman. I detta examensarbete ska undersökning ske på området för att klargöra rättsläget för tre juridiska frågor. Dessa är förutsättningar för hur tredimensionella fastigheter kan ske. Därutöver hur lämplighetsvillkoret ska bedömas. Därtill kommer frågan om fastighetsbildningsservitut eller tredimensionell fastighet ger mest vederlag.   I studien har den rättsdogmatiska metoden använts främst genom analyser av lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och doktrin. Dessutom har en fallstudie för att framhäva myndighetens praxis inkluderats.   Diskussionen klargjorde tillvägagångssättet för hur tredimensionella fastigheter uppstår. Främst ska FBL 3 kap 1 – a §§ prövas. Dessa är det allmänna samt de speciella villkoren. Därefter i fråga om lämplighetsvillkoret ska lämpligheten prövas mot andra åtgärder som har företräde. Angående vägtrafiktunnlar torde generellt den lämpligaste upplåtelsen vara tredimensionell fastighet. Dels på grund av omfattningen, dels på grund av en lämpligare förvaltning. Däremot upplyses vikten av att det kan bero på situation och att servitut fortfarande upplåts. Slutligen klargjordes att ersättningsskillnaden är svårbedömd men att beroende på servitutets omfattning torde servitut i vissa fall berättiga lite mindre ersättning.  En av slutsatserna från studien är att Lantmäteriet är i behov av ett prejudikat från domstolen. Inte bara på grund av tolkningssvårigheter i förrättningar men också på grund av att mer vetenskapliga texter hade behövts på området.

Genom anläggningslagen och fastighetsbildningslagen kan servitut för väg upplåtas. Lagstiftaren klargör att servitut för väg enligt anläggningslagen ska tillämpas när det är fråga om en fristående åtgärd där en fastighet har behov av väg för transport till och ifrån fastigheten och att fastighetsbildningslagens bestämmelser ska tillämpas när vägfrågan ska lösas i samband med en fastighetsreglering. Någon begränsning att tillämpa anläggningslagen i samband med fastighetsreglering finns dock inte uttryckligen i lagen. Denna studies syfte är att utreda hur prövningsförfarandet sker i respektive lagstiftning för att på så vis utreda eventuella likheter och skillnader. För att uppnå studiens syfte studeras lagtext, förarbeten och rättsfall för att klargöra hur lagstiftaren har tänkt att lagstiftningen ska tillämpas. Dessutom studeras förrättningsakter och förrättningslantmätare intervjuas. Intervjuernas syfte är att klargöra hur en förrättningslantmätare arbetar i den här typen av frågor. Studien omfattar endast officialservitut. För att besvara studiens frågeställningar har tre olika metoder tillämpats. kvalitativ-, kvantitativ- och juridisk metod. De akter som har genomgåtts och de intervjuer som har genomförts har avgränsats till Västra Götaland framförallt för att underlätta att genomföra intervjuerna på plats för ett personligt möte. Efter analys av genomgången lagtext och förarbeten kom studien fram till att rekvisitet väsentlig betydelse i anläggningslagen är dispositivt. Av 47 granskade anläggningsakter framgick att 31 grundades på en överenskommelse. I 20 av dessa 31 akter hade väsentlig betydelse motiverats, något som enligt studiens slutsats av lagstiftningen egentligen inte behövs. I resterande 16 anläggningsakter motiverades väsentlig betydelse i samtliga fall. 50 fastighetsregleringsakter granskades och av dessa motiverades väsentlig betydelse i 27av akterna. Vilket egentligen ska ha motiverats i samtliga fall. Intervjuerna visade att samtliga intervjupersoner var av åsikten att väsentlig betydelse alltid ska prövas oavsett vilken lagstiftning som servitutet upplåts genom. Sammanfattningsvis tyder studien på att det finns en skillnad mellan lagstiftningarna för upplåtelse av servitut men trots detta tillämpas de i princip likadant av förrättningslantmätare. Generellt tycks inte någon skillnad göras mellan de två lagstiftningarna vid prövningen av rekvisitet väsentlig betydelse. / Through the Joint Facility Act and the Property Formation Act easement for road can be granted. The legislature makes clear that the easement road according to the Joint Facility Act would apply in the case of an independent action for which a property in need of a road for transport to and from the property, and the Property Formation Act would apply when the easement would be granted in connection with a property realloment. There is no explicit restriction to apply the Joint Facility Act in connection with a property reallotment. The aim of this study is to investigate how the review procedure is conducted in the individual laws in order to thereby investigate possible similarities and differences. In order to achieve the aim of the study, the legal text, preparatory work and court cases is examined. In order to interpret what the legislature intended and when the laws should be applied. Thereafter the cadastral files where reviewed and interviews with cadastral surveyors were conducted. This in order to compare how the laws are meant to be applied and how they are applied by cadastral surveyors. To answer the study questions three different methods has been applied. The applied methods are qualitative -, quantitative- and legal method. The files have been reviewed and the interviews that have been conducted have been limited to Västra Götaland, primarily to facilitate conduction of the interviews in person. After completing the analysis of the legal text and its legislative history the study came to the conclusion that the condition "essential importance" in the Joint Facility Act is an optional provision. The study shows that of 47 joint facility files, 31 were are based on an agreement and "essential importance" was motivated in 20 of these 31 acts. This is not really needed according to the conclusion of the legal text. In all the remaining 16 joint facility files "essential meaning" is motivated. Of the 50 property reallotment files that was reviewed "essential meaning" was motivated in 27 files. The interviews showed that all the respondents were of the opinion that "essential importance" is always to be tried regardless of the legislation and is to be viewed as the same condition. In summary, the study indicates that there is a difference between how the two acts should be applied and how it is actually applied by the cadastral surveyors. The application of the two laws by the cadastral surveyors is very similar.

Joint work is a measure of reallotment that guarantees that an important facility is carried out. The measure is applied predominantly in regulations relating to the closure of level crossings in order to ensure the construction of replacement roads for exits to public roads, or the reconstruction of individual roads. The Swedish mapping, cadastral and land registration authority provides legal manuals to support cadastral surveyors in their conducts. Land surveying operations that are affected by the joint work measure can be found in chapter 9 in manual for the property law. The purpose of the study was to map the working methodology for the management process of reallotment with decisions regarding joint work. The manual lacks national guidelines for handling these cases, which means that the knowledge is today transmitted through oral tradition. This means that cases with decisions regarding joint work are handled differently in Sweden. The aim for the study is to answer the specific questions by presenting what the handling looks like today and in the long term promote the cadastral surveyor’s handling of the process. To answer the study's questions, interviews and examination of land surveying dossiers were conducted. The respondents were made up of land negotiators from the Swedish Transport Agency and cadastral surveyors at the State Cadastral Authority, which works with the issue. The study's results illustrate a wide variety of perspectives and management of joint work. The most prominent was the ambiguity about how the decision should be designed, the interpretation of chapter 9 in the manual but mainly lack of clear guidelines for handling. It was found after the study was completed that national guidelines for the management process need to be established. Clarification of the extent of decision is required, as well as a stricter application of the property law. In addition, a more continuous monitoring by the State Cadastral Authority and the custodian of the construction work contributes to a more efficient process. / Gemensamt arbete är en åtgärd inom fastighetsreglering som garanterar att en viktig anläggning blir utförd. Åtgärden tillämpas övervägande i regleringar som avser stängning av plankorsningar för att tillförsäkra byggnation av ersättningsvägar för utfart till allmän väg, alternativt ombyggnation av enskilda vägar. Lantmäteriet tillhandahåller juridiska handböcker till stöd för FLM i deras handläggning. Lantmäteriförrättningar som berörs av åtgärden gemensamt arbete återfinns i 9 kap. handbok FBL. Syftet med studien var att kartlägga arbetsmetodiken för handläggningsprocessen av fastighetsregleringar med beslut om gemensamt arbete. Handboken saknar nationella riktlinjer för handläggning av dessa ärenden vilket innebär att kunskapen idag överförs via muntlig tradition. Det medför att ärenden med beslut om gemensamt arbete hanteras olika runt om i Sverige. Målet med studien är att besvara specifika frågeställningar genom att framställa hur hanteringen ser ut idag samt att på sikt främja FLM:s handläggning av processen. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes intervjuer och granskning av förrättningsakter. Respondenterna utgjordes av markförhandlare från Trafikverket och FLM vid statliga lantmäterimyndigheten som arbetar med frågan. Studiens resultat åskådliggör en stor variation av perspektiven och hanteringen av gemensamt arbete. Det mest framträdande var oklarheter kring hur beslutet ska utformas, tolkningen av 9 kap. i handboken men främst avsaknad på tydliga riktlinjer för handläggningen. Det kunde konstateras efter studiens genomförande att det behöver fastställas nationella riktlinjer för handläggningsprocessen. Det krävs ett tydliggörande av beslutets omfattning samt en striktare tillämpning av FBL:s bestämmelser. Dessutom bidrar en mer kontinuerlig övervakning från lantmäterimyndigheten och sysslomannen av anläggningsarbetet till en effektivare process.