Det nord-australiska pama-njunganspråket djambarrpuyŋu har studerats med avseende på finita egenskaper. Det går att påstå att det finns en finithetsdistinktion i djambarrpuyŋu eftersom det finns satser som kan uttrycka vissa egenskaper (t ex tempus, modus, aspekt och nominativt/ergativt subjekt) samtidigt som det finns satsliknande konstruktioner som inte kan uttrycka detta. Ett möjligt samband mellan finita kriterier i djambarrpuyŋu är förmåga att fungera som talhandling och förmåga att overt kunna uttrycka nominativt/ergativt subjekt, men detta behöver studeras närmare. Ett annat möjligt samband är att endast konstruktioner som kan uttrycka nominativt/ergativt subjekt har möjlighet att uttrycka TMA på något vis, dvs overt TMA-markering ses då som ett möjligt (men icke-obligatoriskt) finit kriterium medan nominativt/ergativt subjekt ses som ett nödvändigt kriterium.

Estudamos duas classes de teorias de campos com métrica indefinida: os modelos sigma não linear não-compactos e as teorias quárticas da gravitação. Mostramos que a prova da unitariedade para os modelos sigma de simetria não compacta é a mesma que para os modelos compactos nas regiões fisicamente relevantes. Além disso, analisamos a possibilidade de ocorrer geração dinâmica de massa nos modelos sigma sob influência de temperatura finita, em várias dimensões. No que se refere às teorias quárticas da gravitação, calculamos o valor esperado no vácuo da função de dois pontos com inserção da relação de Gauss-Bonnet. Encontramos que a identidade clássica não é preservada quando empregamos a regularização dimensional, mesmo num espaço sem singularidades. Isto revela o surgimento de anomalias gravitacionais / Two classes of field theories with indefinite metric are studied: noncompact nonlinear sigma models and higher-derivative quantum gravity. We show that the proof of unitarity for noncompact sigma models is the same as the one for compact models in the physically relevant regions. Moreover, we analyze the possibility of dynamical mass generation at finite temperature in various space-time dimensions. Concerning to the higher-derivative quantum gravity, we calculate the vacuum expectation value of the two-point function with the insertion of Gauss-Bonnet Relation. In the quantum context, we also show, using dimensional regularization, that the Gauss-Bonnet relation is not satisfied due to gravitational anomalies.

Devido à grande pressão pela redução de estoques e prazos de entrega, concomitantemente com o aumento da variedade de produtos, o planejamento e controle da produção tem se tornado cada vez mais complexo e desafiador. Basicamente, essa atividade das empresas objetiva planejar e controlar o uso dos recursos produtivos, visando atender à demanda dos clientes. Tradicionalmente, a literatura tem abordado os sistemas MRP, KANBAN, OPT, mas um novo conjunto de soluções de sistemas de programação finita vem sendo crescentemente tratado. As empresas, na busca de aprimoramento para a atividade de PCP estão à procura de ferramentas de programação finita, também conhecidas como Advanced Planning and Scheduling (APS), a fim de melhorar o processo de gerenciamento de pedidos, incluindo quesitos como a determinação de prazos de entrega na etapa de negociação dos pedidos, programação efetiva dos pedidos firmes e controle da produção. Esta dissertação pretende verificar as necessidades e dificuldades da programação detalhada da produção, as barreiras de implantação e os benefícios dos APS. O método utilizado foi o levantamento survey nas empresas filiadas à Federação das Indústrias do Estado de São Paulo (Fiesp). Os resultados obtidos mostram que a programação detalhada da produção é uma atividade complexa para a maioria das empresas com estratégia de produção contra pedido (MTO), que estão direcionadas para aumento de desempenho estratégico. A grande maioria das empresas ainda utiliza o modelo de planejamento MRP, porém elas possuem objetivos que podem ser mais facilmente alcançados com o uso de sistemas APS. O aspecto financeiro ainda é limitador para aquisição de sistemas e falta de capacitação. / Due to the great pressure to reduce inventory and delivery, together with the increasing variety of products, production planning and control (PPC) has become increasingly complex and challenging. Basically, this activity aims business planning and control productive resources, to meet customer demand. Traditionally, the literature has addressed the systems MRP, KANBAN, OPT, but a new set of solutions of finite scheduling systems is increasingly being investigated. Companies in search of improvement to the activity of PPC are looking for finite scheduling tools, also known as Advanced Planning and Scheduling (APS) in order to improve the process of order management, including issues such as the determination of time delivery in the stage of negotiation of claims, effective scheduling of orders and production control. This study aims to ascertain the needs and difficulties in the detailed production scheduling, the stage of implementation, and benefits that APS software can provide. The research method was the survey in industries affiliated to the Federation of Industries of Sao Paulo (Fiesp). The results indicated that scheduling production is a complex activity for most companies under the make-to-order strategy (MTO). Companies are using MRPII planning model, but they have goals that can be more easily achieved with the use of advanced planning and scheduling systems (APS). This financial point is still limiting for acquisition of systems and lack of training.

In this paper the rate of convergence, speed of execution and symplectic properties of the time-integrators Leap-Frog (LF2), fourth order Runge-Kutta(RK4) and Crank-Nicholson (CN2) have been studied. This was done by solving the one-dimensional model for a particle in a box (Dirichlet-conditions). The results show that RK4 is the fastest in achieving higher tolerances, while CN2 is the fastest in achieving lower tolerances. Fourth order corrections of LF (LF4)and CN (CN4) were also studied, though these showed no improvements overLF2 and CN2. All methods were shown to exhibit symplectic behavior.

Obtaining the perfect renewable energy source is one of the most important questions of our lifetime. One renewable energy source that could be of interest in this question because of the characteristics of the power that could be extracted from it is wave energy. There has however not been enough research done to reach a technology viable enough for large scale adoption. This study was made to investigate how to formulate the optimum design guidelines and criteria for a chain and shackle in the connection line between buoy and wave energy converter (WEC). Firstly, by conducting a literature study the material and design of the system was chosen. A main goal of the report was to make it have value in the industry, because of this the choice of design and material was based on industry standards. The material choice became the austenitic stainless steel with the grade R4, and the design of choice became the stud less chain link and the forelock shackle. A value of the expected force in the buoy WEC connection line (buoy line) was extracted from sixteen different data sets given from a wave tank test done in COAST Laboratory of Plymouth University, UK. These tests were done with two different buoys, one with a cylindrical shape and one with a torus shape. They were also done with and without dampening (the dampening was equal to 59 kN). Each of these four configurations had four different tests conducted on them resulting in a total of sixteen different data sets. The force value that occurs in the buoy line from the sixteen different wave tank tests was then scaled up and used in calculating the final diameter of the chain link. A safety factor of 1.35 was used to account for the statistical uncertainties in the characteristic properties of the specific part. These calculations were based on the fact that all chains have to be proof loaded at 70 % of their minimum theoretical breaking load and that a chain should at maximum undergo a force that is equal to 25 % of its minimum breaking load. Extra material was also added to accommodate for the corrosion that will occur in submerged environments. Finally, a finite element analysis was done on one of the chains links. The results showed that the biggest amount of von Mises stress and equivalent plastic strain occur in the inner corner of the chain link. All the contact area and the “crown” were however also shown to have plastically deformed. The plastic deformation in the contact area does not discredit the design because it is a local plasticity in a small region which leads to work hardening which in turn means that the new yield strength is higher at the deformed points, this in turn means that the wave climate will only elastically deform the system under its cyclic load and that the system will not plastically deform more than the results from the proof loading. This is very positive and will give the system a prolonged lifetime. However plastic deformation in the “crown” contributes to crack initiation which with time may lead to fatigue failure and should be considered in future studies.

This thesis has been performed in collaboration with the Swedish Space Corporation at the department Science Services. SSC provides services in the areas of spacecraft subsystems, ground stations and sounding rockets to enable governments, companies and research institutes to benefit from space. Science Services are responsible for sounding rocket flight missions allowing customers to perform research in a microgravity environment. Currently, they have good knowledge how to design the sounding rockets experiment modules to minimize thermal effects within the system. However, no computational models are available to evaluate and verify the thermal heat transfer inside of the modules and as such the systems are designed primarily based on previous experience. The main purpose of this thesis was to develop a thermal computational model, which would work as a basis for designing experiment modules. The model would be used in an early stage of the design process before CAD parts have been designed. This required a flexible model allowing the user to evaluate different types of components and configurations. A finite element method (FEM) was used to perform heat transfer calculations in MATLAB. The development process was divided into three stages, which reduced the complexity of the problem formulation. The first version was made to approximate heat transfer solution in three dimensions using the Galerkin’s weighed residuals method. The second version was made to implement the dynamic environment occurring during flight missions. Based on the external environment, the dynamic process was divided into phases with different boundary conditions. In the final version internal convection, conductivity between air elements and a GUI was developed. The versions were verified with COMSOL (2013) and previous measured flight data. The results from the simulations showed that the internal convection coefficient and the element’s conductivity have a great impact on how the heat is distributed inside th e modules. A low convection will lead to internal temperature peaks, which can cause damage to sensitive experiment equipment. Also, the results indicated that the external environment does not have a significant impact on the internal temperatures. The assumptions made and recommendations are also covered in this thesis. Keywords: Three-dimensional heat transfer, Finite element method, Sounding rocket, Computational simulation / Detta examensarbete har utförts i samarbete med Swedish Space Corporation på avdelningen Science Services. SSC är ett svenskt företag verksam inom rymdtekniksektorn som erbjuder myndigheter, företag och forskarlag runt om i världen möjlighet att dra nytta av rymden. Avdelningen Science Service är ansvariga för utvecklig samt uppskjutning av sondraketer. I dagsläget finns en god kunskap hur sondraketens experimentmoduler ska konstrueras för att minimera den termiska påverkan i systemen. Dock existerar ingen beräkningsmodell för att undersöka värmeutvecklingen och temperaturer i dessa experimentmoduler, all kunskap inom detta område är baserad på tidigare erfarenheter. Syftet med detta examensarbete var att utveckla en termisk beräkningsmodell som kan användas som underlag när nya experimentmoduler konstrueras på SSC. Användningsområdet för modellen var avsett i ett tidigt skede i produktutvecklingsprocessen, innan CAD-modeller eller dylikt har framställts. Därav efterfrågades en flexibel modell där användaren kan undersöka olika typer av kompententer och konfigurationer. Den Finita elementmetoden (FEM) har används för att skapa en termisk beräkningsmodell i MATLAB. Utvecklingen delades upp i tre steg, eller tre programversioner, vilket bidrog till att frågeställningens komplexitet reducerades. Första programversion genomfördes för att approximera värmeflöden och temperaturer i tre dimensioner med hjälp av Galerkins viktade residualmetod. I den andra programversionen implementerades den dynamiska omgivningen som uppstår under flygning. Baserat på den yttre påverkan från det dynamiska förloppet delades flygningen in i olika faser, alla med skilda randvillkor. I den slutliga programversionen implementerades intern konvektion, strålning och ett grafiskt användargränssnitt. Samtliga versioner verifierades numerisk med hjälp av COMSOL (2013) . Resultatet från beräkningsmodellen påvisade att den interna konvektionskoefficient samt konduktiviteten hos element har stor inverkan på hur temperaturen fördelas inuti modulen. Resultaten indikerade även att den yttre miljön inte har en signifikant betydelse för dessa temperaturer. De antaganden som utförts samt förbättringsförslag avhandlades även i detta arbete. Nyckelord: Värmeledning, tredimensionellt, Finita elementmetoden, Sondraket, Simulering

No description available.

Syftet med den här studien är att ta reda på om, och i så fall hur, dagstidningarnas rubriksättning har förändrats under de senaste åren samt om rubriksättningen har påverkats av tidningarnas inträde på internet. Jag har gått igenom alla rubriker i tre svenska dagstidningar under en specifik dag 1996, det vill säga innan tidningarna fanns på nätet. Dessa rubriker har jag jämfört med samma tidningars rubriker samma datum 25 år senare. Jag har även gått igenom tidningarnas webbrubriker den aktuella dagen 2021. Jag har utgått från teori om funktionell grammatik, kritisk diskursanalys och aktivitetsanalys och analyserat rubrikerna utifrån struktur, grammatik och innehåll. Det tydligaste resultatet från min jämförelse är att rubrikerna har blivit längre. De tre undersökta dagstidningarnas rubriker innehåller mellan 21och 74 procent fler ord i snitt 2021 än 1996. Och rubrikerna på nätet är ännu längre. Såväl antalet nominalfraser som ord per nominalfras har ökat. Dessutom är det fler rubriker som innehåller finita verb. På tidningsspråk skulle man kunna säga att rubrikerna har blivit pratigare. Min analys efter att ha intervjuat redaktörer på de tre tidningarna är att detta beror på att de snabba nyheterna har flyttat till nätet och att papperstidningarna innehåller större andel feature och åsiktsmaterial. Journalisternas förändrade arbetsvillkor är en annan faktor. Färre gör mer, vilket medför att tiden för att sammanfatta en artikel till en kort och lockande rubrik har minskat. Då kan man ta genvägen till att lyfta ut ett intresseväckande citat som rubrik. Att nätet med sina snabba nyheter ändå har de längsta rubrikerna kan även det bero på tidsbrist. På nätet gäller det att vara först, men också att få med så många nyckelord som möjligt i rubriken så att den hamnar högt upp hos sökmotorerna. Jag har undersökt åren 1996 och 2021. Det kan vara intressant att i en uppföljande studie undersöka ett årtal däremellan, eftersom mitt intryck är att rubrikerna kan ha varit mer av klickbeten tidigare, men att man i dag eftersträvar trovärdighet. Redaktörernas roll har stärkts.

I [Mattson, Journal of Scientific Computing 51.3 (2012), s. 650–682] konstruerades partialsummeringsoperatorer för finita differensapproximationer av andraderivator med variabla koefficienter. Vi tillämpar framgångsrikt dessa operatorer på vågekvationen i två dimensioner med diskontinuerliga koefficienter, utan särskild behandling av diskontinuiteten. Närmare bestämt undersöks (i) operatorernas fel och konvergensordning relativt ”korrekt” hantering av diskontinuiteter genom blockuppdelning med kopplingstermer; (ii) ifall mycket komplicerade koefficienter orsakar instabilitet eller icke-fysikaliska fel. Vi visar att hoppet i våghastighet i simuleringen sker ett antal punkter ifrån hoppet i koefficienter, där antalet punkter beror på operatorernas ordning och storleken av hoppet i koefficienter. I (i) får dessa två faktorer plus blockets form och antalet punkter en stor påverkan på både storleken av felet, samt metodens konvergensordning som varierar från ca 1–2,5. Annars sker i både (i) och (ii) inget större icke-fysikaliskt fel eller instabilitet, vilket gör denna relativt enkla metod tillämpningsbar på komplexa verklighetsbaserade problem.

Den världsledande stålproducenten Ovako Group AB tillverkar valsade stålstänger i sin produktion i Hällefors. De färdigvalsade stängerna klipps efter nedkylning i luft enligt kundlängd, vilket i vissa fall har visat sig resultera i defekter vid ändarna. Mindre och övergripande statiska analyser av klipprocessen tyder på att dessa uppstår för vissa typer av stålsorter vid för höga och för låga temperaturer. De defekta ändarna behöver justeras genom räddningsuppdrag som kräver extra resurser och tid. Eftersom Ovako har upprättat långsiktiga klimatmål i form av reducerat klimatavtryck, vilket kan uppnås genom besparingar av resurser, inleder de nu ett arbete mot att optimera klipprocessen och minimera antalet defekter.Denna studie avser undersöka om det går att simulera klipprocessen för en av Ovakos stålstänger med hjälp av den finita elementmetoden och mjukvaran Abaqus. Det långsiktiga syftet med detta är att genom vidare arbeten, om detta visar sig vara möjligt, hitta optimala klipptemperaturer för olika typer av stålstänger med målet att reducera resursanvändningen och därtill Ovakos klimatavtryck. De frågeställningar som studien ämnar besvara är därmed; Kan verkliga defekter från kallklippning av stålstänger vid olika temperaturer simuleras? och Inom vilket temperaturintervall går det att klippa en stålstång utan defekter?Studien tyder på att det går att göra verklighetstrogna simuleringar för klipp av upphettade stålstänger i Abaqus då godtyckliga materialparametrar införs. Det fastställdes även att kompletterande primärdata behövs för att öka validiteten av resultaten från experimenten, speciellt vid undersökningar av en specifik stålsort. Denna slutsats kan tillämpas i vidare arbeten för att i kombination med utökad mekanisk data hitta optimala klipptemperaturer för flera typer av stålstänger. / The world-leading steel producer Ovako Group AB manufactures rolled steel bars at their production in Hällefors. The rolled rods are cut after cooling in air according to customer length, which in some cases has been shown to result in defects at the ends. Scarce and comprehensive static analyzes of the cutting process indicate that these occur for certain types of steels at too high and low temperatures. The defect ends need to be adjusted through rescue missions that require extra resources and time. Since Ovako has set long-term climate goals in the form of a reduced climate footprint, which can be achieved through savings in resources, they are now initiating work towards optimizing the cutting process and minimizing the number of defects.This study aims to investigate whether it is possible to simulate the cutting process for one of Ovakos steel rods using the finite element method and the Abaqus software. The long-term purpose of this is to, through further work and if it proves to be possible, find optimal cutting temperatures for different types of steel bars with the aim of reducing resource use and, in addition, Ovako's climate footprint. The questions that the study intends to answer are thus; Can real defects from cold cutting of steel bars at different temperatures be simulated? and Within what temperature range is it possible to shear cut a steel rod without defects?The study indicates that it is possible to make realistic simulations for cutting heated steel rods in Abaqus when arbitrary material parameter values  are introduced. It was also determined that additional primary data are needed to increase the validity of the results from the experiments, especially in studies of a specific type of steel. This conclusion can be applied in further work to find optimal cutting temperatures for several types of steel bars in combination with extended mechanical data.