Depression och psykisk ohälsa är idag ett stort hälsoproblem. Trots att motionens positiva hälsoeffekter är välkända är det få inom sjukvården som använder fysisk aktivitet som  kompletterande behandling vid depressionstillstånd. Syftet med denna kvalitativa studie var att identifiera och beskriva personalens erfarenhet och syn på fysisk aktivitet som en del av den psykiatriska omvårdnaden vid depressionstillstånd. Studien var en kvalitativ studie med strukturerande fokusgrupp intervjuer som analyserades med hjälp av innehållsanalys där ett huvudtema; Att ha kunskap och idéer men att inte få till det, två teman och sju subteman utgjorde resultatet. Resultatet från studien visade att vårdpersonalen upplevde att det var bättre förr då det var en mer strukturerad tillvaro med motion och planerade aktiviteter på varje avdelning som patienterna skulle delta i. Resultatet visade både på hinder och möjligheter när det gällde fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd. Slutsatsen var att personalen hade stora kunskaper kring omvårdnadsåtgärder vid depression men det fanns ett stort behov av förbättrade rutiner för fysisk aktivitet vid depression för linneliggande patienter. / Depression and mental illness is now a major health problem. Although the physical health benefits are well known, there are few in health care that uses physical activity as complementary treatment of depression state. The purpose of this qualitative study was to identity and describe staff's experience and views on physical activity as part of psychiatric care for depression condition. The study was a qualitative study of structuring focus group interviews who were analyzed using content analysis in which a major theme; To have knowledge and ideas but not getting to it, two themes and seven subthemes, was the result. The results of the study showed that nursing staff felt that it was better before when it was a more structured life with exercise and planned activities of each department that the patients would participate in. The results showed both obstacles and opportunities in terms of physical activity as health care measure. The conclusion is that the staff has knowledge of care measures for depression but it is a great need for improved physical activity on depression for patients in psychiatric clinic.

Denna studie har som syfte att undersöka musiklärares syn på arbete för inkludering och ökad mångfald i kulturskolan. Studiens forskningsfråga handlar om hur musiklärare konstruerar och legitimerar sin syn på arbete för inkludering och ökad mångfald i kulturskolan. För att undersöka detta har tre fokusgruppsintervjuer genomförts på tre olika kulturskolor. Studiens teoretiska ramverk består av diskursteori och den data som genererats ur fokusgruppintervjuerna har bearbetats och analyserats med hjälp av diskursanalytiska redskap. I resultatet presenteras sex diskurser utifrån lärarnas konstruktioner om synsätt på arbete för inkludering och ökad mångfald i kulturskolan. Dessa handlar om att arbetet för inkludering och ökad mångfald ses som givet, som motsägelsefullt, som socialt utvecklande, som extern verksamhet, som svårt och som gemensamt ansvar. Resultatet presenterar även föräldrar och skola som två kontextuella påverkansfaktorer som på olika sätt påverkar diskurserna. I diskussionen behandlas två mer övergripande motstridiga diskurser om arbete för inkludering och ökad mångfald som självklart respektive icke självklart, i relation till tidigare presenterad litteratur. / The purpose of this study is to examine music teachers’ views on the work for inclusion and increased diversity in Swedish Community School of Music. The study’s research question concern how music teachers’ construct and legitimate their views on the work for inclusion and increased diversity in Swedish Community School of Music. To examine this three focus group interviews were held at three different schools. The theoretical framework of the study is discourse theory and the data generated from the focus group interviews has been processed and analyzed with discourse analytical tools. In the result the six discourses found are presented based on the teachers’ constructions about the work for inclusion and increased diver- sity in Swedish Community School of Music. These discourses is about how the work for inclusion and increased diversity is seen as given, as contradictive, as social developing, as ex- ternal activity, as difficult and as mutual responsibility. The result also shows parents and school as two contextual factors which affects the discourses in different ways. In the discussion two more general contrarious discourses, about the work for inclusion and increased diversity as obvious and non-obvious, are discussed in relation to previous presented literature.

Bakgrund: Riksrevisionens statistik visar på en allt högre belastning på ambulanssjukvården i landet, detta har medfört att flera regioner infört rutiner för ambulanssjuksköterskan att bedöma det aktuella vårdbehovet hos patienterna för att hänvisa till rätt vårdnivå om det inte föreligger transportbehov med ambulans. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att hänvisa patienter till annan vårdnivå när inget behov av ambulanstransport föreligger. Metod: Två kvalitativa fokusgruppsintervjuer genomfördes på två ambulansstationer inom Region Norrbotten. Ett ändamålsenligt urval användes för att rekrytera ambulanssjuksköterskor. Deltagarna var mellan 33 och 48 år och yrkeserfarenheten sträckte sig mellan 8 och 20 år. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: Erfarenheter, magkänsla och bemötande gav förutsättningar för bedömning, Att välja vårdnivå var tidskrävande men värt arbetsinsatsen, Patienter som transporteras utan vårdbehov skapar frustration, En förändring kräver information, utbildning och stöd i beslut. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskorna använde sig av intuition tillsammans med de befintliga rutinerna och kände sig då trygga med att bedöma och hänvisa patienterna till en annan vårdnivå. De saknade möjligheten till stöd av ambulansläkare för att underlätta vid bedömning och beslut. Ambulanssjuksköterskorna upplevde det som en begränsning att inte privata vårdgivare var anslutna till rutinen för att hänvisa patienter. Frustration uppstod när de var tvungna att transportera patienter utan vårdbehov.  Slutsats: För att kunna optimera akutsjukvårdens resurser så behöver rutiner ses över så att samtliga hälsocentraler i regionen ingår i “vårdstigen”. En ambulansläkare bör omgående rekryteras som ett stöd i ambulanssjuksköterskornas dagliga arbete och vid hänvisning av patienter till annan vårdnivå.