Introduction: Accessible abortion services is a fundamental human right and in March 2022, the World Health Organization (WHO) updated their recommendations for best abortion services practice covering the components Abortion regulation, Services across the continuum of care, Pre abortion care, Abortion care, Post abortion care and Service-delivery options and Self-management approaches. England, Scotland and Wales, the Republic of Ireland, and Northern Ireland have different abortion laws, both currently and historically, but they have strong historical ties to each other, offering a good comparison on how regional difference can impact abortion services. Aim: The aim of this literature review is to investigate the three regions’ abortion service provision using the WHO guidelines as a framework. Methods: A literature review in which 20 articles describing abortion services in the three regions were thematically analyzed using a deductive approach. Results: Access to abortion in all regions is currently safe. However, non-legal barriers, such as lack of trained medical practitioners and conscientious objection, hinder accessibility of care, especially in the Irish regions. Moreover, the accessibility of abortions decreases with higher gestational ages in all regions and women describe a narrative of shame maintained by media and medical staff. The telemedical models introduced during the COVID-19 pandemic has been evaluated as safe, effective and accepted among care recipients Conclusion: Other factors than legal barriers impact the provision of abortion services. These barriers need to be considered when developing abortion service systems. The WHO guidelines serve as a useful tool to evaluate and improve abortion services. / Introduktion: Säker och tillgänglig abortvård klassas som en grundläggande mänsklig rättighet och en viktig tillgång för att främja jämställdhet mellan könen. I mars 2022 publicerade Världshälsoorganisationen en uppdaterad version av sina rekommendationer för högkvalitativ abortvård bestående av komponenterna abortlagstiftning, vård före abort, abortvård, eftervård och tjänsteleveransalternativ och självförvaltningsmetoder. England, Skottland och Wales; Republiken Irland och Nordirland utgör tre olika regioner som verkar under separata abortlagar såväl historiskt som nu. Syfte: Att beskriva de tre regionernas leverans av abortvård med världshälsoorganisationens riktlinjer som utgångspunkt. Metod: En litteraturstudie i vilken 20 artiklar om abortvård i de olika regionerna har analyserats genom en tematisk analys med deduktiv ansats. Resultat: Abortvård bedöms säker i samtliga av de tre regionerna. Icke-rättsliga faktorer, såsom bristande kunskap bland vårdpersonal och samvetsvägran, skapar emellertid hinder för effektiv tillgänglighet av vård, särskilt i Irland och Nordirland. Vidare minskar tillgången till abortvård med stigande gestationsålder och kvinnor från alla regioner vittnar om att abort framställs som något skamligt både i media och inom vården. Telemedicinsk abortvård, som varit tillgängligt under COVID-19 pandemin, har bedömts som säker, effektiv och accepterad bland vårdtagare. Slutsats: Fler faktorer än rättsliga påverkar ett lands tillgång till abortvård och dessa måste tas till hänsyn vid utvecklandet av abortvård. Världshälsoorganisationens riktlinjer utgör ett användbart verktyg för att utvärdera och föreslå förbättringsmöjligheter inom abortvård.

Introduktion En bra arbetsmiljö är av stor vikt för ett hälsosamt arbetsliv. Många människor drabbas av arbetsrelaterad ohälsa som kunde varit möjlig att förebygga om den uppmärksammats i tid. Att utifrån både nationella och internationella styrdokument arbeta för en hållbart arbetsliv med en hälsofrämjande arbetsmiljö är av hög folkhälsovetenskaplig relevans. Syfte I populationen anställda på statligt finansierade arbetsplatser undersöka attityder till användandet av ett digitalt verktyg för regelbunden avstämning av arbetsrelaterad ohälsa samt utformning av sådant verktyg. Undersöka om attityderna skiljer åt mellan åldersgrupper samt mellan arbetstagare som upplever hög eller låg arbetsrelaterad utmattning. Metod En enkätstudie som inkluderade 33 respondenter genomfördes i april 2022 där frågorna var av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Fishers exakta test användes för numerisk data och kvalitativ innehållsanalys för fritextsvar. Resultat Majoriteten hade positiv attityd till användandet av ett digitalt verktyg för regelbunden avstämning av arbetsrelaterad ohälsa. Ingen skillnad i attityd kunde identifieras mellan åldersgrupper eller grupper med olika nivå på arbetsrelaterad utmattning. Det framkom att det behövs rimliga krav på de anställda i arbetslivet och att ett digitalt verktyg skulle kunna bidra till att fånga tidiga tecken på ohälsa och vara ett hjälpmedel för det hälsofrämjande arbetet. Fysiska möten ansågs dock fortfarande viktiga. Slutsats Studien visar att statsfinansierade anställda generellt har en positiv attityd till ett digitalt verktyg som regelbundet stämmer av arbetsrelaterad ohälsa. Studien beskriver också tankar kring för- och nackdelar gällande utformning av ett sådant digitalt verktyg. Ett av önskemålen var tätare uppföljningar av hälsa och arbetsmiljö med ett digitalt verktyg. / Introduction A healthy work environment is important for a sustainable working life. Many people suffer from ill health connected to working life that could have been prevented if it had been noticed in time. Based on both national and international governing documents, working for a sustainable working life with a health-promoting workenvironment, is very relevant from a public health perspective. Aim In the population employed at government-funded workplaces, investigate attitudes to the use of a digital tool for regular reconciliation of work-related ill health and the design of such a tool. Investigate whether attitudes differ between age groups and between workers who experience high or low work-related exhaustion. Methods A survey study including 33 respondents was conducted in april 2022 where the questions were of both a qualitative and quantitative nature. Fischer’s Exact test was used for numerical data and qualitative content analysis for free-text answers. Results The majority had a positive attitude towards the use of a digital tool for regular reconciliation of work-related ill health. No difference in attitude could be identified between age groups or groups with different levels of work-related exhaustion. It emerged that reasonable demands are needed on employees in working life and that a digital toolcould help to capture early signs of ill health and be a tool for health promotion work. Physical meetings, however, were still considered important. Conclusion This study shows that government-funded employees generally have apositive attitude towards a digital tool that regularly checks work-related ill health. This study also describes pros and cons regarding the design of such a digital tool. One of the  wishes was closer follow-ups of health and working environment with a digital tool.

Background: Commuting to work is a part of daily life for many and using active commuting can be beneficial for health by increasing physical activity. Even small amounts of physical activity are better than none. One method of achieving physical activity during daily life is through active commuting, such as cycling or walking to work. Active commuters have lower risk of cardiovascular disease compared to passive commuters. Cycling to work can improve cardiorespiratory fitness, lower blood pressure, and reduce body mass index (BMI). Aim: This study investigated the differences between active and passive commuters in terms of cardiorespiratory fitness, blood pressure, body mass index (BMI), and self-reported physical activity levels.  Methods: Approximately 20 businesses were contacted. Cardiorespiratory fitness was estimated using the submaximal Ekblom-Bak cycle ergometer test, and results were presented in absolute (L·min−1) and relative (ml·min−1·kg−1) values. Blood pressure was obtained from automatic blood pressure monitor and dichotomised as normal blood pressure or raised. BMI (kg·m−2) was calculated from weight and height measurements. Participants reported their commuting methods in a questionnaire. Active commuters were defined as traveling at least 1000 meters by cycling or walking to work once per week. Physical activity was assessed with the International Physical Activity Questionnaire (IPAQ) and was reported in Metabolic Equivalent of Task (MET) minutes per week and categorical score of low, middle, or high levels of physical activity. Differences between groups were analysed with Chi-square test and Mann-Whitney U test. Results: A total of 13 participants were recruited for the study and had a median age of 40 years, a BMI of 24.0 kg·m−2, and a cardiorespiratory fitness of 48.8 ml·min−1·kg−1. Active (n = 7) and passive (n = 6) commuters did not differ significantly when looking at blood pressure or BMI. There was no statistical difference in cardiorespiratory fitness. Passive and active commuters demonstrated average to high levels of cardiorespiratory fitness, (51.4 ml·min−1·kg−1 and 42.7 ml·min−1·kg−1 respectively). Majority of the participants in both groups had moderate to high levels of physical activity in their daily life. Conclusion: This study showed no significant differences between active and passive commuters regarding cardiorespiratory fitness, blood pressure, body mass index, or physical activity levels. Future studies with larger cohorts may further explore active commuting and various health parameters, providing more conclusive evidence. / Bakgrund: Att ta sig till arbetet är en del av vardagen för många och att använda aktiva transportsätt kan vara fördelaktigt för hälsan genom att öka fysisk aktivitet. Även små mängder fysisk aktivitet är bättre än ingen alls. Ett sätt att uppnå fysisk aktivitet under vardagen är genom aktiv transport, såsom att cykla eller gå till arbetet. Aktiv transport bidrar med lägre risk för hjärt-kärlsjukdom jämfört med passiv. Att cykla till jobbet kan förbättra konditionen, sänka blodtrycket och minska kroppsmassindex (BMI). Syfte: Denna studie undersökte skillnaderna mellan aktiva och passiva pendlare avseende konditionsnivå, blodtryck, BMI och självrapporterade fysiska aktivitetsnivåer. Metod: Ett 20-tal företag kontaktades. Konditionsnivå uppskattades med hjälp av Ekblom-Bak cykelergometertest, och resultat presenterades i absoluta (L·min−1) och relativa (ml·min−1·kg−1) värden. Blodtryck (mmHg) mättes med automatisk blodtrycksmätare och dikotomiserades som normalt eller förhöjt blodtryck. BMI (kg·m−2) beräknades utifrån vikt- och längd. Deltagarna rapporterade sina transportmetoder i en enkät. Aktiva pendlare definierades som de som cyklade eller promenerade minst 1000 meter till jobbet minst en gång i veckan. Nivån av fysisk aktivitet bedömdes med International Physical Activity Questionnaire (IPAQ) och rapporterades i Metaboliska ekvivalenter (MET) minuter per vecka samt som antingen låg, medel, eller hög nivå av fysisk aktivitet. Skillnader mellan grupperna analyserades med hjälp av Chi-tvåtest och Mann-Whitney U test. Resultat: Totalt 13 deltagare rekryterades till studien och hade en medianålder på 40 år, ett BMI på 24,0 kg·m−2 och en konditionsnivå på 48,8 ml·min−1·kg−1. Aktiva (n = 7) och passiva (n = 6) skiljde sig inte signifikant när det gällde blodtryck eller BMI. Det fanns ingen statistisk skillnad i konditionsnivå. Passiva och aktiva pendlare visade medel till höga nivåer av konditionsnivå (51,4 ml·min−1·kg−1 respektive 42,5 ml·min−1·kg−1). Majoriteten av deltagarna i båda grupperna hade måttliga till höga nivåer av fysisk aktivitet i sin vardag. Konklusion: Denna studie visade inga signifikanta skillnader mellan aktiva och passiva pendlare avseende konditionsnivå, blodtryck, BMI eller fysisk aktivitetsnivå. Framtida studier med större kohorter kan ytterligare utforska aktiv pendling och olika hälsoaspekter.

Introduktion/Bakgrund: Covid-19 var ett nytt fenomen i samhället och har medfört nya erfarenheter och upplevelser inom vårdrelaterade yrken. Genom att ta del av tandhygienisternas upplevelser i arbetet under pandemin erhålls ökade kunskaper om Covid-19 inom tandvården. Detta medför en förbättrad förståelse inför framtida pandemier. Syfte: Syftet med intervjustudien var att beskriva tandhygienisters arbete och välmående inom privat tandvård respektive Folktandvård i Värmlands region med fokus på KASAM. Metod: Studien var en kvalitativ metod med induktiv ansats. Totalt genomfördes sex semistrukturerade intervjustudier med tandhygienister inom Folktandvård och privat tandvård i Värmlands region. Intervjuerna analyserades utifrån ett teoretiskt ramverk som omfattar Sense Of Coherence (SOC).  Resultat: Resultaten av intervjustudien kunde genom en innehållsanalys delas in i två kategorier. Kategorierna redogör tandhygienisternas upplevelser när det gäller Covid-19 pandemins påverkan i deras yrkesutövande och välmående. Slutsats: Den slutsats som baseras på tandhygienisternas upplevelser under Covid-19 pandemin har visat att perioden varit utmanande och trots psykisk påfrestning har tandhygienisterna en relativt hög känsla av sammanhang. Det betonar att begriplighet och hanterbarhet varit viktiga faktorer för att tandhygienisterna ska kunna upprätthålla ett gott kvalitativt omhändertagande. Det kan även vara värdefullt att implementera åtgärder i arbetsmiljön som främjar tandhygienisternas välbefinnande och utveckling under utmanande perioder med likheter som Covid-19 pandemin. / Introduction/Background: Covid-19 is a new phenomenon in society and has led to new experiences in healthcare related professions. By taking part in the dental hygienists' experiences of working during the pandemic, increased knowledge of Covid-19 in dentistry is obtained. This leads to an improved understanding in future pandemics. Method: The study was a qualitative method with an inductive approach. A total of six semistructured interview studies were conducted with dental hygienists in public and private dental care in the Värmland region. The interviews were analyzed based on a theoretical framework that includes Sense Of Coherence (SOC). Results: Through content analysis, the results of this interview study could be divided into two categories. The categories describe the experiences of dental hygienists regarding the impact of the Covid-19 pandemic on their professional practice and well-being. Conclusion: The conclusion based on the dental hygienists' experiences during the Covid-19 pandemic has shown that the period has been challenging and despite the psychological strain, the dental hygienists have a relatively high sense of coherence. This emphasizes that comprehensibility and manageability have been important factors for dental hygienists to be able to maintain good quality care. It may also be valuable to implement measures in the work environment that promote dental hygienists' well-being and development during challenging periods with similarities to the Covid-19 pandemic.

Personer med långvarig smärta är en stor patientgrupp inom primärvården i Sverige med olika bakgrund och hälsa. Interdisciplinärt multimodalt smärtrehabiliteringsprogram (IPRP) är en behandlingsmetod som används både i specialist- och primärvård för patienter med långvarig smärta. Denna studie är en retrospektiv registerstudie där svar från självrapporterade enkäter analyserats. Syftet var att undersöka om självskattad hälsorelaterad livskvalitet, fysisk funktion, aktivitetsnivå, ångest och depression skiljer sig mellan patienter med låg respektive hög utbildningsnivå hos de som genomgått IPRP för långvarig smärta inom primärvården i Sverige. Studien undersökte skillnader mellan grupperna både vid baslinje och 1-års uppföljning samt skillnader i förändring däremellan. Resultaten visade statistiskt signifikanta skillnader vid baslinje och 1-års uppföljning vad gäller hälsorelaterad livskvalitet och fysisk funktion. För ångest och depression var skillnaderna enbart signifikanta vid 1-års uppföljning. Skillnaden i förändring mellan grupperna var signifikant för ångest och depression. Gruppen med hög utbildningsnivå skattade högre hälsorelaterad livskvalitet och bättre fysisk funktion. Det var även en mindre andel patienter med diagnosen ångest och depression i den gruppen och de förbättrades i större utsträckning vad gäller ångest och depression. Denna studie indikerar att utbildningsnivå är en bakgrundsfaktor som hälso- och sjukvården bör ta hänsyn till för att bidra till en mer jämlik hälsa i befolkningen. Det behövs mer forskning där resultat jämförs mellan patienter med låg och hög utbildningsnivå som genomgått IPRP för långvarig smärta då detta är en forskningslucka.

Bakgrund: Stöd under födseln ger positiva följdverkningar och kan ges av olika personer, både från kvinnans eget nätverk och från professionella aktörer. När kvinnor får ett kontinuerligt professionellt stöd i tillägg till partnerstöd syns positiva utfall i form av bland annat färre kejsarsnitt och en minskad användning av syntetiskt oxytocin samt en mer positiv förlossningsupplevelse. Detta arbete har studerat hur kvinnor som fick "One to One"-stödunder förlossningen av en barnmorska upplevde sin förlossning i en svensk kontext där partnerstöd också är vanligt. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur födande som fått del av ett professionellt kontinuerligt stöd upplever sin förlossning med särskilt fokus på hur egen kapacitet, smärtupplevelse och trygghet samt hur oväntade händelser upplevdes. Metod: Studiens design är en kvalitativ deskriptiv studie med semistrukturerade intervjufrågor och induktiv ansats. Åtta kvinnor som fött inom ett “One to One- projekt" på ett universitetssjukhus i Sverige deltog. Analysen skedde med hjälp av reflexiv tematisk analys. Resultat: I analysen framkom tre huvudteman med 15 underteman. Namnen på huvudteman var “Jaget i födandet”, “Stöd och kontinuitet” och “Det väntade och det oväntade”. Resultatet visar att de deltagande upplevde en hög grad av autonomi och upplevde barnmorskorna som följsamma. Det var en kontinuerlig både verbal- och ickeverbal kommunikation par och barnmorska emellan, vilket både ledde till stor trygghet och känsla av att kunna vara helt i födandet. Deltagarna behövde inte värdera vad som skulle frågas eller meddelas då barnmorskan var på plats hela tiden. Stödet från barnmorska hade en positiv roll i hur smärtan kunde hanteras. Få upplevelser under födandet uppfattades som traumatiska då även det oväntade blev hanterbart tack vare tryggheten som stödet bidrog till. Slutsats: Studien bekräftar att ett kontinuerligt professionellt stöd ger en positiv förlossningsupplevelse och detta kan relateras till trygghetskänslan stödet ger. Klinisk tillämpning: Resultatet av studien bekräftar forskning kring kontinuerligt förlossningsstöd och kan förstärka synen på att det som rekommenderas måste implementeras. Studien tillför nya perspektiv på att med ett kontinuerligt stöd kan födande kan frikoppla sig och befinna sig helt i födandet och även hantera oväntade händelser. / Background: Support during birth has positive consequences and can be given by different people, both from the woman's own network and from professional actors. When women receive continuous professional support in addition to partner support, positive outcomes are seen in the form of, among other things, fewer caesarean sections and a reduced use of synthetic oxytocin as well as a more positive birth experience. This work has studied how women who received "One to One" support during the birth of a midwife experienced her birth in the Swedish context where partner support is also common. Aim: The aim of this study is to investigate how women in labor who have received professional continuous support experience their birth with particular focus on how their own capacity, pain experience and safety, as well as how unexpected events were experienced. Method: The design of the study is a qualitative descriptive study with semi-structured interview questions and an inductive approach. Eight women who gave birth within a "One to One" project at a university hospital in Sweden participated. The analysis was done using reflexive thematic analysis. Results: The analysis revealed three main themes with 15 subthemes. The names of the mainthemes where "The self in childbirth", "Support and continuity" and "The expected and the unexpected". The results show that the participants experienced a high degree of autonomy and perceived the midwives as compliant. There was continuous both verbal and non-verbal communication between the couple and the midwife, which both led to great safety and the feeling of being able to be fully involved in birthing. The participants did not have to evaluate what was to be asked or communicated as the midwife was present the whole time. The support from the midwife had a positive role in how the pain could be managed. Few experiences during childbirth were perceived as traumatic as even the unexpected became manageable thanks to the safety that the support contributed to. Conclusion: The study confirms that continuous professional support provides a positive childbirth experience, and this can be related to the sense of security the support provides. Clinical application: The results of the study confirm research on continuous childbirth support and can reinforce the view that what is recommended must also be implemented. The study adds new perspectives to the fact that with continuous support, women in labor can disengage and be completely present in childbirth and also deal with unexpected events.

Introduktion: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem då ungefär var tredje kvinna som lever eller har levt i en parrelation utsatts för olika former av våld i nära relation. Våld mot kvinnor i nära relation riskerar att öka under rådande Covid-19-pandemi. Åtgärder för att minska smittspridningen av viruset som lock down och social distansering sätter redan utsatta kvinnor i en än mer utsatt situation som i sin tur kan bidra till att kvinnans redan utsatta situation kan förvärras ännu mer. Syfte: Att undersöka vilken påverkan Covid-19-pandemin har på våld mot kvinnor i nära relationer. Metod: En strukturerad litteraturstudie baserad på 10 originalartiklar. En tematisk analys användes. Resultat: Fyra teman och fem underteman rörande Covid-19-pandemins påverkan på våld mot kvinnor i nära relation framkom ur analysen. De teman som framkom var våld i nära relation ökar under Covid-19-pandemin, olika typer av våld i nära relation under Covid-19-pandemin, psykisk ohälsa som en konsekvens av våld i nära relation under Covid-19-pandemin, svårare att söka hjälp under Covid-19-pandemin. Slutsats: Våld i nära relation ökar under Covid-19-pandemin och samhällets åtgärder för att minska smittspridningen av viruset via lock down och social distansering är de främsta orsakerna till att våldet ökar. Redan utsatta kvinnor befaras därmed att drabbas ännu mer genom pandemins negativa konsekvenser som således gör det mycket angeläget att framhäva sambandet mellan våld mot kvinnor i nära relationer och Covid-19-pandemin i framtidas forskning.

Objectives: To study the effects of prenatal zinc and vitamin A supplementation on birthsize, neonatal morbidity, infant mortality, and growth in children up to two years of age. Subjects and Methods: From September 1995 to December 1999 pregnant women inPurworejo District, Central Java, Indonesia with gestational age <17 weeks (n=2173) wererecruited to and participated in a community-based, individually randomized, placebo controlled,double blinded study aiming to evaluate the impact of supplementation (vitamin A,zinc, vitamin A + zinc) during pregnancy on maternal morbidity and pregnancy outcomes. Weanalyzed secondary data from that study regarding birth size, neonatal morbidity and infantmortality of the 1956 infants born alive. A subsample of infants (n=343) was followed until 2years of age concerning growth, feeding practices and morbidity. Outcomes were tested usingthe chi-square test, ANOVA, ANCOVA, and Cox’s proportional hazard function. Results: Birth weights in the zinc [mean ±Standard deviation (SD): 3.16 ± 0.52 kg], vitaminA (3.08 ± 0.46 kg) or the combined vitamin A and zinc (3.10 ± 0.59) groups did not differ fromplacebo (3.09 ± 0.50 kg) after adjustment for maternal pre-pregnancy weight, weight gainduring pregnancy, and parity (P=0.70). Birth lengths of infants born to mothers supplementedwith zinc or vitamin A were in average 0.3 cm and 0.2 cm longer than those in the placebogroup after adjustment for maternal height, pre-pregnancy weight, weight gain during pregnancy,and parity (P=0.04). The impact of prenatal supplementation on infant mortality andneonatal morbidity was not significant. There was a small effect of prenatal vitamin A supplementationon postnatal growth in height-for-age z-score (HAZ). The absolute differencesbetween the vitamin A only and vitamin A + zinc groups at 3 and 9 months were 0.34 SD and0.37 SD, respectively, and the absolute difference between the vitamin A only and zinc onlygroups at 18 months was 0.31 SD. Defining growth faltering as downward crossing of ≥2 majorpercentile lines, 50-75% of the children were faltering within 9 months of age, whereas 17%and 8% were <-2 SD for growth in weight-for-age z-score (WAZ) and HAZ, respectively.Prenatal supplementation did not reduce the prevalence of growth faltering. Conclusions: Prenatal vitamin A and zinc demonstrates a small but significant impact onbirth length, but it does not have any protective effect on infant mortality and neonatal morbidity.Prenatal vitamin A supplementation had a small but significant effect on postnatallength growth until 18 months of age, but no effect on weight gain, growth rate and it did notreduce the prevalence of growth faltering. / Tujuan: meneliti pengaruh suplementasi zink dan vitamin A pada masa prenatal terhadapukuran tubuh bayi baru lahir, morbiditas neonatal, kematian bayi, dan pertumbuhan anaksampai dengan umur dua tahun Subjek dan Metode: Dari bulan September 1995 sampai dengan Desember 1999 ibu hamildi Kabupaten Purworejo, Jawa Tengah, Indonesia dengan umur kehamilan <17 minggu(n=2173) diikutsertakan ke dalam penelitian berbasis komunitas, teracak, menggunakankontrol plasebo dan buta ganda yang bertujuan mengevaluasi pengaruh suplementasi vitaminA, zink, dan kombinasi vitamin A dan zink selama kehamilan terhadap morbididitas ibu danhasil kehamilan. Kami menganalisis data sekunder dari penelitian ini dan mengevaluasi ukurantubuh bayi waktu lahir, morbiditas neonatal, dan kematian bayi dari 1956 bayi yang lahirhidup. Sebagian dari subjek (n=343) diikuti sampai dengan umur dua tahun untuk mengetahuipertumbuhan, cara pemberian makan, dan morbiditasnya. Data dianalisis dengan chi-squaretest, ANOVA, ANCOVA, dan Cox’s proportional hazard function. Hasil: Berat badan lahir pada kelompok zink [mean ±standar deviasi (SD): 3.16 ± 0.52 kg],vitamin A (3.08 ± 0.46 kg) atau kombinasi vitamin A dan zink (3.10 ± 0.59) tidak berbedasecara bermakna dibandingkan dengan plasebo (3.09 ± 0.50 kg) setelah dikontrol oleh beratbadan ibu sebelum hamil, pertambahan berat badan selama hamil, dan paritas (P=0,70).Panjang lahir dari kelompok ibu yang disuplementasi dengan vitamin A atau zink 0,2 cm danrata-rata 0,3 cm lebih panjang dibanding kelompok plasebo setelah dikontrol oleh tinggi badanibu, berat badan ibu sebelum hamil, pertambahan berat selama hamil, dan paritas (P=0,04). Pengaruh suplementasi selama masa prenatal terhadap kematian bayi dan morbiditas neonataltidak bermakna. Suplementasi masa prenatal mempunyai efek yang lemah terhadap pertumbuhanyang diukur dengan indikator tinggi badan menurut umur (HAZ). Perbedaan absolutpanjang badan anak antara kelompok vitamin A dan kombinasi vitamin A dan zink pada umur3 dan 9 bulan adalah 0,34 SD dan 0,37 SD; dan perbedaan absolut antara kelompok vitaminA dengan zink pada umur 18 bulan adalah 0,31 SD. Dengan menggunakan kriteria growthfaltering sebagai penurunan garis pertumbuhan memotong ≥ 2 persentil major, 50-75% anakmengalami growth faltering pada umur 9 bulan, dan hanya 17% dan 8% yang terdeksi mengalamigrowth faltering bila digunakan kriteria WAZ dan HAZ <- 2SD. Suplementasi vitaminA dan zink pada masa prenatal tidak menurunkan prevalensi growth faltering. Kesimpulan: Suplementasi vitamin A dan zink pada masa prenatal menunjukkan adanyapengaruh lemah tetapi bermakna terhadap panjang lahir, tetapi tidak menunjukkan efekprotektif terhadap kematian bayi dan morbiditas neonatal. Suplementasi vitamin A pada masaprenatal mempunyai efek lemah tetapi bermakna terhadap pertumbuhan panjang badansampai dengan umur 18 bulan, tetapi tidak disertai pengaruh terhadap kenaikan berat badan,laju pertumbuhan dan tidak menurunkan prevalensi growth faltering.

Aim: The aim was to investigate the perceived self-esteem and self-estimated physical activity levels in connection with the Aktivitet Förebygger project for third graders in a school based in Sweden, as well as to investigate whether there were any gender differences in the students perceived self-esteem.  Method: This study has a parallel convergent mixed method design including 10 qualitative semi structured interviews and a quantitative survey which had 60 respondents. Qualitative data was transcribed, coded and categorized through a thematic analysis to identify patterns. Quantitative data was analyzed through a descriptive analysis where means and standard deviations were calculated alongside a t-test to compare results before and after respective project.  Result: The study showed that participation within Aktivitet Förebygger had a positive effect on students domain specific self-esteem. But the effect on children's global self-esteem was limited. No significant differences regarding gender differences related to self-esteem were found.  Conclusion: The findings of this study emphasizes that Aktivitet Förebygger has had a positive effect on children's self-esteem but further research is necessary to examine how great the impact is.

Introduction: Vulnerable European Union citizens (vulnerable EU citizens) are those who come to Sweden from EU member states. In Sweden the term “vulnerable EU citizens” is associated with the word “beggars”, which in turn is associated with Roma people. By November 2015 the number of vulnerable EU citizens in Sweden was estimated to be 4 700. The majority of these were from Romania. Roma as citizens of an EU member state have the right to reside in EU countries in accordance with the EU’s freedom of movement rights concept for up to but no longer than three months. However, to obtain the right for residence after three months, proof of financial resources and health insurance are required. Lacking these resources, vulnerable EU citizens have subsequently lost their right for residence and therefore became undocumented. They often find themselves in the same situation as undocumented migrants from outside the EU, having poor health outcomes and limited access to health care. In my study I aim to explore access to health care for vulnerable EU citizens in Umeå, a city in eastern Sweden. Methods: A qualitative design methodology has been applied in this thesis. Those contacted for this study were; Doctors of the World, Health on Equal Terms, Staff for planning and control Västerbotten Region, University Hospital of Umeå and representatives of vulnerable EU citizens’ community from Romania in Umeå. Seven in-depth interviews were collected with professionals and volunteers from these organisation/institutions and members of vulnerable EU citizens’ community. Questions were asked about their experience and knowledge regarding access to health care for vulnerable EU citizens. Data was analyzed using qualitative content analysis. Results: Three main categories and one final theme were developed during data analysis. The first category “Difficult to access health care for vulnerable EU citizens in Sweden without European Health Insurance” elaborates the dependence of vulnerable EU citizens’ access to health care on having health insurance, specifically European Health Insurance and National Health Insurance. It also describes what kind of access to health care vulnerable EU citizens have in Sweden. The second category “Decision about how much access to health care provide for vulnerable EU citizens lies on medical personnel” discusses the situation of health care personnel when they treat vulnerable EU citizens in hospitals. The third category “Organisations, Doctors of the World and Health on Equal Terms, mediate connection between vulnerable EU citizens and hospitals, so they can have their right to health fulfilled” elaborates about the role the organisation plays when vulnerable EU citizens are in need of health care. After grouping categories and looking at the data from more interpretive, abstracted higher level, the final theme was created “Lack of attention from the national and international levels to the situation of vulnerable EU citizens’ access to health care”. Conclusion: This study highlights the difficulty for vulnerable EU citizens to access health care in Umeå if they do not have European Health Insurance. Being treated as undocumented migrants is the only way they have access to emergency services. Health care personnel feel insecure when treating vulnerable EU citizens, because there are no clear guidelines when vulnerable EU citizens can be treated as undocumented migrants as well as what is included in the clause “the care that cannot wait”. Because of this situation, vulnerable EU citizens sometimes are not able to receive the medical help they need. Organisations, Doctors of the World and Health on Equal Terms, help to mediate the connection between vulnerable EU citizens and hospitals which helps them to access the health care and fulfille their right to health. Lack of attention from the national as well as international governments to this situation is found to be important factor influencing vulneralbe EU citizens’ access to health care