Bakgrund: Personer som har en utvecklingsstörning är i hög grad utsatta för ohälsa där otillräcklig fysisk aktivitet är en bidragande orsak. Fysisk aktivitet på recept (FaR) är en effektiv metod för att främja fysisk aktivitet, men det saknas kunskap om hur den fungerar för personer som har en utvecklingsstörning. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva erfarenheter hos sjukgymnaster inom habiliteringsverksamheter i Sverige av att använda FaR för vuxna personer som har en utvecklingsstörning på lindrig eller måttlig nivå samt hur tillvägagångssättet såg ut vid en förskrivning av FaR. Metod: Studiens design var explorativ med en kvalitativ ansats. Tolv intervjuer utfördes och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och elva subkategorier. De tre kategorierna var Att ha rutiner för förskrivning, Att ta hänsyn till patientens förutsättningar inför en förskrivning och Att uppnå följsamhet. Informanternas beskrivning av tillgång till rutiner och struktur i arbetssättet varierade. De beskrev vikten av att göra en noggrann kartläggning av patientens förutsättningar för att avgöra vilken form av fysisk aktivitet som var lämplig. Tilläggsdiagnoser, nätverkets storlek och motivation liksom den ekonomiska aspekten var viktiga omständigheter att ta hänsyn till. Utbudet inom friskvården avgjorde om möjlighet till organiserad träning fanns. Inte bara den fysiska tillgängligheten eller tillgången till anpassade träningspass var viktigt utan också bemötandet. FaR beskrevs som ett sätt att ge tyngd till sin rekommendation liksom att tydliggöra den och det fanns erfarenheten av att följsamheten kunde öka genom ett FaR. Viktiga faktorer för att nå följsamhet var regelbunden uppföljning, att introducera patienten på plats liksom att arbeta nätverksbaserat. Man beskrev positiva bieffekter av träning utanför sjukvården. Det fanns också upplevelsen av att FaR inte gjorde någon skillnad, då det ofta var svårt för patienterna att förstå receptet och att arbetssättet var detsamma med eller utan ett FaR. FaR kunde inte påverka hinder som fanns för patienterna som den ekonomiska aspekten, det begränsade utbudet inom friskvården och avsaknad av personligt stöd. Konklusion: Erfarenheterna av och tillvägagångssättet vid en FaR-förskrivning till personer med utvecklingsstörning varierade liksom tillgång till rutiner och struktur för förskrivningen. Det framkom positiva erfarenheter av arbetet med FaR, men det framkom också en upplevelse av att FaR inte kunde påverka de hinder för fysisk aktivitet som fanns för patientgruppen.

Bakgrund: Fysisk inaktiviet ökar globalt och är ett hot för folkhälsan då det kan leda till ohälsa och ett flertal sjukdomar. Sveriges regering utformade 2001ett projekt ”Sätt Sverige i rörelse” och i samband det infördes metoden fysisk aktivitet på recept (FaR). Evidens har visat att FaR är ett effektivt sätt att bli fysiskt aktiv. Dock har det även framkommit att vissa patienter har svårt att följa ordination och saknar stöd från hälso- och sjukvården. Det kan vara värdefullt att ta del av patienternas upplevlser att förskrivas FaR för att bidra med ökad kunskap hos hälso- och sjukvårdpersonal. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av att få fysisk aktivitet på recept. Metod: Semistruktuerade intervjuer med tolv patienter som förskrivits FaR. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera resultatet. Resultat: Deltagare i studien hade en positiv inställning till att förskrivas FaR. FaR bidrog till att motivationen och medvetenheten om att träna ökade. Ett ökat fysiskt och psykiskt välbefinnande av fysisk aktivitet upplevdes också. Gruppträningens sociala effekter var betydelsefulla. FaR sågs även likt ett alternativ och ett komplement till läkemedelsbehandling. Det framkom dock hinder kring FaR, både yttre omständigheter och deltagarnas individuella svårigheter att vara fysiskt aktiva och följa receptet. Stöd till fysisk aktivitet från både nära och kära samt stöd och information från sjukvårdspersonal och tränare ansågs viktigt. Slutsats: Slutsatsen av denna studie anses vara att FaR-ordinerad gruppträning är gynnsam framförallt hos äldre.

No description available.

Background: Overweight and obesity has become an increasing health issue around the world, which leads to an increase of cardiovascular diseases. The reason for this is a lack of physical activity in combination with an overconsumption of unhealthy food. In the primary healthcare is the ordination of physical activity on prescription offered as a treatment, which is an important health preventive action. When clients get physical activity on prescription they are given the opportunity to receive health counseling as a way to motivate a change in an unhealthy way of living. Objectives: This study aim to examine the experience of the health counseling of individuals with overweight related problems, in combination with the prescription of physical activity. Method: Qualitative interviews were chosen as method. Nine individuals participated in the study, seven females and two males, who had been to health counseling at Friskvården in Värmland. The criteria to be a part of the study were that the clients had been prescribed physical activity due to their overweight problems, and that they had been to at least two health counseling meetings. Qualitative content analysis was used to analyze the data. Results: The analysis resulted in four categories; The unhealthy society, Experiences from the health counseling, Positive effects of the health counseling, and Physical activity on prescription. The result shows that a group of individuals experience that the most important aspects of the health counseling is social support, encouragement, confirmation, guidance and the push forward. The result also shows that physical activity on prescription is experienced as a good and rewarding method of treatment for people with overweight. The conclusion of the result in this study is that health counseling is of great importance in changing lifestyle, and that physical activity on prescription has helped these clients to a better health and an increase in wellbeing.

Bakgrund: En halv miljon människor uppskattas ha diabetes i Sverige, varav majoriteten utgörs av typ 2- diabetes. Patienter med prediabetes och typ 2- diabetes är därmed en vanlig patientgrupp inom primärvården. För dessa patienter är fysisk aktivitet en viktig del i förebyggande syfte, men även som en del i behandlingen, vid etablerad typ 2- diabetes på grund av dess positiva fysiologiska effekter. Fysisk aktivitet är även prioriterat i syfte att undvika komplikationer. Ett verktyg som distriktssköterskan kan använda till denna patientkategori i hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande syfte är Fysisk aktivitet på Recept (FaR). Syfte: Att belysa distriktssköterskors uppfattning om förskrivning av Fysisk aktivitet på Recept till patienter med prediabetes och typ 2-diabetes. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer låg till grund för datainsamlingen. Åtta distriktsköterskor verksamma på hälsocentral intervjuades. Insamlad data analyserades via kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen utmynnade i tre kategorier. Distriktssköterskans personliga inställning till FaR, där FaR beskrivs som ett verktyg för motivation och ett tydligt redskap för patienten. Distriktssköterskans kompetens och arbetsmiljö påverkar förskrivning, visar på bristande kunskap och utbildning hos distriktssköterskan, vilket i kombination med tidsbrist, är ett hinder för förskrivning. Omgivningsfaktorer som kan påverka förskrivning av FaR, skildrar ett ekonomiskt perspektiv, där vikten av samverkan mellan lokala aktörer och patientens inställning, är yttre faktorer som kan påverka förskrivning. Slutsats: Distriktssköterskor har generellt en positiv uppfattning om FaR och de ser det som ett bra verktyg för motivation och som ett tydligt redskap för patienter med prediabetes och typ 2- diabetes. De efterlyser mer kunskap, utbildning, tid och ett utvidgat samarbete med lokala aktörer, för att använda FaR i högre utsträckning.

Bakgrund - Psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som kan orsaka lidande och påverka funktionsförmåga i varierande grad. Vid depressiva- och stressrelaterade symtom, samt vissa ångestrelaterade symtom, har tidigare forskning visat god effekt av fysisk aktivitet både som prevention och behandling. Personer med psykisk ohälsa har en lägre nivå av fysisk aktivitet än den generella befolkningen och att öka aktivitetsnivå är ofta en utmaning eftersom en del av sjukdomsbilden ofta innebär tendenser för passivitet, tillbakadragande och bristande motivation. Trots att levnadsvanor är välkända faktorer som kan påverka både fysisk och psykisk hälsa har det tidigare observerats att personer med psykiatriska diagnoser får för lite stöd till att ändra sina levnadsvanor via t.ex. ordination av fysisk aktivitet (FaR). Utifrån detta, öppnade ett projekt två FaR-mottagningar som erbjudit personer med psykisk ohälsa utökat stöd till att uppnå ordinerad fysisk aktivitet. Syfte - Att utvärdera potentiella effekter på hälsa och fysisk aktivitet genom utökade stödinsatser via FaR-mottagningar för personer med psykisk ohälsa. Metod – Kvantitativ metod användes för att analysera insamlad prospektiv, longitudinella data. Data inhämtades från enkäter som samlats in vid tre olika tillfällen: vid första kontakt med FaRmottagningen, vid avslutande kontakt med FaR-mottagningen samt 6 månader efter avslutad kontakt. Resultat – Det fanns ett stort bortfall av deltagare vid uppföljande enkäter. Vid uppföljning B kvarstod 66% av deltagarna och vid uppföljning C kvarstod 23%. Hos de personer som fyllt i uppföljande enkäter observerades en förbättring av upplevd psykisk- och fysisk hälsa samt en ökning av skattad fysisk aktivitet som verkar bibehållas även 6 månader efter avslutad kontakt. På kort sikt observerades ett minskat skattat stillasittande och förbättring av upplevd hälsa jämfört med för ett år sedan. Det observerades ingen skillnad i personernas ursprungliga aktivitetsnivå mellan dem som valt att fortsätta delta i uppföljande enkäter och dem som fallit bort. Slutsats – Utökat stöd i form av FaR-mottagning vid behandling av psykisk ohälsa kan ha en positiv effekt på upplevd psykisk och fysisk hälsa, fysisk aktivitet och stillasittande men storleken på bortfall indikerar risk för bias och det behövs mer studier för att bedöma om resultatet är representativt.

Hälsa är ett centralt begrepp inom hälso- och sjukvården och är det centrala i sjuksköterskans arbete. Sjuksköterskans profession innebär att arbeta både hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande. Fysisk aktivitet används till stor grad i den hälsofrämjande och förebyggande vården. Sjuksköterskorna använder sig av fysisk aktivitet genom att förskriva fysisk aktivitet på recept (FaR). Brister i användandet av FaR har setts bland annat i uppföljningen. Uppföljning av FaR är viktig för patientens följsamhet och blir ett problem när den inte utförs. Studien fokuserar på sjuksköterskans erfarenheter vid uppföljningen av FaR, då brister vid användningen har upplevts. Syftet är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter att arbeta med uppföljning av Fysisk aktivitet på Recept inom primärvården. Genomförandet av studien gjordes genom en kvalitativ ansats med intervjuer och en innehållsanalys. Analysen resulterade i tre kategorier med tillhörande underkategorier. De kategorier som framträdde är: Vårdrelationen mellan sjuksköterskan och patienten, sjuksköterskans flexibilitet och tillgänglighet och slutligen sjuksköterskans förutsättningar. I resultatet behandlas bland annat aspekter som tidsbrist, prioritering, patientens följsamhet, sjuksköterskans inställning och sjuksköterskans kunskap. I diskussionen fördjupas ytterligare områdena kring tidsbrist, prioritering och patientperspektiv och hur utebliven uppföljning av FaR påverkar folkhälsan. Genom fördjupningen kopplas dessa områden till tidigare forskning för att öka kunskapen om sjuksköterskan erfarenheter vid uppföljningen av FaR.

Ett problem vid rekommendation om fysisk aktivitet, är att vissa patienter inte tar till sig detta. Syftet med uppsatsen är att identifiera framgångsfaktorer vid rekommendation om fysisk aktivitet. Examensarbetet bygger på en litteraturstudie baserad på 10 vetenskapliga artiklar som analyserats enligt Axelssons analysmodell (2012, ss. 203-219). I resultatet framkommer tre teman som bidrar till framgång i samband med rekommendation om fysisk aktivitet. De teman som presenteras är Timing i TTM, Motiverande samtal och Fysisk aktivitet på recept. Genom att tillämpa dessa framgångsfaktorer, ökar möjligheten att patienten följer rekommendationen om fysisk aktivitet. Fortfarande råder det en negativ attityd gentemot FaR bland sjuksköterskor. Grunden till detta ligger bland annat i organisationens brister vid rutiner, utförande och uppföljning i arbetet med rekommendationen om fysisk aktivitet.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka förändring av självskattad fysisk aktivitetsnivå hos personer med Fysisk aktivitet på recept (FaR®) som deltagit i lotssamtal vid Friskvårdslotsmottagningen på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Frågeställningarna var: ”Har det skett en förändring av fysisk aktivitetsnivå mellan baslinje och uppföljning efter 6 månader?”, ”Finns det en skillnad mellan män och kvinnor vad gäller förändring av fysisk aktivitetsnivå mellan baslinje och uppföljning efter 6 månader?” samt ”Finns det ett samband mellan tilltro till den egna förmågan (self-efficacy) vid baslinje och förändring av fysisk aktivitetsnivå?”.     Metod Om förskrivaren av FaR® ansåg att patienten behövde ytterligare stöd för att bli mer fysiskt aktiv och/eller behövde hjälp med att hitta en lämplig fysisk aktivitet kunde lotsning på GIH erbjudas. Personer med FaR® som mellan år 2014 och år 2018 deltagit i minst ett lotssamtal (n = 187) inkluderades i studien [65 % kvinnor, medelålder 54,5 (21-81) år]. Lotsmottagningen bemannades under perioden av hälsopedagogstudenter och examinerade hälsopedagoger. Fyra lotssamtal erbjöds. Det första lotssamtalet genomfördes på GIH och de tre uppföljningssamtalen per telefon efter 1-, 3 och 6 månader. Motiverande samtal användes som samtalsmetod. Utgångspunkten var den skriftliga ordinationen om fysisk aktivitet men inga restriktioner fanns kring samtal om andra levnadsvanor. Självrapporterad fysisk aktivitet för variablerna vardagsmotion och fysisk träning samt tilltro till den egna förmågan samlades in genom frågeformulär. En sammanslagning gjordes av de två variablerna vardagsmotion och fysisk träning vilket genererade ett svar i aktivitetsminuter (total fysisk aktivitet). Vid uppföljning efter 6 månader var det ett externt bortfall på 71 % (n = 133). En intention-to-treat analys gjordes där Last observation carried forward (LOCF) användes som metod. Utöver LOCF gjordes en per-protocol analys (PP) för förändring av fysisk aktivitetsnivå mellan baslinje och uppföljning efter 6 månader (n = 54). Statistiskt signifikant när P < 0,05. Resultat LOCF, liksom PP-analysen, visade en ökning av aktivitetsminuter från baslinje till uppföljning efter 6 månader (P < 0,001 respektive P = 0,001). Vidare sågs att förändringen av aktivitetsminuter var större hos kvinnor (P = 0,004). LOCF visade inget samband mellan tilltro till den egna förmågan vid baslinje och förändring av aktivitetsminuter (R2 = 0,004, B = -0,123, P = 0,43). Slutsats Resultatet i denna studie tyder på att populationen som kommer till lotsmottagningen ökar sin självskattade fysiska aktivitetsnivå. Vald metod för att analysera bortfall, LOCF, kan dock medföra bias och resultatet bör således tolkas med försiktighet.

Syfte. Undersökningens syfte var att undersöka behovet av en FaR-lotsmottagning i en kommun i södra Norrland. Syftet följs av flera frågeställningar men den primära frågeställningen är; om det fanns en enhet i kommunen som samlade upp patienter som förskrivits fysisk aktivitet på recept som tillhandahåller motiverande samtal och uppföljning, skulle förskrivarna ordinera fysisk aktivitet på recept mer frekvent? Metod. Studien genomfördes med en kvalitativ metod, och data samlades in med genom fyra stycken intervjuer med tre fysioterapeuter och en överläkare i kardiologi. Intervjuernas struktur grundar sig på en intervjuguide med totalt tjugotvå frågor. Den insamlade datan analyserades sedan genom tematisk innehållsanalys. Som ett komplement till intervjuerna genomfördes ett möte med två personer som är verksamma inom folkhälsa i Region Uppsala.  Resultat. Av totalt fyra respondenter var tre mycket positiva till både FaR som behandlingsmetod och att det skulle finnas en lotsmottagning i kommunen. Samtliga respondenter uppgav dock att det finns en viss ekonomisk problematik i förskrivningen. Resultatet visar också att utbildningen av FaR, både på arbetsplatserna och i yrkesutbildningarna är bristfällig och behöver utökas. Slutsats. Sammanfattningsvis har resultatet av undersökningen klarlagt ett behov av en uppsamlingsplats för patienter med FaR, och att förskrivande personal är positivt inställda till det