Övervikt har ökat bland unga de senaste åren. Övervikt och fetma orsakas av en energiobalans. Mycket av barnens tid idag tillbringas i skola och förskola vilket innebär ett förändrat aktivitetsmönster. Redan tidigt i livet grundläggs vanor som kan innebära hälsorisker samt ha betydelse för hälsan senare i livet. Att redan i tidig ålder ha övervikt medför en försämring av den framtida folkhälsan. Forskning visar goda effekter av fysisk aktivitet på hälsan samt minskad risk för förtida död. Verktyg i sjuksköterskans arbete kan vara Familjecentrerad vård med Motiverande samtal och Fysisk aktivitet på recept.  Att  motverka  övervikt  bidrar  till  hållbar  utveckling.  Det  finns  en  brist  på kunskap och förståelse om hur överviktiga barn och ungdomar upplever fysisk aktivitet. Med en ökad medvetenhet kan vården utvecklas positivt. Syftet med studien är att belysa överviktiga barn och ungdomars upplevelser av fysisk aktivitet. Litteraturstudien baseras på 11 kvalitativa samt en kvantitativ artikel för att utöka kunskapen inom området. Två teman identifierades utifrån artiklarna, Upplevda hinder för fysisk aktivitet och Upplevda nycklar för fysisk aktivitet. Resultatets huvudfynd var barnens upplevelser om bristen på och känslan av gemenskap och sammanhang, vilket kan vara till hjälp i behandling och förebyggande hälsoarbete. Barnens självbild och självkänsla framkom tydligt som otillfredsställande och upplevdes hindra den fysiska aktiviteten. Gemenskap och att ha vänner var positivt och upplevdes motiverande. För att motverka övervikt hos barn måste rätt verktyg samt förståelse för bakomliggande mekanismer göras tydliga. Sjuksköterskan kan genom att vara medveten om barnets upplevelser av fysisk aktivitet informera och undervisa dem och familjen i hur de på bästa sätt kan förändra och förbättra sin hälsa.

Sjuksköterskan har en betydande roll genom att vidta olika hälsofrämjande insatser som på olika sätt kan minska folkhälsoproblem såsom inaktivitet med syfte att förbättra folkhälsan. Fysisk aktivitet på recept är en metod för att minska stillasittande och främja fysisk aktivitet, vilken bygger på ett patientcentrerat synsätt, där samtalsmetodik och kunskap om motivation samt beteendeförändring är viktiga delar. Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilken roll sjuksköterskan har vid fysisk aktivitet på recept. Resultatet är baserat på 11 vetenskapliga artiklar, fem kvalitativa och sex kvantitativa, vilka utmynnade i ett huvudtema; Sjuksköterskans roll och de hinder som finns. De subteman som framkom var; Motivation, Delaktighet, Tid, Kunskap och rutiner samt Externa faktorer. Sjuksköterskans roll är att regelbundet motivera till fysisk aktivitet och få patienten delaktig, samt att skydda och främja hälsa hos alla människor i världen. Tidsbrist, okunskap och bristande rutiner uppges var stora hinder till varför sjuksköterskan inte förskriver fysisk aktivitet på recept. Vidare belyses patientens ekonomi, tillgänglighet, samt samhällets resurser till fysisk aktivitet. Sjuksköterskans motiverande roll och tillämpningen av fysisk aktivitet på recept, är något som bör belysas och tydliggöras i den grundläggande sjuksköterskeutbildningen. Dessutom bör hälso- och sjukvårdspersonal fortsätta poängtera att fysisk aktivitet kan vara ett komplement till medicin. / Nurses has a significant role in health promotion efforts that can reduce public health problems, such as inactivity with a purpose to improve public health. Physical activity on prescription's a method of reducing inactivity and promoting physical activity, which is based on a patient-centered view, where communication and knowledge about motivation and behavioral change are important components. The aim of this literature study was to investigate the nurses' role in the physical activity of prescription. The result's based on 11 scientific articles, five qualitative and six quantitative, which featured in one main theme; Nurses role and barriers that exist. The subthemes that emerged were; Motivation, Participation, Time, Knowledge and Routines and also External Factors. The nurses' role is to regularly motivate physical activity and to involve patients, and also to protect and promote the health of all people. Lack of time, ignorance and lack of routines indicate great barriers to why nurses doesn't prescribe physical activity on prescription. Furthermore, the patients economy, accessibility, and societies resources for physical activity are highlighted. Nurses' motivational role and the application of physical activity on prescriptions, is something that should be highlighted and clarified in undergraduate nursing education. In addition, healthcare professionals should continue to point out that physical activity can be a complement to medicine.

Bakgrund: Begreppet fysisk aktivitet beskrivs som alla former av kroppsrörelse som förbättrar hälsa samt individens fysiska kapacitet. Fysisk aktivitet minskar risken för ett flertal sjukdomar och förtida död. Regelbunden fysisk aktivitet minskar risken för ohälsa och används som behandling i att bota, lindra symtom och förebygga sjukdomar. FaR är en förskrivning av fysisk aktivitet och användas för att ersätta eller komplettera läkemedel. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av fysisk aktivitet på recept. Metod: Allmän litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar där tio är av kvalitativ metod och en av mixad metod. Resultat: Fyra huvudteman identifierades: upplevelser av delaktighet, upplevelser av individanpassad fysisk aktivitet, upplevelser av stöd och upplevelser av att ha kontroll över sin hälsa. Litteraturstudien visar att motivation krävs för ett gott genomförande av FaR. En individanpassad förskrivning och ett gott stöd kan stärka följsamhet till ordinationen. FaR kan ge en ökad livskvalitet. Konklusion: Motivation, stöd och en individanpassad förskrivning krävs för ett gott genomförande av FaR. Det ger även en ökad fysisk aktivitet vilket främjar livskvalité.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka synen bland vårdpersonal på fysisk aktivitet på recept (FaR) för personer med psykisk ohälsa, samt upplevda hinder vid implementeringen av FaR. Frågeställningar Vilka upplevda hinder finns bland vårdpersonal som motverkar dem från att ordinera FaR till personer med psykisk ohälsa? Hur ser vårdpersonalens kunskap ut inom fysisk aktivitet och dess effekt på psykisk ohälsa? Vad har vårdpersonalen för inställning till och erfarenhet av FaR och är det en arbetsmetod som de har för vana vid att använda som behandling till personer med olika slags psykologiska besvär? Metod Studien är en intervjustudie gjord utifrån en kvalitativ metod där datan analyserades utefter en deduktiv innehållsanalys. Det teoretiska ramverket som har använts är “Theoretical domain framework”, förkortat TDF, vilket har styrt såväl studiens intervjufrågor som analysen. Datan kodades utifrån ramverkets 14 domäner, och genererade analysens teman. Intervjuguiden var av semi-strukturerad karaktär med 21 stycken frågor samt följdfrågor. Rekryteringen av deltagare skedde via mejl samt facebook-inlägg. Totalt medverkande 12 stycken deltagare som bestod utav 5 allmänläkare, 5 fysioterapeuter och 2 sjuksköterskor. Det de alla hade gemensamt var att de hade erfarenhet av att jobba med FaR och personer med psykisk ohälsa. Resultat Resultaten visar på att vårdpersonalen hade en positiv inställning till FaR som behandling mot psykisk ohälsa, där en del använde det mer än andra. Alla visste hur de skulle skriva FaR:et, och de kände till hälsoeffekterna av fysisk aktivitet på den psykiska hälsan. Däremot visade några läkare en osäkerhet kring ifall FaR i dess receptform var nödvändig. De menade att ett bra rådgivande samtal är lika effektivt som ett FaR. De vanligaste hindren i att ordinera FaR var patientens egna hinder och tidsbrist. Övriga hinder var brist på lokala samarbetsorganisationer, ostrukturerad uppföljningen, onödig försiktighet samt politikernas misslyckade satsning. Det framkom att mer utbildning inom fysisk aktivitet och FaR skulle på sikt öka förskrivningen inom hälso- och sjukvården. Slutsats Sammanfattningsvis ansågs FaR vara en lämplig metod att överväga och en viktig del i arbetet med psykisk ohälsa, även om det alla gånger inte behöver vara ett recept involverat. Arbetet kring fysisk aktivitet och levnadsvanor är en oerhört viktig del och något som behöver få mer utrymme inom hälso- och sjukvården. Utvecklingen tycks gå i rätt riktning men det finns stor förbättringspotential. FaR ansågs vara en underutnyttjad resurs där fler insatser med exempelvis ökad utbildning, mer strukturerad uppföljning och dokumentation behövs för att öka implementeringen av FaR. / Aim and research questions The aim of the study was to investigate the view among health care professionals on physical activity on prescription (PAP) for people suffering from mental illness, as well as perceived barriers to implementing PAP. Research questions What perceived barriers exist among health care professionals that discourage them from prescribing PAP to people with mental illness? How does health care professionals's knowledge look like regarding physical activity and its effect on mental illness? What are the attitudes and experiences of PAP among health care professionals and is it a tool that they usually use as treatment for people with different kinds of psychological disorders? Method The study is an interview study based on a qualitative method where the data was analyzed using a deductive content analysis. The theoretical framework used is “Theoretical domain framework”, abbreviated TDF, which has been the basis for both the interview guide and the analysis. The data was coded based on the framework's 14 domains, and generated the themes of the analysis. The interview guide was of a semi-structured nature with 21 questions and follow-up questions. The recruitment of participants was via e-mail and facebook posts. A total of 12 participants took part, consisting of 5 general practitioners, 5 physiotherapists and 2 nurses. What they all had in common was that they had experience working with PAP and people with mental illness. Results The results show that the health care professionals had a positive attitude towards PAP as a treatment for mental illness, where some used it more than others. Everyone knew how to prescribe PAP, and they were aware of the benefits that physical activity has on the mental health. However, some doctors reported uncertainty about whether PAP in its prescription form is necessary. They believed that a good advisory call is just as effective as a PAP. The most common barriers to prescribing PAP were patient's own barriers and lack of time. Other obstacles were the lack of local co-operative organizations, unstructured follow-ups, unnecessary caution and the failure of politicians. It emerged that more education in physical activity and PAP would in the long run increase the prescription in health care. Conclusions In summary, PAP was considered to be an appropriate method to consider and an important part of the work in regards to mental health, although it does not always have to be a prescription involved. Physical activity and lifestyle plays an extremely important part and is something that needs to be highlighted more in health care. The development seems to be going in the right direction, but there is still great potential for improvement. PAP was regarded as an underutilized resource where more efforts with, for example, increased education, more structured follow-up and documentation are needed to increase the implementation of PAP.

Bakgrund: Enligt WHO dör 41 miljoner människor i världen varje år av icke-smittsamma sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, kroniska lungsjukdomar samt diabetes. Där fysisk inaktivitet är en av de främsta riskfaktorerna till dessa sjukdomar. Fysisk aktivitet har multifaktoriella effekter på kroppen, kan förebygga/behandla sjukdomar och därmed främja hälsa. Där det evidensbaserade FaR varit en metod till att främja hälsa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att använda FaR inom primärvården. Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ ansats. Tio distriktssköterskor från primärvården deltog. Datan insamlades med semistrukturerade intervjuer, via telefon/Skype. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: FaR var ett bra verktyg för att motivera patienter till regelbunden fysisk aktivitet. Arbetet utifrån den enskilda individen var betydelsefullt.Vanligaste målgrupperna var patienter med diabetes, astma/KOL, hypertoni och höga blodfetter. Promenader var den mest förekommande aktiviteten. FaR utfördes sällan, samtal om kost och fysisk aktivitet skedde alltid. FaR var ett bra komplement till läkemedel. Inställningen till FaR, brist på information samt kunskaps- och tidsbrist påverkade det hälsofrämjande arbetet, därmed förskrivningarna av FaR. Brist på information och stöd från ledningen framkom som ett hinder av distriktssköterskorna. Önskan om mer stöd från ledningen fanns samt att FaR skulle lyftas mer på arbetsplatserna. Slutsats: Distriktssköterskor upplevde FaR som positivt för folkhälsan, men svår att implementera i det hälsofrämjande arbetet. Att motivera patienter och att utgå från individen var betydande. Även om FaR sällan förskrevs, så samtalades det om fysisk aktivitet och kost med patienter. Att Verksamhetsledningen prioriterade och uppmuntrade det hälsofrämjande arbetet kring FaR uttrycktes som en önskan av distriktssköterskorna, för att kunna förbättra det.

Syfte och frågeställning Syftet med vår undersökning är att ta reda på om Lotsmottagningens insats vid GIH i Stockholm är av betydelse vid en beteendeförändring för att bli mer fysiskt aktiv. Vår hypotes är att rådgivning och stöd är ett nödvändigt verktyg för att man på sikt ska kunna nå samt bibehålla en beteendeförändring (SBU, 2014). Vår frågeställning är: Hur upplever personer med förskrivet FaR Friskvårdslotsmottagningens insats vid beteendeförändring?   Metod Vårt tillvägagångssätt för studien är kvalitativ metod genom intervjuer då vi vill nå en djupare förståelse hos individer som fått vägledning av Friskvårdslotsmottagningen i och med förskrivning av FaR. Sju deltagare medverkade i studien där medelåldern var 58 år. Intervjuerna transkriberades och analyserades med tematisk analys vilket blev grunden för vårt resultat.   Resultat De olika kategorierna som framkom under analysen var Upplägg, Stöd, Upplevelser av samtalen, Lotsens bemötande och Lärdomar. Generellt var deltagarna nöjda med Friskvårdslotsmottagningens upplägg och det bemötande de fått av respektive lotsar och skulle rekommendera detta till andra. Samtliga deltagare uttryckte ett behov av stöd och uppföljning. Flera deltagare uttryckte önskemål om längre uppföljning, upp till ett år, samt träning med lotsen. Vissa önskade att uppföljningssamtalen hölls på plats istället för via telefon.    Slutsats Slutsatser som kan dras från resultaten i denna studie är framförallt det tydliga behovet av ett individanpassat stöd vid en beteendeförändring gällande fysisk aktivitet. Det kan gälla   uppföljning, att hitta en rimlig träningsnivå och någon att ventilera med. Sammanfattningsvis styrker våra resultat tidigare forskning om att rådgivning och stöd är ett nödvändigt verktyg vid en beteendeförändring.

Bakrund: Depression är en psykisk sjukdom som karaktäriseras av avgränsade episoder som varar minst två veckor med förändringar i känslor, kroppliga funktioner och tankar. Symtomen som kan uppkomma är nedstämdhet, trötthet, låg självkänsla, ångest och självmordstankar. Totalt lever ungefär 280 miljoner människor i världen med depression och enligt WHO:s rapport kommer sjukdomen ligga på förstaplats på listan över orsaker till global ohälsa år 2030. Depression anses bero på störningar i signalsubstanssystemet där noradrenalin, dopamin och serotonin har en avgörande roll. Depression anses också bero på ökning av aktiviteten i hypotalamus-hypofys-binjurebark-axeln (HPA-axeln). Ytterligare studier har funnit ett samband mellan låga nivåer av hormonet brain derived neurotropic factor (BDNF) och ökad risk för att drabbas av depression. Sjukdomen behandlas i första hand med antidepressiva läkemedel eller samtalsterapi. På senare år har fysisk aktivitet i form av aerob träning studerats som ett sätt att behandla depression. Nuvarande tillgängliga behandlingar är i vissa fall inte effektiva ur ett ekonomiskt och patientcentrerat perspektiv. Det är därför viktigt att prioritera nya behandlingsmetoder för att motverka höga kostnader och biverkningar.  Syfte: Syftet med detta arbete var att undersöka vilka fysiska och psykiska effekter som uppnås vid fysisk aktivitet samt undersöka om fysisk aktivitet på recept bör förskrivas i större utsträckning mot depression.  Metod: Detta arbete var en litteraturstudie som baserade sig på fem randomiserade kontrollerade studier, tre kliniska studier och en multicenterstudie från databasen PubMed.  Resultat: Alla nio studier tyder på att fysisk aktivitet på recept (FaR) i form av aerob träning är en effektiv behandlingsmetod för patienter med depression. Fysisk aktivitet bidra med bättre självuppfattning, ökad självsäkerhet och mer positiva tankar. Aerob träning gav ökad frisättning av BDNF, förbättrade patienternas minne och kondition, ökade hippocampusvolymen, ökade den maximala syreupptagningsförmågan och gav positiva effekter på kroppens organ och system. Fysisk aktivitet motverkade stress, ångest och depressiva symtom på liknande sätt som antidepressiva läkemedel.  Slutsats: Denna litteraturstudie som undersökte effekterna av fysisk aktivitet mot depression visade att fysisk aktivitet på recept är en effektiv och säker behandling mot depression. Behandlingen är associerad med få biverkningar och komplikationer jämfört med antidepressiva läkemedel. Fysisk aktivitet på recept är en underuttnyttjad resurs som bör ordineras i större utsträckning. Detta för att motverka biverkningar från läkemedel, förbättra folkhälsan, minska kostnader på nationell och internationell nivå, minska risken för att återinsjukna i depression samt underlätta för hälso- och sjukvårdspersonal.

Fysisk aktivitet är ett av det vedertagna sätt till att främja hälsa inom sjukvården i dagens Sverige och rekommenderas främst till patienter med olika diagnoser såsom diabetes typ 2, övervikt och fetma. Fysisk aktivitet på recept, FaR, är ett verktyg framtaget som ett behandlingsalternativ för att minska ohälsa och förskrivningen av farmaceutiska preparat. Trots att verktyget FaR är bevisat effektivt som behandlingsmetod används det inte i den utsträckning verktyget har kapacitet för. Åtta regionansvariga för FaR i Sverige intervjuades.  Studiens syfte var att belysa hur regionsansvariga för Fysisk aktivitet på recept ser på arbetet kring FaR i dåtid, nutid och framtid. För att kunna besvara syftet användes tre frågeställningar: Vad anser de regionsansvariga att FaR har bidragit med inom hälso- och sjukvården? Vad anser regionsansvariga vara grundläggande för ett lyckat arbete med FaR? Vilka utvecklingsområden kan det finnas för FaR enligt regionsansvariga?  Studiens metod var semistrukturerade intervjuer med åtta regionsansvariga utspridda över Sverige. För att analysera dessa intervjuer så genomfördes transkribering, kodning och tematisering och sedan en innehållsanalys för att urskilja betydelsefulla teman, kategorier och underkategorier och betydelsefulla citat.  Resultatet visade att samtliga regioner var överens om att FaR var ett viktigt verktyg i arbete inom hälso-och sjukvården. Men att då alla regioner arbetar olika med FaR finns en otydlighet i hur arbetet bör skötas för att FaR skall användas mer. Brister inom kommunikation, ledning och samverkan och i uppmuntran både resursmässigt och ledarskapsmässigt framgick. Studien kan bidra med mer kunskap om arbetet kring FaR i olika regioner har fungerat och möjligtvis ge förslag på hur det kan förbättras. En möjlig väg att gå kan vara en nationell instans som jobbar strategiskt och med fysisk aktivitet i varje region för att stödja det hälsofrämjande arbetet med FaR.

Syfte. Det övergripande syftet med studien var att undersöka hälso- och sjukvårdspersonalens inställning och användande av FaR-metoden (Fysisk aktivitet på Recept). Studien har även undersökt möjligheten till huruvida hälsopedagoger kan vara en samverkande profession och således öka FaR-förskrivningen. Studiens frågeställningar var; -Vilken är hälso- och sjukvårdspersonalens inställning gällande användandet av FaR-förskrivning? -Vilka möjligheter och hinder upplever hälso- och sjukvårdspersonalen för FaR-förskrivning? -Skulle möjligheten att nyttja hälsopedagoger inom eller utanför vården vara ett alternativ för hälso- och sjukvårdspersonalen för att öka FaR förskrivningen? -Skiljer sig ovan beroende på yrkesprofession inom hälso- och sjukvården? (läkare jämfört med sjuksköterskor) - Påvisar “tillräckligt” fysiskt aktiva personer inom hälso- och sjukvården en bättre inställning till FaR? Metod. Studien genomfördes kvantitativt i form av en tvärsnittsstudie. Insamling av data skedde via en anonym digital enkät utskickad till totalt 67 primärvårdsenheter inom Stockholmsregionen. Enkäten bestod av 17 frågor och var riktad mot legitimerad sjukvårdspersonal inom primärvården och analyserades i statistikprogrammet SPSS. Resultat. Av studiens 64 deltagare angav en stor majoritet (86%) positiv inställning till FaR som alternativ behandlingsmetod och 72% angav metoden som nödvändig inom sin profession. Mer än hälften (56%) av hälso- och sjukvårdspersonalen upplevde hinder med FaR-förskrivning där tidsbrist och svårighet med uppföljning var de mest angivna orsakerna. Nästan hälften (40%) av studiedeltagarna angav att de inte besitter någon utbildning om FaR. Sjuksköterskorna i studien påvisade signifikant bättre allmän uppfattning om FaR som metod (p=0,016) samt inställning till nyttjande av hälsopedagoger för ökad förskrivning av FaR (p=0,033) än läkare. Slutsats. Hälso- och sjukvårdspersonal har en positiv inställning gällande användandet och uppfattning om FaR som behandlingsmetod. Det förekommer hinder och finns en avsaknad av kompetens som begränsar användandet av metoden inom respektive profession och således dess framfart. De uppmärksammade hinder och avsaknaden av kompetens hälso- och sjukvårdspersonalen uppger sig ha, är något en hälsopedagog kan bidra med och besitter. Således skulle hälsopedagogen kunna fungera som en samverkande profession inom hälso- och sjukvården för att öka förskrivningen och framfarten av FaR för att nå dess fulla potential.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka i vilken omfattning fysisk aktivitet på recept används inom Region Uppsala samt undersöka om det finns ett intresse till att förskriva FaR och vad som eventuellt påverkar detta intresse. Metod Urvalet i denna undersökning var legitimerad personal i Uppsala län med förskrivningsrätt av FaR på hälso- och vårdcentraler. En enkätundersökning genomfördes på 26 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Uppsala län. Totalt 46 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer var bland annat befattning, kön, kommuntillhörighet, nyttjande av FYSS och FaR, egen motion samt intresset att förskriva FaR och motivering till intresset. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med hjälp av deskriptiv data, Spermans korrelationsanalys samt boxplot.   Resultat Majoriteten av respondenterna uppger att deras vårdcentral arbetar med FaR. Det föreligger en stor skillnad i antalet skriftliga FaR-ordinationer och antalet muntliga rekommendationer. Gällande intresset till att förskriva FaR var det 19 personer av vårdpersonalen som skattade ett lågt intresse varav 26 personer skattade ett högt intresse.  Det finns ej något signifikant samband mellan hur ofta man motionerar i förhållande till vilket intresse man har till att förskriva FaR. Gällande intresset till FaR i relation till hur mycket FaR som förskrivs kunde inga samband tydas. Slutsats Våra resultat visar på att majoriteten av respondenterna arbetar med FaR på sin vårdcentral å andra sidan förskrivs det relativt lite FaR trots att vårdinstansen arbetar med metoden. I enkätundersökningen framkom således att det är betydligt vanligare att ge muntliga rekommendationer gällande fysisk aktivitet jämfört med en skriftlig FaR ordination. Spridningen kring intresset till FaR är stor men majoriteten av respondenterna har ett intresse till att förskriva mer FaR. Det hittades inga signifikanta samband i enkätundersökningen. Med största sannolikhet beror detta på ett litet stickprov. / Aim The purpose of this study was to investigate the extent to which physical activity onprescription is used within Region Uppsala and to investigate whether or not there is an interest in prescribing FaR and what influences this interest. Method The sample in this survey was registered staff in Uppsala county with the right to prescribe FaR at health and care centres. A survey was conducted at 26 non-private health and care centers in Uppsala county. A total of 46 questionnaires were answered by authorized staff with prescription rights by FaR. Factors studied included position, gender, municipal affiliation, use of FYSS and FaR, own exercise as well as the interest in prescribing FaR and justification for the interest. The results from the survey were analyzed using descriptive data, Sperman's correlation analysis and box plots. Results The majority of respondents state that their health center works with FaR. There is a large difference in the number of written FaR prescriptions and the number of oral recommendations. Regarding the interest in prescribing FaR, 19 people from the healthcare staff estimated a low interest, of which 26 people estimated a high interest. There is no significant relationship between how often one exercises in relation to the interest one has in prescribing FaR. Regarding the interest in FaR in relation to how much FaR is prescribed, no connections could be discerned. Conclusion Our results show that the majority of respondents work with FaR at their healthcare center, on the other hand, relatively little FaR is prescribed even though the healthcare institution works with the method. The survey thus revealed that it is significantly more common to give oral recommendations regarding physical activity compared to a written FaR prescription. The spread of interest in FaR is large, but the majority of respondents have an interest in prescribing more FaR. No significant relationships were found in the survey. This is most likely due to a small sample size.