Introduktion: Sömn är ett återkommande kropps- och sinnestillstånd som utgör en grundpelare vid reglering av fysiologiska faktorer som påverkar kroppens välmående. Definitionen av återhämtning har beskrivits som kroppens förmåga att återgå till homeostas. Återhämtning är en nödvändig process till följd av den ansträngning som fysisk träning medför. I tidigare studier har man observerat att en brist på sömn och en störning i den cirkadiska rytmen har en negativ påverkan på frontallobens exekutiva funktioner, kognitionen samt den generella mentala hälsan. Som fysioterapeut är det relevant att bedöma sömnkvalitén för att ge patienter så goda möjligheter som möjligt till att få bästa tänkbara utfall av rehabiliteringen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sömnens påverkan på återhämtningen efter fysisk träning. Metod: Litteratursökningen utfördes i databaserna PubMed, Cinahl, SportDiscus, AMED, PEDro och Web of Science. Efter bearbetning avsamtliga artiklar i de 6 olika databaserna, inkluderades totalt 15 artiklar i denna studie. För att granska de inkluderade artiklarnas kvalitet, tillämpades PEDro-skalan. Resultat: Sömnen besitter en viktig roll i återhämtningen efter fysisk träning. Träning har överlag visat sig påverka sömnkvalitén positivt. Bristande sömn har överlag visat sig ha en negativ påverkan på muskelkraft, kognitiv förmåga och reaktionstid. Bristande sömn har även påvisats öka utsöndringen av katabola stresshormoner i förhållande till anabola hormoner. Konklusion: Sömnen har en stor inverkan på återhämtningen efter fysisk träning då en bristande sömn har visat sig negativt påverka fysisk förmåga och balansen mellan återuppbyggande och nedbrytande hormoner.

Denna uppsats ämnar ta reda på hur fysisk träning fungerar som sånguppvärmning på en van sångare. Tidigare forskning har visat övervägande positiva effekter av fysisk träning sånguppvärmning, men de flesta tidigare studierna fokuserar på kvinnliga sångare. Denna uppsats är en pilotstudie och är således en test av metod inför kommande större studie. En testperson i 28 års-ålder rekryterades via bekvämlighetsurval till studien. Han utförde två olika typer av sånguppvärmningar vid två olika testtillfällen, en traditionell sånguppvärmning samt en fysisk träning som uppvärmning. Därefter sjöng han en sång som spelades in i musikstudio för att sedan fylla i en enkät som innehöll frågor om hur han upplevde att hans röst kändes vid framförandet av sången. Svaren från enkäten visar att testpersonen upplevde att han hade en större och tätare klang, han hade mer vibrato och var mer egaliserad i registerövergångar efter att ha utfört den fysiska träningen som uppvärmning. Endast en testperson ingår i denna studie vilket gör att det inte är rimligt att dra allomfattande slutsatser från resultatet. Metoden i sin helhet fungerar väl, det kan dock vara lämpligt att göra ändringar gällande antalet testpersoner samt utformningen av den fysiska träningen i kommande studier.

<p>Strid i bebyggelse är en del av nutidens krigsföring. Uppsatsen handlar om vilka fysiska egenskaper som krävs i strid i bebyggelse, vilka fysiska krav som ställs på en stadsskyttesoldat samt hur man som plutonchef kan lägga upp träningen för sina soldater så att de når dessa krav, hur man kan hantera skador samt skapa motivation.</p><p>Syftet med denna uppsats är, att identifiera de fysiska egenskaper som krävs i strid i bebyggelse, eventuella brister i de nuvarande särskilda kraven kopplat till tjänstens stridsmiljö och uppgifter, föreslå en utveckling av dessa krav samt föreslå ett periodiserat träningsprogram som kan möjliggöra att nå dessa krav för att på ett enkelt sätt fungera som ett stöd till en officer som är ansvarig för den fysiska utvecklingen i en stadsskyttepluton.</p><p>Uppsatsen avsåg att undersöka hur ett periodiserat träningsprogram kan se ut genom att identifiera och beskriva de fysiska egenskaper som krävs i strid i bebyggelse. Därigenom erhölls slutsatser som kunde nyttjas för att föreslå ett periodiserat träningsprogram.</p><p>Uppsatsens resultat kan sammanfattas på följande sätt: Stadsskyttestriden är intensiv och omväxlande i en föränderlig och ofta oländig miljö och terräng.</p><p>Striden kräver en soldat med god kondition och förmåga att tempoväxla. Genom att höja de krav som idag ställs på stadsskyttesoldater och inrikta dem närmare tjänstens verklighet, medför en målinriktad träning, bättre motivation samt ett bättre slutresultat. På detta sätt kan vi få fram fler soldater som orkar göra rätt under striden. Fokus i den befälsledda träningen bör ligga på löpningsträning med och utan utrustning som leder till ökad duglighet att springa snabbt på korta distanser upp till 400 meter med personlig utrustning och vapen.</p><p>Uppsatsen baseras på Lars Michalsik & Jens Bangsbo, <em>Aerob och anaerob </em>träning, försvarsmaktens reglemente Militära operationer i urbaniserad terräng samt resultatet av en fokusgrupp.</p> / <p>This paper´s objective was to identify what physical abilities today’s soldiers must have when operating in urban areas and how to reach these physical abilities. The purpose is to make the reader start reflecting about his or her role of being in charge of the conscripts physical training.</p><p>Based on a descriptive method I have gathered information through a literature search, reading and described it, then drawing conclusions and referred to the literature. Finally identified the main points of these physical abilities.</p><p>My main literary source was Lars Michalsik & Jens Bangsbo, <em>Aerob och anaerob </em>träning and<em> Försvarsmaktens reglemente Militära operationer i urbaniserad terräng</em>. I have also conducted interviews with people with special knowledge and experience in the subject.</p><p>Results indicate that the main focus of physical training must be on running short distances up to 400 meters with combat gear and personal weapon, maximal strength in ties and endurance strength in the back and stomach and relative strength in upper body. My conclusions are that by changing today’s requirements for the conscripts can lead towards a better focus in physical training and a better result in the end with soldiers that have the right strength to succeed in FIBUA, Fighting in Built-Up Areas.</p>

Strid i bebyggelse är en del av nutidens krigsföring. Uppsatsen handlar om vilka fysiska egenskaper som krävs i strid i bebyggelse, vilka fysiska krav som ställs på en stadsskyttesoldat samt hur man som plutonchef kan lägga upp träningen för sina soldater så att de når dessa krav, hur man kan hantera skador samt skapa motivation. Syftet med denna uppsats är, att identifiera de fysiska egenskaper som krävs i strid i bebyggelse, eventuella brister i de nuvarande särskilda kraven kopplat till tjänstens stridsmiljö och uppgifter, föreslå en utveckling av dessa krav samt föreslå ett periodiserat träningsprogram som kan möjliggöra att nå dessa krav för att på ett enkelt sätt fungera som ett stöd till en officer som är ansvarig för den fysiska utvecklingen i en stadsskyttepluton. Uppsatsen avsåg att undersöka hur ett periodiserat träningsprogram kan se ut genom att identifiera och beskriva de fysiska egenskaper som krävs i strid i bebyggelse. Därigenom erhölls slutsatser som kunde nyttjas för att föreslå ett periodiserat träningsprogram. Uppsatsens resultat kan sammanfattas på följande sätt: Stadsskyttestriden är intensiv och omväxlande i en föränderlig och ofta oländig miljö och terräng. Striden kräver en soldat med god kondition och förmåga att tempoväxla. Genom att höja de krav som idag ställs på stadsskyttesoldater och inrikta dem närmare tjänstens verklighet, medför en målinriktad träning, bättre motivation samt ett bättre slutresultat. På detta sätt kan vi få fram fler soldater som orkar göra rätt under striden. Fokus i den befälsledda träningen bör ligga på löpningsträning med och utan utrustning som leder till ökad duglighet att springa snabbt på korta distanser upp till 400 meter med personlig utrustning och vapen. Uppsatsen baseras på Lars Michalsik &amp; Jens Bangsbo, Aerob och anaerob träning, försvarsmaktens reglemente Militära operationer i urbaniserad terräng samt resultatet av en fokusgrupp. / This paper´s objective was to identify what physical abilities today’s soldiers must have when operating in urban areas and how to reach these physical abilities. The purpose is to make the reader start reflecting about his or her role of being in charge of the conscripts physical training. Based on a descriptive method I have gathered information through a literature search, reading and described it, then drawing conclusions and referred to the literature. Finally identified the main points of these physical abilities. My main literary source was Lars Michalsik &amp; Jens Bangsbo, Aerob och anaerob träning and Försvarsmaktens reglemente Militära operationer i urbaniserad terräng. I have also conducted interviews with people with special knowledge and experience in the subject. Results indicate that the main focus of physical training must be on running short distances up to 400 meters with combat gear and personal weapon, maximal strength in ties and endurance strength in the back and stomach and relative strength in upper body. My conclusions are that by changing today’s requirements for the conscripts can lead towards a better focus in physical training and a better result in the end with soldiers that have the right strength to succeed in FIBUA, Fighting in Built-Up Areas.

Bakgrund: Hjärtsvikt är den enda hjärtsjukdomen i västvärlden vars förekomst ökar. Hjärtsvikt är ett symtom på en bakomliggande hjärtsjukdom och risken att drabbas ökar med åldern. Dödligheten vid hjärtsvikt är hög men den kan sänkas med rätt behandling. Syfte: Syftet är att belysa och sammanställa tidigare forskning som beskriver olika omvårdnadsåtgärder för att förbättra hälsa och välbefinnande hos patienter med kroniskhjärtsvikt. Metod: Till denna litteraturstudie samlades data in från databaserna Cinahl,Medline och Swemed +. Litteraturöversikt efter Polit och Becks (2008) modell hara nvänts som vägledning att sammanställa materialet och uppnå studiens syfte. Resultat: Resultatet i den här studien har redovisats i fyra kategorier och visar att de patientersom får kunskap om sin sjukdom samt motiveras till egenvårdsbeteende i form av ökad fysisk aktivitet förbättrar sin livskvalitet, får minskade symtom, minskar risken för återinläggning på sjukhus och en för tidig eller plötslig död. Implikation: Denna studie är till stor nytta för sjuksköterskans som genom sin förståelse för patienten kan ge patienten ökad information och kunskap om dess sjukdom och egenvårdsbeteende. Patienten kan därmed få en ökad motivation till att öka sin fysiska aktivitet som leder till en ökad livskvalitet. Det som saknas i forskningen är hur patienterna upplever sinsituation och vilka omvårdnadsåtgärder de anser fungerar bäst. / Background: Heart failure is the only heartdisease that increasing in the Wests. Heartfailure is a symtom of underlying heartdisease and the risk increases with the age. The mortality in heart failure is high, but it can be reduced with the right type of treatment. Aim: The aim is to illustrate and put together earlier research that describes diffrent kinds of care proceedings to promote health and well-being with patients with chronic cardiac insufficience. Method: For this literature review, data was collected from the databases Cinahl, Medline and Swemed +. Literature summary from Polit and Becks (2008) model has been used as guidance to putting together the material to reach the aim. Result: During the result of this study four category appeared shows that patients who have knowledge about their disease and give the motivation of self-care behavior through increased physical activity improve their quality of life, have less symtoms, reduce the risk of rehospitalisation and a premature or sudden death. Implication: This study is of high value for the patient who wants to get information about its disease and self-care behavior can get an increased motivation to add their physical activity that leads to improvement of quality of life. Whats missing in the research is how the patients experinces their situation and which kind of care proceedings they consideredthe most suitable.

<p>Bakgrund: Hjärtsvikt är den enda hjärtsjukdomen i västvärlden vars förekomst ökar. Hjärtsvikt är ett symtom på en bakomliggande hjärtsjukdom och risken att drabbas ökar med åldern. Dödligheten vid hjärtsvikt är hög men den kan sänkas med rätt behandling. Syfte: Syftet är att belysa och sammanställa tidigare forskning som beskriver olika omvårdnadsåtgärder för att förbättra hälsa och välbefinnande hos patienter med kroniskhjärtsvikt. Metod: Till denna litteraturstudie samlades data in från databaserna Cinahl,Medline och Swemed +. Litteraturöversikt efter Polit och Becks (2008) modell hara nvänts som vägledning att sammanställa materialet och uppnå studiens syfte. Resultat: Resultatet i den här studien har redovisats i fyra kategorier och visar att de patientersom får kunskap om sin sjukdom samt motiveras till egenvårdsbeteende i form av ökad fysisk aktivitet förbättrar sin livskvalitet, får minskade symtom, minskar risken för återinläggning på sjukhus och en för tidig eller plötslig död. Implikation: Denna studie är till stor nytta för sjuksköterskans som genom sin förståelse för patienten kan ge patienten ökad information och kunskap om dess sjukdom och egenvårdsbeteende. Patienten kan därmed få en ökad motivation till att öka sin fysiska aktivitet som leder till en ökad livskvalitet. Det som saknas i forskningen är hur patienterna upplever sinsituation och vilka omvårdnadsåtgärder de anser fungerar bäst.</p> / <p>Background: Heart failure is the only heartdisease that increasing in the Wests. Heartfailure is a symtom of underlying heartdisease and the risk increases with the age. The mortality in heart failure is high, but it can be reduced with the right type of treatment. Aim: The aim is to illustrate and put together earlier research that describes diffrent kinds of care proceedings to promote health and well-being with patients with chronic cardiac insufficience. Method: For this literature review, data was collected from the databases Cinahl, Medline and Swemed +. Literature summary from Polit and Becks (2008) model has been used as guidance to putting together the material to reach the aim. Result: During the result of this study four category appeared shows that patients who have knowledge about their disease and give the motivation of self-care behavior through increased physical activity improve their quality of life, have less symtoms, reduce the risk of rehospitalisation and a premature or sudden death. Implication: This study is of high value for the patient who wants to get information about its disease and self-care behavior can get an increased motivation to add their physical activity that leads to improvement of quality of life. Whats missing in the research is how the patients experinces their situation and which kind of care proceedings they consideredthe most suitable.</p>

Depression är en psykisk sjukdom som blir allt mer vanligt förekommande och som orsakar problem hos personer som lider av den, vilket gör att fler personer söker sig till vården för hjälp. Syftet med denna uppsats var att beskriva upplevelsen av fysisk aktivitet som en omvårdnadsåtgärd hos patienter med depression. I litteraturöversikten granskas tio artiklar, med kvalitativ design, där totala antalet deltagare är 227 personer med åldrarna 14–69 år. Både män och kvinnor inkluderas i studien. Artiklarnas studier analyserades utifrån Fribergs fem-stegsmodell. Vid analys av artiklarnas studier så framkom temana: Planerad fysisk aktivitet är positivt, Socialt stöd är av betydelse, Påverkar psykisk och fysisk hälsa och Individanpassning är avgörande. Vårdpersonal behöver ha kunskap om de positiva upplevelser som fysisk aktivitet har på depressiva patienter för att kunna använda det som en omvårdnadsåtgärd. Mer kunskap om de positiva effekterna av fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd, kan minska användandet av antidepressiva läkemedel. Detta kan innebära en ekonomisk vinning för både patient och sjukvård. / Depression is a growing mental illness that causes problems in people suffering from it, which causes more people to seek care for help. The purpose of this study is to describe the experience of physical activity as a nursing intervention in patients with depression. This subject is relevant in today's society and not well-researched, which means that there is insufficient knowledge in the field, therefore further research in the field would be desirable. The literature review examines ten articles with qualitative design where the total number of participants is 227 people with the age 14 to 69 years. Both men and women are included in the study. Based on Friberg's five-step model, the results of the articles were analyzed. The results of the articles show that physical activity is perceived as a positive nursing intervention in people suffering from depression. In some cases, negative experiences were expressed. Healthcare professionals need knowledge of the positive experiences that physical activity has on depressed patients to use it as a nursing intervention. More knowledge about the positive effects of physical activity as a nursing intervention may reduce the use of antidepressant drugs and the side effects that may accompany them. This can mean an economic gain for both patient and healthcare.

No description available.

Bakgrund: Paniksyndrom med eller utan agorafobi skapar stort lidande för många individer då sjukdomen skapar stora begränsningar i vardagen. Huvudsaklig behandling består av psykofarmaka och samtalsterapi. Fysisk träning är ett av Fysioterapeutens huvudsakliga medel till att främja hälsa och förhindra ohälsa hos individen genom planerade aktiviteter med syftet att förbättra kroppens förmåga att genomföra specifik uppgift. Fysisk träning har bevisat ångestlindrande effekter. Syfte: Att kartlägga vilken effekt fysisk träning har på livskvalitet och ångestsymtom för individer med paniksyndrom med eller utan agorafobi. Metod: För att besvara syftet genomfördes en systematisk litteraturstudie. Sökningar utfördes i de medicinska databaserna Pub Med, PsycInfo, Cinahl samt SveMed+. Resultat: 9 studier granskades totalt. Av dessa visade 6 stycken att fysisk träning ger positiva effekter på panikångest med eller utan agorafobi. Av dessa utförde 5 stycken fysisk träning under minst 10 veckor. Vid dessa 5 utfördes den fysiska aktiviteten på måttlig intensitet. Alla 5 studier visade att kognitiv beteendeterapi och/eller psykofarmaka gav signifikant större positiva effekter än fysisk träning. En studie visade att fysisk tränings positiva effekter över tid närmar sig den positiva effekt som psykofarmaka gav fysisk träning kan ytterligare förbättra effekten av kognitiv beteendeterapi och psykofarmaka. Konklusion: Fysisk träning har signifikant positiva effekter avseende patienters mående. kognitiv beteendeterapi och psykofarmaka har signifikant större positiva effekter än fysisk träning.

Bakgrund: Människans kropp är uppbyggd för en aktiv livsstil och behöver rörelse för att uppnå en god hälsa. Dessvärre visar trenden i samhället att vi blir mer och mer stillasittande och fysisk inaktiva. En stor riskgrupp för en inaktiv livsstil har visat sig vara universitetsstudenter då majoriteten av deras tid tillbringas sittandes. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga träningsvanor samt faktorer som motiverar eller hindrar till fysisk träning hos studenter vid Luleå tekniska universitet. Metod: En egenkonstruerad digital enkät användes för att samla in material vid tre olika utbildningar vid Luleå tekniska universitet. Studien bestod utav 277 studenter varav 80 besvarade enkäten. Resultat: Studiens resultat visade att studenterna vid Luleå tekniska universitet tränade i genomsnitt 3,98 träningstillfällen i veckan med en duration på 45 minuter per träningstillfälle. I genomsnitt lades två tillfällen/vecka på måttlig intensitet och två tillfällen på hög intensitet enligt Borg-skalan. Styrke- samt konditionsträning var främsta träningsform. Deltagarna motiverades till fysisk träning av en bättre hälsa och hindrades av tidsbrist. Fysioterapeutstudenterna tränade fler tillfällen i veckan jämfört med lärar- och civilingenjörsstudenter. Könsskillnad har setts vid val av träningsform då killar tränade mer lagsport och tjejer tränade mer dans och yoga/pilates. Konklusion: Generellt pekar studiens resultat på att studenterna vid Luleå tekniska universitet uppnådde rekommenderad mängd fysisk träning utifrån FYSS rekommendationer. P.g.a. stickprov från ett universitet och det låga antalet deltagare var det svårt att dra generella slutsatser. Fler studier inom ämnet krävs.