No description available.

<p>Background: A harmonisation of accounting directions has been taken place, which for most countries has meant an adjustment to the directions of the United States. The Swedish directions of group accounting, RR 1:00, is one such adaptation. At the same time, a new direction of group goodwill, FAS 142, is introduced in the US. </p><p>Purpose: The purpose of this thesis is to map out the Swedish actors’, mainly the companies’, opinion about the direction of group goodwill accounting. </p><p>Procedure: Information from three actors in the market of accounting (accountants at the firms, users, in the form of analysts, and authorised accountants and one issuer of the directions) was collected via questionnaire and complementary telephone interviews. </p><p>Summary: From the investigation we found out that the Swedish actors are content with the Swedish directions of group goodwill accounting but they think that an adjustment to the American direction FAS 142 is inevitable. The analysts had a positive attitude towards FAS 142 while the other actors were a little more doubtful.</p>

Syfte: Syftet med denna uppsats är att göra en kvantitativ undersökning av samtliga noterade koncerners årsredovisningar på Stockholmsbörsens Large Cap-lista. Detta för att se om koncernerna följer upplysningskraven angående nedskrivningstest enligt IAS 36, samt att se om det har skett någon förbättring från det första året 2005 med IAS 36 jämfört med år 2006. Vi vill också undersöka hur stor del av de totala immateriella tillgångarna som hänförs till goodwill. Metod: Denna uppsats har en deduktiv ansats då vi tog vår utgångspunkt i teorin och sedan formade vi en hypotes som vi genom empirin testade mot teorin. Detta ledde till en kvantitativ undersökning av sekundärdata. Denna sekundärdata bestod av 102 årsredovisningar från sammanlagt 51 bolag noterade på Stockholmsbörsens Large Cap-lista. Slutsats: I slutsatsen kommer vi fram till att det är fler företag som lämnat upplysningar år 2006 jämfört med år 2005. På somliga punkter har även utförligheten blivit allt bättre, dock kan vi inte generellt påstå att företagen blivit klart bättre i upplysningarna som IAS 36 kräver. Förslag till fortsatt forskning: Vi tycker det skulle vara intressant att göra en kvalitativ undersökning på hur nedskrivningstest praktiskt går till i olika företag. Detta för att jämföra olika metoder och tillvägagångssätt som kan tänkas användas av företagen, till exempel om företag i samma branscher använder samma metoder. Likaså om metoderna för nedskrivningstest ser olika ut i olika branscher. Uppsatsens bidrag: Denna uppsats belyser problemen med att företagen inte följer IASB:s regelverk fullt ut.

Problem: Hur arbetar olika banker med att särskilja immateriella tillgångar med begränsad nyttjandetid från goodwill och finns det skillnader mellan hur detta tillämpas i praktiken före och efter införandet av IFRS 3? Vad finns det för problem vid behandling av immateriella tillgångar? Syfte: Denna studie har till syfte att studera hur företag har anpassat sig till de nya reglerna IFRS 3. Metod: Studien består av en empiri- och en litteraturinsamling. Empiri-insamlingen genomfördes med hjälp av en intervju, granskande av årsredovisningar och e-postfrågor som skickades till representanter hos de tre undersökta bankerna. Litteraturinsamlingen består av artiklar, broschyrer och böcker. De inhämtades från databaser och biblioteket på Mälardalens högskola. Resultat och Slutsats: Innan IFRS 3 behandlade de undersökta bankerna immateriella tillgångar relativt olika, men i och med införandet blev de mer lika varandra. Detta betyder att IASB har kommit en bit på väg vad gäller harmoniseringen mellan företag, åtminstone vad gäller de undersökta bankerna. För att komma längre i harmoniseringsprocessen krävs det att de får större förståelse för vikten av att immateriella tillgångar redovisas på rätt sätt. / Research Issue: How do various banks work to distinguish intangible assets with limited amortization from goodwill, are there differences between how it is applied in practice before and after the introduction of IFRS 3? What are the problems in treatment of intangible assets? Purpose: This study has the purpose to study how companies have adapted to the new rules IFRS 3. Method: One empirical and one literature study were made. The empirical data collection was carried out by means of an interview, review of annual reports and e-mail questions were sent to representatives of the inquired banks. The literature consists of articles, brochures and books. They were found in databases and the library at Mälardalen University. Results and Conclusion: Before IFRS 3 the banks treated intangible assets rather differently, but after the implementation their treatment became more similar. This means that the IASB has made some progress in terms of harmonization the accounting standards between companies, at least for the inquired banks. In order to advance further in the harmonizing process, it requires that the banks gain more understanding of the importance that intangible assets are accounted properly.

Bakgrund och problem: Goodwill är den post som länge omdiskuterats utifrån aspekten att det är en svårhanterbar post i bolags balansräkningar. Under år 2005 fastställde IASB att de bolag som nyttjade IFRS inte längre har tillåtelse att skriva av goodwill utan istället ska genomföra nedskrivningar. Problemet som uppstod utifrån det nya beslutet kring föreställningsramen är att det verkar ha blivit allt mer komplext att hantera goodwillposten. Detta trots att IFRS standarden hänvisar att det är av stor vikt att bolag upprättar sina finansiella rapporter så korrekt och rättvisande som möjligt. Inte heller verkar några grundliga riktlinjer finnas till hands för att prestera en så korrekt redovisad goodwill som möjligt och därmed beskrivs posten som en tickande bomb. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera bolagens hantering av goodwillposten. Metod: Den metod som vi har utgått ifrån är den kvalitativa metoden. Vi ville med den här uppsatsen genomföra en mer djupgående analys av bolagens årsredovisningar och dess väsentliga poster. Komplettering med den kvantitativa metoden har skett genom att sammanställa den insamlade sifferdatan i diagram för att se samband, fördelning och variationer. Resultat och slutsatser: För samtliga bolag återfinns en motivering gällande goodwillposten. De bolag som inte har genomfört nedskrivningar av goodwill återger i enkelhet att återvinningsvärdet översteg det redovisade värdet och därmed fanns ingen anledning till nedskrivning. Medan bolagen som har gjort nedskrivningar på goodwill redogör för djupare motiveringar som exempelvis lägre efterfrågan, avvecklad verksamhet med mera. Förslag till fortsatta studier: Det hade varit intressant att genomfört studien på samtliga bolag från Mid Cap listan, vilket hade kunnat ge en tydlig generalisering inom det segmentet. Även att komplettera med intervjuer hade varit en intressant aspekt, samt gå djupare in på earnings management och big bath för att se om det finns något samband i hanteringen av goodwill.

Goodwill har sedan länge varit ett kontroversiellt ämne. Genom införandet av det nya internationella regelverket IFRS kom hanteringen av goodwill att förändras. Istället för att göra årliga nedskrivningar ska nu goodwillposten hos börsnoterade företag på minst årlig basis genomgå en nedskrivningsprövning, för att se om ett nedskrivningsbehov föreligger. Detta har emellertid mottagit viss kritik, då det anses vara subjektiva bedömningar som ligger till grund. En följd av detta skulle således kunna vara att företag medvetet undviker nedskrivningar.  Kritik riktas även mot de höga goodwillposter som svenska företag redovisar. Trots den globala kris som världen har befunnit sig i sedan 2007 förefaller det som att goodwill hos svenska företag inte har påverkats i en negativ riktning. Detta kritiseras öppet av praktiserande ekonomer, samt strider mot tidigare forskning inom ämnet. Studier har funnit att makroekonomiska faktorer såsom lågkonjunktur bör leda till sänkta nivåer av goodwill, då en nedskrivning sannolikt bör vara aktuell.  För att kunna studera de fulla effekterna av en lågkonjunktur bör vidare, enligt forskning, en viss tidsfördröjning ha ägt rum. Detta åskådliggjorde ett forskningsgap över svensk ekonomi, och således något som denna uppsats ämnar fylla. Genom att studera årsredovisningar från 36 stycken svenska företag noterade på Large Cap-listan, granskades företagens andel goodwill av eget kapital. En jämförelse av goodwillposten innan lågkonjunkturen samt efter lågkonjunkturens början exekverades. För att kunna ta en eventuell effekt av en tidsfördröjning i beaktande, studerades goodwill år 2011. Ytterligare jämförelser utfördes för år 2010, 2009, 2008 och 2007 med året innan konjunkturförsämringen (som här representeras av år 2006). Detta för att undersöka om andelen goodwill i förhållande till eget kapitel minskade i ett tidigare skede av konjunkturförsämringen. Studiens resultat indikerar att de undersökta företagen inte uppvisar en lägre andel goodwill efter lågkonjunkturens början. Data visar att goodwillposten de facto var högre efter lågkonjunkturens början än innan. Detta strider mot tidigare forskning, samt är avvikande mot den trend som kan observeras i andra länder som exempelvis USA. Då även länder som USA tillämpar ett regelverk som anses vara ekvivalent med IFRS, är måhända subjektiva bedömningar av goodwillpostens värde otillräckligt för att förklara de höga goodwillposterna som förekommer i Sverige. En förklaring som eventuellt kan anses ligga bakom denna diskrepens av erhållna resultat för svenska företag och tidigare forskning om lågkonjunktur, är den svenska ekonomin. Begreppet tigerekonomi har använts för att beskriva den styrka och beständighet som har illustrerats i den svenska återhämtningen från finanskrisen.

In today’s business world, strategic alliances are becoming a common method for achieving a competitive advantage towards industry rivals. This tool, however, is not a guarantee for success as the failure rate of alliances is between 30-70%. Even with this high failure rate, strategic alliances continue to grow and becoming more and more common. Through strategic alliances, the organizations can gain the possibility to access, acquire and implement new knowledge from its partners as a step to achieve competitive advantage. However, by engaging in alliances or inter-firm arrangements they also place themselves in the risk zone of giving away knowledge, both intentionally or unintentionally, which is also known as knowledge leakage. Studies have shown that trust is important in knowledge sharing, and managers must understand the role of trust and distrust in this equation, in order to be able to successfully achieve an effective and trustworthy knowledge transfer for a firm. Previous research has focused mainly on the effects of trust on knowledge sharing and a few exceptions have focused on knowledge leakage. However, these articles have been ignoring the factor of distrust. The purpose of this thesis therefore lies in investigating the effect the dimensions of both trust and distrust simultaneously have on knowledge sharing and leakage, as theory view trust and distrust as separate but co-existing concepts. The dimensions chosen for investigation are goodwill trust, competence trust, goodwill distrust and competence distrust. In order to achieve this purpose, a quantitative research method was used. A questionnaire was developed and sent out to Swedish firms operating in knowledge-intensive industries according to Eurostat. 55 companies fully completed the questionnaire. From this a factor analysis and regression analysis was conducted in order to fulfill the purpose of this thesis. This thesis found that goodwill trust has a positive effect on knowledge sharing and negative effect on knowledge leakage. Competence trust and competence distrust was found to have a positive relationship with knowledge leakage. Also, the authors developed the dimensions of goodwill and competence distrust as well as empirically proved their existence. This thesis contributes by acknowledging the importance of both concepts, trust and distrust, and also providing managers with an idea of what dimensions of trust and distrust are important when associating it to knowledge exchange.

The objective of IAS 36 is to guide a company on how to apply procedures to ensure that its assets are carried at no more than their recoverable amount. The standard IAS 36 is however obscure and full of gaps to be filled with assumptions made by the CFO. Considering the obscurity of IAS 36, the audit of goodwill impairment tests and possible write downs can have different outcomes depending on the relationship between the auditor and CFO. This paper contributes to the literature by investigating how the auditor-CFO relationship influences the audit of goodwill impairment tests and possible write downs. The primary data consist of eight semi-structured interviews with four auditor-CFO pairs, in four Swedish listed companies. The auditor- CFO relationship and related negotiations are found to highly influence the audit of goodwill impairment tests and possible write downs. The findings indicate that the respondents view the auditor-CFO relationship as being proactive. Depending on what role the auditor is ascribed in the relationship by the CFO, the goodwill impairment tests and possible write downs have a different outcome, where optimistic values of the impairment tests are either upheld by implementation of relevant strategies or write downs are conducted.

La contabilizzazione delle operazioni di M&A è radicalmente mutata nel corso degli ultimi dieci anni, nel contesto statunitense come in quello europeo. A seguito di tali cambiamenti l’ammontare di goodwill (avviamento) iscritto nei bilanci di molte società si è incrementato. Questo studio si propone in primo luogo di far luce sulla reliability di tali valori analizzando le cause della svalutazione del goodwill, a partire dall’ipotesi essa sia causata in molti casi dal pagamento di un prezzo eccessivo da parte dell’impresa acquirente, piuttosto che essere la conseguenza di eventi successivi all’operazione. L’analisi, in secondo luogo, ha lo scopo valutare se l’impairment test del goodwill, reso obbligatorio dallo SFAS 142 raggiunga l’obiettivo di individuare in modo tempestivo le perdite durevoli di valore del goodwill acquisito e, dunque, di evitare che rimangano iscritti in bilancio come assets valori che di fatto non lo sono. Lo studio ha considerato un campione di 929 acquisizioni concluse nel periodo 1999-2007 che hanno coinvolto società statunitensi quotate ed è stato condotto sviluppando un modello predittivo basato su alcune misure indicanti potenziale overpayment da parte dell’acquirente alla data di acquisizione. I risultati mostrano in primo luogo come alcuni indicatori di overpayment, come la percentuale del prezzo pagata in azioni dell’impresa acquirente e un ammontare elevato di goodwill rispetto al prezzo di acquisto, diano un contributo significativo nella stima di future svalutazioni del goodwill. Un risultato piuttosto preoccupante, poiché segnala una almeno parziale incapacità da parte degli attuali Principi Contabili (SFAS 141) di garantire che alla data di acquisizione il valore attribuito a tale asset sia effettivamente fondato sulle sinergie e sul valore di “going-concern” del target (“core goodwill”), escludendo elementi ad esso estranei, come l’ overpayment da parte dell’acquirente. Per quanto attiene al secondo obiettivo, i risultati mostrano che il lasso temporale tra la data di acquisizione e il momento della svalutazione è in media di due - tre anni, a differenza di quanto accadeva precedentemente all’entrata in vigore dello SFAS 142, quando tale distanza temporale è stata stimata essere tra i quattro e i cinque anni. Tale risultato pertanto suggerisce che l’impairment test (almeno) annuale ha ottenuto l’effetto di migliorare la tempestività dell’individuazione di eventuali perdite durevoli di valore, contribuendo a bilanciare l’effetto sopra descritto che potenzialmente si ingenera alla data di acquisizione. / The purpose of this study is to shed light on the reliability of accounting goodwill numbers by examining whether the root cause of many goodwill impairment losses is the overpayment for the target at the time of the original acquisition, rather than the deterioration of goodwill values caused by events occurred after acquisition. A second related objective is to assess whether the annual impairment test of the acquired goodwill introduced by SFAS 142 improved the ability of accounting standards to timely capture situations in which the amount of goodwill is overstated and should thus be written down. I tested these hypotheses over a sample of 929 acquisitions completed by US listed companies over the nine-year period from 1999 to 2007. To assess whether the occurrence of a goodwill impairment loss can be predicted based on overpayment indicators, I developed a prediction model of goodwill impairment losses using some indicators measured at the acquisition date that signal potential overpayment by the acquiring firm. First, I found that certain measures, such as the percentage of stock in the consideration and the amount of purchase price assigned to goodwill, in fact represent powerful indicators of the occurrence of a subsequent goodwill impairment. This result is troubling as it suggests that SFAS 141 provisions are at least partially unable to avoid that components other than “core goodwill” being included in the amount recognized as goodwill, casting some doubt on the credibility of prominent goodwill amounts included in the financial statements of many corporations. I also found that the recognition of goodwill impairments lags behind the acquisition time by an average of two to three years. Compared with findings of earlier studies this result indicates that SFAS 142 requirements for annual impairment tests in fact improved the timeliness of recognizing goodwill write-offs, eventually helping to mitigate the failure of SFAS 141.

No description available.