Diskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwillDiskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwill.

No description available.

Summary In a world where distances have become shorter and shorter, boundaries are to some extent disappearing and are creating space for integration and globalisation. One significant example of the integration process is the foundation of the European Union. The need to improve the economical development within the European Union has lead to the elaboration of a complex assemble of international standards to regulate the way companies should present their economical situation. The IAS /IFRS standards must be applied in all quoted companies from January 2005; and at the same time the four biggest auditing agencies in the world are characterized by their biggest employment session since many years. When it comes to the implementation of the new standards, companies and auditors have experienced many difficulties in learning how to deal with purchased goodwill and financial instruments. What practical adjustments the introduction of the new European standards has brought in the work of auditors and how does their adaptation process look like from an educational perspective? The purpose of our study is to understand what practical adjustments auditors have made in order to adapt to the new standards when it comes to the verification of financial statements, in particular for goodwill and financial instruments. We will try to achieve this understanding trough the analysis of the learning context behind the transition process in four different auditing agencies. Together with this, we want to analyse in what extend the complexity of the new rules influenced the phenomenon of high recruitment. In order to answer our purpose we have chosen to carry out seven qualitative interviews with public certified auditors. We believe that knowledge about reality can be achieved through the interpretation and deep analysis of different information and for this reason we argue for a hermeneutical scientific ideal. Our theoretical frame is important to both understand the theoretical differences between the old and the new standards, but also to have an overview of the profession of auditors. We also present theories behind organisational learning; and we create a background to understand the different factors behind the higher demand. Our empirical information is presented in different categories that we identified partially through the study of the theoretical frame, and partially through the discussion with our respondents in semi structured interviews. Our analysis is both linked to the theoretical frame, but it also tries to look at different aspects directly from the empirical material collected. The result of our research shows that the organisational learning in auditing agencies is very effective, partially because this profession is used to continuous changes. Auditors have experienced several practical modifications in their way of verifying financial statements, which depends both on the standards, but also on the relationship with the clients. Finally we discovered that the influence of the complexity of the standard on the higher recruitment is not significant if seen as a single factor.

Bakgrund: År 2004 beslutade Europeiska Unionen (EU) att inrätta nya internationella re-dovisningsstandarder (IFRS). Ett beslut som influerades av International Accounting Stan-dard Board (IASB) och som kom att innebära väsentliga förändringar för noterade bolag. Syftet med IFRS är att försöka harmonisera de olika europeiska ländernas redovisningsme-toder för att öka den internationella jämförbarheten. IFRS 3-Business Combinations som be-handlar regler angående företagsförvärv, är en del av IFRS. I jämförelse med tidigare svenska regler ställdes det, i samband med införandet av IFRS 3, högre krav angående iden-tifiering av förvärvade tillgångar vid ett företagsförvärv. Tidigare, i samband med företags-förvärv, utfördes årliga planenliga avskrivningar på goodwillvärdet då värdet antogs ha be-gränsad livslängd. Efter införandet av IFRS 3, med dithörande IAS regler, måste numera goodwillvärdet prövas för nedskrivning minst en gång om året. En tydligare allokering av bolagens förvärvade övervärden till de immateriella tillgångsposter och till goodwillposten blev, den 1 januari 2005, därmed ett krav. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur de listade bolagen på Stockholmsbör-sen allokerat sina förvärvade övervärden på goodwill respektive immateriella tillgångsposter samt förklara varför de valt att allokera övervärdet på detta vis. Metod: En kvantitativ forskningsmetod med ett deduktivt angreppssätt har tillämpats i denna studien då författarna har som avsikt att påvisa statistiska samband mellan urvals-grupper, med utgångspunkt i redan befintlig redovisningsteori. Utifrån tre hypoteser som härstammar ur Positive Accounting Theory (PAT), har ett icke- parametriskt Mann-Whitney U-test använts för att testa hypotesernas signifikans. För att utse urvalsgrupperna för hypotesprövning tillämpades ett icke-slumpmässigt urval av bolagspopulationen från Stockholmsbörsen. Eftersom bolagen är indelat i Small Cap, Mid Cap och Large Cap listor, valde författarna att undersöka 25 bolags årsredovisningar inom varje storlekskategori. Slutsats: Författarna fann att bolagen, oavsett bolagsstorlek, tenderade att allokera mer av sitt övervärde till goodwill än till immateriella tillgångar. Orsaken till dessa allokeringar kan vara så såväl tvingande till följd av IFRS 3:s uppdelningskrav eller subjektiva, då bolagen tillämpat redovisningsmetoder för att antingen öka eller minska vinsten. Alla tre hypoteser-na förkastades i varje bolagsstorlekskategori vilket påvisar att det inte fanns något signifi-kant samband med att en av urvalsgrupperna skulle allokera mer av övervärdet till en speci-fik tillgångspost än den andra urvalsgruppen. Hypoteserna förkastades dock endast margi-nellt för skuldsättningsgradshypotesen bland Small Cap bolag samt hypotesen för politiska kostnader bland Mid Cap bolagen. Det kan tänkas att det med ett annat bolagsurval kan ha funnits koppling mellan bolagens allokeringsbeslut och det subjektiva beslutsutrymme som representeras av PAT. Därigenom kan det antydas att dessa bolagen, för att förbättra sina möjligheter till ökad belåning trots hög skuldsättning, valt redovisningsmetoder som höjt vinsten eller försökt undvika politisk granskning genom att anta metoder som tenderar att sänka årets resultat.

Bakgrund: Företagsförvärv är sedan länge en vanligt förekommande företeelse i företagens tillväxt, vilket bland annat medfört att redovisning av goodwill varit ett flitigt diskuterat ämne. I och med införandet av EUs 4:e direktiv utformar samtliga de i EU noterade bolag från och med 1 juni 2005 sin finansiella rapportering enligt IASBs standardverk IFRS. Förändringen innebär att goodwill istället för att skrivas av över dess nyttjandeperiod nu årligen skall testas för nedskrivning. Något som införts i och med implementeringen av IAS 36 är att goodwill skall fördelas på de kassagenererande enheter som förväntas få synergier av ett förvärv. Identifiering av kassagenererande enheter och fördelning av goodwill på kassagenererande enheter är något som kan orsaka bolagen problem. Syfte: Att undersöka och beskriva hur IAS 36 tolkas i praktiken vid nedskrivningstest av goodwill med avseende på kassagenererande enheter. Genom att syftet uppfylls minskar den kunskapsbrist som finns avseende praxis i användandet av IAS 36. Genomförande: Uppsatsen har genomförts som en kvalitativ fallstudie på ett svenskt bolag. Utöver fallföretaget har ett verifieringsföretag använts. Som förstudie har två redovisningsexperter intervjuats vilka likväl hjälpte till med att förklara IAS 36 olika beståndsdelar. Resultat: Uppsatsen har visat på att IAS 36 rekommendationer inte är så tydlig för företagen som de till en början tycks vara. Såväl identifiering av kassagenererande enheter som fördelning av goodwill kan innebära problem för företagen och att standardens intentioner inte alltid följs. Fallföretagets fördelning av goodwill skulle i förekommande fall kunna ske på en högre nivå än vad den görs idag. Fördelas goodwillen på en högre nivå skull det ske helt i enlighet med det viktiga begreppet rättvisande bild som IASBs föreställningsram hänvisar till. Dagens fördelning av goodwill kan göra att synergier från enheter som inte tilldelats goodwill inte beaktas i den nedskrivningsprövning som görs av goodwill. Uppsatsen har även visat på att väsentlighet är en viktig faktor. Beaktas inte väsentlighet kan identifiering av kassagenererande enheter och fördelning av goodwill bli allt för godtyckligt för att vara av värde, till de beslutsunderlag som används av fallföretagets intressenter.

Från den 1 januari 2005 ska samtliga noterade bolag i EU upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med IASB:s internationella redovisningsstandarder, vilket i teorin ska bidra till ökad jämförbarhet mellan bolagen. Syftet med uppsatsen var därför att genom att granska årsredovisningar se hur väl noterade bolag i Sverige och Storbritannien följt upplysningskraven i IAS 36 p 134 samt jämföra de två ländernas efterlevnad gällande nedskrivningstestet av goodwill som är en förändring i de internationella standarderna jämfört med tidigare. Den deduktiva forskningsansatsen användes, och den befintliga teori som låg till grund för att undersöka verkligheten var IAS 36 p 134. Resultatet av undersökningen har sedan presenterats utifrån den kvantitativa metoden för att ge en bra översikt av resultatet. I en litteraturundersökning presentedes de kvalitativa egenskaper som redovisningen ska ha, tidigare reglering av goodwill i Sverige och Storbritannien samt de redovisningsbegrepp som haft stor betydelse för de båda ländernas redovisning. En genomgång av upplysningskraven i IAS 36 p 134 gjordes också. Skillnaderna i bolagens efterlevnad och den mäng information som de gav skiljde sig mycket åt. Det svenska och brittiska urvalet hade inte lyckats uppfylla samtliga upplysningskrav, och vid en jämförelse mellan ländernas efterlevnadsgrad visade det sig att de svenska bolagen var lite bättre än de brittiska på att lämna information. De upplysningskrav som länderna var bäst respektive sämst på att lämna information var lika för länderna. Orsakerna till detta kan vara många, bl.a. olika redovisningstradition eller att ingen praxis om detta har utvecklats. Men på grund av att bolagen inte följer upplysningskraven blir årsredovisningarna inte jämförbara.

Från och med 1 januari 2005 måste alla noterade bolag inom EU följa gemensamma regelverk för sin koncernredovisning. Detta har inneburit att företagen har varit tvungna att anpassa sig efter nya regler. Vidare har EU ställt krav på hur dessa nya regler ska efterföljas i de olika länderna, där bland annat Sverige har haft en övervakningspanel som då sett till att de svenska företagen följer de regler och normer som gäller. I Nederländerna däremot har det tidigare saknats en sådan motsvarighet och frågan nu är om detta har lett till att det finns skillnader i hur de två olika ländernas företag ger information i sina årsredovisningar? En ny regel som tillkommit i och med de nya regelverken är att företagen inte längre får skriva av goodwill, utan måste istället göra en nedskrivningsprövning varje år för att se om värdet ändrats. Om värdet har förändrats måste företaget skriva ner beloppet. Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning börsnoterade företag i Nederländerna följer standarden IAS 36 punkt 134 gällande nedskrivningsprövningar av goodwill, jämfört med svenska företag. Vidare vill vi även undersöka om det finns skillnader mellan hur olika företag i Nederländerna följer denna standard och lämnar ut den information som krävs. För att få underlag till studien har vi granskat nederländska årsredovisningar där ursprungsantalet var 154, men efter bortfall användes endast 67 i vår studie. I vår granskning har vi tittat efter hur n0ga våra utvalda företag följt IAS 36 punkt 134 och funnit väldigt varierande resultat. Vi har använt oss av samma poängsystem som en tidigare uppsats och värdet vi fått fram har sedan jämförts med våra hypoteser; omsättning, balansomslutning, andel goodwill av totala tillgångar och till sist avkastning. Vidare har vi försökt se samband mellan våra variabler genom regressionsanalyser i statistikprogrammet SPSS. Dessa analyser visar dock på att inget samband föreligger mellan vår beroende variabel och de oberoende variablerna. Detta beror troligen på att företagen inte haft tillräckligt med tid till att acklimatisera sig till de nya reglerna eller att informationen är så pass känslig att de inte vill synliggöra den för konkurrenter och andra intressenter. Men när resultaten ställdes mot de svenska siffrorna från den tidigare undersökningen såg vi tydligt att Sverige är bättre på att ge information än Nederländerna. Detta tyder då på att den s.k. övervakningspanelen kan ha haft en betydande roll gällande hur mycket information som ska tas med i årsredovisningarna.

Titel: Vilka effekter upplever svenska företag efter införandet av IFRS 3 med avseende på goodwill? Har denna syn förändrats sedan tiden kring införandet av standarden?   Nivå: C-uppsats i ämnet företagsekonomi   Författare: Jenny Lenell och Katarina Ström   Handledare: Tomas Källqvist / Stig Sörling   Datum: 2009 – januari   Syfte: Vårt syfte med detta arbete är att vi vill skapa förståelse och analysera hur svenska företag upplever införandet av IFRS 3 med avseende på goodwill. Vi vill även titta på om denna syn har förändrats sedan införandet av standarden och om den överensstämmer med tidigare studier.   Metod: I detta arbete har vi valt att genomföra en kvalitativ studie. För att utföra studien har vi intervjuat ett antal svenska företag. Den information vi samlat in ligger till grund för vår analys och slutsats. Vi har även samlat in redan befintlig teori och ställt denna mot vår insamlade empiri.   Resultat & slutsats: Det som vi har funnit är att de största förändringarna företagen upplever till följd av IFRS och den nya goodwillredovisningen är det årliga nedskrivningstestet och de ökade upplysningskraven. Företagens syn på de nya reglerna har inte förändrats så mycket i jämförelse med studier gjorda vid tiden kring införandet. Företagen är fortfarande negativt inställda till de nya reglerna och behöver ha mer tid på sig att anpassa sig till dem för att kunna acceptera dem fullt ut.  Dock har vi sett att de är mer positiva nu än för några år sedan. Ett av syftena med IAS-förordningen var att skapa en enhetlig och jämförbar redovisning vilket verkar ha lyckats då företagen upplever att detta blivit bättre.   Förslag till fortsatt forskning: Ett förslag till fortsatt forskning skulle kunna vara att man om något år gör en liknande undersökning för att då se om företagens uppfattning och syn på standarderna och tillämpningen av dessa har förändrats. Vi tror att företagens syn kan ha utvecklats då standarderna och arbetssättet är mer inarbetade om några år.   Uppsatsens bidrag: Vi anser att uppsatsen har bidragit till att tydliggöra företagens syn på standarderna och visar på om denna syn har förändrats något sedan införandet. Uppsatsen visar på att den största förändringen för företag gällande den nya goodwillredovisningen är kraven på nedskrivningstest och de ökade upplysningskraven.   Nyckelord: IFRS 3, goodwill, kvalitativa kriterierna, rättvisande bild och tidigare studier.

Bakgrund och problem Förvärvad goodwill skall inte längre skrivas av utan istället genomgå en nedskrivningsprövning minst en gång per år, även om det inte finns några indikationer på värdenedgång. Oavsett om prövningen resulterar i en nedskrivning eller ej innebär de nya reglerna omfattande upplysningskrav gällande de uppskattningar som använts vid nedskrivningsprövningen. Två studier som gjordes direkt efter införandet år 2005 visade att relativt många företag har med svårigheter gällande upplysningskraven i IAS 36 punkt 134. Båda undersökningarna uttrycker att det finns utrymme för förbättringar under kommande år. Problemformulering Med bakgrund mot tidigare studier har författarna formulerat följande problemformulering: Går det att se en förändring gällande redovisning av upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 för år 2008 jämfört med år 2005? Syfte Syftet med studien är att undersöka hur börsnoterade bolag inom industribranschen uppfyller upplysningskraven gällande koncernmässig goodwill i IAS 36 punkt 134 i årsredovisningen för år 2008 jämfört med år 2005. Metod Studien har genomförts enligt den kvantitativa metoden. Ansatsen för studien var den deskriptiva undersökningstypen kombinerat med en induktiv undersökningsansats. I urvalet ingår samtliga bolag inom Stockholmsbörsens industribransch. De utvalda bolagens årsredovisningar för år 2005 och 2008 har granskats utifrån en av författarna på förhand definierad tolkningsmall för upplysningskraven i IAS 36 punkt 134. Resultaten har sammanställts och analyseras utifrån referensramen. Resultat och slutsatser Resultatet av studien visar en förbättring gällande redovisning av upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 för år 2008 jämfört med år 2005. Trots förbättringen tyder resultaten på att det fortfarande finns utrymme för bolagen att se över sin redovisning då det endast är två delpunkter som uppfylls till ett hundra procent år 2008. Det har även gått att utläsa en försämring från år 2005.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning företag noterade på OMX-börsen i Stockholm följer redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134 samt om tre oberoende variabler, omsättning, bransch och revisionsbyrå, har någon inverkan på i vilken utsträckning företagen följer redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134. Mot bakgrund av syftet har vi kommit fram till följande frågeställningar. I vilken utsträckning följer företagen redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134? Har företagens omsättning någon inverkan på efterlevnaden av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134? Har företagens val av revisionsbyrå någon inverkan på efterlevnaden av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134? Har bransch någon inverkan på efterlevnaden av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134? Metod:Vi har i denna uppsats använt oss av en kvantitativ metod för att samla in information. Vi har studerat litteratur, artiklar samt årsredovisningar från företag noterade på OMX-börsen i Stockholm för att i analysdelen undersöka om det finns ett samband mellan vår beroende variabel och våra oberoende variabler. Resultat & slutsats: Resultatet av vår undersökning visar att medelvärdet på företagens efterlevnad av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134 är 55,08 %. Undersökning visar att det inte finns några statistiskt säkerställda samband mellan den beroende och våra oberoende variabler. Förslag till fortsatt forskning: Det vore intressant att undersöka andra oberoende variabler, göra en liknande undersökning igen om några år samt att undersöka om hårdare sanktioner vid dålig efterlevnad av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134 skulle förbättra efterlevnaden. Uppsatsens bidrag: Vi hoppas att denna uppsats skall visa och belysa i vilken utsträckning företag noterade på OMX-börsen i Stockholm följer redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134.