Syftet med den här studien är att undersöka om friluftsliv och skolverksamhet för årskurs 1-6 samverkar med varandra. Fokus har legat på att undersöka om lokala mål för friluftsverksamheten förekommer och om olika skolämnen integreras av friluftsverksamheten i skolan. Skolors omfattning av friluftsverksamhet och lärares utbildning inom friluftsliv eller utomhuspedagogik redovisas även. Metoden som har lett till resultaten är en enkätundersökning som skickades ut till 20 olika kommuner, och urvalet blev 77 svar från lärare verksamma i årskurs 1-6 från 18 kommuner. För att ge rättvisa åt studien rekommenderas att man ser igenom metodbeskrivningen innan man läser resultaten. Vad som framkommer är att ca en tredjedel av lärarna, som undersökningen omfattar, inte vet om de har lokala friluftsmål att arbeta efter och ungefär lika många anger att de inte har några friluftsmål att rätta sig efter. Nästan hälften av de lärare som ansvarar för skolans friluftsverksamhet har inte satt upp några mål för den. Historiskt sett var skolans friluftsverksamhet mycket detaljerat i form om innehåll, medan dagens friluftsliv i skolan har väldigt få mål och riktlinjer. Idrott, NO och matematik är de skolämnen som flitigast blir integrerade i friluftsverksamheten. Omfattningen av skolornas friluftsliv är mycket varierande där skolor på landsbygden har fler friluftsdagar än stadsskolor. Historiskt sett har det skett en förändring då stadsskolor omfattades av fler friluftsdagar än byskolorna. Det har även skett en mindre ökning av friluftsdagar för samtliga skolor än vad som genomfördes på 80-talet.

Syftet med undersökningen är att ta reda på hur pedagoger på förskolan resonerar runt sin inomhusmiljö och sitt leksaksinnehav, samt hur barnen inspireras av miljöns uppbyggnad och vilka leksaker barnen intresserar sig mer eller mindre för. De undersökta områdena är inomhusmiljö, barnens lek, leksaksinnehav på fyra förskolor, samt en jämförelse av två traditionellt kommunala förskolor och två förskolor med Waldorfpedagogisk inriktning. Metoden jag har använt är kvalitativa intervjuer med en pedagog från varje förskola, samt observationer av lekmiljöerna. Genom pedagogerna har jag fått information om barnens lek. Mitt resultat är att pedagogerna inreder för att sänka ljudnivån, ha olika vrår för olika aktiviteter och ge barnen utrymme för att få vara ifred. På de kommunala förskolorna har de gott om plats med flera lekrum och många olika leksaker för att det ska finnas något som tilltalar alla barn. Waldorfförskolorna har endast ett litet lekrum med bara några få och enkla leksaker i naturmaterial som ska utveckla barnens fantasi.

<p>Kvinnor har under stora delar av 1900‐talet broderat monogram på hemmets textilier för att skilja tillhörigheter åt och undervika förväxling. Monogrammet hade även en prydande funktion på textilierna, som broderats mer eller mindre synliga på textilierna under åren. Ordet monogram kommer från grekiskans mono´grammos och betyder en bokstav av enbart linjer. Det broderade monogrammet består av ägarens begynnelsebokstäver eller det gifta parets gemensamma begynnelsebokstäver, vilket har varierat under tiden från en till fyra bokstäver och hela namn beroende på trender. Mönsterförlagor till monogrammen spreds via märk‐ och broderiböcker vilka ligger till grund för uppsatsen. Före märk‐ och broderiböckernas tid broderades dukar som förlagor och inspiration till kommande märkning, så kallade märkdukar. Idag är det enbart ett fåtal som dekorerar hemmets textilier med ett handbroderat monogram, troligen beror det på ett minskat behov av märkning för att skilja tillhörigheter åt, en jäktande nutid, ett minskat kunnande samt ett förändrat synsätt på textil som hållbar produkt.</p><p>Jag riktar i uppsatsen uppmärksamheten mot monogrammets funktioner, komposition och placering på hemmets textilier mellan 1892‐2007. Monogrammet är intressant att studera då det gått från självklarhet till bortglömt på drygt 100år. Uppsatsen är genomförd i en kvalitativ litteraturstudie med hermeneutikisk metod. För framtida forskning inom området är det av intresse att ta reda på hur monogrammen skiljer sig geografiskt och vilka influenser som påverkat.</p>

I och med västerlandets kulturella och historiska möte med österlandet har båda parter fått integrera med varandra och ta del av varandras skiljaktigheter. Dessa olikheter, kulturer emellan tar sedan en positiv, negativ eller relativ neutral ställning till varandra. Denna uppsats fokuserar på att se hur mötet mellan västerlandet, med fokus på Sverige och dess möte med buddhismen har tagit sig uttryck. Mötet och integreringen dessa emellan har pågått i mindre form sedan 1970-talet, men inte blommat upp förrän slutet av 1990-talet. Då mötet mellan buddhismen som livsfilosofi och Sverige tagit sig an olika uttryck anser jag det är problematiskt att komma fram till ett fullständigt svar i den nedan angivna frågeställningen. Min avsikt blir därför att uppsatsen ska utmynna i en teori om det berörda problemet.

The form of my essay is that all human communication, can be seen as a practical knowledge, witch can be trained. I describe how I came in to a pedagogic activity, which is aimed to train people’s communicative ability in their working life and in school. This is made in the form of lectures, seminars and training program. In this essay, I even describe my personally background and what it was, that made me work with people outside the theatre. The theatre that former had been my professional affiliation. The reader is invited to follow me in how I carry out a seminar and to get a picture of how a training program can look like. I describe how some unsuccessful appearance as an actor and as lecturer made me to reflect about what underlying conditions sets the scene for a successful performance. My conclusion is that it has to do with being totally present in the situation. I ask myself if it really is possible to work in the manner that I do. At the same time I realize that I have been doing so for the past 10 years. But is this really something for the working life? What use can people have of studies and training in communication? These doubts has followed me in my work ever since I started and was the reason for me to start developing a pedagogical training program in practical communication, based on my knowledge in theatre and studies in communication theories. Over the years I have come across a lot of doubt, showing itself in the way I have been perceived, difficulties to see the value in what I am offering and understanding on what the studies are about and lead to. At the same time I have seen it as my task to explain my standpoint and to learn which methods that work and which that do not. I am pursuing a discourse on how theatre method can be linked to communication and explain some of the key parts of my work and how it is taught. This is largely about a work in process, where understanding on what is happening in the different stages of the training is vital. How experience based learning and feelings inflict our way to act and achieve new knowledge. The importance of feelings and what some researchers on the brain have thought and written in this matter has influenced my outlook on science. Finally I write about the connection between empathy and the ethical aspects of communication.

The aim of this essay is to study how older art can be used to illustrate our contemporary society with a critical view and also to contribute to the discussion of for what reason we keep our public collections. My essay is based on a case study of the 2008 summer exhibition ‘Queer: desire, power and identity’ at Nationalmuseum. The exhibition used art from different eras to show how the ideals, norms of gender, and how the symbols for power have changed throughout history. It also reveals how certain art or artists have been excluded from art history due to their sexual orientation. This study is based on three questions: -          How can older art be used to illustrate a to our society contemporary theme? -          How can a public museum make an exhibition with a clear and active message? -          How can a clear and potentially sensitive message be shown without risking to be provocative towards either the visitors or the person(s) it is about. My material is based on the exhibition, the work material from the museum, protocols, photographs, exhibition texts, and interviews with the creators of the exhibition. I have also added reviews of the exhibition to add more perspectives for my discussion.

<p>Språk är en del av den undervisning som alla elever får under sin tid i skolan. För att elever ska kunna lära sig ett andra språk utöver det modersmål eleven har krävs det att läraren kan, genom kunskap om och val av strategier och modeller, hjälpa till med inlärningen. Det är hur läraren kan hjälpa sina elever att uppnå bästa möjliga resultat i sin inlärning av sitt andraspråk som arbetet behandlar. Detta arbete tar sin utgångspunkt från ett lärarperspektiv, d.v.s. hur en lärare ser på hur de bäst kan hjälpa sina elevers andraspråksinlärning. Det finns en stor mängd modeller att använda sig av och en rad olika teoretiska perspektiv att luta sig mot för att kunna utforma en konstruktiv undervisningen. Under detta arbetets gång intervjuades fem lärare från tre olika sorters verksamhet inom skolan. Arbetet tar fasta på vikten av att L2 används i inlärningsmiljön, d.v.s. att för att elever ska kunna lära sig språket måste de bli utsatta för språket. Det påpekar att inte låta läromedlet styra undervisningen allt för mycket utan använda detta som antingen inspiration eller använda det i kombination med egna övningar. Andraspråksinlärning kan påbörjas redan i de tidigaste åren i skolan, dock att läraren bedriver denna undervisning muntligt. </p>

<p>Uppsatsen är en reflekterande text som behandlar det verk som skapats av mig under examensarbetet i medier vid Högskolan i Skövde. Verket består av ett fordon skapat i samarbete med företaget EA DICE där prestanda, utseende och resurser har varit största fokus. Den reflekterande texten inleds med en inledning där det framgår hur och varför jag valde examensarbete följt av problemställning och mål. Vidare redogörs vilka begränsningar och avgränsningar som gjorts i arbetet och reflektioner kring det slutgiltiga resultet. Efter detta följer en förteckning över vad verket består av och arbetsprocessen bakom det hela. I denna arbetsprocess belyses de problem som uppstått vid skapandet av verket.</p><p>I slutsatsen framgår att målen som satts i början av arbetet har uppfyllts och att jag lärt mig en hel del om hur skapandet av spel går till på stora företag.</p>

<p>Denna uppsats tar sin utgångspunkt i en problematiserande läsning av Edward Saids kritik av främst den västeuropeiska kulturens negativa representationer av framförallt den arabisk-islamska världen. Genom att ta fasta på teorins anti-essentialistiska grundpoäng ifrågasätts dess icke uttalade men effektiva tendens att återproducera en missvisande dikotomi. Endast ett sådant ifrågasättande kan på allvar öppna möjligheten att se bortom föreställningen om araberna som passiva och viljelösa offer. En analys av muslimska författares kritik av islambilden i europeiska skolböcker, jämförd med hur islam framställs i svenska historieläroböcker, visar att de senare är långt mer anti-orientalistiska än muslimernas egna islambild. Muslimerna och islam behandlas som historiska fenomen, styrda av samma sociala och ekonomiska faktorer som de som format de västeuropeiska samhällena. De muslimska författarnas kritik handlar dock om ett envist försök att ahistoriesera islam: en plädering för att den endast ska fattas i en teologisk/filosofiskt bemärkelse.</p>

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i en problematiserande läsning av Edward Saids kritik av främst den västeuropeiska kulturens negativa representationer av framförallt den arabisk-islamska världen. Genom att ta fasta på teorins anti-essentialistiska grundpoäng ifrågasätts dess icke uttalade men effektiva tendens att återproducera en missvisande dikotomi. Endast ett sådant ifrågasättande kan på allvar öppna möjligheten att se bortom föreställningen om araberna som passiva och viljelösa offer. En analys av muslimska författares kritik av islambilden i europeiska skolböcker, jämförd med hur islam framställs i svenska historieläroböcker, visar att de senare är långt mer anti-orientalistiska än muslimernas egna islambild. Muslimerna och islam behandlas som historiska fenomen, styrda av samma sociala och ekonomiska faktorer som de som format de västeuropeiska samhällena. De muslimska författarnas kritik handlar dock om ett envist försök att ahistoriesera islam: en plädering för att den endast ska fattas i en teologisk/filosofiskt bemärkelse.