Bakgrund: Ökande användning av antibiotika har resulterat i att bakterier blivit resistenta mot antibiotika. Staphylococcus aureus är en vanligt förekommande hudbakterie som orsakar de flesta sårinfektionerna och har utvecklat en resistens mot meticillin. Syfte: Syftet var att beskriva utmaningar i vårdpersonalens möten med patienter som drabbats av MRSA. Metod: En litteraturstudie där resultatet av 9 studier med kvalitativ ansats har sammanställts. Sökningarna gjordes i databaserna CiNAHL, MEDLINE, PubMed, PsykInfo och Scopus samt manuellt. Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier och nio underkategorier. Kategorierna är: behov av kunskap, hinder för följsamhet i vården, belastningar i den dagliga vården, att sträva efter en god vård för patienter med MRSA. Konklusion: Kontinuerlig utbildning och följsamhet av riktlinjer som implementerats av ansvarig sjuksköterska möjliggör ett bättre smittskyddsarbete och en ökad patientsäkerhet. För att klara av utmaningar som kan finnas i vården av patienter som drabbats av MRSA och för att kunna utföra god omvårdnad, är det viktigt att vårdpersonal strävar efter att upprätthålla god hälsa hos sig själva. Nyckelord: MRSA, utmaningar, vårdpersonal, omvårdnad / Background: Increased use of antibiotics has made many of the bacteria resistant. Staphylococcus aureus is a common bacterium on the skin and causes the most of the wound infections, it has developed a resistance towards methicillin. Aim: The aim was to describe challenges in health care staff’s encounters with patients affected by MRSA. Method: A literature study where the results of nine studies with qualitative approach are compiled. The searches were performed in the databases CiNAHL, MEDLINE, PubMed, PsykInfo, Scopus and manually. Result: The result is presented in four categories and nine subcategories. The categories are: The need for knowledge, Barriers for compliance in care, Strain in the daily caregiving, To strive for a good care for patients with MRSA. Conclusion: Continuous education and compliance with guidelines that is implemented by the responsible nurse enables improved infection control and increases patient safety. To manage challenges that appear while caring for patients affected by MRSA and to be able to accomplish good caregiving, it is important that health care staff strives to maintain good health for themselves.

Bakgrund: Sverige blir mer och mer ett mångkulturellt land, då många av världens länder är centrum för kulturell globalisering. Detta medför att en större andel av personer i vårt land som söker sig till hälso- och sjukvården har utländsk härkomst och därmed ett annat språk och kultur. För att kunna tillfredsställa dessa patienters grundläggande behov och leverera en individanpassad vård, behövs ökad kompetens kring kulturella skillnader och likheter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vårdpersonals erfarenheter av att vårda patienter med annan kulturell bakgrund. Metod: I litteraturstudien har tio kvalitativa empiriska studier sammanställts och analyserats genom en innehållsanalys på manifest nivå. Sökningar av artiklar gjordes i CINAHL, PubMed och Ebsco – alla databaser. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman med totalt 13 underteman. De tre huvudtemana var (1) språkbarriärer, (2) kulturella hot och (3) vårdens bristande beredskap. Vårdpersonal upplever att språkförbistringar medför svårigheter inom vårdandet av patienter med annan kulturell bakgrund. Patienter med annan kulturell bakgrund upplevs ha starkare emotionella uttryck, mannen är överhuvudet i familjen och anhöriga upplevs av många som störande. Vårdpersonal önskar lättillgängliga hjälpmedel och utbildning för att kunna leverera transkulturell vård till patienter. Slutsats: Att vårda patienter från andra kulturer kan kräva mer tid på grund av olika barriärer som måste övervinnas och kulturkrockar som kan uppstå. Kulturell kompetens är en nödvändighet för att kunna utföra transkulturell omvårdnad, vilket handlar om ett holistiskt synsätt inom vårdandet. Kunskap behöver levereras till all sjukvårdspersonal inom alla instanser för utveckling av kulturell kompetens, men för att kunna ta till sig kunskapen är första steget att rannsaka sig själv, sina fördomar och värderingar om patienter från andra kulturer.

Abstract The purpose of my study was to outline the criteria of good mental health work by analysing the views of both clients and staff of a mental health service. By 'mental health work', I mean here the kind of mental health work referred to in Mental Health Act (1160/90). 'Good' is an evaluative concept, which can be replaced by other concepts, depending on the context. I did not intend to examine the semantic content of 'good', but rather aimed to elucidate the attributes assigned by my informants to 'good mental health work'. I outlined the criteria of good mental health work based on the following two research tasks: to describe the views of the clients of a mental health service concerning good mental health work, and to describe the views of the staff of a mental health service concerning good mental health work. By 'criteria', I mean attributes, characteristics or crucially distinctive features as well as grounds of evaluation. The informants consisted of 27 clients and 14 staff members of a mental health service. The staff members had different professional backgrounds, but included no doctors. The informants were recruited by means of convenience sampling. The approach was phenomenographic. I interviewed all enrolled clients and staff members individually 1-3 times with a technique that was partly thematic and partly unstructured. I started all interviews in accordance with the phenomenographic approach I had chosen by asking the informants to tell their views of good mental health work. I analysed the sets of research data separately in accordance with the phenomenographic approach. My findings consist of the categorised views of my informants concerning good mental health work and the combined generic categories. In the theoretical part of the dissertation, I discuss the following topics based on the relevant literature: mental health work, promotion of mental health, prevention of mental health problems and the examination, treatment and rehabilitation of patients suffering from mental illness and mental health disorders as well as mental health work as a good service and professional activity. I classified the informants' views based on the principles presented in the literature. I set up two generic categories, which represent clients' notions of good mental health work. I labelled these generic categories "professional workers help" and "doing things together helps" According to the generic category "professional workers help", the essential characteristic of good mental health work is that professional workers help clients who have problems. The helping methods consist of discussions, medication and information about mental health problems provided to family members. In the generic category "doing things together", the key property of good mental health work is co-operation with other people in a similar life situation. Co-operation may consist of sharing experiences through discussions, being together, going on excursions or doing things together in places where people with mental health problems can meet. I set up four generic categories and two categories, which represent mental health worker' motions of good mental health work. According to the generic categories, the essential criteria of good mental health work are a confidential therapy relationship, the patient's holistic control of their life situation, implementation of treatment regimens and implementation of therapies. The workers perceived the content of mental health work to consist of both preventive and corrective mental health work or merely corrective mental health work. The prerequisites of good mental health work were included into two categories: first, community focus and gradation of mental health service systems and, second, education, teamwork and mentoring. I extracted the criteria of good mental health work and their value basis from the categories and generic categories I had set up. / Tiivistelmä Tutkimukseni tavoitteena oli tuottaa hyvän mielenterveystyön kriteerit mielenterveystoimiston asiakkaiden ja työntekijöiden käsityksistä. Mielenterveystyöllä tarkoitan tutkimuksessani mielenterveyslain (1160/90) mukaista mielenterveystyötä. Hyvä on arvokäsite, joka voidaan kontekstista riippuen korvata muilla käsitteillä. Tässä tutkimuksessa en tutki sinänsä käsitettä hyvä vaan olen kiinnostunut siitä, miten tutkimuksessa mukana olevat ymmärtävät käsitteen hyvä mielenterveystyö. Hyvää mielenterveystyötä koskevat kriteerit olen muodostanut kahden tutkimustehtävän perusteella. Tutkimustehtävinäni on kuvata mielenterveystoimiston asiakkaiden käsityksiä hyvästä mielenterveystyöstä ja kuvata mielenterveystoimiston työntekijöiden käsityksiä hyvästä mielenterveystyöstä. Kriteerillä tarkoitan tuntomerkkiä tai tunnusmerkkiä tai ratkaisevaa ja muista erottavaa ominaisuutta sekä arviointiperustetta. Tutkimuksessa oli mukana yhden mielenterveystoimiston 27 asiakasta ja 14 työntekijää. Työntekijät olivat eri ammattiryhmistä; yhtään lääkäriä ei kuitenkaan osallistunut tutkimukseen. Tutkimuksessa mukana olevat valitsin harkinnanvaraisesti. Olen toteuttanut tutkimuksen fenomenografista lähestymistapaa soveltamalla. Haastattelin tutkimuksessa mukana olleita asiakkaita ja työntekijöitä 1-3 kertaa yksitellen tavalla, joka voidaan sijoittaa teemahaastattelun ja avoimen haastattelun välimaastoon. Aloitin kaikki haastattelut valitsemani fenomenografisen lähestymistavan mukaisesti pyytämällä tutkimuksessa mukana olevaa kertomaan käsityksensä hyvästä mielenterveystyöstä. Olen analysoinut tutkimusaineistot erillisinä aineistoina fenomenografisen lähestymistavan mukaisesti. Tutkimustuloksina esitän tutkimuksessa mukana olleiden käsityksiä hyvästä mielenterveystyöstä kuvaavat kategoriat eli käsitystyypit sekä näitä yhdistämällä muodostamani ylätason kategoriat. Tarkastelen teoriaosassa mielenterveyden edistämistä, mielenterveyden häiriöiden ehkäisemistä sekä mielisairauksien ja muiden mielenterveyden häiriöiden tutkimusta, hoitoa ja kuntoutusta sekä mielenterveystyötä hyvänä palveluna ja professionaalisena toimintana. Olen hyödyntänyt kyseistä kirjallisuutta erottaessani käsitystyyppejä toisistaan. Asiakkaiden käsityksiä hyvästä mielentrveystyöstä kuvaavat kaksi ylätalon kategoriaa. Nämä ylätason kategoriat olen nimennyt seuraavasti: ammattitaitoiset työntekijät auttaa ja yhdessä toimiminen auttaa. Ammattitaitoiset työntekijät auttaa -ylätason kategorian mukaan olennaista hyvässä mielenterveystyössä on, että ammattitaitoiset työntekijät auttavat vaikeuksiin joutuneita asiakkaitaan. Auttamismenetelmiksi mainitaan keskustelut, lääkehoito ja perheenjäsenille tarjottava tieto mielenterveysongelmista. Ylätason kategorian yhdessä toimiminen auttaa mukaan olennaista hyvässä mielenterveystyössä on yhteistoiminta muiden samassa elämäntilanteessa olevien kanssa. Yhteistoiminta voi olla kokemusten jakamista keskusteluissa, yhdessä olemista retkillä tai yhdessä toimimista mielenterveydellisiä ongelmia omaaville tarkoitetuissa kokoontumispaikoissa. Työntekijöiden käsityksiä hyvästä mielenterveystyöstä kuvaavat neljä ylätason kategoriaa sekä kategoriat, jotka kuvaavat käsitystä mielenterveystön sisällöstä ja edellytyksistä.Ylätason kategorioiden mukaan olennaista hyvässä mielenterveystyössä on joko luottamuksellinen hoitosuhde, potilaan kokonaisvaltainen elämäntilanteen järjestäminen, hoito-ohjelmien toteuttaminen tai terapiamuotojen toteuttaminen. Mielenterveystyön sisällöksi työntekijät ymmärtävät joko sekä ehkäisevän että korjaavan mielenterveystyön tai pelkästään korjaavan mielenterveystyön. Hyvän mielenterveystyön edellytyksiä kuvaavat kaksi kategoriaa, joissa toisessa edellytyksiksi ymmärretään mielenterveystyön palvelujärjestelmän avohoitokeskeisyys sekä porrasteisuus ja toisessa koulutus, tiimityö ja työnohjaus. Hyvää mielenterveystyötä kuvaavat kriteerit ja niiden arvoperustan olen tulkinnut muodostamieni kategorioiden ja yläkategorioiden pohjalta.

Bakgrund: Transpersoner är en minoritet i dagens samhälle som utsätts för diskriminering och hat och transpersoner drabbas oftare än övrig befolkning av psykisk ohälsa och suicidrisken är hög. Transpersoner upplever även okunskap hos sjuksköterskor. Teoretiska referensramen som används är livsvärldsteorin då den ser hela personen. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva transpersoners upplevelser av mötet med sjuksköterskor inom öppenvård. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Sökningen gjordes i databaserna Cinahl och Psyhinfo. Analysen genomfördes enligt Fribergs (2017) fem steg.  Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av Jönköping Universitys protokoll för kvalitetsgranskning. Nio artiklar inkluderades i litteraturöversikten. Resultat: Transpersoner möter okunskap i mötet med vården. Sjuksköterskor saknar kunskap om pronomen och olika könsidentiteter samt har svårigheter att använda rätt språk i samtal med och om denna patientgrupp. Andra upplevelser som var vanligt förekommande var diskriminering, kränkningar och i vissa sammanhang våld. Slutsats: De som arbetar i vården måste ständigt förbättra mötet och våga säga ifrån när de hör kränkande samtal med och om transpersoner. För att göra det behövs ökad kunskap, förståelse och empati för transpersoner. / Background: Transgender people are a minority in society and are exposed to discrimination and hatred. This leads to poor mental health and an increased risk of suicide. Transgender people experience discrimination and lack of knowledge from registered nurses. The theoretical framework that was used was the life world theory. Aim: To describe transgender people´s experiences of their encounters with registered nurses in the open ward. Method: Qualitative literature review with an inductive approach. The search was done in the databases Cinahl and Psyhinfo. The data was analyzed using Friberg´s five step (Friberg 2017). The articles quality was studied with Jönköping University’s guidelines for quality control. Nine articles were included. Results: Transgender people meet ignorance from nurses. Nurses lack knowledge about pronouns and different gender identities and have difficulties with the use of correct language in conversations with and about transgender people. Other experiences that were common were discrimination, violation and, in certain contexts, violence. Conclusion: Those who work in health care must constantly work to improve the meeting, and to do this, increased knowledge, understanding and empathy for trans people is needed.

Yes / Challenges in the recruitment and retention of care workers is a long-standing issue [1]. However, these challenges have worsened during the Covid-19 pandemic. In October 2021, there was an average staff vacancy rate of 17% [2], and in November 2021, care homes feared they would lose around 8% of their care home staff as a direct result of the policy of vaccination being a condition of deployment in care homes [3]. This has profound impacts, not only on those in care homes and receiving care at home, but on the health service as a whole, with 33% of social care providers limiting or stopping admissions from hospital [2]. Therefore, this review was undertaken to identify learning about how to support recruitment and retention of care workers during the pandemic. Methods: To identify strategies that are currently being used to support recruitment and retention of care workers, a Google search was undertaken, combining termsthat referred to the setting or role (“social care”, “care worker”) and the topics of interest (recruitment, retention), and for some searches adding in terms that referred to the type of literature being sought (“case study”). Through this, we identified that research on recruitment and retention of care workers since the pandemic was already being published and so a search was also undertaken on Google Scholar for research published since 2020. This was supplemented by a review of websites recommended by an expert working in the area: Care England, National Care Forum, Care Forum, Care Choices, Care Workers Charity, National Association of Care & Support Workers, and Skills for Care. We also reviewed the websites of NHS Confederation, NHS Employers, and the Local Government Association. Inclusion criteria were reports that included recommendations and/or examples of strategies to recruit and retain the social care workforce. While we focused on reports published since the start of the pandemic, given that recruitment and retention of care workers is a long-standing challenge, we also included some significant reports that were published before then. A number of the documents included did not provide a publication date. While many of the reports identified discussed the problems that have led to the social care workforce crisis, we limit our discussion of these in this report, instead focusing on possible solutions. Findings: From the Google and Google Scholar searches, 190 records were screened and 22 potentially relevant documents were reviewed in detail for possible inclusion. Alongside this, seven potentially relevant documents from the websites listed above were reviewed in detail for possible inclusion. From this, 21 relevant documents were identified and included in this review. These included seven documents reporting case studies, one Government report, one report based on a survey of employers, four reports based on surveys of care workers, two reports based on interviews with stakeholders, one report based on interviews and focus groups with care workers, managers, and commissioners, and one based on interviews with care workers. It quickly became apparent that potential strategies for improving recruitment of care workers were closely interlinked with strategies for improving retention of care workers. Below we consider those strategies relevant to both, before moving on to consider specific recruitment strategies and strategies focused specifically on increasing retention.

<p>Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2002</p> / digitalisering@umu

Background: Suicidal individuals are vulnerable patients in need of a caring relationship. A caring relationship should be based on a real presence were the patient's needs are in focus. Yet research has shown that suicidal patients experience caring that exacerbate their suicidial problems and hopelessness. Aim: To describe the experiences of hope and hopelessness in suicidal patients and their encounter with health care. Methods: In a literature review, in accordance with Friberg (2012) eight scientific papers have used, analyzed and scrutinized to answer the purpose of a new whole. Results: Two main themes emerged in the results with related subcategories. Experiences of hopegiving acts with sub-themes: The significance of  a caring relationship, the significance of a strong social network and the significance of feelings of hopefulness. The second main theme that emerged was: Experiences of acts connected to hopelessness with subthemes: The significance of a non-confirmatory caring relationship and the significance of feelings of hopelessness. Discussions: It is found that suicidal patients experience care that lead to feelings of despair. Nursing theorist Rosemarie Rizzo Parse Human Becoming theory has been used as a basis for discussion in this literature review where a deepening of the results derived from the concept of a real presence. A real presence is all about the nurse's ability to share the lived situations of individuals and families in which hope can be expressed and shared. / Bakgrund: Självmordsnära individer är utsatta patienter i behov av en vårdande relation. En vårdande relation ska baseras på en verklig närvaro där patientens behov står i fokus. Forskning har dock visat att självmordsnära patienter upplever vårdande som förvärrar deras självmordsproblematik och hopplöshetskänslor. Syfte: Att beskriva upplevelser av hopp och hopplöshet hos självmordsnära patienter och deras möte med vården. Metod: I en litteraturöversikt i enlighet med Friberg (2012) har åtta vetenskapliga artiklar använts, analyserats och granskats för att besvara syftet i en ny helhet. Resultat: Två huvudteman framkom i resultatet med tillhörande subkategorier. Upplevelser av hoppingivande handlingar med underteman: Betydelsen av en vårdande relation, betydelsen av ett starkt socialt nätverk och betydelsen av känslor av hoppfullhet. Det andra huvudtemat som framkom är: Upplevelser av handlingar förknippade med hopplöshet med underteman: Betydelsen av en icke-bekräftande vårdrelation och betydelsen av känslor av hopplöshet. Diskussion: Det framkommer att självmordsnära patienter upplever vård som leder till både känslor av hopp och hopplöshet. Omvårdnadsteoretikern Rosemarie Rizzo Parse Human becoming teori har använts som underlag för diskussionen i denna litteraturöversikt där en fördjupning av resultatet härletts till konceptet verklig närvaro. En verklig närvaro handlar om sjuksköterskans förmåga att dela levda situationer med individer och anhöriga i vilka hopp kan uttryckas och delas.

Ungefär 14 procent av den svenska befolkningen utgörs av invandrare. Studier visar att många invandrare är utsatta i samhället då de kommer till ett nytt land. Denna utsatthet kan vara språksvårigheter, arbetslöshet, rasism och diskrimination. I samband med att invandringen ökar i Sverige ökar även sannolikheten att man som sjuksköterska kommer i kontakt med patienter med annan kulturell bakgrund. På så sätt kan det uppstå det kulturkrockar i mötet med invandrarpatienter. Sjuksköterskans roll är därmed väldig viktig i mötet med invandrarpatienter. För att mötet ska bli bra bör sjuksköterskan erhålla goda kunskaper om andra kulturer. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med annan kulturell bakgrund. I vår metod har vi använt oss av 15 kvalitativa studier där sjuksköterskors upplevelser har belysts genom intervjuer. Studierna har vi funnit genom diverse databaser. Sedan har vi analyserat studierna steg för steg utifrån Fribergs (2006) analysbeskrivning. I resultatet ledde de analyserade artiklarna fram till sex kategorier: (1) Språket är ett hinder, (2) Tolken kan vara både en tillgång och ett hinder, (3) Anhöriga på både gott och ont, (4) Olika kulturella föreställningar skapar utmaningar, (5) Kunskapen om andra kulturer är bristfällig, (6) Fördomar har betydelse. I diskussionen beskrivs olika strategier som sjuksköterskor kan tillämpa för att komma över språkliga hinder. Det framkommer även att kunskapen hos sjuksköterskor är något som bör förbättras, detta genom att införa transkulturell omvårdnad i sjuksköterskeutbildningens kursplan. Sjuksköterskor bör även ha förståelse för invandrarpatienters behov och önskan om att ha sina anhöriga närvarande under en sjukhusvistelse. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

The aim was to psychometrically test the S-HSOPSC and HSOPSC, investigate health care staff’s perceptions of patient safety culture and their suggestions for improvement. Methods: A three-time cross-sectional study with data from health care staff (N= 3721) in a Swedish county council was conducted in 2009 (N = 1,023), 2011 (N = 1,228) and 2013 (N =1,470) using the S-HSOPSC (I, II, III). Health care staff’s suggestions for improvement were analyzed in a qualitative content analysis study (IV). Results: The S-HSOPSC (14 dimensions, 51 items) is acceptable for measuring patient safety culture (I). Health care staff held a positive attitude towards their own unit’s teamwork, and a less favorable attitude towards hospital managers’ support for patient safety work (I). Managers held a more positive attitude towards patient safety than others and enrolled nurses held a more positive attitude than registered nurses and physicians (II, III). Positive attitudes towards learning, nonpunitive response and staffing was associated with positive attitudes towards overall safety (II). Health care staff’s attitudes towards patient safety decreased between 2009- 2013 for 12 dimensions (III). A diversity of approaches, nuanced in relation to the informant’s profession was suggested to improve patient safety, for example ‘Increased staffing’ ‘Teamwork and collaboration’ and ‘Committed management' (IV). Conclusions: The S-HSOPSC is suitable for measuring patient safety culture. Supporting and committed managers, teamwork and collaboration are important for patient safety improvement. RNs have an important coordinating position in patient safety work, since they work in close proximity to the patients, and strategically in teams, where decisions of importance for patient safety are made. Health care staff attitudes towards communication, nonpunitive approach, feedback and learning from mistakes have deteriorated. To prevent from organizational fatigue, actions are needed. / Baksidestext: In health care, many patients are being harmed, with leads to suffering and financial costs. Health care staff’s patient safety culture reflects their attitudes towards safety for patients. The overall aim was to psychometrically test the questionnaires S-HSOPSC and HSOPSC for measuring patient safety culture, investigate health care staff’s perceptions of patient safety culture and their suggestions for improvement. In this thesis, respondents in the most common health care staff groups participated. Health care staff held a positive attitude towards patient safety culture within their own unit’s work. The perception of patient safety culture differed between professions and managers had a more positive attitude towards patient safety culture than others. Health care staff’s attitudes towards patient safety decreased during the measurement period for almost all aspects and they suggested many approaches to improve patient safety. Patient safety needs to be a responsibility for everyone. Supporting, committed managers, teamwork and collaboration are important for patient safety improvement. RNs have an important coordinating position in patient safety work. / Syftet var att psykometriskt testa frågeformulären S-HSOPSC och HSOPSC och undersöka sjukvårdspersonals attityder till patientsäkerhet samt förslag till förbättringar. Metod: Tre tvärsnittsundersökningar genomfördes. Sjukhuspersonal (N = 3 721) i ett landsting besvarade enkäten Hospital Survey on Patient Safety Culture om patientsäkerhetskultur år 2009 (n = 1 023), 2011 (n = 1 228) och 2013 (n = 1 470) (I, II, III). Sjukvårdspersonalens förslag på förbättring av patientsäkerhet studerades med kvalitativ innehållsanalys (IV). Resultatet visade att den svenska versionen S-HSOPSC (14 dimensioner, 51 frågor) är acceptabel för att mäta patientsäkerhetskultur (I). Sjukvårdspersonalen hade en positiv attityd till aspekter av patientsäkerhet som handlade om arbete på den egna vårdenheten, men en mindre positiv attityd till högsta ledningens stöd för patientsäkerhetsarbetet (I). Chefer hade en mer positiv attityd till patientsäkerhet än andra och undersköterskor hade en mer positiv attityd än sjuksköterskor och läkare (II, III). Förmågan att dra lärdom av misstag, en icke-skuldbeläggande attityd vid misstag samt bemanning var positivt associerad till en positiv attityd till generell patientsäkerhet (II). Sjukvårdspersonalens attityder till patientsäkerheten försämrades under mätperioden för 12 av 14 dimensioner. (III). Sjukvårdspersonalen föreslog en mängd förbättringar av patientsäkerheten. Förslagen var nyanserade i relation till informanternas egen profession (IV). Konklusioner: Engagerade chefer är viktigt för patientsäkerheten. Teamwork och förståelse för varandras arbete är gynnsamt för patientsäkerheten. Sjuksköterskor är viktiga i patientsäkerhetsarbetet, då de både arbetar nära patienterna och i team där beslut fattas som rör patientsäkerheten. Personalens attityd till kommunikation, icke- bestraffande synsätt, återkoppling och lärande i samband med misstag har försämrats. Detta kan indikera en organisatorisk utmattning och kräver åtgärder.

Abstrakt  Bakgrund: Vårdpersonalen möter ständigt individer med en annan bakgrund. Det transkulturella vårdmötet är med andra ord oundvikligt. Detta skapar utmaningar som kräver kompetens hos personer och speciellt i vårdsammanhang inom det mångkulturella samhället. Att vara kulturellt kompetent inom omvårdnad bidrar till att säkerställa personcentrerad vård samt positiva resultat inom arbetet.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av det transkulturella vårdmötet.  Metod: Studien var en litteraturstudie baserad på tio kvalitativa artiklar. Databassökningarna genomfördes i PUBMED och Cinahl. Analysen genomfördes med hjälp av Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och sju subkategorier. Erfarenheterna som författaren kom fram till i resultatet var att vårdpersonalen kunde uppleva att språkbarriärer orsakade svårigheter med vårdandet av patienter från en annan kulturell bakgrund. Det framkom även att patienter med en annan kulturell bakgrund har ett starkare känslomässigt uttryck och mannen är hushållets överhuvud, närstående kunde även upplevas som störande ibland. Dock har vårdpersonalen en positiv syn och vill lära sig mer om det transkulturella mötet.  Konklusion: Resultaten av denna studie beskriver kommunikation som en stor utmaning såväl som oväntat beteende på grund av kulturella skillnader mellan vårdpersonal och patienter. Effektiv kommunikation visar att en säkrare vård utvecklas och en samsyn bildas. Resultaten visar också att vårdpersonal anser att kulturella kompetenser ständigt är i behov av utveckling. / Abstract  Background: The care staff constantly meets individuals with a different background. In other words, the transcultural care encounter is inevitable. This creates challenges that require competence in people and especially in care contexts within the multicultural society. Being culturally competent in nursing contributes to ensuring person-centered care and positive results in the work.  Aim: The aim of the study was to describe the health care staff's experiences in the transcultural care meeting.  Methods: The study is a literature study based on ten qualitative articles. The database searches were performed in PUBMED and Cinahl. The analysis was performed using Friberg's five-step model.  Results: The analysis resulted in three main categories and seven subcategories. The experiences that the author came to in the result were that the care staff could experience that language barriers caused difficulties with the care of patients from a different cultural background. It also emerged that patients with a different cultural background have a stronger emotional expression and the man is the head of the household, relatives could also be perceived as disturbing at times. However, the care staff has a positive view and wants to learn more about the transcultural encounter.  Conclusion: The results of this study describe communication as a major challenge as well as unexpected behavior due to cultural differences between healthcare staff and patients. Effective communication shows that safer care is developed, and a consensus is formed. The results also show that healthcare professionals believe that cultural competencies are constantly in need of development.